Britt-Marie Ney
Lugna stygn Bonadsbroderier
Mina bonader – min hobby Den här boken skall handla om mina bonader – och inte om bonadens historia. Min mamma, Anna-Lisa Sjöstrand, handarbetade mycket så intresset fanns hemma. Hon tillbringade lång tid i sin vävstol. Det föll inte jag för – men sticka, virka, sy och brodera intresserade mig. Jag provade även på knyppling och flamskvävnad. I unga år drömde jag om att bli textillärare, men det blev kontorsarbete och papper i stället, så handarbetet fick bli min hobby. Väggbonader med tänkespråk tyckte jag var fostrande och eftersom jag fick två pojkar, Patrik och Magnus, passade en bonad på köksväggen bra. Det känns hemtrevligt och mjukt och det är på något sätt en enkel prydnad som alla förstår. Den fostrar i det tysta. I mitt kök har jag bytt bonader många gånger, men den som allra mest hängt uppe är ”Döm inte allt Du ser, Tro inte allt Du hör, och Säg inte allt Du vet” (nr 12). Texterna handlar mycket om kärlek, livet och hemmet. De är tillrättavisande och en del har kristna budskap. Jag vet inte varför just väggbonader med tänkespråk har fängslat mig men jag har bara sett dem och känt att den vill jag brodera, och den, och den, och så är det fortfarande. Först tänkte jag att sluta när jag nått 100. Min mamma sade en gång när jag hade så där 20: ”Nu får du väl sluta att köpa väggbonader, du kan ju bara ha en uppsatt i alla fall!” Men den gången lydde inte jag min mamma. Jag köper ritade material, ibland blir det även egna påhitt och broderar med stjälkstygn, plattsöm och kedjesöm. I min samling ingår endast en med korsstygn, den finns på sidan 99. Detta beror inte på att jag inte tycker om korsstygn, det är bara så att jag känner mig friare i mitt sömsätt med det ritade. Jag besöker, och har genom åren alltid besökt, handarbetsbutiker runt om i landet. Det är numera inte i alla svenska städer det finns en sådan affär.
Med mina bonader firar jag nu 20 år. Det är fler år än så men jag börjar tideräkningen när jag hade broderat 50. Mina arbetskamrater ville se vad jag pratat om på fikarasterna då och då. Det resulterade i en utställning på Sparbanken i Nässjö (min arbetsplats i 33 år). I den interna caféterian på banken hjälptes Kerstin Graberg och jag åt att hänga upp de 50 bonaderna och detta var år 1992.
Mina kollegor fick därefter en nybroderad bonad varje månad, till dess att jag slutade på banken 2005. Det blev ett litet tryck på mig eftersom de påminde mig: ”Nu Britt-Marie är det snart den första, vad får vi nu för budskap på bonaden?” Efter den första utställningen följde ett antal andra och i skrivande stund har det blivit väl ett 40-tal. När denna lilla verksamhet började ta form så fick varje bonad sitt nummer och utställningen ett namn: Lugna Stygn. När jag är ute och reser har jag alltid med mig ett handarbete i väskan, det kan ju bli lite tid att brodera, ja det blir det nästan alltid. Vid en resa i januari 2011 passerade jag Laxå. Skulle stanna för att dricka kaffe men vi kom lite fel och in i ett bostadsområde. Där såg jag plötsligt en skylt Hagards Garnkällare och gjorde ett hastigt besök. Jag fann fem stycken bonader som jag inte sett förut och ett par av dem var från 1993 och 1994. Så lyckat! Något som jag skulle vilja göra är att inventera gamla utedass för jag tror att det finns ett och annat att finna där. Jag har ju fått två bonader på det sättet. Jag har gjort små indelningar eller teman och ibland har jag haft mindre utställningar och bara visat barnbonaderna exempelvis.
Barnbonader
6. Har du sett min lilla katt? Det är inte bara barn som tycker om katter men den hör hemma här, tycker jag.
15. Lika barn leka bäst Denna var så rolig att brodera så jag kunde inte sluta förrän den var klar. Kan jämföras med att läsa en spännande bok!
105. Mors lilla Olle i skogen gick Det har blivit två Mors lilla Olle, men jag tyckte så mycket om nummer 180 så det var omöjligt att avstå den.
180. Mors lilla Olle i skogen gick rosor på kind och solsken i blick
11
Köksbonader
350. Lyckligt är ett hus där kärlek sprider ljus Köpt i Svenljunga på genomresa.
157. Muntert sinne friska tag Solhumör var kulen dag Gun Månsson i Nässjö hade i sitt kök denna bonad som jag fick låna och sy på mitt sätt. 22
107. Egen härd är guld värd
Och brasan brann och katten spann och gumman och katten va så glada i varann I ett reportage i Året Runt satt en dam på en bild och bakom henne denna bonad. Bilden blev senare en bonad till min samling. 23
Nästan bara rött
9. Sol över vägen där framåt vi vandra. Kärlek och ömhet vi skänka varandra
24. Fem äro bjudna men tio komna. Slå vatten i soppan och hälsa välkomna
46
Nästan bara brunt
4. I barndomens ängder står blomstren i mängder
13. Små smulor är också bröd
56
288. Koppla av på café med kaffe eller te. Jag arbetade på Lennarts Konditori i Eksjö i fyra år och våra tårtkartonger var prydda med denna bild. Jag har lagt till texten.
314. Klänning och kappa, kjol eller jacka, byxa och väst, Carlos vet bäst. Butiken mitt emot Lennarts Konditori säljer damkläder och de fick också en bonad och en text av mig. 86
Påsk
11. Morgonstund har guld i mund. Detta är egentligen ingen påskbonad men eftersom tupparna är så förnämliga så får den tillhöra min Påsk.
5. Glad påsk!
87
81. Glad Jul!
96. Denna bonad är den enda som är sydd i korsstygn på aidaväv och har ingen text. När jag var 16 år broderade jag denna i tre exemplar av vilka min mamma fick en och mina två mostrar fick varsin i julklapp. När jag visade mina bonader på Hantverksgården i Vetlanda år 1997 så fattades det en bonad. Då fick jag bonaden tillbaka av mamma.
99
164. Jag såg mamma kyssa tomten.
165 Nu är det Jul igen Av en kollega fick jag låna originalet till denna bonad, så den är återskapad. 104
211. Det är dans på Brännö brygga. En gammal och kär tradition
223. Se, farfar dansar gammal vals. Jag fick låna originalet av en kvinna i Eksjö efter att ha haft en utställning på Krusagården där i oktober 2000. 127
Tvåsamhet och ålderstrappa
103. Vi tror alltid att vår första lärlek är den sista och att den sista är den första
111. Så här vi önskar på livets höst att ha varandra till hjälp och tröst
130
Gumma med spinnrock utan text. Gåva från Ingrid Josefsson vid en utställning i Norrahammar.
Små, små ord af kärlek sagda hvarje dag Sprida öfver hemmet solsken och behag. Denna bonad är skänkt vid en utställning i Pingstkyrkan i Lund år 2000. Damen önskade vara anonym. 192