I serien Axels monsterjakt har utkommit: Vampyren Ă–dehuset Fy Farao Varulven Flyg och far
Johansson Far och flyg.indd 2
11-06-10 09.32.27
Flyg och Far Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans
Johansson Far och flyg.indd 3
11-06-10 09.32.27
1 Faror Axel kikade runt hörnet. Det verkade vara fritt fram åt alla håll. Allt han såg var en tom korridor och flera dörrar. Längst bort svängde korridoren runt ett hörn. Och bakom det hörnet fanns den dörr han skulle till. Rektorns rum. Dit fröken Tilda ville att han skulle gå. – Axel! Vill du vara snäll och gå till rektorns rum och lämna det här kuvertet. – Men … – Seså. Du hittar till rektorns rum. Om hon inte är där lägger du det på hennes skrivbord. 5
Johansson Far och flyg.indd 5
11-06-10 09.32.27
– Fast … – Axel! Gå nu. Skynda dig. Vi ska läsa högt när du kommer tillbaka. Axel kunde springa riktigt fort. Men han gillade bättre att springa utomhus. Inte i den här korridoren. Och tänk så typiskt att fröken Tilda ville att just han skulle gå ett ärende. Det betydde att han måste ta sig förbi hinder på vägen. Axel kramade kuvertet i handen innan han smet iväg. Han lyssnade hela tiden efter ljud. Steg, knarrande dörrar, hiskeliga utrop. Men allt var tyst. Misstänkt tyst. På höger sida låg den dörr som Axel var mest rädd för. Det var den som ledde till biblioteket. Där den skumma bibliotekarien Knut höll till. När han inte var någon annanstans. Ofta var han det. På ställen där han inte alls skulle vara, tyckte Axel. Förut hade Axel gillat att vara på biblioteket med alla böcker. Det var bättre att sitta där än 6
Johansson Far och flyg.indd 6
11-06-10 09.32.27
att misslyckas i fotboll. Nu tyckte han inte att det var lika bra längre. Det var Knuts fel. Axel hukade sig och nästan kröp förbi den öppna dörren. Loke stod där inne med en bok i handen. Det såg ut att vara en bok om fotboll. Egentligen skulle Loke ha grupparbete. Han borde leta efter böcker om djur i Afrika, men det gjorde han inte. Typiskt Loke! Loke var Axels ärkefiende. Och tvärt om. Fast ibland tyckte Axel att Loke nästan var … ja, faktiskt okej. Det hade han inte tyckt förut, men nu hade han ändrat sig lite. Det skulle han aldrig säga högt. Knut var också där. Bibliotekarien stod med ryggen mot Axel och pratade i telefon. Axel skyndade sig på. Han tryckte sig mot väggen och hoppades att Knut inte skulle vända sig om. Men det var inte nog med det. Var det inte biblioteket så var det … musiksalen. Där fanns musikläraren Hugo som spe7
Johansson Far och flyg.indd 7
11-06-10 09.32.27
lade gitarr så att det skar i öronen. Men det var inte det värsta. Det var ännu värre att Hugo var nästan lika skum som Knut – bara på ett annat sätt. Dörren till musiksalen stod öppen till hälften. Plötsligt hördes riktigt falska toner från ett piano. Det lät som om någon drog en katt i svansen, men det var bara Hugo som spelade. Och det var ju bra, på sätt och vis. Så länge det lät visste Axel var Musikhugo höll till. Då kunde han inte dyka upp och ligga i bakhåll för Axel. Båda skummisarna fanns i sina rum. Bra! Axel smög snabbare än vinden. Snart skulle han vara framme. Några steg till bara … Något svischade till i luften ovanför honom. Ett litet vinddrag fick håret på Axels huvud att fladdra. Om inte Axel hade haft ovanligt bra hörsel skulle han inte ha hört ljudet, men nu gjorde 8
Johansson Far och flyg.indd 8
11-06-10 09.32.27
han det. Han såg hastigt upp. Det syntes inget, men han hörde att det svischade igen. Bakom honom den här gången. Det lät som en envis mygga. Axel vred och vände på huvudet för att kunna se var svischandet kom ifrån. Men vad det än var som for omkring så var det snabbare än Axel. Han såg bara små gula streck och någon liten blixt. Plötsligt kände han något hårt som träffade honom i huvudet. Föremålet skramlade till mot golvet och rullade runt hörnet. Axel hann inte se vad det var. – Aj! Det gjorde ont! Och på andra sidan hörnet hördes ett kraschande.
9
Johansson Far och flyg.indd 9
11-06-10 09.32.28
:
2 Deto ar en klar brist pa luckor i golvet. Axel tog ett steg bakåt. Och sedan gick han ett framåt. Han kunde inte bestämma sig för vad han skulle göra. Borde han titta efter vad det var som hade låtit? Eller skulle han rusa tillbaka till klassrummet? Men fröken Tilda ville ju att han skulle gå med kuvertet till rektorn. Han kikade över axeln, men det fanns ingen bakom honom. Ingen annan verkade ha hört något. Inte ens Loke i biblioteket. – Hallå? sa Axel försiktigt utan att kika runt 11
Johansson Far och flyg.indd 11
11-06-10 09.32.28
hörnet. Han ville inte titta efter. Det brukade alltid dyka upp något konstigt när han tittade runt ett hörn, ner i en källare eller in i ett öde hus. Monster av olika sorter. Axel kunde inte fatta varför de alltid dök upp där han var. Det kanske berodde på att han alltid fick leta efter Pär. Men idag var Pär där han skulle vara: med sin klass. Och det var ju faktiskt jättebra. – Hallå? sa Axel igen, men ingen svarade. Han vågade sig lite närmare. Han kikade försiktigt runt hörnet. Det fanns ingen där, varken människa eller monster, men på golvet låg något kantigt och kopparfärgat. Axel kunde inte riktigt se vad det var trots att han kisade. Det kanske var det som hade träffat honom i huvudet nyss? – Hallå? frågade Axel. Han fick inget svar och saken låg där den låg. Han höll så hårt i kuvertet att han blev varm om fingrarna. Där framme var dörren till rektorns kontor. Den stod öppen. 12
Johansson Far och flyg.indd 12
11-06-10 09.32.28
Försiktigt vågade sig Axel fram till prylen på golvet. Det var … ja, vad var det? Axel böjde sig ned och petade försiktigt på saken med det bruna kuvertet. Den tippade över på ända och då såg han. Det var ett lock. Inte ett plastlock, utan ett kopparlock. Det kanske passade till … ja, en kaffepanna, trodde Axel. En gammaldags kaffepanna som man brukade ha som prydnad. Han kunde inte fatta var det hade kommit ifrån. När han tog upp det märkte han att det luktade svagt av kaffe. Axel visste inte riktigt vad han skulle göra med locket, så han stoppade det i fickan. Så drog han efter andan. Allt han behövde göra var att springa bort till rektorn och sedan rusa tillbaka till klassen. Det borde vara lätt. Om det inte dök upp något svischande på vägen. 13
Johansson Far och flyg.indd 13
11-06-10 09.32.28
Rektorns kontor var stort. Mitt i rummet stod ett skrivbord fullt med papper och pennor, kaffemuggar och en dator. Här och där fanns en massa stolar. Men ingen rektor. Fönstret stod öppet och det drog kallt. Ute var det nästan mörkt redan, fast klockan inte var mycket. Det var mulet och grått, precis som det brukade vara i november. Axel tyckte inte om mörkret. Det var lite läskigt. Och han hade ju aldrig påstått att han var särskilt modig. – Finns det någon här? frågade han för säkerhets skull. Fast det såg ju ganska tomt ut. Axel smög in i rummet. Han lade kuvertet på bordet. Sedan vände han för att smyga ut igen. Utanför fönstret hördes ett svischande igen. Det var väldigt nära. Axel tittade ut, men han såg inget. Bara hörde. Samma ljud. Axel ville springa iväg, men fötterna stod still. Han såg små blixtar som for fram och tillbaka framför fönstret. Och så hörde han ett litet skratt. Inte något snällt skratt, utan mer elakt. Som 14
Johansson Far och flyg.indd 14
11-06-10 09.32.28
när någon – en Axel till exempel – snubblar på sina egna fötter och inte lyckas sparka iväg en fotboll. Eller ännu värre gör självmål. Det är ju kul att titta på, men kanske inte så kul att själv stå där när de andra skrattar. Axel kände plötsligt hur det började klia i näsan. Ganska mycket till och med. Han knep ihop näsan med tummen och pekfingret, men det hjälpte inte. Näsan liksom hotade med att explodera, han var bara tvungen att nysa. – Atjooooo! Det hördes nog över hela skolan. Och det hördes absolut ut genom fönstret. Skrattet tystnade. Det här var inte bra. Det kunde det inte vara. Axel fick plötsligt fart på fötterna. Han ville inte vara kvar när det där utanför fönstret kom in i rummet. Vad det nu än var. Axel sprang mot dörren – och tvärstannade. Det var hemskt. Gräsligt. Värre än allt annat. En spindel. Den var stor som en fotboll. Eller åtminstone som en pingisboll. Eller en ärta. 15
Johansson Far och flyg.indd 15
11-06-10 09.32.28
Men det räckte. Spindeln hängde och dinglade på en tråd mitt i dörren. Axel kunde inte gå ut där. Det gick inte. Det var omöjligt! Bakom honom hördes skrattet igen. Och svischandet. Det var väldigt nära nu, faktiskt. Svagt syntes det till och med en skugga mot väggen. En svart, spetsig skugga. Varför finns det aldrig några luckor i golvet när man behöver dem? Axel höll händerna som en tratt runt ögonen för att han skulle se så lite som möjligt. Han måste ... måste … gömma sig! Bredvid en klädhängare fanns en liten dörr som såg ut att leda till en skrubb. Axel störtade iväg dit. Och slet upp dörren.
16
Johansson Far och flyg.indd 16
11-06-10 09.32.28
:
3 Finns det verkligen annu fler monster?
Han hoppade in i mörkret och satte foten rakt i en plasthink. Han skakade lite på benet, men hinken satt fast. – Nej, muttrade Axel för sig själv, men det hjälpte ju inte. Som tur var fanns det åtminstone inte något vatten i hinken. Ibland fick man vara glad för det lilla, om man hette Axel. Han hade i alla fall någonstans att gömma sig! Axel drog igen dörren så gott det gick. Hade skuggan sett honom? Han hoppades inte det. Han ville att vad det än var skulle försvinna så 17
Johansson Far och flyg.indd 17
11-06-10 09.32.28
att han kunde gå tillbaka till klassen. Axel ville inte vara här! Det var inte rättvist att han alltid skulle hamna på konstiga ställen. Nu hörde han dessutom steg på andra sidan om den stängda dörren. Någon gick med långsamma steg över golvet. Och ännu värre: dörrhandtaget trycktes sakta ned. Axel pep till. Han lät lite som Loke brukade göra. Det hoppades han att Loke aldrig skulle få reda på. Dörren gick upp mer och mer och … – Axel. Där är du ju! Du måste hitta Pär! trumpetade Ruts röst. Axel kikade upp. Jo, det var faktiskt skolans sötaste Rut som stod där. Inte något flygande, farande monster. Vilken tur! Rut tuggade på en polkagrisstång. En randig. Axel hade gärna velat ha en liten bit. – Du måste komma ut ur skrubben, sa Rut och lade huvudet på sned. Pär är borta. 18
Johansson Far och flyg.indd 18
11-06-10 09.32.28
19
Johansson Far och flyg.indd 19
11-06-10 09.32.28
– Nej, sa Axel. – Du kan väl inte stå där inne, sa Rut, men det var ju inte det Axel menade. Han ville inte att Pär skulle vara borta. Igen! Axel fick alltid leta efter Ruts lillebror. I ödehus. I källare. På vindar. Och nu var han tydligen försvunnen på nytt. – Men du måste hitta Pär. Det är bara du som kan göra det. Han skulle klappa Scrollan. – Scrollan? – Den svarta katten som brukar vara på skolan, sa Rut otåligt. Pär gick för att titta efter henne och sedan försvann han. Ingen har sett honom på jättelänge! Jag har letat massor där han försvann. Du är så duktig på att hitta Pär, Axel. Axel stäckte på sig. Det var ju sant. Han var faktiskt fantastiskt bra på att hitta Pär. Mycket bättre än ... – Loke! sa Rut. – Va? sa Axel? Kunde Rut läsa tankar? Han 20
Johansson Far och flyg.indd 20
11-06-10 09.32.28
hade tänkt på ärkefienden och då sa hon hans namn. Hur konstigt var det? – Vi måste hämta Loke! sa Rut. Han kan också hjälpa till att hitta Pär. Men det är bråttom. Jag vet vem som har tagit honom. Det är … – Vad gör ni här inne? – Åh, sa Axel och hoppade till. Hinken lossade från foten och föll omkull. Axel ville inte att rektorn skulle se den, så han försökte ställa sig framför hinken. Rektorn hade långt, mörkt hår i en fläta över axeln. Hon hade klänningar i starka färger och dessutom brukade hon alltid ha skor med höga klackar. Idag var de gula. Knallgula. Hon gick fram till skrivbordet. – Är det där en polkagris? undrade hon och kikade över glasögonen. Du får inte äta godis i skolan. Det vet du. – Nej, sa Rut och svalde det sista av den randiga grisen. – Inte? Det såg pecis ut som en. Vad gör ni här? 21
Johansson Far och flyg.indd 21
11-06-10 09.32.28
Rektorn verkade inte arg. Inte på det sättet som Knut brukade bli. Hon såg mest nyfiken ut. – Jag skulle bara hämta Axel, sa Rut och drog i Axel för att han skulle följa med. – Och varför var Axel här? undrade rektorn. Hon flyttade om några papper på skrivbordet. – Jag … skulle bara lämna kuvertet där, sa Axel. Han var lite rädd för rektorn. Hon var ju den som bestämde över hela skolan. – Fröken Tilda sa att jag skulle lämna det här. Rektorn kikade på kuvertet. – Ja, det är bra, sa hon. Nu har ni nog lektioner att gå till. – Jo … – Men lämna kvar hinken när du går, sa rektorn. Det gjorde Axel så gärna.
22
Johansson Far och flyg.indd 22
11-06-10 09.32.28