»På fredagar samsas storbönder och småbönder med varandra för att få sälja sina odlade, bakade eller inlagda varor.«
Marknad i Bodrum D a g e n s självklara mål är Bodrum och grönsaksmarknaden för lite proviantering och stadskänsla innan vi helt ska hänge oss åt Hisarönübukten. Efter frukost ställer vi oss därför vid vägkanten och väntar på dolmuşen in till Bodrum. Dolmuş är en minibuss som hämtar och lämnar passagerare utmed en speciell route. Ett billigt och jättebra sätt att färdas runt i Turkiet. Staden Bodrum visar sig som vanligt från sin bästa sida. Den ligger väl skyddad inne i en rund vik, omgärdad av S:t Petersfästningen, en sprudlande hamn med gule ter, fiskebåtar, turbåtar och en och annan minaret. Man brukar kalla denna livliga halvö för Turkiets riviera. Här samlas nämligen Istanbuls högdjur. Antingen har de ett klassiskt fyrkantigt Bodrumhus på någon av de otaliga höjderna eller så hyr de en gulet tillsammans med familj och vänner. Jag gillar Bodrum, staden har så mycket att erbjuda från bondfångeri till topplyx, så vi återkommer regelbundet hit. Min favorit är nog den täckta marknadsplatsen uppe vid det stora busstorget. Här samsas marknaderna om vart annat. En klassisk turkisk marknad på Bodrumhalvön reser nämligen runt till olika byar och slår upp sina små stånd. Varje by har sin speciella dag. I Bodrum är det mat- och grönsaksmark
nad på fredagar. Då samsas storbönder och småbönder med varandra för att få sälja sina odlade, bakade eller inlagda varor. Väl uppe på marknaden slås jag alltid av färgerna. Scenariot är väldigt exotiskt för oss nordbor: den fantastiska presentationen av alla färska grönsaker, de inresta bondkvinnorna – ofta i långbyxor, kolt, förkläde och huckle, gärna i helt olika blommönster. Ett mecka för alla som är ute för att inhandla veckans råvaror till ett bra pris. Förutom proviantering hinner vi även kasta i oss varsin lahmacun till lunch. Det är en släkting till den italienska pizzan. En supertunn deg gräddad i stenugn med lammfärs och chili. Varje ställe har en egen variant. Jag är personligen besatt av denna enkla rätt och har frågat efter den på turkiska krogar hemma, men ingen vill ha den på menyn eftersom vi svenskar helst vill ha lite ananas och ost som extra krydda – och då är rätten helt förstörd. Jag förstår precis, det är ju enkelheten och renheten i lahmacunen som fascinerar mig. Efter lunchen passar Uluc på att göra ett besök hos sin barberare Mehmet. Det blir ett kärt återbesök. Den turkiske barberaren är suverän. Ut kommer en mycket prydlig Uluc, nyfriserad och välrakad (med kniv såklart). Alla småhår i ansiktet är bortryckta med den eleganta orientaliska trådmeto den och små näs- och öronhår är e ffektivt si d 30 ➺ bortbrända.
m e z e • d e t s t o r a b l å • 25