Hanna Jedvik
snart 채r
jag borta
Snart 채r jag borta.indd 3
2010-07-01 10.26
Läs mer om Hanna Jedvik på www.rabensjogren.se
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Hanna Jedvik 2010 Omslagsformgivning: Frida Sthlm Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2010 ISBN 978-91-29-67373-9 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Snart är jag borta.indd 4
2010-07-01 10.26
1 En
letat sig in genom hålet på knäet i jeansen. Hålet Lina har fått av att krypa på asfalten. Stenen klibbar fast i blodet. Biter längre in i såret. Hon försöker skrapa bort den genom att dra knäet mot trottoaren. När hon inte lyckas orkar hon inte bry sig. Istället nästan njuter hon. Det gör ont. Riktigt ont. Om hon koncentrerar sig ordentligt på smärtan i knäet kanske hon inte känner allt det andra lika mycket. Hela tiden hoppas hon på att den där andra smärtan ska bli lite mindre påtaglig. Inte att den ska försvinna. Det har hon redan förstått att den aldrig kommer att göra. Men att bara få glömma för en kort sekund. Ingenting blir någonsin som förr igen. Hon hatar. Hatar. Hatar dem. Alla fyra. Men mest av allt hatar hon sig själv. Hon tittar upp. Vet inte hur länge hon har krupit eller hur långt hon har kvar. Allt hon ser är hus och den svarta asfalten. Det verkar som om solen har gått upp. I framtiden kommer hon att hata soluppgången. Hon hatar hatar hatar. Hatar sig själv. sten har
9 9
Snart är jag borta.indd 9
2010-06-30 17:30:22
2 M a j a b a n k a r h u v u d e t mot väggen och drömmer om kärlek. Och lyssnar på musik förstås. Play > > > Artist: The Smiths Låt: There Is a Light That Never Goes Out ”And if a double-decker bus Crashes into us To die by your side Is such a heavenly way to die And if a ten-ton truck Kills the both of us To die by your side Well, the pleasure – the privilege is mine.”
Det är nog det finaste Maja kan tänka sig. Att bli påkörd av en dubbeldäckare och dö med sin älskade bredvid sig. Hon måste banka tystare för att inte riskera att väcka mamma och pappa. Även om de sover i andra änden av huset. Och de skulle ändå aldrig komma och fråga något. Då kan det ju bli jobbigt. För mamma blir ängslig när hon märker att Maja inte är glad. 10
Snart är jag borta.indd 10
2010-06-30 17:30:22
Snälla söta mamma som inte förstår någonting. Och pappa som vill lyssna och ta sig tid och som kramas snällt och luktar gott av dyrt rakvatten. Hon önskar verkligen att hon kunde prata med dem. Men de förstår ju inte i alla fall. Förstår inte hur det känns att vara så tom och ändå så rastlös. Att vilja för mycket men ändå orka för lite. Inte gråta. Maja orkar inte idag. Hon är trött på det. Och har aldrig gillat själva gråtandet. Helst gör hon det inte alls. I så fall bara när ingen ser. När hon någon gång har råkat gråta offentligt har hon skämts i flera veckor efteråt. Som en gång i vintras när killen som hon var intresserad av då hånglade med en annan tjej. Men antagligen var det något annat som gjorde att det brast. Allt det där andra som skaver på insidan. Det som Maja aldrig visar upp inför andra. Det var väl därför de blev så överrumplade allihop den där gången. Hon skäms fortfarande över att hon tappade behärskningen så att alla såg. Alltid är det Maja som fixar bra betyg. Maja som jobbar extra, Maja som inte äter för mycket, Maja som kontrollerar känslorna så att de inte tar överhanden när de blir för starka. Därför tror de att hon är cool. Kanske inte så konstigt eftersom ingen har varit med när hon har lossat på fasaden och låtit den starka ytan krackelera. Tillåtit allt det där svaga att bubbla ut. Det där som hon aldrig visar för någon i hela världen. När det händer är hon alltid ensam.
11
Snart är jag borta.indd 11
2010-06-30 17:30:22
3 L i n a g ö r s i t t bästa för att hålla sig på fötterna när hon väl tagit sig in genom porten. Hon försöker gå uppför trapporna utan att lyckas. Tillbaka på alla fyra igen kravlar hon sig uppför trappstegen. Ett i taget. För varje gång hon flyttar sig upp ett trappsteg hugger det till mellan benen. Hela vägen från midjan och neråt. Hon biter sig i tungan för att inte skrika. Försöker koncentrera sig på smärtan i knäet istället. Men den är försumbar. Hon kvider till men biter sig i tungan när hon hör ekot som uppstår när ljudet når de kala ljusblåa väggarna i trapphuset. Blandningen av såpa och nybakat bröd letar sig in i näsan och medvetandet. Doften som innebär att hon är hemma, den som ofta har fått Lina att undra hur det alltid kan lukta nybakat fastän det inte är någon som har bakat. Men så tar de andra lukterna över igen. Hon känner stanken av snus, kropp och svett. Hembränt och hallonsoda. Och något annat. Något surt. Något riktigt, riktigt äckligt. Hon måste stanna och stå helt stilla. Inte kräkas. Inte kräkas. Inte kräkas. Inte igen. Hon skulle aldrig klara av att ta sig nerför trapporna för att torka upp. För att få illamåendet att gå över försöker hon tänka på något annat. Det funkar inget vidare. 12
Snart är jag borta.indd 12
2010-06-30 17:30:22
Hora! Fitta! Luder! Du gillar väl kuk! Hon är en hora som inte tar betalt! Inte kräkas. Inte kräkas. Och hon kräks faktiskt inte. Antagligen för att hon inte har mer att spy upp. Allt ligger i den där lägenheten. ”Vad gör lilla horan inne på toaletten så länge då?” ”Det låter som om hon spyr!” ”Fan vad äckligt!” ”Shit vilket psykluder.” Till slut går det över. Hon kryper den sista biten uppför trappan. Hon ser blodspåren men hoppas att ingen ska tänka på det. Med tanke på att trappan är mörkbrun kanske blodet inte syns när det torkar. Lina tar tag i trappräcket med vänsterhanden. Andas. Högerhanden sätter hon mot golvet och skjuter ifrån samtidigt som hon drar sig uppåt allt vad hon orkar. Det hugger till i underlivet och hon rasar tillbaka mot stengolvet igen. Handlederna gör också ont och därför orkar hon inte dra sig upp så mycket som skulle behövas. Hon har röda ringar runt handlederna där handbojorna skar in. Flämtande blir hon liggande på de översta trappstegen. Hon lägger högerkinden mot det kalla golvet och hoppas att tidningen redan har kommit så att inte tidningsbudet hittar henne så här. Han skulle väl tro att hon var skitfull. Som hon var tidigare i kväll. Lina samlar kraft ett tag till. För att inte skrika biter hon 13
Snart är jag borta.indd 13
2010-06-30 17:30:22
till i underläppen innan hon tar sats. Ett. Två. Tre. Det blixtrar och när hon väl står upp svartnar det för ögonen. Hon blir rädd att hon ska svimma och falla bakåt nerför trappan. Hora! Fitta! Slyna! Lina klamrar sig fast i trappräcket med båda händerna. Fortfarande ser hon ingenting. Bara mörker. Till slut ljusnar det och hon kan se lägenhetsdörren framför sig tydligt igen. Johansson. Där ska hon in. Hon trycker ner handtaget. Yes. Mamma har glömt att låsa. Lina kommer att överleva. Men hon vet inte om det är bra eller dåligt.
14
Snart är jag borta.indd 14
2010-06-30 17:30:22