9789140662187 by Smakprov Media AB

Många av texterna hör naturligt samman med Känslan för ord Svenska B, men boken står stadigt även på egna ben.

pia cederholm anders danell

Det här är en antologi, en samling texter som representerar litteraturens höjdpunkter under ﬂera tusen år. Samtidigt är det en lärobok i litteraturhistoria som visar hur en rad stora författare har tolkat sin tid och sin värld, men också bidragit till att forma det samhälle du lever i just nu. Vi har valt texter som talar både till känslan och intellektet och som inbjuder till eget textarbete: analys, diskussion, talande och skrivande. Ordförklaringar och frågor som öppnar texten gör läsupplevelsen ännu rikare. Du får med dig kunskap om författare, stilar och epoker, om ord, begrepp och genrer, allt det som utgör gymnasiets svenskämne.

Texter med känsla

pia cederholm anders danell

Innehållsförteckning

1. Forntiden och antiken 12 16 20 21 23 24 28 29 32 34 35 36 43 46 48 49 51 54

Forntiden och antiken Första Moseboken: Jakob och Rakel Bibelns böcker Predikaren Möt mer av forntiden i Känslan för ord Homeros: Odysséen Antikens Grekland Upanishaderna Sapfo: Skynda, ﬂickor Aisopos: Två fabler Litteraturen i antikens Grekland och Rom Euripides: Medea Platon: Gästabudet Aristoteles: Om diktkonsten Möt mer av antiken i Känslan för ord Meng-Tzu: Samtal om statskonst Cicero: Samtal i Tusculum Ovidius: Narcissus

2. Medeltiden 60 63 65 66 68 69 71 73 76 77 79 80 87 88 92 96 98 99

Medeltiden Koranen: Sura 12 Arabisk högkultur under medeltiden Beowulf Rytm, rim och versmått I Sei Shônagon: Från min kudde Hildegard av Bingen: Adam och Eva Tristan och Isolde Hövisk kultur Äldre Västgötalagen Isländsk litteratur Dante Alighieri: Helvetet Rytm, rim och versmått II Harpans kraft Giovanni Boccaccio: Decamerone Ett väldigt skämt om alla abbotar Möt mer av medeltiden i Känslan för ord François Villon: Ballad vari Villon ber alla om förlåtelse

Innehållsförteckning

40-66218-7_00_Inledning.indd 3

09-03-10 15.25.20

3. Från Renässansen till 1700-talet 102 106 107 108 112 115 119 120 121 122 126 129 131 134 137 138 140 144 147 149 150 150 155 157 160 161 167 171 172 172 175 177 179 181

Från Renässansen till 1700-talet Michelangelo Buonarroti: Med dina vackra ögon Renässansen Martin Luther: Öppet brev om översättning François Rabelais: Den store Gargantuas förskräckliga leverne William Shakespeare: Romeo och Juliet Möt mer 1400-, 1500- och 1600-tal i Känslan för ord Svenska A Anne Bradstreet: Till min älskade och älskande make Möt mer 1400-, 1500- och 1600-tal i Känslan för ord Svenska B Lars Wivallius: Lärckians sång Lasse Lucidor: Sviklige världens oundviklige Öd’-dödlighets Sorg-Tröstande Liksång Sor Juana Inéz de la Cruz: Sonett 145 Samuel Pepys dagbok Madame de Sévigné: Brev till dottern Klassicismen Kristina: Aforismer Leonora Christine Ulfeldt: Jämmers minne Sophia Elisabeth Brenner: Till Det Höga och förnäma Fruen-Timbret Carl Johan Lohman: Världens fåfänglighet Barocken Upplysningen Jonathan Swift: Gullivers resor Hedvig Charlotta Nordenﬂycht: Fruentimbers Plikt Voltaire: Mikromegas Reseskildringar på 1700-talet Sophie von LaRoche: Historien om Sophia Sternhiem Carl Michael Bellman: Fredmans epistel nr 34 Möt mer 1700-tal i Känslan för ord Förromantiken Jean-Jacques Rousseau: Bekännelser William Blake: Skrattvisa Marquis de Sade: Filosoﬁn i sängkammaren Carl von Linné: Levnadsregler Upplysningen mot romantiken

4. 1800-talets litteratur 184 186 190 193 195 196 205 206 207 214 222 223

1800-talets litteratur Erik Gustaf Geijer: Vikingen Mary Shelley: Frankenstein Erik Johan Stagnelius: Endymion Romantikens älsklingsmotiv Jane Austen: Northanger Abbey Edgar Allan Poe: Ensam Science ﬁction och skräck Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke Emilie Flygare-Carlén: Rosen på Tistelön Realismen Charles Baudelaire: Albatrossen

Innehållsförteckning

40-66218-7_00_Inledning.indd 4

09-03-10 15.25.20

225 228 229 235 240 251 253 253 265

Gustave Flaubert: Madame Bovary Naturalism och symbolism Emile Zola: Thérèse Raquin Amalie Skram: Karens jul August Strindberg: Fröken Julie Gustaf Fröding: En ghasel Romantikens återkomst Selma Lagerlöf: Gösta Berlings saga Möt mer 1800-tal i Känslan för ord

5. 100 år av samtid 266 270 271 272 274 277 278 282 285 285 291 292 298 299 302 306 308 314 319 322 326 327 330 333 336 338 339 341 343 344 345 352 357 358 362 366 367 368

100 år av samtid Edith Södergran: Jag Modernismen Anna Achmatova: Rakel James Joyce: Odysseus Möt mer modernism i Känslan för ord Svenska A Katherine Mansfield: Gardenpartyt Pär Lagerkvist: En hjältes död Futurismen Vladimir Majakovskij: För full hals Möt mer modernism i Känslan för ord Svenska B Georg Orwell: Hängningen Realism på 1900-talet Cora Sandel: Alberte och friheten Federico García Lorca: Blodsbröllop Gunnar Ekelöf: Jag tror på den ensamma människan Irène Némirovsky: Storm över Frankrike Stig Dagerman: Snöresan Harry Martinson: Aniara Jack Kerouac: På väg Möt mer samtid i Känslan för ord Svenska A Sylvia Plath: månen och idegranen Clarice Lispector: Stjärnans ögonblick Umberto Eco: Rosens namn Durs Grünbein: Morgnar i gråzon Postmodernismen Kjell Espmark: När ett språk dör Eva Dahlgren: Jorden är ett litet rum Dubravka Ugresic: Smärtans ministerium Möt mer utländsk samtid i Känslan för ord B Daniel Sjölin: Mitt sommarlov John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar Möt mer svensk samtid i Känslan för ord Svenska B Kristina Lugn: Jag har ett flygfotografi av kärleken Chimamanda Ngozi Adichie: En halv gul sol Realism på 2000-talet Na Ye: Livet Doris Lessing: Om att inte få nobelpriset

Innehållsförteckning

40-66218-7_00_Inledning.indd 5

09-03-10 15.25.20

Från renässansen till 1700-talet 40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 102

09-03-10 15.32.57

skogsdungen, föll de helt oförvarandes alla, utom Fournillier, i en fälla som man ställt i ordning för att fånga in vargar i nät, varur de räddade sig tack vare ovannämnda Fournilliers händighet: han löste upp alla snören och linor. Sedan de sluppit loss därifrån tillbragte de resten av denna natt i en koja i närheten av Couldray, och där blev de tröstade i sin olycka genom de goda orden av en av kamraterna vid namn Lasdaller, som påpekade för dem att detta deras äventyr hade blivit förutsagt av David i en av hans psalmer: ”Cum exurgerent homines in nos, forte vivor deglutissent nos, när vi blev uppätna i den saltade sallaten; cum irasceretur furor eorum in nos, forsitan aqua absorbuisset nos, när han drack sin stora klunk; torrentem pertransivit anima nostra, när vi gick igenom den stora sjön; forsitan pertransisset anima nostra aquam intolerabilem av hans urin, varmed han spärrade vägen för oss. Benedictus Dominus, qui non dedit nos in captionem dentibus eorum. Anima nostra, sicut passer erepta est de laquelo venantium, när vi råkade i fällan; laqueus contritus est av Fournillier, et nos liberati sumos. Adjutorium nostrum, etc.” Översättning Holger Petersen Dyggve

1. Varför hade pilgrimerna gömt sig? 2. Vad i sitt samtida samhälle gör sig Rabelais rolig över i det här utdraget? Öppna texten

3. Ungefär hur stor uppskattar du att Gargantua är? 4. Vilka överdrifter i texten anser du är skojiga?

Din tur

Läs också!

Tänk dig att du ska skriva en satirisk berättelse om en lärare – i samma osannolika stil som Rabelais. Skriv en kort synopsis för denna berättelse. Din synopsis ska redovisa handlingen, beskriva personer samt redogöra för miljön. Räkna även upp vad hos läraren som kan överdrivas för att uppnå en komisk effekt – oavsett läsare. Redovisa din synopsis muntligt för klassen.

Den grovkorniga satiren påminner om Swift på s. 150–154. Jämför Gargantua med Voltaires jätte på s. 157–160.

Cum exurgerent etc. – hela stycket är en parodi och anspelar på Davids psalmer i Psaltaren (i Gamla Testamentet)

114

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 114

09-03-10 15.33.09

Sor Juana Inéz de la Cruz: Sonett 145 Barocken på 1600-talet innebar på flera sätt en blomstringstid för konst och poesi, och en rad begåvade kvinnor grep då till pennan för att förnya litteraturen. I Sverige var Sophia Elisabeth Brenner en av dem, i Danmark fanns Leonora Christine Ulfeldt, Frankrike hade Madame de Sévigné och en hel rad andra, Amerika fick sin första stora poet i Anne Bradstreet. Och i Mexiko framträdde en nunna som inte lät sig skrämmas av männens påstådda monopol på litteratur, Sor Juana Inéz de la Cruz (c:a 1650–1695). Sor (syster) Juana skrev om frihet och om kvinnors rätt att räknas som människor. Till en början lät kyrkan henne vara ifred men snart utsattes hon för starka påtryckningar, mycket på grund av hennes intresse för vetenskaplig forskning. Det passade inte för en katolsk nunna att hålla på med laborationer! Hon fick göra sig av med sina tusentals böcker och sina vetenskapliga instrument och hon slutade att publicera sig. Kort därefter dog hon i ett utbrott av pesten. En bildad person som Sor Juana var förstås välbekant med den klassiska sonettformen och kunde använda den för att lyfta en personlig erfarenhet till allmänmänsklig tidlöshet. Här, i hennes ”Sonett 145”, utgår hon från de smickrande kommentarer ett porträtt av henne mötts av. Den publik som har beundrat den förskönade bilden av henne har inte använt hjärnan utan känslorna, tycks hon mena.

Det du här ser, en färglagd villa är där konsten prålat med sin färdighet och falskt summerat färgers värdighet till skicklig sinnesvilla, en chimär; denna bild, i vilken smicker provat på att tidens obönhörlighet beveka, att årens fasansfulla gång förneka, och triumfera över glömskan, ålderns spår: en omsorgs tomma konstgrepp är den

Villa – synvilla, skenbild. Prålat – skrutit, försökt glänsa. Chimär – falsk uppfattning, önskedröm.

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 129

129

09-03-10 15.33.11

en blomma, tunn och späd, i vinden, ett lönlöst värn mot ödet, tiden den är begär, men skröpligt, blint, ett tarvlig ﬂit, och se – för skärpta sinnen: ett kadaver, stoft, en skugga, intet. Översättning Magnus William-Olsson

1. Hur fungerar de svenska rimmen här? Analysera rimschemat genom

Öppna texten

att sätta ut samma bokstäver för de rader som rimmar på varandra och ta ställning till hur väl översättaren har lyckats rimma. 2. Vad är det bilden vill ”beveka” och ”förneka” genom att göra sanningen lite

vackrare? 3. Vad står den tunna, späda blomman för? 4. Vad är det man i stället ser om man använder sina ”skärpta sinnen”?

Din tur

Läs också!

På 1600-talet var det uppenbart att de porträtt av sig själv som man skickade t.ex. till en blivande maka eller make, var aningen förskönade. Men hur är det i dag? Visar ett fotografi av dig sanningen? Och hur länge håller den sanningen i så fall i sig? Kan du använda det här läsårets skolfoto om femton år och då fortfarande hävda att det är du? Detta är en filosofisk fråga som du nu ska få besvara i en egen dikt. Sätt dig framför en bild av dig själv som du är hyfsat nöjd med och fundera på huruvida bilden visar ditt sanna jag. Inled gärna din dikt på samma sätt som Sor Juana: ”Det du här ser ...”

Om livets korthet och dödens ofrånkomlighet skriver också Sapfo här i antologin på s. 32, liksom kung Salomo på s. 21 och Lucidor på s. 126. I Känslan för ord Svenska B ﬁnns en sådan dikt av Edith Södergran på s. 232.

Värn – skydd. Begär – passionerad åtrå.

130

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 130

09-03-10 15.33.11

Samuel Pepys dagbok Samuel Pepys (uttalas piips, 1633–1703) var en synnerligen vanlig man med ett helt vanligt tjänstemannaliv i 1600-talets London, och vi skulle inte veta ett dugg om honom om det inte vore för två saker: 1) Han skrev en utförlig dagbok och 2) han använde ett chiffer som han trodde var omöjligt att knäcka. Därför tillät han sig att anteckna sådant som man normalt inte vill att andra ska läsa, sådant som är motsatsen till de tillrättalagda texter vi brukar kalla litteratur. Det dröjde hundrafemtio år innan en forskare satte sig ner för att försöka tyda dagbokens chiffer och han fick hålla på i tre år på heltid innan han var klar. Pepys dagbok, som han inledde på nyåret 1660, ger en fantastisk inblick i vardagslivet för en man som utåt håller en fasad men under peruken tänker helt annorlunda. Det är det där som gömmer sig under peruken som vi får läsa, hans egen sanning. Som när han varit på teater och sett Shakespeares En midsommarnattsdröm, ”den mest ointressanta och löjliga pjäs jag sett i hela mitt liv”. De stora händelserna passerar förbi, London drabbas av både pest och storbrand och holländarna seglar ända in i Themsen i det krig där engelsmännen lider svidande nederlag, men Pepys bekymrar sig mest för de äktenskapliga konflikter som orsakas av att han inte kan hålla fingrarna i styr när det finns kvinnor i närheten, oavsett om det är pigorna i huset eller främmande damer på gatan. Detta trots att han samtidigt älskar sin hustru, som han gifte sig med av kärlek, mot omgivningens vilja, när hon var 15 och han 22. Några små nedslag i hans hemliga dagboksanteckningar visar pinsamt tydligt vad som fyller hans medvetande. Vi börjar en söndag i augusti 1667.

den 18:e (herrens dag) Jag gick fram mot White Hall, men eftersom jag var trött gick jag in i St. Dunstan’s Church där jag hörde en skicklig predikan av kyrkoherden på stället och stod bredvid en söt, ärbar ﬂicka, som jag försökte fatta vid handen och om livet; men hon ville inte utan förpassade sig längre och längre ifrån mig, och till slut kunde jag se att hon tog fram knappnålar ur ﬁckan för att sticka mig med, om jag skulle röra vid henne igen – vilket jag lät

Ärbar – dygdig och ordentlig, kvinna som inte har sex utanför äktenskapet. Fatta vid handen – hålla i handen. Livet – midjan.

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 131

131

09-03-10 15.33.11

bli när jag såg detta och var glad åt att jag hade upptäckt hennes avsikt. Och så började jag se på en annan söt flicka i en bänk nära intill mig, och hon på mig, och jag försökte gripa hennes hand, vilket hon tillät ett litet slag och sedan drog undan den. Så tog predikan slut och församlingen bröt upp, och mina amourer tog också slut, och så steg jag i en vagn och for hem och där hämtade jag min hustru och for till Islington med henne. den 27:e [juli 1668] Arbetade hela morgonen på kontoret. Klockan tolv åt jag middag och sedan gick jag ut till min bokhandlare vid Duck Lane [...] och det var vackert att här se en vacker kvinna gå förbi, som såg en smula lättfärdig ut, och je började sequi henne omkring på gatorna från Duck Lane till Newgate Market, och då vek hon av och je tappade bort henne. Så över floden med min hustru och Deb och Mercer till Spring Garden och där åt vi och vandrade omkring och jag lade märke till hur ohyfsade somliga av stadens unga sprättar har blivit, de går in i andra människors trädgårdar, när det inte finns några män och nästan tvingar sig på kvinnorna. Det bekymrar mig att se det dristiga i tidens lastbarhet. Och så for vi vår väg på floden och kom glada hem. den 16:e [september 1668] Steg upp, och medan jag klädde mig började jag para toker brösten på min piga Jane, vilket elle tillät mer än förut varit vanligt så jag har för avsikt att försöka mera när jag kan få tillfälle. Översättning Jane Lundblad

Mina amourer – mina ﬂirtar, mina ragg. Lättfärdig – motsaten till ärbar, en kvinna som verkar villig till sex. Je – (franska) jag. Sequi – (latin) följa efter. Deb och Mercer – kammarjungfrur i Pepys hushåll. Dristiga – djärva, utan rädsla och respekt. Lastbarhet – syndfullhet, omoral. Para toker – (felstavad spanska) att röra vid. Elle – (franska) hon.

132

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 132

09-03-10 15.33.12

1. De två söta ﬂickor som Pepys gör närmanden mot i kyrkan skiljer sig åt.

Hur då?

Öppna texten

2. Vilken inställning tycker du Pepys verkar ha till sitt beteende? Skäms han? 3. Pepys märker inte själv vilken dubbelmoral han visar upp när han bekymrar

sig över de unga sprättarnas brist på hyfs och moral. Märker du? 4. Hur har pigan Janes reaktion på sin husbondes ständiga tafsande förändrats,

om man får tro Pepys dagboksanteckning från 16 september 1668?

Tyvärr finns det fortfarande män som Pepys, som har en sjuklig flirtreflex. I dag får kvinnor värja sig med andra medel än knappnålar när främmande män kommer med ovälkomna inviter, klär av dem med blicken eller trycker sig intill dem på tunnelbanan. Men hur ska man göra? Vad är lagligt? Vad fungerar? Diskutera med varandra innan ni skriver en kort instruktion i konsten att stoppa sexuella trakasserier.

Erotiska eskapader ﬁnns också hos Boccaccio s. 92–95. Mer på temat beröring hittar du i Känslan för ord Svenska A s. 169–173.

Din tur

Läs också!

lästips! Andra som har skrivit berömda dagböcker är Märta Helena Reenstierna (Årstadagboken), Lord Byron, Oscar Wilde, Dostojevskij, Tolstoj, Victor Hugo, bröderna Goncourt, Strindberg, Victoria Benedictsson, Ernest Shackleton (Antarktis hjärta), Kafka, Anne Frank, Sven Lindqvist (En älskares dagbok), Olof Lagercrantz, Lars Norén.

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 133

133

09-03-10 15.33.12

Madame de Sévigné: brev till dottern Marie de Sévigné (1626–1696) var en litterärt begåvad markisinna som hade en stor kärlek i livet: dottern. Hon blev änka som 25-åring men saknade inte sin man. Däremot grät hon floder när dottern gift sig, fått barn och flyttade med sin man från Paris till södra Frankrike. På den tiden var det ett avstånd som bara kunde överbryggas med hjälp av brev. Och Madame de Sévigné skickade mer än tusen brev till sin dotter, Madame de Grignan. I motsats till Pepys dagbok är Madame de Sévignés brev medvetet skriven litteratur. Hon formulerar sig elegant i en till synes spontan stil. De livfulla ögonblicksbilderna och de ömsinta orden var inte enbart avsedda för dottern. Madame de Sévigné högläste själv sina brev inför en bildad publik i Paris salonger, intellektuella mötesplatser för främst adelsdamer. Hennes spirituella sätt att skriva brev blev stilbildande. I dag hade vi säkert läst hennes träffsäkra kommentarer från hovlivet i bloggform. I det här brevet har det gått ungefär två veckor sedan dottern reste. Madame de Sévigné är tröstlös, även om hon har den lilla dotterdottern att ta hand om, och hon följer på en karta dotterns resa söderut etapp för etapp. Brevskrivandet planeras så att det på varje ort där dottern stannar till ligger ett brev från mamma och väntar.

Paris fredag 20 februari 1671 jag måste bekänna att jag inte vet till mig av längtan efter att få höra från Dig. Kära flicka, tänk på att Du varit tyst sedan La Palisse. Jag vet inte hur resan gått till Lyon och vidare till Provence. Naturligtvis kommer det brev, jag betvivlar inte ett ögonblick att Du skrivit, men jag väntar brev och har inga fått. Jag får finna tröst och förströelse i att skriva själv. Nå, då skall jag berätta att förrgår natt, i onsdags alltså, hade jag kommit hem från familjen Coulanges och stod i begrepp att gå till sängs, det är ju inte så uppseendeväckande, men vad som kan sägas vara det är, att vid tretiden hörde jag rop på tag fast tjuven och det brinner, och det så nära, så ofta upprepat, att jag inte kunde tro annat än att det kom härifrån. Jag fick för mig att man talade om min dotterdotter och trodde att hon höll på att innebrännas. Jag gick

Förströelse – nöje, tidsfördriv, aktivitet som skingrar tankarna. Stod i begrepp att – skulle just, var precis på väg att.

134

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 134

09-03-10 15.33.12

upp, anande det värsta, utan ljus, och darrade så jag knappt kunde stå upprätt. Jag sprang till hennes rum, Ditt alltså. Där var allt som det skulle men jag ﬁck se Guitauds hus i ljusan låga. Elden syntes över Madame de Vauvineux hus. På våra gårdar men framför allt hos Guitauds var det så ljust att man blev rädd. Det var skrik, det var uppståndelse, det var ett hemskt brakande av bjälkar och takstolar som föll ihop. Jag lät låsa upp porten och skickade mitt husfolk till hjälp. M. de Guitaud sände över ett skrin med sina värdefullaste tillhörigheter. Jag placerade det på ett säkert ställe och gick så ut på gatan för att hjälpa till med att se på. Där stod M. och Madame Guitaud nästan nakna, Venedigs ambassadör, allt hans folk, lilla Vauvineux, som sovande bars in till ambassadörens, samt diverse möbler och bordssilver som fördes i säkerhet hos honom. Madame Vauvineux lät bära ut deras möbler. Vad mig själv angår befann jag mig som på en ö. Men jag ägnade mina stackars grannar den största medkänsla. Madame Guêton och hennes bror gåvo goda råd. Vi var bestörta. Elden hade tagit sådan fart att brasan inte ville slockna förrän den tagit kål på stackars Guitauds hus. Han förtjänade vår medömkan. Han ville rädda sin mor som höll på att brinna inne på tredje våningen. Hans fru hängde sig fast vid honom för att hindra honom med våld. Han hade att välja på att bistå sin mor eller skrämma hustrun som var i femte månaden. Till slut bad han mig att hålla hans hustru, vilket jag gjorde. Han upptäckte då att hans mor gått genom lågorna och räddats. Han ville nu försöka bringa några papper i säkerhet, men det var omöjligt att nalkas den plats där de förvarades. Han kom då tillbaka till den gata där jag placerat hans fru. Några hyggliga och skickliga kapucinmunkar gjorde ett så gott arbete, att elden hejdades. Man hällde vatten på resterna av brandhärden och kampen var slutkämpad i brist på stridande, men då var också första och andra våningens väntrum, lilla rummet och kabinettet som ligger till höger om salongen, totalt förstörda. Det betraktades som ren tur att något alls

M. – Monsieur, (franska) herr. Bestört – chockad. Medömkan – medlidande. Bistå – hjälpa. Bringa – föra, hämta (jmf. engelska bring). Nalkas – närma sig. Väntrum – i adelns bostäder fanns förrum där gäster kunde vänta på att eskorteras in i salongen. Kabinett – kammare, litet rum.

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 135

135

09-03-10 15.33.12

återstod av huset, fast den arme Guitaud gjorde en förlust på tiotusen écus. De tänker nämligen bygga upp den förstörda våningen, som var både målad och förgylld. Där fanns flera vackra tavlor, som tillhörde husvärden, M. Blanc. Vidare en mängd bord, speglar, miniatyrer, möbler och bonader. [...] Klockan var nära fem, då vi måste tänka på madame Guitaud. Jag erbjöd min säng, men Madame Guêton tog henne med till sig, hon har ju flera rum som står färdiga. Vi åderlät henne och sände efter Bouchet. Han fruktar nu att hon skall nedkomma inom nio dagar på grund av chocken. Hon vistas fortfarande hos den stackars Madame Guêton. Alla går och hälsar på henne och jag fortsätter att sköta henne. Så bra som jag börjat fick jag väl lov att föra saken till slut. Du undrar väl hur elden uppkommit? Ingen vet det, ty det fanns ingen människa i det rum där den började. Ack, om det passat sig att skratta vid ett så sorgligt tillfälle, vilken kostlig skildring hade man inte kunnat ge av de agerande. Guitaud hade bara skjorta och byxor, Madame Guitaud var barbent och hade tappat sin ena toffel, Madame de Vauvineux gick i understubb utan nattrock, samtliga kammartjänare liksom grannarna bar nattmössor. Ambassadören var i nattrock och peruk och bibehöll med framgång sin min av sérénissime. Men hans sekreterare var för underbar! Man talar om en Herkules’ bringa. Denna gick utanpå det. Man såg den helt blottad. Vit, mastig och mullig, och skjortan hade han förlorat, ty den hade slitits av i tumultet. Ja, detta var den sorgliga berättelsen om vad som hänt i vårt kvarter. Jag har bett Deville att varje afton gå en rond för att kontrollera att ljusen är släckta överallt. Man kan inte vara försiktig nog. Jag hoppas vattendragen varit Dig bevågna. Med ett ord, jag önskar Dig allt gott och ber Gud att han skall förskona Dig från vad ont är. Översättning Stig Ahlgren

Écu – värdefullt franskt silvermynt fram till revolutionen. Åderlät – universalkuren mot de ﬂesta krämpor bestod i att slå hål på någon åder och släppa ut en del blod. Nedkomma – föda barn. Kostlig – makalös, präktig. Understubb – underklänning. Sérénissime – upphöjt lugn och värdighet. Herkules’ bringa – en hjältes muskulösa bröstkorg. Gick utanpå – överträffade. Bevågna – gynnsamma.

136

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 136

09-03-10 15.33.12

1. Det är inte precis i fattigkvarteren det har brunnit. Hur märks det att de

här personerna är välbärgade? 2. Brevskrivaren har nyligen bevittnat en dramatisk eldsvåda. Tycker du att

Öppna texten

hon verkar väldigt omskakad? 3. Vem är Bouchet? 4. Breven till dottern är inte bara ett personligt tidsdokument, de var också

ett förtäckt sätt att skriva sin självbiograﬁ. Vilken bild av sig själv vill Madame de Sévigné förmedla här?

Madame de Sévigné längtar efter brev, så ta och skriv ett svar! Reagera på hennes redogörelse för branden och berätta också om ”vattendragen varit Dig bevågna”, alltså om du har klarat dig bra när du varit till sjöss eller om några incidenter inträffat. Kanske du kan skrämma upp mamma med ett eget litet äventyr?

Jämför Madame de Sévigné med andra brevskrivare här i antologin s. 108 och s. 162, i Känslan för ord Svenska A s. 27 och s. 29, i Känslan för ord Svenska B s. 204–205. Herkules (eller Herakles) och hans enastående styrka kan du läsa om i Känslan för ord Svenska B s. 242–246. Han nämns även här i antologin på s. 85 och s. 136. En eldsvåda i 1700-talets Stockholm skildras av Bellman på s. 167–170.

Din tur

Läs också!

Klassicismen Klassicismen (eller fransk-klassicismen) var ett stilideal som formade Europas kulturliv under 1600-talet och in på 1700-talet. Då efterbildade man den klassiska stilen som renässansen återupptäckt. • Värderingar från antiken dikterade vad som var bra och vad som var misslyckat. • Antika regler för t.ex. litteratur tillämpades med stränghet. • För teaterpjäser gällde de tre enheterna: tidens enhet (max ett dygn), rummets enhet (på samma plats) och handlingens enhet (inga parallellhandlingar). • Grekisk mytologi utgjorde det idealiska stoffet för konst och litteratur. • Romersk historia var en given referensram och klassiska retoriska grepp var populära. • Kaos undveks. Ledorden var klarhet, ordning, behärskning.

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 137

137

09-03-10 15.33.12

Kristina: Aforismer Vår svenska drottning Kristina (1626–1689) är en gåtfull gestalt. Hon fostrades till monark och umgicks med tidens lärda män och hon hade svårt att finna sig tillrätta i någon kvinnoroll. ”Jag visade mig helt obekväm för alla kvinnliga handarbeten och sysslor, och det fanns icke någon möjlighet att bättra mig därvidlag. Däremot lärde jag mig med förvånande lätthet alla språk, vetenskaper och idrotter, i vilka man undervisade mig.” Hon föraktade den kvinnliga ytligheten, kläderna, hattarna, utseendefi xeringen och sminket, och hon lekte aldrig med vanliga dockor, hävdade hon: ”Mina dockor var blybitar med vilka jag lärde mig hur man för krig. Dessa bitar bildade en liten armé som man kunde ställa upp till batalj på ett bord med hela sitt följe av ett fullständigt artilleri. Jag hade små båtar som var helt krigsutrustade, små fort av tjockt papper – allt detta för att genom lek lära mig vad man måste veta om kriget, om flottan och befästningskonsten.” För Kristina blev det från början viktigt att framstå mer som en man än som den halvmänniska kvinnor på den tiden kunde avfärdas som. Hon ansåg också, i motsats till andra bildade kvinnor i sin tid, att kvinnlighet inte var förenligt med politisk makt. Därför grubblade hon hela livet på varför hon inte hade fötts som man. Hon hade ju en mans själ, tyckte hon. Efter tio år på den svenska tronen abdikerade hon 1654, konverterade till katolicismen och flyttade till Rom. Det var inte minst anmärkningsvärt eftersom hennes far, Gustav II Adolf, hade stridit för protestantismen. Vi vet fortfarande inte varför hon fattade dessa överraskande beslut, möjligen var det för att slippa pressen att producera en tronarvinge. I stället kunde hon ägna sig åt att läsa och skriva och umgås med likasinnade. Under 1670- och 1680-talen skrev hon bland annat en rad maximer eller aforismer på franska. Det är korta, slagkraft igt formulerade visdomsord i stram klassicistisk stil. Här är några smakprov.

Man måste läsa för att lära sig, bättra sig och trösta sig. Grymhet har sin rot i rädsla. Det fordras större mod att gifta sig än att draga i fält.

Draga i fält – gå ut i krig.

138

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 138

09-03-10 15.33.13

Ensamhet är stora andars element. Detta arbete är skrivet av en som intet önskar, intet fruktar och intet begär av någon människa. Livet är en ström, som ständigt ﬂyter vidare och aldrig hejdar sitt lopp. Det förﬂutna har passerat, framtiden är oviss; det närvarande är blott en punkt, men av denna fruktansvärda punkt allena skall en dag vår eviga salighet bero. Översättning Magnus von Platen

1. Vilka tre skäl anger Kristina till att man ska läsa? 2. Vad kan hon mena med att det krävs mer mod för att gifta sig än

för att dra ut i fält?

Öppna texten

3. Vilken bild av sig själv vill Kristina ge med hjälp av sådana här aforismer? 4. Vilken av maximerna håller du mest med om?

Tolkar man Kristinas aforismer annorlunda om man vet mer om hennes liv? Ta reda på fler detaljer kring drottning Kristina innan du läser om aforismerna. Gifte hon sig någon gång? Hade hon barn? Upplevde hon kärlek? Var hon lycklig? Fick hon det bättre i Rom än hon haft det i Stockholm? Det finns en rad biografier om henne, t.ex. Drottning Kristina av Sven Stolpe, Silvermasken av Peter Englund och Drottning Christina av Marie-Louise Rodén. Hon skrev också en självbiografi.

Kristina tycks ha varit en mycket begåvad, studiemotiverad och disciplinerad person, vilket framgår av aforismerna. Hur tror du att hon hade lyckats i dagens gymnasium? Jämför hennes taktik med studietipsen i Känslan för ord Svenska A s. 51, 55, 59, 63, 66 och 76.

Din tur

Läs också!

Stora andar – människor med exceptionell begåvning. Element – rätta miljö. Allena – ensam, endast. Vår eviga salighet bero – hänger vårt öde efter döden på, dvs. om ens odödliga själ hamnar i paradiset eller i helvetet. kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 139

139

09-03-10 15.33.13

Leonora Christine Ulfeldt: Jämmers minne Leonora Christine Ulfeldt (1621–1698) var dotter till den danske kungen Kristian IV men hennes liv liknar ingen annan prinsessas. I Danmark har hon ömsom hyllats som hjältinna, ömsom tjänat som varnande exempel. Som ung levde hon jetsetliv, klädde sig medvetet i det senaste och mest påkostade modet och besökte det franska hovet. Samtidigt skaffade hon sig en avsevärd bildning och blev en av tidens lärda kvinnor, feminae illustres. Dit räknades den som behärskade latin och andra kulturspråk och dessutom kunde skriva poesi på sitt modersmål. Leonora Christine briljerade även på många andra områden, från bollspel och musik till måleri och broderi. När hon var 15 år avgjordes Leonora Christines öde. Då gifte hon sig nämligen med Corfitz Ulfeldt, en ung greve med stora planer. Han gjorde snabb karriär och blev Danmarks mäktigaste man näst efter kungen, men han kom snart att misstänkas för att sätta sina egna intressen före rikets. När Ulfeldt anklagades för landsförräderi miste Leonora Christine sin prinsesstitel. Paret gick i landsflykt, bland annat gömde de sig vid först drottning Kristinas och sedan Karl X Gustavs hov i Stockholm. Efter en rad turer, där Ulfeldt alltmer desperat försökte intrigera mot den danske kungen Fredrik III genom att få andra länder, inklusive Sverige, att invadera Danmark, dömdes han till halshuggning in effigie – man halshögg en bild av honom eftersom han lyckats fly undan rättvisan. Leonora Christine sattes däremot i fängelse i ”Blå tornet” i Köpenhamns slott. Där fick hon sitta i hela 21 år. Hon överlevde dessa förödmjukande och hårda år, hela tiden med troheten mot Ulfeldt som sin ledstjärna. ”Jag lider för att jag har älskats av en dygdig herre och man, för att jag ej har velat övergiva honom i olyckan.” Hon vägrade att låta sig knäckas. När drottningen Sophie Amalie, som mer än någon annan hatade den oövervinneliga Leonora Christine, dog 1685, släpptes hon ur fängelset och kunde leva sina sista 13 år i frihet i ett kloster. I Jämmers minne berättar hon om sitt liv, om lyckan som så snabbt vänds till olycka. Hon använder skickligt litterära grepp för att lägga fram sin version. Inför eftervärlden vill hon framstå som både klok, modig och oskyldig. Men moderna forskare är övertygade om att hon ljuger här, där hon förhörs om sin medverkan i landsförräderiet. Denna sluga, slagfärdiga kvinna visste mycket väl vad som pågick. Eller vad tror du?

140

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 140

09-03-10 15.33.13

slottsfogden stannade inne hos mig. Då klockan gick mot nio satte han in en stol utan att säga något. Jag märkte därav att det skulle komma besök, och så skedde det att lite senare kommo premiärministern greve Rantzau, kanslern herr Peder Reedtz, räntmästare Christoffer Gabel och sekreterare Erik Krag in till mig, vilka efter att ha tagit mig i hand satte sig vid min säng. Krag, som hade papper, penna och bläck med sig, satte sig vid bordet. Greve Rantzau viskade litet till kanslern. Kanslern började därpå sitt tal så som första gången med att Hans Kungl. Majestät hade god orsak till det som han gjorde mot mig. ”Hans Majestät har,” sade han vidare, ”misstanke till er person, och det inte utan skäl.” Jag frågade vari denna misstanke bestod. Kanslern sade: ”Er man har erbjudit en främmande herre Danmarks rike.” Jag frågade om Danmarks rike tillhörde min man, så att han kunde bjuda ut det, och eftersom ingen svarade fortsatte jag och sade: ”I, goda herrar, kännen alla min herre. I veten att han har varit ansedd som en man av förstånd, och jag kan försäkra er att då jag skildes från honom, då hade han ännu sitt fulla förnuft. Nu är det lätt att tänka att ingen förnuftig man skulle bjuda ut det som icke var i hans makt och som han icke rådde över. Han har ju inget ämbete, ingen myndighet och inga medel. Varför skulle han vara så dåraktig att göra ett sådant erbjudande och vilken herre skulle taga emot det?” Greve Rantzau sade: ”Det är dock så, Madame. Han har erbjudit Danmark åt en främmande potentat, ni vet det väl.” Jag svarade: ”Gud är mitt vittne därtill, att jag inte vet det.” ”Jo,” sade greve Rantzau, ”er man har ingenting dolt för er, därför vet ni det väl.” Jag svarade: ”Det är sant att min man inte dolde något för mig som angick oss bägge. Det som vidkom hans ämbete i forna tider bekymrade mig inte, men det som rörde oss bägge dolde han inte för mig, så att jag är säker på att om han hade haft något sådant för sig så skulle han inte ha förtigit det för mig. Och jag kan säga det som sanning att inte det allra ringaste därom är känt för mig.” Greve Rantzau sade: ”Madame, bekänn det medan konungen ännu ber.” Jag svarade:

En främmande herre – Corﬁtz Ulfeldt hade erbjudit Danmark åt kurfursten av Brandenburg (i nuvarande Tyskland) men denne hade genast skvallrat för den danske kungen, Fredrik III. I – ni. Potentat – härskare. Vidkom – angick. Det allra ringaste därom – det allra minsta om den saken. Medan konungen ännu ber – dvs. innan kungen går ett steg längre i sina påtryckningar.

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 141

141

09-03-10 15.33.13

”Visste jag det, så skulle jag gärna säga det, men så sant som Gud lever så vet jag det inte, och så sant kan jag heller inte tro att min man skulle ha varit så dåraktig, ty han är en svag man. Han nödgade mig att fara till England för att inkräva de utlånade pengarna. Jag ville ogärna ha åtagit mig den resan, till stor del av den orsaken att jag såg att han var mycket svag. Han kunde inte på en gång gå upp för en trappa med få steg utan att vila och hämta andan. Varför skulle han åtaga sig något arbete som var förenat med ansträngning? Jag kan med sanning säga att han inte är fri från anfall åtta dagar i sträck, än av en åkomma, än av en annan.” Greve Rantzau viskade åter till kanslern, och kanslern sade vidare: ”Madame, säg nu hur det hänger ihop och vem som vet om denna sak. Säg det när man ber om det. Hans Kungl. Majestät är en absolut herre, han är inte bunden till lagen, han kan göra vad han vill. Säg det.” Jag svarade: ”Jag vet också att han är en kristlig och rättskaffens herre, därför gör Hans Kungl. Majestät intet annat än det som han kan försvara inför Gud i himmelen. Se, här är jag. I kunnen göra med mig vad I viljen. Det jag icke vet, det kan jag icke säga.” Översättning Bertil Molde

1. Hur många högt uppsatta herrar tränger ihop sig inne i fängelsecellen hos

Leonora Christine? Öppna texten

2. Uppfattar du situationen som hotfull? 3. Granska retoriken i Leonora Christines försvar. Hur manipulerar hon sina

motståndare? 4. Vem vinner den här ordduellen?

Han nödgade mig att fara till England – eftersom Corﬁtz Ulfeldt var sjuk, skickade han sin hustru till den engelske kungen för att kräva in ett lån. Det var under det besöket som Leonora Christine kunde gripas av den danske kungens män och hon fördes från England till sitt fängelse i Blå tornet. Absolut – som står över lagen och inte kan åtalas för brott.

142

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 142

09-03-10 15.33.13

Dela in er i två grupper som först diskuterar förhörsscenen och sedan börjar omvandla den till en pjäs. Den ena gruppen ska spela upp scenen utifrån åsikten att Leonora Christine är en opålitlig hycklare, en landsförrädare och en person helt utan moral, som kan svära falskt när det tjänar hennes intressen. Den andra gruppen ska utgå från en stark sympati för Leonora Christine och anse att det är rätt att sätta troheten till den man älskar, även om han är galen, före troheten till fosterlandet. Välj själva om ni vill framföra era pjäser på äldre svenska eller om ni vill modernisera texten.

Andra grova anklagelser hittar du i Känslan för ord Svenska B s. 263–264 och s.266–269. Den trogna äktenskapliga kärleken ägnas en dikt här i antologin på s. 120.

Din tur

Läs också!

lästips! En svensk motsvarighet till Jämmers minne , om än inte lika litterärt avancerad, är Agneta Horns självbiograﬁ Beskrifningh öfwer min älända och myket wederwärtiga wandringstidh.

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 143

143

09-03-10 15.33.13

Sophia Elisabeth Brenner: Till Det Höga och förnäma Fruen-Timbret Möjligen var det första gången Sverige upplevde ett feministiskt kulturevenemang, även om de inblandade då inte kände till termen ”feminism”. Händelsen ägde rum 1684 efter en föreställning vid hovet i Stockholm av Racines tragedi Iphigénie en Aulide, där även mansrollerna spelades av svenska kvinnor – på franska. Kulturpersonligheten Aurora von Königsmarck, vars idé detta var, hade även utökat ursprungspjäsen med en militant balett som dansades av amasoner, kvinnliga krigare. Det måste ha varit en syn! Den kulturellt ointresserade kungen, Karl XI, tvingades att sitta och titta på. Till den januarikvällen skrev den svenska skaldekonstens moder, Sophia Elisabeth Brenner (1659–1730), ett feministiskt manifest i diktform, riktat till damerna vid hovet. Fru Brenner är Sveriges första verkligt stora kvinnliga poet, under sin livstid känd och beundrad av alla. Hon författade barockt eleganta dikter om alla delar av livet och hon hade säkert haft en ännu större produktion om hon inte också fött femton barn. Efter sin död blev hon utmobbad och bortträngd av dem som skrev litteraturens historia. ”Alla hennes rimmerier hava en avgjord käringkaraktär” är ett surt exempel från 1800-talet. I den här festliga dikten leder fru Brenner i bevis att kvinnor är lika mycket värda som män. Man kan tänka sig stämningen i salen när det poemet lästes upp! Det här är bara början (av dikten, men också av den feministiska rörelsen i Sverige). Hwem sannar icke med när wåra Skalder skrifwa: At Qwinnor större glants och prydnad Werlden gifwa, Än alt hwad eljest Namn af högsta Fägring bär; Så widt som Phoebi glants den mörcka Klimpen målar, Och alt hwad rörsel har, med Klarhet öfwerstrålar, Bör Qwinnan wördas högst, som Solen jämnlik är.

Sannar med – instämmer, håller med. Glants – glans, ära. Eljest – annars, för övrigt. Fägring – skönhet. Widt – långt. Phoebi glants – Phebus ljus, glansen från solguden (Foibos) Apollon. Klimpen – jordklotet. Alt hwad rörsel har – allt som lever, allt som har rörelseförmåga.

144

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 144

09-03-10 15.33.13

Hon är den Högstas Bild, Naturens Mäster-Stycke, All Deijlighets begrep, ett owärderligt Smycke Af Himlens milda Hand beredd och sammansatt; Wil hon en endast gång de skiöna Ögon wända Kan deras stråhlars krafft i Siälar lågor tända, Kort, hon är Himlens Skänck, och Jordens största skatt. Men det är litet än; utwärtes Skiönhets stycker Är toma Musselskahl, dem ingen Pärla smycker, Är stenar utan glants och Rosor utan Lucht; En Deijlig skapad Kropp med wishet samman-parad, I hwilken Skiönhet blir af sinrikhet förklarad, Och Kroppsens fägring öks af Siälens dygd och tucht; Hwem kan, hwar wid en slik med skiäl bör liknas, ﬁnna, Och säija, om hon mehr är Engel ell’ Gudinna, Hälst när hon hög af Stånd, til Bloden Adel är, Hwad Dygden wärcka kan i höga Bröst och Siälar Är mehr, än uppenbart, ty rycktets mun förmälar, At inga tiders tid det nånsin glömma lär.

Den Högstas Bild – Guds avbild. Mäster-Stycke – mästerverk. All Deijlighets begrep – sammanfattningen av all skönhet. Beredd – tillverkad, skapad. Wil hon en endast gång de skiöna Ögon wända – om hon en enda gång riktar sin vackra blick. Kort – kort sagt. Skänck – gåva, present. Men det är litet än – men det är inte allt. Utwärtes Skiönhets stycker – yttre skönhetsdetaljer. Dem ingen Pärla smycker – som saknar pärla. Af sinrikhet förklarad – upplyst av intelligens. Tucht – uppfostran till renhet. Hwar wid en slik med skiäl bör liknas – som det ﬁnns skäl att likna en sådan kvinna vid. Mehr är – är mest. Hälst när hon hög af Stånd, til Bloden Adel är – i synnerhet om hon är adlig. Wärcka – uträtta, åstadkomma. Förmälar – vidarebefordrar, berättar. kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 145

145

09-03-10 15.33.14

1. Varför bör kvinnan hyllas som det mest högtstående på jorden? 2. I klassisk poesi är solen manlig, men inte här, där kvinnorna strålar i huvudÖppna texten

rollen. Och om kvinnan är solen, så är mannen ... ja, vad? 3. Barocken älskade invecklade metaforer. Vad är det som är som ett mussel-

skal utan pärla inuti? 4. ”Kroppsens fägring öks af Siälens dygd och tucht,” hävdar Brenner. Stämmer

det att man blir snyggare även på utsidan om man medvetet arbetar med sin insida?

Din tur

Läs också!

Att argumentera politiskt i diktform känns kanske inte som ett självklart val i vår tid, men gör ett försök! Bestäm dig för en politisk eller ideologisk ståndpunkt, t.ex. att Sverige inte lever upp till orden i Barnkonventionen. Barn är också människor! Låt dig inspireras av Sophia Elisabeth Brenner till den sorts dikt som vill förändra världen.

Den pjäs som spelades vid hovet den här kvällen, Racines då tio år gamla succé Iphigénie en Aulide, handlar om hur Agamemnon offrar sin dotter till gudarna för att få god vind på sitt krigståg mot Troja. Inte bara Agamemnons familj berörs av den här förfärliga händelsen, utan även Achilleus, som är förlovad med Iﬁgenia. Racine gav sin tragedi exakt samma titel, Iﬁgenia i Aulis, som Euripides använt 2000 år tidigare. Euripides hittar du också här i antologin på s. 36–42.

lästips! Carina Burman har skrivit en spännande roman om Sophia Elisabeth Brenner, Den tionde sånggudinnan.

146

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 146

09-03-10 15.33.14

Carl Johan Lohman: Världens fåfänglighet ”Kvinnan föder grensle över en grav, dagen glänser till ett ögonblick, och sen är det natt igen.” Så lyder en känd replik ur Samuel Becketts teaterpjäs I väntan på Godot från 1952. Livet är ofattbart kort, det har poeterna konstaterat åtminstone sedan Salomo (se s. 21) och Sapfo (se s. 32). Samma tanke ekar genom litteraturhistoriens alla epoker. Här ska du få möta den hos den svenske prästen och poeten Carl Johan Lohman (1694–1759). Lohman fick, som så många andra begåvade diktare under barocken, jobb när någon dött eller ett par skulle gifta sig. Begravnings- och bröllopsdikterna gjorde poeterna till en nödvändig grupp ”hantverkare” i samhället. I dag är det annorlunda; de flesta tror nog att de kan klara sig utan poesi. Ingen svensk poet kan längre försörja sig på sina dikter. Det här är början på en dikt som skrevs till en begravning i Stockholm 1719. När någon dör blir man plötsligt påmind om att också mitt liv ska upphöra, och man stannar upp en stund och tänker: Vad ska allt vara bra för om det ändå tar slut så snabbt?

Vad är vår värld? Ett fält, där sorge-nässlor gro, ett väluppbyggt spital där idel sjuka andas, ett Kana där så vin som vatten sammanblandas, ett värdshus, vilket vi som främlingar bebo.

Spital – hospital, sjukhus. Vid den här tiden var sjukhusen närmast detsamma som dårhus eller fattigstugor, osunda och eländiga inrättningar för dem som inte hade råd med privatläkare. Att sjukhuset här är ”väluppbyggt” är alltså en överraskande paradox. Kana – Jesus gjorde sitt första underverk vid bröllopet i Kana, där vinet pinsamt nog tog slut. Men Jesus räddade situationen genom att förvandla vanligt vatten till det godaste vin. Se Johannesevangeliet 2:1-11. Så vin som vatten – ”ömsom vin och ömsom vatten”, ett uttryck för det som är så där, både fest och vardag, både lycka och elände. Värdshus – ung. hotell, tillfälligt boende, motsatsen till hem.

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 147

147

09-03-10 15.33.14

Vad är vårt liv? (Du må det kalla, vad du vill.) En blomma, som, på det hon vissna må, upprinner, ett ljus, som slockna skall, ehuru klart det brinner. Livs-ändan är ju förr än livets början till. Vad är vårt liv? Giv svar, jag frågar än en gång! Det är ju bara glas, som spricker när det prålar, en morgonrodnad, som sin afton själv avmålar. Vår första gråt är bror med dödens svanesång.

1. Lohman är en barockpoet, vilket märks i hur han bygger sin dikt på häftiga

motsatspar. Vilka kan du hitta? Öppna texten

2. Ett annat poetiskt drag ﬁnns i språkljuden. Lohman skojar lite med språket

(Vad är vår värld? Jo, ett värdshus!) och han fyller sina strofer med allitterationer, assonanser och slutrim, dvs. morfem (delar av ord) eller fonem (enskilda bokstävers ljud) som återkommer som ekon på varandra. Ge exempel! 3. Vad tror du att Lohman menar med den inskjutna parentesen i andra

strofen? 4. Hur skulle du beskriva tonläget i dikten? Vad är det här för stämning?

På det hon vissna må – bara för att sedan vissna. Upprinner – slår ut, växer fram. Ehuru – oavsett hur, trots att. Livs-ändan – livets slut, dvs. döden. Prålar – glänser, visar upp sig, skryter med sin skönhet. Morgonrodnad – soluppgång. Avmålar – målar av, speglar. Svanesång – enligt en gammal myt sjunger svanen bara en enda gång: när den vet att den ska dö, men då gör den det desto vackrare. Man har alltid vetat att detta är en lögn, men en lögn som varit användbar i litteraturen. Aisopos, Ovidius och ogin som dragit nytta av just den myten.

148

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 148

09-03-10 15.33.14

Ja, vad är livet egentligen? Vad ska den här världen vara bra för? Du bestämmer dig för att besvara Lohmans frågor om meningen med alltsammans, men du får göra det utifrån din egen horisont. Dina funderingar ska resultera i en innehållsrik och koncentrerad text. Du behöver däremot inte formulera det som en dikt – om du inte vill.

Lohmans fåfänglighet för tankarna till Salomo, se s. 21–22 här i antologin. Fler djurmyter, i stil med den om svanesången, hittar du i Känslan för ord Svenska B s. 169–170. En anekdot apropå bröllopet i Kana och skoluppsatser, som har berättats om olika svenska författare, hittar du i Känslan för ord Svenska A s. 77. Där är huvudpersonen Strindberg. Men detta är också en myt!

Din tur

Läs också!

Barocken Barock kallas en stil som färgade delar av europeiskt kulturliv under slutet av 1500-, hela 1600- och början av 1700-talet. Även barocken hämtade mycket inspiration från antiken, men samtidigt stod det barocka i motsättning till det klassiska. Barocken hyllade det som klassicismen avskydde, t.ex. • det gränslösa, överdrivna och överdådiga • starka känslor som öppet levs ut • kaos, virrvarr och överﬂöd av detaljer (”too much”) • skarpa kontraster och smaklösheter: sprudlande liv mot ruttnande lik • ett utsmyckat språk som vältrar sig i metaforer, symboler och allitterationer • genreöverskridanden, t.ex. bilddikten som både föreställer något och kan läsas.

kapitel 3 Från renässansen till 1700-talet

40-66218-7_03_RenaŴssans.indd 149

149

09-03-10 15.33.14

Många av texterna hör naturligt samman med Känslan för ord Svenska B, men boken står stadigt även på egna ben.

pia cederholm anders danell

Texter med känsla

pia cederholm anders danell