FÖRSKOLESERIEN Sagor att berätta och leka
Per Gustavsson
SAGOR
att berätta och leka
att berätta och leka
Per Gustavsson
I leken är allt möjligt, tid och rum kan förvandlas. Leken har en trygg ram. Inom den trygga ramen kan farligheter utspela sig. Barn vet att de leker. Samma sak händer i sagans värld. Innanför sagans ram ”Det var en gång …” och ”Snipp, snapp, snut …” kan på samma sätt skrämmande händelser utspela sig. Lek och saga bidrar till barnens mognad och till att bemästra svårigheter i vardagen. Alla kan leka, alla kan berätta. Det gäller bara att hänge sig, våga bli en jamande katt eller en hemsk jätte.
SAGOR
FÖRSKOLESERIEN
Boken består av 33 utvalda folksagor. Sagorna passar barn i åldrarna 2–5 år och är enkla att lära sig att berätta utan bok. Till varje saga ges en kort beskrivning av sagans ursprung samt konkreta tips på hur sagan med enkla medel kan levandegöras vid berättandet. Sagorna lämpar sig också väl som stimulans för fortsatt lek i sagans värld.
Per Gustavsson arbetade som barnbibliotekarie innan han blev sagoberättare på heltid år 1990. Han berättar sagor, sägner och andra berättelser för barn, ungdomar och vuxna runt om i landet. Per är initiativtagare till Ljungby berättarfestival och Sagomuseet och är författare till ett stort antal sagosamlingar och barnböcker.
ISBN 978-91-27-43670-1
Per Gustavsson 9 789127 436701
Sagor_hela omslaget.indd 2
2014-03-09 12:17
9789127436701_sagor.indd 1
2014-02-14 12:01
Innehåll Berätta sagan själv .............................5
Den tacksamma björnen ..........................49
Den lilla lilla gumman ..............................10
Gumman och rovan.................................50
När fåglarna valde en kung ..................... 11
Koka soppa på en spik ............................52
Bockarna Bruse ...................................... 12
Tummeliten .............................................54
Den stora potatisen ................................. 14
Gubben som bytte en ko mot ingenting ......56
Bocken i grönsakslandet .......................... 15
Vargen och killingarna ............................58
Vem vill hjälpa mig? ................................ 18
Varför hundarna hatar katterna
Tre pojkar och tre flickor ..........................20
och katterna hatar råttorna ..................60
Nordanvinden och Solen ......................... 21
Hur gröten saltades .................................62
Den stora kistan ......................................22
Den stjälande grytan ...............................64
Sötgröten ...............................................24
Pojken som gick till Nordanvinden.............68
Sagan om vanten ....................................26
Det ska jag göra nästa gång ....................71
Jätten och ekorren ...................................28
Sagan var inte längre .............................. 74
Tappertupp ............................................32
Nyfiken på mer .................................. 76
Bocken som inte ville gå hem ....................34 Korven...................................................36
Källförteckning ...................................78
Kråkans ostbit .........................................38 Hur björnen fick sin korta svans ................39 Husmusen och skogsmusen.......................40 Katten som fick en äppelbit i halsen...........42 Gnag hålet större! ...................................44 Sagosnuttar............................................45 Pannkakan .............................................46
9789127436701_sagor.indd 3
2014-02-14 12:01
9789127436701_sagor.indd 4
2014-02-14 12:01
Berätta sagan själv var det inte utifrån någon särskild fallenhet eller talang, utan precis tvärtom. Som barnbibliotekarie hade jag barngrupper på besök och jag avslutade med att läsa en bok högt för barnen. Jag valde vackra spännande bilderböcker. Men jag klarade inte av att läsa en bilderbok för en stor grupp barn. Alltid var det någon som inte såg bilden. Alltid var det någon som ville se föregående bild igen. Alltid var det någon som utifrån en detalj i bilden började berätta något som inte alls hörde ihop med själva berättelsen. Alltid blev det oro i gruppen. En gång när jag hade en grupp barn på besök så frågade jag: – Vill ni höra en saga? – Jaa, svarade barnen. – Ta fram boken! la de till, när jag satt stilla utan att ha en bok i händerna. – Jag har berättelsen här inne i huvudet, sa jag och började berätta. Jag märkte att mina egna ord bar fram berättelsen. Det blev ro i gruppen och barnen följde mig på sagans stig in i äventyret. De lyssnade så som de aldrig gjort tidigare. Det var en märklig känsla att få uppleva att enbart ord bjöd barnen på en hisnande upplevelse. när Jag börJade berätta sagor för barn
så har det fortsatt. saga efter saga har Jag berättat.
För barn i alla åldrar, för ungdomar och vuxna. Och nu har jag berättat sagor i över 30 år, de senaste 24 på heltid. ”Hur kan du komma ihåg alla sagorna?” är en fråga jag ofta får. Den som frågar lägger gärna till att hon eller han själv minsann inte kan lära sig en saga utantill. Det kan inte jag heller. Att berätta fritt handlar inte om att lära sig en saga ord för ord. Det handlar om att göra berättelsen 5
9789127436701_sagor.indd 5
2014-02-14 12:01
Den lilla lilla gumman
D
en liten, liten gumma, som hade en liten, liten bänk och en liten, liten ko och en liten, liten stäva och en liten, liten katt. et var en gång
Så satte sig den lilla, lilla gumman på den lilla, lilla bänken och mjölkade den lilla, lilla kon i den lilla, lilla stävan och slog den lilla, lilla mjölken i ett litet, litet fat och satte det lilla, lilla fatet på en liten, liten hylla. Så kom den lilla, lilla katten och drack upp den lilla, lilla mjölken, och så sa den lilla, lilla gumman: – Schas katta!
Den här kedjesagan har blivit välkänd genom Elsa Beskows bilderbok Sagan om den lilla lilla gumman, som var Beskows första bilderbok och utkom 1897. I själva verket är den en folklig saga. Elsa Beskows mormor berättade sagan för Elsa när hon var liten. I bilderboken återger Elsa Beskow sagan så som hon hörde mormodern berätta den. Sagan återfinns i många europeiska länder. En stäva är ett litet laggkärl med en uppstickande stav som handtag. Stävan användes ofta vid mjölkning. Nuförtiden hittar vi stävan i bastun. Idag vet barn inte vad en stäva är, så det kan vara bra att visa en gammal stäva för de barn man berättar för. Den här sagan är tacksam att berätta med föremål för de riktigt små barnen.
10
9789127436701_sagor.indd 10
2014-02-14 12:01
När fåglarna valde en kung
F
ör mycket länge sedan
skulle fåglarna välja en kung. De kom överens om att den som kunde flyga högst skulle bli kung. Den väldiga örnen med sina stora vingar tänkte, att det där skulle bli en lätt sak för honom. Han flög högre och högre och ännu högre. Snart såg han alla andra fåglar under sig. Då örnen kommit så högt han ville ropade han: – Jag är högst! Jag är kung! Men en liten fågel hade gömt sig bland örnens ryggfjädrar. Nu kröp den lille fågeln fram och flög ännu lite högre. – Jag är högst, ropade han med en svag röst. Så blev den lille fågeln kung över alla fåglarna. Än i denna dag kallas han för kungsfågeln.
När jag berättar sagan har jag gömt en liten snidad kungsfågel i handen. Jag blir själv örnen. När örnen flyger högre och högre kliver jag upp på en stol eller ett bord om det finns i närheten. När örnen har ropat sitt ”Jag är högst! Jag är kung!”, visar jag den lilla kungsfågeln över mitt huvud. Sagan var känd redan under antiken och berättas i dag över hela världen. Bröderna Grimm berättar en utförligare variant som slutar med att den lilla fågeln gömmer sig i buskarna för att inte råka illa ut. Den återfinns i Bröderna Grimms sagor II (1883) nr 87 (ny upplaga 1981). Grimms saga handlar om gärdsmygen.
11
9789127436701_sagor.indd 11
2014-02-14 12:01
Bockarna Bruse
D
tre bockar som skulle gå till sätern och äta sig feta. Alla hette de Bruse. För att komma till ängen med det goda gröna gräset måste de gå över en bro, som ledde över en strid fors. Under bron bodde ett hiskeligt fult och farligt troll. Den minste bocken Bruse gick först över bron. Då lät det: tripp, tripp, tripp, tripp. – Vem är det som trippar på min bro? skrek trollet. – Det är bara jag, minsta bocken Bruse, svarade bocken med sin fina späda röst. – Då kommer jag och äter upp dig! röt trollet. – Gör inte det, bad den lille bocken, jag är så liten. Vänta ett slag! Efter mig kommer mellanbocken Bruse och han är mycket större och fetare och godare än jag. – Då gör jag väl det, sa trollet. Efter ett tag kom mellanbocken Bruse. Då lät det: tramp, tramp, tramp, tramp. et var en gång
– Vem är det som trampar på min bro? skrek trollet. – Det är bara jag, mellanbocken Bruse, svarade bocken med något grövre röst. – Då kommer jag och äter upp dig! röt trollet. – Gör inte det, bad mellanbocken. Vänta ett slag! Efter mig kommer stora bocken Bruse och han är mycket större och fetare och godare än jag. – Då gör jag väl det, sa trollet. Rätt som det var kom den stora bocken Bruse. Klamp, klamp, klamp, klamp, lät det. – Vem är det som klampar på min bro? skrek trollet. – Det är jag, stora bocken Bruse, svarade bocken med en grov och morsk stämma. – Då kommer jag och äter upp dig! röt det hemska trollet. – Kom du bara, svarade stora bocken Bruse. Men när trollet kom tog bocken honom på sina stora horn och slungade trollet så långt till skogs han bara
12
9789127436701_sagor.indd 12
2014-02-14 12:01
orkade. Och det var inte lite det. Sedan dess är det ingen som hört av trollet. Sedan gick stora bocken Bruse lugnt efter de andra bockarna till sätern. Där åt bockarna sig feta av det saftiga gröna gräset. Och har de inte kommit hem än, så är de fortfarande kvar där.
Hur ofta barnen än har hört den här sagan gör den alltid succé. Den enkla raka handlingen, det hemska trollet och de små som övervinner hotet är en oslagbar kombination. Sagan behöver egentligen ingen rekvisita. Bockarnas gång över bron och trollets hemska röst gör sagan levande. Men för riktigt små barn, under två år, brukar jag berätta med tygtrasor. Ett grönt lakan blir sätern och en smalt blått tygstycke vattnet. Mitt ena ben blir den välvda bron. Tre fyrkantiga vita lakansbitar i olika storlekar är bockarna. Jag rullar ihop en lakansbit och gör en virkknut och sätter fast den formade tygbiten på långfingret. Då har jag plötsligt ett huvud med två horn och övriga fingrar är bockens ben. Och så går bocken över bron. Trollet är en gammal grå skjorta som jag gör en knut på så att ärmarna blir trollets långa näsa. Jag har sett andra berätta sagan med hjälp av tre bockar i trä. Sagan går också utmärkt att leka. Sagan har blivit mycket välkänd genom Asbjørnsens och Moes Norske folkeeventyr som utkom i sin första utgåva 1841–44.
13
9789127436701_sagor.indd 13
2014-02-14 12:01
FÖRSKOLESERIEN Sagor att berätta och leka
Per Gustavsson
SAGOR
att berätta och leka
att berätta och leka
Per Gustavsson
I leken är allt möjligt, tid och rum kan förvandlas. Leken har en trygg ram. Inom den trygga ramen kan farligheter utspela sig. Barn vet att de leker. Samma sak händer i sagans värld. Innanför sagans ram ”Det var en gång …” och ”Snipp, snapp, snut …” kan på samma sätt skrämmande händelser utspela sig. Lek och saga bidrar till barnens mognad och till att bemästra svårigheter i vardagen. Alla kan leka, alla kan berätta. Det gäller bara att hänge sig, våga bli en jamande katt eller en hemsk jätte.
SAGOR
FÖRSKOLESERIEN
Boken består av 33 utvalda folksagor. Sagorna passar barn i åldrarna 2–5 år och är enkla att lära sig att berätta utan bok. Till varje saga ges en kort beskrivning av sagans ursprung samt konkreta tips på hur sagan med enkla medel kan levandegöras vid berättandet. Sagorna lämpar sig också väl som stimulans för fortsatt lek i sagans värld.
Per Gustavsson arbetade som barnbibliotekarie innan han blev sagoberättare på heltid år 1990. Han berättar sagor, sägner och andra berättelser för barn, ungdomar och vuxna runt om i landet. Per är initiativtagare till Ljungby berättarfestival och Sagomuseet och är författare till ett stort antal sagosamlingar och barnböcker.
ISBN 978-91-27-43670-1
Per Gustavsson 9 789127 436701
Sagor_hela omslaget.indd 2
2014-03-09 12:17