9789127118003

ULF P. LUNDGREN ROGER SÄLJÖ CAROLINE LIBERG (RED.)

Lärande skola bildning är en gedigen grundbok som belyser skolans historia och framväxt, och ger en god inblick i det som i dag utgör vårt svenska skolsystem. Den innehåller bland annat kapitel om den lärande människan, didaktik, kunskapsbedömning ur svenskt och internationellt perspektiv, den ekonomiska bakgrunden och skolledningen, samt genus, mångkulturalitet och social segregation.

Lärande skola bildning är indelad i fem sektioner: • • • • •

SKOLAN VÄXER FRAM LÄRANDE OCH ELEVERS UTBILDNING UTBILDNING OCH DEN KULTURELLA REPRODUKTIONEN POLITISK STYRNING OCH SKOLANS FÖRÄNDRING LÄRANDE UNDER LIVSCYKELN

I boken medverkar arton författare från flera universitet med sakkunniga och engagerande kapitel. Boken är i första hand avsedd för studerande på lärarutbildningen och för alla yrkesverksamma lärare, men bör också läsas av den som vill veta mer om vår svenska skola.

Arbetet har utförts under redaktion av Ulf P. Lundgren, professor i pedagogik vid Uppsala universitet, Roger Säljö, professor i pedagogisk psykologi vid Göteborgs universitet och Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap vid Uppsala universitet. Övriga författare är verksamma inom lärarutbildningen och närliggande forskningsområden.

ISBN 978-91-27-11800-3

LÄRANDE SKOLA BILDNING

Från förskolan, via grundskolan och gymnasiet, till olika former av vuxenutbildning deltar människan i pedagogiska verksamheter. I alla dessa sammanhang verkar läraren med kunskaper, engagemang, kreativitet och en genomtänkt syn på lärande.

LÄRANDE SKOLA BILDNING G R U N D B O K FÖ R L Ä R A R E

ULF P. LUNDGREN, ROGER SÄLJÖ, CAROLINE LIBERG (RED.)

9 789127 118003

LSB_392x245.indd 1

2010-07-07 15.59

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 4

10-07-06 14.43.45

Innehåll

Medverkande författare 12 Förord 14

kapitel 2

Skolan växer fram ka p i t e l 1

Skolans tidiga historia och utveckling

– från skrivarskola till folkskola 21 Ulf P. Lundgren och Roger Säljö

Edduban – den första skolan 24 Det grekiska inflytandet 25

Den västerländska kulturens vagga 26 Den första läroplanen 28 Det grekiska bildningsidealet 28

Det romerska inflytandet 29

Differentiering genom utbildning 31

Kristendomens spridning 31

Nya miljöer för lärande – universiteten 32

Renässansen – återupptäckternas tid 34 En måttfull och harmonisk människa 34 En humanistisk utbildning 35 Styra staten och tjäna kyrkan 37 Skolan blir ett eget samhälle 37 Det tryckta ordet 38

Att överföra kunskap mellan generationer 39 Den svenska skolan 40

Luther och vägen till Gud 41 Läsandet sprids till folket 42 Luthers lilla och stora katekes 43 Reformförsök 45 Svenskarna blir ett läsande folk 48 Folkskolan – en allmän skola 48

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 5

Den moderna skolan blir till – ett framtidsprojekt 53 Ulf P. Lundgren

En ny roll som upplysare 54 Skiftesreformer 55

Vad innebar skiftesreformerna? 56

Ett nytt sekel 58 Pedagogik som egen vetenskap 60 Johann Friedrich Herbart 61 1812 års uppfostringskommitté 62 Skolväsendet 63

Växelundervisningen 64 ”Snillekommittén” – och det moderna Sverige 64 En förändrad omvärld 67 Reform av folkundervisningen – folkskolestadgan 68 Den andra fasen av industrialiseringen 73 Den ekonomiska utvecklingen 74

kapitel 3

En gemensam skola

– utbildning blir en nödvändighet för alla 75 Ulf P. Lundgren

Demokratibegreppet 77 Den statliga styrningen 80

10-07-06 14.43.45

Differentieringsfrågan 81 Rationaliseringar och ökat statligt inflytande 82 1940 års skolutredning 83 Kontakt med Amerika 84

Vid krigsslutet – 1946 års skolkommission 85 1957 års skolberedning 88 Utbildning – en investering 89 Konsekvensreformer 91 Individualisering 93 Rullande läroplansreformer och utvärdering 94 Utbildningsväsendet expanderar – högre krav på kontroll 95 En förändrad ekonomi 97

Vad ska bildas? 129 Hur ska en uppdelning av eleverna ske? 131

lärande och elevers utbildning kapitel 5

Den lärande människan – teoretiska traditioner 137 Roger Säljö

ka p i t e l 4

Det livslånga lärandet

– att utbilda för ett kunskapssamhälle 99 Ulf P. Lundgren

Förskola och barnomsorg 99 Förskolans rötter 100 Reformer inom barnomsorgen 104 Medinflytande och decentralisering 105 Ökat ansvar för lärare och skolledare 107 Målstyrning 108

Den politiska styrningen 109 Valfrihet och ansvarsfördelning 111 Vem ska ha ansvaret? 112 Europas bästa skola 114 Betygssystem 115 Ett fristående skolsystem 116 Gymnasieskolan 117

Krav på mer kvalificerad arbetskraft 117 En stor uppgift för kommunerna 119

Kunskapslyft och vuxenutbildning 120 1990-talets reformer 121 Ett nytt millennium 122 Kompetensutveckling 125

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 6

Olika syn på världen 126 Kvalitetskontroll 127 Den moderna skolan 128

Lärande – en term med många betydelser 138 Vetenskapliga definitioner 138

Lärande och samhällets utveckling 140 Behaviorismen – Pavlov, Watson och Skinner 142

Den betingade reflexen 143 Beteendet som byggsten i psykologin 145 Den klassiska betingningens begränsningar 145 Operant betingning 146

Behaviorismens inflytande på skola och utbildning 148 Undervisningsteknologin 149 Utbildningsteknologin 150 Beteendeterapi 151

Behaviorism – kunskapssyn och föreställningar om lärande 151 Kognitiva traditioner – intelligenspsykologin, kognitivismen och Piaget 154 Intelligensmätning och den differentiella psykologin 155 Kognitivismen 157 Processmetaforen och meningsskapande 159 Piagets utvecklingspsykologi 162 Kognitiv utveckling 164 Utveckling och lärande 167 Piaget och skolan 168

10-07-06 14.43.45

Piaget och tänkandets innehåll 171 Den vetenskapliga kritiken av Piagets utvecklingspsykologi 172

Pragmatismen – Dewey 173

Pragmatismens utveckling och syn på kunskap 175

Hur lärande förstås 177

Kommunikation och lärande genom inquiry 179

Det sociokulturella perspektivet – Vygotskij 183

Psykologins kris 184 Språk och tanke 187 Appropriering 190 Synen på undervisning och den närmaste utvecklingszonen 191 Den sociokulturella traditionens inflytande 192

Perspektiv på lärande – slutsatser 194

ka p i t e l 6

Didaktik

– undervisning och lärande 197 Staffan Selander

Historiska förändringar och didaktikens förutsättningar 198 Lärandets sociala förutsättningar 199 En filosofisk utgångspunkt för didaktiken 200 Didaktikens grundfrågor 202 Vad ska läras? 202 Hur ska det läras? 203 Varför ska detta läras? 204 Var någonstans ska man lära sig? 205 Med vem ska man lära sig? 206 När ska man utmanas i sitt lärande? 207 Med hjälp av vad ska man lära sig? 208 Hur ska lärandet bedömas? 209

Didaktiken i dag 210

Ämnesdidaktiska spår 210

Tolkning och handling i lärararbete 212 Didaktikens kommunikativa vändning 212 Didaktisk design – en ny utmaning 213

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 7

kapitel 7

Den didaktiska reliefen – att vara lärare 215 Caroline Liberg

Undervisning är att vilja något 216 Undervisning och lärande som sekvenser av kommunikativa handlingar 219 Undervisningsförlopp 219 Undervisningsförlopp, lärande och deltagare 221 Undervisningsförlopp, lärande och sociala sammanhang 223

Dimensioner i undervisnings- och lärandesekvenser 224 Inramning 224 Innehållsstrukturer 225 Dialogicitet och flerstämmighet 226 Skillnader och utmaningar 228

Undervisningstraditioner 229 Läraren som etnograf 230

kapitel 8

Grundläggande färdigheter – att bli medborgare 233 Caroline Liberg och Roger Säljö

Skrift och skriftspråklig kommunikation 236 Vad är grundläggande färdigheter? 237 Literacypraktiker 240 Barns och ungas språkliga landskap 243 Färdigheter och undervisning 246 Synen på färdigheter och undervisning 247 En balanserad syn på färdigheter i undervisningen 251 Literacypraktiker i skolan 253

10-07-06 14.43.46

ka p i t e l 9

Bedömning

– att veta vad andra vet 255 Christian Lundahl

Kunskapsbedömning i förmodern tid 256 Hur bedömningar knyts till utbildningsinstitutioner 257 Framväxten av psykologiska bedömningar 258 Bedömningar, undervisning och lärande 260

Kunskapsbedömningar under den moderna skolans framväxt 264

Folkskolans bedömningar 264 Examensväsendet och läroverken 266 Mot ett mer exakt mätande med experimentell psykologi 268 Kunskapsbedömning och progressiva reformer – Dewey versus Thorndike 272 Bedöma och särskilja – Alfred Binet och intelligenstester 277

De första svenska intelligensundersökningarna 280

kapitel 10

Kunskapsprövningar i klassrummet – att bedöma elever 295 Widar Henriksson

Norm- och kriterierelaterade prov 297 Normrelaterade prov 297 Kriterierelaterade prov 298

Formativa och summativa prov 298 Vad mäter ett prov? 299 Utbildningens och undervisningens mål 301 Kunskapsnivåer och undervis­ ningsmål 303 Blooms reviderade taxonomi 305

Kvalitetshierarkier i grundskola och gymnasium 306 Exemplet Historia A 307

Prövningar i ett systemperspektiv 308 Mål och betygskriterier (a & d) 309 Undervisning (b) 309 Utvärdering (c) 310

Centralt utarbetade prov och dess olika funktioner 281

Konstruktion av uppgifter 310

Förändrad kunskapssyn i läroplanerna och kring provresultat i sig 286 Bedömning för lärandet 287 Bedömning av lärandet 289

Uppgiftens format 311

Bedömning i senmodern skola 286

Nya villkor för bedömning – internationalisering och kompetensvalidering 291 Interna och externa bedömningars dialektik 292

Några generella regler för uppgiftskonstruktion 310

Öppet uppgiftsformat (subjektiva prov) 313 Bundet uppgiftsformat (objektiva prov) 315 Val av uppgiftsformat 316

Uppgiftens verbala utformning 316 Uppgiftens poängsättning 317 Uppgiftsformat och poängsättning 318 Sammansättning av prov 319

Mål och prov 319

Viktning 321 Kompensatorisk modell 322 Kravgränser 323

Samstämmighet 324 Formativa prov 326

Provadministration 326

Kvalitetsindikatorer för prov 326 Felsvarsanalys 327 Bedömaröverensstämmelse 327 Reliabilitet (tillförlitlighet) 328

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 8

10-07-06 14.43.46

Validitet 330 Tolkningsramar 334 ka p i t e l 1 1

Specialpedagogik i en skola för alla

Egen utbildning 373 Hur omfattande är den sociala snedrekryteringen? 377 Social position och barnens utbildning 383

Uppväxtmiljö 386 Förväntad nytta 387 Föräldrarnas utbildningsnivå 388

En vidare utblick 389 Snedrekrytering och meritokrati 391

– att arbeta med elever med skolsvårigheter 339 Lisa Asp-Onsjö

kapitel 13

Spänningsfältet mellan pedagogik och specialpedagogik 341 Synen på specialpedagogik i ett kompensatoriskt perspektiv 343 Synen på specialpedagogik i ett kritiskt perspektiv 344 Synen på specialpedagogik från ett dilemmaperspektiv 347 Vem är i behov av särskilt stöd? 349 Konsekvenser – att pekas ut eller osynliggöras 352 Specialpedagogik i dagens skola 353 Specialpedagogisk forskning – några iakttagelser 357

utbildning och den kulturella reproduk­tionen

Om genusordning förr och nu

– betydelsen av utbildning 395 Inga Wernersson

Om de genusvetenskapliga begreppens utveckling och förändring 398 Om jämställdhet i grundskolans läroplaner 401 Om vad könstillhörighet betyder i klassrummet 406 Om genus i undervisningens innehåll och form 409 Om könsskillnader i undervisnings­ resultat 413 Om genusordning och lärares yrkesutövning 414 Könsordningen – en levande del av skolan 415

ka p i t e l 1 2

Den sociala selektionen till högre utbildning – restriktioner och val 365 Robert Erikson

Effektivitet och rättvisa 366 Utvärdering genom uppföljning 367 Hur mäter vi snedrekryteringen? 368 Oddskvot 369

Social bakgrund 370

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 9

kapitel 14

Utbildning och mångkulturalitet

– i det globala samhället 417 Nihad Bunar

Mångkulturella urbana skolor 419 Konfessionella och etniska friskolor 424 Vilka skolor finns i Sverige? 427 Förändra den sociala och den symboliska positionen 430

10-07-06 14.43.46

politisk styrning och skolans förändring ka p i t e l 1 5

Utbildningspolitik och ekonomin

– att investera i framtiden 437 Florian Waldow

Humankapitalteorin växer fram 438 Det planerbara samhället 440 Planeringstänkandet försvagas 442 Marknaden som styrinstrument 443 Ett internationaliserat kunskapssamhälle 444 Livslångt lärande 447 Utbildningspolitiken ekonomiseras 448 ka p i t e l 1 6

Styrningen av den obligatoriska skolan

– mellan stabilitet och förändring 451 Eva Forsberg

1842 års folkskolestadga – en milstolpe i styrningen av skolan 452 Utbildningssystemets expansion 453

Allt fler är i utbildning under allt längre tid 454 Skolans innehåll utvidgas och komprimeras 455 Vad ska stå på den politiska dagordningen? 456 Ökat antal aktörer, arenor och nivåer 456

System för styrning 457 Instrument för styrning av utbildning 458

Juridik – reglering som författning 458 Ideologi – reglering som påverkan 459 Ekonomi – reglering som (om)fördelning av resurser 461

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 10

Utvärdering – reglering som utfallskontroll 463

Modeller för styrning av skolan 464

Den centraliserade styrmodellen 464 Den decentraliserade styrmodellen 467

Globalisering – styrning som interaktion i det (inter)nationella 469 Recentraliseringen av den svenska skolan 470 Offentlig och privat produktion – marknadiseringen 472 Skolan som institution 473 kapitel 17

Skolans lagar och förordningar

– det legala ramverket 475 Stephan Rapp

Skoljuridiken i historisk betraktelse 476 Skolans huvudman och skolan som myndighet 478 Skoljuridiken i dag 479

Skollagen (SFS 1985:1100) 479 Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) 480 Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) 481 Offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400) 482

Skoljuridiken och rektorn 482 Skoljuridiken och läraren 484 Skoljuridiken och barnet/eleven 485 Skolans tillsyn 487 Skoljuridiken i framtiden 487

kapitel 18

Skolledare

– att förverkliga det nationella uppdraget 493 Elisabet Nihlfors

Rektor, förskolechef och skolchef – en definition 494

10-07-06 14.43.47

Historiska rötter 496 Styrning och ledning 497 Ting tar tid 500 Att hushålla med resurserna 500 Att vara chef och ledare 501 Att finna stöd och bli utmanad 503 Rektorer 506 Villkoren för skolledare 507 ka p i t e l 1 9

Skolan i världen

– internationella kunskapsmätningar 511 Daniel Pettersson och Anita Wester

Ekonomiskt samarbete konstitueras 512 Viktiga kommunikationskanaler 513 Fördjupad integration 514

Förändring i lokala ekonomier 514 Förändringarnas årtionde 516 Internationellt pedagogiskt samarbete växer fram 517

lärande under livscykeln kapitel 20

Om folkets lärande och vuxnas bildning

– kunskapsbehovet livet igenom 541 Staffan Larsson

Vardagslivet som läroplan 542 Läskunnighet – folkuppfostran eller frigörelse? 544 Folkbildning 547 Vuxenstudier som del i samhällsplanering – reformpolitiken 553 Från jämlikhet till ekonomisk tillväxt 561 Utmaningar i samhällsförändringars spår 562

Internationella utbildningssamarbeten 518

IEA:s kunskapsmätningar 519

De första internationella studierna i matematik och naturvetenskap 521 Civicundersökningen 1999 och 2000 524 ICCS 2009 (International Civic and Citizenship Education Study) 524 Internationella studier av läsförståelse 525

OECD:s kunskapsmätningar 526 Studier av vuxnas kunnande 527 PISA-studierna 528

Forskningssyfte eller policysyfte 530 EU:s kunskapsmätningar 532 Moderna språk i EU 533 Learning to learn 533

Skolan – en del av en ekonomisk doktrin 534

kapitel 21

Bildning och utbildning – vad formar en människa? 565 Sven-Eric Liedman

Den mänskliga materien 566 Bildning och utbildning 572 Paideia 574 Comenius himmelska akademi 576 Bildningen och dess förfall 578 Det ödsliga informationshavet och nyttans gullgossar 583 Idealen och verkligheten 585 Referenser 589 Register 621 Bildkällor 631

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 11

10-07-06 14.43.47

Medverkande författare Fackredaktörer

Kapitelförfattare

Caroline Liberg är professor i utbildningsveten-

Lisa Asp-Onsjö är fil dr och universitetslektor

skap vid Uppsala universitet. Hon har tidigare varit universitetslektor i lingvistik vid Uppsala universitet samt professor i svenska med didaktisk inriktning, Området för lärarutbildning, vid Malmö universitet.

Ulf P. Lundgren är professor i pedagogik vid ­ ppsala universitet. Han har tidigare varit U generaldirektör för Skolverket och dessför­ innan verksam som professor och rektor vid Lärarhögskolan i Stockholm. Han har även anlitats som expert av Utbildningsdepartementet i Sverige, Frankrike, Norge och ­Portugal samt av OECD och Världsbanken.

Roger Säljö är professor i pedagogik, särskilt peda­ gogisk psykologi vid Göteborgs universitet.

Hans forskningsintressen rör lärande och utveckling i ett sociokulturellt perspektiv.

Han är föreståndare för LinCS som är ett nationellt forskningscenter för studier av lärande och digitala medier finansierat av Vetenskapsrådet.

vid Institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet. Hennes forsknings­ intresse rör specialpedagogiska frågor i allmänhet med särskilt fokus på elevdoku­ mentation.

Nihad Bunar är docent i sociologi vid Stockholms universitet och forskar om skolans villkor i det mångkulturella samhället. Han är även lektor vid Polishögskolan i Stockholm där han undervisar om ungdomars livsvillkor och ungdomskulturer.

Robert Erikson är professor i sociologi vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet. Han ledde 1991 års utredning om den sociala snedrekryteringen till högre studier och är ledamot av Kungliga Vetenskapsaka­ demin och British Academy.

Eva Forsberg är docent i pedagogik vid Uppsala universitet och verksam inom forsknings­ gruppen Studies in Educational Policy and Philosophy (STEP) och forskningsgruppen för Studier av Kunskapskulturer och Lärandepraktiker.

Widar Henriksson är professor i pedagogik vid Institutionen för beteendevetenskapliga mätningar, Umeå universitet. Han har aktivt bidragit till etablerandet av forskarutbildning i ämnet beteendevetenskapliga mätningar vid Umeå universitet.

Staffan Larsson är professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet. Under senare år har han skrivit om didaktik för vuxna, men också om folkbildning. Han har även gett ut skrifter i olika forskningsmetodiska ämnen.

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 12

10-07-06 14.43.47

Sven-Eric Liedman har varit professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet 1979–2006. Han har gett ut en lång rad böcker, till exempel I skuggan av framtiden (1997), Ett oändligt äventyr (2001) och Stenarna i själen (2006).

Christian Lundahl är fil dr i pedagogik och fors­karassistent vid Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet. Han bedriver forskning om prov, betyg och intelligensmätningars historia samt kring kunskapsbedömningar i ett internationellt perspektiv.

Elisabet Nihlfors är forskare kring skolans styrning och ledning vid Uppsala universitet.

Hon arbetar också som huvudsekreterare vid Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté. Tidigare har hon varit verksam som lärare, skolchef och rektorsutbildare.

Daniel Pettersson är universitetslektor i peda­ gogik vid Högskolan i Gävle. Han har tidigare varit verksam som 1–7-lärare, specialpedagog och doktorand vid Uppsala universitet.

Stephan Rapp är fil dr i pedagogik och skoldirek-

Staffan Selander är professor i didaktik vid Stockholms universitet och docent i pedagogik vid Åbo Akademi i Finland. Han leder forskningsgruppen DidaktikDesign och är redaktör för tidskrifterna Designs for Learning och IARTEM e-journal.

Florian Waldow är universitetslektor i pedagogik vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Han har tidigare varit forskare vid Uppsala universitet med fokus på internationella kunskapsmätningar, nationell bedömningskultur och reformhistoria.

Inga Wernersson är professor i pedagogik vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet. Hon har arbetat med pedagogisk genus- och jämställdhetsforskning sedan mitten av 1970-talet.

Anita Wester är sedan 1999 undervisningsråd på Skolverket samt Sveriges representant i PISA Governing Board och PISA Executive Board.

Hon har tidigare varit verksam som universitetslektor vid Umeå universitet samt projekt­ ledare på Skolverket.

tör i Jönköpings kommun. Han har en bakgrund som lärare, rektor, skolchef, kommunchef och utbildningschef vid Domstolsverket.

Han är knuten till Högskolan i Jönköping samt till den statliga rektorsutbildningen vid Linnéuniversitetet.

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 13

10-07-06 14.43.47

Förord Utbildning är en av samhällets mest omfattande verksamheter. Om vi räknar med alla som under ett år deltar i olika former av utbildning – förskola, fritidshem, grundskola, gymnasium, högskola och universitet, olika slags vuxenutbildning, folkbildning och en växande sektor av företagsförlagd utbildning – når vi svindlande tal.

Enbart ungdomsskolan (från förskola till gymnasium) omfattar omkring 2,5 miljoner elever och knappt 250 000 lärare. Lägger vi därtill 350 000 studerande inom högskolan, den kommunala vuxenutbildningens och folkbildningens (studieförbund och folkhögskolor) över 2 miljoner deltagare och alla deras lärare, talar vi om en ansenlig del av befolkningen i ett land med drygt 9 miljoner invånare. Och till detta kommer all den personalutbildning som uppskattningsvis omfattar 1,5 miljoner deltagare.

Den dramatiska expansion av utbildning som ägde rum under 1900-talet, och särskilt under århundradets andra hälft, är en spegel av samhällets utveckling. Det är självfallet ingen tillfällighet att utbildningssystemet byggdes ut i högt tempo under denna period. Detta var en tid som präglades av teknisk utveckling och genomgripande sociala förändringar som följde i industrisamhällets spår med urbanisering, migration och en alltmer differentierad arbetsmarknad med ökande krav på kunskaper. Men det var också en tid av återkommande kriser och två förödande världskrig som satt djupa spår i vårt medvetande.

Under senare decennier har vi upplevt globalisering och de utmaningar som miljöfrågorna innebär, som på nytt förändrar villkoren för vårt sätt att leva och finna vår utkomst.

I alla dessa förändringar har lärande och utbildning spelat en av­ görande roll för samhällsutvecklingen. En utbyggd och förbättrad utbildning har blivit svaret på många av de frågor som ställts om hur samhället ska hantera utmaningar. Erfarenheterna av andra världskriget ledde till en övertygelse om utbildningens betydelse för det aktiva medborgarskapet i ett demokratiskt samhälle. En självständig, informerad och kritisk medborgare är nyckeln till en levande demokrati.

Utvecklingen av arbetsmarknaden och den snabba förändringen av arbetsuppgifter möts likaså med krav på en mer kvalificerad utbildning och leder dessutom till behov av livslångt lärande. I våra dagar ser många utbildning som en investering i människor – i vad som kallas humankapitalet – och sådana investeringar är nu måhända ännu viktigare än de som görs i tekniska produktionsresurser.

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 14

10-07-06 14.43.47

förord |

15

Men utbildning ska också ha ett egenvärde. Att få tillgång till kunskaper och färdigheter ger ett rikare liv med större möjligheter att delta i de erbjudanden som samhället tillhandahåller. Ett av utbildnings­ systemets viktigaste uppdrag är därför att befästa och utveckla intresset för lärande och bildning hos medborgarna. Kunskap är, som idéhisto­ rikern och bidragsgivaren till denna volym Sven-Eric Liedman uttrycker det, ”ett oändligt äventyr”.

En nyckelperson i denna omfattande sektor, och i hela samhälls­ omvandlingen, är läraren och den pedagogiska gärningen. Det är i mötet mellan lärare och elever som undervisning gestaltas och det är där som intresset för lärande som en väg till personlig utveckling vidmakthålls. Lärare har direkt kontakt med elever och kan stödja elevers sociala, emotionella, personliga och kunskapsmässiga utveckling över tid.

Intresset för hur det pedagogiska uppdraget ska fullföljas är gammalt. Frågor om undervisning och lärande har engagerat människor i flera tusen år. Den mer omedelbara kunskapsutvecklingen och forskningen avsedd att stödja lärarens uppdrag är dock av betydligt senare datum. Det kan illustreras av att Bertil Hammer installerades som professor i pedagogik vid Uppsala universitet den 8 oktober år 1910, som den första professorn i pedagogik i Sverige.

Utbildningsvetenskap – ett nytt vetenskapsområde Under slutet av 1900-talet tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté (1997) med uppdraget att utreda lärarutbildningen och komma med förslag till en ny lärarutbildning. Kommittén skulle också be­ handla frågor om lärarutbildningens anknytning till vetenskap och forskarutbildning samt hur pedagogiskt yrkesverksamma lärare ska kunna forskarutbilda sig. Resultatet lade grunden till Utbildnings­ vetenskap som ett nytt vetenskapsområde.

Utbildningsvetenskap blev beteckningen för forskning riktad mot frågor kring utbildning och lärande i vid bemärkelse, vilket medförde att långt fler discipliner än tidigare berördes. Denna förändring innebar också att forskningsråd för respektive vetenskapsområde flyttades in i en ny myndighet: Vetenskapsrådet.

Knappt ett decennium senare (2008) lades ett nytt förslag till en förändrad lärarutbildning. I detta föreslogs att det gemensamt för alla ­lärarutbildningar ska finnas en veten­skaplig kärna och att utbildningsvetenskaplig forskning ska stärkas.

Regeringen har i sin proposition följt utredarens förslag om en ut­

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 15

10-07-06 14.43.48

16

| förord

bildningsvetenskaplig kärna. Några större satsningar på utbildningsvetenskaplig forskning har däremot inte gjorts. Den utbildningsvetenskapliga kärnan omfattar: • Skolväsendets historia, organisation och villkor samt skolans värde­ grund, innefattande de grundläggande demokratiska värderingarna och de mänskliga rättigheterna • Läroplansteori och didaktik • Vetenskapsteori och forskningsmetodik • Utveckling, lärande och specialpedagogik • Sociala relationer, konflikthantering och ledarskap • Bedömning och betygsättning • Utvärdering och utvecklingsarbete Den utbildningsvetenskapliga kärnan i lärarutbildningen omfattar således en rad olika kunskapsområden. De teman som listas pekar mot den bredd i insikter och kompetens som förutsätts av dagens lärare.

För­utom att utveckla sin undervisningskompetens, ska den blivande läraren under sin utbildning också bli förtrogen med utbildningssyste­ mets historia och utveckling – och skaffa sig insikter i hur man bedriver forsknings-, utvärderings- och utvecklingsarbete. Läraren ska också ha insikter i hur man framgångsrikt leder och utvecklar en organisation, med ett så mångsidigt uppdrag och som omfattar så många männi­skor. Att leda och utveckla pedagogiska verksamheter är en central del av lärares uppdrag.

Den här boken Lärande skola bildning introducerar forskning och forskningsresultat från en rad olika områden och discipliner av relevans för lärande, skola och bildning. Verket ska således ses som en introduktion till olika kunskapsområden inom Utbildningsvetenskap. Att mer i detalj täcka alla teman som nämnts ovan i en bok låter sig däremot inte göras. Vi har därför valt att ge en översikt över de mest centrala områdena. Vårt syfte är att boken ska kunna användas som en sammanhållande text inom olika kurser och där kunna ge en introduktion och en översikt. Även om boken riktar sig mot lärarutbildning, har vi valt att ge den en sådan utformning att den ska kunna ingå i andra utbildningssammanhang – och även kunna ge en intresserad allmänhet en bred bild av utbildningsvetenskaplig forskning och av skolsystemets uppdrag och organisation.

Ulf P. Lundgren Roger Säljö Caroline Liberg

101809_LSB_Del_0_ORI.indd 16

10-07-06 14.43.48

Skolan v채xer fram

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 17

10-07-06 13.46.53

D

en första sektionen i Lärande skola bildning behandlar hur skolan som institution blir till, växer och förändras, som en konsekvens av hur en stad och stadsstat formas. När staden uppstår som boendeform finns ett behov av att organisera livet för många människor, bland annat genom regler och lagar. Staden växer fram vid handelsplatser, där människor byter varor och tjänster.

Denna utveckling av reglering och handel skapar behov av specifika kunskaper; inte minst föds ett behov av att kunna läsa och skriva – att dokumentera. Uppkomsten av ett skriftspråk och formandet av skolor hänger intimt samman.

Läroplansteoretikern och skolhistorikern Ulf P. Lundgren och ­lärandeforskaren Roger Säljö belyser i kapitel 1, Skolans tidiga ­utveck­ling och historia, hur skolan utvecklas och hur vissa kunskapsområden framträder som alltmer viktiga för att styra staten, tjäna kyrkan och idka handel. Vi kan se hur det över tid utvecklas en tradition kring vilka kunskaper som upp­fattas som viktiga att föra vidare över generationer. Med en etablerad läroplanstradition får skolan också ett eget arv. Samhällsomvandlingen leder till att ett skolsystem för alla utvecklas. Detta nya skolsystem – folkskolan – bygger vidare på de kunskapskrav som kyrkan haft men formas också av de tidigare skolornas sätt att indela undervisningen i olika kunskapsområden, ämnen.

I de följande kapitlen för Ulf P. Lundgren historien vidare. Kapitel 2 har fokus på hur folkskolan och senare ett modernt skolsystem växer fram. Med bland annat upplysningen sker förändringar som leder till en ekonomisk tillväxt och urbanisering. En arbetsmarknad börjar formas och efterfrågan på kunskap ökar. Arbetsdelningen knyts till utbildning. I det moderna samhället, där människan kan välja och inte bara bli vald, blir utbildning med tiden en väg till bättre levnads­villkor.

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 18

10-07-06 13.46.53

sektionsinledning |

19

Med demokratins framväxt, och inte minst genom den förändrade produktionen, blir utbildningen också en investering för samhället.

Sverige blir relativt sent industrialiserat, men när riskkapital tillkommer sker en snabb utveckling. Den höga utbildningsnivån gör att industrialiseringen går fort och under 1900-talet sker en stark ekonomisk tillväxt.

Folkhemmet och välfärdssamhället börjar formas. I detta nya samhälle är utbildningen central. Utbildningssystemet samordnas och struktureras. En för alla gemensam skola blir till och expanderar.

Det tredje kapitlet centreras kring hur ett enhetligt och sammanhållet skolsystem växer fram. Detta sker stegvis och genom omfattande utredningar. Den pedagogiska forskningen knyts till reformverksamheten med en tilltro till rationellt byggd utbildningsplanering. Under 1970-talet sker en förändring i ekonomin och tillväxten minskar.

Det avslutande kapitlet i denna sektion tar upp utvecklingen från 1970-talet fram till i dag. Under 1980-talet kan vi se hur förändrade ekonomiska villkor påverkar reformer inom gymnasieskolan och framför allt inom yrkesutbildningarna. Det är två viktiga förändringar som här särskilt lyfts fram. Det ena är den förändrade politiska styrningen, som innebär att välfärdssamhällets institutioner – och i syn­nerhet då skolan – blir allt svårare att styra. Som ett svar på detta problem sker en decentralisering av skolsystem och ett fristående skolsystem växer fram. Det andra är att den nya informationstekniken leder till en förändring av produktionen – en tredje industriell revolution – och framväxten av ett kunskapssamhälle. Under 1990-talet och 2000-talets första decennium genomförs en svärm av reformer som tyder på en ny epok i skolans historia.

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 19

10-07-06 13.46.53

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 20

10-07-06 13.46.53

1 Skolans tidiga

historia och utveckling – från skrivarskola till folkskola Ulf P. Lu ndgren och Roger Sälj ö

Skolans tidiga utveckling hörde intimt samman med framväxandet av en samhällsform där staden blev centrum. Denna samhällsform utvecklade nya tekniker för sin överlevnad, varav skriften kom att bli en av de mer betydelse­fulla. För att sprida skriftspråket skapades skolan som institution, en plats där kunskaper och färdigheter producerades och sedan reproduceras ända in i vår tid – vår samlade kunskap om världen – men också ett viktigt maktinstrument: Vem får ta del av kunskapen och i vilka sammanhang?

I området mellan floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak, det så kallade tvåflodslandet eller på grekiska Mesopotamien, uppstod för omkring 7 000 år sedan en ny samhällsform. Människor började leva i städer – stadsstater – med ett tempel som centrum. Dessa stadsstater växte och kunde så småningom ha upp till 5 000 invånare. Några av de mer bekanta är Lagash, Ur och Uruk.

Staden var en socialt komplicerad livsform, med krav på kunskaper och färdigheter som inte hade varit nödvändiga i tidigare jägar- och jordbrukssamhällen. Kring staden var man exempelvis tvungen att ha ett försvar, eftersom templen med sina rikedomar annars plundrades av omgivande folkgrupper. Det var också nödvändigt att reglera ägandet av mark och bostäder – man behövde någon form av ordningsmakt och rättsväsende. En viktig förutsättning för livet i staden var att

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 21

10-07-06 13.46.53

22

| skolan växer fram

ha trygga leveranser av mat och förnödenheter från den omgivande landsbygden. Detta förutsatte att handeln var tillförlitlig och kunde regleras. För att betala för service och för tjänster, som underhåll av ­gator och offentliga platser, tog man ut skatter, dels av medborgarna, dels av bönder och andra som kom in till staden för att sälja sina produkter på torgen. En intressant aspekt av staden som livsform är således att arbetsfördelningen ökade. Det uppkom nya och specialiserade yrken som präster, affärsmän, olika slags hantverkare (smeder, juvelerare), skatte­indrivare, läkare och kontrollanter (Kramer 1963, s. 73ff).

Ett mycket ansett yrke – skrivarens – kom in i bilden. Skrivaren blev spindeln i nätet i denna dynamiska samhällsutveckling. Han hjälpte till med att upprätta kontrakt och förteckningar, skriva kvitton, bokföra transaktioner, sköta registrering av medborgare och en rad liknande sysselsättningar där det var betydelsefullt att kunna dokumentera.

Den skrift som utvecklades i samhällena kring Eufrat och Tigris för omkring 5 000 år sedan kallas kilskrift, och är en tidig föregångare till det som så småningom skulle bli vårt alfabet. Beteckningen kilskrift syftar på tekniken för att skriva. Med ett instrument – ett skrivstift som påminner om en kil – gjorde man en fördjupning i leran och förde sedan stiftet utmed ytan så att man fick den karaktäristiska formen på tecknen. Från början skrev man med bilder och varje tecken avbildade ett specifikt föremål, men så småningom blev tecknen symboliska och därmed kunde man skriva om mer abstrakta ting (Green 1989; Säljö 2005). Det är värt att lägga märke till att kilskriften var i bruk under lång tid, omkring 3 000 år, och att den användes som skrivteknik för många olika språk, bland annat babyloniska och assyriska.

Skrivkonsten, och därmed skrivarna eller de skriftlärde, hade hög status. Skrivkonsten sågs som given av gudarna och som en nyckel till kunskap och visdom. Sumerernas gudinna Nisaba var skrivkonstens, redo­visningens (revisionens) och jordbrukets gudinna. Hon förde register över gudarna, och som den gudomliga skrivaren dyrkades hon av sumeriska skriftlärda. Nisaba har på avbildningar långt hår och en tiara i form av en månskära och ett ax – som symboliserar skörden. Ordet Nisaba betyder ”dam av sädens ransoner”, det vill säga den som för räkenskap över jordbrukets inkomster. Babyloniernas gud hette Nabu och var både talets och skrivkonstens gud. Han avbildades med lertavlan och skrivstiftet i sin hand.

Sumeriskan, som var ett av många språk som talades i Mesopota­ mien, har uppfattats som det första språk som haft en skrift, men

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 22

10-07-06 13.46.53

kapitel 1 · skolans tidiga historia och utveckling |

23

På en klippvägg i byn Behistun, nära staden Kermanshah i västra Iran, har man funnit en samling kilskrifter och skulpturer. Behistuninskriften är det viktigaste dokumentet för att ­dechiffrera detta förlorade skriftsystem.

sådana påståenden är omstridda. Det finns forskare som hävdar att det redan tidigare fanns ett skriftspråk i Egypten. Till en del hänger sådana diskussioner på att det inte är så enkelt att definiera vad som menas med skrift. Tecken och teckensystem, som varit föregångare till skrift, kan man finna ännu längre tillbaka i tiden (Coulmas 1989).

Men oavsett om de olika folken i Mesopotamien var först med skrift eller ej, så blev skriften en teknik för ett nytt slags samhällsbygge. I förs­ ta hand utvecklades tekniken för administrativa och ekonomiska behov, för att dokumentera, registrera och hålla ordning på bland annat affärstransaktioner, men skriften öppnade också nya horisonter. Såväl kärlekssånger som vaggvisor författade på sumeriska har bevarats till eftervärlden. Så här lyder en vaggvisa, som inte ter sig helt främmande för en nutida läsare: Kom sömn, kom sömn, kom till min son. Skynda dig sömn att komma till min son. Söv hans oroliga ögon, lägg din hand på hans strålande ögon. Och vad hans babblande tunga beträffar så låt inte babblandet hålla sömnen borta (Wolf 2008, citerat ur Mazarella 2009).

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 23

10-07-06 13.46.56

24

| skolan växer fram

Skriftspråket kan utan överdrift ses som en revolution i möjligheterna att organisera samhällen och bevara information. Skrift är ett kraftfullt redskap för att bygga upp ett kollektivt minne (Säljö 2005).

När information och mänskliga erfarenheter skrivs ned kan de bevaras över tid och de kan också spridas över världen. Vi kan exempelvis i dag läsa texter som skrevs för flera tusen år sedan, under förutsättning att vi känner till det aktuella skriftspråket.

Till skillnad från det mänskliga minnet har texter heller inga begränsningar för hur mycket information eller hur många berättelser som kan bevaras. Det går hela tiden att bygga vidare på det kollektiva minnet genom att skriva nya texter. Detta leder till att skriften så småningom får en mycket stor betydelse för att skapa ett omfattande och innehållsrikt kollektivt minne; vi kan ta del av det förflutna och bevara för framtiden. Genom olika slags texter – som skönlitteratur, vetenskapliga texter, reseberättelser och biografier – skulle människor så småningom bli delaktiga i en mycket större erfarenhetsvärld än den lokala värld de omgavs av.

Edduban – den första skolan När handeln blomstrade och stadslivet utvecklades ökade behovet av skrivkunniga. Skrivkunnigheten gick inledningsvis i arv; söner lärde sig av sina fäder och man fick dynastier av skriftlärda. Men detta räckte så småningom inte till för att försörja samhället med tillräckligt många kvalificerade personer. För mellan 4 000 till 5 000 år sedan inrättades skolor där skrivkonsten lärdes ut. I dessa skolor – edduban eller tavelhus, vilket syftade på att man skrev på lertavlor – fanns lärare, elever men också vaktmästare och personer med andra funktioner (Kramer 1981, s. 229ff). Rollerna, eller identiteterna, som lärare och elev skulle få en mycket stor betydelse och leva vidare genom årtusendena.

På samma sätt som en samhällsordning och ett politiskt system i bred mening växer fram, föds skolan som institution i Mesopotamien – och skolan är i denna mening en av samhällets äldsta institutioner.

Med inrättandet av skolan skapades en särskild miljö för lärande och undervisning (Lundgren 1979/1995, 1983, 1991; Lindensjö & Lundgren 2000). I edduban började människor ägna sig åt det vi i dag kallar studier. Människan har under alla tider lärt sig om sin omvärld, men det var först här som hon började studera.

I skolan producerades således inte varor eller tjänster, utan här lärdes kunskaper ut som gjorde att människor förbereddes för speciella

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 24

10-07-06 13.46.56

kapitel 1 · skolans tidiga historia och utveckling |

25

samhällsuppgifter. Utbildning blev ett nytt slags verksamhet som skedde utanför den primära produktionen av livsförnödenheter och annat som behövdes för att överleva, och samtidigt blev utbildning en kraft som kom att påverka utvecklingen av kulturen, produktionen och människors sätt att leva och tänka.

Den nya lärmiljön – klassrummet – har överlevt genom årtusendena och många av dess karaktäristiska drag har bestått. Vid studier är språkliga aktiviteter centrala. I klassrummet i edduban talade och skrev man. Läraren undervisade och förklarade för eleverna. Läraren hade skriftliga prov, där eleverna fick visa upp sina färdigheter. Här fanns således en systematisk och långvarig intellektuell träning som man inte sett tidigare i historien. Att lära sig skriva med kilskrift var en krävande process där hundratals tecken skulle läras in så att man kunde dem perfekt. Många av de arkeologiska fynd som gjorts från denna tid är också tavlor som visar att eleverna övat på att lära sig skrivtecknen.

Pedagogiken i edduban var hård och låg långt ifrån moderna ­ideal.

Disciplinproblem tycks ha varit vanliga. Käppen kom flitigt till användning och det fanns ett utvecklat system där lärare, äldre elever, och den person som kallades pryglaren, gavs i uppgift att bestraffa elever om de kom för sent, var ovårdat klädda, hade glömt böckerna, hade svårt att lära eller hade misshagat omgivningen på något annat sätt. I en tidig berättelse, omkring 4 000 år gammal, skriven i dagbokens form av en lärare som erinrar sig sin tid som elev, berättar författaren hur han ”fick käppen” av allehanda anledningar och hur hans dag i skolan präglades av skräck för fysisk bestraffning (Gadd 1956; Säljö 2007).

Det grekiska inflytandet För omkring 3 000 år sedan uppstod nya makt- och kulturcentra runt Medelhavet. På den grekiska halvön bosatte sig olika indoeuropeiska stammar, som utvecklade ett eget grekiskt språk. Landet bestod av höga berg och en mångfald öar, där en mängd samhällen växte fram.

Stadsstater bildades och samhällsstrukturen kom att bestå av två klasser: àristoi (de bästa) och demos (folket).

Under 800- till 400-talet f.Kr. kom en rad förändringar inom produktion och handel att leda till utvecklandet av nya redskap och kulturella vanor. En betydelsefull innovation från Mindre Asien vid denna tid var utvecklandet av myntenheter. Därigenom kom handeln att underlättas och med den följde också många andra former av kulturutbyte.

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 25

10-07-06 13.46.56

26

| skolan växer fram

Också i Grekland blev skrivtekniken en viktig beståndsdel i de samhällsförändringar som ägde rum. Skriften blev ett centralt inslag i utvecklandet och bevarandet av kunskaper och färdigheter, det vill säga i uppbyggnaden av ett kollektivt minne. En av grekernas avgörande inno­vationer var att de utvecklade ett fonetiskt baserat alfabet för skrift; det vill säga varje skrivtecken motsvarade nu i princip ett ljud.

En alfabetisk skrift klarar sig med ett litet antal tecken, vanligtvis omkring 25. Idén om ljudskrift fick grekerna från fenicierna, ett handelsfolk som var skickliga seglare och båtbyggare för omkring 3 000 år sedan. Fenicierna seglade över hela Medelhavet och gjorde affärer, satte upp handelsstationer och kom i kontakt med många andra folk. Grekerna tog över deras skrivteknik, som de för övrigt inledningsvis kallade fenicisk skrift.

Det var två betydelsefulla förändringar i sättet att skriva som grekerna införde. För det första använde de tecknen enbart för ljud. Alef och bet hade betydelser hos fenicierna, det vill säga de var både tecken för ord och skrivtecken som användes i kombination med andra tecken. Alef betydde oxe och bet hus, men hos grekerna, och i det grekiska språket, hade dessa feniciska ord ingen betydelse. Alfa och beta blev i stället enbart tecken för ljud, de två första i alfabetet.

Ett andra betydelsefullt bidrag var att grekerna införde tecken för vokaler och fogade dessa till den konsonantskrift som fenicierna ­använde. En konsonantskrift kan vara ganska svår att läsa om det, som i exemplet, finns många olika vokaler att välja mellan. (Exempel: s hr skll dt s t p mdrn svnsk = så här skulle det se ut på modern svenska). Men genom att införa tecken för vokaler kunde anpassningen mellan talat och skrivet språk bli mycket god.

En viss spridning av läsförmågan hos allmänheten började ske i antikens Grekland under dess storhetstid för omkring 2 500 år sedan och framåt. Man började skriva på prydnadsföremål av olika slag och männi­skor hörde också texter läsas i offentliga sammanhang. Det är dock osäkert hur stor andel av befolkningen som kunde läsa och endast en liten elit kunde läsa de texter som filosoferna skrev (Burns 1981).

Den västerländska kulturens vagga Antikens Grekland brukar kallas för den västerländska kulturens vagga med en rik kulturell, filosofisk och vetenskaplig aktivitet och produktion. Här hittar vi Homeros prosatexter och Sapfos poesi; men författare skrev också dramatik, bland annat tragedier och komedier,

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 26

10-07-06 13.46.56

kapitel 1 · skolans tidiga historia och utveckling |

27

som spelades på välbesökta arenateatrar. De västerländska litterära uttrycksformerna skapades i och med dessa arbeten – och det är texter som fortfarande läses och spelas – exempelvis Aristofanes (445–385 f.Kr.) komedi Lysistrate som handlar om kvinnor som kärleksstrejkar för att få männen att avsluta ett långvarigt krig.

De antika filosoferna Sokrates (470–399 f.Kr.), Platon (427–347 f.Kr.) och Aristoteles (384–322 f.Kr.) samlade skaror av lärjungar kring sig och de lade också grunden till många av våra vetenskaper.

I Platons Akademi i utkanterna av Aten träffades filosofer och intresserade för att diskutera och lyssna på föreläsningar. Dessa filosofiska traditioner har fått mycket stor betydelse för vårt sätt att se på kunskap och vetenskap. Den demokratiska samhällsformen, med en öppen argumentation i politiska frågor och med ett kollektivt beslutsfattande, har också sina rötter i denna epok.

Sokrates, vars läror nedtecknats av Platon, förknippas även med vad som kan beskrivas som en specifik pedagogisk metod eller ett sätt att föra resonemang. Den sokratiska dialogen eller majevtiken (som betyder förlossningskonst) innebär att läraren (eller filosofen) ställer frågor som tvingar eleven att granska sina egna antaganden, idéer och slutsatser. Tanken är att människor har kunskaper och logiska förmågor inom sig, det gäller bara att få dem att använda dem på ett konsekvent sätt. Kunskap är således inte något som behöver tillföras utifrån, utan den kan skapas inom individen genom en systematiskt uppbyggd dialog med inslag av kritisk reflektion. Med hjälp av sådana dialoger kan läraren förlösa de kunskaper som eleven har inombords, för att använda Sokrates liknelse med vad barnmorskan gör.

I de grekiska stadsstaterna fanns således en betydande social och kulturell dynamik. På grund av krigen blev de också slavsamhällen och samhällets grundstruktur kom så småningom att bygga på två samhällsskikt – det fanns fria medborgare och det fanns slavar.

Det är också vid denna tid som ett samtal om skola och utbildning etableras, och som skolan som institution får former och innehåll som vi utan svårigheter känner igen 2 500 år senare (bland annat begreppsliggörs och benämns klassificeringar av innehåll och metoder).

Tankar och föreställningar om vad uppfostran och undervisning är och bör vara artikuleras och förs vidare genom århundradena. Skolan som institution får på detta sätt en ram för sitt eget återskapande, sin egen reproduktion. Att känna till skolans och pedagogikens historia är en förutsättning för att förstå hur skolan i dag formas och hur uppfattningar, åsikter och värderingar har kommit till.

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 27

10-07-06 13.46.57

28

| skolan växer fram

Den första läroplanen För ungefär 2 500 år sedan började något som vi kan kalla en läroplan ta gestalt. En läroplan kan ses som ett sätt att organisera lärande inom ramen för skolan. Denna första antydan till en läroplan innehöll de kunskaper som svarade mot överklassens bildningsbehov.

I Aten var talekonsten viktig för att erövra och behålla politisk makt. Retorik och grammatik liksom logik var därför viktiga kunskaps­ områden. Förutom att behärska språket och förmågan att övertyga, ingick i bildningsidealet att känna till vetenskapliga problem och olika teorier om världen. Fysisk fostran var också en central del av utbildningens uppdrag. Även om kroppen i atenarnas världsbild var underordnad själen, måste den tränas för att skapa balans och harmoni hos eleverna.

Det grekiska bildningsidealet Det grekiska bildningsidealet, paideia, innebar antaganden om ”dels bred bildning, men även att människan har potentiell förmåga till bildbarhet” (Garefalakis 2004, s. 9, se kapitel 21). Bildningsbegreppet var nära knutet till talekonsten. En av lärarna i vältalighetskonst, Isokrates (436–338 f.Kr.), menade att talekonsten var en filosofisk verksamhet och just en grund för paideia. Aristoteles, bland många andra, hävdade att utbildning var en förutsättning för att uppnå lycka. Om bildningen skriver han: … bildningen (paideia) är en pärla för de lyckliga, en tillflykt för dem som har begått misstag och en passande (verksamhet) för fria (medborgare) (Garefalakis 2004, s. 99).

Med tiden växte en läroplan fram i form av sju ämnen, som senare i den romerska utbildningen formade de fria konsterna (på latin: artes liberales). Dessa ämnen delades in i två grupper: trivium (tre vägars möte) och quadrivium (fyra vägars möte). Trivium bestod av grammatik, retorik och logik; quadrivium av aritmetik, geometri, astronomi och musik. Denna indelning utvecklades senare under medeltiden.

I den grekiska utbildningen hade trivium en starkare ställning än quadrivium med undantag för matematiken. Matematiken ansågs träna intellektet och var en metod för att upptäcka och beskriva naturens ordning. Denna idé om den danande karaktären hos matematiken återfinns genom historien och inte minst i våra dagar.

Vissa förändringar av innehållet i skolans ämnen gjordes senare i historien, men i princip behölls den indelning som trivium och quadrivium innebar. I våra dagar återspeglas den exempelvis i skillnaden

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 28

10-07-06 13.46.57

kapitel 1 · skolans tidiga historia och utveckling |

29

mellan humaniora och naturvetenskap, en skillnad som spelar stor roll på de flesta skolstadier. I svensk skolhistoria fanns under två hundra år också så kallade trivialskolor (av trivium). Trivialskolan försvinner år 1820 och skolformen betecknas därefter som lärdomsskolan.

Det romerska inflytandet Under de första århundradena av den romerska republiken (509–27 f.Kr.) var utbildningen helt privat och sköttes utan inblandning av myndigheter. Någon motsvarighet till den antika grekiska utbildningen fanns inte. Detta var ett av de områden som inte reglerades i den romerska lagen. Det grekiska inflytandet på romerskt kulturliv kom dock att forma ett bildningsideal som närmade sig det grekiska. Stu­ diet av den grekiska filosofin kom inte bara att direkt leda till en utbildning i filosofi och litteratur utan också till studiet av grekiska, retorik och grammatik.

Den successiva utvidgningen av det romerska riket, till att omfatta stora delar av dagens Europa under kejsardömet (27 f.Kr.–284 e.Kr.), ledde till ett ökande behov av välutbildade administratörer. Med denna utveckling till en stormakt började utbildning bli en central statsangelägenhet, och kunde inte längre ses som ett privat intresse för enskilda medborgare och deras barn. Det är under denna period, när den romerska utbildningen grundläggs, som också nya tankar om pedagogik, utbildning och lärande formas, framför allt av Marcus Fabius Quintilianus (troligen 35–100). Hans idéer kom att få stor betydelse inte bara för den romerska utbildningen utan också för skolan under renässansen och reformationen.

I ett av sina brev skriver den tyske reformatorn Martin Luther (1483–1546) att han: … föredrar Quintilianus framför alla andra auktoriteter (vad gäller pedagogik), därför att medan han undervisar ger han oss också en modell för vältalighet, det vill säga han lär ut den bästa kombinationen av teori och praktik.

Den engelske filosofen och ekonomen John Stuart Mill (1806–1873), som i hög grad gestaltade de liberala frihetsidéerna under 1800-talet, skriver i sin självbiografi att Quintilianus arbete är ”ett slags encyklopedi av tankar från antiken kring hela det område som pedagogik och kultur utgör”. Den text som Mill refererar till är Quintilianus huvudarbete Institutio Oratoria.

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 29

10-07-06 13.46.57

30

| skolan växer fram

Institutio Oratoria består av tolv böcker som var utformade som en serie läroböcker (Nyström 1994). Quintilianus förespråkar i Institutio Oratoria en allmän utbildning. Ett av skälen för ett samhälle att välja denna väg, menade han, var att utbildning också är en social aktivitet.

Barnet måste lära sig genom att umgås med kamrater. Följdriktigt pekar han också på lekens betydelse för all uppfostran.

Mycket av grunderna i sin filosofi och pedagogik hämtade Quintilianus från ledande romerska statsmän, vältalare och filosofer som Cicero (106–43 f.Kr.) och Seneca d.ä. (54 f.Kr.–39 e.Kr.). Quintilianus formade ett skolsystems uppbyggnad med en progression mellan de olika stadierna som är lätt att känna igen även i dag. Först kom ­elementarskolan, där barnen skulle börja när de var omkring sju år.

Inledningen av studierna skulle ske mjukt. Den första utbildningen skulle ha lekens form: Låt den första utbildningen ha lekens form, för det finns ett ting vi måste skydda oss mot framför alla andra, nämligen att den som inte kan älska studier kommer att hata allt lärande (Smail 1938).

Det första ämnet i läroplanen skulle enligt Quintilianus vara grekiska; latin lärde sig barnen ändå. Förutom grekiska och latin var grunden för läroplanen i elementärundervisningen skrivning, läsning och räkning, också det färdigheter som prioriteras i den moderna skolan.

Nästa steg i Quintilianus skolsystem är grammatikskolan, där grammatikstudier från början innebar litteraturstudier men senare utvecklades mot studier av språklig syntax. Utgångspunkten för hans tänkande var trivium, eller med en modernare term, humaniora. Grammatikstudiet i vid mening såg han som grunden för alla andra studier. Quintilianus pedagogiska program byggde vidare på det grekiska bildningsbegreppet paideia, vilket för övrigt av Cicero översattes till humanitas.

Det sista utbildningssteget var retorskolan, där eleven skulle börja när han var mogen. Läroplanen skulle innehålla en fortsatt utbildning i komposition som skulle leda fram till förmåga att deklamera. Vidare skulle den innehålla läsning av prosa (poesi lästes i grammatikskolan) för att utveckla kritisk förmåga samt undervisning i retorikens teori.

En skillnad mellan Quintilianus pedagogiska tankar och grekisk pedagogik är att Quintilianus förespråkar en form av klass­ undervisning. Därmed ställs han inför problemet med hur man i ­undervisningen ska ta tillvara individuella skillnader mellan elever i undervisningssituationen. Quintilianus framhåller hela tiden ett

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 30

10-07-06 13.46.57

kapitel 1 · skolans tidiga historia och utveckling |

31

­ tvecklingsperspektiv. De olika studierna ska anpassas till barnets u ­utveckling. Hänsyn ska tas till barnets egenart och till skillnader mellan barn i förmåga och intresse. Aga ska inte brukas, vilket är en radikal åsikt vid denna tid. Läraren ska kunna klara undervisningen utan att behöva förödmjuka eleverna.

Valet av lärare ägnade Quintilianus omsorg. Läraren i retorskolan måste vara en moraliskt helt oantastlig person.

Differentiering genom utbildning Såväl den antika grekiska som den romerska utbildningen var organiserade kring abstrakta kunskaper, vilka för de elever som undervisades dock hade en tydlig praktisk tillämpning. För den bildade romaren var kunskaper i retorik bokstavligt talat nödvändiga för att överleva. De elever som Quintilianus undervisade var pojkar och unga män från överklassen och adeln. Framtiden för dessa aristokratins barn var redan bestämd som en karriär inom det militära, juridiska eller politiska fältet.

Den värld som dessa pojkar utbildades för var komplicerad. Kejsarens makt fanns inte reglerad i någon konstitution. Han var suverän och bestämde reglerna för adelsmännens karriärer. Meriter var således underordnade kejsarens välvilja. Utbildningen hade ingen direkt kvalificerande funktion mer än att ge en viss form av grundläggande bildning. Handel och hantverk krävde också viss utbildning, men denna ägde rum i form av gesällutbildning. Hantverk var för övrigt slavarbete. Här kan man alltså se de första formerna av differentiering genom utbildning.

Kristendomens spridning Under de två första århundradena efter Kristus hade det romerska utbildningsväsendet fått en struktur och inriktning. Det romerska riket hade en polyteistisk religion, det vill säga en religion som omfattade flera gudar. När kristendomen började spridas och få fäste uppfattades den så småningom som ett hot. Fram till år 313, då kristendomen blev lagstadgad, pågick förföljelser av kristna. Under vissa perioder var dessa förföljelser intensiva.

Tidigt stod kristendomen inför en närmast olöslig frågeställning: Hur skulle man ställa sig till det hedniska undervisningsväsendet? Kyrkofadern Augustinus (354–430) gav ett betydelsefullt svar. Hedningarnas kunskap skulle kunna användas till Guds ära. Genom att lära sig

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 31

10-07-06 13.46.57

32

| skolan växer fram

grammatik, retorik och logik – och med denna kunskap läsa den heliga skrift och kristen litteratur – skulle det gå att använda den kunskap hedningar skapat.

Augustinus tänkte sig också en skrift som i koncentrerad form skulle återge Bibelns historiska skeenden och naturvetenskapliga företeelser. En sådan handbok skapades senare av Martianus Capella. Han skrev under mitten av 400-talet De Nuptiis Philologiae et Mercurii (Om giftermålet mellan Filologi och Mercurius).

Det romerska riket gick så småningom under. Orsakerna var många, bland annat kristendomens spridning och folkvandringarna.

Vid medeltidens början förändrades således villkoren för det tidigare utbildningsväsendet. Det var kyrkan som nu trädde in som en stat och skapade ett utbildningsväsende. De första klostren tillkom på 300-talet, men det var under medeltiden som klosterväsendet växte fram som en egen struktur vid sidan av stiften (kyrkoprovinser med en biskop som ledare). Den italienske munken Benedikt av Nursias (480–543) klosterregel från år 529 uppfattas som det första steget i en uppbyggnad av ett kyrkligt skolväsende.

Klostren i olika delar av Europa var viktiga även i den meningen att det var här man framställde böcker. I klostrens skrivarstugor – scriptorierna – kopierade munkar skrifter, de flesta av religiös natur. Det var ett mödosamt och tidskrävande arbete. Texten måste skrivas med en vacker handstil och böckerna var dessutom ofta utsmyckade med bilder, vilket ytterligare bidrog till att kostnaden för ett exemplar blev mycket högt.

Det var en liten elit som hade tillgång till böcker och även bland dessa privilegierade grupper var det långt ifrån alla som kunde läsa latin.

Vid klostren växte klosterskolorna fram. De hade stor betydelse som kunskapscentra. Vid sidan av klosterskolorna började så kallade domeller katedralskolor att inrättas på 700-talet med huvuduppgift att undervisa i teologi och kyrkliga angelägenheter. Med missionerandet tillkom dock nya uppgifter. Kyrkans språk var latinet. Med missionen, och allt eftersom nya folk kristnades, var det viktigt att det inhemska prästerskapet och de högre klasserna också lärde sig latin. Latin var det universella språket som gav tillgång till skrifterna. Så inrättades till exempel grammatikskolor i England så tidigt som omkring år 600 där latinundervisning var en viktig del av verksamheten.

Nya miljöer för lärande – universiteten Det fanns en filosofisk tradition under medeltiden i vilken kyrkans kulturella dominans kom att ifrågasättas. Med ett större utrymme för

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 32

10-07-06 13.46.57

kapitel 1 · skolans tidiga historia och utveckling |

33

Universitetet i Bologna är Europas äldsta universitet. Det grundades år 1088. Till en början omfattade studierna grammatik, retorik och logik, det vill säga trivium.

filosofiska diskussioner och tankeutbyte växte nya institutioner för kunskapsbildning och lärande fram. De första universiteten i Europa bildades omkring år 1100.

I Paris etablerades utanför katedralskolan och dess lärarkår grupper av lärare som i konkurrens med varandra rekryterade elever. Denna konkurrens upphörde när lärarna slog sig samman i ett gille: Univer­ sitas magistrorum et discipulorum.

Uppdelningen i fakulteter skedde så att de filosofiska fakulteterna tog emot studenterna för att sedan slussa över dem till de teologiska, juridiska eller medicinska fakulteterna. Olika universitet kom under medeltiden att betona olika studier: I Bologna, som anses vara det äldsta universitetet i Europa, var framför allt den juridiska fakulteten stark, vilket kan förklaras av den utvecklade romerska rätten. I Salerno dominerade den medicinska fakulteten. I Oxford och Paris dominerade de filosofiska studierna.

Undervisningen skedde i föreläsningsform eller genom disputationer. Vid disputationerna utvecklades en form för diskussion som påminner om vad man ser vid moderna doktorsdisputationer, och som utgör en viktig tradition för att offentligt pröva om kunskap är giltig och rimlig.

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 33

10-07-06 13.47.01

34

| skolan växer fram

Huvudmomenten i en sådan disputation innebär att en tes först läggs fram eller så ställs en fråga. Exempelvis kan man fråga sig om själen är skild från kroppen. Sedan följer ett motargument – en antites – till exempel ett påstående om att själ och kropp bör ses som en enhet.

Efter det följer en diskussion där svar byggs upp med hänvisning till ­accepterade referenser och med tillämpning av en strikt logik.

Renässansen – återupptäckternas tid Under 1300- och 1400-talen etablerades en rad små furstendömen på den italienska halvön. Läget vid Medelhavet gjorde att dessa furstendömen kunde dominera handel och sjöfart. Venedig och Florens utvecklades till ekonomiskt självständiga samhällen, där de härskande klasserna kunde omge sig med konstnärer och vetenskapsmän. Vetenskapsmän kunde nu få arbeta utanför kyrkans direkta kontroll och detta var en betydelsefull förändring. Kunskapssökandet behövde inte längre i så stor utsträckning underordnas kyrkans texter. Denna utveckling skulle senare leda till ett ifrågasättande av både världsbilden med jorden i centrum och den bibliska berättelsen om männi­skans ursprung.

Detta ifrågasättande innebar i ett första steg ett förnyat intresse för den klassiska perioden. I studiet av de antika texterna fann man en civilisation rik på tankar och kunskaper. Med denna insikt såddes också ett frö av kritik mot kyrkans makt över kulturen, som senare skulle växa ut till religiös revolution och modern vetenskap.

En måttfull och harmonisk människa För de medeltida mystikerna bar människan Guds bild i sig. Hon var en fallen ängel, vars liv skulle innebära en strävan att återupprätta sig som Guds avbild. I renässansens Italien återkom den grekiska föreställningen om den balanserade människan. Idealet blev l’uomo univer­sale, den universella människan, för vilken intet var främmande. Eftersom Gud skapat allt innebar kunskap om världen att skaffa kunskap om Gud. Begreppet bildning får här en innebörd av formande, det vill säga av skapande (latin: formatio).

Under renässansen utvecklades således ett bildningsideal som var universellt till sin natur. För en renässansfurste skulle intet vara främmande. Han skulle kunna konversera om allt och behärska olika språk – sapiens atque eloquens pietas. Detta nya bildningsideal skulle utveckla tre delar av uppfostran, vilka också utgjort hörnstenarna i den antika

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 34

10-07-06 13.47.01

kapitel 1 · skolans tidiga historia och utveckling |

35

grekiska pedagogiken – intellektet (sapiens), vältaligheten (eloquens) och moralen/rättvisan (pietas). Åter sattes en balanserad läroplan upp som mål, där själens och kroppens träning skulle leda till en måttfull och harmonisk människa.

En humanistisk utbildning Mot medeltidens slut och under renässansen (1300–1500) började läro­planerna på nytt att organiseras i de två blocken trivium och quadrivium. Under renässansen och med humanismen fick utbildningen en fastare struktur och organisation. Grunden var en humanistisk utbildning (trivium) centrerad kring den kristna religionen. Kring detta nav byggdes olika kunskapsområden upp och organiserades i skilda ämnen.

Under renässansen tillkom ett viktigt element som måste beaktas när man försöker förstå den pedagogiska utvecklingen. Det handlar om intresset för att studera och lära av naturen. Italienaren Leonardo da Vinci (1452–1519), som i alla avseenden kan ses som en renässansmänniska med en otrolig bredd i sin bildning (bland annat konstnär, arkitekt och vetenskapsman), förebådade också genom sitt arbete naturvetenskapen. Han försökte på olika vis peka på naturens lagbundenhet och han menade att kunskap om denna skulle ge människan nya utvecklingsmöjligheter.

Mot denna bakgrund kan vi betrakta läroplansutvecklingen. Humanismen förde med sig ett nytt bildningsideal – begreppet allmänbildning. Den innebar ett pånyttfött intresse för antikens filosofi och därmed återkom trivium och quadrivium som bas för läroplaner i ny skepnad, där ämnena fanns kvar men med nya motiveringar. Trivium var fortfarande centralt. Mest viktigt var dock alltjämt studiet av grammatik. Trots det nya intresset för naturfilosofi tycks inte quadrivium ha haft någon särskilt framträdande ställning. Detta kan synas märkligt, det innebar bland annat att naturvetenskapens förgrundsgestalter ­Galileo, Columbus, Copernikus och Kepler aldrig fick någon fördjupad utbildning i naturfilosofi.

Det humanistiska studiet kom dock efterhand att stelna i sina former. I syfte att förmedla den grundläggande kod efter vilken den klassiska litteraturen utvecklats, koncentrerades undervisningen alltmer till ett begränsat antal källor för att många gånger utmynna i studiet av Ciceros arbeten – som enda källa till den antika litteraturen. Men denna förändring av humanismen i läroplanerna måste också ses mot bakgrund av den allmänna historiska utvecklingen.

101809_LSB_Del_1_ORI.indd 35

10-07-06 13.47.01

ULF P. LUNDGREN ROGER SÄLJÖ CAROLINE LIBERG (RED.)

Lärande skola bildning är en gedigen grundbok som belyser skolans historia och framväxt, och ger en god inblick i det som i dag utgör vårt svenska skolsystem. Den innehåller bland annat kapitel om den lärande människan, didaktik, kunskapsbedömning ur svenskt och internationellt perspektiv, den ekonomiska bakgrunden och skolledningen, samt genus, mångkulturalitet och social segregation.

Lärande skola bildning är indelad i fem sektioner: • • • • •

SKOLAN VÄXER FRAM LÄRANDE OCH ELEVERS UTBILDNING UTBILDNING OCH DEN KULTURELLA REPRODUKTIONEN POLITISK STYRNING OCH SKOLANS FÖRÄNDRING LÄRANDE UNDER LIVSCYKELN

I boken medverkar arton författare från flera universitet med sakkunniga och engagerande kapitel. Boken är i första hand avsedd för studerande på lärarutbildningen och för alla yrkesverksamma lärare, men bör också läsas av den som vill veta mer om vår svenska skola.

Arbetet har utförts under redaktion av Ulf P. Lundgren, professor i pedagogik vid Uppsala universitet, Roger Säljö, professor i pedagogisk psykologi vid Göteborgs universitet och Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap vid Uppsala universitet. Övriga författare är verksamma inom lärarutbildningen och närliggande forskningsområden.

ISBN 978-91-27-11800-3

LÄRANDE SKOLA BILDNING

Från förskolan, via grundskolan och gymnasiet, till olika former av vuxenutbildning deltar människan i pedagogiska verksamheter. I alla dessa sammanhang verkar läraren med kunskaper, engagemang, kreativitet och en genomtänkt syn på lärande.

LÄRANDE SKOLA BILDNING G R U N D B O K FÖ R L Ä R A R E

ULF P. LUNDGREN, ROGER SÄLJÖ, CAROLINE LIBERG (RED.)

9 789127 118003

LSB_392x245.indd 1

2010-07-07 15.59