CHRISTIN LJUNGQVIST
Vita Tigern – inlaga.indd 3
2017-02-15 09:45
Gilla Böcker © Christin Ljungqvist 2017 Omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Karta: Filippo Vanzo Tryckt av Livonia Print, Lettland 2017 ISBN: 978-91-88279-30-9 Gilla Böcker är en del av Lilla Piratförlaget. www.lillapiratforlaget.se
Vita Tigern – inlaga.indd 4
2017-02-15 09:45
Till min familj för våra olikheter, våra starka hjärtan, våra vindlande historier, vårt blandade blod
Vita Tigern – inlaga.indd 5
2017-02-15 09:45
Vita Tigern – inlaga.indd 6
2017-02-15 09:45
1 januari
Vita Tigern – inlaga.indd 7
2017-02-15 09:45
Vita Tigern – inlaga.indd 8
2017-02-15 09:45
Hålet i isen Avalon blinkar mot glipan i gardinen. Utifrån kommer ett svagt ljus. Det är gulaktigt, från kabellamporna på gatan. De tänds klockan fem så nu har morgonen kommit, fast på vintrars vis, nästan lika mörk som natten. Hon sätter sig upp i sängen och lossar klänningens ryggknappar. Hon orkade inte byta om till nattlinne igår, de kom hem långt efter nyårsraketerna. Dessutom tvingade pappa hela familjen att stanna till på Lorensbergspaviljongen och dricka varm äppelcider. Han ville fira en lyckad nyårskonsert och skåla för henne. Hon har aldrig varit tröttare i hela sitt liv. Hon släpper klänningen på golvet och dunsar tillbaka mot madrassen. Vita Tigern är aldrig tyst, ens när alla borde sova för att det är årets första dag. Det hörs fotsteg, mumlande röster och skrapande ljud från överallt på hotellet. Och allra längst ner, i den blankputsade foajén, står mamma och hjälper gästerna, även såhär tidigt. Det är viktigt, brukar hon säga. Avalon hörde henne gå upp förut, och nu blir hon själv bara mer och mer vaken. Hon sticker benen utanför täcket, stryker håret bakom öronen och kliver upp. Hon gäspar stort och håller undan gardinen. Morgonen är kolsvart. Kämpegatans kabellampor lyser upp de närmaste husen. Annars kan man bara se flygtornen, som blinkar blåa, och Götaälvbron som går mellan centrum och Hisingen. Den liknar en lysande vit månskära över isen. Vita Tigern är störst av husen här, näst störst i hela Gullbergsvass. Det betyder att många människor jobbar hos mamma och pappa. Lägenhetshusen runt omkring ser ut som hotellet fast mindre. De är byggda i tegel med små, fyrkantiga fönster, tunga dörrar, stentrappor ut mot gatan och bakgårdar. Där har alla minst ett stort växthus, och så fruktträd, bärbuskar, höns, kaniner och andra 9
Vita Tigern – inlaga.indd 9
2017-02-15 09:45
djur. Solceller av svart glas täcker taken och gasrör lirkar sig från dem, längsmed väggarna och ner i marken. Avalon lutar pannan mot fönsterglaset och gäspar igen. När hon andas ut blir det imma. Hon gnider bort den och tittar på träden som växer mitt i gatan. Man säger att de slog rot här just som världen gick under, i så fall är de över hundrafemtio år gamla. På båda sidor om dem går en stenlagd gångstig för människor och ett stråk för svävare, som svävar ungefär två decimeter upp i luften. Snön tynger ner grenarna och täcker allt nu, utom taken. Avalon ställer sig på tå och tittar mot fru Nilssons bod. Den ligger på andra sidan gatan, mitt emot hotellet. Där är nästan alltid tänt. Fru Nilsson tar inte sovmorgnar, hon har så mycket bröd att baka, och stänger sent om kvällarna. Avalon tycker att fru Nilsson jobbar för mycket. Fru Nilsson borde vila sig lite, eller göra nåt roligt ibland. För bakning är verkligen inte roligt. Avalon flyttar blicken bortåt hamnen och där går Douglas. Hon stelnar till, för hon känner igen sin storebror på mindre än en sekund och vet exakt hur han rör sig när han gör nåt han inte borde. Och Avalon är infernaliskt nyfiken av sig, säger mamma. Det låter som nåt som brinner och så känns det också. Hjärtat börjar smattra och Avalon blir helt kokvarm. Hon bara måste få veta vad som är på gång, annars brinner hon upp. Douglas stannar där Kämpegatan tar slut och Gullbergs strandgata börjar. Kajen där kallas Suckarnas kaj. Det är på grund av de gamla vattenbåtarna längre bort. De rostar sönder där de ligger i vattnet, och när de gnids mot varandra låter det som suckar. Några av fiskarna suckar också. Deras jobb är ett av de värsta. Avalon sträcker ut handen efter mössan och tar på den. Hon klär sig i undertröja, stickad övertröja, vinterbyxor med vida ben och massor 10
Vita Tigern – inlaga.indd 10
2017-02-15 09:45
av fickor, snörkängor, kappa, skinnhandskar, halsduk och runda färdglasögon med svarta läderremmar. Hon knäpper komradion om höger handled och kombiuret om vänster. Kombiuret har både kompass och klocka, och visar halv sex på morgonen. Det är den näst bästa saken hon äger. Allra bäst är kameran. Hon hänger den om halsen och tittar ut genom fönstret igen. Pappa, mamma och Douglas berättar väldigt lite för henne, vill hon veta nåt måste hon oftast ta reda på det själv. Douglas nickar, rör vid mössan som en hälsning mot nån och går mot kajen. Avalon klättrar ut på taket. Morgonen är isande kall. Den luktar inget. Avalon kör ner näsan bakom halsduken, ställer fönstret på glänt och kasar närmare takkanten. Solcellerna är små rutor av mörkt, blankt glas. De hålls varma under vintern för att snön inte ska lägga sig, annars kommer solen inte till. Varje tak i Göteborg täcks av dem. Det är ett grönt, högteknologiskt under, säger pappa. Solljuset cellerna omvandlar till vätgas används till allt, husens bränsleceller, svävarnas och luftskeppens motorer, och därför är det strikt förbjudet att gå på taken. Solcellerna klarar inte det, i alla fall inte om man väger över femtio kilo, men det gör inte Avalon. Hon fäller ut Galgen, ett slags järnrör med handtag som hon har gjort själv. Hon lägger den ovanpå lampkabeln och glider över trädtopparna till huset mitt emot. Här bor Katri, fast på första våningen. Egentligen vill Avalon väcka henne men det finns inte tid. Katri måste klä sig, sätta upp håret, säkert också äta nåt. Dessutom kom inte Katris pappa, Aino, till nyårs konserten i natt. Han går sällan ut. De behöver nog morgonen tillsammans, så att de kan bli vänner igen. Katri var väldigt arg på honom när orkestern gick av scenen vid Götaplatsens hängande trädgårdar, fast hon sa inte nåt. Men Avalon såg det på henne. 11
Vita Tigern – inlaga.indd 11
2017-02-15 09:45
Avalon tar stöd mot fönsterblecket. Hon håller undan kameran, häver sig upp på Katris tak och smyger hukad uppför. Sen stryker hon bort några snöflingor från glasögonen och kisar. Göteborgs tak, träd, torn, linbanevagnar och broar skymtar i morgonen som på ett mörkt fotografi. På håll hörs några enstaka måsar och trutar. Avalon balanserar över taket till nästa hus och fortsätter tills hon når kortändan som vetter mot kajen. Försiktigt kikar hon ner. Douglas står vid en av de knotiga tallarna som växer här. De spretar ut över svävarstråket och kajkanten. Hon höjer blicken. Svajiga bryggor går ut från kajen. Isen ligger tjock och snötäckt över hamnens vatten, och på andra sidan syns Hisingen och Tingbergsvass med sina smala, svarta fabriksskorstenar. Små ljus blinkar här och där, och det är väldigt tyst. Fabrikerna stänger alltid under storhelgerna. Douglas fortsätter gå. Avalon hasar nerför andra sidan av taket och hoppar mot nästa. Gränden mellan husen är smal. Hon landar på taket mitt emot och råkar peta snö ur rännan. Den dalar till marken. Hon trycker sig mot solcellerna och biter ihop. Mitt i hoppet såg hon nåt där nere. Det kan ha varit en människa, kanske två. Hon ligger så stilla att hon knappt kan andas, för hon får inte vara här uppe, ingen får. Om nån ser, är på dåligt humör och anmäler henne kommer mamma och pappa bli bötfällda. Hon vrider sakta överkroppen och kikar ner över kanten. Två poliser, kolsvarta mot den snöiga gränden. Avalon vrider sig tillbaka, pressar kinden mot solcellerna, ligger kvar, ligger kvar, ligger kvar. Hon räknar till tvåhundrafyrtio. Snön smälter och kappan blir våt, värmen från solcellerna hettar mot ansiktet. Sen kikar hon över kanten igen. Poliserna har gått. Hon tittar noga åt båda hållen, särskilt på skuggorna, och sätter sig upp. Hon märker att hon skakar lite. Gullbergsvass kryllar av fylltrattar och träskallar, såna man lätt kan finta bort, men polisen brukar inte vara här. Inte så ofta, i alla fall. De 12
Vita Tigern – inlaga.indd 12
2017-02-15 09:45
går förbi fiskebodarna nån gång ibland eller hälsar på nere vid kajen, annars orkar de inte med hamnen. Den är för bökig. Hon reser sig upp, slinter till och klättrar vidare. Fiskmagasinet är det största huset i Gullbergsvass. Taket är platt och brett, fullt av stora solceller på stativ och skorstenar. Här finns hur många gömställen som helst. Avalon brukar spana härifrån. Fisklukten som pyser ut ur skorstenarna drar till sig måsarna och trutarna, hon rör sig långsamt för att inte skrämma dem, men de är så vana vid henne att hon känner hur de kliver på hennes kängor. Så stannar hon bakom en skorsten. Över fåglarnas kackel hörs röster och svävarbrum från kajen längre bort. Hon smyger till kanten och kikar ner men ser inte Douglas. Hon flyttar sig till långsidan av huset, där nedanför ligger Vikingsgatan parallellt med Kämpegatan. En flik av honom skymtar vid hörnet av magasinet, sen far hans ena arm ut. Han pekar i riktning mot centrum, han pratar med en person hon inte ser. Hon lutar sig längre ut och Douglas skyndar vidare, precis nedanför henne. Hon står blickstilla. Douglas är arton år och ganska vinglig. Han har långa, smala ben och armar, precis som Avalon, fast hans är väldigt mycket längre. Håret räcker honom till axlarna nu, och han har börjat få lite fjunigt skägg och mustasch också. Han försöker nog bli som pappa. Dessutom är han bygglärling hos honom. Om ett år ska han bli gesäll, sen ska han göra gesällprov och kallas mästare. Hon kommer fortsätta kalla honom Doggi, eller bror. När han blivit mästare kommer han och pappa vara med varandra hela tiden. De flesta barn blir samma sak som sina föräldrar. Avalon vill bli privatspanare. Det finns inga lärlingsplatser för såna, heller inget yrke. Man får bli polis och sen privatspanare. Mamma och pappa rynkar på näsorna när de hör hur hon tänker. Polisen är korrupt, säger pappa. Räkna aldrig med dem, säger mamma. Avalon vet inte exakt hur polisen är korrupt, och hon har heller inte tänkt jobba inom 13
Vita Tigern – inlaga.indd 13
2017-02-15 09:45
polisen särskilt länge. Bara så länge som det behövs, men mamma och pappa rynkar på näsorna ändå. Douglas rör sig mot centrum. Han stannar till när en räv kilar framför hans fötter, annars går han snabbt. Avalon glider sidledes som en krabba, gömmer sig bakom skorstenar och gör vågade hopp mellan hustaken, men han tittar aldrig upp. Därför skulle han aldrig kunna vara privatspanare, som hon. De når Götaälvbron. Den sträcker sig över hustaken en bit innan brofästet, och området under är alltid mörkt och ruggigt. Här ligger fiskarnas bodar. De är till för redskap men flera fiskare sover i dem också. Några har ställt in elkaminer trots att värmen går rakt ut genom brädväggarna, andra gör sin egen starköl och säljer den eller andra ännu mindre lagliga saker, vissa har slutat fiska. Fiskare lever ett hårt liv. Om man inte går klart skolan blir man oftast fiskare. Rösterna och svävarbrummet hörs tydligare här. Avalon trevar till en skorsten och lutar sig fram. Det står en grupp människor vid kajkanten. Några är poliser. De har parkerat sina polissvävare, eller pollar som de kallas, i snön. Precis som alla svävare är de byggda av delarna från gamla bilar, helst Volvos eller Toyotas men Teslor går också bra. Pollarna målas blåa med vita ränder. Ingen annan får måla sin svävare så. De har sidospeglar, framruta, lyktor och tre famnstora elektrogeneratorer undertill som gör att de flyger dubbelt så snabbt och flera gånger så högt som vanliga svävare. Avalon har sett dem tio meter upp i luften. De låter väldigt mycket också, som gubbar som harklar sig. Poliserna stänger en del av kajen med ett rep. Några meter ut hovrar en gulmålad bärgningsaerosob över ett hål i isen. Aerosober ser ut som miniluftskepp. De har en gasballong för extra bärkraft och ett öppet däck man kan lasta saker eller sitta många på. Bärren är omgiven av 14
Vita Tigern – inlaga.indd 14
2017-02-15 09:45
måsar och trutar. Den har kranen nedsänkt i det svarta vattnet och brummar väldigt högt. Nåt håller på att vinschas upp, nåt tungt. Avalon sätter händerna i sidorna. Det kan ha varit en olycka där borta. Nån kan ha dött. Douglas kommer smygande mellan tallarna nedanför henne. Han tittar bortåt folksamlingen och stannar till. Sen trampar han genom ljungen ut på kajen. Han knackar en av män niskorna på axeln. Kvinnan vänder sig om. Douglas säger nåt, hon svarar och pekar mot bärren, han nickar. Avalon ser att han är nervös. Han får så stel nacke då. Han rör vid pälsmössan till hälsning åt en polis och skyndar in i gränden bredvid huset där Avalon står. Hon höjer blicken till poliserna, bärren, repet som spänns. Hjärtsmattret känns i fingertopparna. Hon balanserar över taket och tar ett hopp till nästa, rakt över gränden där Douglas smet in. Avalon hittar honom i nästa gränd. Han svänger höger och försvinner bort mot fiskebodarna. Hon stirrar honom i ryggen och hela kroppen ilar, för man går inte dit. Det har de fått höra sen de var små. Farliga saker händer där. Fiskebodarna ser ut som en samling rostiga konservburkar. De är spridda i snön under Götaälvbron och nås aldrig av solen. Mossiga elkablar trasslar fram mellan dem, och några pyser ur sig varmluft. Den tränger ut mellan brädorna och plåtbitarna, vit och virvlande. Utanför en av bodarna står två poliser och pratar med Arne Göransson. Avalon gömmer sig bakom en skorsten, Douglas bland några soptunnor i gränden nedanför henne. Det känns som att de gör det här tillsammans, fast det är bara en känsla. Han har fortfarande inte tittat upp. Alltså måste hon ta ansvar för honom. Om poliserna upptäcker Douglas tänker hon avleda dem. Arne är högljudd och fäktande. Avalon har alltid varit rädd för 15
Vita Tigern – inlaga.indd 15
2017-02-15 09:45
honom. Han är en av dem som slutat fiska. Han syns lite här och där i Göteborg, mest vid Suckarnas kaj, och han dricker. Var man än ser honom dricker han och snurrar omkring, skrattar åt sånt bara han vet om och sjunger snuskvisor. Ibland är han arg också. Särskilt om man inte lyssnar på honom. Då fäktar han med armarna som en propeller. Det är en man med historia, säger mamma, och menar drunknings olyckan när hans dotter fastnade i nätet och drogs ner. Andra säger att han är den värsta lögnaren i Göteborg. Han har stor mage, pinniga ben, kornig näsa. Och så går han alldeles för tunt klädd. Lurvigt, vitt hår sticker upp från bröstet där han borde ha haft en halsduk. Poliserna rör vid sina spetsiga hjälmar och går. Arne tittar efter dem. Han rotar under den slitna rocken och Douglas skyndar fram. Han närmar sig Arne med höjda händer och säger nåt. Arne blir stilla. De tittar på varandra. Arne frågar och Douglas svarar, de börjar prata. Avalon slår på kameran. Den är en Polaroid. Farfar hittade den på en skrothandel i Borås och bytte ut all plast mot metall. Han popnitade skarvarna med ett slags blanka skruvar som har runda huvuden, er satte originalobjektivet med ett bättre, omkonstruerade kortmatningen, fixade zoom och en knapp för blixten. Sen skar han ut märket från det gamla plasthöljet och limmade fast på det nya. Sånt är viktigt att komma ihåg, sa han. Historier, fakta, varför saker blir som de blir. Han gav henne kameran när hon var elva år och sa att varje fotografi räknas, eftersom filmen är dyr. Sen dog han. Och hon fotograferar bara det som är viktigt att komma ihåg. Arne rotar runt innanför sin rock. Han ger nåt till Douglas. Douglas lägger huvudet på sned, vänder och vrider på saken i sina händer och tittar snabbt mellan bodarna. Avalon vrider zoomen maximalt. Vinkeln är fel. Hon ser sig om, slår av kameran, hukar från skorstenen till stuprännan och klättrar ner. 16
Vita Tigern – inlaga.indd 16
2017-02-15 09:45
Från gränden gör hon ett nytt försök. Douglas stoppar saken innanför rocken just som kameran knäpper till. Den surrar ur sig fotografiet upptill. Hon lossar det från skåran och viftar. Bilden framkallas på bara några sekunder, den blir ganska svart eftersom det fortfarande är så pass mörkt ute. Men man ser Douglas lyfta rockens slag, Arne som tittar på, fiskebodarna i ett disigt ljus. Avalon stoppar fotografiet i ett mjukt skinnfodral med snören, knyter en rosett och släpper ner det i fickan. Händerna darrar. Fler och fler frågor trängs inombords, som varför Douglas går ut tidigt och varför han ser sig om hela tiden och varför han struntar i olyckan vid kajen för att prata med Fyll-Arne istället. Särskilt undrar hon varför han undviker polisen och vad det var han fick av Arne. Douglas lägger handen på Arnes axel. De nickar mot varandra och skiljs åt. Arne försvinner ostadigt bland fiskebodarna och Douglas går rakt mot Avalon. Då kommer hon på det. Bodöl. Douglas har köpt bodöl. Den görs bara här och smakar piss. Man blir sjuk av att dricka sånt. Det är bättre att tulla av pappas och mammas sprit istället, den finns i vitrinskåpet i familjens matrum. Han har verkligen mycket att lära om han inte vet det. Douglas sneglar mot kajen, rösterna, svävar brummet. Först när han är några steg ifrån Avalon upptäcker han henne och rycker till. ”God fortsättning”, säger hon. ”Vad gör du här?” säger han, griper tag i hennes arm och drar henne med sig. De skyndar genom gränden så att snön yr. ”Vad gör du här?” säger hon. ”Ta av dig glasögonen.” ”Varför?” ”Du ser skum ut.” ”Ska du säga.” 17
Vita Tigern – inlaga.indd 17
2017-02-15 09:45
”Ava.” ”Jag försöker faktiskt dölja mitt ansikte.” ”Ava.” Avalon stönar och drar av sig färdglasögonen. ”Tänker du berätta?” ”Va?” ”Vad du har där?” ”Var?” ”Under rocken.” ”Inget.” ”Jag ser att det putar, Doggi.” ”Du måste sluta smyga omkring såhär, och–” ”Ska du säga!” ”Sch.” Han stannar henne mot en vägg och lutar sig nära. ”Ava, det här är ingen lek.” ”Det vet jag väl?” Det darrar lite kring hans ögon, som att en våg av ord trycker under ytan och bara vill fram. Ljusa, stora fräknar är spridda över hans näsa och kinder. Det har de också gemensamt. Under somrarna blir fräknarna tydligare, när det är vinter är allt så blekt. ”Vad har hänt vid kajen?” säger hon. ”Ingen vet”, säger han. ”Var det en olycka?” ”Du måste bli mer pålitlig.” ”Jag är pålitlig.” ”Nej, det är du inte.” ”Har du köpt bodöl?” Han andas så tungt att axlarna höjs och sänks. ”För det är olagligt”, säger hon. Han släpper henne tvärt och går. 18
Vita Tigern – inlaga.indd 18
2017-02-15 09:45
Vita Tigerns föreståndarinna Douglas går ungefär fem steg framför Avalon. Han är sur. Det ser man på hans sprättiga steg. De kommer in på Kämpegatan och följer högersidans stengång. Ett par svävare brummar förbi. Douglas genar mellan träden och Avalon följer efter. Vita Tigerns skylt sticker ut på en järnstång, vitmålad bakgrund med svart, rak text och svart, taggig bård, som tigertänder. I hård blåst gnisslar den. Då kan ingen sova. Hotellet var nåt slags lager för länge sedan, innan De svarta åren. Sen rasade det till hälften när olika grupper rök ihop, som RD och Demokraterna. Man ville åt vad som fanns i lagret, särskilt om man kunde hitta mat. RD försökte störta samhället, och Demokraterna försökte rädda det. Båda förstörde massor i Göteborg för att de använde så mycket sprängmedel. Huset byggdes upp igen i mitten av tjugotvåhundratalet och då gjorde man flera rum, så att man kunde bo i det. Pappa växte upp här. När han var liten köpte farfar och farmor hela huset och byggde om det till hotell. Huset är fem våningar högt och i beigefärgat tegel. Fönsterkarmarna är havsblå. På båda sidor om entrédörren hänger gaslanternor från nittonhundratalet och stentrappan upp har fyra steg. Det här är vad gästerna ser när de kommer och går. Familjen och personalen ska använda bakdörren. Douglas verkar strunta i den regeln idag. Han snubblar uppför trappan som att han är jagad. Avalon följer efter. Detektorn innanför dörren ger ifrån sig en svag signal. Douglas lämnar ett snöigt spår över den grå mattan i foajén, förbi alla golvväxter, uppstoppade djur, tavlor och fotografier i svarta ramar. De 19
Vita Tigern – inlaga.indd 19
2017-02-15 09:45
föreställer gäster som bott på hotellet en gång i tiden. Och på väggen ovanför incheckningsdisken hänger ett porträtt av Irja Gyllenhem, Sveriges statschef. För fridens skull, säger mamma. Avalon förstod inte vad mamma menade förrän hon blev tonåring och började inse att Irja-porträtten hänger överallt i staden. Och där det inte hänger ett porträtt brukar det ofta vara bråk med polisen, som att det är lag på att man ska ha en bild på Irja Gyllenhem nånstans i sin bod, sitt hotell, sin verkstad eller vad man nu driver. Mammas kontor ligger bakom incheckningsdisken med ett fönster ut mot foajén. Hon reser sig från sin skrivbordsstol där inne och kommer ut. När hon ser att det är Douglas och Avalon rynkar hon pannan. Douglas försvinner in genom svängdörren till köket och Avalon börjar gå efter. ”Ava?” säger mamma. ”Vänta lite”, säger Avalon. ”Stanna.” Avalon stannar. Mamma har en del av sitt mörka hår uppsatt i victoryrolls. Det är som rullar vid tinningarna, en typisk nittonhundra talsfrisyr, alltså uråldrig fast modern igen. Hon är klädd i en vit blus med hög krage och vippig, mörkblå kjol. Snörskorna har väldigt höga klackar. Ett klotrunt ur hänger i en kedja om halsen. Hon brukar pilla med det när hon är koncentrerad eller upprörd. Nu pillar hon med det. Ansiktet är ljust och slätt, hon ser inte alls trött ut, och ögonen gråbrunt mörka. Nedanför Irja Gyllenhem ser hon ännu kraftfullare ut, som att de hör ihop fast de vill väldigt olika saker. Mamma har aldrig berättat för Avalon exakt var mormor, morfar och resten av familjen finns. Hennes historia, alltså även Avalons historia, är ett mysterium. Ändå är Avalon ganska säker på att mamma kommer från Sveriges eviga skogar. Det finns nåt vilt i henne, nåt otämjt. Trots 20
Vita Tigern – inlaga.indd 20
2017-02-15 09:45
att hon är en liten kvinna med smala axlar räcker en av hennes blickar för att göra vem som helst riktigt rädd. ”Bakdörren”, säger Avalon, ”jag vet.” ”Ja, det också”, säger mamma, ”men var har du varit?” ”På morgontur.” ”Morgontur? När vaknade du?” ”För en stund sen.” ”Jag har inte sett dig.” ”Då tog jag bakdörren.” Mamma försöker borra sig in med blicken. Avalon sätter händerna i sidorna och prövar att le sitt största, starkaste leende. Då brister mammas streck. Hon ler också. Sen skakar hon på huvudet och går tillbaka till sitt skrivbord. Avalon följer efter henne istället. Douglas kommer ändå låsa in sig på sitt rum och vägra prata. Hon sjunker ner i besöksstolen och andas ut. Mamma lyfter upp en pärm, bläddrar i den, harklar sig. Hos mamma är allt städat och fint. Det finns vita porslinsdjur bland alla pärmar i hyllorna, en klar glasboll som tyngd för flygiga papper, en akvarell över Göteborgs aveny. På bilden syns väldiga träd, linbanan, bubbelformade växthus och Götaplatsens hängande trädgårdar, som är byggd i platåer med hängbroar emellan och korgar fyllda med trassligt grönt. Avalon har sett bilder från förr. Då körde man spårvagnar istället för linbanevagnar och marken var igentäppt av asfalt och sten. Bara några ynka träd växte på rad med flera meter emellan. Staden var hård då, och man tror att luften luktade surt. ”Gick du efter Douglas?” säger mamma. ”Jag råkade bara se honom här utanför”, säger Avalon och plockar upp glasklotet, väger det i sin hand. ”Kan jag få kaffe?” ”Varför var han så sur?” ”Inte vet jag. Får jag kaffe?” 21
Vita Tigern – inlaga.indd 21
2017-02-15 09:45
”Ska du inte äta frukost?” ”Jo, men när Kattis kommer.” ”Hon sover säkert flera timmar till.” Mamma är Vita Tigerns föreståndarinna. Det är ungefär lika allvarligt som det låter. Hennes ord är lag. Hon kan sparka människor som inte sköter sitt jobb, slänga ut gäster som bryter mot reglerna och förhandla med kommunen om priset på vätgas, vatten och sophämtning, som att hon inte är ett dugg rädd för staten. Sara Kleon är andra föreståndarinna. Hon är bara tjugotvå år gammal men redan orädd som mamma. Hon bär ljusgrå dräkt. All personal bär dräkter. Städarna är vitklädda, kökspersonalen svart, sen finns det olika gråskalor. Varje dräkt har sotarkrage, svartbroderad med samma taggiga tigertänder som på hotellets skylt. Mamma sysslar med bokslutet och Avalon hjälper henne räkna ihop alla summor när Sara kommer. Alla verkar visst ha vaknat tidigt idag, fast det var nyårsafton igår och massor av fester. Sara har dagens tidning med sig. Först kliver hon på utan att knacka, sen ser hon Avalon och hejdar sig. ”Avalon?” säger hon. ”God morgon.” ”Halloj halloj”, säger Avalon. ”God morgon”, säger mamma. ”Vad är det?” ”Dagens tidning”, säger Sara. ”Padric sa att du skulle läsa den. Sidan tre, högst upp, högra hörnet.” Mamma läser inte tidningen. Det finns tillräckligt att oroa sig för på nära håll, säger hon. Men vissa dagar vill pappa att hon ska läsa nåt särskilt och idag verkar vara en sån dag. Tidningen vandrar från Sara till mamma, över Avalons huvud. Hon sneglar efter den. Mamma nickar kort och Sara går ut. Hennes låga klackar låter mindre än mammas. 22
Vita Tigern – inlaga.indd 22
2017-02-15 09:45
”Jaha”, säger mamma och suckar. Hon slår upp tidningen framför ansiktet och börjar läsa. Avalon pillar på pappersremsan som räkne dosan knattrat fram, lindar den runt ena pekfingret. ”Jag kanske ska äta frukost ändå?” säger hon. ”Mm”, säger mamma. ”Kattis kan faktiskt sova länge.” Mamma är tyst. Avalon stryker luggen bakom örat och blir så himla otålig. ”Mamma?” Mamma rör sig inte. ”Vad står det?” Mamma viker ihop tidningen och stoppar den i papperskorgen. Hon tittar ner. ”En notis, bara. John har gjort risgrynsgröt idag, med vanilj i.” ”Men vad stod det?” ”Om en olycka i hamnen.” Mamma plockar med papperna. ”Nåt som hände i natt, mer vet de inte än. Det var väl därför tidningen var sen idag: de ville få med det här.” Avalon blinkar till. Människorna vid kajkanten, pollarna, det rödmålade repet, bärrens kran sänkt genom ett hål, ner i det svarta vattnet. ”Man håller på att bärga nåt tungt vid kajen. Jag såg det förut, på håll. Nåt som gått genom isen. Kanske var det det?” ”Hur långt gick du egentligen?” säger mamma. ”Bara dit.” ”Avalon?” Mamma ser arg ut, men också lite besviken. Avalon gör saker ibland som mamma inte tycker om, som när hon råkade hitta fotoalbumet inne i mammas och pappas sovrum. Fotoalbumet var fullt med gulnade fotografier på människor i slitna kläder och en handskrift på ett språk Avalon inte förstod. Vissa sidor hade tomma platser, nån hade rivit ut fotografierna där, och mamma ryckte albumet ur hennes 23
Vita Tigern – inlaga.indd 23
2017-02-15 09:45
nioåriga händer utan ett ord. De har inte pratat om det sen dess. Varje gång Avalon försöker fråga börjar mamma säga nåt annat. Kanske föreställer fotografierna skogsfolk? Använder skogsfolk teknik? Det finns saker mamma vägrar prata om. Mamma kan vara mystisk på det viset, och hon verkar mystisk nu. ”Vadå?” säger Avalon och måste blinka. Mammas ögon mörknar. ”Får jag inte gå ut helt plötsligt?” ”Spela inte dum”, säger mamma. ”Men det gör jag inte.” ”Gick du efter Douglas?” ”Han köpte bodöl!” Mamma rynkar pannan. ”Av Arne Göransson”, säger Avalon. ”Fast det var poliser i närheten. Jag har bevis, här.” Hon lirkar skinnfodralet ur kappfickan och drar fram fotografiet. Mamma spärrar ut näsborrarna. Det händer bara när hon är riktigt arg. Hon tar snabbt fotografiet och knycklar ihop det. ”Men nej!” säger Avalon. ”Förstår du vad din bror kan råka ut för om fotografiet hamnar i fel händer?” säger mamma. Hjärtat slår hårdare i bröstet på Avalon. Hon har inte tänkt så. ”Nu pratar vi inte mer om det här.” ”Jag menade inte att–” ”Klättrade du på taket i morse?” De stirrar på varandra. Hela Avalons kropp kliar. Det är dåligt samvete, eller sårad stolthet, hon vet inte riktigt. Mamma sänker ögonbrynen. ”Halloj halloj!” Katri sticker in huvudet. Avalon reser sig upp direkt, mamma också. ”God fortsättning”, säger mamma. ”Allt väl?” ”Ja. Tack.” ”Har du fått sova nåt?” 24
Vita Tigern – inlaga.indd 24
2017-02-15 09:45
”Absolut.” Katri ler ett av sina osäkra leenden, hon känner nog av spänningen i luften, och tittar på Avalon. ”Ni då?” ”Sådär”, säger Avalon. ”Ska vi äta?” Katri nickar. Avalon sneglar åt mamma, som gör en fösande rörelse med handen, och går ut.
25
Vita Tigern – inlaga.indd 25
2017-02-15 09:45