Odysseas och Adriana har flyttat från Grekland till Sverige. Här försöker de skapa sig ett nytt liv. Men plötsligt förändras allt. Deras son hittas död, överkörd i tunnelbanan. De har förlorat den de älskade mest. De håller också på att förlora varandra. Trots den svåra sorgen uppstår nya möten. Kanske finns det ändå ett hopp,
.
V
E
BB L Ä
N
ISBN: 978-91-7723-553-8
A
ST
www.viljaforlag.se
. SN
ett sista ljus i livet?
RSIO
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se
TL
Ä ST
N E
X
.
.
I VÅ
Sidantal: 94 Lättlästnivå: X-Large Lix: 23
L ÄT
Titel: Det sista ljuset Författare: Theodor Kallifatides Bearbetning: Tomas Dömstedt, 2018 Omslag: Kajsa Eldsten Boken är en bearbetad version av Det sista ljuset, utgiven på Albert Bonniers Förlag, 1995. © 2018 Theodor Kallifatides och Vilja förlag Första upplagan 2018
LARG
ISBN 978-91-7723-553-8 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Bearbetning: Tomas Dรถmstedt
Personerna i boken: Odysseas – kom till Sverige från Grekland för trettio år sedan Adriana – Odysseas fru Petros – Odysseas och Adrianas son Alina – Petros flickvän Samuel – Alinas pappa Andreas – gammal vän till Odysseas Carin – kvinna som Odysseas träffat i Norrland
1 Odysseas Christou bodde sju trappor upp, nära himlen. Han öppnade dörren till balkongen och såg ut över Rinkeby. Det var nyårsafton. Förr bodde det folk från Grekland, Jugoslavien, Finland och Sydamerika här. Men de flesta av dem hade flyttat. Nu var det andra människor och andra gudar, folk från helt andra länder. Det hade gått fort, alldeles för fort tyckte Odysseas. 5
Själv hade han kommit till Sverige för trettio år sedan. Han lärde sig så pass mycket svenska att han klarade av det viktigaste: handla mat, gå till läkaren, sköta sitt jobb. Egentligen räckte det om man kunde tre ord: ja, nej och fan. Först fick han arbete på en fabrik som gjorde bildäck. Nu jobbade han som bilmekaniker. Odysseas stod på balkongen och tänkte på Grekland. Åh, alla dessa minnen! Man tror att man ska glömma, men minnena blir starkare för varje dag. Man minns det man skulle glömma och man glömmer det man skulle minnas. 6
Han undrade om det var så för alla. Medan han stod och mekade med sina bilar på jobbet, kunde han plötsligt blunda och minnas hur det var hemma i byn i Grekland. Hans fru Adriana hade fått flera missfall innan de fick sin son Petros, som de längtat så efter. När Petros föddes trodde Odysseas att han skulle kunna leva mer i nuet. Och visst gjorde han det när han höll sonen i sin famn. När han spelade fotboll med honom. När han hörde hans skratt och hans röst när han ropade ”pappa” på grekiska. 7
Men barnen växer. Ena dagen håller man dem i famnen, nästa dag är de borta. Han började frysa där ute på balkongen, så han gick in. Adriana stod i köket och diskade. Håret i hennes nacke hade blivit grått. Där hade han kysst henne så många gånger. De hade varit gifta i tjugotvå år. Han tänkte tillbaka på när de träffades. Det var på hans brors bröllop de sågs första gången. Det var dans i tre dagar. Han var tjugotre år och byns bästa dansare. 8
Adriana var sjutton. Det var som om de svävade fram i dansen. Sedan blev det hemliga, hastiga möten. Så fick han höra att Sverige behövde arbetare till sina fabriker. Han fick jobb och flyttade dit. Nu skulle han tjäna pengar. Adriana skulle komma efter så att de kunde gifta sig. Odysseas tog en bit av den kungliga kakan. Det är en grekisk tradition, en särskild kaka som man bakar till nyår. Man gömmer ett mynt i kakan, och den som får myntet i sin bit får tur hela året. I år var det sonen som fick myntet. Det var en bra början på det nya året. 9
När de hade ätit gick pojken till sitt rum. De hörde honom ringa ett kort samtal, sedan kom han ut igen. Han skulle gå till sin flickvän Alina en stund. Hon bodde med sin pappa på andra sidan torget. Odysseas och Adriana följde pojken till dörren. Odysseas gav honom en stor kram. Nästa gång de såg honom skulle de inte känna igen honom annat än på kläderna.
10
2 Det hade gått två timmar, och sonen hade inte kommit tillbaka. Odysseas var inte orolig, men hade det tråkigt. Varje nyårsafton brukade han och sonen spela kort. Han vände sig mot Adriana som satt i soffan och sa: – Vad gör vi här i Sverige egentligen? Hon såg på honom utan att säga något. 11