9789144120485 by Smakprov Media AB

Ledning och kontroll på värdepappers marknaden Kunskap för SwedSecs licensiering

Torsten Örtengren (red.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38741 ISBN 978-91-44-12048-5 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015, 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Shutterstock/hxdbzxy Printed by Lapaprint, Valmiera, Latvia 2018

INNEHÅLL

Förord 13 Författarpresentationer 15 Förkortningar 21 1 Introduktion till värdepappersmarknaden 25 Torsten Örtengren

1.1 1.2 1.3 1.4 1.5

Inledning och definitioner 25 Värdepappersmarknadens funktion 27 Värdepappersmarknadens aktörer 27 Syftet bakom regleringen av värdepappersmarknaden 29 Tillsyn och bestraffning 32

2 Normgivning och syftet med värdepappersmarknadens regelverk 35 Anders Ackebo

2.1 2.2 2.3 2.4

Allmänt om normer 35 Offentlig normgivning 35 Självreglering 39 Principer för den finansiella regleringen 44

3 Intressekonflikter 49 Åsa Kjellander

3.1 3.2 3.3 3.4 3.5

Vad är intressekonflikter? 49 Regler rörande intressekonflikter 50 När kan intressekonflikter aktualiseras? 52 Hantering av intressekonflikter 52 Sammanfattning 54

Innehåll

4 Regler om incitament – ersättning till eller från tredje part 55 Åsa Kjellander

4.1 4.2 4.3 4.4

Vad är incitament? 55 Regler rörande incitament 55 Hur bör institutet hantera incitament? 57 Sammanfattning 60

5 Anställdas och deras närståendes egna värdepappersaffärer 63 Åsa Kjellander

5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.6 5.7 5.8 5.9

Varför regleras anställdas egna och deras närståendes värdepappersaffärer? 63 Regler rörande anställdas egna och deras närståendes värdepappersaffärer 64 Vilka personer omfattas? 65 Vilka värdepapper omfattas? 67 Förbud mot korttidshandel – enmånadsregeln 68 Särskilda regler för vissa personalkategorier 68 Förteckning/register 69 Ledningens ansvar och uppföljning 70 Sammanfattning 71

6 Marknadsmissbruk 73 Anders Ackebo

6.1 6.2 6.3 6.4 6.5 6.6

Allmänt om marknadsmissbruk 73 Historik 73 Nya EU-regler om marknadsmissbruk 74 Förbuden mot marknadsmissbruk 76 Lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden (marknadsmissbrukslagen) 80 Sanktioner, ingripanden m.m. 86

Innehåll

7 Insiderförteckning, insynsförteckning, 30-dagarsförbudet och rapportering av insynshandel 89 Torsten Örtengren

7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6

Inledning 89 Insiderförteckning 89 Insynsförteckning 92 30-dagarsförbudet 94 Rapportering av insynshandel 94 Sammanfattning 96

8 Regler om mutor m.m. 97 Anders Ackebo

8.1 8.2 8.3

Allmänt om mutbrott och korruption 97 Lagstiftning 98 Institutet Mot Mutor (IMM) 100

9 Åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism 105 Anders Ackebo

9.1 9.2 9.3 9.4

Allmänt om penningtvätt och finansiering av terrorism 105 Financial Action Task Force 106 Regler för finansiella företag 107 Penningtvättslagen 108

10 Sanktioner och straff på finansmarknaden 115 Mattias Anjou

10.1 10.2 10.3 10.4

Inledning 115 Straffrättsliga sanktioner 130 Marknadsaktörernas sanktionssystem 135 SwedSecs regelverk och disciplinära förfarande 138

Innehåll

11 Bank- och finansieringsrörelse 141 Björn Wendleby

11.1 11.2 11.3 11.4 11.5 11.6

Inledning 141 Grundläggande krav för tillstånd 141 Vad avses med bankrörelse respektive finansieringsrörelse? 143 Vilken verksamhet får ett kreditinstitut ägna sig åt? 144 Vilken egendom får ett kreditinstitut inneha? 145 Sammanfattning 145

12 Värdepappersrörelse 147 Björn Wendleby

12.1 12.2 12.3 12.4 12.5

Inledning 147 Grundläggande krav för att ett företag ska få tillstånd att driva värdepappersrörelse 148 Vilken verksamhet får ett värdepappersinstitut ägna sig åt? 150 Vilken egendom får ett värdepappersbolag inneha? 153 Sammanfattning 153

13 Fondverksamhet 155 Anders Ackebo

13.1 13.2 13.3 13.4 13.5 13.6 13.7 13.8

Allmänt om fondverksamhet 155 Aktörerna på fondmarknaden 156 Intressekonflikter 157 EU-regler om fondverksamhet 158 Svenska regler om fondverksamhet 159 Värdepappersfonder 160 Alternativa investeringsfonder 167 Fondverksamhet i ett annat land 169

Innehåll

14 Försäkringsförmedling 171 Anders Ackebo

14.1 14.2 14.3 14.4 14.5

Allmänt om försäkringsförmedling 171 EU-regler om försäkringsförmedling 172 Svenska regler om försäkringsförmedling 172 Försäkringsförmedlingslagen 173 Ny reglering 178

15 Gränsöverskridande verksamhet 179 Björn Wendleby

15.1 15.2 15.3 15.4

Inledning 179 Gränsöverskridande verksamhet inom EES 179 Gränsöverskridande verksamhet utanför EES 180 Sammanfattning 181

16 Kundskyddsregler 183 Lars Nordström & Fredric Korling

16.1 16.2 16.3 16.4 16.5 16.6 16.7 16.8 16.9

Information om finansiella instrument 183 Grundläggande regler om produktstyrning 192 Grundläggande regler om investeringsrådgivning 193 Information till kunder vid försäkringsförmedling 202 Skydd och förvaring av kunders medel och finansiella instrument 204 Insättningsgaranti och investerarskydd 210 Tystnadsplikt 212 Kundklagomål och reklamationer 213 Sammanfattning 214

17 Flaggning 217 Torsten Örtengren

17.1 17.2 17.3

Inledning 217 Vilka finansiella instrument omfattas? 218 Gränsvärden 219

Innehåll

17.4 17.5 17.6

Tidsfrister för anmälan 222 Sanktioner 222 Sammanfattning 224

18 Algoritmisk handel 225 Torsten Örtengren

18.1 18.2 18.3

Allmänt om algoritmisk handel 225 Krav på värdepappersinstitut som ägnar sig åt algoritmisk handel och ger kunder direkt elektroniskt tillträde 228 Sammanfattning 230

19 Transaktionsrapportering 231 Joakim Strid

19.1 19.2 19.3 19.4 19.5 19.6

Inledning 231 Rapporteringspliktiga institut och transaktioner 232 Utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter 232 Rapporteringens innehåll och tillvägagångssätt 233 Rapportering av transaktioner i OTC-derivat 234 Sammanfattning 235

20 Blankning och rapportering av blankningsaffärer 237 Joakim Strid

20.1 20.2 20.3 20.4 20.5 20.6 20.7

Inledning 237 Reglering av blankningar 238 Förbud mot naken blankning 239 Rapporterings- och transparensregler 240 Anmälan och offentliggöranden 241 Tillfälliga åtgärder 243 Sammanfattning 244

Innehåll

21 Finansiell ekonomi och finansiella instrument 245 Greger Wahlstedt

21.1 21.2 21.3 21.4 21.5 21.6 21.7 21.8

Sannolikheter och riskbegrepp 245 Diversifiering, korrelationer och riskaggregering 251 Aktier 266 Ränteinstrument 274 Terminsinstrument 287 Ränteswappar 293 Optioner 297 Valuta- och råvarumarknaden 307

22 Penningpolitik, banker och finansmarknad 313 Niklas Frykström

22.1 22.2 22.3 22.4 22.5 22.6 22.7 22.8

Centralbanker, Riksbankens uppdrag och penningpolitiska mål 313 Vad är penningpolitik? 314 Riksbankens balansräkning 315 Valutareservens roll för finansiell stabilitet och hantering av likviditetsrisker 318 Sedlar, mynt och penningmängd 319 Interbankmarknaden 322 Bankernas balansräkningar 325 Reglering av banker, moral hazard, adverse selection och skydd för insättare 327

23 Företagens riskhantering 331 Kim Dixner

23.1 23.2 23.3 23.4 23.5 23.6

Inledning 331 Riskaptit och risklimiter 331 Allmänt om effektiv riskhantering 332 Marknadsrisk 334 Kreditrisk 341 Motpartsrisk 345

Innehåll

23.7 23.8 23.9

Operativ risk 349 Likviditetsrisk 352 Sammanfattning 355

24 Krav på kapital och likviditet 357 Fredrik Södergren

24.1 24.2 24.3 24.4 24.5 24.6 24.7 24.8 24.9 24.10 24.11 24.12 24.13 24.14 24.15 24.16

Inledning 357 Reglering 357 Introduktion till kapitalkrav 359 Baselöverenskommelserna 360 Kapitalkravets beståndsdelar 362 Kapitalbasen 364 Beräkningen av de riskvägda tillgångarna 365 Kostnadsrisker 368 Kapitalbedömningen inom pelare 2 368 Genomlysning enligt pelare 3 369 Bruttosoliditet 369 Stora exponeringar 370 Likviditetskrav 370 Rapportering 372 Pågående arbete 372 Sammanfattning 373

25 Corporate Governance – bolagsstyrning 375 Torsten Örtengren

25.1 25.2 25.3 25.4 25.5 25.6 25.7 25.8 25.9

Inledning 375 Bolagsstyrning i Sverige 377 Privata och publika aktiebolag 378 Bolagsstämmans roll 379 Valberedningen 380 Styrelsens roll och arbetsuppgifter 380 Styrelseutskott 382 Verkställande direktörens roll och arbetsuppgifter 383 Revisorns roll och ansvar 384

Innehåll

25.10 25.11 25.12

Ansvar och skadestånd 386 Styrande dokument 389 Sammanfattning 392

26 Övergripande krav på intern styrning och kontroll 393 Christina Strandman Ullrich

26.1 26.2 26.3 26.4 26.5 26.6

Inledning 393 COSO:s ramverk för intern styrning och kontroll 396 Intern styrning och kontroll i finansiella företag 398 Hantering och kontroll av operativa risker 408 Informationssäkerhet, IT-verksamhet och insättningssystem 416 Sammanfattning 419

27 Kontrollfunktionerna och internrevision 423 Christina Strandman Ullrich

27.1 27.2 27.3 27.4 27.5

Inledning 423 Riskkontrollfunktionen 428 Regelefterlevnad – compliance 430 Internrevision 433 Sammanfattning 437

28 Uppförandekoder och socialt ansvar (CSR) 439 Åsa Arffman

28.1 28.2 28.3 28.4 28.5 28.6 28.7

Inledning 439 ISO 26000 440 Krav på sundhet i svensk lagstiftning 445 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd gällande etiska frågor 447 Svenska Fondhandlareföreningens Vägledning till etiska riktlinjer i värdepappersinstitut 447 Sammanfattning CSR 453 Visselblåsare 454

Innehåll

29 Krishantering och resolution av banker 459 Niklas Frykström

29.1 29.2 29.3 29.4 29.5 29.6

Resolution – en ny metod för att hantera banker i kris 459 Krisavvärjande åtgärder 461 Resolutionsåtgärder 464 Krishanteringprocessens tre faser 467 Finansiering av resolutionsåtgärder 468 Sammanfattning 469

30 Ersättningsregler 471 Åsa Arffman

30.1 30.2 30.3 30.4 30.5 30.6 30.7 30.8 30.9

Inledning 471 Riskhantering 472 Tak för rörlig ersättning 473 Finansinspektionens föreskrifter om ersättningssystem 474 Anställda vars arbetsuppgifter kan ha väsentlig inverkan på företagets risknivå – ”risktagare” 479 Ersättningens struktur 484 Uppskjuten ersättning 486 Riktlinjer från Esma 489 Sammanfattning 494

31 Outsourcing 495 Christina Strandman Ullrich

31.1 31.2 31.3

Inledning 495 Regelverket om outsourcing för finansiella företag 497 Sammanfattning 499

Källförteckning 501 Sakregister 511

FÖRORD

Den här boken har skrivits av ett dussin experter med sammanlagt mer än 250 års erfarenhet från värdepappersmarknaden och tillsynsfrågor gällande finansiella företag. Syftet med boken är att läsaren ska få både en bred och i vissa delar en djup kunskap om vad en person som arbetar som styrelseledamot, verkställande direktör, ledande befattningshavare eller i en kontrollfunktion måste känna till, förstå eller kunna tillämpa i sin arbets utövning. Boken vänder sig även till studenter, ägare, bolagsjurister, revisorer, advokater och andra rådgivare som söker kunskap på området. Boken utgår från SwedSecs kunskapskrav för ledning och kontroll funktioner inom värdepappersmarknaden och det har varit författarnas ambition att inom sina respektive specialistområden bidra med den kunskap som behövs för en licenstagare inom detta område. Boken ger på vissa områden djupare kunskap än vad som krävs för att erhålla en licens från SwedSec. Exempel på detta är avsnitt 17.1, 25.3, 25.9, 28.7.2 och 28.7.3 samt detaljerna om kreditupplysningslagen, föräldrabalken och brottsbalken i avsnitt 16.7. I den andra upplagan av boken har Karin Lundberg överlämnat sina kapitel till Kim Dixner och Fredrik Södergren. Fredric Korling har också tillkommit som författare i boken. Regelverk ändras fortlöpande, och i denna utgåva har författarna utgått från gällande lagar och regler som trätt i kraft fram till i dag. Om förslag till framtida ändringar är kända, har det kommenterats. Ikraftträdandet av marknadsmissbruksförordningen och MiFID 2 har medfört omfattande uppdateringar av många kapitel samt att två nya kapitel har tillkommit. Det ena handlar om algoritmisk handel och det andra om regler gällande insynspersoner samt registreringen av insiders. Jag vill tacka alla som medverkat till bokens tillkomst. Ingen nämnd och © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Förord

ingen glömd! Om det är någon som har kommentarer, tips eller förslag till förbättringar inför eventuellt kommande upplagor så tar jag tacksamt emot dem på torsten.ortengren@gmail.com. Vasshammar, februari 2018 Torsten Örtengren

KAPITEL 1

Introduktion till värdepappersmarknaden Tor st e n Ört e ngr e n

1.1 Inledning och definitioner Värdepappersmarknadens utveckling påverkar oss alla: direkt genom utvecklingen av vårt sparande i olika former, pensioner och försäkringar; indirekt genom att hela samhällsekonomin påverkar både ägares och statens styrning i deras strävan att försöka följa eller styra dess utveckling. Tiotusentals personer arbetar med sådant som har med värdepappers handeln att göra eller i den industri som finns runt handeln. Gigantiska belopp placeras och omfördelas i olika värdepapper dagligen. Framgångssagor, kriser, misslyckanden, kreativitet och skandaler blir rubriker i media. Den tekniska utvecklingen gör att hastigheten på marknaden ökar. En grundläggande förutsättning för att värdepappersmarknaden ska fungera effektivt är att alla parter har förtroende för varandra, dvs. att marknadens spelregler anpassas efter marknadens utveckling och att de efterlevs. Den här boken syftar till att ge läsaren en bred kunskap om värde pappersmarknaden och en djupare kunskap om ledning och kontroll hos de finansiella företagen. Värdepappersmarknaden utgörs av ett antal marknader där det sker handel med olika slag av finansiella instrument. Definitionsmässigt avses med värdepappersmarknaden handel på reglerad marknad eller annan organiserad marknadsplats eller genom någon som yrkesmässigt bedriver värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (VpmL). Värdepappersmarknaden kan delas in i aktiemarknad, räntemarknad och derivatmarknad. Med begreppet ”värdepapper” avses ett bevis för en laglig rätt till något slags värde som avfattats på ett papper.1 I och med digitaliseringen av 1 I en vid betydelse är även t.ex. sedlar, frimärken och testamenten värdepapper.

Torsten Örtengren

värdepappersmarknaden infördes i samband med skattereformen 1990/91 begreppet ”finansiellt instrument” för att få ett samlingsnamn för värdepapper som inkluderade både sådana i pappersform och kontobaserade (elektroniska). Egentligen skulle vi nu för tiden säga ”marknaden för finansiella instrument” i stället för värdepappersmarknaden, men då borde även begrepp som värdepappersinstitut, värdepappersbolag, värde pappersrörelse m.fl. ändras. Det är därför troligt att vi framöver kommer att leva vidare med begreppet värdepapper i alla dessa sammanhang, även om det fysiska värdepappret sedan länge spelat ut sin roll på värde pappersmarknaden. Ett finansiellt instrument är ett slags värdebevis som inte utgör valuta och som typiskt är avsett för handel på en finansiell marknad. Begreppet finansiellt instrument definieras2 som överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, andelar i företag för kollektiva investeringar, finansiella derivatinstrument och utsläppsrätter. Överlåtbara värdepapper definieras i sin tur som värdepapper (utom betalningsmedel) som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden. Exempelvis aktier i privata bolag kan därmed inte anses vara överlåtbara enligt denna definition. Valuta- och råvarumarknaderna utgör definitionsmässigt inte delar av värdepappersmarknaden, men det finns många finansiella instrument på värdepappersmarknaden som har en valuta eller en råvara som underliggande tillgång. Bankmarknaden utgör en viktig del av kapitalmarknaden och har en avgörande betydelse för värdepappersmarknaden eftersom den hanterar in- och utlåning samt fungerar som betalningsförmedlare. Definitionerna ovan och indelningen i finansmarknadens olika delmarknader är inte helt okomplicerad eller självklar i och med att olika begrepp och delmarknader som används är delvis överlappande. Låt oss därför nöja oss med att säga att finansiella instrument handlas på värdepappersmarknaden, som är en del av kapitalmarknaden. De vanligast förekommande formerna av värdepappershandel är handel med aktier, fondandelar, obligationer och andra räntebärande instrument, samt derivat såsom optioner, terminer och warranter. Gränserna mellan olika typer av finansiella instrument är dock inte alltid helt tydliga eftersom det ständigt skapas nya instrument som ofta är hybrider av olika slag. Ett 2 Bl.a. i VpmL 1 kap. 4 §.

1 Introduktion till värdepappersmarknaden

exempel på detta är aktieindexobligationen, som normalt är en obligation och en option vars värde är kopplat till utvecklingen av ett aktieindex, med en viss modell för beräkning av avkastningen. 1.2 Värdepappersmarknadens funktion Värdepappersmarknadens huvudsakliga syften är att se till att de som har överskott av kapital på ett enkelt och billigt sätt kan finna dem som har underskott av kapital och vice versa samt att hjälpa olika parter att hantera sina risker. Behovet av en omfördelning av kapital uppstår eftersom överskott (sparande) och behov av finansiering (underskott) i samhället är ojämnt fördelade i tid och mellan olika parter. Vissa parter är mer risk benägna än andra och en del har ibland inte möjlighet att bära någon risk alls. Ju fler alternativ som en investerare har, desto mer effektiv är marknaden. Stora kapitalbehov kan tillgodoses av många olika parter tillsammans och stora risker kan fördelas på flera parter. Investeraren kan välja mellan olika finansiella instrument, olika emittenter, olika marknadsplatser och olika intermediärer (kapitalförmedlare). 1.3 Värdepappersmarknadens aktörer Värdepappersmarknadens huvudsakliga aktörer är emittenter, investerare, kreditinstitut, intermediärer, marknadsplatser, clearingorganisationer och tillsynsmyndigheter. En emittent är i vid bemärkelse en institution som ger ut (emitterar) ett värdepapper. En emittent kan t.ex. vara ett bolag som emitterar aktier, staten som emitterar statsskuldväxlar eller en bank som emitterar en warrant. Investerare är privatpersoner, företag och organisationer som använder kapital på ett sådant sätt att någon form av avkastning förväntas i framtiden. En typ av en investerare är investeringsfonder, vilket är ett samlingsnamn för värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder. En investeringsfond innehåller vanligtvis en portfölj av olika värdepapper, som ägs av ett stort antal investerare. Fonden administreras av ett fondbolag, och fondens tillgångar finns hos ett förvaringsinstitut som är en bank eller ett annat kreditinstitut. Kreditinstitut är banker och andra kreditmarknadsföretag som har Finansinspektionens tillstånd att bedriva kreditverksamhet. © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Torsten Örtengren

En intermediär betecknas i svensk lagstiftning som värdepappersinstitut, vilket är ett samlingsbegrepp för värdepappersbolag och svenska kredit institut (banker och kreditmarknadsföretag), som har Finansinspektionens tillstånd att driva värdepappersrörelse, samt för utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i landet. Med begreppet värdepappersrörelse avses viss tillståndspliktig verksamhet med finansiella instrument. Värdepappersinstituten, vars tillståndspliktiga verksamhet är reglerad bl.a. genom EU-direktiv, fungerar vanligen som intermediärer mellan aktörerna och infrastrukturen på värdepappersmarknaden. Institutens verksamhet är i huvudsak att • fungera som intermediär för köpare och säljare av finansiella

instrument på de olika marknadsplatserna,

• tillhandahålla rådgivning och diskretionär portföljförvaltning

av finansiella instrument,

• vara rådgivare avseende finansiella instrument, och

• vara garant avseende finansiella instrument när en emittent söker

kapital på marknaden.

Ett värdepappersinstitut kan även bedriva handel med finansiella instrument för egen räkning och driva en marknadsplats (handelsplattform). Försäkringsförmedlare är en speciell typ av aktör, som behöver Finans inspektionens tillstånd för att bedriva verksamhet. En försäkringsförmedlare som agerar på värdepappersmarknaden behöver ett speciellt tillstånd att förmedla och lämna investeringsrådgivning om fondandelar, vilket är en vanlig tjänst vid försäljning av kapital- och pensionsförsäkringar. Marknadsplatserna fyller flera viktiga funktioner. För det första möjliggör marknadsplatserna att emittenterna finner investerare och kapital när de emitterar finansiella instrument (primärmarknaden) samt att investerare kan sälja sina finansiella instrument vidare till andra investerare (sekundärmarknaden). För det andra är marknadsplatserna ett nav i omfördelningen av risk mellan investerarna. En tredje funktion som marknadsplatserna fyller är att offentliggöra prissättningen av finansiella instrument genom att löpande notera intresset hos köpare och säljare samt de affärer som genomförs. Marknadsplatserna har således en central roll på värdepappersmarknaden och har därför även krav på sig att ha en övervakande funktion 28

1 Introduktion till värdepappersmarknaden

för sekundärmarknaden samt möjlighet att sanktionera den som inte följer marknadsplatsens regelverk. En clearingorganisation ser till så att parternas (köparens och säljarens) åtaganden och förpliktelser fullgörs på avtalat sätt. Detta innebär i praktiken att de sörjer för att leverans av finansiella instrument och betalning sker simultant, dvs. att rätt värdepapper levereras från rätt säljare till rätt köpare i rätt tid och att detta sker endast under förutsättning att rätt likvidbelopp i rätt valuta betalas av rätt köpare till rätt säljare i rätt tid. En clearingorganisation kan bedriva central motpartsclearing, dvs. gå in som central motpart och vara säljare till alla köpare och köpare till alla säljare. Som central motpart tar clearingorganisationen på sig den motpartsrisk som uppstår vid handel med aktie-, ränte- och råvaruderivat samt repor. För att kunna ta på sig risken som central motpart kräver clearingorganisationen in säkerheter från parterna, t.ex. i form av aktier, obligationer eller kontanter. Säkerheterna beräknas genom en uppskattning av kostnaden för att neutralisera varje position. Tillsynsmyndigheter har fått en central roll på värdepappersmarknaden i takt med den ökade regleringen. Finansinspektionen och Riksbanken är de två myndigheter som främst ansvarar för tillsynen på detta område i Sverige. Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över företagen som verkar på de finansiella marknaderna och på marknadsplatserna. Riksbanken och Finansinspektionen analyserar och övervakar löpande stabiliteten i det finansiella systemet som helhet. Huvudansvaret ligger på Finansinspektionen. Detta innebär att Finansinspektionen har ett ansvar för att vidta åtgärder som kan motverka obalanser på kreditmarknaden. 1.4 Syftet bakom regleringen av värdepappersmarknaden Att kapitalförsörjning och riskfördelning fungerar är en samhällskritisk funktion. Alla marknader styrs i grunden av utbud och efterfrågan, men för att investerarna ska ha förtroende för värdepappersmarknaden måste den även vara rättvis och trygg, dvs. det måste finnas säkra tekniska system, marknaden ska vara transparent, alla aktörer ska ha tillgång till samma information samtidigt och kunna agera på lika villkor etc. Om investerarna saknar förtroende för värdepappersmarknaden blir risken hög eller ”felprissatt”, vilket leder till att viljan att investera sjunker. Detta hindrar omfördelningen av kapital och skapar en ineffektivitet som i extremfallet kan leda © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Torsten Örtengren

till en samhällsekonomisk stagnation. Om priset på risk tvärtom sjunker, minskar företagens, hushållens och myndigheternas kostnad för kapital. Det finns med andra ord ett stort intresse i ett samhälleligt perspektiv att ha en effektiv värdepappersmarknad som åtnjuter ett högt förtroende. Marknaden fungerar i praktiken dock inte alltid enligt de teoretiska modellerna, p.g.a. ofullständig konkurrens eller informationsasymmetrier (marknadsimperfektioner). Ett exempel på detta kan vara en investerare som ska ”flagga” vid ändring i sitt aktieinnehav, men glömmer att göra det: allteftersom informationen om investerarens försäljning sprider sig på marknaden faller aktiekursen. Med jämna mellanrum inträffar även skandaler av olika slag på marknaden (marknadsmisslyckanden), som t.ex. bedrägerier, mutbrott och insiderbrott. Intressekonflikter inom ett värdepappersinstitut eller mellan institutet och dess kunder kan t.ex. bero på utformningen av ett incitamentsprogram eller att anställdas ersättningar inte hanterats på ett önskvärt sätt. För att ett instituts kunder inte ska känna oro för att anställda utnyttjar information som de får i sitt jobb finns regler som begränsar anställdas egna och deras närståendes värdepappersaffärer. Slutligen finns alla parters stora skräck – att systemen helt enkelt kraschar. EU:s målsättning att effektivisera den europeiska finansmarknaden genom en harmonisering av regelverken innebär att konkurrensen på värdepappersmarknaden kan öka. Den som har fått tillstånd att bedriva viss finansiell verksamhet i ett land inom EES kan, utan att behöva söka tillstånd, etablera verksamhet i andra länder. Detta kan göras exempelvis genom att etablera en filial eller bedriva gränsöverskridande verksamhet. Det är inte helt ovanligt att viss verksamhet hos en aktör outsourcas till en annan part. Det finns speciella regler för detta; den grundläggande principen är att hela ansvaret för den utlagda verksamheten alltid blir kvar hos uppdragsgivaren. Det finansiella systemet kan användas vid penningtvätt och för att finansiera terrorism. För att bekämpa detta och för att skydda stabiliteten i det finansiella systemet finns speciella förordningar, lagar och föreskrifter med åtföljande tillsynsorgan. Det finns nya krav för att bedriva värdepappersverksamhet med avseende på kapital och likviditet. De s.k. Baselöverenskommelserna har genomförts i både europeisk och svensk rätt. Reglerna syftar till att företagen ska ha 30

1 Introduktion till värdepappersmarknaden

tillräckligt med kapital och likviditet med hänsyn till den ”faktiska” risken. En avgörande betydelse för bedömning av risk finns i hur olika typer av risker definieras och mäts. Den senaste genomgripande revideringen av reglerna på detta område kom i kölvattnet efter finanskrisen 2008/09. Nya regler för krishantering och resolution av banker samt blankning är också en följd av den senaste finanskrisen. Ansvaret för finansiell stabilitet i Sverige delas mellan Riksbanken, Riksgäldskontoret och Finansinspektionen. Det yttersta ansvaret har regeringen och riksdagen. Ändringar i penningpolitik, lagstiftning och instruktioner till myndigheterna reglerar och styr värdepappersmarknaden. Värdepappersmarknadens aktörer har ett otal kopplingar till varandra. Om en aktör fallerar p.g.a. bristande förtroende efter exempelvis en skandal eller systemkrasch kan det innebära följdeffekter för andra aktörer, som i sin tur vid ett fallissemang skulle kunna innebära följdeffekter för andra osv. En felaktig programmering vid algoritmisk handel skulle kunna resultera i ett sådant scenario. Lagstiftaren har därför infört speciella regler för såväl konsumentskydd som för att förhindra att enskilda aktörers fallissemang leder till att hela marknaden kraschar. Även värdepappersmarknadens aktörer har ett stort intresse av att marknaden fungerar på ett sunt sätt, och därför finns en omfattande självreglering. I Föreningen för god sed på värde pappersmarknaden har nio huvudmän samlat näringslivets självreglering i en gemensam organisation som innefattar Aktiemarknadsnämnden, Rådet för finansiell rapportering och Kollegiet för svensk bolagsstyrning. Styrelsen i ett aktiebolag ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Detta formella ansvar finns preciserat med detaljer i lagar och föreskrifter. Styrelsen har emellertid ett ännu större ansvar, nämligen att på aktieägarnas uppdrag vårda bolagets värde. Det handlar om en hållbar utveckling med ett socialt, miljömässigt och etiskt ansvarstagande gentemot samhället i stort. Det betyder att bolaget måste bedriva en sund verksamhet och att styrelsen ansvarar för att bolaget inte utnyttjar områden som ännu inte reglerats, som skulle kunna påverka bolagets värde negativt. Hittills har självregleringen spelat en stor roll när det gäller uppförandekoder och socialt ansvar, men trenden är tydlig: att även detta område införlivas alltmer i de formella regelverken, främst via EU. Sammantaget finns det alltså många anledningar till att värdepappers marknaden omgärdas med många regler. Värdepappersinstitut, marknads © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Torsten Örtengren

platser och clearingorganisationer har därför mycket höga krav på sig när det gäller såväl styrelsens som ledningens interna kontroll avseende regelefterlevnad, riskkontroll, internrevision, informationsgivning, ITsystem och företagets finansiella stabilitet. Marknaden utvecklas ständigt och vi kan tyvärr vara lika säkra på att vi inte har sett vare sig den sista skandalen eller den sista finanskrisen, som att det kommer att komma fler nya regler för att värdepappersmarknaden över tiden ska fungera på bästa möjliga sätt. Det grundläggande syftet bakom regleringen av värdepappersmarknaden är att säkerställa alla parters förtroende för varandra och därigenom erhålla en så effektiv marknad som möjligt, vilket därmed gynnar samhällsutvecklingen. 1.5 Tillsyn och bestraffning För att ett regelverk ska fylla sin funktion krävs dels att det bedrivs en tillsyn och dels att den som bryter mot regelverket kan drabbas av en kännbar påföljd. I Sverige har Finansinspektionen utsetts som behörig myndighet när det gäller tillsyn, regelgivning och tillståndsprövning för finansiella marknader och finansiella företag. I sin verksamhet utför inspektionen ägar- och ledningsprövning samt följer upp krav på kapital och rapportering. Marknadsplatserna är ålagda att bedriva en övervakning, och som ett led i tillsynen har värdepappersinstitut en rapporteringsplikt avseende genomförda transaktioner för egen och för kunds räkning. Finansinspektionen beskriver på sin hemsida sitt huvudsakliga uppdrag enligt följande: Vårt uppdrag från allmänheten – riksdag och regering – är att bidra till ett stabilt finansiellt system som präglas av högt förtroende med väl fungerande marknader som tillgodoser hushållens och företagens behov av finansiella tjänster samtidigt som det finns ett högt skydd för konsumenter. Vi ska också stärka konsumenternas ställning på finansmarknaden genom finansiell utbildning.

Finansinspektionen utövar tillsyn över flera tusen finansiella företag med verksamhet i Sverige. Finansinspektionens verksamhet finansieras i princip genom tillsynsavgifter från de finansiella företagen samt genom tillstånds32

1 Introduktion till värdepappersmarknaden

avgifter. Finansinspektionen kan i sin tillsyn fatta beslut om administrativa sanktioner för fysiska och juridiska personer. Om ett brott mot en bestämmelse i lag eller annan författning sker, kan det medföra straffrättsliga sanktioner i form av böter eller fängelse. En sådan process hanteras av polis, åklagare och domstol. Ekonomisk brottslighet utreds normalt av Ekobrottsmyndigheten, som är en åklagarmyndighet. Finansinspektionen har givits befogenhet att påföra sanktionsavgift för mindre allvarliga brott. Inom ramen för självregleringen har marknadsplatserna och SwedSec egna disciplinnämndsförfaranden för brott mot gällande regelverk.

Boken har skrivits av ett antal experter med sammanlagt mer än 250 års erfarenhet från värdepappersmarknaden och från tillsynsfrågor gällande finansiella företag. Redaktör är Torsten Örtengren, civ.ek. med mångårig erfarenhet av rådgivning och utbildning i börs- och styrelsefrågor.

Ledning och kontroll på värdepappersmarknaden Kunskap för SwedSecs licensiering En grundläggande förutsättning för att värdepappersmarknaden ska fungera effektivt är att alla parter har förtroende för varandra, det vill säga att marknadens spelregler anpassas efter marknadens utveckling och att reglerna efterlevs. Den här boken syftar till att ge läsaren en bred kunskap om värdepappersmarknaden och en djupare kunskap om ledning och kontroll hos de finansiella företagen. I boken beskrivs värdepappersmarknadens funktion och aktörer samt de lagar och regler som gäller för olika typer av finansiella bolag, med en fördjupning avseende kontroll och styrning. Dessutom ger boken grundläggande kunskaper om finansiell ekonomi och finansiella instrument. Boken utgår från SwedSecs kunskapskrav för ledning och kontrollfunktioner inom värdepappersmarknaden och vänder sig till styrelseledamöter, verkställande direktörer, ledande befattningshavare, personer som arbetar med compliance och riskkontroll, bolagsjurister, revisorer, advokater och studenter. Till Ledning och kontroll på värdepappersmarknaden hör en digital version av boken. Instruktioner för hur du kommer åt det digitala materialet finns på omslagets insida.

Andra upplagan Art.nr 38741

studentlitteratur.se