9789147015184 by Smakprov Media AB

Boken är främst tänkt som en grundbok i vetenskapsteori för de medicinska grundutbildningarna, men den är också lämplig för studenter inom området socialt arbete. Den kan dessutom med fördel läsas i samband med studier i forskningsmetodik. Författaren Jacob Birkler är fil. mag. i filosofi och psykologi vid Århus Universitet. Han undervisar i vetenskapsteori och forskningsmetodologi, filosofi och etik samt psykologi vid UC-Vest (University College Vest) i Esbjerg. Han har tidigare skrivit boken Filosofi & Sygepleje. Etik og menneskesyn i faglig praksis, som finns i svensk utgåva med titeln Filosofi + omvårdnad. Etik och människosyn.

Jacob Birkler VETENSKAPSTEORI Jacob Birkler

VETENSKAPSTEORI ger en grundläggande presentation av ämnet, framför allt hur teorierna kan belysa det praktiska vårdarbetet och hur de kan tillämpas där. Med utgångspunkt från konkreta exempel diskuterar författaren de centrala vetenskapsteoretiska riktningarna, bland annat positivism, hermeneutik, fenomenologi och kritisk teori, och han beskriver dessutom utförligt de mest väsentliga nyckelorden, dvs. kunskap, sanning, bevisföring, teori, objektivitet, förståelse, förklaring osv.

VETENSKAPSTEORI En grund dbok

Best.nr 47-01518-4 Tryck.nr 47-01518-4

omslag Birkler.indd 1

08-03-12 09.55.39

isbn 978-91-47-01518-4 © 2008 Liber ab Originalets titel: Videnskabsteori. En grundbok. © 2005 Jacob Birkler och Munksgaard Danmark Redaktör: Margareta Widegren Projektledare: Karin Sjögren Marklund Översättning: Eva Björkander Mannheimer Omslag och grafisk form: Nette Lövgren Omslagsfoto: Roger–Viollet/IBL Bildbyrå Första upplagan 1 Repro: Repro 8 AB, Nacka Tryck: Korotan, Ljubljana, Slovenien 2008

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen! Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt bonus-avtal, är förbjuden. bonus-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, till exempel kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Liber ab, 113 98 Stockholm tfn 08-690 92 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 2

08-03-12 10.01.50

i n n e h å ll

Förord 5 Introduktion: Vad är vetenskapsteori? 7 1. Logik och argumentationsteori 14 Formell logik: Argumentens form 17 Informell logik: Argumentens form och innehåll 22

2. Kunskap 33 Kunskapskriterier 33 Kunskapsformer 41 Kunskap om naturen, människan och samhället 46

3. Objektivitet och subjektivitet 52 Positivismen och det objektiva vetenskapsidealet 54 Observationers subjektivitet 62

4. Bevisföringsformer 69 Deduktion: förnuftsbaserad bevisföring 69 Induktion: erfarenhetsbaserad bevisföring 72 Hypotetiskt-deduktiv metod: falsifierande bevisföring 76 Abduktion: kreativ bevisföring 84

5. Förklaring 88 Orsaksförklaringar 90 Funktionalistiska förklaringar 94 Ändamålsförklaringar 95

6. Förståelse 98 Hermeneutik 100 Fenomenologi 109 Kritisk teori 118

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 3

08-03-12 10.01.50

7. Teori 126 Teoriers struktur, funktion och värde 126 Thomas Kuhn och paradigmbegreppet 132

8. Vetenskap och etik 141 Vetenskapens betydelse för etiken 141 Etikens betydelse för vetenskapen 144

Litteratur 151 Register 156

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 4

08-03-12 10.01.50

föror d

parallellt med att de medicinska programmen på grundnivå fått en alltmer akademisk och teoretisk karaktär har ämnet vetenskapsteori blivit alltmer centralt. Jag har emellertid märkt att detta ämne ofta ganska fördomsfullt uppfattas som lite tråkigt och onödigt. Som lärare i vetenskapsteori på flera vårdvetenskapliga grundutbildningar har jag därför bemödat mig om att göra ämnet spännande och angeläget genom att lyfta fram de vetenskapsteoretiska problemens relevans och betydelse. Det är dessa erfarenheter och inte minst ämnets specifika krav som ligger bakom tillblivelsen av denna bok. Under senare år har det kommit ut åtskilliga böcker om vetenskapsteori. Men vad som betonas i presentationen av ämnet varierar mycket. I några av dessa böcker dominerar vetenskapsfilosofin med sina många olika filosofiska problematiseringar av det vetenskapliga arbetet. I andra läggs större vikt vid den vetenskapsteoretiska grundvalen för olika konkreta forskningsmetoder. Den här boken är i första hand inriktad på att skildra grundläggande förutsättningar och ramar för det vetenskapliga arbetet med särskild betoning på de vetenskapsteoretiska utgångspunkterna för olika forskningsmetodologiska traditioner. Vetenskapsteoretiska verk refererar ofta till ett specifikt vetenskapsområde, exempelvis vetenskapsteori inom naturvetenskap (Kragh & Pedersen 1991), samhällsvetenskap (Fuglsang & Olsen 2004, Gilje & Grimen 2002), humanvetenskap (Kjörup 1996, Collin & Köppe 2003) eller vårdvetenskap (Jensen 1973, 1986, Simonsen 2002). Grundböcker i vetenskapsteori tenderar dessutom att knytas till ett specifikt ämne som exempelvis psykologi (Christensen 2002), biologi (Baron 2004), geografi (Hansen & Simonsen 2004) eller sjukvård (Jensen m.fl. 1990). Jag vill betona att denna bok är

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 5

08-03-12 10.01.50

en grundbok som inte avser att presentera vetenskapsteori i en viss bestämd kontext. Men de exempel jag ger i boken är genomgående hämtade från omvårdnadsområdet. Boken riktar sig i första hand till studerande på de medicinska programmen på grundnivå som här för första gången stiftar bekantskap med ämnet vetenskapsteori. Eftersom det här är en grundbok ligger fokus på de grundläggande vetenskapsteoretiska begrepp och traditioner som kan ha betydelse för omvårdnadsarbete i praktiken. Dessutom går jag igenom de teoretiska problem som man nästan alltid konfronteras med i forskning och vetenskapligt arbete. Men jag går i regel inte in i en diskussion eller debatt kring de olika vetenskapsteoretiska problemställningarna, utan syftet med boken är i första hand att skapa förutsättningar och ge de redskap som krävs för att de studerande själva ska kunna diskutera frågan om omvårdnadsyrkenas vetenskaplighet. Boken är uppbyggd kring de mest centrala nyckelbegreppen inom vetenskapsteorin, nyckelbegrepp som kunskap, objektivitet, bevisföring, förklaring, förståelse och teori. Det är ett medvetet val från min sida att boken inte är indelad efter vetenskapliga huvudområden (natur-, human- och samhällsvetenskap). En sådan indelning skulle ha blivit problematisk, eftersom omvårdnad i såväl teori som praktik spänner över alla dessa huvudområden och således inte kan begränsas till endera av dem. Dessutom ska nämnas att bokens kapitel kan läsas oberoende av varandra, vilket bland annat kan vara en fördel ur forskningsmetodologiskt perspektiv. När det gäller bokens tillblivelseprocess vill jag särskilt tacka dem som läst igenom delar av eller hela manuskriptet, framför allt min goda vän och kollega Jakob Bovin som på ett konstruktivt sätt kommenterat bokens innehåll. Jag vill också tacka Tom Nauerby för fruktbara kommentarer. Sist men inte minst vill jag tacka min hustru Camilla, som tålmodigt varit ett ovärderligt stöd för mig under hela processen. Utan henne skulle denna bok inte ha blivit till. Maj 2005, Jacob Birkler

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 6

08-03-12 10.01.50

in t roduk t ion :

Vad är vetenskapsteori?

vetenskapen har en central position inom dagens hälso- och sjukvård. Vetenskapen har blivit det orakel som vårdpersonalen lyssnar till när de ska fatta beslut i den kliniska praktiken. Men hur skapas kunskap om hälsa och sjukdom i ett samhälle i förändring? Hur och med vilka redskap kan vi beskriva, förklara och inte minst förstå den lidande människan, vars uttrycksformer hela tiden förändras? Dessa frågor diskuteras inte bara av läkarvetenskapen utan har också fått avgörande betydelse för de yrkesgrupper som står i daglig kontakt med patienter. En konsekvens är att de medicinska programmen på grundnivå blivit alltmer teoretiska och inriktade på gedigen och stringent kunskapsutveckling. Det primära målet med denna ökade vetenskaplighet är att utforma en praktik där vi inte bara handlar på basis av det vi tror eller anser, utan på basis av det vi vet är sant. Vetenskap handlar med andra ord om att veta något om det vi kan, får och bör göra. När ämnen som vetenskapsteori och forskningsmetodik introduceras som nya ämnesområden inom vårdutbildningarna, handlar det således inte i första hand om att värva nya sökanden till forskartjänster inom dessa ämnen. Långt viktigare är att skapa förutsättningar för en evidensbaserad praktik, där vi hela tiden tillägnar oss ny kunskap som är tillämpbar i den konkreta omvårdnadspraktiken. Det är en kunskap som ger oss både insikter och en god grund för våra handlingar. Detta mål innebär samtidigt att det är viktigt att förbli medveten och ödmjuk inför det vi inte vet, vilket är en nödvändig förutsättning för att kunna fortsätta sitt kunskapssökande.

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 7

08-03-12 10.01.50

introduktion

Vetenskapsteori Vetenskapsteori är i huvudsak en filosofisk disciplin, som ägnar sig åt olika teorier om och undersökningar av vetenskapens natur och särart. Traditionellt sett beskrivs vetenskapsteori därför som vetenskapen om vetenskapen eller i korthet som »teorier om teorier«. Det finns emellertid olika sätt att undersöka vetenskapen. För det första kan vi välja att beskriva vetenskapen »utifrån«, vilket brukar kallas deskriptiv vetenskapsteori. Här undersöks vetenskapen ur många olika perspektiv. Det mest övergripande är det vetenskapshistoriska perspektivet. I västvärlden brukar man börja med den grekiska antiken som den epok då vetenskapen blev till. Det är under antiken vi finner övergången från preskriptiva (föreskrivande) utsagor till deskriptiva utsagor. Man nöjde sig inte längre med att beskriva hur man till exempel gör upp eld utan började analysera varför eld uppstår. Man började undra över verklighetens samband och sammanhang, vilket kan ses som en naturlig men också fruktbar utgångspunkt för vetenskapen. Man ville nå bortom den omedelbart synliga verkligheten. Jag kan till exempel med blotta ögat se att patienten är sjuk – men varför är patienten sjuk? Jag försöker finna orsaken till det omedelbara synintrycket. Undersökningen av orsakssamband betraktas ofta som själva kärnan i den vetenskapliga verksamheten. När man försöker beskriva vetenskapens födelse blir denna beskrivning med nödvändighet alltid mångtydig, eftersom vetenskapen som vi i dag uppfattar den består av en mängd fina förgreningar av många olika vetenskaper, där varje enskild vetenskapsgren kan sägas ha sin egen historia. Man skulle till exempel mer eller mindre ingående kunna beskriva omvårdnadens vetenskapshistoria som ett första skott på en helt ny vetenskapsgren. Deskriptiv vetenskapsteori rymmer utöver vetenskapshistorien också andra perspektiv på vetenskapen, bland vilka vetenskapssociologin särskilt bör nämnas. Här studeras hur kunskap utvecklas i olika kulturer och samhällen, kunskapsutvecklingens många

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 8

08-03-12 10.01.51

vad är vetenskapsteori?

olika former och förutsättningar. Man kan till exempel undersöka om en befolkning ser vetenskap som en medspelare eller motspelare i samhällsutvecklingen. Vetenskapssociologin intresserar sig också för hur vetenskapliga resultat används i ett samhälle i förändring, dvs. politiskt, ekonomiskt, etc. Vetenskapsteori är emellertid mycket mer än beskrivningar av vetenskapens historia och sociologi. Den vanligaste formen av vetenskapsteori är den normativa vetenskapsteorin, där man undersöker fruktbara metoder och normer inom vetenskapen. När ordet metod används i detta sammanhang rör det sig om generella vetenskapliga metoder, dvs. metoder att skapa kunskap i vid bemärkelse. Det finns många olika metoder och sätt att använda sitt förnuft och sina erfarenheter för att beskriva, förklara och förstå de företeelser som man möter i sin dagliga yrkesutövning. Man delar därför ofta in dessa metoder i olika kategorier för att sedan kunna utvärdera och tillämpa dem i syfte att nå ny kunskap. Traditionellt sett klassificeras dessa metoder utifrån vetenskapens huvudområden – naturvetenskap, humanvetenskap och samhällsvetenskap. Denna indelning är emellertid lite förlegad och rigid, och i den vetenskapliga praktiken frångår man den ofta. I dag intar man vanligtvis en mer ändamålsenlig ståndpunkt, utgår från själva forskningsobjektet och låter vetenskapen vara en form av systematiserad nyfikenhet som får bestämma vilken eller vilka konkreta metoder som ska användas. Den normativa vetenskapsteorin innehåller utöver den vetenskapliga metodläran även ett relativt nytt ämne som väckt mycket uppmärksamhet på senare tid, nämligen vetenskapsetiken. Här ställs frågan om den goda vetenskapliga praktiken. Vi kan till exempel fråga oss om viss kunskap är mer värd att utveckla än annan kunskap. Eller vi kan rent allmänt undra över vilka normer och värderingar som bör råda i den vetenskapliga praktiken. Nedan visas den klassiska indelningen i deskriptiv och normativ vetenskapsteori (se bild 1). Jag bör dock i detta sammanhang nämna att boken inte innehåller en mer ingående presentation av

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 9

08-03-12 10.01.51

introduktion

den deskriptiva vetenskapsteorin. Boken är i första hand fokuserad på den normativa vetenskapsteorin, på metoder och värden som har särskild relevans för hälso- och sjukvården. Deskriptiv vetenskapsteori

Normativ vetenskapsteori

Vetenskapshistoria

Metodlära (beskriva, förklara, förstå)

Vetenskapssociologi

Vetenskapsetik

bild 1. Deskriptiv och normativ vetenskapsteori.

Om vi utgår från ovanstående distinktion bör det tillfogas att den normativa vetenskapsteorin i övervägande grad har ett filosofiskt innehåll. Vetenskapsteori definieras därför ofta som vetenskapsfilosofi, där förmågan att formulera exakta frågor om och till vetenskapen är den viktigaste metoden för att nå framgång. Men vilka frågor är relevanta att ställa när det gäller vetenskap? En klassisk fråga handlar om förhållandet mellan teori och praktik. Denna frågeställning har blivit allt viktigare, i synnerhet på yrkesutbildningar. Ofta hör man någon säga: »Teori är en sak, men praktiken är något helt annat.« Det paradoxala är emellertid att teori och praktik med nödvändighet förutsätter varandra, på samma sätt som begreppsparet höger/vänster. Vi kan inte förstå det ena utan det andra. Med det menas rent konkret att varje praktik i regel rymmer någon form av teori, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Och omvänt speglar teorin en praktik, även om avståndet mellan dem kanske vid första anblicken förefaller långt. Frågan om förhållandet mellan teori och praktik förblir således ytterst relevant och fruktbar, inte minst i förhållande till de många tankar som väcks inom dagens omvårdnadsyrken. Ett annat centralt problem inom vetenskapsteorin är frågan om förhållandet mellan teori och verklighet. Det kan lite förenklat formuleras som en fråga om huruvida teorier existerar i verkligheten

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 10

08-03-12 10.01.51

vad är vetenskapsteori?

eller om de endast är goda och praktiska konstruktioner som kan användas i praktiken. Är teorier med andra ord något man upptäcker eller något man uppfinner? Vi skulle kunna ta tyngdkraften som exempel. Är tyngdkraften något som upptäckts eller något som uppfunnits? Frågan har betydelse när nya vetenskaper utvecklas, till exempel vårdvetenskap. Ska man utgå från praktiken och låta teorierna utformas därifrån, eller ska man börja med förnuftet och utifrån det sluta sig till vilka som är de mest ändamålsenliga riktlinjerna för praktiken? En tredje central problematik rör frågan om förhållandet mellan teori och erfarenhet. För att uttrycka det filosofiskt kan vi fråga oss om det är erfarenheten som bestämmer teorin, eller om det är den inlärda teorin som färgar de erfarenheter vi gör i praktiken. Den frågeställningen väcker samtidigt frågan om vetenskaplig objektivitet. Är objektiv kunskap möjlig, eller kommer vetenskapen alltid att vara subjektiv och kontextbunden, dvs. knuten till en viss person, tid och plats? Detta är några av de mest centrala frågeställningar som fortfarande utmärker och diskuteras inom vetenskapsteorin (se bild 2). Vetenskapsteoretiska frågeställningar Förhållandet mellan teori och praktik? Förhållandet mellan teori och verklighet? Förhållandet mellan teori och erfarenhet? Är objektiv kunskap möjlig? bild 2. Exempel på vetenskapsteoretiska frågeställningar.

De många olika vetenskapsteoretiska frågeställningarna försöker var och en på sitt sätt att ringa in den stora och mest övergripande frågan, nämligen den som handlar om vad vetenskap egentligen är, en fråga som är både deskriptiv och normativ. Varje försök till slut-

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 11

08-03-12 10.01.51

introduktion

giltig definition har naturligtvis ett begränsat värde eftersom det inte går att göra en homogen, entydig avgränsning av den vetenskapliga verkligheten. I den här boken kan det ändå vara fruktbart att inledningsvis besvara frågan med hjälp av en mycket allmän definition, som samtidigt berör det väsentliga.

Vetenskap är en praktik där man eftersträvar ny kunskap på en stringent grundval.

Jag vill, mot bakgrund av denna preliminära begreppsdefinition, samtidigt betona att vetenskap är något mer än det som pågår på universiteten. Historien visar tvärtom att de verkligt stora vetenskapliga framstegen i regel äger rum utanför universitetsvärlden (Fink et al. 2003). På ett universitet kan man tituleras forskare och därigenom definieras som vetenskapsman/-kvinna. Men att på detta sätt jämställa forskning och vetenskap är problematiskt i flera avseenden. Å ena sidan kan man mycket väl utforska ett område utan att göra det på vetenskaplig grund, och å andra sidan kan man mycket väl »skapa vetande« utan att det i traditionell bemärkelse kan kallas forskning. Vetenskap handlar om »vetande« i en mer vid bemärkelse. Vetande är med andra ord det centrala nyckelordet. Men vad är då vetande eller kunskap? Vetande är det vi anser eller tror är sant. Nu förhåller det sig ju emellertid ofta så att vi anser eller tror att något är sant som senare visar sig inte alls vara sant. Det är därför nödvändigt att dessutom kunna bestyrka, det man anser eller tror är sant. Man bör med andra ord ha belägg för sina påståenden, belägg som bland annat kan bygga på erfarenheter, empiri, och/eller förnuftet. Att kunna redogöra för sin bevisföring (da. begrundelse*) har avgörande betydelse om man vill använda ordet vetenskaplighet. Som ett viktigt redskap i en bevisföring används logik och argumentationsteori. Inom denna disciplin gör man skillnad mellan giltiga och ogiltiga argument när man

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 12

08-03-12 10.01.51

vad är vetenskapsteori?

söker kunskap. Innan vi försöker beskriva och besvara de många grundläggande vetenskapsteoretiska problem som är av relevans för hälso- och sjukvården ska vi därför mer ingående bekanta oss med detta redskap och dess många användningsmöjligheter.

Förslag till fortsatt läsning Föllesdal, D., Wallöe, L. & Elster, J. (1992). Politikens bog om moderne videnskabsteori. Köpenhamn: Politikens Forlag. Chalmers, A. F. (1995). Hvad er videnskab? En indföring i moderne videnskabsteori. Köpenhamn: Gyldendal. Collin, F. (1990). Videnskabsfilosofi. Enhed og mangfoldighed i videnskaberne. Köpenhamn: Museum Tusculanums Forlag.

* Da. begrundelse (jfr att grunda, ange skäl för) används i denna bok i flera betydelser – från saklig motivering, bestyrkande, till mer strikt logiska begrepp som bevisföring och slutledning. Vi har inget motsvarande lika användbart och brett vetenskapsteoretiskt begrepp på svenska. Jag har i brist på bättre alternativ och i samråd med författaren och svenska experter på området valt att använda begreppet bevisföring; öa.

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 13

08-03-12 10.01.51

k a pi t el 1

Logik och argumentationsteori

när vi till vardags säger att någonting är logiskt menar vi för det mesta att det är begripligt i en viss bestämd kontext, dvs. i ett sammanhang i en viss situation. En händelse som förefallit obegriplig kan plötsligt upplevas meningsfull, och vi kallar den därför logisk. Vi kan till exempel ha en patient som har feber utan att det tycks finnas någon synlig orsak till det. Men så visar det sig att patienten har en infektion, och av detta kan vi dra slutsatsen att patienten har feber. Att dra slutsatsen att patienten har feber därför att patienten har en infektion är i sig en logisk handling. Med logikens hjälp skapas härigenom ett samband mellan orsak och verkan som förklarar patientens situation på ett meningsfullt sätt. En logiker försöker således på ett systematiskt sätt att finna en mening i det som vid första påseendet förefaller meningslöst. En av vetenskapens viktigaste uppgifter är just detta att förklara det till synes oförklarliga. I det avseendet är logiken ett av vetenskapens viktigaste redskap. Som vetenskapligt redskap har logiken flera delfunktioner, och de mest centrala anges nedan i bild 1.1.

Logikens syfte och funktioner Att skilja mellan goda och dåliga argument Att kunna förklara om ett argument är giltigt eller ogiltigt Att konstruera och genomskåda argument (kritiskt metodredskap) Att bedöma en konkret argumentation Att skapa ett entydigt kommunikationsverktyg (klart och enkelt språk) Att förstå språkets verkningsmedel bild 1.1. Logikens centrala delfunktioner.

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 14

08-03-12 10.01.51

logik och argumentationsteori

För att kunna beskriva logikens kärna mer exakt måste vi börja med en definition. Logik kan allmänt definieras som studiet av de metoder och principer som används för att skilja mellan korrekt och inkorrekt argumentation. Logiken bör således kunna tillhandahålla regler för vad som är giltig respektive ogiltig argumentation. Det betyder att det finns ett nära samband mellan logik och argumentationsteori: Logiken ägnar sig i första hand åt själva detta att av A sluta sig till B, medan argumentationsteorin studerar argumentationen som helhet och i sitt sammanhang. I detta kapitel kommer jag emellertid inte att göra någon skarp åtskillnad mellan logik och argumentationsteori. Det viktiga är snarare sökandet efter det goda argumentet och vilka fallgropar som då bör undvikas. Men vad är ett argument? Ett argument kan definieras på följande sätt: Flera utsagor, av vilka en eller flera av dem (s.k. premisser) framförs som bevis för en annan utsaga (s.k. konklusion eller slutsats). Ett argument innehåller med andra ord alltid en eller flera premisser som fungerar som påståenden avsedda att belägga en viss huvudtes, som även kallas konklusion eller slutsats. Låt oss ta ett exempel: 1. premiss:

Om patienten har feber så är patienten sjuk.

2. premiss:

Patienten har feber.

Slutsats:

Patienten är sjuk.

Man behöver inte vara en erfaren logiker för att se att ovanstående argument är ett giltigt argument. I själva verket argumenterar vi nästan alltid på det här sättet även om vi i allmänhet inte nämner slutsatsen eller alla premisser. Vi nöjer oss till exempel ofta med att säga att patienten har feber och underförstår att om man har feber så är man sjuk, och att denna patient alltså är sjuk. När man arbetar vetenskapligt är det emellertid nödvändigt att explicit klargöra och nämna de premisser som bildar förutsättningen för den slutsats

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 15

08-03-12 10.01.51

kapitel 1

man kommit fram till. I de flesta fall utgörs premisserna av de erfarenheter, eller på andra sätt insamlade data, som fungerar som belägg för själva slutsatsen. När det gäller ovan nämnda argument är det inte lika viktigt att ange alla premisser, men ofta är argumenten mycket mer komplexa och då är det viktigt att mottagaren av ens budskap har tillgång till hela ens argumentation. Om vi tittar lite närmare på det ovan nämnda exemplet ser vi att det innehåller två premisser och en slutsats. För att räknas som ett argument bör det alltid finnas minst en premiss och bara en slutsats. I regel finns det många premisser, vilket ofta gör det nödvändigt med en analys för att man ska kunna bedöma argumentationen. Övergången från premisser till slutsats (markerad med ett streck) kallas slutledning. Slutledningen är ett mycket viktigt led i ett argument, något som i språket ofta markeras med ord som »därför«, »alltså«, »härav följer«, etc. (lat. ergo). När man analyserar en vetenskaplig text är det viktigt att vara observant på dessa ord, som anger övergången mellan premisser och slutsats och där premisserna utgör belägg för slutsatsen (huvudtesen). En slutledning syftar med andra ord till att styrka ett påstående med hjälp av ett eller flera andra påståenden. När vi ska avgöra om ett argument är giltigt eller ogiltigt är det nödvändigt att vi förstår hur och på vilket sätt vi gör en korrekt slutledning. I detta avseende kan logiken delas in i två grundläggande arbetsområden. För det första har vi den formella logiken som undersöker argumentets form. För det andra har vi den informella logiken som ägnar sig åt både form och innehåll hos argumentet (se bild 1.2). Låt oss börja med att se lite närmare på den formella logiken. Formell logik

Informell logik

utifrån enbart deras form, s.k. symbolisk logik.

utifrån både deras form och innehåll. Praktisk argumentation.

bild 1.2. Skillnaden mellan formell och informell logik.

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 16

08-03-12 10.01.51

logik och argumentationsteori

Formell logik: Argumentens form Som framgår av beteckningen arbetar den formella logiken med argumentens form. Den formella logiken är med andra ord studiet av arguments giltighet och ogiltighet utifrån endast deras form. Men hur kan ett arguments form vara relevant för dess giltighet? Ett argument är giltigt om och bara om det finns ett samband mellan premisser och slutsats. Om jag till exempel säger: »Patienten ska opereras på torsdag, eftersom björken har slagit ut i Skåne«, är argumentet naturligtvis ogiltigt. Premisserna ska »leda fram till« slutsatsen. Slutsatsen ska med andra ord framgå av eller utgöra innehållet i premisserna. Jag kan inte säga en sak och dra en slutsats om något helt annat. Detta låter kanske självklart, men det händer ofta att man säger för mycket när man drar slutsatser. Man uttalar sig om mer än vad som finns belägg för i premisserna. Att slutsatsen ska framgå av premisserna innebär samtidigt att vi inte kan dra en falsk slutsats av något som är sant. I ett giltigt argument är premissernas sanning med andra ord en garanti för slutsatsens sanning. Med denna beskrivning av logisk giltighet har vi nått fram till kärnan i den formella logiken (se bild 1.3). Logisk giltighet Ett formallogiskt argument är giltigt om och bara om alla argument med samma logiska form har en sann slutsats, förutsatt att premisserna är sanna. bild 1.3. Definition på logisk giltighet.

Det är viktigt att i detta sammanhang inte blanda samman begreppen giltig/ogiltig med begreppen sann/falsk. I princip är ett argument antingen giltigt eller ogiltigt, medan de enskilda påståendena, dvs. premisser och slutsats, antingen är sanna eller falska. Om jag till exempel säger att vissa sjuksköterskor är akademiker, kan denna utsaga antingen vara sann eller falsk. Men om jag säger att vissa

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 17

08-03-12 10.01.51

kapitel 1

sjuksköterskor skapar ny kunskap eftersom akademiker skapar ny kunskap, ja, då kan argumentet i princip vara antingen giltigt eller ogiltigt. Argumentet kan formaliseras på följande sätt: 1. premiss:

Några sjuksköterskor är akademiker (sant).

2. premiss:

Några akademiker skapar ny kunskap (sant).

Slutsats:

Några sjuksköterskor skapar ny kunskap (sant).

När vi sedan ska se om detta argument är giltigt eller inte måste vi först försäkra oss om att slutsatsen inte innehåller mer än det som postulerats i premisserna. Det verkar vid första påseendet inte vara fallet här. I enlighet med definitionen på logisk giltighet bör vi därefter förvissa oss om att såvida premisserna är sanna så bör även slutsatsen vara sann. För att försäkra oss om det kan vi med fördel använda oss av motsägelselagen. Denna lag kan formuleras på följande sätt: »Kan man utan att motsäga sig själv acceptera premisserna och samtidigt förneka slutsatsen så är argumentet ogiltigt.« I ovanstående exempel är det just så att man inte motsäger sig själv om man förnekar slutsatsen, vilket betyder att argumentet är ogiltigt. Om man med andra ord förnekar slutsatsen att några sjuksköterskor skapar ny kunskap så innebär det inte att man måste förneka att några sjuksköterskor är akademiker och att några akademiker skapar ny kunskap. Argumentets ogiltighet blir tydligare när vi ser på ett liknande argument med samma logiska form: 1. premiss:

Några sjuksköterskor är män (sant).

2. premiss:

Några män är arton år (sant).

Slutsats:

Några sjuksköterskor är arton år (falskt).

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 18

08-03-12 10.01.51

logik och argumentationsteori

Lägg märke till att detta argument har två sanna premisser och en falsk slutsats, vilket gör argumentet ogiltigt formallogiskt sett. Med hjälp av motsägelselagen blir argumentets ogiltighet tydligare. Man motsäger alltså inte sig själv om man förnekar slutsatsen samtidigt som man accepterar premisserna. Om vi använder samma form av argument som i de två ovanstående exemplen kommer således argumentet alltid att vara ogiltigt. Men det kan vara mycket svårt att använda sig av motsägelselagen om argumentet innehåller många premisser eller på andra sätt är komplext. Det kan av samma skäl bli nödvändigt att analysera argumentet mer ingående för att avgöra om det är giltigt eller inte. Det är då som den logiska formen är särskilt viktig, dvs. argumentets struktur. Denna form eller struktur framträder när vi fokuserar uppmärksamheten på de logiska ord som argumentet innehåller. De logiska orden är de ord som formellt bestämmer argumentet. De viktigaste och mest grundläggande logiska orden anges i bild 1.4. Logiska ord Inte (negation) Och (konjunktion) Eller (disjunktion) Om … så (implikation) Om och bara om (ekvivalens) Alla Några Ingen bild 1.4. Logiska ord.

När vi väl har ringat in de logiska orden i argumentet kan de övriga satsdelarna ersättas av bokstäver. Vanligtvis använder man sig av bokstäver en bra bit in i alfabetet med bokstaven p som den första. Låt oss se närmare på följande exempel:

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 19

08-03-12 10.01.52

kapitel 1

Om Olle har blindtarmsinﬂammation, så ska Olle opereras.

Om p, så q

Olle ska inte opereras.

Inte q

Olle har inte blindtarmsinﬂammation.

Inte p

Den första premissen innehåller en logisk implikation, som identifieras genom orden om … så. Implikationens första led (antecedenten) ersätts nu med bokstaven p och det sista ledet (konsekvensen) med bokstaven q. Den andra premissen är i likhet med slutsatsen en logisk negation, som bestäms av ordet inte. Det blir nu själva strukturen (till höger) som speglar argumentets giltighet. Att presentera ett slutgiltigt bevis för ovanstående arguments giltighet faller emellertid utanför ramen för denna bok. Men det är viktigt att förstå den logiska formens betydelse för ett arguments giltighet. Ovanstående argument är och kommer alltid att vara giltigt, oberoende av innehållet. I argumentet nedan är den logiska formen densamma men innehållet ett annat: Om Henriette är på sitt arbete så uppträder hon professionellt.

Om p, så q

Henriette uppträder inte professionellt.

Inte q

Henriette är inte på sitt arbete.

Inte p

Vi kan således låta p och q betyda vad som helst, från sjölejon till brevlådor, och argumentet kommer ändå att vara giltigt. I den formella logiken utgår man ofta från fyra grundläggande typer eller former av argument. Ovanstående argument är ett av dem och brukar av tradition kallas modus tollens (av lat. tollere, att förneka), eftersom jag i den andra premissen förnekar implikationens andra led, den s.k. konsekvensen. Denna och de tre övriga grundläggande argumentformerna visas i bild 1.5. nedan. Försök själv att ersätta

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 20

08-03-12 10.01.52

logik och argumentationsteori

p och q med andra satsdelar i var och en av dessa fyra argumentformer, och använd motsägelselagen för att pröva giltigheten. Med denna introduktion till den formella logiken har jag förhoppningsvis givit en liten inblick i hur den logiska formen skapar betingelser för argumentens giltighet. Dessutom kan den formella logiken skapa en ökad transparens och klarhet i vetenskapliga resonemang. I de medicinska grundutbildningarna är det emellertid viktigt att inte bara lära sig att förstå den teoretiska grundvalen för en korrekt argumentation, utan också att kunna innehållsbestämma en konkret argumentation. Det gör det lättare att förstå hur man på bästa sätt kan använda sig av argumentation i praktiken. Fyra grundläggande typer av argument Modus ponens (giltigt argument) Om p, så q p

Modus tollens (giltigt argument)

inte p

Om patienten har feber, så är patienten sjuk. Patienten har feber.

Om patienten har feber, så är patienten sjuk. Patienten är inte sjuk.

Patienten är sjuk.

Patienten har inte feber.

Bekräfta konsekvensen (ogiltigt argument)

Förneka antecedensen (ogiltigt argument)

Om p, så q q

Om p, så q Inte p

Inte q

Om patienten har feber, så är patienten sjuk. Patienten är sjuk.

Om patienten har feber, så är patienten sjuk. Patienten har inte feber.

Patienten har feber.

Patienten är inte sjuk.

Om p, så q Inte q

bild 1.5. Exempel på hur de fyra mest grundläggande typerna av argument kan formaliseras.

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 21

08-03-12 10.01.52

kapitel 1

Informell logik: Argumentens form och innehåll Det är som vi sett fullt möjligt att framföra ett formellt logiskt giltigt argument som bygger på falska premisser och en falsk slutsats. Men när man argumenterar i vetenskapliga sammanhang eftersträvas naturligtvis giltiga argument, där både premisser och slutsatser är sanna. Ett giltigt argument baserat på sanna premisser och en sann slutsats kallas ett hållbart argument och är i princip den ideala formen. Dessutom tillkommer ett antal minnes- eller tumregler som gäller innehållet i ett hållbart argument.

Tumregler vid argumentation Den första primära regeln handlar om att man måste vara klar över vad det är i ens argumentation som innehållsligt bestämmer och avgränsar ens huvudargument. Huvudargumentet är det centrala påståendet eller den centrala hypotes som man vill försvara. Jag bör med andra ord fråga mig själv följande: »Vad är essensen eller kärnan i det jag vill säga?« Det händer ofta att ens huvudargument drunknar i en mängd delargument eller stödhypoteser som döljer det centrala budskapet. Det är därför viktigt att argumentets övergripande syfte är tydligt och klart både för en själv och för mottagaren. Den andra regeln rör vilka belägg man har för att dra den slutsats man anser vara sann. När man har belägg eller bevis för något i en argumentation, betyder det att man har giltiga skäl till att hävda att något är sant. Det kan i huvudsak antingen vara belägg baserade på en relevant teori som bekräftar ens hypotes, eller empiriska belägg som insamlats genom observationer i praktiken. Den tredje regeln handlar om vikten av att förstärka sin argumentation med hjälp av exempel. Exempel kan hjälpa till att göra argumentationen klarare och dessutom konkretisera ens huvudargument. Här är det naturligtvis viktigt att de exempel man väljer är valda med omsorg och inte i sammanhanget alltför självklara eller irrelevanta. Med hjälp av exemplifieringar kan man också undgå

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 22

08-03-12 10.01.52

logik och argumentationsteori

den eventuella mångtydighet som lätt uppstår i en argumentation. Dessutom speglar valet av exempel ofta avsändarens sätt att tänka och ger själva argumentationen en mer personlig prägel. Den fjärde tumregeln betonar, i förlängningen av den föregående regeln, vikten och behovet av definitioner i en argumentation. Det kan vara nödvändigt att definiera sina mest centrala nyckelord för att på så sätt undvika missförstånd och tvetydigheter. När man definierar vad något är (realdefinitioner) eller vad ett begrepp betyder (nominaldefinitioner) gör man den precisering eller avgränsning som är definitionens syfte. I en argumentation är begreppsdefinitioner det vanligaste, och då väljer man oftast en lexikalisk definition hämtad från något relevant uppslagsverk. Ibland kan det emellertid vara nödvändigt att definiera ett nyckelord i relation till det konkreta sammanhang som det ingår i. Begrepp som hälsa, omsorg och empati är till exempel ofta så allmänt definierade i uppslagsverk och ordböcker att en mer specifik definition kan vara nödvändig. Då kan man göra en källhänvisning och referera en teoretikers definition av begreppet eller på andra sätt precisera begreppets betydelse i det aktuella sammanhanget. Stipulativa definitioner slutligen kan också fungera som begreppspreciseringar i en konkret argumentation. Med en sådan ger man sin egen definition av begreppet och av dess användning i ens argumentation. Begreppet blir här inte i första hand innehållsligt preciserat utan definierat i relation till hur det brukar användas. Den sista och kanske viktigaste regeln handlar om att man måste kunna föregripa alla de relevanta motargument som kan tänkas framföras mot ens argument. Vilka invändningar kan andra människor tänkas komma med, och hur ska man kunna bemöta dem? Här befinner vi oss vid en central punkt i vetenskapsteorin, nämligen idén om falsifierbarhet som tas upp i kapitel 4. Men redan i detta sammanhang bör vi förstå hur viktigt det är att själv vara sin egen skarpaste kritiker. Man bör med andra ord fråga sig om man själv med framgång skulle kunna argumentera emot sin egen huvudtes,

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 23

08-03-12 10.01.52

kapitel 1

eller om ens argumentation i andra avseenden eventuellt är bristfällig. Tanken är inte bara att på detta sätt undgå kritik från andra, utan snarare att vässa sina argument så att de blir så skarpa och precisa som överhuvudtaget är möjligt. Nedan (bild 1.6) finns en översikt över de fem mest relevanta tumreglerna för hur man bör argumentera i praktiken. Tumregler vid argumentation Vilket är mitt huvudargument? Vad har jag för belägg (teori, empiri) för att dra den slutsats jag gör? Med vilka exempel kan jag belysa grundtanken i min argumentation? Hur kan jag deﬁniera och därmed avgränsa nyckelord och begrepp i min argumentation? Vilka motargument kan framföras och hur kan jag bemöta dem? bild 1.6. Tumregler vid argumentation i den informella logiken.

Informella felaktiga slutledningar När vi ska argumentera på ett korrekt sätt finns det många fallgropar som det gäller att försöka undvika. Vi har redan bekantat oss med den formella logikens regler för korrekt argumentation. Nu kommer vi till de klassiska felaktiga slutledningarna i den informella logiken, dvs. i argumentens innehåll. Låt oss ta följande utsaga som exempel: »Pelle är i egenskap av man olämplig som sjuksköterska.« Denna utsaga kan framföras som slutsats i ett argument baserat på följande premiss: »Om du är man är du olämplig som sjuksköterska.« Det intressanta är att argumentet är logiskt giltigt (formellt logiskt). Problemet är att argumentationen innehåller en rad informella fel, som inte avspeglas i argumentets struktur men väl i argumentets innehåll. Argumentationen är kränkande, diskriminerande och generaliserande utan att ha någon grund för det.

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 24

08-03-12 10.01.52

logik och argumentationsteori

Vi måste gå tillbaka ända till Aristoteles (384–322 f. Kr.) för att hitta den första klassificeringen av felslut av det här slaget. Nuförtiden är vi emellertid medvetna om många fler typer av felslut, vilka kategoriseras på olika sätt (Copi & Cohen 2004). Här ska de mest grundläggande felaktiga slutledningarna tas upp, indelade i tre kategorier som avser relevans, partiskhet, samt tvetydighet. felslut avseende relevans Till denna kategori av felslut hänförs argument där premisserna är logiskt irrelevanta för slutsatsen och därför varken kan bekräfta eller förneka slutsatsens sanning. Argumentation via vädjan till okunnighet (argumentum ad ignorantiam). Detta felslut begås när man hävdar att något är fallet därför att man inte kunnat bevisa motsatsen eller vice versa. Med denna typ av argumentation kan man hävda i stort sett vad som helst genom att säga att det ännu inte är vare sig bevisat eller motbevisat. Några exempel: »Jag har inte hört en enda sjuksköterska använda de omsorgsetiska riktlinjerna i den kliniska praktiken. Dessa riktlinjer går med andra ord inte att använda till någonting vettigt.« »Jag anser att tvång är det bästa sättet att handskas med svårt dementa, eftersom ingen har kommit med något bättre förslag.« Båda dessa exempel kan kategoriseras som felslut av ovannämnda slag. Det finns emellertid ett enda sammanhang där det är meningsfullt att använda sig av denna typ av argumentation, och det är i rättssalen där man hävdar att den anklagade är oskyldig till dess att motsatsen är bevisad. Argumentation via hänvisning till irrelevanta auktoriteter (argumentum ad vericundiam). I vetenskaplig argumentation används ofta vissa forskare eller andra källor som bevis eller belägg för ett visst argument. Det är dock av avgörande vikt att man refererar till etablerade auktoriteter och experter inom det område som argumentet gäller. Ett argument är med andra ord innehållsligt ogiltigt

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 25

08-03-12 10.01.52

kapitel 1

om man refererar till en person eller annan källa som inte räknas som en auktoritet inom ämnet eller området i fråga. Några exempel: »Min moster och hennes väninnor har lång erfarenhet av örtmedicin, så därför borde vi införa det på landets sjukhus.« »Regeringen säger att vi ska vara solidariska. Du bör därför ta kvällspasset i stället för mig.« »Min healer har sett i sin kristallkula att det inte är gynnsamt att genomföra operationen i morgon, så vi bör därför undvika det.« Notera att reklamindustrin använder sig av denna typ av argumentation mer eller mindre medvetet när de låter kändisar göra reklam för en vara, vars kvalitet dessa personer saknar kompetens att bedöma. Kränkande argumentation eller personangrepp (argumentum ad hominem). Detta felslut begås när man i stället för att argumentera sakligt mot ett visst påstående försöker förolämpa eller på andra sätt såra den person som framfört påståendet. Kränkningen kan antingen vara riktad direkt mot personen i fråga, vilket är den mest uppenbara formen, eller syfta på personens omständigheter. Motargument i form av nedsvärtande personangrepp finns det som bekant många exempel på. Det kan vara hänvisning till intelligensnivå, gener, utseende, etc., och då förstås i föga smickrande ordalag. Om personens omständigheter kränks kan det handla om politisk ståndpunkt, nationalitet, religion eller utbildningsnivå. Några exempel: »Det var en nyutbildad sjuksköterska som förde fram idén, så vi behöver inte ta den så allvarligt.« »Det är bara sjukgymnaster som kan uttala sig med sakkunskap om sjukgymnastik. Jag anser därför inte att vi ska anställa en biolog här på skolan.« Argumentation via inadekvat hänvisning till majoritetens styrka / populistisk argumentation (argumentum ad populum).Vid felslut av detta slag hänvisas på osäkra grunder till vad »man« gör. I denna argumentation finns ofta ett emotionellt inslag som är avsett att påverka mottagaren. Vi känner alla till uttrycket »Så gör man bara« eller motsatsen »Så gör man inte«. Om detta uttryck används i en argumentation handlar det i regel om detta slags felslut. Ett exempel:

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 26

08-03-12 10.01.52

logik och argumentationsteori

»På den här avdelningen använder vi inte den salvan, för det gör man inte på andra avdelningar.« Lägg märke till hur medvetet den här typen av argumentation används i reklamen när man till exempel betraktas som i det närmaste onormal om man inte använder en viss produkt. Argumentation via inadekvat vädjan till medlidande /emotionell argumentation (argumentum ad misericundiam). Den används då man försöker få medhåll genom att på ett oberättigat sätt vädja till andras medlidande. Några exempel: »Det är så synd om cancerpatienter som bara väntar på att få dö. Vi bör därför göra aktiv dödshjälp laglig här på avdelningen.« »Patienten får ångest om vi säger att han troligtvis måste opereras. Därför berättar vi inte det för honom.« I sjukhusmiljöer ligger det nära till hands att vädja till medlidande i sin argumentation, eftersom det ingår i yrket att vara empatisk. Och naturligtvis bör man inte underskatta värdet av att visa medkänsla i mänskliga relationer. Men när det gäller korrekt argumentation är man ute på hal is om man använder sig av känslor som premisser. Argumentation via maktutövning (argumentum ad baculum). Denna typ av argumentation innebär att man använder sig av hot eller tvång för att få igenom sin ståndpunkt. Ett exempel: »Om du inte är ense med mig i den här frågan blir du avskedad.« Sådan argumentation är naturligtvis helt felaktig och används ofta när själva förmågan att argumentera saknas. När makt används som argument är förnuftet oftast satt ur spel. Argumentation via en irrelevant slutsats (ignoratio elenchi). Detta felslut begås då man drar en irrelevant slutsats utifrån premisser som handlar om något helt annat. Som exempel kan vi ta sjuksköterskan som försvarar en kollega som begått ett allvarligt misstag genom att förespråka bättre arbetsvillkor på avdelningen. Den här typen av argumentation kan vara mycket manipulativ och används när man vill rikta uppmärksamheten bort från det som saken egentligen

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 27

08-03-12 10.01.52

kapitel 1

handlar om. I engelsk litteratur kallas det här felslutet »red herring« vilket syftar på att man för att distrahera hundarna under rävjakten drar en rökt strömming tvärs över rävspåret. På samma sätt kan man distrahera lyssnare genom att berätta en anekdot, lyfta fram en irrelevant detalj eller på andra sätt rikta uppmärksamheten mot ting som är marginella i sammanhanget. felslut avseende partiskhet Det som utmärker den här kategorin felslut är att premisserna innehåller för mycket eller för lite information i förhållande till den slutsats som dras utifrån dem. Argumentation via ledande eller sammansatta frågor. Detta felslut begås när man ställer en fråga som innehåller eller döljer en kontroversiell slutsats. Man förutsätter med andra ord en dubiös tes som det inte finns täckning för. Några exempel: »Varför kan män aldrig bli bra sjukgymnaster? (Man tar för givet att det är omöjligt.) »Jag skulle gärna vilja veta varför flickor med ätstörningar alltid är suicidala? (Är det verkligen sant?). I vetenskapliga sammanhang är det således viktigt att inte gapa efter för mycket när man formulerar en hypotes som sedan ska testas empiriskt. Falsk dikotomi eller principen om det uteslutna tredje (tertium non datur). Detta felslut är ett av de mesta ödesdigra misstagen inom och för vetenskapen. Man argumenterar utifrån en antingen-eller-logik som förutsätter att förnekandet av ett påstående förstärker argumenten för motsatsen. Denna typ av argumentation kan därför kallas för svart-vit argumentation, eftersom man bortser från de potentiella nyanserna i det man undersöker eller uttalar sig om. Några exempel: »Antingen håller ni med oss eller också är ni terrorister«. (Man utesluter möjligheten av en tredje ståndpunkt.) »Antingen försvarar du landets sjukvård eller också är du osolidarisk.« »Arbetet med sjuka bygger på lång erfarenhet av praktiskt arbete, så låt oss därför strunta i allt det här teoretiserandet.« När man argumenterar

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 28

08-03-12 10.01.52

logik och argumentationsteori

i vetenskapliga sammanhang har det avgörande betydelse att man aldrig utesluter möjligheten att se saken ur ett tredje, fjärde eller femte perspektiv. Argumentation med falsk orsaksangivelse (post hoc ergo propter hoc; »det hände efteråt, så det var orsakat av det«). Detta felslut uppstår när man säger att något har en viss orsak utan att kunna bevisa att det verkligen finns något samband mellan orsak och verkan. Några exempel: »Patienten dog vid fullmåne. Det var på grund av månens inverkan som patienten dog.« »Jag har ätit ett äpple om dagen i tjugo år, och nu har jag fått blindtarmsinflammation. Det är äpplena som är orsaken till min blindtarmsinflammation.« Som dessa exempel visar dras slutsatsen att A förorsakade B bara därför att A och B nämns i samma utsaga. Det är ett fatalt misstag inom all vetenskap. Cirkelresonemang eller argumentation som förutsätter slutsatsen (petitio principii). Detta felslut kallas också för cirkelresonemang, eftersom premisserna endast upprepar den slutsats man skulle bevisa. Några exempel: »Yttrandefriheten är mycket viktig, eftersom den ger oss möjligheten att tala fritt.« »Omsorg har avgörande betydelse inom sjukvården, eftersom sjuksköterskans viktigaste uppgift är att visa empati.« Det är i grunden inget fel med detta sätt att argumentera, men det är alltför trivialt eller självklart. Man säger inget nytt i förhållande till det som redan framförts som slutsats. Argumentation via inadekvat och förhastad generalisering. Inom vetenskapen är generaliseringar ofta ett sätt att skapa kunskap. På grundval av ett antal enskilda sakförhållanden drar man då slutsatsen att detsamma gäller i alla motsvarande fall. Men man kan också ibland generalisera på ett orimligt sätt och därigenom redan från början göra argumentationen ogiltig. Det kan ske på två sätt. Antingen gör man det genom att generalisera trots att de enstaka fallen i fråga är rent tillfälliga eller extraordinära, vilket gör generaliseringen oanvändbar, och/eller genom att alltför snabbt

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 29

08-03-12 10.01.53

kapitel 1

dra långtgående generella slutsatser av alltför få enstaka fall. Om man till exempel ska undersöka cancerpatienters rökvanor och drar generella slutsatser utifrån en studie av tio frånskilda kvinnliga cancerpatienter, så gör man en förhastad generalisering. Det beror dels på att tio patienter är ett alltför litet underlag, dels på att dessa tio patienter är alltför specifika som kategori. Argumentation via schablon. Detta fel begås när man argumenterar emot en annan människas ståndpunkt genom att göra en karikatyr eller schablonbild av dennes åsikt, som på så sätt blir lättare att angripa än personens verkliga åsikt. Några exempel: Sjuksköterskan: »Om du orkar bör du försöka gå på toaletten själv.« Patienten: »Det är orimligt att jag ska göra allting själv.«; Sjuksköterska 1: »Jag anser att vi skulle kunna organisera vårt arbete här på avdelningen bättre.« Sjuksköterska 2: »Du har fel. Det vore ett misstag att organisera bara för organiserandets egen skull.«

felslut avseende tvetydighet (sofismer) Den här sista kategorin av felslut uppstår på grund av argumentets språkliga struktur och sammanhang. Det är möjligt att med hjälp av ett enda ord eller en enda sats i premisser respektive slutsats manipulera argumentet så att det resulterar i ett felslut. Argumentation via förhastad kategorisering. Detta felslut uppstår när ett ord eller en sats, som bara tycks kunna betyda en enda sak i ett visst sammanhang, används med två eller flera betydelser. Detta felslut kallas också för semantisk tvetydighet, eftersom ordens semantiska innehåll ändrar sig på vägen från premiss till slutsats. Ett exempel: »Tiden läker alla sår. Låt oss därför sätta upp alla patienter med sår på en väntelista.« Detta exempel skulle kunna vara en kvick ordlek. Men den här typen av felslut blir problematiska när man använder sig av relativa begrepp som stor, liten, hög, låg, god, dålig, etc. Då blir utsagorna lätt feltolkade. Det klassiska exemplet är jämförelsen mellan höjden på Rundetårn i Köpenhamn

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 30

08-03-12 10.01.53

logik och argumentationsteori

(eller en skyskrapa) och en fågeldrill. Den här typen av felslut kan naturligtvis göras medvetet, men de uppstår ofta även oavsiktligt. För att undgå tvetydigheter är det därför viktigt att definiera sina grundbegrepp i det sammanhang de används. Felslut på grund av dålig grammatisk konstruktion. Det här felet uppstår när enskilda utsagor i argumentet kan tolkas på flera olika sätt. Denna typ av felslut kallas också för syntaktisk tvetydighet, eftersom de handlar om språkets struktur. Ett exempel: »En morgon gick jag ut med hunden i nattskjortan. Hur hunden kom i min nattskjorta begriper jag inte.« I denna vitsiga ordlek är bokstaven »i« det tvetydiga ordet. I samband med vetenskaplig argumentation uppstår syntaktiska tvetydigheter oftast på grund av för långa satser, eller på grund av för många inskjutna satser som gör satskonstruktionen mångtydig. Felslut via (felaktig) komposition och delning. Den här typen av felslut uppstår när förhållandet mellan premisser och slutsats skapar

Informella felaktiga slutledningar Avseende relevans

Avseende partiskhet

Avseende tvetydighet

Vädjan till okunnighet

Ledande frågor

Förhastad kategorisering

Hänvisning till irrelevant auktoritet

Det uteslutna tredje

Grammatisk konstruktion

Kränkande argumentation

Falsk orsaksangivelse

Komposition och delning

Hänvisning till majoriteten

Cirkelresonemang

Vädjan till medlidande

Förhastad generalisering

Maktutövning

Argumentation via schablon

Irrelevant slutsats bild 1.7. Översikt över de mest grundläggande formerna av informella felslut som bör undvikas i vetenskapen.

Vetenskapsteori inlaga 1-160.indd 31

08-03-12 10.01.53

Jacob Birkler VETENSKAPSTEORI Jacob Birkler

VETENSKAPSTEORI En grund dbok

Best.nr 47-01518-4 Tryck.nr 47-01518-4

omslag Birkler.indd 1

08-03-12 09.55.39