I SOB E LS VA N D R I N G
I SOB E LS VA N D R I N G en ber채t telse bortom tid och rum
kajsa ingemarsson i l l u s t re ra d a v saga mariah sandberg
bladh
by
bladh
stockholm
av k a jsa i n g e m a r ss o n h a r t i d i g a r e u tg i v i ts :
– att hela och helas med kärlekens kraft (2015) – den dolda vägen till inre klarhet (2014) den magiska gnistan – vägen till ett kreativt liv (2013)
hjärtats väg
modern mystik
p å a n nat f ö r l ag : någonstans inom oss (2011) drömliv
– lycklig på riktigt (2009)
bara vanligt vatten (2009) lyckans hjul (2007) kajsas värld (2006) den ryske vännen (2005) små citroner gula (2004) inte enklare än så (2003) på det fjärde ska det ske (2002)
Copyright Kajsa Ingemarsson Utgiven av Bladh by Bladh 2016 Omslag, form och illustration Saga Mariah Sandberg Författarfoto Emma Vistrand Sättning Harnäs Text & Grafisk Form Tryck Livonia 2016 ISBN 978-91-87371-82-0
Pr o lo g
Inte ett stråk av ljus skönjdes mellan husen, inte en aning av ljud hördes från dess fönster. Djupets fuktiga kyla och mörker hade för länge sedan svept in staden i böljornas glömska, och aldrig mer skulle någon vandra dess gator. Till och med sorgen över detta var för länge sedan begraven och nu återstod endast ekot av tystnaden från det som för länge sedan glömts. Bara en varelse hade dykt tillräckligt djupt för att finna det som ville bli funnet. En fisk med blanka fjäll och buktande ögon hade simmat längs med gatorna tills den med en kvick rörelse med stjärtens fena glidit in genom ett av de fönster där luckorna sedan länge multnat bort. Allt längre in i huset tog den sig, styrd av en blick som inte behövde ljus för att se. I husets innersta rum fann den vad den sökte. På golvets sten där en gång ett vackert skåp av trä haft sin plats låg de två, oskadda av tiden och vågorna. I ett nafs öppnade fisken sitt gap och lät dem båda glida in. Den kände tyngden av sin last, vred den smidiga kroppen för att finna balansen på nytt och vände sedan tillbaka genom rummens mörker och ut genom fönstret vars lucka inte längre fanns. 6
I ett nafs öppnade fisken sitt gap och lät dem båda glida in. Den kände tyngden av sin last, vred den smidiga kroppen för att finna sin balans på nytt och vände sedan tillbaka genom rummens mörker och ut genom fönstret vars lucka inte längre fanns.
Ute på gatan dit solens strålar aldrig mer skulle nå simmade fisken ett varv för att samla kraft inför det som väntade. Sedan fällde den upp sin ryggfena och sköt iväg. Uppåt, mot ytan, där ljuset fanns och de två åter skulle reflektera solens eld och månens glans.
8
Lan det
Det fanns en gång ett land så vackert och skönt, så skiftande och rikt att alla skapelsens väsen kunde finna sig en plats där. Vid landets bortre ände reste sig berget vars branta väg gar var så höga att det ibland lät sina toppar smekas av mol nen. En sådan kraft fanns samlad i stenen att ingen någon sin förmått besegra bergets höjd. Bara solen visste att resa sig högre, och varje morgon lät den sitt ljus klättra över den spetsiga kanten för att väcka landet ur nattens dvala. Från källor i berget porlade vatten i rännilar nedför ste nens karga sidor. Vid dess fot samlades det i strömmar och bäckar och bildade till sist en flod som korsade landet i böl jande blå bågar. Vid flodens förgrenade utlopp fanns havet. Så stort var det att ingen någonsin funnit en ände, och så vilt kunde det bli att liv offrades i dess vågor. Men havet kunde också hålla andan så att inte en rörelse syntes på ytan. Människorna som bodde vid det ändlösa vattnet kal ladedet då för Stjärnornas hav, för om natten då luften var stilla lät himlen alla sina silverglänsande stjärnor vila där tills morgonbrisen krusade ytan och drev dem tillbaka mot 9
den bleknande skyn. Bara några av nattens ljus blev kvar och förvandlades till fiskar som lekte i stora stim. Mellan berget där solen spräckte nattens mörker med sina första strålar, och havet där den lade sig att vila, fanns vidsträckta slätter, kullar och dalar. På sina håll växte sig träden täta och bildade djupa skogar, och där floden valde att stilla sitt flöde bredde blanka ytor av sjöar ut sig. På alla håll i detta land bjöds möjligheter till liv. Till och med i den ödemark där sanden aldrig fuktades av vattnet från bergen kunde man om natten se skenet av eldar mot den mörka himlen. För så var det, att för varje levande väsen fanns en plats i landet, och så hade det varit så länge någon kunde minnas.
10
9 789187 371820