:
Liselotte Roll
ole dole dod
alfabeta 1
Ole dole dรถd inlaga.indd 1
2014-03-17 13:49
Till Lo Roll 1939–2013
Läs även: Tredje graden
Nyfiken på mer? Titta in på www.alfabeta.se
Copyright text © 2014 Liselotte Roll Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Omslag: Niklas Lindblad Tryck: ScandBook, Falun 2014 ISBN 978-91-501-1539-0
2
Ole dole död inlaga.indd 2
2014-03-17 13:49
Om du skulle säga något om dig själv som ingen annan vet, om du skulle berätta en hemlighet om dig, vad skulle det vara? Det skulle kunna bli vår egen lilla hemlighet, din och min. Och vi håller världen utanför, sa hon. Och han kunde inte stå emot. Han ville så gärna berätta.
3
Ole dole död inlaga.indd 3
2014-03-17 13:49
prolog
Det var strax efter midnatt som de första fåglarna föll. Först
var det bara några enstaka som landade som lätta fjädrar på marken, sedan allt fler. I mörkret såg de fallande kropparna ut som skuggor och snart låg det ett tjugotal svarta, små fåglar på grusvägen. De utgjorde en märklig kontrast till de vitblommande slånbuskarna runt omkring. Och trots att fåglarna störtat handlöst mot döden låg de flesta av dem med vingarna prydligt längs sidorna, som om de sov en rofylld sömn. Mannen som stod mitt i vägen verkade fastfrusen. I det dunkla månljuset var det knappt att han syntes. Om någon hade sett honom skulle de kanske upptäckt att han höll handen över munnen som för att hindra sig själv från att skrika, men han var ensam och det enda som hördes var vårvindarna som fick löven på träden att vibrera runt omkring honom. Långsamt lyfte han blicken mot himlen. De var som löv en vacker höstdag, tänkte han. Men det var inte löv som föll och nu skulle det aldrig mer bli höst, eller någon annan årstid heller för den delen. Inte för honom, inte efter det han hade gjort. Han var ingen människa längre. Det som en gång varit mänskligt hos honom existerade inte längre. Fingrarna kändes bortdomnade när han lät den blodiga yxan falla ner i gruset. Smällar från fyrverkerier blandades med det avlägsna ljudet av en kör som sjöng. Sköna maj välkommen.
4
Ole dole död inlaga.indd 4
2014-03-17 13:49
Måndag 30 april
1. De skulle dö, han skulle dö, alla skulle dö och det fanns ing-
et att göra åt det. Friedrich Steuer sneglade på kvinnan bredvid sig i kön. Hon la upp sin handväska på bandet, tog ut mobilen och nycklarna och la dem separat i den grå plastbacken. För ett ögonblick vände hon sitt solbrända ansikte mot honom och log innan hon plockade upp telefonen på andra sidan säkerhetskontrollen. Hjärtat galopperade som en vettskrämd hare i bröstet på honom. Nu var det hans tur. Han arrangerade ansiktet i en, vad han hoppades, nonchalant min och tuggade vidare på sitt tug�gummi. Det han minst av allt ville ha nu var frågor som fick honom ur balans. ”Har du några vassa föremål på dig? Vätskor?” Den rödhårige säkerhetskontrollanten såg på honom med en blaserade min. ”Nej, inget.” För han hade ingenting, grejerna fanns redan i Sverige. Han var bara en del av döden, ett motvilligt redskap som inte avslöjades av en simpel röntgenmaskin. De skulle kunna skära hans väska i småbitar utan att finna annat än ett par kalsonger och några t-shirts. ”Är ni säker?” ”Javisst.” Friedrich tuggade frenetiskt på tuggummit och koncentrerade sig på smaken av mint för att inte avslöja något 5
Ole dole död inlaga.indd 5
2014-03-17 13:49
med blicken. Att misslyckas fanns inte på kartan. Han trängde bort tankarna på sin hustru och son, på Catherine och Sascha. ”Ska ni på semester?” ”Ja, hälsa på vänner.” Den rödhårige mannen bakom bordet rullade slött med axlarna och räckte tillbaka passet. ”Ja, trevlig resa då”, sa han. Friedrich Steuer visste att det inte skulle bli en trevlig resa, inget hade varit lätt och trevligt sedan den dagen han klev in på det där internetcaféet i Köln. Varför hade han varit en sådan fullständig idiot? En sådan enfaldig fjant? Svaret var enkelt. Det var det där suget inom honom, bekräftelsebehovet, och när han väl kommit igång hade han inte kunnat sluta gå in på den där sajten. Och snart hade det som börjat som ett litet chattsamtal med en flicka från Sverige urartat till en mardröm. Han mindes fortfarande de första orden som hade dykt upp på skärmen: Är du snygg? Han hade svarat ja, förstås, väl medveten om att få skulle kalla honom just det. Hans kantiga ansikte var varken vänligt eller tilltalande. De sluttande munvinklarna fick hans mun att se snipig ut och kinderna var aningen insjunkna. Vid första anblicken såg han hård ut. Bara den som såg djupt in i hans smala ögon kunde ana en man vars största skräck var att bli kritiserad eller avvisad. Men ingen visste anledningen, inte ens Catherine eller Sascha. Det var bara den svenska kvinnan på nätsajten som visste allt om honom nu. Hon hade varit så långt borta, en anonym röst i ett annat land, nästan en fantasifigur. Aldrig hade han trott att hon skulle bli så verklig. Han tryckte upp handbagaget i luckan ovanför flygplanssto6
Ole dole död inlaga.indd 6
2014-03-17 13:49
len och slog sig ner på sätet. Tack och lov var planet halvtomt så förmodligen skulle han slippa kallprata med någon under resan. Det hade förövrigt kunnat bli ett absurt samtal. ”Jo, jag heter Friedrich Steuer och jag är på väg till Sverige för att ta livet av några … nej, jag vet inte riktigt vilka de är …” Han hade funderat på att lämna ett avskedsbrev till Catherine, de hade trots allt levt tillsammans i tolv år, men han hade ingen aning om vad han skulle säga. Hon skulle ändå aldrig förlåta honom.
2.
Catherine Steuer öppnade dörren till det röda tegelhuset på Bussardweg i Köln och såg ut över gatan, det var elfte gången hon gjorde samma sak och den här gången var hon säker på att hon hade hört steg utanför. Hon kisade ut i mörkret, men kunde omöjligt se hela gatan framför sig. Nu när hennes grannar sov låg de små villatomterna sorgligt öde. En svart katt spatserade nonchalant över den låga muren mot grannen och de pälsbeklädda tassarna rörde sig smidigt över de svarta stenarna. Trots att Catherines sinnen var på helspänn kunde hon inte höra när de mjuka trampdynorna tog mark. Det var så tyst att det kändes overkligt. Friedrich var försvunnen och hon pendlade mellan oro och ren ilska. Exakt klockan tio hade hon anmält honom försvunnen. Det var nio timmar efter att de ätit lunch tillsammans i personalmatsalen. Då hade hon inte märkt något ovanligt alls. Möjligen hade han varit lite mer tillknäppt än han brukade. Men han bruka7
Ole dole död inlaga.indd 7
2014-03-17 13:49
de vara tyst och inbunden. Bara någon enstaka gång glimmade det till i ögonen på honom och det var vanligen när han tänkte på sex. Han var faktiskt fantastisk i sängen, den bäste hon haft, och hon hade haft åtskilliga. Hans återhållsamhet tände henne. Hon ville besegra honom, få honom i en vild gränslös extas, ändå var det oftast hon som hamnade där. Det var konstigt, tyckte hon, att något så oviktigt som det for genom huvudet nu. För det här var ju en kris, en livskris. Hon drog det skära nattlinnet tätare runt sig och stirrade ut i natten. Hon kunde inte föreställa sig att han skulle lämna henne frivilligt. Han hade alltid sett henne som en trofé och det behövdes bara en kort blick i spegeln för att inse varför. Med sina skrattgropar, mörka lockar och sin perfekta figur var hon mer än de flesta män kunde drömma om. Friedrich var dessutom tio år äldre, varken snygg eller särskilt socialt begåvad. Men han var intelligent. Någon gång hade hennes far antytt att han mästrade henne, men det hade hon aldrig tyckt. Hon litade på Friedrich – för att han visste bäst helt enkelt, och hon gjorde som han sa av samma anledning. En lampa tändes i ett fönster längre ner på gatan och hon gick hastigt in och stängde igen dörren efter sig. Hallen var dåligt upplyst och panelen i brun ek smälte ihop med ekgolvet i samma nyans. De hade tänkt renovera, fast det hade aldrig blivit av. Men det kunde förresten kvitta nu för de hade ändå aldrig gäster längre. En gång i tiden hade hon älskat fester och ofta glidit fram som en prinsessa med ett harem av män efter sig. Nu var det bara hon och han. Eller var det kanske bara hon? 8
Ole dole död inlaga.indd 8
2014-03-17 13:49
Hon började bita på nagelbanden. Hur kunde han bara lämna henne utan ett ord? Tänk om han trots allt hade träffat någon annan? Någon som lyckats tränga sig in under hans grå fasad. Det fanns en himmel där, hon var säker på det och tanken på att någon annan lyckats locka fram det hon letat efter i mer än ett decennium gav henne magknip. Hon fortsatte in i köket och lutade sig trött över diskbänken. En stank av fisk slog emot henne. Det hade inte blivit diskat under kvällen och hon började fumligt och sömngångaraktigt sätta in tallrikarna i diskmaskinen. Kväljningar trängde upp i halsen. Tack och lov att Sascha var hos sin mormor och morfar och inte skulle komma hem förrän om några dagar. Måtte Friedrich vara hemma då. Vad skulle hon annars säga till sin lille pojke? Knappt fyllda tio avgudade han sin far. Han skulle kräva ett svar och allt hon kunde säga var att hon och Friedrich gått på lunch, att han sagt att han skulle handla något efteråt och att han inte kommit tillbaka. Det gick bara inte. Hon måste göra något.
9
Ole dole död inlaga.indd 9
2014-03-17 13:49
Tisdag 1 maj
3. De utspridda likdelarna och de döda fåglarna utgjorde
en absurd scen. Inspektör Magnus Kalo sjönk ner på huk och hans stora kroppshydda riste av obehag. Det var en mardröm, ändå kunde han inte sluta titta på det tjugotal svarta fåglar som låg spridda på marken framför honom. De såg så lugna ut, så hela, som om de när som helst skulle skaka på sig och flyga iväg. Klockan hade just passerat åtta på morgonen och han lät snabbt blicken svepa över den lilla grusvägen. Det var först när han hade kommit riktigt nära som han hade sett människodelarna, huvudet som tycktes ha rullat ner i vägkanten och den illa tilltygade kroppen som låg halvt dold av sly i diket. Trots att han hade varit förberedd på att det skulle vara en obehaglig syn kände han hur musklerna nu drog ihop sig i mellangärdet. En bit längre upp på vägen stod en uppbrunnen bil och doften av bränt gummi stack fränt i den annars svala vårluften. Den svarta karossen tycktes resa sig som ett stort skelett mot den spirande grönskan. Det var en sådan kontrast. Det bestialiska gick inte ihop med skogens tystnad eller med vårfåglarnas kvittranden. Magnus tvingade bort blicken och såg istället ner mot badplatsen som skymtade mellan träden. Det var en fin strand där10
Ole dole död inlaga.indd 10
2014-03-17 13:49
nere, inte större än att den blev trång om två familjer vistades där samtidigt. Vassruggarna runt omkring gav ett bra skydd mot vinden, det mindes han eftersom han hade varit här och grillat en gång tillsammans med Linn och flickorna förra våren, då när de precis hade flyttat till Åkersberga. Han ställde sig sakta upp och kände hur benen som vanligt stretade emot. Så tog han ett par steg nerför vägen med handen över ögonen som skydd mot solen. Från höjden kunde han se nästan hela sjön, den flankerades av skog på alla sidor och så pass liten att en bra simmare lätt kunde ta sig över till andra sidan. Ett och annat hus tittade diskret fram mellan granarna, annars syntes inte ett spår av civilisation. Han vände sig mot mordplatsen igen. Nyss hade det här varit en idyllisk plats, men nu var idyllen nersolkad. Snart skulle området översvämmas av kriminaltekniker och poliser av alla slag. Och Valsjön skulle aldrig mer bli sig lik, åtminstone inte för honom. Magnus tog ett par steg närmare huvudet vid vägkanten och sträckte sig fram. Det gick inte att avgöra om det tillhört en man eller en kvinna, insekterna syntes däremot tydligt. De rörde sig som små prickar i det svartnande blodet och han antog att de redan nu var i full färd med att lägga sina ägg. Han kunde svagt höra närpoliserna ropa till varandra uppe vid bilvägen några hundra meter därifrån. De verkade redan vara på väg tillbaka till stationen i Åkersberga centrum. Magnus noterade att deras avspärrningar var tillräckliga, sedan såg han ner på huvudet igen. Hela situationen var djupt olustig och han undrade om han skulle få en sådan där konstig kramp i handen igen som han 11
Ole dole död inlaga.indd 11
2014-03-17 13:49
börjat få på sistone. Av någon anledning verkade krampen alltid komma när han kände sig som mest stressad. Han spretade med fingrarna, men slutade genast när Roger Ekmans bil kom rullande nerför backen. Den rundnätte kollegan vinkade glatt genom rutan och hans vinterbleka ansikte lyste vitt inne i bilen. Då han någon minut senare klev ur bilen försvann hans muntra uppsyn som genom ett trollslag och han tittade istället häpet på brottsplatsen. Magnus gick fram till honom. ”Otrevligt, eller hur?” ”Mmm … Är teknikerna på väg?” ”Ja, de åkte från stan samtidigt som du, så de borde komma när som helst. Jag sa åt dem att parkera uppe på bilvägen så att de inte förstör något.” Roger sneglade lite generat på sin bil som stod parkerad några meter upp på promenadvägen. ”Det ska vara varmt i vattnet här, sägs det”, sa Magnus med en gest mot stranden. ”Jag hade tänkt bada här i sommar.” ”Inte lika lockande nu, va?” Roger tog upp en servett ur fickan och snöt sig. ”Närpolisen sa att det var en man som hade ringt inatt. Han bor rakt genom skogen någonstans ditåt.” Magnus nickade längs med sjön. ”Han hade hört en stor jävla smäll tydligen.” ”När då?” Roger tryckte ner näsduken i bakfickan. ”Kring midnatt. Men han hade inte sett allt det här, sa de.” Magnus nickade mot vägen. ”Bara att det kom rök härifrån och det är ju inte så konstigt på Valborgsmässoafton direkt, när det eldas överallt. Jag är faktiskt förvånad att han ringde polisen överhuvudtaget.” 12
Ole dole död inlaga.indd 12
2014-03-17 13:49
Roger tänjde på nacken. ”Vi kan väl gå och prata med honom nu och komma tillbaka senare? Det låter ändå som om teknikerna är på gång däruppe och hundpatrullen kommer väl också strax.” ”Ja, vi går”, sa Magnus lättad över att få gå därifrån. Han kunde redan höra hur bildörrar slog igen uppe vid bilvägen. ”Är det okej med dig? Du ser ut som om du sett ett spöke”, sa Roger när de började gå nerför backen mot vattnet. ”Tack, jag mår bra.” Orden kom stelt och Magnus kände hur falskt de klingade. Nerverna satt utanpå efter det där förbannade läkarbesöket igår. En månad skulle proverna ta, sedan skulle han få reda på varför benen spritte omkring om nätterna och varför kroppen krampade och jävlades. En månad av ovisshet. Även om han inte erkände det så var han fullständigt livrädd. Inte bara för sin egen skull utan även för sina små tjejer, Moa och Elin, hur skulle det påverka dem om han blev allvarligt sjuk? Läkaren hade inte heller lugnat honom, tvärtom, han hade istället presenterat en lista med fullkomligt vidriga alternativ. Parkinson, MS, skador på nervsystemet. Och så det värsta, det som fick det att vrida sig i magen på honom: hjärntumör. Ordet fladdrade runt i huvudet på honom och det kändes som om han föll fritt.
4.
Bosse Brovall hade en förnämlig samling vita Volvo 240 framför sin röda tegelvilla. Trots att en del av dem saknade hjul var karosserna skinande rena och välskötta. Magnus såg på dem med viss förtjusning innan han upptäckte ett lite grislikt ansikte kika ut genom ett av fönstren i villan. Strax därefter kom man13
Ole dole död inlaga.indd 13
2014-03-17 13:49
nen ut på förstukvisten iklädd en blå arbetsoverall som spände betänkligt över magen. Han var en kraftig figur med grova händer och en snus hafsigt inkörd under läppen. ”Hallå!” ropade han. ”Är ni från polisen? Ni har ju redan varit här!” Magnus och Roger ställde sig på trappan, ett par steg nedanför honom. ”De var från närpolisen, vi är från länskriminalen.” Magnus höll vant upp sin legitimation mot mannen. Han böjde sig fram och kikade närmare på den. ”Jasså, pratar ni inte med varandra, ni? Eller är ni någon slags storfräsare som ska ta över?” Han skrockade högt – uppenbart road av den polisiära uppmärksamheten – och en rad gula tänder blottades i hans mun. ”Ungefär så”, sa Magnus leende. Roger såg inte lika road ut. ”Är det du som är Bosse?” Mannen nickade. ”Du hörde en smäll inatt, när hörde du den?” ”Några minuter efter midnatt. Eftersom det var Valborg så satt jag och tittade på teve, det kan fan inte gå och lägga sig som de smäller med fyrverkerier nuförtiden. Det kunde räcka med nyår, tycker man. Hunden blev så skraj att han smet in på dass och satt bakom toastolen hela natten … de tänker inte på djuren, de där. Hur roligt är det egentligen med en massa …” Magnus avbröt honom: ”Vad gjorde du då?” ”Vaddå? När jag hörde smällen?” Bosse viftade med handen bortåt skogen. ”Ja, det var ett brak utan dess like, ska jag säga, så jag gick upp på berget här bakom så att jag skulle kunna se 14
Ole dole död inlaga.indd 14
2014-03-17 13:49
något. Och det gjorde jag också, det rykte svart av helvete där borta. Men jag såg bara det … inte det där andra. Att någon var död berättade polisen för mig i morse, när de hade varit där.” Han skakade på huvudet. ”Fruktansvärd grej.” ”Så det kom inga poliser till platsen förrän i morse, menar du?” Roger rynkade pannan. ”Nej, inte vet jag, de sa det nyss, men de hade väl fullt upp med fylla och annat i centrum, de trodde väl att det var något rykande fyrverkeri bara.” Roger riktade sig åter till Bosse. ”La du märke till något annat inatt?” Mannen lät tungan spela runt lite planlöst i kinden. ”Nej, jag tänkte att det var några ungar bara. De brukar köra med sina moppar härute ibland så jag trodde det var de som hittat på något jävelskap. Det var därför jag ringde.” Magnus drog handen genom håret. Huvudet som legat i gräset, de märkliga fåglarna, det var inga unga med mopeder som låg bakom det. ”Vad sysslar du med till vardags? Arbetar du med djur?” sa han. ”Nja, jag har några får, fast jag fixar bilar också. Får kostar nästan mer än vad de ger numera, speciellt nu med de förbannade Rialavargarna.” ”Har du haft varg här?” Magnus fnyste till för att undvika att andas in en pust av djurträck som for förbi i den svala morgonluften. ”Nej, men hägnen måste ju förbättras”, sa Bosse. ”Ni vet, vargarna tog en hund här i Åkersberga förra året, bara tarmarna kvar! Och en bonde uppe i Norrtälje blev av med trettiotvå 15
Ole dole död inlaga.indd 15
2014-03-17 13:49
får. Trettiotvå! De borde skjutas på fläcken de där förbannade kräken.” Rogers korta hals fick plötsligt röda fläckar. Magnus såg oroligt på honom. Det var bäst att avsluta, ett vargens försvarstal var mer än han mäktade med den här morgonen. ”Då tackar vi för hjälpen, kom Roger”, sa han rappt som om han kallade på en hund som just skulle till att skälla. Roger nickade trumpet. Magnus räckte över sitt visitkort till mannen. ”Hör av dig om du kommer på något mer.” ”Visst.” De hade knappt hunnit nerför trappan när Bosses hesa röst hördes bakom dem. ”Var du förbi här igår förresten?” Roger snodde om. ”Nej vaddå …?” ”Äh, jag hade nog fel, det var nog någon som var lik dig.” ”Så det var någon här i skogen igår alltså?” ”Ja, det gick förbi någon uppe på höjden, ovanför mitt hus, en liten karl.” ”Som var lik mig?” sa Roger. ”Just.” ”Vad var det som var likt?” ”Håret och så längden.” ”Liten, satt och gråhårig alltså”, suckade Roger. Bosse log. ”Vilken tid var det här?” sa Magnus. ”Vet inte, runt lunch kanske.” ”Finns det fler som bor här i närheten? På den här sidan sjön?” 16
Ole dole död inlaga.indd 16
2014-03-17 13:49
”Jo, på höger sida om stora vägen däruppe så har ni hela radhuspacket, de är hundratals, det måste ni ha sett när ni kom däruppe.” ”Inga andra?” ”Jovars, det finns några stugor. Närmast stranden bor ett ungt par, de har ett gult trähus på slänten ner mot vattnet. Om ni går längs med vattenbrynet från badplatsen kan ni inte missa det.” Magnus och Roger tog adjö och lämnade Bosse och Volvobilarna bakom sig. De gick under tystnad. Det var en fin dag, mild och vindstilla. Den hade kunnat vara perfekt.
5.
Mannen slet av sig jackan, först nu såg han att den var täckt av levrat blod och en våg av rädsla drog över hans ansikte. Han satt lutad med ryggen mot en kall sten och just nu var den det enda som höll honom uppe. Kroppen kändes nästan ryggradslös och han kunde höra sina egna andetag, korta och hetsiga. Han hade sprungit så länge nu och hela tiden hade han hållit sig borta från vägen, även om han insåg att det inte skulle hålla i längden. Han var ju tvungen att ta sig tillbaka till huset. De behövde honom, klarade sig inte utan honom. Plötsligt drogs strupen ihop och det kändes som om han inte fick luft. Den fysiska reaktionen chockade honom, men när han försökte ropa på hjälp var ljudet knappt högre än en väsning. Han föll framstupa i mullen, kroppen skakade av konvulsioner samtidigt som doften av fuktiga löv och jord trängde sig in i hans vidöppna näsborrar. Tankarna flimrade vilt och galet som om han åkte karusell 17
Ole dole död inlaga.indd 17
2014-03-17 13:49
på fyllan. Allt kom till honom: mannen som stått gömd i skuggorna, skräcken, yxan som hade blänkt till i hans hand. Och så hans egen rasande vrede, den som fått allt annat att försvinna. Vad hade han gjort? Han flämtade, mindes det första brevet som kommit för några månader sedan, det som hade förändrat allt: Ni ska dö, så torrt konstaterande. Han hade först blivit förvånad, sedan panikslagen, kastat de första breven i soporna. Sedan hade det inte kommit fler meddelanden på ett tag. Men så hade det börjat igen, intensivare … ja, nästan varje dag hade det kommit ett nytt: trettio dagar kvar, tjugonio dagar kvar, tjugoåtta … snart dags för er … Hans ansikte var klibbigt av kall svett, och han torkade sig i pannan. Tallarnas kronor vajade långt ovanför hans huvud. Först nu kände han en dunkande smärta i underbenet och han la sig på sidan och drog fumligt upp byxbenet. Jacket i vaden var så djupt att han kunde skymta det vita benet innanför. En kraftig järnsmak trängde upp i halsen. Blodförlust. Hjärnan larmade och han såg ner på naglarna, de var blå. Med en kraftansträngning rullade han över på rygg. Han visste vad han måste göra för att få igång blodcirkulationen och han försökte sträcka benen mot grantopparna. Han kom halvvägs, sedan gick strömmen och allt blev svart.
6.
”Jag skulle kunna få dig i säng om jag vill.” Mattias Carlén log ett brett självbelåtet leende. Linn Kalo sköt ifrån sig journalbladet och vände trött blicken mot den välklädde unge mannen. Han såg provocerande på henne, pockade efter en reaktion. 18
Ole dole död inlaga.indd 18
2014-03-17 13:49
Hon suckade trött, kände sig sliten. Hon behövde lugn. Lugn i själen och lugn runt omkring sig. Inga vassa, jobbiga människor som försökte krypa under skinnet på henne. Sanningen var att hon aldrig riktigt hade hämtat sig efter det att hon blivit indragen i en av Magnus polisutredningar. Hon hade tvingats att ta livet av en annan människa. Och även om hon visste med sig att den psykiskt sjuke mannen utan tvekan hade dödat både henne och deras familj om han fått chansen, hade hon fortfarande inte lyckats få kontroll över skuldkänslorna. Hon hoppades bara att hennes femåriga döttrar, Moa och Elin, inte skulle märka hur dåligt hon trots allt mådde, men deras intuition var starkare än björntråd så hon gjorde sig inga illusioner. Den unge mannen rättade till slipsen. Han hade ett lystet drag kring munnen och hans ögon sökte sig till Linns bröst som avtecknade sig svagt under den vita blusen. Hon la diskret armarna i kors. Att inte agera reflexartat på opassande beteenden ingick i hennes jobb som terapeut, även om det var svårt. Hon såg in i hans nu lite dimmiga ögon. Hans blick var avstängd, som om han egentligen var någon annanstans och hon hade inga svårigheter att förstå vad han tänkte på. Hon tvivlade inte ett ögonblick på att kollegan Lena Eks tidigare diagnos var korrekt. Hon sneglade på hennes sammanfattning i journalen: Sexmissbrukare, självdestruktivt beteende med risker för hälsan, onormalt behov av, och upptrappande av, sexuella aktiviteter. Frågan var om Mattias just för tillfället var särskilt mottaglig för terapi. Hans beteende gjorde henne minst sagt tveksam. Men 19
Ole dole död inlaga.indd 19
2014-03-17 13:49
han var i alla fall här, det var ett steg i rätt riktning. ”Jag förstod också att det var någon felbokning, eftersom det är helgdag”, sa han. ”Lena måste ha varit lite förvirrad när hon bokade, men jag är glad att du ändå kunde ta emot mig.” ”Det är ingen fara.” Linn såg eftertänksamt på honom. Hon hade inte tyckt att det skulle ha känts bra att boka av en ny patient i sista minuten, och Magnus var ändå vid Valsjön och jobbade idag. ”Tack, hur som helst.” Linn nickade och trängde undan tankarna på Moa och Elin, som just nu var hos deras nya granne, en äldre dam som hette Monika. ”Vill du?” sa Mattias oväntat och gav henne en slug blick. Hon ignorerade hans fråga. ”Hur mycket av din tid går åt till sex och porr?” sa hon istället. ”Jag kan nog klämma in dig. Du vet att jag kan få dig att kvida”, spann han. Linn kände hur ilskan bubblade upp inom henne. ”Du har själv kommit hit för att få hjälp, inte sant? Så vad tycker du om att vi skippar sådan där skit?” Mattias började tvångsmässigt kamma igenom det ljusa håret med fingrarna. ”Jag har förstått att du har problem med relationer?” fortsatte Linn i isig ton. Han tog ner handen och såg osäkert ut genom fönstret bakom henne. För ett ögonblick påminde han mer om ett tillrättavisat barn än den tjugosjuårige bankman han var. Linn kände hans svaghet och lutade sig framåt, hon hade inga som helst planer på att släppa honom nu. 20
Ole dole död inlaga.indd 20
2014-03-17 13:49
”Jag har läst din journal, Mattias. Hela din lön går till att finansiera ditt sexbehov och du är fruktansvärt rädd att dina arbetskollegor ska få kännedom om ditt missbruk”, sa hon rakt på sak. Mattias såg med ens blekare ut och hon tyckte sig se att han kämpade med sig själv. Hon tyckte nästan synd om honom, ändå väntade hon ut hans reaktion, och den ihåliga tystnaden mellan dem tänjdes ut till något som kändes som en evighet. Till sist öppnade han munnen och muttrade: ”Ja okej då. Jag har problem. Jag vet inte vad jag ska göra.” Linn lutade sig tillbaka i stolen. Nu kunde de börja. Trettio minuter senare, när Mattias Carlén lätt stukad klivit in i sin ljusblå Mercedes och åkt hem, böjde hon sig djupt ner över skrivbordet och skrev: Okontrollerat självdestruktivt beteende som trappats upp det senaste året. Struntar i det mesta i livet utom detta, tittar på porr och onanerar även på arbetet. Sexuella fantasier som primär försvarsstrategi. Självdestruktiv. Viss önskan att sluta beteendet som han upplever som mycket skamfyllt, men verkar förhindrad av ett väluppbyggt system av självbedrägeri och lögner. Förmodat misslyckade relationsanknytningar till föräldrarna. Linn vägde på stolen och la upp fötterna på skrivbordet, hon kände sig relativt säker på att hon kunde få ordning på Mattias Carlén, eller i varje fall få honom att må bättre. Det skulle kanske ta tid, men det var förmodligen inga problem. Behand21
Ole dole död inlaga.indd 21
2014-03-17 13:49
lingstiden kunde alltid förlängas om det behövdes. Hon satte händerna bakom nacken. Det hade varit bra för henne att lämna sitt jobb på Huddinge sjukhus, inte bara för att den privata Täbykliniken låg bättre till rent geografiskt, tempot var också lugnare. Hon hade bara hälften så många patienter nu och det gav henne möjligheten att engagera sig djupare, även i mindre akuta fall som Mattias Carlén.
7.
Granskogen vid Valsjöns strand var ovanligt tät, undervegetationen hade i avsaknad av solljus försvunnit helt och markytan bestod bara av förmultnade barr. En smal stig ledde genom det bruna landskapet, här och där besudlad av ölburkar och annat skräp från festande ungdomar som grillat vid stranden och senare sökt sig in i mörkret, av en eller annan anledning. Roger vek irriterat undan en torr grankvist som slog mot ansiktet. ”Det där radhusområdet som ligger åt andra hållet, hur stort är det egentligen?” ropade han. Magnus vände sig om medan han fortsatte framåt på stigen. ”Enormt, tror jag, det är ett sådant där massområde från sextio-, sjuttiotalet.” ”Jag har aldrig gillat såna där områden med likadana hus”, muttrade Roger bakom honom. ”Det är det väl ingen som gör? Men det är bra för ungarna, många barn och så … Moa och Elin skulle älska det.” ”Men ni bor väl redan i ett radhus?” ”Ja, fast en gammal trälänga med fem hus är en annan grej, 22
Ole dole död inlaga.indd 22
2014-03-17 13:49
förresten bor det bara pensionärer runt oss. Konstigt nog har jag inte sett en enda unge leka i området sedan vi flyttade till Österskär, och jag tror inte att Linn har sett några hon heller.” Roger fnyste till. ”Det är inget konstigt alls, det är andra tider nu, rakblad i äpplen och sådant där.” ”Rakblad i äpplen?” Magnus tog en vilopaus och vände sig om. ”Äh … det var något jag såg på teve bara. I USA har barn som varit ute på halloween fått äpplen med rakblad i. Föräldrarna vågar knappt släppa ut ungarna längre där borta.” ”Ja, de har väl lite fler galningar där.” Magnus började gå igen. ”Vet du?” sa Roger. ”På vissa ställen i USA samlar de in pedofilerna i kyrkor under halloween och låter dem sitta där och kuckelura under tiden ungarna är ute och tigger godis.” ”Det kanske är bra.” Magnus ville avsluta ämnet, men Roger fortsatte ihärdigt. ”Tur att man inte har några barn. Det verkar vara andra tider nu, själv fick man vara ute hur som helst.” ”Jo.” ”Hur ska du och Linn göra med Moa och Elin när de blir tillräckligt stora då? Ska de få springa hur de vill?” Magnus ökade farten. Han sov fortfarande ganska dåligt på nätterna efter förra årets händelser, då familjen förföljdes av en galning, och oron för döttrarna hade inte lagt sig. ”Så småningom måste de nog få springa fritt”, mumlade han och sparkade till en sten. ”… fast det är väl ett par år kvar tills vi behöver tänka på det.” ”Rakblad i äpplen”, hojtade Roger bakom honom. Magnus snubblade till, de förbannade benen gav vika igen.
23
Ole dole död inlaga.indd 23
2014-03-17 13:49
Landskapet förändrades runt omkring dem och skogen var nu mer öppen och blandad. Den lugna naturen fick Magnus att må lite bättre, samtidigt anade han att han måste vara avtrubbad på något sätt. Han hade trots allt sett ett inferno av mänskliga kvarlevor för mindre än en timme sedan. Det kunde väl ändå inte vara normalt att känna sig så här oberörd? Läpparna smalnade. Ingen verkade på riktigt förstå hur det här jobbet var, hur det slet på en. Han tog ett stort kliv över en mossbelupen trädstam och Roger stånkade förbi honom med skinnjackan under armen. Roger visste förstås, ändå hade Magnus aldrig blivit klok på den mannen. Hade hans gränser också suddats ut? Magnus drog in den blöta skogsluften i lungorna. Nu skymtade det gula hus som Bosse hade berättat om. Det låg vackert beläget i en glänta ett stenkast från vattnet. Ur skorstenen puffade gråvit rök som snabbt letade sig upp bland trädtopparna och upplöstes i den blå vårhimlen. När de kom närmare kunde de se en fyllig ung kvinna med svartfärgat hår som stod och högg ved på gårdsplanen. Hon tittade förvånat upp när Magnus och Roger kom stövlande emot henne genom skogen. Tydligen hade de även blivit sedda inifrån huset för i samma stund de kom upp på krönet av backen öppnades dörren och en gänglig och nästan likblek ung man steg ut i solen. Kvinnan log undrande mot dem och den finnige ynglingen slöt upp bredvid henne. ”Hej, Magnus Kalo. Vi kommer från länskriminalen.” ”Oskar Wallgren”, sa den unge mannen, ”Det här är Jossan.” Han nickade mot kvinnan, som egentligen påminde mer om en flicka. Magnus gissade att hon inte var mer än arton, nitton år. ”Det har skett ett brott här i närheten under natten och vi 24
Ole dole död inlaga.indd 24
2014-03-17 13:49
undrar om ni kanske har sett något ovanligt, eller vet något om det?” sa han. ”Vad har hänt?” sa kvinnan. ”En person har mist livet här i närheten”, sa Roger. Hon kved oväntat till och for upp med handen till munnen. Hennes pojkvän såg lika uppjagad ut. ”Vet ni något om det?” Magnus såg förvånat på dem. ”Vi … vi såg någon inatt”, sa kvinnan. ”Någon?” Magnus röst lät plötsligt vass. Ynglingen stammade nervöst. ”Öh … alltså ja, vi vet inte säkert alltså, men det var en konstig snubbe här.” Magnus höjde på ögonbrynen. ”Det var efter tolv, tror jag. Vi hade fest. Jossans lillsyrra och hennes kille var här och en polare till mig. Vi testade om det gick att bada, men det var svinkallt i vattnet, så vi gick hem istället och då var det någon häruppe vid vårt hus. Han liksom halvlåg på trappan.” ”Hur såg han ut?” ”Han var rätt liten, kortare än jag, i fyrtioårsåldern kanske? Jag vet inte riktigt. Han sprang iväg in i skogen när vi kom.” Roger såg på Magnus och sedan tillbaka på den unge mannen. ”Var han lik mig?” ”Vet inte riktigt. Kanske.” ”Vad gjorde han då?” ”Han såg inte ut att må så bra, han låg liksom hopkrupen som om han hade ont eller något.” ”Men så hoppade han upp och sprang?”, sa Roger. Den unge mannen såg besvärad ut. 25
Ole dole död inlaga.indd 25
2014-03-17 13:49
”Ja, fast han haltade liksom iväg.” Roger harklade sig: ”Och åt vilket håll försvann han då?” ”Ditåt.” Den unge mannen nickade in i skogen bakom huset. ”Vart kommer man om man fortsätter åt det hållet?” ”Till Skärgårdsstad, ett nybyggt villaområde, ganska stort”, inflikade Magnus. ”Det ligger någon kilometer bort, på andra sidan skogen.” Han vände sig mot paret. ”Vad gjorde ni när mannen sprang iväg? Jossan såg skamset på honom. ”Ingenting, vi gjorde ingenting. Borde vi ha gjort det?”
8.
När Magnus, många timmar senare, kom hem svepte en isande vårbris i löven utanför det herrgårdsrosa radhuset. Han låste upp ytterdörren och klev in i den nedsläckta hallen. Så stängde han tyst dörren bakom sig och hängde in jackan i garderoben, utan att bry sig om att tända. Trots dörrknackningar och aktivt sökande runt Valsjön hade de få spår att jobba efter innan den tekniska undersökningen var klar. Magnus satte sitt hopp till den utbrända bilen och den blodiga yxan som kriminalteknikerna funnit uppe på grusvägen. Det unga paret och Bosse Brovalls historier var i och för sig också intressanta, speciellt då de kunde beskriva samme man som uppehållit sig i området. Det som förbryllade honom lite var att det fanns så få vittnen i övrigt. Valborgsmässonatten var trots allt en natt då det var många människor ute och festade, men kanske höll de sig till de varma majbrasorna och de upplysta villaområdena? Han kände avsmak. Visst hade han sett yxmord någon gång 26
Ole dole död inlaga.indd 26
2014-03-17 13:49
tidigare, men en halshuggning? Det var groteskt. Det måste ha varit någon total galning som gått loss. Han vände sig om och mer hörde än såg Linn som närmade sig med mjuka steg. ”Hej älskling.” Hon la armarna om honom och hennes mjuka beröring avbröt hans tankar. ”Hur gick det vid Valsjön? Har det gått bra?” ”Sådär. Vi har ganska lite att gå på än så länge.” Han gav henne en puss. ”Sitter du i mörkret och ugglar?” ”Nä, det är tänt inne i vardagsrummet, jag tittade på nyheterna.” ”När somnade Moa och Elin?” ”De sover inte än, de sitter och ritar i Moas säng. De fick vara uppe lite längre idag.” Magnus såg hur det lyste svagt under Moas dörr och gick fram och öppnade. Flickorna satt uppkrupna i ett hörn av sängen och var långt borta i en bättre värld. ”Hej pappa.” Elin tittade förvånad upp på honom under den mörka luggen innan hon åter vände blicken mot teckningen. Moa vinkade tankspritt. ”Vad ritar ni?” Båda hummade något om Star Wars-falken innan de energiskt fortsatte rita. Han retirerade till vardagsrummet och slog sig ner bredvid Linn i soffan. Hon lutade sitt huvud mot hans axel. ”Det var inte kul idag, Linn”, sa han trött. ”Rena slakten och dessutom låg det några döda koltrastar som strössel över det hela. Jag har aldrig sett något liknande.” Linn såg förvånat på honom. 27
Ole dole död inlaga.indd 27
2014-03-17 13:49
”Fåglar? Vad hade de dött av?” Magnus ryckte på axlarna. ”Ingen aning. En veterinär får titta på dem, det blir intressant att höra. Och jag ser fram emot att ta del av teknikernas jobb också. De borde ha hittat något, det går knappast att gå bärsärk med en yxa utan att lämna några spår.” Linn sänkte ljudet på tevenyheterna. ”Så det var en yxa?” ”Ja, det måste det ha varit. Det låg en på grusvägen. Och så fanns det en utbrunnen bil på platsen, men registreringsskyltarna var så illa däran att de inte gick att läsa.” Linn såg intresserad ut. ”Och vem är den döde?” ”Vi vet inte ännu. Ett ungt par som bor i närheten hade sett en man vid sitt hus på natten, en liten karl i fyrtioårsåldern, det skulle kunna vara gärningsmannen. Han var skadad också, så det skulle kunna röra sig om något slags bråk.” Magnus reste sig hastigt. ”Du, jag glömde, jag måste kolla mina mejl.” Linn såg besvärad på honom. ”Engagera dig inte för mycket bara, du vet hur det kan gå.” Magnus viftade avvärjande med handen. ”Oroa dig inte, jag tar det försiktigt nuförtiden.” Linn höjde åter ljudet på teven. ”Visst”, muttrade hon. Magnus gick ut i köket. Två timmar senare när Magnus gått igenom de vittnesuppgifter som blivit inlagda i systemet låg han klarvaken i sängen. Det kändes som om han hade druckit fem koppar kaffe. Det kröp 28
Ole dole död inlaga.indd 28
2014-03-17 13:49
till och med i armarna nu. Linn hade somnat och hennes bröstkorg hävde sig lugnt och regelbundet i takt med andetagen. Han borrade in näsan i hennes överarm som han brukade, sög in hennes doft, trots det kunde han inte somna. Det var inte bara krypningarna i benen som störde honom, bilderna av huvudet som rullat ner i diket och de svarta fåglarna poppade upp varje gång han slöt ögonen. Varför hade koltrastarna dött? Var de ihjälskrämda av fyrverkerier? Han hade läst om något sådant i en tidning en gång. ”Den mystiska fågeldöden” hade de kallat den men då hade det varit kråkor, om han inte mindes fel. Hur länge skulle det ta innan den här spektakulära händelsen läckte ut till media? Man hittad mördad omgiven av döda fåglar. Han kunde redan nu se spekulationerna framför sig. En annan sak som störde honom var att inte en enda fågel hade haft några yttre skador. Det hade legat minst tjugo på grusvägen och han hade inte sett att någon av dem blödde, inte en enda. Han föll in i dvala och tankarna blev alltmer drömlika. En dokumentär om grodor som föll från himlen dök upp i huvudet. Så stod han med ens vid Valsjöns strand och såg hur vattnet rörde sig, bubblade som en kokande, fräsande svart gryta. Det är grodorna, tänkte han, det är grodorna. Han drömde konstigt hela den natten, om kräldjur, fåglar och cancer som växte i kroppen – och han var rädd. Flera gånger vaknade han badande i svett och det hjälpte inte att han hade Linns varma rygg hårt tryckt mot bröstet.
29
Ole dole död inlaga.indd 29
2014-03-17 13:49