9789176994191 by Smakprov Media AB

Kapitel 1 – Pojkarna Bus Pojkarna Bus heter egentligen – på riktigt Oliver och Tristan och bor i Norge. Oliver, som snart är 9 år, går i tredje klass och Tristan som har fyllt 7 år, går i första klass. Vägen till nya skolan är lång. Det tar nästan en halvtimme att gå till skolan. Varje morgon följs pojkarna åt. Oliver har fått en egen mobiltelefon och ansvarar för nyckeln till huset. Norska skolbarn får ingen lagad mat i skolan, som vi har i Sverige. De har egen matbox med sig med smörgåsar och liknande.

1 (32)

När sagan börjar skulle pojkarna precis ge sig iväg till skolan. Detta var vad som hände. - Har du lagt ner matboxen, frågade Oliver när de skulle gå hemifrån. - Ja då, svarade Tristan. - Har du packat böckerna i din ryggsäck? - Ja då. - Har du tvättat händerna och borstat tänderna? - Ja då. Se här, svarade Tristan och visade upp de tänder som fanns i gapet. Han hade just tappat några och lagt under kudden för att ”tand-fen” skulle plocka upp dem. Hon hade i stället placerat en guldpeng för varje tand under kudden.

2 (32)

- Bra, log Oliver. Då går vi till skolan. Jag har stylat håret och satt grön färg i det. Har du också fixat ditt hår? - Ja då, jag drog fingrarna genom det, nickade Tristan. Pojkarna Bus bodde intill en skog i byn Gol, i ett gråmålat trähus med vita knutar. I Gol är ofta innerväggarna i furu och sällan tapetserade eller målade men i pojkarnas hus var ovanvåningen målad i vitt. De har inte fjärrvärme så som vi har i Sverige utan eldar själva i kaminer. Därför var det ibland mycket kallt när de kom hem från skolan eftersom kaminen hade slocknat under dagen. På vintern hade de därför, precis som alla barnen i Gol, underställ i ylle på sig. Vägarna omkring Gol är smala och vindlar sig som spiraler upp- och nerför fjällen. Pojkarnas föräldrar vill inte att de ska vara ute och leka i trafiken. Däremot får de gärna leka i © Monica Ivesköld 2017 ISBN: 978-91-7699-4191

3 (32)

skogen så länge de inte vandrar ner till älven som ryter som ett lejon. På vintern fryser vattnet i älven till is och det ser ut som skägget på ”farbror Frost”, om du har sett honom någon gång. - Ska vi gå då, frågade Oliver. - Ja jag ska bara säga hej till katterna, ropade Tristan och försvann nerför trappan. Oliver och Tristan älskade djur och ägde två katter; Gracy och Lost. Gracy, som var en vacker, busig hona, hade stor svans och många färger i pälsen. Lost var en lugn, grå hane med 6 tår på varje tass. Det såg ut som om han hade tumvantar på sig. Nu sprang pojkarna nerför trappan och kramade om sina små älsklingar. - Vi kommer snart hem igen, sa Tristan tröstande och klappade Lost.

4 (32)

- Ni kan ge er ut i skogen och jaga lite möss, så länge, sa Oliver och pussade Gracy på huvudet. Det är vackert där uppe i Gol med alla fjäll som ser ut som elefantryggar och dalar där älven sakta slingrar sig framåt som en stånkande orm. För att komma till skolan var pojkarna tvungna att gå över en korsning med en bro över älven. Där fanns mycket trafik och de hade lärt sig att noga titta sig för, innan de steg över gatan. - Titta till höger, titta till vänster, titta till höger, och sen går vi över, sjöng pojkarna. Oliver höll sin lille bror i handen och marscherade över den trafikerade korsningen mot skolan. Gol, som är en liten kommun med ca 4.600 invånare, ligger i Buskeruds fylke (som betyder län), mellan Oslo och Bergen. © Monica Ivesköld 2017 ISBN: 978-91-7699-4191

5 (32)

I Gol finns en berömd stavkyrka från medeltiden där vissa delar är byggda för många hundra år sedan - redan år 1157. Den riktiga kyrkan står numera på Norsk Folkemuseum i Oslo, men i Gols Medelålderspark finns en kopia av den. I Gols kommunvapen finns tre nycklar. Så här ser Gols vapen ut med en gul sköld i botten och tre svarta nycklar. Precis som i Gols sköld med de 3 nycklarna behövde pojkarna Bus nycklar för att lösa mysteriet som de råkade ut för under helgen. Just nu var de på väg till skolan. Det var fredag och dagen efter var det helg. Då skulle de leka i skogen. Gissa vad de då råkade ut för? © Monica Ivesköld 2017 ISBN: 978-91-7699-4191

6 (32)

Kapitel 2 – Vargarna i skogen Den där helgen, när allt hände, var således pojkarna ute i skogen och lekte. Det fanns en stig ner genom skogen från pojkarnas tomt till de ofta glashala stenarna i älven. Ibland om somrarna badade pojkarna Bus i älven med sina föräldrar. De var förbjudna att gå ner till älven när de själva lekte i skogen. Kommer du ihåg att jag berättade att pojkarna Bus fann någonting i skogen? Nu ska du få höra vad som egentligen hände. Pojkarna sprang på stigen och in i skogen, en bit från huset. De hoppade och dansade fram ena stunden, och i nästa galopperade de på låtsashästar. I en glänta stannade de upp. © Monica Ivesköld 2017 ISBN: 978-91-7699-4191

7 (32)

- Vi kan låtsas att vi ska fika här, sa Tristan. - Okej, men då får vi leta efter saker här i skogen som kan föreställa saftglas och kanske kex, svarade Oliver. De gick runt i gläntan och letade. Oliver fann några stora blad som de kunde använda som låtsas-kex och Tristan hittade grova pinnar som fick föreställa glas. - Nu kan vi ”fika”, sa Oliver. Låt oss leta upp en stubbe eller en trädrot att sitta på. Pojkarna fortsatte leta efter en bra plats att slå sig ner på, så att de slapp sätta sig i gräset. Då hörde de ett prassel bland träden och såg något mörkt dra förbi. Båda stannade upp och höll andan. De stod alldeles stilla och väntade. Vad var det som smög omkring? Det var alldeles tyst i skogen. Fåglarna hade slutat sjunga. Det måste vara fara på färde. Vem smög omkring? Knak.

8 (32)

Brak. De hörde hur grenarna knäcktes vid sidan av stigen. När de tittade upp såg de rakt in i ögonen på en gråvit varg. Frågan var vem som blev räddast, vargen eller pojkarna? Sakta smög pojkarna närmare. Vargen ställde sig på bakbenen och ylade högt när pojkarna tog några steg framåt på stigen. Strax dök ytterligare en varg upp, och ställde sig vid sidan av den första. De var båda en skrämmande syn. Så snart pojkarna såg vargarna tänkte de på sagan om Rödluvan som deras mamma brukade läsa för dem. Men grabbarna var inte rädda för bestarna. Deras ylande skrämde inte pojkarna. Dessutom hade deras mamma förmanat dem och sagt att de aldrig någonsin fick ropa ”Vargen kommer” om det inte var sant. Nu tittade de på varandra. Hur skulle de göra? De såg verkligen två riktiga vargar på nära håll. © Monica Ivesköld 2017 ISBN: 978-91-7699-4191

9 (32)

En lång stund stod de nästan helt orörliga. Skulle de smyga framåt eller bakåt? - Vad händer om vi springer hem, tror du, viskade Oliver till Tristan. Kanske jagar de oss då. - Ha, jag är inte rädd för vargen, svarade Tristan kavat och bröstade upp sig för att visa hur tuff han var. Vargarna tittade frågande på varandra medan pojkarna viskade. Sedan märkte pojkarna att det var någon mer som närmade sig. Bakom vargen såg de en flicka komma gående. Hon var vacker med kolsvart hår. Hennes hy var nästan genomskinlig och lyste som pärlemor. Det svarta glänsande

10 (32)