9789127418486 by Smakprov Media AB

Christer Öhmans nya lärobok i historia är skriven för gymnasieskolans 50-poängskurs och vänder sig i första hand till elever på yrkes- och lärlingsprogrammen. Boken handlar om den stora historien; hur människor försörjer sig, hur samhällen styrs och varför vår värld ser ut som den gör. Den är indelad i tre delar. Den första delen handlar om vad historia är och varför kunskaper i källor och källkritik är så viktigt. Den avslutas med en epoköversikt från äldsta tid till 1800-talets början. Bokens andra del beskriver flera viktiga förändringsprocesser och händelser under 1800- och 1900-talet, till exempel Sveriges väg från kungamakt till parlamentarisk demokrati och tredje världens frigörelse efter andra världskrigets slut. Den tredje och sista delen innehåller tematiska längdsnitt. Dessa tar upp Mellanöstern i historien och hur krig och fred har påverkat människor genom tiderna.

Christer Öhman är historiker och har varit verksam vid Uppsala universitet. Han är författare till flera böcker och läromedel, bland annat Barnens världshistoria och Sekvens, historia A för gymnasiet.

HISTORIA 1a1 för gymnasiet | Christer Öhman

HISTORIA 1a 1 för gymnasiet

a aa a a

för gymnasiet | Christer Öhman

Christer Öhman

HISTORIA 1a 1

ISBN 978-91-27-41848-6

9 789127 418486

omslag_historia.indd 1

2010-10-28 08.29

Historia1a1.indb 1

2010-10-28 09.17

Förord Denna historiebok är skriven för gymnasieskolans 50-poängskurs och vänder sig i första hand till elever på yrkes- och lärlingsprogrammen. I enlighet med kursplanens anvisningar består den av 1. en kronologiskt upplagd översikt av de stora historiska epokerna från äldsta tider fram till 1800-talets början, 2. en mer utförlig skildring av de två senaste århundradenas historia samt 3. en presentation av det historiska källmaterialet och det grundläggande innehållet i den moderna källkritikens metoder. Kursen är kort, och framställningen har därför koncentrerats kring tre centrala teman: industrisamhällets uppkomst och utveckling, det demokratiska styrelseskickets framväxt och seger samt 1800- och 1900-talens globala förändringsprocesser: världshandel och migration, imperialism och avkolonisering samt världskrigen och deras efterspel. På det viset vill boken berätta om hur den värld vi lever i har vuxit fram och blivit sådan den är. Att vi får sådana kunskaper är kanske den viktigaste orsaken till att läsa historia, och boken är skriven utifrån denna utgångspunkt. Den har även blivit styrande för det stoffurval som alltid måste göras i en historisk framställning. Bara samhällen, händelser och personer som har varit betydelsefulla delar i denna förändringsprocess får plats i boken. Det är av den anledningen som den inre politiska utvecklingen i Indien, Kina, Kongo och Sydafrika under efterkrigstiden har fått större utrymme än motsvarande period i Västeuropas länder. Christer Öhman

Historia1a1.indb 3

2010-10-28 09.17

Innehåll Vad är historia? 7 Källor och källkritik 11 Führern och hans folk 13

Epoker och tidsåldrar 19 Historiens början 19 Forntiden 20 Medeltiden 24 Nya tiden 28 Sverige – från Gustav Vasa till frihetstiden 36

Översiktskarta 40

GRÖNLAND SVERIGE RYSSLAND

NORGE STORBRITANNIEN London

KANADA

Moskva

DANMARK

FRANKRIKE New York

PREUSSEN ÖSTERRIKE KINA KOREA JAPAN

K OSMANSKA RI

ten

PERSIEN

STORA MOGULS RIKE la

lan

Stil

Bejing

Konstantinopel

PORTUGAL SPANIEN

USA

FILIPPINERNA ETIOPIEN St

i lla ha ve t

Ind

Storbritannien Frankrike Danmark Spanien Portugal Nederländerna Österrike

Världen år 1800 40–41

e an en

BRASILIEN

Kapkolonin

Imperialismens tid 43 Handel och modernisering i Indien 43 Kina och västmakterna 50 Japansk revolution 53 Kapplöpning om Afrika 58 Världen blir mindre 64

Från kungamakt till demokrati 69 Sverige 1809–1920 70 Ett nytt Norden 74 Den agrara revolutionen 76 Ståndssamhällets upplösning 82 Jämställdhet mellan kvinnor och män 86 Sverige blir ett modernt industriland 90 De första folkrörelserna 93 Demokrati och parlamentarism 98

Historia1a1.indb 4

2010-10-28 09.17

Översiktskarta 108

GRÖNLAND ALASKA

NORGE ISLAND

KANADA

RYSSLAND

FINLAND SVERIGE DANMARK

STORBRITANNIEN

Moskva

NEDERLÄNDERNA TYSKLAND BELGIEN LUXEMBURG ÖSTERRIKE-

London

SCHWEIZ

UNGERN

Sti

lla

FRANKRIKE

USA

KINA

GREKLAND IKET AR S K CYPERN AN SM

en MAROCKO KANARIEÖARNA

KOREA JAPAN

BHUTAN

EGYPTEN

INDIEN

Världen år 1900 108–109

Stil

RIO DE ORO

KUBA

BRITTISKA HONDURAS

HONDURAS

GUATEMALA EL SALVADOR

NEPAL

ALGERIET

MEXIKO

Beijing

AFGHANISTAN PERSIEN

ant

Istanbul

ITALIEN

PORTUGAL

Atl

RUMÄNIEN SERBIEN BULGARIEN

MONTENEGRO

SPANIEN

Washington D.C.

HAITI

FRANSKA VÄSTAFRIKA

KAP VERDE PORTUGISISKA GUINEA

VENEZUELA

COSTA RICA

BRITTISKA GUYANA NEDERLÄNDSKA GUYANA FRANSKA GUYANA

COLOMBIA ECUADOR

SIAM

ANGLOEGYPTISKA SUDAN

GAMBIA

NICARAGUA

NIGERIA

BRITTISKA SOMALILAND

ABESSINIEN

LIBERIA

GULDKUSTEN

TOGO

FILIPPINERNA

FRANSKA SOMALILAND

SIERRA LEONE KAMERUN

ITALIENSKA SOMALILAND

MALAYSIA

BRITTISKA ÖSTAFRIKA

BELGISKA KONGO

FRANSKA EKVATORIALAFRIKA

Amazon

FRANSKA INDOKINA

ERITREA

TYSKA ÖSTAFRIKA

BRASILIEN

PERU

ARGENTINA

URUGUAY CHILE

Indiska

BRITTISKA CENTRALAFRIKA

ocea

PORTUGISISKA SYDÖSTAFRIKA MADAGASKAR RHODESIA

TYSKA SYDVÄSTAFRIKA

Storbritannien Frankrike Danmark Spanien Portugal Nederländerna Tyskland Italien USA

PARAGUAY

ill

NEDERLÄNDSKA INDIEN

NORDRHODESIA

ANGOLA BOLIVIA

nen

SYDAFRIKANSKA REPUBLIKEN

AUSTRALIEN

ORANJEFRISTATEN

KAPKOLONIN

Den stora katastrofen 111 Nationalismen 111 Första världskriget 118 Versaillesfreden – en övning i källkritik 131 Ryska revolutionen 137 USA: Den stora depressionen 147

Nazismen och andra världskriget 151 Från demokrati till diktatur 152 Hatet mot judarna 156 Mot ett nytt krig 164 Slaget vid El Alamein – en övning i källkritik 173 Krigets sista månader 176

Efterkrigstiden 179 Förenta Nationerna 179 Det kalla kriget 181 Tredje världens frigörelse 187 Folkhemmet tar form – Sverige efter 1920 202 Det kalla krigets slut 212

Översiktskarta 222

GRÖNLAND USA NORGE Moskva

KAZAKSTAN

ÖSTERRIKE MOLDAVIEN UNGERN SCHWEIZ RUMÄNIEN SLOVENIEN

t ve

BULGARIEN

ITALIEN

GREKLAND TURKIET

MONTENEGRO ALBANIEN MAKEDONIEN

CYPERN LIBANON ISRAEL

TUNISIEN

SUDAN

ERITREA

GUYANA SURINAM FRANSKA GUYANA

NIGERIA LIBERIA ELFENBENSKUSTEN

BENIN TOGO KAMERUN GHANA EKVATORIALGUINEA

VIETNAM KAMBODJA

MALAYSIA UGANDA KENYA

RWANDA

SOMALIA

BOLIVIA

INDONESIEN

PAPUA NYA GUINEA

TANZANIA

Indisk MALAWI

ZAMBIA ZIMBABWE

NAMIBIA

PARAGUAY

SINGAPORE

BURUNDI

KONGOKINSHASA

ANGOLA

FILIPPINERNA

SRI LANKA

CENTRALAFRIKA

GABON

BRASILIEN PERU

Tokyo

THAILAND

YEMEN

ETIOPIEN

SIERRA LEONE

KONGOBRAZZAVILLE

JAPAN

TAIWAN LAOS

BURMA

NIGER TCHAD

NORDKOREA Söul SYDKOREA

BHUTAN

BANGLADESH

OMAN MALI

Beijing

KINA

NEPAL

INDIEN

FÖRENADE ARABEMIRATEN

GAMBIA GUINEA-BISSAU

VENEZUELA

EQUADOR ill

BAHRAIN QATAR

MAURETANIEN

COLOMBIA

EGYPTEN

SAUDIARABIEN

KAP VERDE

MONGOLIET KIRGIZISTAN TADZJIKISTAN

KUWAIT

LIBYEN

HAITI DOM. REPUBLIKEN

BELIZE HONDURAS JAMAICA

GUATEMALA EL SALVADOR NICARAGUA COSTA RICA PANAMA

ALGERIET (VÄSTSAHARA)

KUBA

IRAN

IRAK

Stil

Atl MEXIKO

GEORGIEN UZB EK ARMENIEN IST AN AZERBAJDZJAN TURKMEN IST AN SYRIEN

JORDANIEN

KIS T

ha lla

Sti

SERBIEN

KROATIEN BOSNIENHERCEGOVINA

SPANIEN

ESTLAND LETTLAND LITAUEN

DANMARK

NEDERVITRYSSLAND LÄNDERNA TYSKLAND POLEN BELGIEN UKRAINA TJECKIEN LUXEMBURG SOLVAKIEN

FRANKRIKE

PORTUGAL

MAROCKO

nten

IRLAND

RYSSLAND

FINLAND

SVERIGE

STORBRITANNIEN

New York

A FG HA NIS T

ISLAND

KANADA

USA

ao ce

Världen år 2000 222–223

MADAGASKAR

BOTSWANA SWAZILAND

CHILE SYDAFRIKA

AUSTRALIEN

LESOTHO

URUGUAY ARGENTINA

NYA ZEELAND

Framsteg och kriser 225 Mellanöstern i historien 225 Krig eller fred? 233

Historia1a1.indb 5

2010-10-28 09.17

6 VAD ÄR HISTORIA?

Historia1a1.indb 6

2010-10-28 09.17

Vasco da Gama var den förste europeiske sjöfarare som seglade till Indien.

Vad är historia? Historia är ett ämne som handlar om tider som har varit. Allt som har hänt sedan de första människorna levde på jorden hör till historien: uppfinningar, upptäcktsfärder, krig, revolutioner och andra stora händelser. Men det vanliga vardagslivet hör förstås också dit, som när folk lagar mat och bakar bröd, när bönder plöjer sina åkrar och när barn blir sjuka. Historiker och arkeologer är vetenskapsmän som utforskar det förflutna. Jämfört med andra forskare har de ett speciellt problem: den verklighet som de studerar finns inte längre. När till exempel geografer eller nationalekonomer undersöker hur vårt eget samhälle fungerar kan de bara gå ut och se vad som händer i dag. Men den som vill undersöka människor och samhällen i det förflutna måste använda de spår som dessa har lämnat efter sig. Någon annan grund till historisk kunskap finns inte.

Redskap från stenåldern: pilspets och gnidkvarn. Gnidkvarnen består av en större sten, skålad eller slät, och en mindre rund. Med hjälp av en sådan kvarn kunde de första jordbrukarna mala säd till mjöl.

Spåren av det förflutna Spåren av det förfl utna är av många olika slag. Det kan vara verktyg och vapen som arkeologerna fi nner när de gräver ut gamla boplatser och gravar. Det kan vara frön, ben, musselskal och andra rester av människornas måltider. Det kan vara murar och husgrunder, rester av deras bostäder. Det kan också vara kranier och skelett, allt som fi nns kvar av de män, kvinnor och barn som levde för många tusen år sedan. Efter kommunismens fall i Östeuropa. En staty av Lenin tas bort från sin plats i Bukarest, Rumänien (1990).

VAD ÄR HISTORIA? 7

Historia1a1.indb 7

2010-10-28 09.17

Skriftliga källor ger oss kunskaper om olika tider: lertavla med sumerisk kilskrift (ca 3000 f.Kr.), jordebok från Småland (1558) och några nummer av moderna svenska tidningar (1990-talet).

De spår som säger mest om det förfl utna är de skrift liga källorna. Den äldsta skrift en uppfanns av sumererna i nuvarande Irak omkring år 3000 f.Kr. De första texterna var enkla listor över de varor som de sumeriska bönderna betalade i skatt till prästerna i templen. Men snart började man använda skrift en till mycket annat. Kungarna skrev berättelser om sina krig och sina segrar, prästerna skrev om alla gudar som fanns i himlen och på jorden. Man tecknade ned lagar och man skrev brev. Därför vet vi mer om de kulturer som kände till skrivkonsten än om tidigare samhällen.

8 VAD ÄR HISTORIA?

Historia1a1.indb 8

2010-10-28 09.17

Söka förklaringar Men historikerna tar inte bara fram fakta om det förgångna. Deras uppgift är också att försöka förklara den historiska utvecklingen och visa hur den värld vi lever i har blivit sådan den är, till exempel: • Varför är det i våra dagar så stora skillnader mellan rika industriländer och fattiga utvecklingsländer?

Klocka funnen hos en av de döda i Hiroshima 6 augusti 1945. Visarna har stannat på 8.15, när atombomben exploderade.

• Varför har vi demokrati i Sverige? • Varför bröt de båda världskrigen ut? • Varför gick Sovjetunionen under? Svaren på sådana frågor finner man oftast genom att följa den historiska utvecklingen bakåt i tiden. Därför kan man säga att historien består av många olika förklarande berättelser, både långa och korta. Den allra längsta berättelsen börjar för mer än tre miljoner år sedan. Ungefär så gamla är våra äldsta kända förfäder.

Frågor 1. Vad är en historiker? 2. Vilka frågor försöker en historiker besvara? 3. För vem är de frågor som historikern ställer viktiga? 4. Om du var historiker, vilka frågor skulle du vilja ha svar på? Hur skulle du göra för att finna svaren?

VAD ÄR HISTORIA? 9

Historia1a1.indb 9

2010-10-28 09.17

10 KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK

Historia1a1.indb 10

2010-10-28 09.18

Källor och källkritik

KÄLLKRITIK

Spåren av det förfl utna är historikerns källor. Den som forskar i den allra äldsta historien måste nöja sig med det som arkeologerna hittar vid sina utgrävningar: vapen, husgeråd, husgrunder, skelett och annat sådant. Den som skriver historia om senare tider hämtar förstås den största delen av sin kunskap från skrift liga källor: lagar, brev, protokoll, böcker, tidningar och mycket annat. Källkritik är det arbete som historikerna utför när de granskar källorna. Det räcker inte med att kunna läsa en text. Det gäller också att avgöra vad det är för slags dokument, när och var det är skrivet, vem som har skrivit det, varför det skrevs och om författaren har haft något särskilt syft e med sin text. Framför allt måste man avgöra vilka påståenden i texten som är sanna och vilka man inte kan lita på. Det är inte alltid enkelt. Många gånger kan man misstänka att en hel del av det som står i gamla brev och andra dokument inte är sant. Då fi nns det några viktiga regler som historikerna använder sig av:

Övning

• En källa som är skriven långt efter de händelser som skildras är opålitlig. • En samtida källa är alltid säkrare än en sen källa. • Uppgifter i en källa med tendens är osäkra och får inte användas. Att en källa har tendens betyder att den är partisk på något sätt. Författare har många gånger ett bestämt syft e med sin text, och därför händer det att de tar parti för eller emot personerna som de berättar om. Det påverkar förstås innehållet i källan. Författaren berättar om sådant som passar in i den bild han eller hon vill ge av det förfl utna

I arkiven samlas de skriftliga källorna från olika tider.

KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK 11

Historia1a1.indb 11

2010-10-28 09.18

– men fakta som passar sämre kommer inte med. Ibland kan man misstänka att författarna rent av har hittat på uppgifter som stärker tendensen i deras framställning. Därför kan man inte lita på det som står i en källa med tendens. Som exempel på en historisk källa från andra världskriget presenteras här delar av ett häfte med titeln ”Führern och hans folk. Adolf Hitler på alla områden av det offentliga livet”. Hela häftet omfattar 32 sidor. Läs först texten, arbeta sedan med frågorna.

Frågor Hela dokumentet A. Vad är det för slags dokument? B. När är det skrivet? C. Var är det tryckt? D. Vem har skrivit texterna? E. Varför har dokumentet skapats? F. Vilket syfte har författaren med sina texter?

Avsnittet ”Adolf Hitler och hans arbetare” G. Vad tycker de tyska arbetarna om Hitler? H. Kan man lita på att det som står i texten är sant? Varför? Varför inte?

Avsnittet ”Adolf Hitlers seger är säker” I. Hur är läget i Tyskland sedan kriget mot Sovjetunionen har börjat? J. Varför kommer Hitler att segra? K. Kan man lita på att beskrivningen av läget i Tyskland är sann? Varför? Varför inte?

12 KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK

Historia1a1.indb 12

2010-10-28 09.18

KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK 13

Historia1a1.indb 13

2010-10-28 09.18

14 KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK

Historia1a1.indb 14

2010-10-28 09.18

KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK 15

Historia1a1.indb 15

2010-10-28 09.18

16 KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK

Historia1a1.indb 16

2010-10-28 09.18

KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK 17

Historia1a1.indb 17

2010-10-28 09.18

150 NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET

Historia1a1.indb 150

2010-10-28 09.25

Nazismen och andra världskriget ca 1930 –1945 Första världskrigets slut hade medfört förändringar framför allt i östra Europa och på Balkan. Men också i Tyskland blev allt mycket annorlunda. Demonstrationer och oroligheter utbröt på många håll i landet. Två dagar före vapenstilleståndet 1918 avgick kejsaren och en socialdemokratisk regering tog över makten. Vid ett möte i staden Weimar i Sachsen i januari 1919 antogs en författning för en demokratisk tysk republik. Därför brukar den nya staten kallas Weimarrepubliken. Men demokratin blev inte långvarig. Slutet kom efter bara fjorton år, den 30 januari 1933. Då utnämnde Tysklands president Paul von Hindenburg Adolf Hitler (1889–1945) till rikskansler, det vill säga chef för den tyska regeringen. Hitler var ledare för nazistpartiet (egentligen nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet). Det var från början ett litet antidemokratiskt parti längst ut på den politiska högerkanten. Nazisterna hade gjort ett misslyckat försök att ta makten med våld i München 1923. För det hade Hitler dömts till fängelse, men redan efter nio månader var han fri igen. Hitler hade aldrig gjort någon hemlighet av att han ville avskaffa demokratin i Tyskland. Hur kunde en sådan man få makten?

Adolf Hitler på väg upp i talarstolen. Nazistiskt partimöte (1934).

NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET 151

Historia1a1.indb 151

2010-10-28 09.25

Från demokrati till diktatur Weimarrepubliken hade skapats av tre mittenpartier: socialdemokraterna, det liberala tyska demokratiska partiet och det katolska centrumpartiet. I valet 1919 fick dessa tillsammans mer än 75 procent av rösterna, så majoriteten bakom den demokratiska republiken var stor. Den första regering som bildades efter kejsarens avgång 1918 bestod av socialdemokrater. Till president valdes Friedrich Ebert, också han socialdemokrat. Författningen blev parlamentarisk, det vill säga det bestämdes att regeringen måste ha stöd hos en majoritet av riksdagens ledamöter. Det bestämdes också att presidenten hade rätt att utfärda så kallade nödförordningar i situationer där rikets säkerhet var i fara. Genom sådana förordningar kunde polisen till exempel få rätt att använda hemlig telefonavlyssning och häkta alla man misstänkte för brott mot rikets säkerhet. Meningen var att man skulle kunna använda sådana åtgärder för att försvara demokratin om ett kommunistiskt uppror hotade, som i Ryssland 1917.

Motståndare till Weimarrepubliken Men utanför riksdagen fanns det många som var motståndare både till Weimarrepubliken och till demokratin. En anledning var att republiken hade införts vid den sämsta tidpunkt man kan tänka sig. Tyskland hade just förlorat världskriget, och den nya regeringens första uppgift blev att sluta avtalet om vapenstillestånd i november 1918. Sommaren därpå måste de underteckna fredsfördraget i Versailles. Därmed blev social demokraterna tvungna att under protest acceptera både bestämmelserna om den tyska krigsskulden och om krigsskadeståndet. I det läge som det besegrade Tyskland befann sig hade regeringen inte haft något val. Men det hjälpte inte. Republiken och demokratin kopplades samman med nederlaget, och många tyskar betraktade socialdemokraterna som landsförrädare. Nazisterna talade i sin propaganda om att kriget aldrig hade förlorats på slagfältet. Den tyska armén hade besegrats genom upproren på hemmaplan – som genom en dolkstöt i ryggen. En annan anledning som gjorde det svårt för demokratin att få fäste i Tyskland var att mycket av kejsartidens samhälle fanns kvar. Armén hade fortfarande en stark ställning. Många officerare var adelsmän och de flesta av dem hade aldrig accepterat demokratin. På samma sätt var det med många ämbetsmän, domare och poliser som hade utnämnts före 1918. Den nya republiken betraktades med misstänksamhet av inflytelserika grupper i det tyska samhället.

152 NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET

Historia1a1.indb 152

2010-10-28 09.25

Depression och arbetslöshet Allt detta gjorde att republiken fick svårt att klara de påfrestningar som den stora depressionen förde med sig. I början av 1930-talet var nästan sex miljoner tyskar utan arbete. Flera försök att lösa krisen gjordes, men inget hjälpte. När staten minskade sina utgifter förvärrade man i stället situationen. Arbetslösheten ökade, och mittenpartierna i regeringen förlorade väljare. Däremot gick de antidemokratiska partierna till höger och vänster (nazisterna och kommunisterna) framåt. Vid valet 1932 fick nazisterna 37 procent av rösterna, och de blev Tysklands största parti. Kommunisterna fick 14 procent och var nu nästan lika stora som socialdemokraterna. Det var i det läget som president Hindenburg erbjöd Hitler att bilda regering tillsammans med det konservativa tysknationella partiet.

Hitler utses till rikskansler I den nya regeringen blev Hitler rikskansler, det vill säga regeringschef. Men han hade bara med sig två partikamrater. De tysknationella hade flest ministerposter, och deras ledare Franz von Papen blev vicekansler. Han hade förmodligen räknat med att kunna utnyttja Hitler för sina egna syften och själv bli den ledande i regeringen. Nazisterna behövde han för att de hade många röster i riksdagen. Bara tillsammans med dem kunde man bilda en regering som var stark nog att stå emot kommunisterna. Ungefär så kan von Papen och Hindenburg ha tänkt när de bjöd in Hitler i den tyska regeringen. Ingen av dem var nöjd med demokratin. Troligen var deras mål att återinföra något som liknade kejsartidens styrelseskick. Det skulle nazisterna hjälpa dem att göra. Ingen av dem kunde föreställa sig vilka följder det skulle få.

Adolf Hitler, nyutnämnd rikskansler, hälsar på Paul von Hindenburg, Tysklands president (1933).

NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET 153

Historia1a1.indb 153

2010-10-28 09.25

Riksdagshuset i Berlin brinner, 27 februari 1933.

Branden i riksdagshuset Den första överraskningen kom efter mindre än en månad, den 27 feb ruari 1933. På natten började riksdagshuset i Berlin brinna. Elden var anlagd av en arbetslös holländare som hette Marinus van der Lubbe. Han genomförde dådet helt på egen hand, men han hade tidigare varit medlem i det holländska kommunistpartiet. Hitler var övertygad om att kommunisterna låg bakom branden, och dagen därpå fick han Hindenburg att utfärda en nödförordning. Den innebar att undantagstillstånd infördes i landet. Tidningarna belades med censur, demonstrationer och offentliga möten förbjöds. Polisen kunde använda hemlig telefonavlyssning och öppna privata brev. Och viktigast av allt: polisen fick rätt att gripa vilka de ville och sätta dem i så kallade koncentrationsläger, utan rättegång och dom och på obestämd tid. Allt som behövdes var en misstanke om brott mot rikets säkerhet.

Kommunisterna krossas Hitler utnyttjade situationen och använde nödförordningen för att krossa kommunisterna. De var alla misstänkta för att planera uppror mot staten, och därför förklarades partiet olagligt. De första veckorna i mars häktades mer än 10 000 av kommunistpartiets medlemmar. Det sista steget mot diktaturen togs den 23 mars 1933. Då stiftade riksdagen en lag som gav rikskanslern (det vill säga Hitler) fullmakt

154 NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET

Historia1a1.indb 154

2010-10-28 09.25

att ensam besluta om lagar och förordningar utan att höra riksdagen. För att stifta en sådan lag krävdes kvalificerad majoritet, vilket betyder att minst två tredjedelar måste rösta för förslaget. Nazisterna och de tysknationella hade tillsammans bara drygt hälften av rösterna, så Hitler måste få stöd från andra partier också. Trycket på de borgerliga partierna blev hårt. Utanför det hus där riksdagen sammanträdde stod nazisternas stormtrupper uppställda och hotade med mord och brand om inte lagen antogs. Slutet blev att bara socialdemokraterna röstade emot fullmaktslagen. De kommunistiska riksdagsmännen satt redan i koncentrationsläger, och ingen av de borgerliga vågade gå emot Hitler. På det viset hade den demokratiskt valda riksdagen gjort sig själv överflödig och infört diktatur.

Förnedring som metod. Nazisterna har arresterat en kommunist i Chemnitz (mars 1933).

Frågor 1. Hur kunde Adolf Hitler få makten i Tyskland? 2. Vilken betydelse fick branden i riksdagshuset i Berlin 1933? 3. Vad var ett koncentrationsläger? Vilka sattes i koncentrationsläger?

NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET 155

Historia1a1.indb 155

2010-10-28 09.25

”På denna plats är judar inte önskvärda.”

Hatet mot judarna Redan från början hade nazistpartiet varit antisemitiskt. Många i Europa tyckte illa om judar. Men för Hitler blev hatet mot judarna till något mer, till en del av hela hans världsuppfattning. När han satt i fängelse efter det misslyckade upprorsförsöket 1923 skrev han boken Min kamp (1924). Där hävdade han att historien är en kamp mellan raser, framför allt mellan den germanska rasen och judarna. Allt som Hitler tyckte illa om menade han att judarna hade skapat: demokratin, socialismen, fackföreningarna och de stora bankerna. När nazisterna kom till makten 1933 inleddes en politik av diskriminering och förföljelser. Det började med bojkotter mot judiska varuhus och affärer. Nazistiska vakter i bruna skjortor och röda armbindlar med hakkors ställde sig framför ingångarna och uppmanade folk att inte handla där. Några hade kamera med sig och fotograferade dem som vågade gå in i butikerna. Alla judar som var anställda av staten avskedades. Och i de så kallade Nürnberglagarna ”om skydd av det tyska blodet och den tyska äran” (1935) förbjöds äktenskap mellan judar och andra tyska medborgare.

156 NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET

Historia1a1.indb 156

2010-10-28 09.25

Charlotte och Julius Israel Många människors liv påverkades av nazisternas rasdiskriminering. En av dem var Charlotte Israel, som föddes i Berlin 1910 och växte upp i en borgerlig tysk familj. År 1928 träffade hon sin blivande man, Julius Israel. Om dem kan man läsa i historikern Nathan Stoltzfus bok Rosenstrasse (1996, svensk övers. 2004). Julius Israel var jude, och han ägde ett skrädderi där Charlotte arbetade som sömmerska. De gifte sig 1934, när det började gå rykten om att nazisterna skulle förbjuda äktenskap mellan judar och andra tyskar. Hennes mor tyckte inte om det, men Charlotte hade bestämt sig. Hon ville gifta sig med Julius medan det ännu var möjligt. Julius fick snart svårigheter. Nazisterna började demonstrera utanför hans skrädderi och trakasserade kunderna, så till sist var det omöjligt för honom att fortsätta. Då tog Charlotte över verksamheten. De arbetade tillsammans som vanligt, men firman skrevs på Charlotte. Hon tog emot kunderna, och hon skötte alla kontakter med myndigheterna. Det höll i ett halvår. Då anmälde någon att skrädderiet fortfarande drevs av en jude, och myndigheterna stängde affären. Charlotte och Julius fortsatte i hemlighet att sy bara till judar, för de måste ju ha något att leva av. Men det var farligt. Det var bestämt i lagen att den som försökte lura myndigheterna på det viset skulle dömas till minst ett års fängelse.

Två nazister klistrar upp ett plakat med texten ”Tyskar! Var på er vakt! Handla inte med judar!”

NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET 157

Historia1a1.indb 157

2010-10-28 09.25

Rykten om folkmord Deportation av judar från ghettot i Warszawa (1943).

När kriget bröt ut 1939 blev förhållandena ännu svårare för judarna. Nazisterna gjorde allt för att skilja ut dem från den övriga befolkningen. Det bestämdes att alla judar över sex års ålder måste ha en gul stjärna fastsydd på ytterplagget. I Berlin fick judar bara köpa livsmedel mellan klockan 16.00 och 17.10. På badstränder, restauranger och i parker kunde man allt oftare se skyltar med texten ”Tillträde förbjudet för judar”. Hösten 1941 blev läget riktigt allvarligt. Varje vecka fördes tusentals judar bort i fullpackade godsvagnar. Myndigheterna förklarade att de hade skickats till arbetsläger i öster. Men ingenting hördes från dem. Snart började det gå rykten om att de inte alls hade hamnat i arbetsläger utan skjutits och kastats ned i stora massgravar. De judar som var gifta med tyskar var undantagna från deportationerna. Så ännu kunde Charlotte och Julius känna sig trygga.

158 NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET

Historia1a1.indb 158

2010-10-28 09.25

Julius grips

Den 27 februari 1943 hände det som Charlotte länge hade oroat sig för. Julius gav sig i väg tidigt på morgonen men kom inte hem på kvällen. Han hade gått in på polisstationen för att förnya sitt tillstånd att åka buss. Det måste alla judar göra. Då hade han blivit häktad och förd till gatan Rosenstrasse, mitt i Berlin. Där hade omkring två tusen judar spärrats in, de flesta män som var gifta med tyska kvinnor. De hade varit fredade hittills, men nu var det slut med det. Nazisterna hade bestämt sig för att alla judar, utan undantag, skulle deporteras till Polen och andras länder i östra Europa. Över hela staden greps alla som bar den gula judestjärnan den morgonen. Med piskrapp och batongslag tvingades de upp på polisens lastbilar. De som försökte fly blev nedskjutna. Kvinnorna på Rosenstrasse

Charlotte lyckades ta reda på vart Julius hade förts. Hon begav sig omedelbart till Rosenstrasse. Där var hon inte ensam. Mer än hundra kvinnor hade samlats framför huset, och klungan blev större för varje minut som gick. Några vågade sig fram till vakterna. ”Hur kan ni ta min man? Vilket brott har han begått?” frågade en av kvinnorna. ”Om ni inte släpper in oss kommer vi tillbaka och ställer till med bråk!” hotade en annan. ”Vi tar med en murbräcka och slår in dörren!” skrek en tredje.

Boken Rosenstrasse filmatiserades 2003.

NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET 159

Historia1a1.indb 159

2010-10-28 09.25

Morgonen därpå hade ännu fler kvinnor samlats på Rosenstrasse. Alla visste att gripna judar bara hölls kvar ett par dygn på uppsamlingsställena innan tågen gick mot öster. Så det var ingen tid att förlora. Arm i arm stod de på gatan i den kalla februarimorgonen, och man kunde höra deras talkör flera kvarter bort. ”Släpp våra män! Vi vill ha våra män tillbaka! Släpp våra män! Vi vill ha …” – ”Skingra er, annars skjuter vi!” skrek vakterna. Då skyndade alla in i portgångar och gränder, men efter ett par minuter var de tillbaka. Och ropen hördes igen: ”Släpp våra män! Vi vill ha våra män tillbaka!” ”Om ni inte går nu, så skjuter vi”

Kvinnornas protester blev ett problem för den tyska regeringen. Nazisterna hade dödat judar länge, men det var något helt annat att skjuta ned vanliga tyska kvinnor på öppen gata. Propagandaministern Joseph Goebbels tyckte inte om det han såg. ”Kvinnorna som demonstrerade för sina judiska närstående var en obehaglig syn. Männi skorna samlades i stora skaror och tog till och med i viss utsträckning judarnas parti”, skrev han i sin dagbok. I mer än en vecka pågick demonstrationerna. Den sjätte dagen var gatan svart av människor, säkert tusen personer, berättar Charlotte Israel. Vakterna riktade kulsprutor mot folksamlingen och röt: ”Om ni inte går nu, så skjuter vi!” Men nu brydde vi oss inte längre om hur det gick för oss, fortsätter hon. ”Vi skrek ’Mördare, mördare, mördare, mördare’, inte en gång utan ideligen tills vi tappade andan.” Den 6 mars gav Goebbels order om att de judar som satt fängslade på Rosenstrasse skulle friges. Han var inte beredd att stoppa demonstrationerna med våld. Själv skrev han i sin dagbok att deportationerna skulle genomföras längre fram, vid en lämpligare tidpunkt. Så blev det inte. Julius Israel och alla de andra fick gå hem. Ingen av dem hamnade i koncentrationsläger. Men Charlotte lämnade aldrig Julius ensam mer. Inte så länge nazisterna hade makten.

Förintelselägren De som räddades vid Rosenstrasse var ungefär 1 700 personer. Men för alla de judar som inte var gifta med tyskar gick det sämre. När polisen grep dem var det ingen som demonstrerade. De sattes på tågen och fraktades till de stora läger som tyskarna hade byggt upp: Majdanek, Treblinka, Bergen-Belsen, Auschwitz och andra. Där delades fångarna upp i två grupper. De unga och starka fördes till baracker, fick randiga fångkläder och sattes i hårt kroppsarbete.

160 NAZISMEN OCH ANDRA VÄRLDSKRIGET

Historia1a1.indb 160

2010-10-28 09.25

Historia1a1.indb 161

2010-10-28 09.25

HISTORIA 1a1 för gymnasiet | Christer Öhman

HISTORIA 1a 1 för gymnasiet

a aa a a

för gymnasiet | Christer Öhman

Christer Öhman

HISTORIA 1a 1

ISBN 978-91-27-41848-6

9 789127 418486

omslag_historia.indd 1

2010-10-28 08.29