Till Ansgar och Einar
Vร RLDAR AV LIV MATTIAS KLUM Text Anna Froster
Bokfรถrlaget Max Strรถm
© Bokförlaget Max Ström 2013 © Foto Mattias Klum Bilder är publicerade med benäget tillstånd av National Geographic Text Anna Froster Formgivning Patric Leo Original Petra Ahston Inkapööl Bildredaktörer Monika Klum och Samuel Svensäter Faktagranskning Lars-Åke Janzon Projektledare Eva Wrede Repro Linjepunkt, Falun Tryck Graphicom, Italien 2013
ISBN 978-91-7126-290-5
INNEHÅLL Nära
9
Livets laboratorium Havets regnskog Varma vidder
17
51
81
Naturens storstad
139
Myllrande mörker
211
Frysta ögonblick
241
Expedition Fotografi Epilog
299
Register Tack
304
302
275
6
7
20
ag var här först, du får ta en annan väg. Havsleguanen utstrålar urtida orubblighet. Bakom sig har han en stab av några hundra släktingar med samma ryggtaggar likt dinosauriers och samma självsäkra leende. Leguanlegionen ler i tystnad men luften är full av hesa skränanden. Blåfotade sulor, skarvar, pingviner och pelikaner har mycket att säga varandra hela tiden. Vinden är salt och varm, men havet är oväntat kallt att doppa fötterna i. Havsströmmarna för isande djupvatten hit till de små öarna längs ekvatorn. Leguanerna har nyss kommit upp från sina undervattniska betesmarker. Nu ligger de och värmer sig i den stekande solen. Ett människobesök rör dem inte i ryggen. På Galápagos finns inga landlevande rovdjur, förutom människan, och vi är fortfarande ganska nyanlända gäster. Det går att komma någon meter ifrån de stora svarta skarvarna, sedan hoppar de i vattnet och simmar iväg. Skarven kunde faktiskt flyga när den kom hit, men förlorade senare förmågan. Utan några hotande rovdjur behövdes det helt enkelt inte. När skarvarna slutade att flyga lade de också på hullet och är numera dubbelt så stora som sina släktingar vid Perus kust. De har blivit galápagosskarvar, som inte finns någon annanstans. Galápagosöarna ligger utslängda mitt i Stilla havet långt ifrån allt och det har gett dem många endemiska arter, sådana som bara finns just här. Några av arterna är till och med unika för sin ö. När Charles Darwin kom hit 1835 kunde folk här säga vilken ö en sköldpadda kom ifrån bara genom att titta på skalet. Härmtrastar och finkar skilde sig också åt mellan öarna. När Darwin kom hem till England insåg han plötsligt vad det här betydde. ”När jag ser dessa öar inom synhåll från varandra […], tillhörande en ringa skara av djur, och bebodda av dessa fåglar, bara aningen åtskilda i struktur och med samma plats i naturen, måste jag misstänka att de bara är varianter”, skrev han. Numera är det här allmänt känt: Arter är varianter av varandra som har utvecklats åt olika håll i olika miljöer. På Galápagos har historien börjat om på nytt, om och om igen. En art har formats efter ön där den har råkat hamna, som i ett laboratorium, där man har tagit bort all inblandning utifrån. Förutom djurens och växternas långsamma förändring är själva marken de står på stadd i ständig omvandling. Öarna föds och dör, de försvinner i västra änden av horisonten och byggs upp i öster. Ny lava väller upp från jordens inre medan de gamla öarna långsamt nöts ner av vind och vatten. Det känns osannolikt, att små vulkantoppar sticker upp här mitt ute i världshavet, och att landsköldpaddor har flutit hit levande på sina skal. Här ligger de nu, några små skärvor av urtiden som har blivit kvar. Men mötet med den moderna människan har blivit brutalt. Valfångare utrotade sköldpaddorna från flera öar redan på 1800-talet, och i stället följde främmande arter med skeppen hit, som de ursprungliga djuren och växterna inte har en chans att hinna anpassa sig till. I dag finns över 700 nya arter, mot 500 naturliga. En elefantsköldpadda kavar långsamt fram på väg upp mot vulkansjön, längs en stig som många generationer sköldpaddor har mejslat ut i lavaterrängen. Han kan vara långt över 100 år gammal. Det är inte omöjligt att hans mamma mötte Charles Darwin.
J
21
22
23
BRUN PELIKAN, SANTA CRUZ:
Pälssälarna har inte lika bråttom att
Havet nöter långsamt ner vulkan-
bygga upp ett späcklager för att
öarna. Den äldsta ön som fortfarande
hålla värmen. De invandrade hit från
håller sig över havsytan är omkring
öarna kring Antarktis och har tjock
tre och en halv miljoner år gammal.
päls som en rest av sitt förflutna.
Under ytan ligger en hel bergskedja
Ofta ligger pälssälarna på skugg-
av vulkaner, de äldsta i öster och de
sidan eller kryper in i klippskrevor
nyaste i väster. Santa Cruz är en av
för att klara den tropiska värmen.
de mittersta öarna. (Sid 18–19)
När de glider fram i Galápagos kalla havsströmmar har de nytta av sin
GALÁPAGOSLANDLEGUAN OCH
päls, men vem vet, kanske kommer
FLOREANAHÄRMTRAST: Vänner är
evolutionen en gång att ge dem lite
viktiga, särskilt när man inte är så
svalare klädsel. (Föregående
smidig själv. Trasten äter parasiter
uppslag)
från leguanen. Även sköldpaddorna håller sig fräscha med hjälp av
HAVSSULA: Kicker rock sticker upp
trastar och finkar.
som hajtänder ur havet, nära San
Galápagosfinkarna har nått ära
Cristobal där Darwin först steg iland
och berömmelse för att ha lett
på Galápagos 1835. Men det var
Darwin fram till sin evolutionsteori,
inte kärlek vid första ögonkastet.
men faktum är att han hade bättre
”Lavablocken är porösa som slagg
ordning på sina insamlade härm-
och rödaktiga till färgen. De för-
trastar. Också trastarna var olika från
krympta träden ser livlösa ut. De
ö till ö, vilket fick honom att börja
svarta klipporna blir ugnsheta av
fundera. (Sid 20)
den vertikala solstrålningen och luften känns kvav och tryckande.
24
GALÁPAGOSPÄLSSÄL: Till skillnad
Växterna luktar illa. Landskapet ser
från våra svenska gråsälar, som får
ut som man kan föreställa sig att
klara sig själva efter några veckor, så
odlade delar av helvetet skulle te
diar pälssälarnas ungar i två tre år.
sig”, skrev han. (Till höger)
25
26
27
HAVETS REGNSKOG
SVARTFENAD REVHAJ, FIJI: ”Plötsligt märker man att det man ligger och fotograferar blir helt spattigt, panikslaget, och när man tittar upp kommer näringspyramidens topp glidande, den som formar korallrevets ekosystem. Det är som om hela revet blir nervöst. Den här saxstjärtade sergeantfisken i förgrunden uttrycker känslan ganska bra.”
51
54
attenytan ligger platt och tom ända till horisonten. Ingen kan ana att det är en Narniagarderob, en port till en annan värld. Ett simtag bort, när ljummet vatten sluter sig över huvudet, öppnar sig en tyngdlös, luktlös, tidlös dimension. Ljuden blir dova, blodets pulserande kommer nära. Vattnet känns nästan klarare än luften, men det är ändå svårt att säga vad korallrevet har för färg. Det skimrar fram och tillbaka som vågorna, i violett, gult, vitt, blått, fast i helt andra nyanser än ovanför ytan. Vi sjunker djupare och djupare ner i en undervattnisk stad där husen är byggda av djur. Små, små koralldjur bildar ett levande skinn på sina förstenade förfäders skelett. Stjärnpolyper och skivanemoner vajar, annars är det ganska stilla. Efter en stund börjar revets invånare titta fram en efter en. Neongula kirurgfiskar fortsätter att beta alger på korallängen. En drakfisk glider förbi med giftig integritet ända ut i fenspetsarna. Havsanemonens fingrar sträcker sig fram och tillbaka och bränner allt som irrar sig dit. Giftpilar skjuter ut som ur en nässla eller en manet och dödar smådjur som anemonen slukar. Men mellan dödsfingrarna tittar ett orangerött ansikte fram. I denna tättbebodda värld har någon hittat varje litet skrymsle, och inne bland anemonens tentakler bor clownfiskarna. De verkar klara sig undan det brännande giftet genom ett tjockt slemlager på huden, och därmed har de ett perfekt gömställe dit ingen annan kan ta sig in. Som tack rengör clownfiskarna anemonen från alger och parasiter. Det går nästan att ana ett triumferande leende när de tittar ut mellan tentaklerna. Clownfiskfamiljen består av några hannar och en äldre, dominant hona. I fullmånetider lägger hon orange rom i anemonens trygga barnkammare. Hannarna står för yngelvården medan honan gör mer sporadiska inhopp. Om honan dör blir den äldsta hannen hona i stället och familjelivet fortsätter som om inget har hänt. Clownfiskar är inte ensamma om att kunna byta kön, det mesta verkar möjligt på denna queerpsykedeliska planet under ytan. Ungefär så här har livet flutit fram genom årmiljonerna. Korallreven är en av våra äldsta oförändrade miljöer, tillsammans med regnskogen. Och precis som i regnskogen har myriader av växter och djur hunnit utveckla märkliga talanger, intressen och vänskapsband. Korallreven är de enda som kan tävla med regnskogarna när det kommer till artrikedom. När man en gång har klivit ner under ytan och sett färgerna är det plågsamt att se dem blekna. Det räcker med en liten höjning av vattentemperaturen för att korallerna ska bli vitaktiga och dö. Dessutom får de svårt att bygga upp sina kalkskal när koldioxidhalten stiger och haven blir surare. Och det som går förlorat då är inte bara en spejsad, färgsprakande tripp för turister. Korallreven är barnkammare för havens oändliga mångfald, som förser miljoner människor med mat varje dag. Som hämtade från ett annat universum, men samtidigt en av grundvalarna för vår egen blå planet. En havsorm simmar upp för att hämta luft. Underifrån ser vattenytan ut som världens tak, som om allt tar slut där. För ett ögonblick känns det avlägset att återvända till den platta ytan.
V
55
HJORTHORNSKORALLER, RAJA
RAJA AMPAT: Här finns jordens
KROKODILFISK, RAJA AMPAT:
AMPAT, INDONESIEN: Solljuset
rikaste kända undervattensliv, med
Krokodilfisken lever på kamouflage
dansar över korallängen, men själva
drygt 1 500 fiskarter och över
och tålamod. Till och med mönstret i
korallerna är stilla och stela. De
500 arter av koralldjur. Det utgör
ögonen är anpassat för att smälta in
består av koralldjur, små nässeldjur
75 procent av alla världens koraller.
mot botten. Blickstilla, nergrävd i
som lever i kolonier. När koralldjuren
Öriket Raja Ampat ligger på gränsen
sanden bidar den sin tid tills en liten
dör blir deras hårda kalkskal kvar.
mellan Stilla havet och Indiska
fisk kommer alldeles nära. Då
Nya levande koralldjur slår sig ner
oceanen, där starka havsströmmar
öppnar krokodilfisken sin jättelika
utanpå de gamla och så växer revet,
sveper med sig larver från korall-
mun som omringar bytet. (Till höger)
med ett levande skinn på sitt
reven till havens alla hörn. Därför
kalkskelett. Det som ser ut som
anses Raja Ampat vara ett moderrev.
växter är alltså djur, men inuti
Det verkar dessutom vara mindre
koralldjuren lever små alger. De får
känsligt för korallblekning än många
en trygg bostad och i utbyte förser
andra rev, och kanske skulle djur
de koralldjuren med näring från
härifrån kunna återbefolka andra
solljuset. Algerna behöver mycket
havsområden där korallerna dör.
sol och varmt vatten men de klarar
(Sid 54)
inte om det blir för ljust eller för varmt. Ganska små temperaturförändringar kan få koralldjuren att släppa sina inneboende alger, i hopp om att hitta nya som klarar värmen bättre. Men om de inte gör det förblir korallerna bleka och svälter långsamt ihjäl. När jordens medeltemperatur stiger skyndar det också på försurningen av havet, vilket gör att koralldjuren och många andra får svårt att bygga upp sina kalkskal. I kombination med miljögifter, övergödning och överfiske sätter det en enorm press på korallreven och gör dem ännu mer känsliga för blekning. (Sid 52–53)
56
58
59
80
VARMA VIDDER
AFRIKANSKT LEJON, SHAMWARI VILTRESERVAT, SYDAFRIKA: Storleken
pälsade magar uppåt för att klara hettan. Ett rytande lejon kan höras på åtta
på manen signalerar på långt håll hur
kilometers håll. De är symbolen för mod
stark en afrikansk lejonhanne är. Ju
och styrka, och miljoner turister är
större hårman, desto mer attraktiv är han
beredda att betala mycket för att få känna
bland honorna. Men varför har då inte
deras kraftfulla närhet. Ändå har Afrikas
alla hannar ännu yvigare man? Svaret är
lejon förlorat 75 procent av sitt utbred-
antagligen att det blir för varmt att gå
ningsområde de senaste hundra åren.
med tjock mörk päls på savannen. Lejon
Liksom alla världens stora kattdjur har de
vilar ofta hela dagen med sina tunn-
jagats till en spillra av sitt forna antal.
81
82
83
84
är elefanterna närmar sig känns det i hela kroppen. Deras dova samtal mullrar som åska, som tunga basgångar i magen. Doften är också tung, inte helt olik kogödsel men grövre och mustigare, som att doppa hela näsan i en gödselstack. Savannens hetta är sträv mot tungan – varje andetag är tungt. Nu är de här, våra tyngsta landdjur, djupt inbegripna i en konversation som verkar ha pågått i decennier. Långdragna knorranden och korta trumpetstötar. Vi hör bara en tredjedel av dialogen, resten är för djup och lågfrekvent för ett mänskligt öra. En del av den färdas genom marken som seismiska vågor, på samma sätt som jordbävningar och åskmuller. Andra elefanter kan höra meddelanden på åtminstone tre mils radie genom fötterna. När de vill lyssna ännu mer noggrant trycker de snabeln mot marken. Elefanter talar åskans språk och det kan vara viktigt för att hitta grönskande, nyregnad mark. Genom att lyssna efter avlägset åskmuller i marken verkar de kunna upptäcka åskväder som är mer än 15 mil bort och börja vandra ditåt. Oförstående och svettiga står vi människor bredvid. En fotograf som vill leva elefantliv måste hela tiden klä på sig och klä av sig. Från morgonkylans ylle och varma kängor till flipflops och solhatt mitt på dagen. Klädhögarna växer. Men elefanterna är alltid rätt klädda, de har sin egen inneboende klimatanläggning med avancerade fläktsystem och tjock isolering. Själva storleken på en elefant fungerar som ett skydd mot hettan. En stor kropp tar lång tid att kyla av eller värma upp, så därför klarar de både dagarnas aggressiva hetta och nätternas kyla. Motsatsen är de små surikaterna, som snabbt blir iskalla i ökennatten. Å andra sidan kan de lätt värma upp sig genom att vända magen mot morgonsolen. Där har de en mörk underull som suger strålarna rakt in i den lilla kroppen. Om elefanterna trots allt blir för varma, så vandrar de in i skuggan och börjar vifta med sina stora öron. Genom öronen går ett nät av ytliga blodkärl där blodet kyls ner. Efter en liten stunds viftande kan temperaturen inne i elefanten sjunka med hela fem grader. Det här är förklaringen till att afrikanska elefanter har större öron än sina asiatiska släktingar som är anpassade efter ett mer skuggigt skogsliv. Så långt man kan komma från heta savanner och regnskogar vankar pingviner omkring på Antarktis, där isvinden visslar kring öronen i 200 kilometer i timmen. Där kommer de storörade inte långt. I polarklimat gäller det att ha små utstickande delar, att vara så rund som möjligt för att vända så liten yta mot omgivningen som det bara går. Polargiraffer skulle helt enkelt inte fungera. Panamarävar eller fjällrävar kan göra sig nästan klotrunda när de rullar ihop sig med nosen under svansen. Elefanterna har däremot en stor hudyta med sina oräkneliga rynkor och veck. Allra skrynkligast är de afrikanska. I vecken lagrar elefanterna lera och fukt, och det håller dem svala mycket längre efter ett bad än om de hade haft slätt skinn. Även när leran har torkat skyddar den mot solen, som en extrahud. Eftermiddagssolen bränner och savannen är som en jättelik stekhäll. Fotografhuden är blossande röd. Elefanterna viftar stillsamt med öronen och fortsätter sitt samtal.
N
85
SHAMWARI VILTRESERVAT,
AFRIKANSKA ELEFANTER, TEMBE
ZEBRA, THANDA VILTRESERVAT,
SYDAFRIKA: Omkring 250 mil norr
NATIONAL ELEPHANT PARK,
SYDAFRIKA: Varje zebra har ett
och söder om ekvatorn går jordens
MOÇAMBIQUE: I Tembe National
individuellt mönster, precis som våra
vändkretsar. Ju närmare vänd-
Elephant Park finns några av
fingeravtryck. Varför zebrorna är
kretsarna man kommer, desto längre
världens största elefanter. Det beror
randiga har diskuterats länge i
blir torrperioderna och desto
framför allt på att de har bevakats
forskarvärlden. Den vanligaste
tydligare formas landskapet av
väl mot tjuvskyttar. (Sid 84)
förklaringen har varit att ränderna
vattentillgången. Nere i floddalarna
förvillar lejon, som får svårare att
blir livet ett helt annat än på den
urskilja enskilda zebror och att
gulbruna slätten. (Sid 82–83)
bedöma avstånd. Men nyligen visade en svensk forskargrupp att randiga djur klarar sig bättre undan tsetseflugor. Kanske kan ränderna förvilla både insekter och lejon. (Till höger)
86
87
88
89
132
133
134
SPRINGBOCK, KGALAGADI TRANSFRONTIER PARK, BOTSWANA: Springbok betyder hoppantilop på afrikaans. De är Sydafrikas nationaldjur och det nationella rugbylaget heter just Springboks. Springbockarna är goda sportförebilder eftersom de kan springa i 100 kilometer i timmen och hoppa fyra meter rakt upp med stela ben och huvudet neråt. Det finns många teorier om varför de gör sina typiska hopp. En är att de visar hur starka de är, för att rovdjuren ska välja ett annat byte. (Till vänster)
TRUBBNOSHÖRNING, THANDA VILTRESERVAT, SYDAFRIKA: Precis som elefanter tycker noshörningar om att ta lerbad för att klara hettan och bli av med parasiter. Trubbnoshörningar är de största av världens fem noshörningsarter och kan väga upp till 3 600 kilo. Till skillnad från de enstöriga spetsnoshörningarna lever de i små flockar. Trubbnoshörningarna är inte särskilt aggressiva mot andra arter och det är relativt lätt att komma nära dem. Tyvärr har det gjort dem till ett lätt byte för tjuvskyttar, eftersom de också ser väldigt dåligt. (Nästa uppslag)
135
136
137
138
147
REGISTER Kursiva siffror hänvisar till bild
buskhuggorm, amerikansk 214, 218
alger 52–53, 56, 64, 266
Chile 245, 258, 259, 260–261,
Amazonas 210, 211
262, 263, 264–265, 266
floreanahärmtrast 21, 20, 24
impalaantilop 126, 128–129
floreanasköldpadda 44
Indien 98, 99, 102, 103, 106–107,
flugsnappare, azurblå 186, 188–189
Anderna 258, 260–261
Chobe nationalpark 94–95, 97
flygödla 17
Antarktiska polarhavet 245
cikada 143, 215
Foping National Nature Reserve
Antarktis 9, 85, 242–243, 246, 248,
clownfisk 55
249, 252, 266, 292, 292–293
266, 267, 270–273
116–117, 118–119, 120, 121, 122–123, 286, 287 Indiska oceanen 64 Indonesien 52–53, 54, 56, 57,
clownfisk, falsk 70–71, 74
Fossey, Dian 300
60–61, 62–63, 64, 66–68, 69,
arapapegoja 297
Corbett nationalpark 98, 99
fregattfågel 34, 36–37
70–71, 74, 74, 76, 77, 78–79,
Argentina 148–149, 150,
Costa Rica 176, 177
färgaregroda 204–205, 207
207, 208–209, 236, 237,
168–169, 170
278–279, 280
argusfasan 143
Dalarna 8, 10, 246, 247, 252, 253
galápagosfink 24
axishjort, fläckig 102, 106–107
Danum Valley 96, 97, 150, 151,
galápagoslandleguan 20, 24
154, 155, 156–157, 158, 159,
galápagosskarv 16, 17, 46, 48–49
Bahamas 58–59, 64
162–163, 164, 165, 166, 167,
Galápagosöarna 16–49, 72–73, 74,
Bako nationalpark 176, 178–179,
167, 170, 171, 182, 183, 184,
190, 191, 200, 202, 200–203
184, 186, 187, 188–189, 190,
276, 276, 277 gallerpyton, indomalayisk 222–223,
Island 250–251, 252, 254–257, 266 jättekrabbspindel 207, 207 jättemussla 60–61, 64 jättepanda 266, 267
balsablomma 216–217, 218
190, 222–223, 224–225, 226,
Bamessing 150, 152–153,
227, 228, 229, 283, 283,
gepard 108, 108
Kalahari 90, 150, 290, 291
284–285
gibbonapa 9, 143, 228
Kalimantan, centrala 166, 167,
172–173, 174, 175, 194–199, 198, 212–213, 218 Barbilla nationalpark 176, 177
Darwin, Charles 21, 24, 41, 44, 266
226
Gillöga, Västerskär 11, 14–15 Gir Forest nationalpark 110, 111,
bladnosödla 170, 171
Darwin’s rhea 264–265, 266
blåfotad sula 21, 32–33, 34, 35
dipterocarpusträd 164, 165
giraff 90, 91
blåsippa 10, 10
drakfisk 55, 64, 65
Golfströmmen 64, 245
blåval 266
drakfisk, röd 64, 65
gorilla 138, 139, 140–141, 144,
Bomassa 280, 280, 281
durianträd 275
boomslang 172–173, 174, 175
dvärgpingvin 292
Borneo, Malaysia 9, 96, 97, 143,
114, 115, 286, 287
145, 145, 146, 146, 147, 190 gråsäl 240, 241, 245 gräshoppa 211
150, 151, 154, 155, 156–157,
Ekoln 10, 10, 11, 11, 12–13
158, 159, 160–161, 162–163,
Eldslandet 245, 258, 259, 260–
164, 165, 166, 167, 167, 170,
261, 262, 263, 264–265, 266
Guyana 204–205, 207, 207, 207 göktyta 9
289, 289 Kamerun 150, 152–153, 172–173, 174, 194–197, 198, 199, 212–213, 214, 218, 220–221, 226, 230–231, 234 Kanha nationalpark 102, 103, 106–107, 112, 113, 114, 116–117, 118–119, 120, 121–123, kannranka 207, 208–209 Kapstaden 124–125, 126 kattuggla 9 kejsarpingvin 245
171, 176, 178–179, 182, 183,
elefant 84, 85, 86, 90, 92–93,
184, 184, 186, 187, 188–189,
94–95, 96, 97, 97, 98, 99,
hakremspingvin 248–249, 252
190, 190, 191, 200, 202,
100–101
havsanemon 70–71, 74
108, 130, 131–134, 135, 290,
havskrait, bandad 66–68, 69
291
200–203, 222–223, 224–225,
elefant, afrikansk 84, 86, 90,
226, 227, 228, 229, 234, 235,
92–93, 94–95, 97, 97, 99,
275, 283, 283, 284–285, 288,
100–101
289, 289 Botswana 90, 92–93, 94–95, 97, 108, 108, 134, 135 braminuggla 114, 116–117
elefant, asiatisk 98, 99
havsleguan 21, 26–27, 29, 30–31,
Kgalagadi Transfrontier Park 108,
Kicker Rock, Galápagos 24, 25
34, 38, 39, 41, 42–43, 276,
Kina 266, 267, 270–273
276
Kinabatangfloden 234, 235
elefant, borneansk, skogs- 96, 97
havsorm 55
kirurgfisk 55
elefantsköldpadda 44, 45
havssköldpadda 215
klippdass 124–125, 126
emu 266
Brasilien 148–149, 150, 168–169,
302
110, 111, 112, 113, 114, 115,
havssula 24, 25
kobra 150, 152–153, 154, 155
havsörn 6–7, 10
kolibri 143 Kongo 138, 139, 144–147, 145,
170, 176, 180–181, 185, 185,
Fiji 50, 51, 64, 65, 66–68, 69, 76, 77
hjorthornskorall 52–53, 56
206, 207, 210, 211, 274, 276
fikusträd 275
hopprätvinge 210, 211
146, 190, 192–193, 237,
bromelia 276
fiskuv 224–225, 226
hornuggla 9
238–239, 280, 280–281
brunbjörn 246, 247
fjällräv 85
buffel 90
flickslända 10
Burängarna 8, 10, 252, 253
flodhäst 90
koralldjur 52–53, 56 Iguazúfallen 148–149, 150, 168–169, 170
korallrev 9, 55, 62–63, 64 korpgam 168–169, 170
krokodilfisk 56, 57
orkidé 185, 185
Shaanxiprovinsen 266, 267,
pampasräv 85, 258, 262, 263
Shamwari viltreservat 80, 81,
kungskobra 154, 155, 228
270–273
tiger 99, 118–119, 120, 121 Tijuca nationalpark 185, 185 Tiririca 176, 180–181, 274,
Lago Grey 258, 259
Panama 215, 216–217, 218, 219
82–83, 86, 97, 97, 99, 100–101,
Landmannalaugur 252, 254–257
panter 90
126, 127
lejon, afrikanskt 80, 81, 102,
Papua 54, 56, 278–279, 280
silkesapa, Wieds 176, 180–181
Parque Estadual da Serra da Tiririca
silverbladapa 150, 151, 275
232–233, 234, 258, 259–261,
sjölejon 40, 41
264–265, 266
104–105, 108, 109 lejon, asiatiskt 110, 111, 114, 115, 286, 287
176, 180–181, 274, 276
276 tofsargusfasan 158, 159 Torres del Paine nationalpark
Patagonien 232–233, 234
skarv 16, 17, 21, 46, 48–49
torrlandsbarasingha 112, 113
leopard 88–89, 90, 102, 103
pelikan 21
skivanemon 55
trädgroda 215
leopardmuräna 74, 75
pelikan, brun 18–19, 24, 28, 29
skogskobra 150, 152–153
trädhuggorm 220–221, 226
linckiasjöstjärna 74, 74
pilgiftsgroda 204–205, 207
skorpionfisk 236, 237
tätört 10
Lobeke nationalpark 220–221, 226
pingvin 21, 85, 245, 248–249, 252,
skrake 9
läppfisk, sexbandad 76, 77 Lättfotade Sally 46, 47 mamba, Jamesons gröna 194–199, 198 manta 76, 78–79, 278–279, 280
292, 292–293
174, 175, 194–199, 198
Uppland 10, 10, 11, 11, 12–13
skäggdopping 9
pisksnok, asiatisk 154, 156–157
skäggök 143
Vamizi Island 74, 75
puckelsnappare, röd 76, 77
skäggsvin 200, 201, 202, 203, 228
Vatnajökull 250–251, 252
pälsfladdrare 143, 190, 191
sköldpadda 21, 24, 44, 45
vattenkobra 280, 280, 281
pälssäl 22–23, 24, 41
småskrake 9
veckelbjörn 215, 216–217, 218,
Mata Atlantica 206, 207 Mbanjong 150, 152–153, 172–173,
skrattmås 29
Pinta 44
sparvuggla 11, 11 rafflesia 186, 187 Raja Ampat 52–54, 56, 57, 60–63,
spetsnoslövgroda, brasiliansk 274, 276
219 vikval 245 vildapel 11, 12–13
Moçambique 74, 75, 84, 86
64, 66–68, 69, 70–71, 74, 74, 76,
spindel 185, 185, 207, 207
muräna 74, 75
78–79, 207, 208–209, 236, 237,
springbock 134, 135
278–279, 280
spökdjur 226, 227
Volcanoes nationalpark 142, 145
Virunga nationalpark 138, 139, 144–147, 145, 146
Namibia 130, 131–133, 290, 291
rakbladskirurgfisk 72–73, 74
Stilla havet 21, 276
Våmhus 246, 247
nandu, mindre 264–265, 266
regnbågsorm 297
stjärnpolyp 55
vårtbitare 206, 207, 210, 211
National Geographic 276, 287,
revhaj, karibisk 58–59, 64
Stockholms skärgård 6–7, 10, 11,
Vänö 6–7, 10
294–295
revhaj, svartfenad 50, 51
14–15
Västra Papua 207, 208–209
nattskärra 215
Rio Branco 297
storlom 9
Niteroi 274, 276
Rio de Janeiro 185, 185
strandskata, amerikansk 30–31, 34
noshornsvipera 230–231, 234, 237
Rondonia 210, 211
struts 266
noshörning 126, 127, 135,
Rondonia, Brasilianska 296,
sugfisk 76, 78–79
ål 69
Sumatra 167
åsnepingvin 245, 292, 292–293
136–137
297
zebra 86, 87
noshörningsnäshornsfågel 190, 190
rundsileshår 10
surikat 130, 131–133, 290, 291
Nyaru Menteng 289, 289, 300, 300
Rwanda 142, 145
Svalbard 244, 246
Östersjön 10, 240, 241
Sydafrika 80, 81, 82–83, 86, 87,
Övre Hillen 9
Nyiragongo 190, 192–193, 237, salskog 120, 122–123
88–89, 90, 91, 97, 97, 99,
näsapa 182, 183, 234, 235
San Cristobal 24
100–101, 108, 109, 124–125,
BILDER I AVSNITTET EXPEDITION
näsgroporm, borneansk 275
Santa Cruz 18–19, 24
126, 127, 135, 136–137
Fotografi där Mattias Klum före-
näshornsfågel 143, 190, 190
Sarawak 159, 160–161, 176,
238–239
näshornsfågel, vitkronad 275
sötläpp 62–63, 64
178–179, 288, 289
näshornsgroda 184, 184
Savuti 94–95, 97
nätpyton 228
Selous viltreservat 102, 104–105, 126, 128–129
kommer är tagna av Lars-Magnus Ejdeholm, s. 274, 277, 289,
Tanzania 102, 104–105, 126, 128–129 Tembe National Elephant Park 84,
290–291, 300; Ola Högberg, s. 278–279, 284–285, omslagets baksida; Samuel Svensäter,
Okavangodeltat 90, 92–93
sengångare 9
orangutang 143, 162–163, 165,
sengångare tretåig 176, 177
Tepen River 288, 289
s. 282–283, 287; Peter Deger-
sergeantfisk, saxstjärtad 50, 51, 76,
Thanda viltreservat 86, 87–89, 90,
feldt, s. 293 och Hans Odöö,
166, 167, 167, 228, 275, 289, 289, 300, 300
77
86
91, 108, 109, 135, 136–137
s. 281, 288; Monika Klum,
s. 296–297.
Tack till vännerna Niclas Kjellström-Matseke och Anders Årbrandt på Svenska Postkodlotteriet för deras engagemang för Världar av liv och för deras stöd till människor i nöd, hotade arter och miljöer. Ett stort tack även till alla vänner på National Geographic Magazine, National Geographic Missions Program och National Geographic Society som genom åren gett mig fantastiska uppdrag och möjligheter som genererat många av bilderna i denna bok.