Sammanfattningsvis kan sägas att dyskalkyli ofta är förknippat med andra svårigheter, men man har inte kunnat visa några orsakssammanhang mellan svårigheterna.
Dyskalkyli och ångest Numera är det välkänt att matematiska aktiviteter kan orsaka ångest och att detta är specifikt för matematik och inte för någon annan, allmänt svår, uppgift (Faust, Aschcraft och Fleck, 1996). Ångest i sig är känt för att hämma prestationen på en rad olika kognitiva funktioner, inklusive det som kan påverka matematiska prestationer, som arbetsminnet (Eysenck och Calvo, 1992). Den känslomässiga påverkan, både lång- och kortsiktig, av att kämpa med matematiska uppgifter, som kamraterna tycker är lätta, är emellertid hittills okända. Studiet av de nioåriga dyskalkylektiska barnen i referensgruppen (Bevan och Butterworth, 2007) visade att barnen upplevde stor vånda under matematiklektionerna:
Referensgrupp 1 Barn 5: Det gör att jag känner mig utanför, ibland. Barn 2: Ja. Barn 5: När jag tycker om… när det är någonting jag inte vet, önskar jag att jag var en smart person och jag skyller det på mig själv. Barn 4: Jag skulle gråta och jag önskar jag var hemma med min mamma och det skulle vara – jag skulle inte behöva göra någon matematik.
Referensgrupp 2 Samtalsledaren: Hur känns det på en matematiklektion, när man tappar spåret? Barn 1: Hemskt! Samtalsledaren: Hemskt? Varför då? Barn 1: Jag vet inte. Barn 3: (viskar): Han vet visst. Samtalsledaren: Du kan gissa. Barn 1: Du känner dig dum. Duktigare barn är naturligtvis alla medvetna om detta och ofta retar de, eller pekar ut, sina dyskalkylektiska klasskamrater: Barn 1: Hon är …hon är alldeles upprörd och eländig och hon tycker inte om att bli retad. Barn 4: Ja, och sedan gömmer hon sig i ett hörn… ingen vet var hon är och hon gråter där.
Kapitel 1
Dyskalkylikorrad.indd 13
Dyskalkyli – vad är det?
13
09-12-11 16.18.26