9789177410485 by Smakprov Media AB

amtal i vardagen är ett viktigt men ofta förbisett verktyg inom äldreomsorgen. Detta trots att meningsfulla samtal mellan personal och äldre är själva förutsättningen för en personcentrerad omsorg. Det här är en lättläst och inspirerande bok, som ger dig konkreta tips och stöd för hur vardagens samtal kan bidra till ökad arbetsglädje för personalen och bättre livskvalitet för äldre. Det handlar om etablerad samtalsteknik som är oerhört enkel att praktisera. Boken bygger på den nationella värdegrunden för äldreomsorgen och varvar teori med praktisk vägledning samt exempel ur vardagen. Budskapet är att om äldreomsorgen ska vara en attraktiv arbetsplats, krävs det att personalen får möjlighet till konstruktiva samtal och reflektion. Både med äldre och med varandra. Monika Forsman är socionom, lärare och grupphandledare med lång erfarenhet inom äldreomsorg och socialt arbete. Hon är även medarbetare i Tidningen Äldreomsorg.

ISBN 978-91-7741-048-5

789177 410485

Innehåll 5 Förord 8 Bokens struktur 9

KAPITEL 1. Verklighetens samtal

Samtalets tre ben – situation, deltagare och mål

Samtalet skapar det möjliga

Vardagliga samtal – bekräftande och identitetsskapande

Samtal med fokus på uppgift och upplevelse

KAPITEL 2. Huvudpersoner och fallbeskrivningar

Anders, 84 år

Britten, 86 år

KAPITEL 3. Värdegrunden – en kompass

31 40

Värdegrundens begrepp och värdeord

KAPITEL 4. Värdegrunden medför förändringar

Tillbakablick

Genomförandeplanen än viktigare

Samtalet ny metod

KAPITEL 5. En salutogen äldreomsorg ser hela människan

KAPITEL 6. Samtalet som verktyg – tekniktips

53 81

Goda förutsättningar för en dialog

KAPITEL 7. Samtal i värdegrundens anda

Välkomstsamtal

Anders samtal om genomförandeplanen

Anhörigstödjande samtal

Hjälp att duscha – fokus på uppgift eller upplevelse?

100

Existentiella grubblerier

105

Hur ska man tänka egentligen?

109

KAPITEL 8. Samtal om samtalen

111

En struktur för värdegrundsarbetet

113

Metoder för att nå förändring

123

Att reflektera – tänka en tanke vidare

134

Slutord

135

Referenser

Förord ”Om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem? Samtalet är den grundläggande formen för mänskligt samspel.” (Steinar Kvale, norsk psykolog, 1938–2008)

Med den här boken vill jag bidra till en äldreomsorg i värde

grundens anda: en äldreomsorg som bärs av kärleksfull och professionell personal som känner arbetsglädje och stolthet, och en äldreomsorg vars brukare får leva sitt liv på sitt sätt och ser fram emot att vakna upp nästa morgon. Min erfarenhet från handledningar och utbildningar med omsorgspersonal är att deras viktigaste verktyg, samtalet, ofta är ett förbisett område. Om samtalet skulle få ta större plats skulle det öka personalens arbetsglädje och motivation och de äldres livs kvalitet avsevärt. Visst förs det meningsf ulla och viktiga samtal i den dagliga omsorgen, men det skulle kunna vara så många fler. En värdeg rundsbaserad äldreomsorg förutsätter att den enskilde äldre och personalen samtalar med varandra om mer än väder och

Förord

vind. Kunskaper och utvecklingsa rbete behövs i både värdeg rund och samtalsteknik. Jag förundras ofta över hur mycket som kan uppnås genom så lite. I samtalsutbildningar möter jag ofta undersköterskor som stolt berättar om en ny typ av dialoger med äldre, tack vare att de provat olika samtalstips. De har lyckats samtala om livet genom att lyssna, anpassa sina frågor till situationen och tänkt på sitt eget sätt att reagera. Viktiga vardagsmöten har kommit till stånd trots högt arbetstempo. En samtalsmedvetenhet har utvecklats. Det finns några konstruktiva samtalsregler som lyfter minsta vardagssamtal till oanade höjder. Det är inte något ”hokus pokus” utan etablerad samtalsteknik. Denna teknik, eller samtalskonst som en del skulle kalla den, presenteras teoretiskt och praktiskt i form av tips varvat med exempel. Dessutom får läsaren följa längre skeenden i värdeg rundens anda: brukarna Anders och Britten som är nya inom omsorgen, dottern Annika som är osäker på sin roll och hamnar i konflikt med personalen, samt undersköterskan Lea som har svårt att få ihop sina värdeg rundsambitioner med enhetens rutiner. För att äldreomsorgen ska bli ett attraktivt och glädjefullt arbetsområde måste personal få möjlighet att samtala och reflektera medvetet och konstruktivt. Det vinner alla på. Ett antal förslag på hur arbetsg rupper kan reflektera kring sitt arbete presenteras. Läsaren får också följa hur några arbetsg rupper använder arbetsplatsträffarna för att utveckla sina samtals metoder. Exempelvis reflekterar hemtjänsten på Höjden saluto gent kring den nye brukaren Lasse som mår psykiskt dåligt, och på ett APT är begreppet välbefinnande i centrum. Min bok är skriven för all personal inom all äldreomsorg:

• Du som arbetar i dagligt omsorgsarbete. • Du som är enhetschef. 6

• Du som ansvarar för något specialområde: värdeg rundsledare, samordnare, samtalsledare eller stödpedagog.

• Du som fattar beslut om äldreomsorg: politiker eller övergripande chef.

• Du som ansvarar för organisationers utvecklingsarbete. Personer som utbildar sig på gymnasie-, yrkeshögskole- eller universitetsnivå för ett yrke inom området lär sig dels teori om värdeg rund, salutogen grundsyn och samtalsteknik, dels hur de samtalar i vardagssituationer för att nå upp till sina ambitioner om ett gott arbete. Jag använder olika benämningar på den enskilde: äldre, brukare och omsorgstagare. Äldre personer med demenssjukdom nämns ibland speciellt då det finns specifik och viktig kunskap för just denna grupp. Det mesta av innehållet är dock allmängiltigt. Med förhoppning om spännande reflektioner och ökad arbetsglädje! Monika Forsman

KAPITEL 4

Värdegrunden medför förändringar Att gå från ett standardiserat till ett mer individinriktat förhållningssätt tar naturligtvis tid. Det medför avsevärda konsekvenser för både synsätt och praktiskt arbete.

För att tydliggöra vilka stora förändringar som successivt måste

ske över tid görs här en mycket kortfattad tillbakablick på den utveckling som skett inom äldreomsorgen under 2000-talet. Genomförandeplanen infördes 2006 och värdeg runden 2011. Den salutogena grundsynen introducerades i verksamheter under ungefär samma tidsperiod.

Tillbakablick Den absolut största skillnaden mellan tiden kring senaste sekel skiftet och idag är att omsorgsarbetet numera alltid ska utgå från en samarbetsrelation – en arbetsallians istället för som tidigare en undersköterskas åtgärdslista. Det relationsinriktade arbetet planeras utifrån den äldres behov av arbetsalliansens personer, en professionell och den äldre. De bidrar med olika kunskap. Det

tidigare mer åtgärdsinriktade arbetet räknade inte med den äldre som en resurs. Planeringen av hens omsorgsarbete gjordes enbart av personal. Exempel på detta är att samtliga insatser på en enhet utfördes på exakt samma sätt, oberoende av vem som fick insatsen. Ett ”städ” var ett ”städ”. Utvecklingen av synen på omsorgsarbete med äldre kan sammanfattas så här:

• Från en uppgiftsinriktad till en relationsinriktad omsorg • Från att den äldre har varit en arbetsuppgift till att hen blivit en person med identitet och personlighet

• Från att hjälparen följt tidigare instruktioner till att i varje enskild situation fatta beslut om bemötande och arbetssätt

• Från att som äldre ha varit ett objekt som behövde tas om hand till att nu vara en resurs och medproducent av sin egen omsorg

• Från att kommunens utbud av insatser styr till att den äldres behov styr kommunens utbud av tjänster

Genomförandeplanen än viktigare Genomförandeplanen är den del av dokumentationen som bör ligga till grund för omsorgen utifrån biståndsbeslutet. Det i sin tur baseras på socialtjänstlagen. Genomförandeplanen handlar inte om att bedöma vilka insatser personen ska få, utan om hur insatserna ska genomföras. Med andra ord: Vad är målet vi ska sträva mot? Hur ska vi göra för att nå målet? När ska vi göra det? Vem ska göra vad? Det här kan låta enkelt, men det är det inte alltid. Varje insats ska vara individanpassad och måste därför vara ”genompratad” med huvudpersonen, den enskilde. Det är viktigt att komma ihåg att det är en mycket märklig situation för den enskilde att göra en plan på vardagliga sysslor. Det mesta av det som tas upp har

KAPITEL 4. Värdegrunden medför förändringar

tidigare tillhört privatlivet. Likaså är det bra att påminna sig om att många äldre tror att det är anpassning till enhetens arbetssätt som gäller, liksom att kunskap om värdeg runden ofta saknas hos äldre och anhöriga. Att introducera planen på ett motiverande sätt öppnar upp för bra samtal. Istället för ordet genomförandeplan kan man använda sig av orden överenskommelse eller planering, som låter mer begripligt.

”Jag vill sitta ner med dig och planera hur vi ska hjälpa dig så att det blir utifrån hur du vill ha det, så långt det är möjligt.” ”Om vi skriver ned allt vi kommit överens om vet mina kollegor också om hur du vill ha det.” ”Berätta precis hur dina kvällar var när du bodde i ditt hus, så försöker vi bygga vår planering för dig på det.” Dessutom måste ansvarig personal själv tro på genomförande planen, det vill säga se den som ett nödvändigt redskap för att omsorgen ska baseras på värdeg runden. Det måste finnas rutiner på arbetsplatsen för hur och när en genomförandeplan görs, hur den förankras hos övrig personal, hur den hålls aktuell, ändras i och följs upp. Om en enhet vill att verksamheten ska fungera hälsofrämjande för dess brukare måste det finnas en samsyn.

Lagom är bäst?

De första årens genomförandeplaner (åren efter införandet 2006) var relativt enkla i sin form och inte datoriserade. Nu är de ofta mycket detaljerade och datoriserade. Risken är att dokumentet i sig hamnar i fokus istället för samtalet med den äldre. Det här är en intressant nöt att knäcka. Ska vi ha detaljplanering på alla nivåer i en brukares liv i ett dokument som många kan ta del av, men som inte alltid används för att det är så komplicerat, eller ska vi ha ett enklare dokument som brukaren och personalen känner är deras gemensamma samarbetsdokument? Ska planen vara verksamhets- eller personcentrerad? Vi kan också fråga oss om det ibland finns risk för att en äldres integritetsgräns överskrids i ambitionen att få till stånd en användbar genomförandeplan. Det är nödvändigt att här hitta en balans. Steg ett för att göra det är att vara medveten om nämnda problematik.

Samtalet ny metod Samtalet är centralt för att garantera värdeg runden. Hur samtals metoden används beror på vem brukaren är och hens resurser. Det är viktigt att påpeka att en dialog också kan vara icke-verbal och till största delen bygga på kroppsspråket. Att samtalet öppnar upp för goda och meningsf ulla relationer mellan den äldre och hens personal är alla överens om. Nya roller

I samtalet ställs det nya förväntningar på både personal och brukare. Ett stort ansvar läggs på den enskilde personalen som ska uppmuntra den äldre att berätta vem hen är och hur hen vill ha det. Utifrån det ska en överenskommelse om hur omsorgen ska utföras formuleras och den ska vara i linje med den äldres tidigare livsstil och det fattade biståndsbeslutet. Dessutom ska det hela

KAPITEL 4. Värdegrunden medför förändringar

vara genomförbart på arbetsenheten. Nämnda överenskommelse dokumenteras i genomförandeplanen. Det handlar om något helt annat än vardagsprat – kvalificerade samtal. Exempelvis förväntas personal:

• Uppfatta uttalade och outtalade behov: ”Vad säger Ulla mellan raderna? Visst skulle hon behöva ledsagning? Trots att Ulla säger att allt är bra märker jag av att hon inte är nöjd – hur kan jag hjälpa henne? Hur frågar jag vidare?”

• Vara medveten om sitt eget ansvar för att varje omsorgssituation utgår från värdeg runden oavsett hur enheten i stort klarar av att följa värdeg runden fullt ut: ”Nu är det rörigt och stressigt men jag behåller mitt lugn när jag hjälper Knut med rakningen, annars blir hela dagen fel för honom.”

• Vara flexibel och finna lämpliga sätt att samtala med en äldre om möjligheten att uttrycka sig är begränsad. Det är inte bara nytt synsätt och nya värderingar som ställer nya krav på personal. Arbetet är överlag mer kvalificerat än tidigare. Fler mycket gamla multisjuka finns att ge omsorg till. Gruppen brukare med psykisk ohälsa är vanligare, liksom barnfamiljer i svåra livssituationer. Mer palliativ vård bedrivs i den äldres hem och på boenden. Värdeg rund uttrycker också förväntningar på att den äldre:

• Berättar hur hen vill ha det. • Säger till när det inte känns bra. • Gör överenskommelser med sin kontaktperson om hur omsorgen ska genomföras.

• Tänker till inför utvärdering av genomförandeplanen: vad har fungerat bra, vad behöver ändras.

• Står upp för den han eller hon är.

• Tar ställning till om anhöriga ska vara med vid samtal om omsorgen.

• Här behöver poängteras att delaktigheten måste vara utifrån funktionsnivå. Ibland måste en god man eller annan ställföreträdare tala för den äldre. Att ta för sig som äldre är inte enkelt för alla i beroendeställning, trots inbjudan från personal. ”Det är gott nog att få hjälp och hur den utförs får man vackert ta.” Många äldre anpassar sig till det de tror är det förväntade, vilket särskilt sker när personal upplevs som stressad eller när man inte hunnit bygga en relation.

Exempel 1: Nya roller Lars har en hel del hemtjänst sedan hustrun Karin hastigt gick bort för ett år sedan. Han får hjälp med inköp, städ, lättare matlagning och personlig omvårdnad. Kontaktperson Mohammad upplever Lars som fåordig, passiv och försiktig. Han vill uppmuntra Lars att berätta mer om hur han vill ha det. ”Lars, jag vill veta hur det är för dig att få hjälp från hemtjänsten?” ”Det går bra.” Mohammad fortsätter med något av följande: ”För oss är det viktigt att vi hjälper dig på ett sätt som passar just dig, så försök att tänka efter.” ”Vi gör olika hos olika personer, så vi vill veta hur vi ska göra hos dig. Om vi börjar med den personliga omvårdnaden ….” ”Äldreomsorgen har en värdegrund som säger att vi ska jobba utifrån varje persons önskemål, därför vill vi veta dina.” ”Det finns inte något ´hemtjänstsätt´ – vi vill göra så mycket som möjligt på ditt sätt. Därför vill jag att vi går igenom den hjälp du får av oss och att du ärligt talar om vad som fungerar bra och vad som skulle kunna fungera än bättre.” 45

KAPITEL 4. Värdegrunden medför förändringar

Kommentar: Mohammad försöker ”utbilda” Lars i äldreomsorgens värdeg rund genom att förmedla att Lars kan och ska påverka så mycket som möjligt, och att Mohammad vill det.

Exempel 2: Nya roller Britten ska få besök av sin systerdotter Mia och är osäker över hur hon ska organisera det hela. Hon funderar tillsammans med hemtjänst personalen Livia. ”Britten, du berättade tidigare för mig att din systerdotter Mia kommer på besök till helgen. Vad roligt!” ”Ja, det ser jag fram emot, men jag vet inte riktigt hur jag ska ordna med det.” ”Vad menar du?” ”Vi brukar alltid äta lite fint, tända ljus, duka med favoritporslinet och laga Mias favoritmat, men jag vet inte riktigt hur jag ska ro det iland. Det blir så mycket att tänka på och jag tror inte jag klarar det.” ”Hmm …. men du, det går ju att beställa extra matportioner, bara du är ute i god tid.” ”Aldrig i livet att jag serverar den maten, nej det ska vara fin och festlig mat.” ”Kan du inte prata med Mia om det, i förväg, hon kanske har något förslag. Eller så skulle ni kunna boka bord på kvarterskrogen. Den har öppet lördagar och söndagar och där är det gott om plats för din rullstol. Fundera lite mer hur du vill ha det, så pratar vi om det imorgon.”

Kommentar: Livia hjälper Britten att tänka vidare istället för att ta över och komma med en färdig lösning. Britten får hjälp med att fortsätta med sin och systerdotterns tradition, och hon ansvarar fortfarande.

ISBN 978-91-7741-048-5

789177 410485