Fotograf: Johan Gunséus

universitet, samt Pro Futura Scientia Fellow vid The Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala. Hans forskning handlar framför allt om det mänskliga doftsinnet och har belönats med flera priser. Vid Stockholms universitet undervisar han i perceptionspsykologi, kognitiv neurovetenskap och forskningsmetodik. Johan Örestig är fil.dr i sociologi och

Boken är skriven för studerande inom humaniora, pedagogik, medicin, beteende-, samhälls- och vårdvetenskap. Det är också en bok för alla som är nyfikna på människans natur.

verksam som lärare och forskare vid Umeå universitet. Ämnet för hans avhandling var hur ojämlikhet i hälsa påverkar pensionering. Nu forskar han om hur sociala medier används för att påverka det lokala samhället. Han är medlem av redaktionskommittén för Fronesis, en tidskrift för politisk teori och kritik som introducerar internationell debatt

”Evolutionen har gjort människan till en samarbetande varelse som skapat samhällen, språk och kulturer. Med en klar och stringent redogörelse för moderna evolutionsteoretiska resonemang visar Jonas Olofsson och Johan Örestig övertygande hur människans natur samspelar med hennes kultur.”

för en svensk läsekrets.

Peter Gärdenfors professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet

ISBN 978-91-27-13521-5

EVOLUTIONSTEORI OCH MÄNNISKANS NATUR

Psykologiska institutionen, Stockholms

JONAS OLOFSSON JOHAN ÖRESTIG

Jonas Olofsson är docent och lektor vid

som länkar samman vetenskaperna om människans kultur och samhälle med genetik och hjärnforskning. Här tas läsaren med på en resa där samtida forskare förenar biologiska och sociala perspektiv för att skapa en ny vetenskap om människan. Innehållet spänner över genetik, den sociala hjärnan och evolutionsteoretiskt grundad forskning om mänskligt beteende. Det handlar om fördomar, samarbete, maktförhållanden, stress, hälsa och livet i den moderna välfärdsstaten. Genom en rörelse mellan olika perspektivnivåer – gener, hjärna, individ, grupp och samhälle – visar författarna hur områden som alltför ofta behandlas fristående i själva verket är oupplösligt förenade. EVOLUTIONSTEORIN ÄR EN BRO

JONA S OLOFSSON

JOHAN ÖRESTIG ”Människan har en biologi som gör henne till något

EVOLU TIONS TEORI

annat än ett ’oskrivet blad’ som passivt präglas av omgivning och erfarenheter. Den mänskliga biologin lämnar ett stort utrymme för kulturell och beteendemässig flexibilitet och för att förstå detta måste forskarsamhället erkänna det ömsesidiga beroendet mellan biologi och kultur.”

OCH MÄNNISKANS NATUR Omslag: Petra Waldersten Omslagsbild: Charles Robert Darwin (1809–1882) Bildkälla: Science Photo Library/IBL Bildbyrå

9 789127 135215

Evolutions.indd 1

2014-11-14 14.17

27-13521-5_inlaga.indd 2

2014-10-31 08.38

Innehåll

Inledning: Evolutionsteorin, människan och samhället 7 Bokens ambitioner och syfte 8 Misstänksamheten mot evolutionstänkandet och biologin 9

1 Evolutionsteori och samhällsvetenskap 15 Evolutionsteorins grunder 16 Darwin och evolutionsteorin som historiska produkter 22 Från Darwin till darwinismer: samtidens mottagande och politisering av evolutionsteorin 26 Evolutionstänkandets vägar i 1900-talets samhällsteori 34

2 Genetik och evolution 41 Föreställningar om ärftlighet före den moderna genetiken 41 Den moderna genetiken 44 Människans gener 45 Epigenetik 54

3 Människans evolution 61 Människans förhistoria 62 Den moderna människan 65 Gener som gör människan unik 72

4 Hjärnan och medvetandet 77 Hjärnans uppbyggnad 77 Sinnesupplevelser 82 Hjärnans associationsbark 86 Utveckling och specialisering av hjärnans förmågor 91 Socialt beteende 99

27-13521-5_inlaga.indd 5

2014-10-31 08.39

5 Den sociobiologiska utmaningen 111 Sociobiologi: myror, människor och själviska gener 112 Evolutionspsykologins intåg i samhällsvetenskapen 118 Evolutionspsykologin och skillnader mellan män och kvinnor 123 Den nya evolutionära samhällsvetenskapen 133

6 Feministisk evolutionsteori 139 Feministisk forskning, genus och antibiologism 140 Feminismen och återerövrandet av naturen 142 Evolutionspsykologi möter feministisk teori 143 Teorin om patriarkatets evolutionära ursprung 146 Samarbetsinriktad fostran och anknytning 152 Den materialistiska vändningen: kroppens återkomst i feminismen 158

7 Stress, hälsa och biologi 165 Whitehallstudierna och den sociala hälsogradienten 166 Hälsans sociala determinanter 168 Bortom arv kontra miljö: evolutionsteori möter samhällsteori 173 Livet utanför kroppen: ekologi, samhälle och kultur 176

8 Välfärdsstatens evolution 183 Samarbetets många uppenbarelseformer 184 Välfärdsstaten som institutionaliserat samarbete 187 Välfärdsstatens utveckling som evolutionsprocess 188 Stödet för välfärdsstaten 192 Spelteori och den reciproka människan 196 Ömsesidigt samarbete och flernivåselektion 200

Slutord: Perspektiv på människans natur 209 Referenser 215 Tack 227 Om författarna 229 Register 230

27-13521-5_inlaga.indd 6

2014-10-31 08.39

Inledning: Evolutionsteorin, människan och samhället Vad är människans natur? Den skenbart enkla frågan väcker en värld av associationer. Den anknyter till våra djupast liggande värderingar, men också till kunskapsläget vid forskningsfronten. Begreppet människans natur har en laddning som har bibehållits genom sekler. Trots att människan utan tvivel är en biologisk varelse, är biologins roll för att förstå människans natur starkt ifrågasatt bland många, som i stället förordar sociala och kulturella perspektiv. Kanske är detta på väg att förändras. Under de senaste åren har ett flertal böcker som på olika sätt introducerar evolutionsteori och biologi som forskningsområden med stor samhällsrelevans översatts till svenska (Pinker 2006; Marmot 2006; Dawkins 2007; de Waal 2011, 2013). Dessa verk är ofta skrivna ut ifrån författarnas specialvetenskapliga inriktningar, vilket riskerar att ligga i vägen för en sant tvärvetenskaplig förening som kan ge nya perspektiv. Dessutom är de ofta polemiska så till vida att författarens egna teser främjas på bekostnad av andra, lika välgrundade. Det gör att forskningsområden som egentligen präglas av mångfald och oavslutade debatter, framställs som att de entydigt dikterar biologiska sanningar som andra vetenskaper endast har att rätta sig efter. När evolutionsteorin framställs som en enhetlig vetenskaplig förklaringsmodell som griper in och skapar ordning och reda i samhällsforskningen stärker det antagligen skepsisen mot biologiska infallsvinklar för att förstå mänskligt beteende och mänsklig kultur. Under de senaste decennierna har dock samhällsvetare själva i allt inledning : evolutionsteorin , människan och samhället

27-13521-5_inlaga.indd 7

2014-10-31 08.39

större utsträckning applicerat evolutionsteoretiska perspektiv på traditionellt samhällsvetenskapliga forskningsfrågor. Feministiska forskare har blivit experter på genetik och primatologi och bidrar med kritiska perspektiv och forskningsstrategier som söker sig bortom förenklande antaganden om att mänskligt beteende kan förklaras som antingen biologiskt eller socialt determinerat. Sociologer och beteendeekonomer utvecklar alternativ till Homo economicus, den sociobiologiska och nationalekonomiska föreställningen om en egenintresserad och rationell marknadsmänniska. Deras verktyg är experimentalpsykologin, spel teorin och evolutionsteorin. Socialepidemiologer bygger broar mellan evolutionsbiologi, fysiologi och sociologi för att förstå den komplexa relationen mellan social omgivning, kronisk stress och ojämlikhet i hälsa. Statsvetare beskriver välfärdsstatens framväxt och utveckling i termer av kulturell evolution. Psykologer och hjärnforskare studerar sociala och emotionella beteenden som processer i hjärnan. Resultaten av dessa möten mellan evolutionsteori, biologi och samhällsvetenskap överraskar ofta på så sätt att de utmanar den etablerade bilden av relationen mellan natur och kultur som åtskilda faktorer. Evolutionsteorin tycks i dag i många avseenden vara den bro som gör det möjligt för vetenskaperna om människans kultur och sam hälle att knytas ihop med genetik och hjärnforskning på ett meningsfullt sätt. En sådan integrering innebär, tror vi, vidgade perspektiv för både naturvetare, humanister och samhällsvetare. Men den väcker också nya frågor, problem och utmaningar.

Bokens ambitioner och syfte Trots det stora populärvetenskapliga intresset för evolutions- och hjärnforskning, är den evolutionära samhällsvetenskapen fortfarande relativt okänd i Sverige. Denna bok är ett försök att ändra på detta. Vi anlägger ett brett vetenskapligt perspektiv på den mänskliga tillvaron. Särskilt fokuserar vi på människans sociala egenskaper – socialiteten – och de biologiska processer som möjliggör dem. I bokens åtta kapitel tar vi med läsaren på en resa från denna socialitets minsta beståndsdelar – generna – via forskning om sociala processer i hjärnan till evolutionsteoretiskt grundad forskning om mänskligt beteende. Det gäller forskning om fördomar, maktförhållanden, psykosocial hälsa och livet i den moder na välfärdsstaten. Genom en rörelse mellan lägre och högre perspektivnivåer – gen, hjärna, individ, grupp och samhälle – vill vi visa hur 8

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 8

2014-10-31 08.39

forskningsområden som alltför ofta behandlas fristående i själva verket är oupplösligt förknippade med varandra. Det som skiljer föreliggande bok från annan literatur är betoningen på beröringspunkterna mellan evolutionsteorin och forskningen om människans psykologi, historia och samhällsliv. Vi tror att denna bredd är nödvändig för att man ska kunna närma sig den stora frågan om människans natur. Idén till denna bok kommer från våra diskussioner med kollegor och vänner som är skeptiska till att biologi skulle kunna bidra till en bättre förståelse av mänskligt beteende och samhällsliv. Vi har därför försökt förmedla en kunskap som förenar människans evolution och biologi med hennes kultur och historia, och som inte kräver djupa biologiska förkunskaper av läsaren. I stället hoppas vi att boken ger läsaren såväl teoretiska som praktiska verktyg för att förhålla sig till diskussionen om relationen mellan evolution, biologi och mänsklig kultur. Vi vill ge läsaren en djupare förståelse för evolutionära, genetiska och neurovetenskapliga perspektiv, och att dessa kunskaper kan fungera som redskap för ett forskningsbaserat bemötande av vanliga, generaliserande påståenden om vår mänskliga natur. Det gäller exempelvis föreställningar om ”naturgivna” skillnader mellan olika grupper som utgår från biologiska och psykologiska forskningsresultat.

Misstänksamheten mot evolutionstänkandet och biologin Ett grundläggande antagande i den forskning och de teorier som diskuteras i denna bok är att evolutionsprocessen har återverkat inte bara på organismers anatomiska egenskaper, utan också på deras sociala beteendemönster. En röd tråd är därmed att det evolutionära perspektivet kan bidra till vår mänskliga självförståelse, något som fortfarande kan uppfattas som ett kontroversiellt budskap. Vissa säger att evolutionen enbart kan säga någonting om skillnader mellan olika biologiska arter, och menar att eftersom humanister och samhällsvetare intresserar sig för individer och grupper av människor, som ju tillhör samma art, är evolutionen irrelevant. Sådana argument negligerar det faktum att modern evolutionsgenetik i hög grad fokuserar på just skillnader mellan individer och mellan grupper inom samma art. Evolutionsforskningens kritiker erkänner oftast att biologiska perspektiv är viktiga för att förstå människans grundläggande biologiska drifter, som hunger och sexua litet, som leder oss att vilja äta kaloririk mat och fortplanta oss. Men inledning : evolutionsteorin , människan och samhället

27-13521-5_inlaga.indd 9

2014-10-31 08.39

människans avancerade kulturella uttryck kan väl inte ha med biologi att göra? Evolutionsbiologen och författaren David Sloan Wilson (2007) menar att sådant tänkande, att vi människor är höjda över djurriket och fungerar enligt helt andra lagar, är ett utslag av hybr is. Idéer om människans upphöjdhet har en lång historia, inte minst i kristna samhällen, och många vill behålla den föreställningen. Men Wilson understryker att kulturella uttryck som människans intelligens, känslo liv och sociala tillvaro bör förstås som en funktion av våra hjärnor, vars sociala predisposition är ett resultat av en lång evolutionsprocess. Tanken på att mänskligt beteende har en biologisk grund är för många liktydig med en pessimistisk människosyn. En seglivad föreställning i vårt samhälle är den om ”kulturens fernissa”, att vi endast genom kulturell prägling kan upprätthålla en civiliserad fasad gentemot omvärlden. Men så snart vi är fria från omvärldens blick blottar vi vår biologiska, genetiska natur, som gör oss (i synnerhet män) kapabla att begå fruktansvärda övergrepp. Vår västerländska kultur översvämmas av sådant idégods. Filosofen Thomas Hobbes skrev till exempel att livet utanf ör det ordnade samhället var ”ensamt, fattigt, plågsamt, djuriskt och kort”. Bland vissa religiöst inriktade tänkare är människans förtappade natur en anledning att underordna sig starka auktoriteter inom kyrkan eller, som hos Hobbes, en enväldig härskare. Dagens populärkultur frossar i berättelser om mänsklig ondska, vare sig det gäller mördare på flykt undan rättvisa, makthungriga politiker, krig eller massmord. I kända romaner och filmer som exempelvis WilliamGoldings Flugornas herre berättas om hur våra hänsynslösa och djuriska sidor släpps fram när kulturens fernissa krackelerar. De starka dominerar de svaga, ”djungelns lag” råder i naturen. Liknande idéer har inspirerat många moderna dokusåpor. På detta sätt har naturen och biologin kommit att representera det primitiva och oönskade i vår mänskliga tillvaro, medan kulturen gör oss till hjälpsamma och medkännande varelser. Som vi kommer att se förekommer liknande tankegångar ofta hos många biologiskt inspirerade tänkare. Vi vill nyansera den bilden. Biologi, determinism och reduktionism

En orsak till att biologisk kunskap än i dag väcker motstånd, vare sig det handlar om hjärnforskning, evolutionsvetenskap eller genetik, är de två hotbilder som biologin utgör, determinism och reduktionism. Det 10

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 10

2014-10-31 08.39

första hotet, determinismen, är den skrämmande tanken att männi skor är biologiskt programmerade till ett visst beteende och att detta skulle göra sociala reformer verkningslösa. Sådana dystopiska slutsatser förekommer i vissa politiska strömningar, men har inget stöd att hämta i biologisk forskning. Faktum är att inga organismer är så enkla att de är genetiskt programmerade för endast ett beteende. Alla organismer på jorden lever i föränderliga miljöer, och det gör att de behöver en viss flexibilitet för att säkerställa sin överlevnad och fortplantning. Hos människan har denna egenskap utvecklats till oöverträffade nivåer. I ljuset av denna enkla sanning innebär genetisk determinism egentligen bara att särskilda omständigheter leder till att särskilda beteenden sätts igång. Låt oss för ett ögonblick anta att alla djur, också vi människor, lyder under genetisk determinism. Om våra beteenden är genetiskt programmerade, och olika miljöbetingelser leder till förutsägbara resultat, behöver det inte leda till uppgivenhet inför sociala problem. Tvärtom kan det uppmana till försök att skapa optimala sociala miljöer där människans bästa sidor stimuleras. Det andra hotet från biologin kan sammanfattas i begreppet reduktionism. Reduktionism är ett begrepp med många olika betydelser, men i detta sammanhang innebär det att mänskliga beteenden, tankar och känslor kan förklaras med, och reduceras till, biologiska processer. Ett exempel på reduktionism är att beskriva vilka processer i hjärnans olika regioner som aktiveras när vi återkallar något ur minnet. Innan den moderna psykologins och hjärnforskningens genombrott var det en vanlig uppfattning att psykologiska händelser inte alls kunde beskrivas i termer av biologiska processer, men i dag är denna reduktionism allmänt accepterad. De flesta forskare försöker nu på liknande sätt hitta förenklade förklaringsmodeller som kan förklara komplexa fenomen på ett så bra sätt som möjligt. En samhällsforskare kan exempelvis peka på sambandet att arbetslöshet hos föräldrarna ökar risken för att deras barn blir ungdomsbrottslingar. Detta är en form av reduktionism, men beskrivs sällan i dessa termer. Det faktum att biologi förknippas med reduktionism har troligtvis flera förklaringar. Den som följer massmedierapporteringen om biologisk forskning vet att den ofta presenteras på ett okritiskt och grandiost sätt. Men de flesta mediekonsumenter, även de som har hög utbildning, har en begränsad förståelse av själva forskningen, vilinledning : evolutionsteorin , människan och samhället

27-13521-5_inlaga.indd 11

2014-10-31 08.39

ket ökar risken för missförstånd och skepticism. Forskningen är högt specialiserad, och undervisningen i statistik och kvantitativ metodik är bristfällig inom många högskoleutbildningar. När personer utan kunskaper i statistiska metoder läser om en gen som har ett samband med risken för ungdomsbrottslighet är det lätt för dem att tro att komplexa sociala fenomen, som ungdomsbrottslighet, antas bestämmas helt och hållet av denna gen, trots att genen i själva verket kanske bara förklarar 1 procent av variationen i ungdomars kriminalitet. Denna feltolkning beskrivs i stället i termer av en överdriven biologisk reduktionism och ett sätt att ”biologisera” fenomen som, antar man, egentligen har enbart sociala orsaker. Sådana slutsatser uppmuntras ofta av att rapporteringen av vetenskapliga fynd präglas av förenklingar och överdrifter. I vårt (påhittade) forskningsresultat om genvarianten som förklarar 1 procent av variationen i ungdomars kriminalitet skulle forskningen sannolikt beskrivas i storslagna termer som att genvarianten ”förklarar varför vissa ungdomar blir brottslingar”. Alternativet till sådana förenklingar är inte att negligera denna forskning; genvarianten kan vara intressant att rapportera om och forskningen kan ha stor samhällsnytta. Men både journalister och forskare har ett ansvar att peka på gränserna för hur enskilda biologiska variabler kan förklara komplexa sociala fenomen. Med denna bok vill vi tillhandahålla verktyg för sådana bedömningar. Forskning bortom humanvetenskapernas ”två kulturer”

Den negativa synen på biologin reproduceras genom den arbetsdelning som har uppstått mellan olika vetenskapliga discipliner som studerar människan. Den brittiske författaren och kemisten C. P. Snow myntade begreppet ”de två kulturerna” i en välkänd föreläsning år 1959, för att beskriva hur forskare inom naturvetenskap och humaniora lever i skilda världar och tenderar att reproducera nidbilder av varandra. Vi ser ett behov av att sammanfoga den ”tudelade” bilden av människan som både en sociokulturell och en biologisk varelse. Separationen mellan dessa perspektiv framstår som både historielös och intellektuellt begränsande. Målet bör i stället vara att de olika perspektiven kompletterar och utmanar varandra på sätt som för kunskapen om människan framåt.

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 12

2014-10-31 08.39

*** Under 1900-talets ”rymdålder” fanns visionära planer på att försöka kommunicera med utomjordingar. Den legendariska ”Pioneerplaketten” skickades 1972 med ombord på rymdsonden Pioneer 10 för att kommunicera viktig information om den mänskliga civilisationen till de intelligenta utomjordingar som man hoppades skulle upptäcka sonden. Pioneer 10 var den första rymdsonden som lämnade solsystemet, och man gav den namnkunnige kosmologen och folkbildaren Carl Sagan uppdraget att utforma den plakett som skulle sammanfatta budskapet om vår art och kultur. Plaketten innehåller bilder av en man och en kvinna, samt symboler som ger information bland annat om sol systemet och väteatomen. Pioneerplaketten väcker många tankar hos betraktaren, och projektet att på detta sätt representera mänskligheten kan framstå som ett hopplöst företag. Men kanske säger det någonting viktigt om människans ständiga försök att förstå och definiera sig själv och sin plats på jorden. Låt oss göra tankeexperimentet att en av de intelligenta utomjordingar som plaketten riktades till skulle besluta sig för att studera oss människor. Vad skulle denna utomjording skriva ned i sin fältdagbok? Vilka mänskliga särdrag skulle anses vara intressanta nog att skriva hem om? Vi tror att denna utomjording skulle intressera sig för såväl den mänskliga biologin, vår genetiska kod, våra hjärnors nervceller och deras aktivitet, som den avancerade symboliska kulturvärld som den genererar. Om vi sedan förklarade för denna intelligenta varelse att människors vetenskapliga förståelse av sig själva präglas genom utbildningssystemet till att tämligen ensidigt fokusera på antingen de biologiska aspekterna eller de kulturella aspekterna, tror vi att utomjordingen sannolikt skulle bli både förvånad och bekymrad. Att överbrygga klyftan mellan ”de två vetenskapliga kulturerna” och deras sätt att förstå människan kan tyckas vara lika utmanande som att kommunicera med utomjordingar. Biologer, samhällsvetare och humanister må dela samma studieobjekt – människan – men de skiljer sig åt vad gäller teoretiska perspektiv, terminologi och analysmetoder. Dessa skillnader riskerar ständigt att göra oss till utomjordingar för varandra. Vi hoppas därför att vår bok kan ses som en del i ett meningsutbyte som för dessa perspektiv närmare varandra.

inledning : evolutionsteorin , människan och samhället

27-13521-5_inlaga.indd 13

2014-10-31 08.39

27-13521-5_inlaga.indd 14

2014-10-31 08.39

1 Evolutionsteori och samhällsvetenskap Darwins evolutionsteori har kallats ”den bästa idé som någon någonsin har tänkt” (Dennett 1996). Det är ett starkt och måhända provocerande påstående. Vad är det som gör att just denna idé kan tillskrivas en sådan status? I dag, mer än 150 år sedan Om arternas uppkomst utgavs för första gången, lever vi i en värld som är så präglad av dess bärande tankar att vi sällan lägger märke till det. Men i samband med att boken publicerades 1859 väckte den snabbt ett enormt intresse och fick en särställning, inte bara som ett viktigt bidrag i biologin, utan också som ett revolutionerande verk med brett genomslag inom filosofi och politik. Darwins evolutionsteori kom redan från början att relateras till samhällslivet och kulturen. En rad uttolkare försökte på mer eller mindre framgångsrika sätt att utveckla ett darwinistiskt tänkande inom såväl de politiska ideologierna som de framväxande samhällsvetenskapliga disciplinerna. Idéhistorikern Thord Silverbark (2010) menar att den stora spridningen i vad som kallats darwinism nog gör att det är mer rättv isande att tala om darwinismer. I det här kapitlet ska vi presentera evolutionsteorins grunder och göra ett par historiska nedslag av betydelse för en förståelse av darwinismens och evolutionsteorins framväxt, hur de gjort avtryck i samhällsvetenskap, kultur och politik samt hur de har förändrats beroende på i vilket sammanhang de använts. Vi vill ge ett perspektiv från Darwins samtid och visa hur synen på människan och mänskliga samhällen kom att förändras genom evolutionsteorins genombrott. Det är en historia som är rikare, mångtydigare och komplexare än vad som brukar beskrivas. 1 . evolutionsteori och samhällsvetenskap

27-13521-5_inlaga.indd 15

2014-10-31 08.39

Evolutionsteorins grunder Kärnan i den moderna evolutionsteorin är att den mångfald av arter som fyller jorden i dag är resultatet av en lång biologisk förändringsprocess. Darwin var långt ifrån den första forskaren som bidrog till kunskapen om denna process, men han var den viktigaste. Hans grundtanke var att alla organismer är besläktade genom en historisk och biologisk förändringsprocess på så sätt att människor och djur härstammar från samma enkla organismer. Det kan låta som en självklar idé, men Darwins teori om gemensam härstamning lanserades under en tid då religionens inflytande genomsyrade samhällets vetenskap och politik. Darwinismen kom att förändra människors uppfattning om sig själva och deras plats i naturen. Evolutionsteoretiska grundbegrepp

Darwins enskilt viktigaste bidrag var att formulera en noggrant empiriskt belagd teori om vad som anses vara den viktigaste mekanismen bakom evolutionsprocessen, nämligen den om det naturliga urvalet. Organ ismer är och har alltid varit inbegripna i konkurrens med andra organismer om knappa resurser. Under sin livstid konfronteras individer i en population med adaptiva problem, alltså utmaningar i den sociala och ekologiska omgivningen som hotar deras överlevnad och reproduktion. Alla kommer inte att överleva och reproducera sig. För att det naturliga urvalet ska träda i kraft krävs variation i egenskaper i en given population. I vissa fall ger en viss egenskap, till exempel en något längre hals hos en giraff, individen bättre förutsättningar att överleva och reproducera sig i jämförelse med individer med en något kortare hals. I sådana fall finns ett selektionstryck till gagn för den egenskap som effektivt hjälper individen att övervinna ett adaptivt problem. På sikt leder detta selektionstryck till en ökning av frekvensen av individer med den egenskap som gav en relativ reproduktionsfördel. Dessa individer, i detta exempel giraffer med särskilt långa halsar, har hög fitness. Darwin kände inte till vad vi i dag vet om gener och genetik, men han antog helt riktigt att selektionstrycket verkade på nedärvda egenskaper som mer eller mindre framgångsrikt fördes vidare, generation efter generation. Darwin betonar alltså den biologiska variationens samspel med den sociala och den ekologiska omgivningen. Teorin om naturligt urval är därför ett alternativ till, snarare än ett uttryck för, tanken om 16

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 16

2014-10-31 08.39

en biologiskt given kärna hos varje art. Det är förvisso riktigt att det tidiga biologiska tänkandet präglades av essentialism, en lära om naturliga typer som förenar många av västerlandets tänkare, från Aristoteles till John Locke. Vetenskapens viktigaste uppgift är enligt essentialismen att söka efter och identifiera de dolda essenser som resulterar i de observerbara essenser som är bestämmande för objekt, såväl ting som organismer eller arter. I ”Typological versus Population Think ing” argumenterar Ernst Mayr (1975/1984) för att evolutionsbiologin har gjort upp med en sådan essentialism och ersatt den med vad han kallar populationstänkande. Han menar att ett essentialistiskt angreppssätt visserligen kan vara en bra forskningsstrategi för kemister som söker den förenande ”kärna” som gör att vi kan kategorisera vissa ädla metaller som guld, andra som silver och så vidare. Men ur ett darwinistiskt perspektiv är den viktigaste frågan hur variationen ser ut mellan individer, inte den tänkta essens som förenar dem. Det är variationen som är förutsättningen för artens evolution. Även om det naturliga urvalet är den princip som främst förknippas med Darwin hävdade han aldrig att det var den enda urvalsmekanismen. I Människans härkomst och könsurvalet (1871/2006) argumenterade han för att förändringstryck verkar på arter genom konkurrensen om reproduktionstillfällen, alltså genom sexuell selektion eller könsurval. Darwin såg heller inte evolutionen som begränsad till anatomiska egenskaper. Han lämnade också viktiga bidrag till forskning om den mänskliga socialitetens evolutionshistoria. I The Expression of the Emotions in Man and Animals (1872/2009) undersöker han de många sätt på vilka män niskor och djur uttrycker känslor. Med hjälp av ett rikt bildmaterial kontrasterar han olika sinnesstämningar som ängslighet, sorg, glädje, förvåning, tillgivenhet, hjälplöshet, rädsla, hat och ilska. I en senare del av boken undersöker han även sociala känslomässiga tillstånd som självmedvetenhet, blyghet, skam och genans i djurriket. Darwins mål med alla dessa illustrativa exempel var att visa hur något vi betraktar som unikt mänskligt, såsom känslouttryck, har sina motsvarigheter bland andra sociala arter som vi delar evolutionshistoria med. Evolutionsteorins ambitionsnivåer och tillämpningsnivåer

Kan den allmänna teorin om evolutionen bli relevant för samhällsvetenskaplig forskning? Statsvetaren Lennart Lundqvist menar att applicerandet av evolutionsteori alltid bör följas av frågor om ambitionsnivåer och 1 . evolutionsteori och samhällsvetenskap

27-13521-5_inlaga.indd 17

2014-10-31 08.39

tillämpningsnivåer. Forskare bör reda ut vilken ambition man har med användandet av evolutionsteorin för att förstå mänskliga samhällen och dess medlemmars sociala beteenden (Lundqvist 2007, 36ff.). Det mest ambitiösa sättet att använda evolutionsteorin är som en holistisk förklaringsmodell. Längst går man i den position som har kallats universell eller generaliserad darwinism (Dawkins 1983). Genom att ge begrepp som ”variation”, ”selektion” och ”ärftlighet” väldigt allmänna definitioner kan förändringsprocesser inom områden som kultur, digitala system och fysik förklaras som evolutionära processer som i stort fungerar enligt samma principer som den biologiska evolution som Darwin studerade. En mer modest ambitionsnivå är att använda evolutionsteori som komplement till traditionell samhällsforskning. Ur ett sådant perspektiv är evolutionsteorin endast relevant för att förstå och förklara de delar av verkligheten som formas av interaktionen mellan människans biologi och de samhällsförhållanden som råder. Det kan till exempel gälla introduktionen av evolutionära perspektiv på människans socialitet, alltså frågor kring hur och varför språkförmåga, sociala emotioner och beteenden har utvecklats till allmänmänskliga egenskaper. På denna ambitionsnivå erkänns visserligen att dessa egenskapers evolutionshistoria bestämmer vilka beteenden som kan existera i dagens samhällen. Men forskningen integrerar inte evolutionära tankegångar, utan bibehåller de traditionella samhällsvetenskapliga förklaringsmodellerna. En tredje ambitionsnivå för användandet av evolutionsteori är genom metaforer och analogier. Här används evolutionsteorins grundbegrepp, som ”variation”, ”urval” och ”relativ reproduktionsframgång” som analytiska redskap för att förstå sociala fenomen som påminner om den biologiska evolutionsprocessen. Ett tydligt exempel från sociologin kan hämtas från Talcott Parsons (1966) som diskuterade samhället i termer av en organism. Evolutionsteorin ges här en informerande roll i meningen att den anses tillföra viktiga dimensioner som dominerande samhällsteorier och metoder saknar. När ambitionsnivån är utredd bör man enligt Lundqvist (2007) också klargöra om den evolutionära dimensionen tillämpas på individ- gen-, grupp- eller någon annan nivå. Det allra vanligaste sättet att tänka kring evolutionsprocessen är med utgångspunkt i den enskilda organismen eller individen. Evolutionens mål framstår då som säkrandet av den enskilda organismens överlevnad och reproduktionsförmåga. Men under hela 18

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 18

2014-10-31 08.39

evolutionsteorins historia har det pågått debatter om huruvida en sådan utgångspunkt är rimlig. Ett alternativt sätt att tänka kring evolution är att inta genens perspektiv. Enligt vad som kan kallas det genselektionistiska paradigmet är genen, alternativt en kombination av vissa gener, selektionens basenhet. Ur detta perspektiv finns organismer och deras observerbara uttryck och egenskaper, som möjliggör att generna ska kunna replikera sig och få spridning i en population. Detta är huvudargumentet i inflytelserika arbeten som Ronald A. Fishers (1930/1999) The Genetical Theory of Natural Selection och George C. Williams (1966/1992) Adaptation and Natural Selection. Evolutionsteorins uppgift är alltså att studera villkoren och mekanismerna bakom evolutionen av gener som påverkar individers adaptiva förmåga, det vill säga de egenskaper som ger organismen en relativ reproduktionsfördel och som därför över tid har slagit igenom i en population. Ytterligare en tillämpningsnivå är den kulturella eller den samhälle liga som representeras av teorier om kulturell och social evolution. Kanske gener och individer existerar i en viss form för att öka gruppens chanser att överleva? Grundargumentet för sådana teorier är att samhällen präglas av kulturell variation där olika särdrag, exempelvis tekniska uppfinningar och normsystem, i olika grad påverkar gruppers relativa framgång. Den konkurrens som uppstår mellan vissa kulturella uttryck leder till en kulturell överföringsprocess som innebär att de drag som försämrar gruppens ställning tenderar att dö ut medan de ”goda idéerna” är smittsamma och får större genomslag. Överföringsformer

Ett centralt område i alla teorier om evolution är överföring av information, och denna kan ske genetiskt eller kulturellt genom inlärning. Vetenskapsfilosofen Elliot Sober (1994) påpekar att olika teorier om informationsöverföring skiljer sig åt beroende på vilken överföringsform de betonar, alltså hur denna process går till. Vissa förklaringar (Sober kallar dem typ I-förklaringar) fokuserar på hur psykologiska predispositioner och sociokulturella egenskaper under evolutionen utvecklats som adaptioner. Den centrala överföringsformen är därmed den genetiska överföringen från förälder till avkomma. Andra förklaringar (typ II) inriktar sig i stället på evolutionen av de kulturella drag som överförs genom inlärning mellan föräldrar och avkomma. 1 . evolutionsteori och samhällsvetenskap

27-13521-5_inlaga.indd 19

2014-10-31 08.39

Ur detta perspektiv tenderar kulturer att ändra karaktär över tid efter som de grupper av individer som använder sig av, och bäst förmedlar kulturella innovationer till kommande generationer, tenderar att få fler barn än de som är mindre framgångsrika på detta område. I likhet med typ I-förklaringar sker överföringen mellan föräldrar och avkomma, men detta sker inte genetiskt. Ytterligare en förklaring (typ III) betonar evolutionen av kulturella drag som sker via inlärning mellan individer som inte knyts samman av släktskapsband. Ur detta perspektiv är det inte generna som utgör överföringsformen, och en individs fitness uppskattas inte längre genom antalet avkommor. Individer förvärvar idéer och kulturella innovationer via sina föräldrar, sina kamrater och tidigare generationer. Då det alltid finns en variation i kulturella drag, och eftersom individer är kräsna i fråga om vilka idéer de tar över och förmedlar, uppstår en evolutionär process som inte drivs av genetiska förändringar, men som fungerar enligt liknande principer som dessa. De olika tillämpningsnivåerna utesluter inte nödvändigtvis var andra. Forskare som Luigi L. Cavalli-Sforza och Marcus Feldman (1981) samt Peter J. Richerson och Robert Boyd (2004) har under många år utvecklat sofistikerade teoretiska modeller för att länka til�lämpningsnivåer, selektionsnivåer och överföringsformer med var andra och i specifika fall bedöma dessas relativa betydelse. Det kan med andra ord variera från fall till fall om en egenskaps evolution ska förklaras som resultatet av gen- eller gruppselektion, eller rentav som en kombination av selektionstryck på flera olika nivåer, så kallad flernivåselektion. Evolutionsteorins verklighets- och kunskapsuppfattning

Vi kan inte räkna med att ett applicerande av evolutionsteori inom samhällsvetenskapen låter sig göras utan hinder och svårigheter. De evolutionsteoretiskt orienterade statsvetarna Orion Lewis och Sven Steinmo (2012) menar till exempel att ett erkännande av den darwinistiska evolutionsteorin får stora konsekvenser för hur verkligheten är beskaffad (ontologi) och hur vi kan nå kunskap om den (epistemologi). Lewis och Steinmo slår fast att evolutionsteorin innefattar två ontologiska antaganden. För det första vilar den på dubbelriktad kausalitet. Det betyder att beteende förstås som resultatet av både omgivningens restriktioner 20

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 20

2014-10-31 08.39

och organismens genetiska kod. För det andra är evolutionsteorin studiet av ”komplexa adaptiva system” (Holland 1992). Det betyder att evolutionsteorin är interaktionistisk. Vi kan inte förstå hur evolutionen verkar genom att isolera de olika komponenter som tillsammans konstituerar den. Därmed blir forskning som behandlar evolutionära och genetiska faktorer som isolerade från faktorer i omgivningen missvisande. Evolutionsprocessen ska i stället förstås i termer av emergens; den skapar komplexa mönster i ett dynamiskt samspel mellan dess ingående komponenter som kan vara biologiska, ekologiska och sociala strukturer, villkor och händelser. Evolutionsteorin för också med sig kunskapsteoretiska, epistemologiska konsekvenser – i vilken utsträckning kan vi nå kunskap om den värld vi lever i? Evolutionsteorin skiljer sig från såväl experimentell biologi och samhällsvetenskap som i grunden intresserar sig för de omedelbara (proximata) orsakerna bakom de fenomen de studerar. I biologin kan det exempelvis betyda att man studerar hur en viss genetisk kod ger upphov till en viss egenskap. I samhällsvetenskapen kan liknande resonemang innebära att man undersöker de omedelbara motiven bakom hur beslut fattas på individnivå. Evolutionsteorin intresserar sig i stället för de yttersta (ultimata) orsakerna bakom de fenomen man studerar (Pinker 2006). Detta innebär att man, med utgångspunkt i vad man vet om selektionsprocesser, försöker förklara varför en viss egenskap en gång under evolutionshistorien har gett individerna med denna egenskap en relativ reproduktionsframgång gentemot dem som saknat den. Det betyder att den huvudsakliga analysmetoden som kommer ur evolutionsteorin är den historiskt narrativa, alltså en metod som fokuserar på hur historiska omständigheter och miljöfaktorer påverkar specifika utfall. Betydelsen av förändring över tid, slumpmässiga faktorer och ekologiska villkor gör därmed evolutionsbiologin till en i grunden historisk vetenskap. Biologer studerar organiskt liv som i likhet med dess omgivning är satt under ständigt omvandlingstryck. Det gör att slumpmässiga och tidsberoende faktorer får en betydande roll (Kiser & Welser 2007). Till skillnad från många naturvetenskaper, som syftar till att kunna göra detaljerade utfästelser om framtiden, syftar evolutionsteorin främst till att förstå de krafter och den dynamik som har format den värld vi lever i. Det huvudsakliga fokuset ligger på frågan om varför och hur arter anpassar sig, blomstrar eller dör ut, och hur det kommer sig att vi ser variation och förändringar över tid och rum. 1 . evolutionsteori och samhällsvetenskap

27-13521-5_inlaga.indd 21

2014-10-31 08.39

Det har hävdats att tidsdimensionen ofta negligeras i den moderna samhällsvetenskapen (Lundqvist 2007, 40–43). Evolutionsteorin kan användas som en grundläggande modell för att förstå mänskliga samhällen där tid, förändring, variation och interaktion är nyckelbegrepp.

Darwin och evolutionsteorin som historiska produkter När Darwin år 1859 lät publicera Om arternas uppkomst sålde den slut omedelbart, och det blev snart tydligt att boken innebar ett stort genombrott. Evolutionsteorins enorma betydelse har bidragit till att skapa mytbildning kring Darwin, och han beskrivs ibland som ett ensamt geni med en stor vision. Darwin var visserligen en egensinnig, till bakadragen och briljant tänkare. Men fokus på personen Darwin riskerar att leda till en underskattning av det historiska sammanhang som teorin utvecklades i, till förmån för betoningen på mer eller mindre slumpartade händelser, till exempel att evolutionsteorin kanske aldrig kommit till om det inte varit för att den unge Darwin fick följa med på en femårig världsomsegling med fartyget HMS Beagle (1831–1836). Det råder inget tvivel om att resan var betydelsefull för Darwins tänkande. Under dessa år samlade han in stora delar av det material som skulle utmynna i hans teorier om evolution och naturligt urval. Han studerade en mängd olika organismer i sina naturliga miljöer och han fick viktiga insikter i hur de på olika sätt måste ha anpassat sig till sina livsomständigheter. Vid samma tid kom en annan naturforskare – Alfred Russel Wallace – att utveckla en liknande teori, oberoende av Darwin. Av dessa skäl är historiker noga med att påpeka att utvecklandet av evolutionsteorin måste förstås som ett samspel mellan upphovsmannen och den historiska och kulturella kontext som han verkade i. Darwin tillhörde en familj som i generationer varit väl integrerad i den engelska överklassen. Den höga sociala ställningen gav honom ekonomiska resurser och ett stort kontaktnät som han drog stor nytta av i sin forskning. Den gav honom inte bara tid att samla in och studera material, han fick också möjlighet att aktivt följa samtidens forskning, debatter och politik, vilket kom att göra starka avtryck på hans arbete. Inflytandet från ekonomen Thomas Malthus tillhör de viktigaste. Efter att han kommit hem från sin långa resa, som bland annat gick till Sydamerika och Västindien, läste Darwin år 1838 Malthus bok En avhandling om befolkningsfrågan (1798/2012). Malthus beskrev där hur befolkningen förökade sig i mycket högre takt än den ekonomiska 22

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 22

2014-10-31 08.39

utvecklingen, och att detta ledde till resursbrist och svält. När Darwin läste Malthus bok såg han klara paralleller till hur arter utvecklas över tid. Om endast de individer som är anpassade till sin omgivning lyckas överleva och föröka sig, och om individer skiljer sig åt i hur väl de är anpassade, kommer arten att förändras till att bli gradvis mer anpassad till omgivningen. Om en art delas upp i två grupper som lever under olika omständigheter, exempelvis en fågelart som lever åtskilda på två öar med olika födotillgång, kommer grupperna att skilja sig mer och mer från varandra eftersom de som är bäst anpassade till de rådande omständigheterna har bättre chanser att överleva och föröka sig. På detta sätt, tänkte Darwin, skulle helt nya arter kunna uppstå om utvecklingsprocessen fick pågå under tillräckligt lång tid. Det kanske mest berömda naturvetenskapliga arbetet någonsin, Om arternas uppkomst, byggde alltså bland annat på teorier från en ekonom. Samhällsforskare var också djupt involverade i vidareutvecklingen av evolutionsteorin. Det var filosofen och sociologen Herbert Spencer, inte Darwin själv, som myntade uttrycket ”den starkes överlevnad”, men Darwin gav spridning åt formuleringen genom att använda den i sina senare verk. På detta sätt kännetecknades evolutionsteorin redan från början av ett utbyte mellan naturforskare och samhällsforskare. Sambandet mellan politik och evolutionsteori noteras bland annat av Karl Marx, som 1862 skrev följande i ett brev till Friedrich Engels (citerad i Radick 2003, 143): Det är otroligt hur Darwin, bland djur och växter, ser sitt engelska samhälle med dess arbetsdelning, konkurrens, öppnandet av nya marknader, ”uppfinningar” och den malthusianska ”kampen för överlevnad”.

Den motvillige radikalen

Inflytandet från det omgivande samhället manifesterades också i att utgivningen av Om arternas uppkomst kom att skjutas upp på grund av dess kontroversiella innehåll. Darwins bakgrund i den engelska överklassen innebar inte bara goda resurser, utan medförde också en uppsättning normer och värderingar som hans revolutionerande forskning kom i konflikt med. Den kanadensiske samhällsforskaren David McNally (2000) argumenterar för att Darwin motvilligt förvandlades till en radikal i sin samtids ögon. Darwins förvandling skedde på grund av två idéer. Den 1 . evolutionsteori och samhällsvetenskap

27-13521-5_inlaga.indd 23

2014-10-31 08.39

första gällde teorin om det naturliga urvalet. Darwin förstod omedelbart att hans upptäckt, så snart den blev känd, skulle innebära ett frontalangrepp mot den då förhärskande uppfattningen att alla hierarkier, i naturen såväl som i samhället, var resultatet av gudomligt ingripande. Principen var att de ”högre stående” skulle härska medan ”lägre stående” skulle underordna sig och lyda. Darwins idé om att allt organiskt liv härstammar från en gemensam förfader var ett radikalt brott mot tanken på att alla arter hade skapats separat enligt en gemensam plan. Idén om att Homo sapiens hade utvecklats från andra arter, på samma sätt som övriga livsformer, innebar att mänskligheten, i ett svep, förlorade sin särställning gentemot ”lägre stående” liv. I Darwins publicerade verk är dessa slutsatser paketerade på ett försiktigt sätt. Men i hans privata anteckningsböcker och brevväxling framgår det att han var fullt medveten om sitt kätteri. I ett brev till botanisten Joseph Hooker skriver han till exempel: ” [J]ag är i det närmaste övertygad […] om att arter inte är (det är som att bekänna sig skyldig till ett mord) oföränderligt tidlösa” (citerad i McNally 2000, 81; vår kursivering). Han förstod också att hans teori, när den applicerades på människans evolutionshistoria, skulle väcka avsky (citerad i ibid., 81–82): Vår förfader var ett djur som andades under vatten, hade en simblåsa, en stor stjärtfena, en imperfekt skalle och var tvivelsutan en hermafrodit! Här är en angenäm genealogi för människosläktet.

Darwins andra farliga idé var teorin om könsurvalet (ibid., 85ff.). I Människans härkomst och könsurvalet (1871/2006) argumenterar han för att de olika excesser i form av utsmyckningar, sprakande färger, energi krävande och tunga horn och fjäderskrudar är resultatet av konkurrensen mellan individer av samma kön om att vinna det motsatta könets gunst. Darwin observerade att det framför allt var hos hannarna som dessa excesser förekom och han tolkade det som ett resultat av att det är honorna som gör ett aktivt partnerval medan hannarna konkurrerar om parningsmöjligheter. Detta var ett omtumlande och kontroversiellt påstående i Darwins samtid. Det viktorianska England präglades av starka normer för mäns och kvinnors utseende och beteende där kvinnorna, åtminstone i de övre samhällsskikten, underkastades ett prydhetsideal som kännetecknades av passivitet och tillbakatryckande av sexualitet och begär. Teorin om könsurvalet blev hårt kritiserad och många av Darwins kollegor tog helt avstånd ifrån den. De rådande 24

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 24

2014-10-31 08.39

värderingarna hade också inflytande över Darwin själv. Detta märks i hans diskussion om könsurvalets verkan på människan, där han argumenterade för att könsurvalet har lett till aggressivitet hos män och passivitet hos kvinnor, något som senare har ifrågasatts (Hrdy 1981). Den parallella upptäckten

Alfred Russel Wallace har i dag hamnat i skuggan av Darwin, men han spelade en central roll i utvecklandet av evolutionsteorin och i debatten kring teorins betydelse. I likhet med Darwin reste Wallace världen över för att samla in kunskaper om olika djurarter. Hans liv präglades av ekonomiska problem, till skillnad från den förmögne kollegans, och han arbetade på egen hand med knappa resurser. Wallaces viktigaste material och observationer samlades in i den sydostasiatiska Malajarkipelagen, där han klassificerade olika djurarter. Men han var också verksam som utforskare och kartritare i okända landområden i Amazonasdjungeln. År 1858 beskriver Wallace hur han fick en idé om evolutionen i ett feberrus. Han fick tanken att individer varierar i olika egenskaper, och att dessa olikheter har kraften att skapa förändringar av hela arter – om miljöomständigheterna ger olika möjligheter för olika individer att överleva och föröka sig. Han beslutade sig för att skriva ett brev till Darwin där han beskrev sina idéer, och han frågade om Darwin tyckte att han borde publicera sina resultat. Darwin insåg genast att Wallace hade utvecklat samma tankar som han själv, men som ännu var opublicerade. Skulle han låta Wallace hinna först eller skulle han försöka utmanövrera konkurrenten? Efter att ha frågat några kollegor om råd i detta etiska dilemma beslutade Darwin att låta publicera brevet från Wallace tillsammans med opublicerade manuskript som han själv skrivit långt tidigare och som sammanfattade hans teori. Dessa manuskript lästes upp på ett forskningsmöte i London 1858. På detta sätt hedrade Darwin förtroendet från Wallace, men samtidigt stod det klart för läsaren att Darwin var först med dessa idéer. Året därefter utkom Om arternas uppkomst som blev genombrottet för den evolutionsteori som alltså både Wallace och Darwin hade utvecklat oberoende av varandra. Man kan diskutera om Darwin borde ha varit ännu mer generös mot Wallace, men Darwin hade trots allt ägnat tjugo år åt att förfina sin teori och presenterade många bevis som Wallace inte kände till. Wallace kände sig hedrad över att få uppmärksamhet för sin teori och erkände att Dar1 . evolutionsteori och samhällsvetenskap

27-13521-5_inlaga.indd 25

2014-10-31 08.39

wins forskning var betydligt mer långtgående. Tjugo år senare skrev Wallace (1890) en populärvetenskaplig bok som han storsint gav titeln Darwinismen.

Från Darwin till darwinismer: samtidens mottagande och politisering av evolutionsteorin Även innan Darwin och Wallace förekom spekulationer om hur olika djurarter var relaterade till varandra. Redan år 1844 publicerades en bok med titeln Vestiges of the Natural History of Creation av en anonym författare, som senare visade sig vara den skotske publicisten Robert Chambers (1844/1969). I denna skandalomsusade bok föreslog författaren att olika djurarter har uppstått under extremt långa tidsrymder genom gradvis anpassning till miljöomständigheter. Det kontroversiella med boken var att författaren antog att jorden måste vara mycket äldre än några tusentals år, vilket var vad bibelforskarna påstod. Boken beredde marken för Darwin och Wallace, som båda tog intryck av den. Problemet var att Chambers inte gav svar på vilka mekanismer som ledde till ökad specialisering och förändring i den biologiska världen. På samma sätt som det historiska sammanhanget var betydelsefullt för Darwins evolutionsteoris utveckling, utformning och tidpunkt för publicering så var den viktig även för mottagandet av hans idéer. Det som gav Om arternas uppkomst dess kraft var att den placerade människan i direkt förbindelse med allt annat organiskt liv på jorden. Detta tilltag var ett radikalt brott mot synen på människan som en unik varelse med en särställning som Guds avbild. Om arternas uppkomst erbjöd på sätt och vis en alternativ skapelseberättelse där alla de mänskliga egenskaper som upphöjts som kvalitativt skilda från djurens omvandlades till gradskillnader som placerade människan vid sidan av andra arter längs ett kontinuum av utveckling. Darwins teori fick snabbt många anhängare. Evolutionsteorin passade nämligen som hand i handske för den rörelse som utmanade det religiösa ledarskapets inflytande över samhällslivet. Allt starkare krafter kämpade för en sekulär ordning där vetenskapen, inte de religiösa skrifterna, skulle fungera som vägvisare. Darwin och hans samtida genomlevde en omvälvande historisk tid som präglades av industrialisering, urbanisering, teknologiska innovationer, kolonialism och framstegstro. I denna moderna tidsålder var ledordet förändring. 26

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 26

2014-10-31 08.39

Marx och Engels beskrev det som en tid när allt fast förflyktigades. Upplysningsideal och framstegstro blev ledord inom vetenskapen; industriell och teknologisk utveckling gav utdelning i form av ekonomisk tillväxt; nationalstaternas statsapparater växte fram och breda demokrati-, arbetar-, kvinno- och antikoloniala rörelser började göra avtryck i politiken. Evolutionsteorin, med budskapet om biologisk förändring, låg i tiden (Radick 2003,143ff.). Naturvetenskapens normerande ställning

En av de viktigaste förutsättningarna som påverkade mottagandet av Darwins arbete var naturvetenskapens stärkta ställning. Upplysnings idealen och industrialiseringen kom på olika sätt att förändra universitetens och vetenskapens roll i samhället och öka dess inflytande över samhällsutvecklingen. Det visade sig inte minst genom de vetenskapliga akademiernas breda genomslag under 1700-talet. I Sverige var till exempel den blott 32-årige Carl von Linné med och bildade Kungliga Vetenskapsakademien år 1739, som än i dag delar ut årliga nobelpris till de viktigaste vetenskapliga upptäckterna. De vetenskapliga akademierna var föreningar av forskare som ville främja vetenskapen och dess roll i samhället. Det första sällskapet, The Royal Society i London, började som en samling sällskap för filosofer och läkare på 1600-talet. Under deras möten diskuterades olika sorters modern forskning. Medlemmarna genomförde och rapporterade exempelvis om undersökningar för att beskriva blodomloppet och nervsystemen hos olika försöksdjur; vid denna tid visste man väldigt lite om dessa fysiologiska system (Zimmer 2005). Intresset för vetenskapliga observationer växte ständigt och skänkte ett allt större anseende åt de forskare som behärskade de nya vetenskapliga metoderna. Darwins teori lanserades alltså i en tidsålder där natur vetenskapen hade etablerat en mycket stark ställning som både be redde väg för och förstärkte hans genomslag. Politiseringen av evolutionsteorin

Darwins idéer (och inte sällan missuppfattningar eller vantolkningar av dessa) fick snart stort inflytande över politiskt tänkande, särskilt inom konservatism, liberalism och senare fascism, men även inom socialismen (Stack 2011) och den tidiga kvinnorörelsen (Mann 2010). 1 . evolutionsteori och samhällsvetenskap

27-13521-5_inlaga.indd 27

2014-10-31 08.39

Historiker har lyft fram X-sällskapet, ett nätverk av inflytelserika darwinister med socialliberal inriktning (Silverbark 2010, 73ff.). Nätverket inkluderade bland andra Thomas Huxley, känd som ”Darwins bulldog” på grund av att han stridslystet tog sig an offentliga debatter i den försiktigare lärofaderns frånvaro. Intressant nog var kretsen runt Huxley inte särskilt fokuserad på det som i dag ses som Darwins centrala bidrag, teorin om det naturliga urvalet. I stället var det vad som kallats apfrågan som stod i centrum. De brittiska naturforskarna på 1800-talet hade att förhålla sig till en strikt konservativ anglikansk kyrka. Darwins idé om gemensam härstamning för allt organiskt liv framstod som anstötlig inom dessa kretsar. Särskilt motbjudande var tanken att de förfinade brittiska adelsmännen skulle härstamma från en aplik förfader. Darwinisterna, i synnerhet i Storbritannien och USA, såg idén om en gemensam härstamning för allt organiskt liv som revolutionerande och använde den för att kritisera och motverka kyrkans inflytande över forskningen och politiken. Darwins evolutionsteori kom också att inta en plats i samtidens stora politiska stridsfrågor, inte minst kampen mot slaveriet. Idén om gemensam härstamning lyftes av darwinistiska slaverimotståndare fram som ett argument för att världens olika folk utgjorde ett gemensamt människosläkte. Detta stod i konflikt med det utbredda antropologiska antagandet om polygenism, idén om att de mänskliga ”raserna” var av olika härstamning. Denna konflikt personifierades av USA:s förste darwinist, Asa Gray, som under det amerikanska inbördeskriget, med brinnande engagemang, slöt upp bakom nordstaternas antislaverilinje, och hans motståndare, Louis Agassiz, som lika hängivet stödde sydstaterna, förkastade darwinismen och förordade polygenismen (ibid., 328). Dåtidens darwinister ägnade sig inte bara åt frågan om människans härstamning utan väckte också tidigt frågor kring människans psykologi och ”själsegenskaper”. Darwin var själv i allra högsta grad inblandad i denna diskussion. Om arternas uppkomst behandlade visserligen andra arter än människan, men under hela sitt liv funderade Darwin över och studerade hur evolutionstanken kunde appliceras på människan. Han kom faktiskt genom senare skrifter som Människans härkomst och könsurvalet och The Expression of the Emotions in Man and Animals samt relativt okända artiklar i tidskrifter som Mind att lämna starka avtryck inom psykologin. Darwin studerade noggrant litteraturen 28

evolutionsteori och människans natur

27-13521-5_inlaga.indd 28

2014-10-31 08.39

om djurs och människors, särskilt barns, utveckling, inlärningsförmåga och beteenden. Han förde också omfattande anteckningar om sin äldste son Williams utveckling, som jämfördes med andra redogörelser om barns och djurungars utveckling. Darwin kom att betrakta den mänskliga hjärnan, tänkandet och vad han kallade själsförmögenheter som produkter av en evolutionär process, en ståndpunkt som stod i motsättning till filosofen John Lockes idé om människan som ett oskrivet blad, helt och hållet präglad av sina erfarenheter. Denna klassiska darwinism ska inte förväxlas med socialdarwinismen, som utvecklades något senare. Den huvudsakliga utgångspunkten för socialdarwinismen var den inbördes konkurrensen som drev fram ”den starkes överlevnad”. Socialdarwinismen var särskilt betydelsefull i de brittiska och amerikanska industriregionerna där de sociala klyftorna var enorma. Socialdarwinismens portalfigur, samhällsfilosofen och sociologen Herbert Spencer, hade som central utgångspunkt att konkurrens var förutsättningen för utveckling, och när konkurrensen släpps fri förändras samhällen mot ökad förfining. Mänskliga samhällen hade genomgått olika faser under historien, från en individuell kamp om knappa resurser i primitiva samhällen, via en kollektiv kamp genom krig mellan stammar och stater, till en industriell kamp med innovationer och kapital. Den industriella epoken var, enligt Spencer och hans efterföljare, betydligt fredligare än de föregående samhällsformerna och medförde dessutom stora fördelar eftersom marknadsmekanismerna gynnade de goda idéerna och initiativen och slog ut de svagare motsvarigheterna. Historiska återblickar över socialdarwinismen tenderar att underskatta den mångfald av inriktningar som föregick och existerade parallellt med den. Faktum är att alla stora ideologier kom att ha en egen darwinistisk riktning. Att konservativa och fascistiska krafter använde sig av Darwins namn är väl känt. Mindre uppmärksammat är att också socialistiska ideologer i den framväxande arbetarrörelsen inspirerades av Darwin och utvecklingstänkandet. Historikern David A. Stack beskriver i ”En darwinistisk vänster” (2011) hur den jämlikhetsivrande socialistiska rörelsen inspirerades av och försökte integrera evolutionärt tänkande i sin reformpolitik vid tiden kring sekelskiftet 1900. En viktig person i detta sammanhang är den tidigare nämnde Wallace som var aktiv socialist och kämpade för kvinnlig rösträtt, ekonomisk utjämning och mot miljöförstöring och militarism. För honom och andra 1 . evolutionsteori och samhällsvetenskap

27-13521-5_inlaga.indd 29

2014-10-31 08.39

Fotograf: Johan Gunséus

Boken är skriven för studerande inom humaniora, pedagogik, medicin, beteende-, samhälls- och vårdvetenskap. Det är också en bok för alla som är nyfikna på människans natur.

för en svensk läsekrets.

Peter Gärdenfors professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet

ISBN 978-91-27-13521-5

EVOLUTIONSTEORI OCH MÄNNISKANS NATUR

Psykologiska institutionen, Stockholms

JONAS OLOFSSON JOHAN ÖRESTIG

Jonas Olofsson är docent och lektor vid

JONA S OLOFSSON

JOHAN ÖRESTIG ”Människan har en biologi som gör henne till något

EVOLU TIONS TEORI

OCH MÄNNISKANS NATUR Omslag: Petra Waldersten Omslagsbild: Charles Robert Darwin (1809–1882) Bildkälla: Science Photo Library/IBL Bildbyrå

9 789127 135215