MA A och M
S
vĂĽ katters livsĂśden
Birgitta g van oseel un Liljengren
ext och bild Birgitta van oseel un Liljengren รถrlag BoD Books on Demand, Stockholm, Sverige ryck BoD Books on Demand, orderstedt, yskland ISB
- -
-
-
Detta är en bok som handlar om två livsöden. Huvudpersonerna är katter som levt helt olika liv på många sätt, men det finns också beröringspunkter och likartade upplevelser. Så småningom flätas deras liv samman. Det mesta som beskrivs är fakta, ibland med inslag av fantasi. Katterna har fått mänskliga egenskaper, förmågor, känslor och tankar. Det är katterna själva som funderar, berättar och samtalar. Vi har tolkat, satt ord på och skrivit ned dessa berättelser. Därav ett språkbruk som inte är grammatiskt perfekt. Även ordvalet kan vara annorlunda. Det förekommer också några andra djur i boken, likaså några människor. Detta är en riktig feel-good bok för alla kattälskare, ung som gammal. örfattarna tillika kattägarna
Maja f.d. Evylyn
Majas berättelse är lillan kom till jorden Det var i maj när göken gol Detta är början på en visa. Den heter Majas visa. Det passar in på mig, Maja. ag tror faktiskt att den handlar just precis om mig. Det hela startade våren på en liten gård på landet. Där bodde en människofamilj. En mamma, en pappa och en liten liten pojke. Mamman hette Anna och pappan hette Erik. De kallade pojken olika namn. Där bodde också den katt som skulle bli min mamma. Det var en katthona som fick ungar ibland. ngarna såldes när de blev ett antal veckor. veckor tror jag att det var. Då, på den våren, skulle katthonan få ungar. Det var hennes femte kull. Mamman var en raskatt och pappan till ungarna var av samma sort. agdoll hette rasen. den näst sista dagen i maj kom jag till världen. stod det i min stamtavla. ag minns 7
inte så mycket. ag kunde inte se, men jag visste att vi var fem stycken små mjuka, vita ullbollar. Vi hörde hur människorna pratade om oss. De sa att vi var så fina. Vi hade samma gräddvita, ulliga päls som vår pappa. Vi hade samma teckning som mamma med mörka öron, mörk nos och svans. De sa flera gånger att det var så fantastiskt att vi var så lika. Det var bara storleken som skiljde. En var väldigt stor, tre var mellanstora och en var riktigt liten. Efter ett tag förstod jag att den lilla, det var jag. Vi fick namn allihop med en gång, långa, konstiga namn. Den sista delen av namnet skulle börja på E. Anna lyfte upp oss en i taget. Hon hade så mjuka och snälla händer. Hon vände och vred på oss, tittade från olika håll och beskrev hur vi såg ut. Anna sa också våra namn. ågon skrev det hon sa på ett papper. Det var nog Erik. Det skulle stå på våra stamtavlor. askatter har stamtavlor. ag var den första som fick namn. ag var en hona och skulle heta Evylyn. Sedan kom det ytterligare en hona. Det var Emilie. ästa var en hane, Evert. Och därefter en hane till som blev Evald. ill slut så var det en hona kvar. Det var hon som var störst i kullen. Hon skulle heta Eli a. Vi var tre honor och två hanar. 8
Vi låg i en korg alla fem tillsammans med vår mamma. Det var så härligt att krypa omkring där, så mjukt, varmt och skönt. Mamma pysslade om oss. Hon tvättade oss med sin sträva tunga. Och när det var matdags så lade hon sig till rätta i korgen för att alla skulle komma åt spenarna. ag minns hur vi kröp omkring i mammas mjuka päls och hur vi letade rätt på en spene var, så vi kunde dia. Det kom varm, god mjölk ur dem och om man trampade lite med framtassarna runt spenen, verkade det som om det kom mer. Mamma spann. ag minns också så gott det luktade när vi hade matstund. Ibland när vi åt blev jag undanknuffad. ag var minst. Vi växte fort allihop, jag med. Snart började ögonen öppnas. Vi var nog en vecka gamla ungefär. Kanske lite mer. Och då kunde jag för första gången se min mamma och mina syskon. Så stor mamma var och så vacker. Hon hade alldeles blå ögon. Det hade mina syskon också. Då berättade mamma för oss att alla kattungar har blå ögon när de är små. Sedan försvinner oftast den blå färgen, men inte på agdollkatter. Vi kommer alltid att ha blå ögon, även när vi är vuxna. Mamma berättade mycket för 9
oss. Hon sa att hon var så stolt över att ha fått så fina ungar. iden gick. Då, när jag hade öppnat ögonen och såg riktigt bra, så öppnades också en helt annan, mycket större värld. ag fortsatte att titta på min vackra mamma. änk om jag kunde bli så fin. Och jag tittade på mina mycket vackra syskon, när de tumlade omkring och lekte. ag glömde nästan bort att äta. ag tror att jag var ganska lugn. Ibland var jag också med och busade. Vi var numera bara i korgen när vi skulle äta. Annars lekte vi på golvet. Det kom många och tittade på oss och mamma älskade att visa upp sina ungar. Alla tyckte att vi var helt underbara. Många sa att den lilla, jag alltså, var så fint tecknad, hade så vackert blå ögon och så fin päls. ag förstod inte riktigt varför det kom människor och tittade på oss när vi lekte. Varför lyfte de upp oss Alla hade inte så mjuka händer. Anna sa till besökarna att den lilla honan, jag, och den största, Eli a, inte var till salu. ill salu Senare fick jag veta att till salu betyder att säljas. Att inte vara till salu betyder alltså att man inte ska säljas och få komma till ett eget hem, en egen familj. recis som alla mammas andra ungar fått. Eli a och jag skulle bo 10