PARIS EN STADS HISTORIA anna thulin
histor isk a medi a
Historiska Media Box 1206 221 05 Lund info@historiskamedia.se www.historiskamedia.se
© Historiska Media och författaren 2017 Faktagranskning: Eva Queckfeldt Sättning: Aina Larsson, Sättaren i Ängelholm Omslag: Ingrediensen AB Omslagsbild: Parisvy från Triumfbågen Foto: Luboslav Tiles/Shutterstock.com Tryck: ScandBook AB, Falun 2017 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN: 978-91-7545-428-3
Innehåll Inledning 11 Paris och alla dess städer
DEL I De första tusen åren 1 Flodens stad En parisier fiskar i stillhet när Julius Caesar kommer och förändrar allt
17
2 Den heliga staden Genoveva ser syner och drottning Clotilda övertalar sin make att konvertera
29
DEL II Medeltiden 3 Den medeltida staden Filip II August bygger en ringmur och utvisar ett folk
45
4 Kärlekens och kunskapens stad Héloïse och Pierre förälskar sig och det slutar olyckligt
59
5 Dödens stad En råtta bär på en hemlighet och Jeanne d’Arc såras av en pil i nacken
71
DEL III Renässans och upplysning 6 Den pånyttfödda staden Renässanskungen köper in konst och kyrkklockor ringer in blodsbröllopet 5
85
7 Ljusets stad Gatorna lyses upp och solkungen planterar ut svanar i Seine
99
8 Kaféernas stad 113 En kafébesökare manar till revolution på Café de Foy 9 Den underjordiska staden Greven av Artois bjuder på picknick i de dödas rike
125
DEL IV Upprorens århundraden 10 Revolutionens stad Olympe de Gouges skriver en deklaration för kvinnans rättigheter och halshuggs
139
11 Folkets stad Zarafa anländer i två par skor och prickigt blir på modet
153
12 Den renoverade staden Georges-Eugène Haussmann bygger om och arbetarna bygger barrikader
165
DEL V Det nya seklet 13 Århundradets stad Hubertine Auclert blir radikal och en jättelik järn sparris byggs
179
14 Krigets och fredens stad Konstnärer tar värvning och Coco Chanel slänger korsetten
193
15 Den ockuperade staden Hitler beundrar Eiffeltornet och motståndsrörelsen organiserar sig
207
DEL VI Efterkrigstid 16 Frihetens stad Paris befrias från nazisterna, Algeriet bryter sig loss och en ny vår gryr
221
17 Millenniestaden 235 Fotbollsfans samlas på Stade de France och terrorister lämnar en stad i sorg Kronologi 249 Litteratur i urval
257
Bildkällor 263 Register 265 Tack 272
Till Bassel, nybliven Parisbo
Inledning Paris och alla dess städer
Så snart du har satt din fot i staden är du en del av den. Första gången som jag upplevde det med Paris var jag nit ton. Jag hade nyss flyttat hemifrån och frihetskänslan blandade sig med alla nya intryck: Floden och de haussmannska husen som skiftade i gråsilvriga toner beroende på vädret. Den trånga och fuktiga metron. De intima samtalen på uteserveringarna. Slingrande gator som öppnade sig i breda boulevarder kantade av kastanjer. Av en vän fick jag låna Italo Calvinos De osynliga städerna, som arkitekturstudenter gärna läser för dess poetiska skildringar av olika metropoler. Eller handlar boken om en enda stad? En stad som ständigt uppstår i nya skepnader beroende på vem som betraktar den. I romanen rymmer kvarteren på samma gång dess historia, nutid och framtid. På samma sätt tror jag inte att det bara finns en sann histo ria om Paris, utan flera. Ett myller av städer inuti staden. Vissa mörkare än andra. Som den stad jag mötte i november 2015. Då var jag på plats för att rapportera om terrordåden där 130 människor dödades i koordinerade attacker runtom i Paris. Kulhål syntes på turné bussen utanför konserthuset Bataclan. En elvaårig pojke på ung domstidningen Mon Quotidien frågade: ”Gillar inte terrorister rock?” En vanlig rockkonsert som slutar i blodbad – det är oför ståeligt. Men kanske kan historien hjälpa oss att bättre förstå 11
paris – En stads historia
vad som händer idag. I slutet av boken försöker jag sätta hän delserna i ett sammanhang och analysera varför just Paris och Frankrike ses som en möjlig måltavla för terrorister. Att berätta Paris biografi är att samla skärvor från en oändligt rik historia. På ytan kan det verka som om allt är våld, konflikter och ond bråd död. Visst rymmer staden det, som alla stora städer, men däremellan också vardagen. Tänk själv vilka rubriker du läser i tidningen – en stor brand, en ny epidemi. Rubrikerna är sällan: en kvinna födde barn och allt gick bra. Eller, en handlare gick till marknaden och sålde slut på sina varor. Historiska händelser och vardagsliv väcker många frågor. Vi har rätt att undra, men där det inte finns källor bör vi inte gissa. Då riskerar vi ofrånkomligen att lägga in värderingar från hur det är idag och landa i fel slutsatser. Jag tog mig till exempel fri heten att skriva att en gris bökade bland soporna i den medeltida stadskärnan. Stanken var välkänd – Filip II August beordrade att gatorna skulle stenläggas och städas upp – även om de som bodde där säkert glömde bort lukten efter ett tag. Men just den här grisen, fanns den? Snart upptäckte jag att Ludvig VI infört svinförbud efter att hans äldsta son dog i en olycka där hästen hade väjt för grisar. Troligen rättade sig folk inte helt och hållet efter förbudet, och det är mycket möjligt att en och annan gris sprang lös – klostret i Saint-Antoine fick till exempel behålla sina grisar med löfte om att ha bjällror på dem – men det visar hur vanskligt det är med gissningar. Om frågor lämnas obesvarade i den här boken beror det ibland på att det inte finns några svar. Vilket historiskt material finns det då? De första tusen åren bjuder på en utmaning, vilket Paris har gemensamt med resten av Europa. Det finns få skriftliga källor, och de som bevarats är nästan uteslutande från kungar, kyrkans män och andra makt havare. De spår som hade kunnat finnas i det kungliga arkivet brändes dessutom ned vid slaget i Bouvines 1214. Det var ironiskt 12
Inledning
nog samma slag som ledde till att kungasläkten Capet erövrade stora delar av de landområden som utgör det moderna Frank rike. I ljuset av den framgången blev Paris en av de viktigaste städerna i Europa, och behovet av offentliga register ökade. ”Läsaren kan aldrig undkomma nedtecknarens tyranni”, skri ver Jo Ann McNamara i sitt förord till historikern Simone Roux utmärkta skildring av medeltida parisares vardagsliv, Paris in the Middle Ages. ”Vad vi vet om dessa Parisbor är till stor del vad kungens tjänstemän ville veta om dem.” Och det makthavarna oftast ville veta var vilken egendom de hade och hur mycket skatt de skulle betala. McNamara beskriver att ingen makt är så genomgripande som makten över egendom. Ägandet definierar staden – hus och butiker byggs för att köpas, så att de som jobbar där kan betala skatt. Enskilda medeltida människor syns nästan bara i historiska register kopplade till sin egendom. Eller för att de har begått brott, inte sällan för att de har försökt stjäla någon annans egendom. Äktenskaps- och födelseregister saknas, lik som dagböcker och personliga skrifter. Under senmedeltiden och framåt blir det lättare. Då är det snarare uppsjön av källor som gör det svårt att orientera sig. Med de stora politiska dramer som har utspelat sig i Paris – från vikingarnas anfall till franska revolutionen, från nazister nas ockupation till majrevolten 1968 – är det lätt att få uppfatt ningen att parisarna själva mest har varit statister. Men staden utgörs av sina invånare. De levde under olika förutsättningar men delade samma grundläggande drömmar om trygghet, när het och hopp om ett bättre liv. De var aktörer i sina liv på samma sätt som människor idag är det. Även människor i fattigdom försökte förändra sina liv till det bättre, genom att tigga eller gå pilgrimsvandringar för att bota sjukdomar, vilket vittnesmål i Saint-Denis visar. Att lära känna en stads historia tvinnar en tråd bakåt i tiden 13
paris – En stads historia
och gör att vi bättre förstår vad som händer idag. Det väcker också tankar om framtiden. Vad kommer skrivas om oss? Vilka spår sätter vi i konst, arkitektur och berättelser? I sättet vi behandlar våra medmänniskor? På de följande sidorna möter du ett antal skepnader av alla städer som Paris har varit. Från flodbyn med ett par hundra invånare till dagens världsmetropol med omkring tre miljoner i centrum. Tolv miljoner med kransen av förorter inräknad. En mängd böcker har skrivits om Paris, men få för en svensk läse krets. Och där de flesta handlar om specifika epoker eller hän delser i stadens historia hoppas jag att den här ger en känsla av helhet, utan att för den skull förlora ögat för detaljer, de som ger färg till livet och speglar det lilla i det stora. Efter varje kapitel finns förslag på platser att utforska vidare. Stadskärnan ryms på en förhållandevis liten yta och är utmärkt att gå eller cykla i. Min förhoppning är att du får lust att ta med boken på resan och på egen hand upptäcka Paris vindlande historia, och bli en del av den.
14
DEL I
De fรถrsta tusen รฅren
Lutetia – Paris under gallernas tid. Kartan ritades 1705 utifrün beskrivningar av bland andra Julius Caesar.
1
Flodens stad Tiden före vår tideräkning till år 200
Så stilla flyter Seine att man knappt märker dess närvaro. Den finns alltid där, tyst och diskret, som en stor artär som löper genom den mänskliga kroppen.
Vattnet som stadens dova puls. I författaren Henry Millers blick flödar Seine som ett blodomlopp genom Paris. Floden porlar stilla, idag som för två tusen år sedan. Från Dijon ringlar Seine nästan 780 kilometer genom Frankrike tills den mynnar i Eng elska kanalen. Det mest klassiska i den parisiska stadsbilden – de två flodbankarna, broarna och öarna i dess mitt – förutsätter vattnet. Turistbåtarna glider fram i en strid ström. Kärlekspar vandrar hand i hand längs kajerna. Men framförallt har flo den i alla tider varit en färdled, en förutsättning för handel och kommunikation. Paris hade, kort sagt, inte varit Paris utan sitt vatten. De tre huvuddelarna av staden definieras av Seine. I dess mitt ligger Île de la Cité, ön som varit huvudkvarter för den religiösa och kungliga makten. Vänstra stranden, rive gauche, har traditio nellt varit studenternas och de intellektuellas kvarter, medan högra stranden, rive droite, representerat stadens ekonomiska 17
paris – En stads historia
hjärta. Gränserna har flutit samman och suddats ut med tiden, men de olika centrerna har lagt grunden för ett dynamiskt stads liv med stort inflytande i både Frankrikes och Europas histo ria. Och ibland, som vi kommer att märka, har stadsdelarnas olikheter skapat friktion och mynnat i våldsamma sociala och politiska konflikter. En flod och tre stadsdelar, om än grovt indelade, utgör vår scenografi. Finns det något mer att säga om platsen som staden växt fram på? Är det ens av betydelse? Ja, vill jag hävda. Geo grafi, väder och jordmån är inte bara av betydelse för en vin odlare. De formar stadens historia – vad husen byggs av, vad folket livnär sig på, hur kvarteren tar form. Paris föds ur floden och dess främsta byggsten är kalken. Hur blev det så? Låt oss göra en tidsresa under ytan.
Parisbäckenet och havet strömmar in Vi färdas 53 miljoner år bakåt i tiden och landar i Paris, ett område som än så länge saknar både människor och bebyggelse. Kring oss sträcker träskliknande marker ut sig, som genomkor sas av floder. Svettdroppar tränger fram i pannan och kläderna klibbar. Klimatet är tropiskt. Marken är täckt av tät vegetation. Ett hopp framåt i tiden, till 47 miljoner år före vår tideräkning, tvingar oss att ta ett djupt andetag. Nu sköljer havet in över norra Frankrike. Dyker vi ned får vi blunda. Vattnet är grum ligt. Grovkornig, grön sand sveps in av kustströmmarna och lägger sig på botten. I dessa vatten simmar havssköldpaddor, hajar och olika fiskarter. Ytterligare några miljoner år framåt: Havet har nått området där nuvarande Paris ligger. Den ofödda staden kantas av stora stränder. Sanden kittlar tårna. Också sjöborrar gräver gärna ned sig i den sandiga havsbottnen. Med tiden blir vattnet grundare. Strömmarna stannar av. De 18
flodens stad
fina kornen av krossade snäckor gör den dyiga bottnen mer kalkrik. Till slut har havet förvandlats till en grund vik, sepa rerad från det nordeuropeiska havet. Få marina djur kan leva här, eftersom temperaturen och salthalten varierar kraftigt. Så småningom drar sig havet tillbaka. Saltrika laguner lägger grun den för gipsgruvor i Montmartre, en av Paris första näringar. I södra Paris blir kalk den främsta gruvnäringen. Miljontals år senare stiger slättområdet som kallas Parisbäck enet. Det omfattar den mellersta regionen av norra halvan av Frankrike. Vattnet lägger sig till ro i floddalar och insjöar. Fynd av fossila däggdjur vittnar om liv som funnits och dött ut. Olika sorters leror, kalksten och krita har gett förutsättningar för en rik jordbruksregion. Utan de kritrika kullarna kring floden Marne – ingen champagne. Utan kalkstenen i Paris – inga varmt crème färgade hus som skiftar färg i novemberregnet. Än idag är de södra delarna av staden ihåliga som ett termitbo av romarnas gruvgångar för kalkbrytning. Under 1700-talet, när Paris kyrkogårdar blev överbefolkade av folk som dött i pesten och andra sjukdomar, flyttades benen ned i de romerska kata komberna. Det bor faktiskt nästan dubbelt så många döda som levande i Paris. Här vilar nämligen kvarlevor av sex miljoner människor, att jämföra med tre miljoner levande i innerstaden. De äldsta spåren av mänskligt liv i regionen är sju hundra tusen år gamla. Sju hundra tusen år! Tidsavstånden går knappt att omfamna i tanken. Låt oss fokusera på modern tid, ett nål stick av områdets historia, det vill säga de senaste två millen nierna.
Det keltiska Gallien – parisierna slår sig ned vid floden Paris var från början en keltisk bosättning vid floden Seine. Långt senare spreds myten att parisierna var ättlingar till den trojanske prinsen Paris, son till kung Priamos. Paris ska ha varit 19
paris – En stads historia
en olycksfågel redan när han föddes, och det förutspåddes att han skulle orsaka Trojas undergång. Mycket riktigt. En dag upp vaktades han av tre gudinnor som bad honom säga vem som var vackrast. Hera mutade med rikedom och Athena med visdom. Men Afrodites bud slog högst: hon erbjöd sköna Helena, som var gift med kungen i Sparta. Paris valde Helena, vilket ledde till att det trojanska kriget bröt ut. Resten är historia, eller rättare sagt saga, livligt berättad i Homeros epos Iliaden och Odysséen. För mer nogräknade historiker var parisierna ett keltiskt båt folk utan gudomligt påbrå. Troligen bodde de från det sjunde århundradet f.Kr. på höjder bortom strändernas sumpmarker, på kullar där Pariskvarteren Belleville, Montmartre och MontSainte-Geneviève ligger idag. Samma gröna kullar som ulliga mammutar vandrat på i förhistorisk tid. Under det tredje århundradet f.Kr. skapades en bosättning på Île de la Cité. På den tiden var området en arkipelag med en samling mindre öar. De låg sex meter under dagens mark höjd och svämmades ofta över. Floden var också bredare på sina ställen, upp mot en halv kilometer. Kalla vintrar frös vattnet till is och riskerade att förstöra broar och hindra tillgången på mat. Floden var en gåva, men en ombytlig sådan. Den behövde bemästras och kontrolleras för att inte ställa till det för invå narna. Oavsett det var platsen utmärkt för transporter och resor, och ett naturligt uppehåll på handelsvägen mellan Marseille och Britannien. Inte märkligt då att det kan ha funnits ytterli gare ett samhälle här tidigare. Spår av ett flodfolk har faktiskt hittats ett par kilometer från Île de la Cité. Arkeologiska fynd av ekkanoter, bågar och verktyg från omkring 4 500 år f.Kr. grävdes fram i Bercy på 1990-talet när motorvägen skulle byg gas. Idag finns de långsmala kanoterna att se på Musée Carna valet i Maraiskvarteren. Marais kommer av det franska ordet 20