SARA supersnäll
Marie Bosson Rydell
Su
p e r v ik ti gt
Tidigare böcker av Marie Bosson Rydell: Mera Kråke Kråkes bästa dag, 2014 Kråke och Lubbas, 2014 Kråke spelar spel, 2015 Kråke och Gustav, 2015 Kråkes medeltidsskola, 2016 Kråke och Lubbas tävlar, 2017 William Williams kompisar, 2015 Williams nya kompis, 2016 Williams rättvisa kompisar, 2017 Superviktigt Joel – Supertaggad, 2017 Jespers supersinnen, 2018 Liam – Superhemligt, 2018 Oskar – Superhjälte, 2018
SARA – SUPERSNÄLL Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Marie Bosson Rydell Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2018 ISBN: 978-91-7577-832-7
Tack för sakkunnig input angående fotboll; Edvard, Maja, Wilma, Fina och Lars-Göran samt språklig och uppriktig input från Samuel och Ingegärd Elftorp.
KAPITEL 1 Sara ser hur Liam svingar sin tröja över huvudet. Han står uppe på bordet och dansar. Det blev bråk i klassrummet tidigare. Joel stack iväg så Åse, deras mattelärare, blev tvungen att gå ut för att hämta honom. Liam passar alltid på att hitta på något om de blir ensamma i klassrummet. Oftast är det jobbigt men Sara brukar skratta ändå. Hon vill ju vara snäll och Liam blir glad när de skrattar och klappar i händerna. Sara sjunger med i texten, hon kan låten, den är bra. Liam bugar och sätter sig ner vid bordet igen. Sara går tillbaka till sin plats, hon skrat-
7
tar fortfarande. Han är så tokig Liam! Då ser hon att fönstret är öppet. Hon stänger det och sätter sig ner vid sitt bord. Saras plats är bredvid Jesper. Men Jesper är inte kvar i klassrummet. Han kanske har gått på toa, tänker Sara och försöker koncentrera sig på mattetalen i boken. Åse kommer tillbaka och skäller på de som fortfarande stojar runt. Sara vet ju att det var Liam som drog igång alltihop. Oskar och de andra säger inte något, de bara går och sätter sig. Ofta får någon annan skulden för det Liam gör. Men Sara säger ingenting för hon vill att Liam ska tycka om henne. Hon vill att alla ska tycka om henne. Därför försöker hon vara snäll mot alla. Men det är svårt. När lektionen är slut går de ut på rast. Sara tar med sig sina kulor. De brukar spela på skolgården eller bara byta fina kulor med varandra. Ibland ger Sara bort kulor för att vara snäll. På lördagarna när mamma och Sara åker till 8
affären för att köpa lördagsgodis brukar Sara få köpa kulor också. Hon tycker bäst om de genomskinliga i olika färger med bubblor i. Plötsligt ser de Liam och hans gäng komma gående mot dem när de spelar. Liam knuffar fram Oskar och säger åt honom att ta tjejernas kulor. Oskar rycker åt sig Ellens påse och ger den till Liam. Snabbt, utan att egentligen tänka hoppar Sara fram och säger: – Här, du kan få kulor av mig! Hon stoppar handen i påsen och tar upp några stycken och håller fram dem till Liam. Han tar dem och ber om fler. Sara plockar upp några till ur påsen. Hon ser att den fina ljusblå kulan med bubblor i följer med. Hon vågar inte lägga tillbaka den utan sträcker fram handen mot Liam. Han stoppar kulorna i fickan och de går därifrån. De slänger Ellens kulpåse på marken så 9
att alla kulorna ramlar ur. Sara lägger sig på knä och hjälper Ellen att plocka upp dem. – Tack, säger Ellen och Sara känner sig glad fastän hon blev av med sin finaste kula.
10
KAPITEL 2 Efter rasten går flickorna till idrottshallen. Sara gillar gympa. Hon är bra på att stå på händer och hjula. Men hon tycker allra bäst om att spela fotboll. Kalle, deras idrottslärare, är bra. Han är rättvis och juste. Sara ser att han pratar med Jesper. Han kanske har glömt gympapåsen för han går och sätter sig på bänken. Sara kommer på att hon inte har sett Jesper på hela rasten. Undrar var han har varit? Kalle delar upp dem i två grupper. Saras grupp får gå och spela innebandy sedan ska de göra en hinderbana. När de spelar försöker Sara passa till alla för
11
att vara snäll. När hon passar till Ellen lyckas Sofia ta bollen från henne. – Meeeen … du kan inte passa Ellen, hon är ju kass, säger en av killarna. Sara tänker att det är inte Ellen som är dålig, det är Sofia som är bra. Sofia är jättebra på alla bollsporter, hon kan ta bollen från vem som helst och hon gör alltid flest mål. Men det säger Sara inte högt, utan hon säger bara: – Förlåt, ska försöka! Ellen ser ledsen ut. Det är svårt att vara snäll mot alla. Ibland blir någon ledsen i alla fall. Efter gympan duschar de och byter om. – Snyggt spelat, säger Sofia och ler mot Sara. – Tack, säger Sara. Hon känner sig glad och vänder sig till Ellen som byter om bredvid. – Vilken fin tröja, säger Sara till Ellen, för att göra henne lite gladare. – Finare än din i alla fall, säger Ellen surt och flyttar sina saker bort från Sara. Sara blir ledsen. Hon vill inte att Ellen ska 12
vara sur på henne. Hon vill att de ska vara kompisar. Sara vill vara kompis med alla. Hon har inte gjort något mot Ellen! Hon sa inte att Ellen var dålig, det var ju killarna som sa det. Sara packar ner sina saker i gympapåsen och går med de andra till matsalen. De tar mat och Sara sätter sig vid samma bord som Sofia och några andra. Hon tror att Ellen också ska sätta sig bredvid dem som vanligt. Men Ellen sätter sig vid ett annat bord. Liam och killarna kommer och sätter sig vid Saras bord. – Åh, jag glömde mjölk, säger Liam, hämta åt mig, Sara! Sara springer snabbt iväg och hämtar ett glas mjölk åt Liam. Hon vill ju vara snäll och hämtar ofta saker som klasskompisarna ber om. Ellen tittar på henne från det andra bordet. Sara tänker säga något men kommer inte på vad, så hon går och sätter sig igen. Liam skojar och skämtar medan de äter. Han säger roliga saker om Joel. Sara och de andra 13
skrattar. D책 och d책 tittar Sara bort mot Ellen. Ellen tittar p책 dem, men s책 fort Sara tittar dit, tittar hon bort.
14
KAPITEL 3 På lunchrasten går Sara med de andra tjejerna. Hon ser att Ellen sitter ensam på en gunga. Hon skulle vilja gå dit och prata med henne. Men hon är rädd att de andra ska säga något då. De kanske börjar skämta om henne istället. Det vill hon inte. Det är bäst att hänga med så man hör vad de säger. Men det känns ändå dumt att Ellen sitter för sig själv. Sara ser sig om på skolgården. Längst bort finns några träd. Sara ser att det sitter någon uppe i ett av träden. Hon ser att det är Jesper. Han är superduktig på att klättra. Så det är där han är på rasterna. Sara tycker om Jesper. Hon trivs bra med att sitta bredvid honom på lektionerna. Han är 15
tyst och stör henne aldrig. Sara tycker om Joel också. Han kan också skoja och busa men ofta brukar Liam ta över. Då blir det bråk. Joel håller inte med Liam som de andra gör, han säger emot och så är bråket igång. Egentligen skulle Sara också vilja säga emot ibland. Men hon vågar inte riktigt. Sara tänker att om hon gör och säger snälla saker till Liam så får hon vara med honom och de andra. Hon säger inte taskiga saker till Joel, Jesper eller Ellen. Hon retas inte själv. Då är hon ju snäll mot dem också. Eller? Det ringer in och nästa lektion börjar. Nu är de bara halva klassen. Saras grupp har bild och Liam och de andra har slöjd. Ellen och Sara sitter vid samma bord. – Hej, viskar Sara. Ellen svarar inte. Jag tycker inte att du är dålig på innebandy. Det är Sofia som är så himla bra, viskar hon. – Varför sa du inte det då? viskar Ellen surt tillbaka. 16
Sara funderar. Hon vet inte varför hon inte sa något. Hon har alltid tänkt, att om man inte säger något alls, då är man ju inte dum. Men kanske är det så att om man inte säger något, då kan man i alla fall vara dum …? Men hur skulle man kunna vara dum om man inte gör något alls? Hela lektionen funderar Sara medan hon ritar. Hon ritar några barn på en skolgård. Man ser dem uppifrån, som om man satt uppe i ett träd och tittar ner på dem. Några barn är tillsammans, några barn är för sig själva. Sara funderar på var hon själv helst vill vara. Hon vill inte vara ensam. Hon vill ha många kompisar. Men hon vill ju ha riktiga kompisar. Sådana som man kan vara sig själv med. Som Ellen. Hon har känt Ellen sedan första klass. Hon tittar på Joels bild. Den är jättefin! Hon vet att Joel är bra på att rita. Det ser nästan ut som att teckningen är tagen ur en riktig bok eller serietidning. 17
Sara är snäll, supersnäll. Men det är svårt att vara snäll mot alla hela tiden. Ofta blir någon ledsen ändå. Sara funderar på om man är snäll om man inte gör något dumt. Men om andra gör dumma saker och man själv bara är tyst. Är man snäll då? Sara tycker att det är svårt. Hon vill ju vara snäll alltid. I skolan, med kompisar och på fotbollsträningen. Med hjälp av kompisar och kloka vuxna förstår Sara så småningom att det är bättre att vara juste. Juste mot sina kompisar och mot sig själv.
Su
p e r v ik ti gt
www.idusforlag.se