9789144066486 by Smakprov Media AB

Bente Svenning | Vad berättas om mig?

Bente Svenning är förskollärare med masterexamen och är anställd som högskolelektor vid förskollärarutbildningen vid Højskolen i Oslo. Hon har 20 års erfarenhet från olika anställningar inom förskolan.

Vad berättas om mig? Barns rättigheter och möjligheter till inflytande i förskolans dokumentation I dag är barnexperter och politiker eniga om att förskolebarnen själva ska få komma till tals. Samtidigt krävs det från många håll att förskoleverksamheten ska dokumenteras. I den här boken ställer författaren frågan om vuxna lyssnar på barnen när de utformar sätt att dokumentera förskolans verksamhet.

Vad berättas om mig? Barns rättigheter och möjligheter till inflytande i förskolans dokumentation

Det finns många bra pedagogiska skäl till att dokumentera förskolans verksamhet, men det kan bli alltför mycket, alltför tät och alltför okritisk användning av olika dokumentationsformer. Funderar vi över vilka konsekvenser det kan bli för barnen om de tvingas delta utan att personalen lyssnar på dem? Har inte också barn rätt till en privat sfär, en plats där de bara kan vara sig själva? Blir barnen tillfrågade om de vill bli fotograferade, filmade, citerade och registrerade? Ska de tillfrågas om sådant? Författaren tar upp en ny och intressant diskussion om förhållandet mellan dokumentation och barns medverkan i förskolan som bör intressera förskollärare och andra som arbetar i förskolan samt alla blivande förskollärare. Boken vänder sig till blivande och verksamma lärare i förskolan. Den kan också vara intressant för verksamma barnpsykologer, barnsjuksköterskor och inte minst förskolebarnens föräldrar.

Art.nr 33788

B e n t e Sv e n n i n g www.studentlitteratur.se

978-91-44-06648-6_01_cover.indd 1

2011-04-06 14.38

Originalets titel: Hva fortelles om meg? Barns rettigheter og muligheter til medvirkning i barnehagers bruk av dokumentasjon © Cappelen Damm AS 2009

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33788 ISBN 978-91-44-06648-6 Upplaga 1:5 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2011 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Översättning: Inger Lindelöf Fackgranskning: Ingrid Lindahl Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2014

978-91-44-06648-6_03_book.indd 2

2013-06-11 14:53

Innehåll

Introduktion till den svenska upplagan 7 Ingrid Lindahl Att synliggöra barnet – vad säger barnet om det? 7 Dokumentation – planering – utvärdering 8 Den svenska läroplanen och kravet på dokumentation 9 Likheter och olikheter mellan norska och svenska synsätt 9 Dokumentation i förskolan – varför och hur den ska göras – olika tolkningsmöjligeter 10

Förord 13 Inledning 15 Något om bokens uppläggning 17 Idéer och exempel från tolv chefer 19 K API T EL 1 Utgångspunkten är insikter 21

Storm i ett vattenglas? 23 K API T EL 2 Dokumentation – att påvisa och synliggöra något 25

Valet av metod inverkar på vad som synliggörs 25 Observation – dokumentation 26 Pedagogisk dokumentation 28 En vid ram för dokumentationsbegreppet 29 © S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-06648-6_01_book.indd 3

2011-04-06 13.11

K API T EL 3 Dokumentation i dagens förskolor 31

Många möjligheter – vad ska man välja? 32 Personskydd 33 Vad talar vi om och hur talar vi om det? 33 K API T EL 4 Vad betyder våra föreställningar om barn? 37

En liten historisk tillbakablick 37 Förändringar i sättet att se på barn 39 I skärningspunkten mellan att se barn som varande respektive blivande individer 41 K API T EL 5 Barns perspektiv och barnperspektiv 45

Barnperspektiv 46 Barns egna perspektiv 47 Vuxnas barnperspektiv – i vägen för barnens perspektiv? 48 K API T EL 6 Hur ser barns vuxenperspektiv ut? 55

K API T EL 7 Barns medverkan 57

Inriktningen på medverkan främjar viktiga ansvarsfrågor 58 Dokumentation – ett viktigt område för barns inflytande? 59 K API T EL 8 Krav och önskemål beträffande dokumentation 61

Krav och önskemål från föräldrarna 62 Krav och önskemål från personalen och instanser utanför förskolan 65 Behov av att kontrollera dokumentationsprocessen 66 Personalens ansvar för barnens väl och ve 69 Krav och önskemål från barnen 72 Kommunikation som gör barnens krav och önskemål synliga eller osynliga 73 Möjligheter för de allra yngsta att ställa krav och framföra önskemål – en relevant problemställning? 76

978-91-44-06648-6_01_book.indd 4

2011-04-06 13.11

Har barnen rätt till ett privatliv i förskolan? 78 Barns egna önskemål om att bli dokumenterade 79 Avslutande avsnitt om krav och önskemål 81 K API T EL 9 Förskolan – en Big Brother-värld 83

Dokumentation och upplevelse 86 Spridning av dokumentation gjord i förskolan – vad betyder den för barnen? 88 Vad för slags dokumentation vill vi visa upp? 91 Ska fokus alltid ligga på vad barnen har presterat? 91 Barnens framgångar eller de vuxnas framgångar som goda pedagoger? 93 Dokumentation, dekoration och tradition 94 Pedagogisk dokumentation – en bra möjlighet, men ingen garanti 95 K API T EL 10 När barnen är med och konstruerar

dokumentationsprocessen 97 Låt barnen sköta kameran 97 Skapa dokumenterande berättelser med datorns hjälp 99 Skapa praktikberättelser tillsammans med barnen 99 Barnens egna häften med dokumentation 100 Att skapa öppenhet för barnens förslag till dokumentation 101 Kompetens och engagemang i personalgruppen 102 Dialog med föräldrarna 103 Regler eller plattformar som underlag för en etiskt godtagbar dokumentation 104 K API T EL 11 Avslutning 105

Litteratur 107

978-91-44-06648-6_01_book.indd 5

2011-04-06 13.11

978-91-44-06648-6_01_book.indd 6

2011-04-06 13.11

Introduktion till den svenska upplagan

I ngr i d L i n da h l

Barns rättigheter har på senare tid kommit i blickpunkten för såväl den pedagogiska forskningen som utvecklingsarbetet i förskolan. I FN:s barnrättkonvention (1989) slås fast att barnet är en samhällsmedborgare med demokratiska rättigheter, såsom rätten att uttrycka sin mening och mötas med respekt för den. Den norske barnombudsmannen Reidar Hjermanns påpekar i en rapport till FN:s kommitté för barns rättigheter att trots att barnens rätt att uttrycka sina egna synpunkter finns det stora brister i huruvida man verkligen lyssnar på barnen och tar deras synpunkter på allvar. Några år senare efter dessa uttalanden får Norge en ny förskolelag innehållande en särskild paragraf om barns rättigheter. Det är sett i ljuset av denna lagstiftning och den nya läroplanen (rammeplanen) som Bente Svenning diskuterar det dokumentationsarbete som blivit allt vanligare i norska förskolor. Dokumentation handlar om att synliggöra händelser och olika sidor av de människor som uppehåller sig där, skriver Bente Svenning och hon säger vidare; ”I den här boken betraktar jag dokumentation som alla de varierande sätt på vilka barn i förskolan blir synliggjorda, alla försök att visa vilka de är, hurdana de är och vad de gör” (s. 22). Men, pedagogerna ska vara medvetna om att väsentliga sidor hos barn inte kommer med i dokumentationen, dvs. materialet kan aldrig ge en fullständig bild av barnet.

Att synliggöra barnet – vad säger barnet om det? Genom att observera barnen förväntas pedagogerna fördjupa sin förståelse för dem som personer och deras handlande. Men, Bente Svenning problematiserar också dokumentationen genom att resa den etiska frågan; ”Är © S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-06648-6_01_book.indd 7

2011-04-06 13.11

Introduktion till den svenska upplagan

all slags dokumentation bra för alla barn och om inte, hur vet vi när den är det?” Ett kapitel anslås till att diskutera vad som kan menas med å ena sidan barnperspektiv och å andra sidan barnets perspektiv. Lite förenklat kan man säga att barnperspektiv är den syn vi vuxna har på barn, medan barns perspektiv handlar om att barns egna idéer och uppfattningar blir synliga och får utrymme. Frågan är huruvida det går att förena de två synsätten att å ena sidan observera barnet, ”vilka de är, hurdana de är och vad de gör” och samtidigt utgå från barnets perspektiv? Vems perspektiv kommer att bli det som kommer att dominera? Blir barns röst hörd, på dess egna villkor eller kommer rösten att värderas efter måttstockar konstruerade av de vuxna? De vuxnas perspektiv kan komma i vägen för barnens menar Bente Svenning. Exempelvis när barn tecknat bilder kan pedagoger i sin iver att vilja ta reda på vad de egentligen tecknat komplettera deras svar. Pedagoger drar ibland förhastade slutsatser av vad teckningarna uttrycker eftersom de inte tar sig tid att lyssna och reflektera över vad de vill säga. En vanlig föreställning är att barns tecknande alltid är ett försök att avbilda verkligheten omkring dem. Teckningarna föreställer någonting och genom att fråga barnet om det, kan vi få ett, underförstått ”rätt” svar. Men, det finns andra tolkningsmöjligheter av vad och varför barn tecknar. Det som barnet fäster på papperet behöver inte föreställa någonting över huvud taget. Kanske det var roligt att experimentera med kritor och färg, kanske barnet ger bilden en mening i efterhand om pedagogen kommenterar strecken fantasifullt och nyfiket. Bilden som barnet skapar kan bli en spännande utgångspunkt för samtal samtidigt som den förvandlas och ges andra nya innebörder genom samtalet.

Dokumentation – planering – utvärdering I den norska läroplanen (rammeplanen) ställs tydliga krav på dokumentation. Pedagogiska ledare har ett särskilt ansvar för att planera, genomföra och utvärdera förskolans mål och innehåll (2006:16). Dokumentationen av barnen skall ligga till grund för denna planering och utvärdering. I paragraf 3 i barnehagsloven (2006) slår man fast att barn har rätt att ge uttryck för sin syn på barnehagens dagliga verksamhet. De ska ha möjlighet att aktivt delta i såväl planering som utvärdering av verksamheten, men där 8

978-91-44-06648-6_01_book.indd 8

2011-04-06 13.11

Introduktion till den svenska upplagan

hänsyn skall tas till barnens ålder och mognad. I detta arbete ska också en bredast möjliga medverkan från föräldrarna efterfrågas. Dokumentationen avser barnet, vem det är osv., men har barnet rätt till inflytande över dokumentationen över dem själva? Framförallt måste de ha rätt att välja bort medverkan i dokumentationsprocesserna påpekar Bente Svenning. Hon visar också hur pedagoger försöker motivera barn att medverka, vilket underminerar deras rätt att säga nej. Vad som dokumenteras om barnen och hur detta genomförs har barnen ett begränsat inflytande över visar hon.

Den svenska läroplanen och kravet på dokumentation Den svenska läroplanen Lpfö -98 har reviderats 2010. I den reviderade upplagan slås fast att förskolläraren skall ha ett särskilt ansvar för att verksamheten planeras, genomförs och utvärderas i förhållande till de mål som ska eftersträvas. Förskolläraren ska dokumentera barns ”utveckling och lärande” deras att deras ”förmågor och kunnande” kontinuerligt förändras inom de olika målområdena. ”Förskolläraren ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner. (s. 14) Dokumentationen av barns utveckling och lärande skall ligga till grund för en kritisk granskning av förskolans organisation, rutiner, arbetssätt, huruvida förskolan integrerar läroplansmålen i verksamheten och hur barns förmågor och kunnande utvecklas i förhållande till de förutsättningar som förskolan erbjuder.

Likheter och olikheter mellan norska och svenska synsätt Det finns både likheter och olikheter mellan de norska och svenska läroplanerna. I synen på vad som ska dokumenteras är svenska terminologin ”barns utveckling och lärande” samt ”förmågor och kunnande” medan i den norska läroplanen används mer övergripande begrepp ”omsorg, fostran lek och lärande”. Bente Svennings tolkar att dokumentationen i den © S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-06648-6_01_book.indd 9

2011-04-06 13.11

Introduktion till den svenska upplagan

norska förskolan avser visa vilka barnen är, hurdana de är och vad de gör. Därmed läggs fokus på barns personlighetsutveckling i större utsträckning än på lärande som den svenska läroplanen. Dokumentationen är en viktig informationskälla om barnet som vidarebefordras till föräldrar och den lokala ledningen. Hos såväl svenska som norska förskolor ses dokumentationen som ett redskap för reflektion över verksamheten i sin helhet. Det är de vuxna som behöver information om barnet för att kunna planera en god förskoleverksamhet som svarar upp mot de mål som formulerats i läroplanerna. Ann-Christine Wallberg-Roth (2010) påpekar att det visserligen framhålls i den svenska läroplanen att det inte är barnen som ska bedömas utan själva verksamheten förefaller det i praktiken ofta vara just barnens färdigheter och förmågor som bedöms.

Dokumentation i förskolan – varför och hur den ska göras – olika tolkningsmöjligeter Ett gemensamt problem som förskolepersonalen i bägge länder brottas med är vilka dokumentationsmetoder de skall använda. Vi kan konstatera att det idag finns en uppsjö av modeller att välja på. Bente Svenning tar upp TRAS – språkjournaler (Tidig registrering av språkutveckling). Genom TRAS dokumenteras barnens språkliga utveckling från förskolans första år till år 9. Man anar hos Bente Svenning en viss kritik mot den här typen av ”diagnostisering” av barn och att barnet görs till objekt för vuxnas ambitioner. Det är vanligt att pedagoger snarare söker efter brister i stället för att registrera det positiva, det barnen är bra på menar hon. Men oavsett vad man tar fasta på, brister eller förmågor, handlar det likväl i grunden om ”bedömning”. Häri ligger också det etiska problemet om barns integritet och rätt att värja sig från att bli ”bedömda”. På vilket sätt blir barns röst hörd genom olika kartläggningsscheman? Hur kommer förskolläraren att dokumentera barnets förmågor och kunnande utifrån ett tydligt barnperspektiv och utan att det enskilda barnet bedöms och utvärderas? Kan dessa nya förväntningar på förskolläraren skapa en marknad för olika kartläggningsscheman som ”ger svar”, reducerar otrygghet och ger en känsla av professionalitet och kontroll över situationen? Ett annat sätt att se på dokumentation i förskolan finner vi i Reggio Emiliafilosofin, som vunnit stort genomslag i Sverige. Fokus ligger här inte 10

978-91-44-06648-6_01_book.indd 10

2011-04-06 13.11

Introduktion till den svenska upplagan

på att försöka synliggöra barns kunnande och utveckling, utan att försöka komma underfund med vad barnet undrar över, vilka frågor det ställer, vilka teorier om omvärlden barnen uttrycker. Man observerar barn för att bättre kunna ”möta” dem i detta undrande. Dokumentet som kommer ut av observationen blir pedagogiskt när pedagoger börjar tänka om det och när det återknyts till barnen. Ytterst är dokumenten barnens redskap i utforskandet av den egna verkligheten. Mycket i vår omvärld som vi vuxna tar för givet kan bli föremål för noggranna, närsynta ”forskningsprojekt”. Barn undrar om var maten tar vägen i manetens mage, men också om stora existentiella, filosofiska frågor såsom vad är rättvisa. Barns teckningar, bilder, konstruktioner i olika material är aldrig färdiga produkter, som ska värderas, utan de finns med i ett sammanhang som ständigt förändras. Genom den pedagogiska dokumentationen ger sig pedagogerna ut på upptäcktsfärd tillsamman med barnen i Reggio Emiliafilosofin. Svenning talar om att pedagogerna genom dokumentationen ger sig ut på ”upptäcktsfärd efter barnens kompetenser som vi sedan bygger vidare på” (s. 37). Vad, varför, för vem och hur dokumentation ska göras är frågor som sannolikt kommer att engagera många förskolor under lång tid framöver. Den här boken som utgår ifrån norska förhållanden är ett viktigt bidrag till det samtalet. De många frågorna som Bente Svenning ställer är relevanta för alla som arbetar med dokumentation, oavsett inriktning. Vad menar vi med barnperspektiv och barns perspektiv i samband med dokumentation i förskolan? Hur beaktar barns rättigheter och integritet, hur barn får makt över sina egna läroprocesser och inflytande över verksamheten i sin helhet, det är några av alla de viktiga frågor som Bente Svenning tar upp i den här boken. Ingrid Lindahl Maj 2011

978-91-44-06648-6_01_book.indd 11

2011-04-06 13.11

978-91-44-06648-6_01_book.indd 12

2011-04-06 13.11

Förord

Under de senaste åren har man inom förskolan börjat lyssna allt mer på barnen och ge barnen inflytande. Det är en utveckling som är spännande att ta del av. I en rapport till FN:s kommitté för barns rättigheter i Genève, daterad 31 januari 2005, skriver Norges barnombudsman Reidar Hjermann: Trots denna positiva utveckling är nog barnets rätt att fritt uttrycka sina synpunkter kanske den artikel i barnkonventionen som främst utmanar vuxensamhället, både i offentligheten och i den privata sfären. Vi upplever i praktiken att man inte i tillräcklig utsträckning lyssnar på barnen och tar deras synpunkter på allvar. Behovet av sakkunskap hos beslutsfattarna när det gäller barn är påfallande med tanke på att kunskap om kommunikation med barn har stor betydelse för att man faktiskt ska kunna kartlägga deras önskemål (Hjermann 2005).

Ett antal år har gått sedan detta uttalande gjordes, och 2006 fick Norge en ny förskolelag innehållande en särskild paragraf om barns medverkan. Vi har fått erfara att utformandet av förskolor där barnens röster får göra sig gällande på ett bra sätt, är en tidskrävande process som utmanar många av våra förskoletraditioner, en stor del av vår tidigare kunskap och sist men inte minst våra tankar om hur vi vuxna ska vara i mötet med barnen. Jag har tänkt mycket på vad det vill säga att vara en kompetent människa. Någon gång när jag efter längre skrivperioder har besökt förskolor igen har jag tänkt: Är de verkligen så små? Tillskriver jag barnen kunskaper och möjligheter som de egentligen inte har? Men alltid när jag sätter mig ner tillsammans med barn, talar med dem och framförallt försöker lyssna på dem, uppkommer spännande och nya insikter där min kompetens sätts på prov. När man talar om att lyssna tänker man ofta först på att förstå de © S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-06648-6_01_book.indd 13

2011-04-06 13.11

Förord

ord som sägs. Om man ska lyssna på barn måste man emellertid använda alla sina sinnen. Clark, Kjørholt och Moss (2005:5) skriver att förmågan att lyssna på barn kräver nyinlärning av flera av barndomens språk eftersom dessa kan framstå som nya för oss vuxna lyssnare. Om det är så måste vi inse att vi faktiskt förlorar en del kompetenser på vägen mot vuxenlivet. Vi är inte automatiskt goda lyssnare när vi möter barn även om vi har lärt oss många ord och behärskar långa meningar förutom att vi har levt många fler år än de. Det är en oerhört spännande och utmanande tanke. Den här boken handlar om barnens möjligheter i all den dokumentation som nu har blivit en del av vardagen i norska förskolor. Jag problematiserar de vuxnas ansvar att lyssna på barnens önskemål om att delta i de här processerna och försöker undersöka om det eventuellt uppstår konsekvenser av barnens deltagande i dokumentationen, vilka inte är omedelbart uppenbara. Jag har gång på gång ställt samma fråga till mig själv: Är all slags dokumentation bra för alla barn, och om inte: hur vet vi när den inte är det?

978-91-44-06648-6_01_book.indd 14

2011-04-06 13.11

Inledning

Använd på rätt sätt kan dokumentation bli en effektiv förkämpe för barns kompetens (Clark 2005:47).

Den starka inriktning som nu finns på dokumentation i förskolorna har medfört många bra saker. Både barn, personal, föräldrar och andra med anknytning till förskolan har fått möjlighet att betrakta förskolans liv på ett nytt, intressant och fruktbart sätt. Det innebär emellertid ett stort etiskt ansvar att arbeta med dokumentation av människors verksamhet, i synnerhet barns. I den här boken riktar jag en kritisk blick mot dokumentationsprocessen i förskolan. Inte för att skapa något motstånd mot dokumentation, utan för att bidra till att öka medvetenheten om att dokumentation kan få vissa inte omedelbart uppenbara konsekvenser för de inblandade, och för att peka på barns möjligheter till medverkan i den dokumentationsprocess som gäller dem själva. Det pågår för närvarande viktiga diskussioner både om dokumentation och om barns delaktighet i förskolan. Jag försöker knyta dessa diskussioner till bokens tema för att kunna presentera en fackbok omfattande olika dilemman som har betydelse för våra tankar kring barns delaktighet i förskolans dokumentationsprocess. Bokens målgrupper är förskolans pedagogiska personal, anställda och föreståndare. Den lyfter också fram många fackområden och frågor som blivande förskollärare har nytta av att sätta sig in i.

978-91-44-06648-6_01_book.indd 15

2011-04-06 13.11

978-91-44-06648-6_01_book.indd 16

2011-04-06 13.11

Något om bokens uppläggning

Jag har försökt skapa progression i framställningen. I första kapitlet skriver jag om händelser och insikter som har bildat utgångspunkt för mitt arbete med bokens tema. I kapitel 2 problematiserar jag dokumentationsbegreppet, kopplar det till traditioner och tillämpningar i förskolorna och skisserar en uppfattning av dokumentation som jag lägger till grund för den fortsatta framställningen. Jag följer sedan upp detta i kapitel 3 genom att titta på dokumentationen i dagens förskolor och lyfter bland annat fram de nya krav som har uppkommit under de senaste åren när det gäller användning av dokumentation. De tre första kapitlen är avsedda som en utgångspunkt för innehållet i bokens andra del. Kapitel 4 till 7 har som mål att presentera fyra tolkningsområden som har betydelse för diskussionen om barns delaktighet i dokumentationsprocessen. I kapitel 4 beskriver jag grundläggande föreställningar om barn, och i kapitel 5 reder jag ut begreppen barns perspektiv och barnperspektiv. Kapitel 6 är en uppföljning av kapitel 5 som försöker visa hur uppfattningar kan påverkas genom en liten huvudvridning, och jag flyttar fokus från vuxnas barnperspektiv till barns vuxenperspektiv. Jag har valt att avsluta denna del med ett kapitel om barns medverkan. Placeringen har jag valt utifrån min önskan om att läsaren ska ha fått de första kapitlen som bakgrund för det som står där. I kapitel 8, vilket presenteras som en särskild del, flyttar jag fokus till centrala intressegrupper när det gäller arbete med dokumentation i förskolan och tar upp deras krav och önskemål beträffande dokumentationen. Jag diskuterar hur anställda i förskolan kan förhålla sig till dessa krav och önskemål samt vidare hur barnens möjligheter till inflytande kan påverkas av olika önskemål och krav. © S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-06648-6_01_book.indd 17

2011-04-06 13.11

Något om bokens uppläggning

Kapitel 9 har fått rubriken ”Förskolan – en Big Brother-värld?” Där tar jag upp eventuella konsekvenser av dokumentationen i förskolan, men inte som i kapitel 8 i förhållande till särskilda intressegrupper. Jag lyfter fram de dilemman jag anser vara centrala, så som förskolans ansvar för att använda dokumentationen så att barn förbereds för att leva i ett samhälle där det tycks bli allt vanligare att man dokumenterar privatpersoner samt det faktum att förskolans uppgifter sprids och diskuterar hur man utifrån detta väljer vad som ska dokumenteras. Boken ställer genomgående många frågor, men ger få svar. Frågorna spelar emellertid en central roll. Jag försöker skapa ett underlag för fortsatta diskussioner i de enskilda förskolorna och/eller för den enskildes fortsatta yrkesutveckling. Men även om frågorna och reflektionerna är väsentliga vill jag också presentera några idéer som kan inspirera till en dokumentationsprocess där barnen deltar aktivt – även när det gäller att bestämma hur de ska delta. Jag har placerat dessa exempel i slutet eftersom de bygger på bokens föregående resonemang.

978-91-44-06648-6_01_book.indd 18

2011-04-06 13.11

Idéer och exempel från tolv chefer

Min examensuppsats ”Vad berättar du om mig. Barns rätt och möjlighet till informerat samtycke till datainsamling i förskolan” har varit en viktig utgångspunkt för den här boken. Under arbetet med uppsatsen fick jag hjälp av två fokusgrupper. Dessa bestod av förskolechefer, och syftet var att deltagarna skulle komma med sina synpunkter på min tematik, diskutera den sinsemellan och eventuellt också lägga fram nya frågor eller åsikter. Detta ledde till två intressanta möten som innehöll många tankeväckande diskussioner och viktiga reflektioner. Jag har använt många exempel och synpunkter från de här grupperna i min bok och återger personernas yttranden så ordagrant som möjligt.

978-91-44-06648-6_01_book.indd 19

2011-04-06 13.11

K apit e l 3

Dokumentation i dagens förskolor

Förskolan är en del av ramen för många barns vardag och tillvaro. Barnen väljer inte själva att gå i förskolan. Även om det finns undersökningar som visar att de flesta norska förskolebarn trivs i sina förskolor (Kvistad och Søbstad 2005: 53), är det ett oomtvistligt faktum att de allra flesta barn placeras i förskolan därför att de vuxna vill ha det så. I förskolan möter barnen ett system som de förväntas socialiseras in i. De ska ges möjligheter till inflytande, men i dagens situation tillämpas detta i olika utsträckning och på olika sätt från förskola till förskola. Dokumentation har under de senaste åren varit ett särskilt satsnings område i många förskolor. Antalet dokumentationsmetoder har ökat under samma period, med god hjälp av den teknologiska utvecklingen, vilken har gjort att allt fler förskolor har fått tillgång till sådana hjälpmedel som digitala kameror, videoutrustning, bildskärmar och datorer. Det har varit spännande att få tillgång till alla nya möjligheter att visa upp förskolans verksamhet. Men de nya möjligheterna har också skapat nya krav. I en av de fokusgrupper jag träffade gav en förskoleföreståndare ett exempel på hur den snabba dokumentationen i form av text- eller bildmeddelanden via mobiltelefon till föräldrarna hade inneburit ökade krav i deras praktiska verksamhet: … nu har vi lagt om till mobilsystem – och direkt kom vårt interna krav på etiska regler för mobilanvändning – och samma sak gjorde vi när det gällde datorerna. Nu har vi tio eller tolv etiska regler för e-post till föräldrar – och nu måste vi utforma motsvarande regler för mobilen – för det handlar ju om att en bild som man har skickat till föräldrarna kanske skickas vidare – och innan man vet ordet av ligger det kanske på nätet – via e-post eller mobilen

978-91-44-06648-6_01_book.indd 31

2011-04-06 13.11

3 Dokumentation i dagens förskolor

– och vad händer då med barnets integritet – kan man skicka barnbilder hur som helst? När får ett sms ersätta ett telefonsamtal – och hur förhåller man sig till att det inte går att utläsa sinnesstämningar i sms – det går bara att läsa orden, och hur lätt är det då inte att hamna i konflikt via e-post eller mobil – och det hänger ju ihop med barnet och ungarnas integritet – de kan ju inte säga ”skicka inte det sms:et”, för de vet ju inte om det.

Många möjligheter – vad ska man välja? Att fånga upp de nya dokumentationsmöjligheter som blir tillgängliga, arbeta upp kompetens för dem, göra val i förhållande till dem och bearbeta dem, är en utmaning som måste antas av förskolans pedagogiska personal. De anställda har ofta olika kunskaps- och erfarenhetsgrund, och det är inte självklart att förskollärarna är de som bäst känner till de nya möjligheterna. De kan till exempel ha mycket olika kunskap om mobiltelefoner. Medan den pedagogiska ledaren kanske inte har tänkt på att man kan skicka bilder via mobilen, kan en av barnskötarna skicka utflyktsbilder av barn till föräldrarna och kanske också till sina vänner och tycka att det är en självklar handling. Mängden kurser och böcker innehållande modeller och metoder för dokumentationsinsamling har varit stor under senare år. I en krävande vardag där resurserna känns knappa och tiden går snabbt är det en svår, men betydelsefull uppgift för förskolans pedagogiska personal att välja vad tiden ska användas till. Det kan vara frestande att välja färdiga modeller eller metoder från kurser eller böcker och lita på att andra redan har tänkt ut bra saker. Men vad händer då med förskolans egen bearbetning och anpassning? Två viktiga frågor kan ställas i detta sammanhang: I vilken utsträckning har vi i vår förskola diskuterat de dokumentationsmetoder vi använder? Är det viktigt att varje förskola håller sådana diskussioner? Ett exempel på en sådan diskussion som jag återkommer till flera gånger i den här framställningen är behovet av vad som kan kallas bedömningsdokumentation. Det är en typ av kartläggning som avser att ta reda på vad barnen klarar av, ofta med utgångspunkt i skisserade utvecklingsförlopp. 32

978-91-44-06648-6_01_book.indd 32

2011-04-06 13.11

3 Dokumentation i dagens förskolor

Personskydd Att inte göra några juridiska fel är inte nödvändigtvis detsamma som att göra bra saker för andra människor. Lagen ger emellertid ramar att förhålla sig till. Den rent juridiska sidan är också värd att lyfta fram när vi försöker närma oss förskolans förhållande till dokumentation. Ibland har jag ett intryck av att vi i förskolorna fungerar som små reservat i samhället. Vi följer lagar och riktlinjer som direkt har med förskoleverksamheten att göra, men intresserar oss mindre för annan lagstiftning.

Vad talar vi om och hur talar vi om det? Inom området dokumentation har mycket utveckling har ägt rum under de senaste åren. Hur man har arbetat och vad man har lagt vikt vid, har varierat. När vi upplever att saker förändras och att nya situationer uppstår, eller när vi vill förstå hur saker har förändrats, kommer en del av den kunskap vi behöver att vara beroende av hur vi talar med varandra och att vi blir medvetna om detta. Har vi begrepp som gör det möjligt att tala om det nya, och förstår andra människor vad vi talar om? När jag började mitt arbete med barns möjligheter och rätt att vara med och bestämma om de vill medverka i dokumentationsprocessen, mötte jag hos flera förskollärare och föräldrar attityden att barnen ju inte är myndiga, och i vilket fall som helst för små för att kunna fatta sådana beslut. Det resulterade i två saker. När jag träffade på inställningen att detta inte var ett tema som lönade sig att lägga ner tid på, blev jag osäker på om jag kanske hellre skulle hitta på något annat. Jag tänkte att jag kanske borde sluta tala om det. Det andra var att jag inte lyckades förklara vad jag menade. Jag hade min egen uppfattning, men kunde inte uttrycka den tillräckligt bra i ord. Vad som händer i förskolan påverkas av vilka diskussioner vi för. Jag har läst många bra texter om diskurs, men har haft svårt att fånga själva betydelsen av begreppet och att förklara det. Winther Jørgensen och Philips (2000) skriver om hur diskursbegreppet under senare år i stor utsträckning har använts i vetenskapliga texter och debatter utan någon närmare precisering av innehållet. De anser att det har lett till att begreppet har kommit att betyda nästan ingenting eller också använts i mer avgränsade, men olika betydelser i skilda sammanhang. Häri ligger kanske förklaringen till mina problem att skapa en allmän förståelse. © S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-06648-6_01_book.indd 33

2011-04-06 13.11

3 Dokumentation i dagens förskolor

Teorier om diskurs undersöker hur språket vi använder medverkar till att forma och leda vårt sätt att betrakta och förstå världen (Dahlberg Moss och Pence 2002). Winther Jørgensen och Philips (2000) föreslår en tolkning av begreppet diskurs som ”… ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)”. Vilka diskurser finns det i förskolan? Anar vi här en av orsakerna till att man inom förskoleområdet tycks ha plockat ut vissa barns förskolevardag som har fått mer uppmärksamhet än andra ifråga om barns medverkan? Kan det finnas innebörder som är osynliga eller inte får komma fram därför att det inte finns några meningsfulla sätt att tala om dem på? Inom diskursteori har man ägnat sig åt att påvisa huruvida det finns regler för vilka utsagor som accepteras som meningsfulla och beständiga under bestämda historiska epoker (Winther Jørgensen och Philips 1999). Kan exempelvis den utbredda inställningen att det är i sin ordning att fotografera alla barn vara en sådan sanning? Finns det fler sådana sanningar som sällan ifrågasätts när det gäller barns deltagande i dokumentation? Norska förskolor har många starka traditioner, och samtidigt får de hela tiden tillgång till nya teorier och tankar. I en tid där det ges möjlighet att möta en mångfald tankar och teorier är det intressant att undersöka om olika diskurser existerar parallellt eller om de kämpar om rätten att representera sanningen. Taguchi skriver. Det intressanta är att flera olika diskurser eller fantasier kan dominera pedagogernas handlande under en och samma dag, i olika rum för olika aktiviteter, inomhus respektive utomhus, etc. Ibland kan det till och med hända att olika diskurser dominerar samtidigt i utförandet och tänkandet av en och samma aktivitet (2005: 50).

Det kan till exempel finnas förskolor där vuxna fattar alla beslut i fråga om den dagliga dokumentationsprocessen och tycker att detta är enda sättet att göra det på (i en diskurs som handlar om vad som är praktiskt genomförbart), samtidigt som de sitter på avdelningsmöten och är helt eniga om att barn bör få möjlighet till inflytande på alla förskolans vardagsaktiviteter (i en diskurs om barns medverkan). I sin bok Lyssnandets pedagogik skriver Taguchi om hur diskurser påverkar det praktiska arbetet i förskolorna. Hon frågar sig på vilket sätt 34

978-91-44-06648-6_01_book.indd 34

2011-04-06 13.11

3 Dokumentation i dagens förskolor

pedagogen, beroende på hur hon/han uppfattar en aktivitet (vilken diskurs eller fantasi som dominerar pedagogens tänkande), kommer att förhålla sig till, uppmuntra, ifrågasätta och tillföra material till aktiviteten så att det överensstämmer med diskursen (Taguchi 2006). Om alla som arbetar i en förskola inom sig har uppfattningen att det är viktigt att ta bilder av barn och att alla barn tycker om att bli fotograferade, kommer detta att inverka på hur de vuxna i samma förskola förhåller sig till fotografier som dokumentationsmetod och hur de kommunicerar med barnen när de tar bilderna. Foucault ägnar sig åt dominerande diskurssystem. Dahlberg, Moss och Pence sammanfattar: De påverkar eller styr våra idéer, tankar och handlingar i en specifik riktning. Men de upprättar också gränser, genom inkluderings- och exkluderingsprocesser för vad som under en viss tidsepok och i en viss kultur ses som ”sanningen” och som ”vad man bör göra” (Dahlberg, Moss och Pence 2002: 48).

Det var kanske detta jag tyckte mig möta hos ett antal personer i början av mitt arbete. Mina tankar om barns möjligheter och rätt att delta i beslut och deltagande i dokumentation låg lite utanför vad man skulle kunna tycka och tänka om den här saken. Jag upplever fortfarande samma sak ibland, men numera skaffar jag mig hela tiden nya infallsvinklar för att tala om det och har börjat tro att jag har rätt till min egen uppfattning i ämnet. I många förskolor kommer det även i fortsättningen att vara ett krävande arbete att skapa goda diskurser om barns medverkan i dokumentationsprocessen. Följande fyra kapitel handlar om olika områden med betydelse för dessa diskurser. Kapitel 4 ägnas åt inverkan av våra grundläggande föreställningar om barn. Allt vad vi har lärt oss och tänker och tror om barn kan begränsa oss och innebära utmaningar i mötet med barn och tron på barn som kompetenta individer när det gäller om, och eventuellt på vilket sätt, de ska delta i dokumentationsarbete. I kapitel 5 skriver jag om begreppen barns perspektiv och barnperspektiv. Att klargöra vad som ligger i dessa begrepp gör det lättare att förstå hur vi ska närma oss barnens egna uppfattningar av världen och hur våra uppfattningar om barnen påverkar

978-91-44-06648-6_01_book.indd 35

2011-04-06 13.11

3 Dokumentation i dagens förskolor

vilka möjligheter vi ger dem. Därefter kommer ett kapitel om barns vuxenperspektiv. Detta kunde ha inlemmats i kapitlet om barns perspektiv och barnperspektiv, men jag har valt att placera det separat för att synliggöra hur viktigt det är att vända på perspektiven en aning. Med dessa kapitel som bakgrund tar jag till sist upp begreppet barns medverkan och vad vårt sätt att uppfatta sådan medverkan betyder.

978-91-44-06648-6_01_book.indd 36

2011-04-06 13.11

Bente Svenning | Vad berättas om mig?

Vad berättas om mig? Barns rättigheter och möjligheter till inflytande i förskolans dokumentation

Art.nr 33788

B e n t e Sv e n n i n g www.studentlitteratur.se

978-91-44-06648-6_01_cover.indd 1

2011-04-06 14.38