9789140690012

Jan Holm Ingemann

Vetenskapsteori fÜr samhällsvetare

Förord till den svenska utgåvan Ämnet för den här boken är vetenskapsteori. Författaren Jan Holm Ingemann har dansk bakgrund och boken du håller i din hand är en översättning till svenska. Även om ämnet vetenskapsteori är internationellt, så kan andra skill­ nader mellan länderna, som universitetens ämnesindelning, göra texten knepig att översätta. I sin titel hänvisar det danska originalet till vetenskapsteori med inriktning mot økonomi, politik og forvaltning. I boken motsvaras begreppet eko­ nomi främst, men inte helt, av nationalekonomi, och i en svensk kontext kan begreppen politik och förvaltning ses som en del av statsvetenskap.

På en övergripande nivå handlar boken om vetenskapsteoretiska frågor och problem inom samhällets institutioner, som politik och förvaltning. Vi föreställer oss att samhälle, ekonomi och politik är relativt likartade i de båda länderna och att originalets olika danska exempel är tillämpbara i ett svenskt sammanhang.

Vi har valt att kalla boken för Vetenskapsteori för samhällsvetare. Bokens mål­ grupp är bred och omfattar studerande inom samhällsvetenskap. Det är i dag nödvändigt att redan på grundutbildningsnivå visa på kunskap i, tillämpning av och en djupare förståelse för vetenskapsteori. Ett genomgående drag i boken är att författaren synliggör olika vetenskapsteoretiska problem och diskuterar episte­ mologiska och ontologiska frågeställningar i relation till en praktisk kontext. Det är genom konkreta exempel förankrade i den ekonomiska och politiska vardagen som författaren uppmuntrar läsaren att fundera över olika problemställningar.

Ett sådant exempel är begreppet konkurrencestaten från bokens inledning.

Begreppet introducerades i Danmark av Ove Kaj Pedersen, men har ingen direkt motsvarighet på svenska. Pedersen använde begreppet för att beskriva hur en stat agerar i konkurrens med andra stater i dag för att skapa ekonomisk tillväxt och välfärd. Utmärkande drag är att arbetslösa ska aktiveras, medbor­ garnas kompetens ständigt utvecklas och institutioner löpande förändras för att anpassas till ökade krav på effektivitet och konkurrens. I övergången från välfärdsstaten till konkurrensstaten transformeras den aktiva demokratiska medborgaren successivt till en konsument av välfärdstjänster. Begreppet är brett och ges delvis olika innehåll av olika forskare och debattörer, men centralt är statens styrning av förvaltning och myndigheter.

Ulrik Lögdlund, april 2016

Förord Min avsikt med denna bok är dubbel. För det första att ge en överblick över centrala vetenskapsteoretiska positioner och deras bidrag för att definiera ve­ tenskapligt arbete. För det andra att relatera vetenskapsteorin till studier inom det samhällsvetenskapliga ämnesområdet i allmänhet och ekonomi, politik och förvaltning i synnerhet. Dessa två syften innebär att boken står för ett koncen­ trat av vetenskapsteoretiska begrepp, resonemang och positioner samt kopplar betydelsen hos dessa till reella problem.

Boken bygger på en kombination av att framställa och att göra. Presentera i betydelsen att redogöra för positioner, begrepp och tankemönster och tillämpa i betydelsen att använda samma begrepp och tankemönster i relation till ovan nämnda fält. Det måste understrykas att boken inte är missionerande, i den meningen att den skulle förespråka en särskild bestämd vetenskapsteoretisk ståndpunkt. Tvärtom är avsikten att ge läsaren möjlighet att själv kunna ta ställ­ ning och erbjuda grunderna för sina ställningstaganden, vilket förhoppningsvis kan uppmuntra till ett livslångt lärande.

Min egen bakgrund finns inom ekonomi, politik och förvaltning. Det är viktigt att påpeka att denna bok inte är författad av en filosof eller forskare med vetenskapsteori som sitt primära ämnesområde. Jag är en filosofisk och vetenskapsteoretisk brukare. Det är bokens första men inte enda positionering.

Bakgrunden till detta erkännande är en generell uppfattning om att människan bakom varje yttrande – och därmed också varje vetenskapligt yttrande – har betydelse för hur substansen i det som sägs ska läsas och tolkas. Jag måste därför leva upp till implikationerna av denna uppfattning.

Mitt intresse för vetenskapsteori – och anledningen till att jag blev en expli­ cit brukare av vetenskapsteori – sträcker sig tillbaka till min studietid. Redan tidigt under mitt första studieår insåg jag vikten av insikt i vetenskapsteori för att utveckla akademiska kompetenser och därmed förstå och praktisera forsk­ ningsarbete på vetenskapliga grunder. Jag kan (nästan) fastslå exakt tidpunkt och händelse: Det var i oktober 1974 som jag fick tillbaka min första lite större skriftliga rapport. Den behandlade äldres bostadsförhållanden och hade ett särskilt fokus på kommunernas incitament att behålla äldre medborgare så länge som möjligt i eget boende. Kommentarerna innehöll både ros och ris, men jag fick inte veta om svaret och konklusionen var riktigt eller inte. Från

gymnasietiden var jag van vid att det fanns ett rätt svar, medan alla andra svar var fel. Därför vände jag mig till min lärare och gjorde henne uppmärksam på misstaget. Hon hade ju aldrig kommenterat om mitt svar var korrekt. Min förundran och besvikelse var stor då hon förklarade att hon inte kunde ge nå­ got rätt svar, men att jag i min utmärkta uppgift hade gjort sannolika några ekonomiska incitament. Min förvåning och besvikelse ersattes av ilska: Skulle en universitetslärare, en representant för den högsta nivån av vetande, inte kunna ge ett definitivt svar? Uppenbart inte, och från det ögonblicket insåg jag att det var nödvändigt att närmare studera betydelsen av rätt och fel. När man konfronteras med så stora frågor är det bara en sak att göra: rådfråga filosofin, vilket i första hand innebar konsultation hos två filosofer samt anskaffandet av Justus Hartnacks bok om filosofiska problem, som också finns som referens i den här boken. Efter denna existentiella upplevelse har jag flitigt använt filosofi och fackfilosofi som läromästare och sparringpartner i mitt liv som forskare i äm­ nesområdet ekonomi, politik och förvaltning. Vetenskapsteori blev efter hand mitt sekundära forskningsfält.

Den existentiella upplevelsen under mitt första studieår har gjort att jag under mitt yrkesliv, både som forskare och universitetslärare, har levt med vetenskaps­ teoretiska/filosofiska frågeställningar ständigt närvarande i det egna arbetet.

Det är detta samspel som ligger till grund för denna bok, där målgruppen är studerande inom samhällsvetenskap och kollegor inom ämnet. Det är således intentionen att studerande ska kunna använda boken för att skapa en överblick över vetenskapsteoretiska problemställningar inom ämnesområdet och att få dem att reflektera över dessa problemställningars betydelse. Det är samtidigt intentionen, att kollegor både ska kunna använda boken som uppfräschning och som grund för ämnesspecifika diskussioner om aktuella vetenskapsteoretiska perspektiv och utmaningar.

Nørresundby, april 2016 Jan Holm Ingemann

Innehåll 1. Varför vetenskapsteori?

Vad är vetenskapsteori?

Forskningsföremålet och vetenskapsteorin Bokens disposition

2. Hur studera vetenskapsteori?

Dualismen mellan realism och idealism Observation, förnimmelse och tänkande Föremålet och problemet Skiss till teori om vetenskapsfilosofins användning

3. Realistiska positioner

9 12 18 20 23 23 25 26 27

35 Metodstriden 35 Skolastisk metafysik 36 Den realistiska reaktionen 38 Positivism 40 Historisk materialism 48 Rationalism 50 Kritisk rationalism 55 Systemteori 59 Den kritiska forskningen och positivismen 63 Kritisk realism 67 Sammanfattning av realistiska positioner 75

4. Idealistiska positioner

79 Hermeneutik 84 Postmodernism 93 Diskursanalys 100 Konstruktivism 104 Systemteori 116 Fältanalys 119 Sammanfattning av idealistiska positioner 124

5. Tvärgående teman Tema 1: Ontologi, epistemologi och metodologi Tema 2: Problemtyper, teori och vetenskap Tema 3: Sanning, förklaring och förståelse Tema 4: Giltighet och räckvidd Tema 5: Syntetiserande tendenser Vetenskapsfilosofins utveckling – hur är läget?

6. Vetenskapens samhälleliga funktion och mål Lojal eller kritisk?

Ytterligare bidrag Vetenskapens uppgift

7. Efterrationalisering Om forskning utan definitivt facit Vad gör vi med vår vetenskapsteoretiska kunskap?

Vetenskapsfilosofiska strategier i praktiken

131 131 138 141 148 151 153 161 161 165 171 177 182 185 187

Ordlista

191

Litteraturlista

203

Register

211

1 Varför vetenskapsteori?

I sin bok Konkurrencestaten skriver Ove Kaj Pedersen bland annat: I detta kapitel påstår jag att föreställningen om att nationer konkurrerar måste tas på allvar och att konkurrensstaten inte bara är ett projekt, utan nu en sådan realitet att till och med regeringen förväntar sig att den kan leverera det den utlovar […] Först och främst vill jag visa att förhållandet mellan politik och administration, mellan politiker och ämbetsmän, har förändrats, och att det därför är meningsfullt att tala om administrativa politiska processer, alltså om processer där gränserna mellan administration och politik har blivit flytande, och där administration och politik kopplas samman på nya sätt (Pedersen 2011: 242).

Hur ska man förhålla sig till denna utsaga? Pedersen kommer med ett påstående.

Hur ska man avgöra om påståendet är sant eller falskt? Han använder dessutom ett nytt begrepp, nämligen ”konkurrensstaten”. Är det rätt eller fel? Vad betyder det egentligen när han skriver att det är meningsfullt att tala om administrativa politiska processer? Och hur kan man förstå eller pröva utsagan om att gränserna mellan administration och politik har blivit flytande, och att administration och politik nu kopplas samman på nya sätt?

Det är denna typ av frågor vi ska ägna oss åt i denna bok. Syftet är inte att genomföra ett samhällsvetenskapligt forskningsprojekt för att slutgiltigt ge ett svar på om Pedersen har rätt eller ej. Vi ska däremot titta bakom hans utsaga, och därför är syftet att bidra med några centrala begrepp och överväganden som kan ligga till grund för att diskutera hur man i princip kan utforma ett eller flera samhällsvetenskapliga forskningsprojekt som kan föra oss närmare svar på frågorna. Med andra ord: Vad innebär det att Pedersens påstående är sant eller falskt, och vilka kriterier måste vara uppfyllda för att vi ska kunna avgöra om det är sant? Vad innebär det att begreppet konkurrensstaten är rätt eller fel, och hur kan vi avgöra det? Vad innebär det att det är meningsfullt att tala om administrativa politiska processer – och för vem är det meningsfullt? Och till detta kommer: Kan vi förstå eller förklara hans utsaga när vi får veta att han är professor vid Handelshögskolan i Köpenhamn och samarbetar med bland an­ nat en rad forskare inom samma ämne på institutioner vid amerikanska och europeiska universitet?

9

Vetenskapsteori för samhällsvetare Syftet med denna bok är som sagt inte att avgöra om Pedersen har rätt eller ej – ovanstående citat har valts uteslutande för att han har skrivit en intressant och relevant samhällsvetenskaplig bok om samhälleliga utvecklingstendenser.

Men när vi har tagit oss igenom föreliggande bok om vetenskapsteori är läsaren förhoppningsvis kvalificerad nog att både ställa de riktiga frågorna och att skis­ sera hur Pedersens påståenden kan uppfattas och prövas. Syftet är alltså just att ge läsaren redskapen för att avgöra giltighet och räckvidd, och därmed avgöra om och i vilken grad utsagorna visar på egenskaper hos den faktiska verkligheten.

Box 1.1 innehåller några helt grundläggande frågor som vi närmare ska filo­ sofera kring i denna bok. Läsaren uppmanas dock redan nu att ta sig tid till att fundera över dem och skriva ner provisoriska svar.

?

Box 1.1: Några fundamentala frågeställningar Vad är rätt och vad är fel?

Vad är sant och vad är falskt?

Lägg ner lite tid på att fundera över hur du själv använder och tolkar dessa båda begreppspar.

Vi återvänder till dessa frågor under bokens lopp, men som ett avstamp ska vi här slå fast att begreppsparen kan ha olika definitioner som bland annat beror på det sammanhang där begreppen används.

Om vi tittar på den första frågan, så är de två centrala begreppen rätt och fel. De formar direkt en motsättning eller dikotomi. Motsatsen till rätt är fel.

Men vad betyder de två begreppen?

Att något är rätt kan ha olika betydelser. Till exempel ”mitt svar är rätt”, som betyder att jag har svarat på så sätt som examinatorn vill, eller att jag svarar på ett sådant sätt att min utsaga är sann (den står i överensstämmelse med vad man kan observera), eller att jag gör det som är rätt – alltså att jag handlar i överensstämmelse med det som man enligt en moralisk bedöm­ ning bör göra (i överensstämmelse med en normativ grund).

Sant kan till exempel syfta på att jag håller med om en utsaga, eller på att det föreligger ett handfast bevis.

Frågorna i box 1.1 kan vid en omedelbar betraktelse verka enkla. I den dagliga användningen av språket funderar förmodligen inte de flesta läsare närmare över vad som ligger bakom begreppen sant/falskt och rätt/fel. Samtidigt antar jag att de flesta inte heller tycker att det är särskilt svårt att redogöra för vad som ligger i begreppen när de används i vardagliga sammanhang. Men när vi i vetenskapliga sammanhang ska bestämma dessa begrepp och deras impli­ kationer visar det sig att frågorna innehåller komplicerade och svåra problem.

10

1. Varför vetenskapsteori?

I vetenskapliga sammanhang är svaren inte bara komplicerade, utan också olika och i vissa fall direkt motstridiga. Genom denna bok ska vi dock rusta oss för att förstå och hantera de komplicerade – och även de motstridiga – svaren. Att förstå dem betyder här att läsaren känner till skälen för de komplicerade svaren och deras olikhet, och att hantera dem innebär på motsvarande sätt att läsaren tillägnar sig grundläggande begrepp och tankefigurer, med vilka man kan klargöra och analysera vetenskapliga svar och meningsskiljaktigheter. Det är vetenskapsteori som ska göra det möjligt för oss att besvara de till synes enkla men i realiteten svåra frågorna och alltså ge oss insikt i och förståelse för det som döljer sig bakom frågorna. Det är bara med hjälp av denna insikt och förståelse som man kan hantera frågorna, som vi därför arbetar vidare med under resans gång. Vi ska alltså påbörja en process där boken inte utgör något slutgiltigt facit.

Det finns i synnerhet två skäl till att boken inte innehåller något slutgiltigt facit. För det första gör denna bok ingalunda anspråk på att täcka varje in­ sikt i vetenskapsteori, utan endast ett mycket begränsat, introducerande urval.

För det andra är vetenskaplig kunskap – vilket gäller även vetenskapsteori – en oändlig process, där vi som mänsklighet förhoppningsvis skaffar oss en ständigt allt djupare insikt. Men även om boken inte är – och inte heller kan vara – nå­ got slutgiltigt och universellt facit, så bidrar den till att lägga en grund för det slags reflektion som är en avgörande förutsättning för att alls utföra akademiskt arbete, antingen det är som producent eller användare av vetenskaplig kunskap.

Som ett första led i denna reflektion ska det slås fast att det inledande citatet från Pedersen är en teori, där en del av vår aktuella, samhälleliga verklighet fångas med hjälp av begrepp. En vetenskaplig teori definieras här provisoriskt som en samling av begrepp och kategorier samt relationerna mellan dessa. En vetenskaplig teori är inte verkligheten, men en bra teori ger oss en grund för att förklara eller förstå ett utsnitt ur verkligheten.

Därför bör en bra teori avspegla element som i en eller annan mening kan återfinnas i verkligheten – annars är teorin inte giltig. När det gäller Peder­ sens teori ska vi kunna återfinna konkurrensstaten någonstans och på någon tidpunkt i den samhälleliga verkligheten. Men Pedersens teori gäller knap­ past antikens Rom eller det nutida kungariket Tonga. Teorins räckvidd (eller giltighetsområde) begränsas till ett givet, i tid och rum avgränsat föremål för forskning. Frågorna i box 1.1 syftar därför bland annat på giltighet, räckvidd och forskningsföremål.

Sedan uppstår frågan om hur vi ska besvara frågorna. Det är bland annat en metodfråga – alltså om hur vi konkret och praktiskt utför det vetenskapliga arbetet. Och här är vetenskapsteorin som gjord för att komma med nyktra och reflekterande svar. Genom vetenskapsteorin får vi metoder för att ställa olika vetenskapliga teoriers och traditioners styrkor och svagheter mot varandra och betrakta dem ur ett så kallat metaperspektiv. Vetenskapsteorin ger med andra 11

Vetenskapsteori för samhällsvetare ord en ram för att kritiskt reflektera över möjligheter och begränsningar hos de metoder som olika teorier och disciplintraditioner inom samhällsvetenskapen använder.

Vad är vetenskapsteori?

Vetenskapsteori är teori som har vetenskaper som sitt forskningsföremål – alltså teori om vetenskap. I utvecklingen av vetenskapsteori används vetenskapliga metoder, inklusive filosofisk reflektion, för att närmare undersöka hur vetenskap rent faktiskt praktiseras, och hur man på bästa möjliga sätt bör göra det. Under­ sökningen av den vetenskapliga praktiken och ändamålsenliga metoder kan ske på många sätt, och därför täcker vetenskapsteori också olika fält i betydelsen olika perspektiv på vetenskap. Vi ska här skilja mellan: • • • •

vetenskapshistoria vetenskapssociologi vetenskapsantropologi vetenskapsfilosofi.

Vetenskapshistoria använder historievetenskapens metoder för att beskriva och undersöka vetenskapernas höjdpunkter och skiljevägar, liksom deras allmänna utvecklingshistoria. Inom vetenskapshistorien kan man dessutom skilja mellan framställningar av vetenskapens utveckling sedd i ett större, samhälleligt per­ spektiv (ett bra exempel på det är det stora verket Vetenskapens historia (Bernal 1981) i fyra band) och å den andra sidan verk som beskriver den teorihistoriska utvecklingen ur ämnets eget historiska perspektiv.

Vetenskapssociologi använder sociologiska metoder för att beskriva och ana­ lysera hur vi som forskare är medlemmar av vetenskapliga samfund och med­ verkar i ett samspel med de samhälleliga omgivningarna. Bland annat söker vetenskapssociologin också att klargöra hur våra val av problem och metoder påverkas av en rad både inomvetenskapliga och generella, samhälleliga omstän­ digheter. I kapitel 2 ska vi stifta närmare bekantskap med ett par av bidrags­ givarna till vetenskapssociologin.

Vetenskapsantropologi använder antropologiska metoder för att beskriva vårt beteende, våra normer och våra rutiner i de vetenskapliga samfunden. Den franske filosofen och vetenskapssociologen Bruno Latour förknippas bland an­ nat med begreppet vetenskapsantropologi. Vi kommer inte att gå närmare in på detta fält i den fortsatta undersökningen, eftersom vi här kommer att täcka det mer samhälleliga perspektivet på vetenskap genom vetenskapssociologi.

Slutligen använder vetenskapsfilosofin filosofisk reflektion för att överväga vad vetenskap egentligen är, och hur vi bäst skapar vetenskaplig kunskap. I kapitel 12

1. Varför vetenskapsteori?

3 och 4 ska vi stifta närmare bekantskap med ett urval av vetenskapsfilosofins tänkare.

I denna bok ska vi i första hand ägna oss åt vetenskapsfilosofi, men också ta upp historiska och sociologiska perspektiv för att fundera kring hur sam­hälleliga förhållanden och utvecklingstendenser påverkar de vetenskapsfilosofiska posi­ tionernas uppkomst, utveckling och styrka.

Vetenskapsfilosofi Filosofi är uttryck för att tänka/reflektera över världen, bland annat över oss som människor och över vårt samspel med omvärlden: det vill säga samspel med and­ra människor och med den omgivande naturen (biofysiska strukturer). Ur ett historiskt perspektiv kan man säga att filosofi är alla vetenskapers moder: I den medvetna människans begynnelse fanns bara filosofin, uppfattad som förmåga till självreflektion och reflektion över människans samspel med omvärl­ den. I vår del av världen är vi genomgående mest bekanta med de stora grekiska filosoferna som Platon och Aristoteles samt deras västerländska efterföljare. Ur den professionaliserade filosofin har diverse vetenskaper växt fram under de senaste århundradena. Till en början har dessa vetenskaper (till exempel fysik, matematik och statsvetenskap) utgjort en del av filosofin, men sedan utvecklats till självständiga vetenskaper som blivit mer och mer specialiserade. De stora samhällsvetenskapliga tänkarna ägnade sig till exempel ursprungligen åt både nationalekonomi, statskunskap och sociologi, men under de senaste hundra åren har dessa områden utvecklats till separata discipliner.

Filosofin kan dock fortfarande spela en avgörande roll – också i förhållande till självständiga vetenskapliga discipliner som nationalekonomi, statskunskap och sociologi. I det sammanhanget kan man uppfatta filosofin som ett rum för tankar dit man återvänder när ens självständiga vetenskap befinner sig på osäker mark. På så sätt är en del av filosofin faktiskt integrerad i varje vetenskap. Det rör sig om vetenskapsfilosofi, som varje vetenskap nödvändigtvis måste basera sig på, och det rör sig om filosofi som ett rum för allmän reflektion över den egna disciplinen i ett större samhälleligt perspektiv. Reflektionen över relatio­ nen mellan vår disciplin och världen i allmänhet är särskilt viktig eftersom vår disciplin bara kan förhålla sig till en avgränsad del av verkligheten, och denna avgränsade del påverkas av den stora helheten, nämligen världen i allmänhet.

Filosofi är alltså fortfarande ett nödvändigt fält för allt vetenskapligt tänkande – se box 1.2.

13

3 Realistiska positioner Vi ska nu påbörja en snabb resa genom den vetenskapsfilosofiska historien.

Det blir en hård och krävande tur i rasande tempo. Men också en resa som kommer att bjuda på massor av utmanande och minnesvärda upplevelser.

Med denna analogi skapar man lätt associationer till fysiska strapatser, och det är egentligen inte budskapet, för det handlar ju inte om att resa fysiskt, utan mentalt, kreativt, musiskt och reflekterande. Så låt oss därför använda opera som analogi i stället. Varje riktig opera börjar med en ouvertyr, som på kort tid ger oss en kondenserad upplevelse och känsla av det som vi i fortsättningen ska få vara med om i form av dramatik och ögonblick av eftertänksamhet. Alltså, maestro: ouvertyren!

Metodstriden Det är år 1884 och på scenen står två nationalekonomer, nämligen österrikaren Carl Menger (1840–1921) och tysken Gustav von Schmoller (1838–1917). De in­ tresserar sig båda för hur vi som samhällsforskare bäst kan förstå eller förklara nationalekonomin, men bortsett från det har de knappast något gemensamt – förutom alltså att båda talar tyska. Schmoller är en central forskare i det som kallas för den tyska, historiska skolan, som i dag lever vidare som historisk institutionell nationalekonomi, medan Menger är en central forskare inom den marginalistiska skolan, som i dag lever vidare som neoklassisk nationalekonomi och spelar en viktig roll som utgångspunkt för nationalekonomins gängse mainstream. De två ekonomerna är milt sagt våldsamt oeniga, och oenigheten bottnar i vitt skilda vetenskapsfilosofiska antaganden.

Schmoller grundar sin forskning på att nationalekonomin ska studeras och förklaras i sin kontext. Det betyder, menar han, att vi måste studera de kulturella och historiska förhållandena i ett givet samhälle för att kunna förklara detta samhälles nationalekonomi. Människor är sociala individer, som handlar både individuellt och kollektivt, och därför har det konkreta samhället avgörande betydelse för hur en konkret nationalekonomi fungerar. Han har också den poängen­att staten måste lägga sig i ekonomin för att garantera det gemensam­ ma bästa. Vad det gemensamma bästa i sin tur betyder beror på de människor 35

Vetenskapsteori för samhällsvetare som är medborgare i det aktuella samhället på den aktuella tidpunkten. Hos Schmoller uppfattas alltså ett klart samband mellan nationalekonomi, politik och förvaltning (Caldwell 2004, Shionoya 2005, Milonakis & Fine 2009).

Menger grundar däremot sin forskning på att den nationalekonomiska veten­ skapen enbart ska ägna sig åt studier av ren nationalekonomi (pure economics) och ren teori (pure theory). Vi måste förklara de generella, universella mekanis­ mer som styr individernas ekonomiska handlande mot bakgrund av antagandet att individerna är egoister som maximerar sin egen, individuella nytta. När vi logiskt har klarlagt dessa mekanismer kan vi beräkna vilka ekonomiska hand­ lingar som komma skall, och vi kan dessutom dokumentera hur dessa individu­ ella handlingar kommer att skapa jämvikt (equilibrium). I förlängningen av detta gör Menger den poängen att staten (och därmed politiska myndigheter) ska hålla fingrarna borta från ekonomin, eftersom de bara skulle störa jämvikten.

Han kräver alltså en tydlig åtskillnad mellan politik och ekonomi baserat på en uppfattning av laissez faire som det enda relevanta idealet (Hutchison 1973, Milonakis & Fine 2009).

Bråket mellan Menger och Schmoller var intensivt och har för eftervärlden kommit att bli internationellt känt under det tyska namnet för metodstrid, Methodenstreit – ett begrepp som man för att få en närmare redogörelse av till exempel kan slå upp i New Palgrave Economic Dictionary Online. Bråket har sedan fortsatt, och det är fortfarande aktuellt. Därför ska vi under framställningens gång då och då vända tillbaka till det och fördjupa de två kombattanternas ståndpunkter.

Skolastisk metafysik Och nu börjar själva handlingen, där vi ska undersöka ett antal centrala realis­ tiska positioner – det vill säga positioner som anser att verkligheten existerar oberoende av den som observerar den. Som utgångspunkt kan det dock vara lämpligt att börja någon annanstans för att sätta scenen, nämligen i den tidigare förhärskande position som går under namnet skolastiken. Att vi tar upp den beror på att realismen bör uppfattas som en reaktion mot just den positionen.

Så för att ge realismen mening utifrån en grundsyn enligt vilket allt är relativt, bör vi ge en skiss av skolastiken och dess dåtida samhälleliga kontext. Vi måste alltså förstå vad realismen är en uppgörelse med, och därmed vad den positio­ nerar sig i förhållande till. Härmed är det slut på ouvertyren, och vi lämnar operaanalogin.

36

3. Realistiska positioner

Livet kan bara förstås genom att förstå Guds vilja Den medeltida filosofin i Europa var djupt rotad i kristendomen och där­ med i religiöst tänkande som grund för att tolka världen och dess händelser.

Detta gällde också vetenskapsfilosofin sådan den kom till uttryck i skolastiken.

Lägg märke till att vi historiskt nu har vridit tillbaka klockan till tiden före reformationen, då den katolska kyrkan (med sin klerikala organisation och sina materiella gods) hade stor makt, ofta i samspel med diverse världsliga regenter. Det var också en tid före Gutenberg, som omkring 1450 uppfann tryckpressen och därmed möjligheten att i större utsträckning mångfaldiga det skrivna ordet. Skriftlig förmedling kunde därför uteslutande ske genom att vissa människor satt och kopierade böcker som de hade till hands. Det skedde huvudsakligen i klostrens skriptorier, där munkar med fjäderpenna och bläck skrev av de centrala verken – eller kanske rättare sagt huvudsakli­ gen ett centralt verk, nämligen bibeln. Skriftliga verk var alltså i första hand bibeln samt kristna avhandlingar och uppteckningar. Förmedlingen skedde alltså i allt väsentligt i katolska kyrkans regi, och den var därmed underställd denna organisations hierarkiska beslutssystem. Det var därmed också kun­ skapsproduktionen.

Skolastikens främste filosof var Thomas av Aquino, som dog 1274, alltså nästan två århundraden före tryckpressens uppfinnande. Thomas sökte genom sitt arbete förena tron och förnuftet genom att visa att […] både förnuftet och tron stammar från Gud […] och i Gud kan det inte finnas någon motsägelse. Sanningen är en, men tron och förnuftet är två olika sätt att inse sanningen på. (Hartnack 1966: 78)

Det var alltså fråga om ett försök att upphäva motsättningen mellan den klas­ siska grekiska filosofin och kristendomen. Vi ska inte här gå närmare in på skolastiken, utan poängen är att vi under medeltiden i Europa hade en filosofi (och därmed också vetenskapsfilosofi) som såg det som sin viktigaste uppgift att tolka människor och samhälle på den kristna trons grund. Kristendomen betraktades alltså utan förbehåll som det betydelsestrukturerande tolkningssystem med vilket dåtidens vetenskap sökte förstå och förklara det mänskliga sam­ hället, och bibeln var den centrala källa (studieobjektet, forskningsföremålet) genom vilken man ansåg sig kunna söka och finna förklaring och förståelse och därigenom kunskap. Sanningen kunde man alltså metodologiskt finna genom att kombinera läsning/tolkning (i första hand av bibeln) med logiskt tänkande och därmed förmodades man förena tro och rationalitet.

Dåtidens vetenskap var alltså metafysisk till sin karaktär. Det betyder att observerbara (fysiska eller biologiska) händelser enbart förklarades genom övernaturliga beslut, och därmed impliceras en beslutsfattare (i detta fall 37

Vetenskapsteori för samhällsvetare Gud), som står över naturen, och som befinner sig bortom (meta) det fysiska.

Världen kunde enligt denna position därför inte förklaras genom observa­ tion/förnimmelser utan bara genom spekulation – alltså genom att fundera över spår/sammanhang/mönster baserade på religiösa texter (och därmed tro), och utifrån detta gick det att logiskt sluta sig till skaparens intentioner.

Mera lyriskt uttryckt är det inte ett enda löv som faller till marken utan att det är Guds vilja. När vi ska förklara något – både årstidernas gång och den sociala ordningen (inklusive ojämlikhet och maktfördelning mellan andliga och världsliga auktoriteter samt diverse undersåtar) – så bör vi enligt denna position metafysiskt söka upptäcka Guds vilja, och därmed kan vi både förstå och förklara: Vi måste förstå vad Guds intention är, och i vilket menings­ sammanhang denna intention ingår, och vi måste förklara genom att hänvisa orsaken till Guds vilja. Eftersom det är Guds vilja, måste vi förlika oss med att så är det ju! Guds vilja – och därmed Guds ordning – ska ingen människa söka ändra.

Den realistiska reaktionen I denna bok uppfattas realism som positioner som antar att verkligheten exis­ terar oberoende av observatören (i detta fall forskaren). Det är alltså positioner där det ontologiska antagandet om föremålet (samhället) är att det är en ob­ jektiverad realitet och inte en mental, subjektiverad föreställning, som under skolastiken byggde på en föreställning om Guds existens och därmed om ett övernaturligt subjekts mening och överordnade idé om det rätta.

Realismens genombrott – empirismen Realismen var som sagt en reaktion på metafysiken. Men det var också en reaktion som för att få genomslag förutsatte teknologiska, och i förlängningen metodiska förändringar, som innebar radikalt nya möjligheter till att iaktta och mäta och därmed till att basera vetenskap på mänskliga sinnen och matema­ tik i stället för på spekulation. Före realismens genombrott var den dominerande världsbilden geocentrisk: Jorden uppfattades som världens centrum och Gud var den högste regenten – det var en analogi som var begriplig i den dagliga tillvaron, där det existerade en klart identifierbar hierarki med (typiskt) påven och sedan den nationella eller regionala regenten överst. Till följd av skolastiken gjordes det också stora ansträngningar för att förklara varför och hur jorden var världens centrum. Men nya mätinstrument revolutionerade denna världsbild, eftersom dessa instrument, av vilka vi i dag främst kan förstå betydelsen av den astronomiska kikaren, möjliggjorde förhållandevis exakta observationer av planeternas banor. Och dessa observationer stämde inte överens med den 38

3. Realistiska positioner geocentriska världsbilden. Trots att det gjordes många försök att tänka ut sinnrika förklaringar för att få observationerna att stämma överens med det geocentriska paradigmet, blev anomalierna allt fler. Det lade grunden till for­ muleringen av en ny, revolutionerande uppfattning, nämligen den heliocentriska världsbilden, alltså en vetenskaplig revolution möjliggjord av ny teknologi och nya mät­metoder (Kruse 1996).

Det nya paradigmet som grundades på en föreställning om solen som värl­ dens centrum och planeter i rörelse omkring den mötte massivt motstånd från auktoriteter i det omgivande samhället. Bland annat drabbades en del samtida forskare av inkvisitionen, och de måste alla verka under hotet om att brännas på bål som kättare (Kruse 1996). Men trots rädslan för detta började filosofer att spekulera kring på vilka grunder den nya världsbilden hade kommit till, och hur man i fortsättningen kunde använda denna insikt för att vetenskapligt gå vidare och frambringa ytterligare ny kunskap om vår omvärld.

Empirismen blev härmed uttryck för den första vetenskapsfilosofiska vågen av uppgörelse med metafysiken, där de empiristiska vetenskapsfilosoferna (de centrala var John Locke (1632–1704) och David Hume (1711–1776) formulerade en ontologisk och epistemologisk grund för att förklara de (natur)vetenskapliga landvinningar som byggde på observation, bland annat formuleringen av den heliocentriska världsbilden, och de anvisade mot denna bakgrund preskriptivt hur vetenskapligt arbete bör utföras.

Locke är i dag främst ihågkommen för sitt bidrag till politisk filosofi med sin formulering av en liberal samhällsåskådning, men han var även en central bidragsgivare till vetenskapsfilosofin. Hans utgångspunkt var en uppgörelse med det spekulativa, och han antog i det sammanhanget att vi som människor inte föds med kunskap. Kunskap kan vi bara uppnå genom erfarenhet som en gradvis process i växelverkan mellan ting och förnimmelse. Vi använder våra sinnen för att uppfatta ting och deras relationer i vår omvärld, och genom förnimmelserna får vi en idé om dem (Locke 2008 [1689]). Idén är alltså inte något metafysiskt, utan en avspegling av ting i verkligheten. I detta sam­ manhang är ting det helt centrala begreppet: Det materiella/fysiska (ting) utgör grund för vår kunskap, där det idémässiga (och därmed begrepp och mening) förankras i den observerbara, naturgivna verkligheten och inte i det spekulativa/övernaturliga. Denna ståndpunkt kan ge anledning till att över­ väga hur begreppet ting kan förstås och observeras i samhällsvetenskapliga sammanhang, jfr box 3.1.

39

6 Vetenskapens samhälleliga funktion och mål I detta kapitel ska vi koncentrera oss på funderingar kring vetenskap som en samhällelig aktivitet och särskilt diskutera vilken funktion vetenskapen har, och i synnerhet bör ha, i ett samhälle. Perspektivet är därför både filosofiskt/ normativt – i betydelsen reflektion över den goda vetenskapen i det goda sam­ hället – och sociologiskt/deskriptivt – i betydelsen reflektion över vilka sam­ hälleliga begränsningar vetenskapen tenderar att vara underkastad. Det sker dels genom att undersöka enskilda, redan genomgångna positioners ståndpunkt lite närmare, dels genom att tillföra bränsle från andra positioner som speciellt har ägnat sig åt vetenskapens samhälleliga mål och funktion.

I ett historiskt perspektiv kan man säga att vetenskap har institutionaliserats som en speciell form för frambringande av insikt, och i det ingår att via obero­ ende universitet skapa en viss frihet från, och distans till, de samhälleliga makt­ hierarkierna. Därmed har vetenskapen kunnat upprätta och utveckla en särskild utsiktspunkt i syfte att frambringa insikt och vidarebefordra denna både via undervisning till studenter och förmedling till offentligheten. Så långt är i stort sett alla positioner överens om vetenskapens samhälleliga funktion och mål.

Lojal eller kritisk?

Oenigheten infinner sig tydligare i en annan fråga, nämligen om vetenskapen endast ska (1) begränsa sig till att beskriva och förklara det tillnärmelsevis obestridliga, (2) arbeta lojalt på det omgivande samhällets premisser eller (3) förhålla sig kritisk, och det gäller även i fråga om samhällets normer.

Det första kan betecknas som en uppfattning av vetenskapen som en oberoende och från samhälleliga värderingar isolerad teknokrati, där vetenskapens aktörer håller sig på stort avstånd från normativa värderingar och bara ägnar sig åt att avgöra vad som är sant eller falskt utifrån den kunskap som vetenskapen förmår frambringa. Ett exempel på denna uppfattning kan man finna i skolastiken (jfr kap. 3), där den akademiska uppgiften består i att klarlägga Guds vilja och me­ ning, men i övrigt inte blanda sig i den. Härmed fritas forskaren från självständigt ställningstagande och självständig värdering av normativ karaktär och uppfattas 161

Vetenskapsteori för samhällsvetare endast som en budbärare av Guds uppfattning av vad som är rätt och fel. Det är alltså fråga om att forskare uppfattas som en grupp som producerar vetande och som svarar när den blir tillfrågad, men som för övrigt inte dras in i samhälleliga processer. Den andra uppfattningen kan betecknas som instrumentalistisk. Den liknar på många sett den teknokratiska, men skiljer sig genom att forskarna betraktas som samhälleliga aktörer som fortlöpande dras in för att effektivisera samhället utifrån normer fastställda av vederhäftiga samhälleliga beslutsfattare.

Den instrumentalistiska uppfattningen implicerar alltså att vetenskapen fram­ ställs som ett samhälleligt redskap för att komma fram till vetande till nytta för samhället – med detta avses att komma fram till vetande som kan användas av samhälleliga aktörer för att öka effektiviteten när det gäller produkter, processer och organisering. Ett uttalat exempel på denna uppfattning finner vi i positivis­ men (jfr kap. 3). Utifrån denna uppfattning blir frågan om rätt och fel synonym med frågan om sant och falskt. Därmed fritas forskaren från självständigt ställ­ ningstagande till det normativa och kvarstår endast i funktionen att ta fram de sanningar som kan upptäckas genom omedelbar observation/förnimmelse och bidra till att dessa insikter omsätts i samhällelig nytta (se box 6.1).

!

Box 6.1: Från moral till teknokrati I kapitel 4 nämnde vi hur statsvetenskap dekonstruerades och modern natio­ nalekonomi rekonstruerades. Härmed omdefinierades ekonomivetenskapens funktion, från att ha behandlat ett bestämt forskningsföremål (samhällets ekonomi i kontext) till att handla om en viss metod, nämligen (rationella) val mellan olika medel för att uppnå exogent definierade mål. Det var ett radi­ kalt brott som fick flera konsekvenser. En konsekvens är att frågan om vilka mål och hur dessa mål blir till försvinner från nationalekonomin. Därmed utelämnas det moraliska, alltså frågan om vad som är rätt, och ekonomer förvandlas till samhällsingenjörer (Laursen 1997) som inte lägger sig i målen – det normativa fastställs enbart av de enskilda individerna.

En annan konsekvens är att nationalekonomin som modern, rekonstru­ erad vetenskap inte längre är avgränsad till ett särskilt forskningsföremål, utan potentiellt blir en metod som kan användas i olika sammanhang, också inom politik och i förvaltning. I förlängningen av detta talar man om nationalekonomins imperialism. Med teorin om rationella val (Rational Choice) har nationalekonomer kastat sig över politiska och byråkratiska be­ slut och system under rubriker som Public Choice (Fine & Milonakis 2009).

Samma teori och metod utgör också en väsentlig del av grunden för New Public Management (se box 4.14), där rationalistiska nationalekonomer också underförstått tilldelar sig instrumentalistiska funktioner, eftersom målen antas för givna, nämligen effektivisering.

162

6. Vetenskapens samhälleliga funktion och mål Innan vi fördjupar oss i den tredje uppfattningen är det nödvändigt att skjuta in en undergrupp under den första uppfattningen, nämligen den riktning som hävdar att sant och falskt inte kan utforskas, och att det därför är vetenskapens syfte att utforska individers och gruppers mening, utan att i övrigt förhålla sig värderande till den. Hit hör till exempel delar av konstruktivismen. Re­ dan i denna positions ontologi ligger att det är svårt eller omöjligt att ta ställ­ ning till sant/falskt eller rätt/fel.

Så till den tredje uppfattningen, som är något mer komplex, och som vi därför ska ge större utrymme för att utveckla. Bland de genomgångna positionerna kan vi här framhålla kritisk rationalism och kritisk realism (jfr kap. 3 samt hermeneutik och fältanalys i kap. 4).

Popper, huvudpersonen bakom den kritiska rationalismen, förhöll sig som vetenskapsfilosof till synes neutral, men också bara till synes, eftersom det i hans kritikbegrepp låg en uppfordran till forskarna om att avslöja myter. Falsifika­ tionsdoktrinen skulle också gälla för samhällsvetenskap, och därmed ålägger han oss som samhällsforskare en förpliktelse att upptäcka och avslöja myter – även när det exempelvis gäller samhälleliga maktförhållanden. Popper var dock inte bara vetenskapsfilosof, utan även samhällstänkare, och som sådan var han starkt påverkad av utvecklingen under 1930- och 1940-talen, inte minst nazismens och stalinismens framväxt. Mot den bakgrunden tog han skarpt avstånd från varje form av totalitärt styre och försvarade samtidigt ihärdigt det kapitalistiska, demokratiska systemet, framför allt i verket Det öppna samhället och dess fiender (Popper 2002c [1945]).

Den kritiska realismen är inte särskilt tydlig i frågan om vetenskapens nor­ mativa funktion, men vissa implikationer kan utläsas redan i den ontologiska utgångspunkten. Genom den ontologiska grundens uppdelning av verklig­ heten i skikt framkommer betydelsen av strukturer som inte är förnimbara (åtminstone inte omedelbart), bland annat makt och institutioner. När man på kritisk realistisk grund alltså når ner i det underliggande stratumet, kom­ mer man oundvikligen att beröra samhälleliga förhållanden där åtminstone implikationerna måste förhålla sig till värdeomdömen om vad som är rätt och fel. Upptäcker man genom en sådan analys till exempel att undernäring av barn i vissa länder orsakas av despoti, korruption och internationella kapital­ ägares utsugning, har denna forskning som minst utmanat varje beslutsfattare till att ta ställning till vad som är rätt och vad som är fel. Dessutom bör det för de flesta forskare te sig omöjligt att inte själv ta ställning, även om man even­ tuellt försöker hänvisa till att man bara är en forskare som försöker klarlägga verkligheten. Att upptäcka verkligheten kan mycket väl karakteriseras som objektivitet, men objektivitet är inte samma sak som värderingsfrihet, vilket visas i box 6.2.

163

Vetenskapsteori för samhällsvetare Jan Holm Ingemann

Hur kan vi som samhällsvetare förstå och använda begrepp som sant/falskt och rimligt/orimligt i den vetenskapliga praktiken? Hur kan vi exempelvis skilja vetenskapligt producerad kunskap från andra former av kunskap och erfarenhet? Hur tänker man sig att det vetenskapliga arbetet ska gå till? Det är några av de frågor som ställs i den här boken.

VETENSKAPSTEORI FÖR SAMHÄLLSVETARE ger en översikt av olika vetenskaps­ teoretiska perspektiv och behandlar grundläggande problem som rör veten­ skap och forskning. Författaren varvar den vetenskapliga översikten med exempel från det samhällsvetenskapliga området, med betoning på politik och samhällsekonomi. Han visar konsekvenserna av att olika vetenskaps­ teoretiska perspektiv anläggs och läsaren får möjlighet att reflektera kring de olika perspektivens möjligheter och begränsningar.

Jan Holm Ingemann är docent i statsvetenskap vid Aalborgs universitet i Danmark. Boken har översatts till svenska av Hans Dalén och Ulrik Lögd­ lund. Ulrik Lögdlund är lektor i pedagogik och studierektor i sociologi vid Linköpings universitet. Han står för fackgranskning av det vetenskapsteore­ tiska innehållet.

ISBN 978-91-40-69001-2

9 789140 690012