ARBETSFÖRMEDLINGEN FÖR VEM? En personlig skildring av jobbet som arbetsförmedlare under 20 års tid. 1991 – 2011
Mimi Wessel
Copyright © Mimi Wessel 2016 Copyright © text, design, layout, Mimi Wessel 2016 Copyright © omslagsbild, Mimi Wessel 2016 Andra upplagan: Första tryckningen Förlag: BoD Stockholm Tryck: Norderstedt Tyskland ISBN: 978-91-7463-632-1
Boken tillägnas Lisen Lindqvist 1957 – 2011
Varje människa är unik och värdefull. Och varje människa behövs på arbetsmarknaden. Det är slöseri med mänskliga resurser att inte ta tillvara på varje enskild individs arbetsförmåga på bästa möjliga sätt.
INNEHÅLL FÖRORD ........................................................................................... 7 INLEDNING .................................................................................... 13 KAPITEL 1 ...................................................................................... 19 JAG ANVISAS ARBETE PÅ AF 1991 ....................................................................19 ARBETSFÖRMEDLINGENS INTERNA UTBILDNING 1992–1993 ...............................53
KAPITEL 2 ...................................................................................... 70 OMORGANISATIONER......................................................................................70 INTERNA MÖTEN.............................................................................................83 DIREKTSERVICE & TELEFONJOUR ................................................................... 101
KAPITEL 3 .................................................................................... 112 VERKSAMHETSMÅL, REGISTERVÅRD, STATISTIK .............................................. 112
KAPITEL 4 .................................................................................... 135 ARBETSMARKNADSPOLITISKA PROGRAM......................................................... 135
KAPITEL 5 .................................................................................... 188 VAR FINNS JOBBEN? ..................................................................................... 188 JSA = JOBBSÖKARAKTIVITET ......................................................................... 196
KAPITEL 6 .................................................................................... 210 ARBETSMILJÖOMBUD .................................................................................... 210 ARBETSMILJÖN PÅ ARBETSFÖRMEDLINGEN ..................................................... 212
KAPITEL 7 .................................................................................... 239 BREV TILL ARBETSMARKNADSMINISTRAR, POLITIKER, AMS-DIREKTÖRER........... 239
KAPITEL 8 .................................................................................... 257 ARBETSFÖRMEDLINGEN I MEDIA .................................................................... 257
KAPITEL 9 .................................................................................... 265 KAN ARBETSLÖSHETEN BLI NOLL PROCENT?.................................................... 265 AUSTRALIENMODELLEN ................................................................................. 268
KAPITEL 10 .................................................................................. 273 FORMA FRAMTIDENS JOBBFÖRMEDLING.......................................................... 273 AVSLUT EFTER 20 ÅR .................................................................................... 278 REFLEKTIONER MARS 2015, SLUTORD, FÖRTECKNING AV MYNDIGHETER ........... 298 LITTERATURTIPS .......................................................................................... 310
Somliga saker förändras aldrig. Men du kan alltid välja nya vägar och gå vidare i livet. Mimi Wessel
~7~
FÖRORD Den här boken är en personlig skildring av min 20-åriga arbetslivserfarenhet som arbetsförmedlare under åren 1991–2011. Den 12 augusti 1991 var en speciell dag för mig för då började jag arbeta på Arbetsförmedlingen. Jag blev anvisad att söka jobbet som handläggare på AF av min dåvarande arbetsförmedlare, när jag sade till Lilly; – Jag vill inte söka det här jobbet för jag är inte intresserad av att arbeta som handläggare på AF! Då blev jag informerad om vad konsekvensen kunde bli ifall jag inte sökte jobbet; det kunde bli ett ifrågasättande till arbetslöshetskassan, som kunde påverka min ersättning med utebliven utbetalning under fyra veckors tid som följd. Jag sökte jobbet för att inte bli rapporterad till a-kassan och blev erbjuden en anställning till min förvåning! Fastän jag inte var så värst angelägen om att erhålla den tjänsten. Arbetsförmedlingen är en skattefinansierad statlig myndighet som har förekommit i rampljuset som jag kan minnas sedan 1990-talet. Media har genom åren granskat och avslöjat hur myndigheten inte alla gånger verkställt arbetsmarknadspolitiken väl, ur ett samhällsekonomiskt arbetsmarknadsperspektiv. Vid tillfällen när myndigheten förekommit i ”blåsvädret” via media, så är det nästintill inte någon anställd som vågat yttra sig om myndighetens arbete utåt sett i media. Den tystnad som råder inom Af:s verksamhet är i mångt och mycket en oförklarlig rädsla för ledarskapet inom myndigheten. Eftersom de flesta är måna om att behålla sina jobb blir det således enklare att blunda och vända bort huvudet, än att ifrågasätta och göra sin röst hörd. Information till media kring Af:s arbete ska enligt myndighetens mediapolicy, Af-cheferna yttra sig om, och inte enskilda handläggare på golvet. Det är dock inte förbjudet ur ett yttrande- och meddelarfrihetsperspektiv att yttra sig om saker och ting som inte fungerar väl i verkställandet av arbetsmarknadspolitiken i sin helhet.
~8~
Media har granskat Af-verksamhet sedan 1990-talet som jag kan minnas; vid tillfällen när kritiska inslag framförts angående vissa arbetsmarknadsåtgärder som inte utfallit väl, så borde politikerna i olika regeringstider tagit till sig av den kritiken tvärsigenom. Med tanke på den stigande arbetslösheten som existerat under flera års tid som har bidragit till ett stort utanförskap i samhället, så har uppenbarligen arbetsmarknadspolitiken inte framskridit i rätt riktning. För att förebygga utanförskapet i samhället så krävs det kvalitativa och hållbara insatser i verkställandet av arbetsmarknadspolitiken. Att reformera om den statliga myndigheten från grunden skulle med all sannolikhet bidra till att arbetslinjen utvecklas i rätt riktning på sikt. Sverige har enorma resurser bland människor som söker jobb, och det är mycket viktigt att ta tillvara på den arbetskraften som finns hos varje enskild individ. Innan riksdagsvalet 2006 upplevde jag att arbetsmarknadspolitiken var förlorad ur flera perspektiv. Med anledning av det så bestämde jag mig för att yttra mina åsikter via ett skriftligt brev till dåvarande arbetslivsministern Hans Karlsson. Verkställandet av regeringens arbetsmarknadspolitik inom AF hade spårat ur helt och hållet, under det året; och dåvarande regering hade inte några konkreta lösningar på hur de skulle hantera den stigande arbetslösheten. Arbetslösheten har varit på en mycket hög nivå sedan mitten av 1990-talet, och kvarstått mer eller mindre på samma höga nivå även under 2000-talet. År 2005 fick de flesta som arbetar på golvet nog av de såkallade ”registervårdsaktiviteter”, och under det året figurerade Af:s verksamhet en hel del i medias rampljus, då arbetslösheten var skyhög. Det rådde en mycket hög arbetsbelastning inom myndigheten p.g.a. den stigande arbetslösheten, arbetet skulle utföras under ett otydligt ledarskap som inte ville ta till sig av den faktiska arbetslöshetssiffran. De krävde att ”gröna” statistiksiffror skulle skapas på löpande band, för att statistiken skulle se bra ut på pappret. Det blev en ohållbar arbetssituation och arbetsmiljön försämrades rejält på åtskilliga Af-kontor runt om i landet. Förtroendet för myndighetens ledning på samtliga nivåer var helt obefintlig bland medarbetarna under det året 2005.
~9~
I takt med att arbetslösheten ökade för var dag som gick, regeringen som fortsatte att blunda, och åtskilliga Af-kontor som hade fullt upp med interna arbetsmiljöproblem, så havererade arbetsmarknadspolitiken fullständigt. Till slut så agerade de fackliga organisationerna inom Af:s verksamhet, utåt sett i media. De insåg att arbetssituationen var ohållbar för handläggarna på golvet, som medförde att åtskilliga blev utbrända p.g.a. den höga arbetsbelastningen. Manipulering av arbetslöshetsstatistiken har förekommit i olika omfattningar sedan 1990-talet, och det var tabu att ifrågasätta den ”arbetsmetoden” som benämndes; ”registervård” inom myndigheten. De politiker som suttit vid makten i olika regeringstider borde genom åren varit medvetna om att arbetslöshetsstatistiken inte kunde vara helt korrekt, med tanke på den stigande arbetslösheten. Under min anställningstid så var det helt ofattbart för mig varför somliga ville medverka till att justera arbetslöshetsstatistiken i AIS, på ledningens begäran. (AIS = Af:s interna administrationssystem).
Som dessutom utfördes på bekostnad av arbetslösa människor. Min uppfattning var; så länge lönen kom in på bankkontot varje månad så var det frid och fröjd, och kanske att de flesta tänkte bäst att ”sitta still och tyst i båten för att inte trilla i”, och hålla fast vid att utföra arbetet såsom de blir tillsagda att göra av ledningen. Ett flertal gånger vid interna möten så likställde jag Af:s ledarskap med en sekt. Ledningen hade en listig förmåga att prata omkull medarbetarna, i deras värld så fanns det bara en sanning och det var deras sanning. När det framkom negativ information om Af:s verksamhet utåt sett i media, då var direktörerna snabbt framme med en förklaring i myndighetens intranät, information inleddes oftast med ”vår/min bild är”. Direktörerna ville vid de tidpunkterna informera medarbetarna om hur saker och ting skulle tolkas utifrån informationen som framkommit i media. De ville alltid styra informationen så att den skulle framstå mer fördelaktig ur myndighetens perspektiv. Jag anser det är viktigt att en arbetsplats präglas av att ha högt i tak, och det får aldrig vara tabu till fria tankar och åsikter, där det sker en toppstyrning från verksamhetens ledning.
~ 10 ~
Framförallt så är det viktigt med frihet och öppenhet i samhället där människor har rättigheten att bestämma själva över sina tankar och åsikter, om vad som är rätt eller fel. Jag har funderat genom åren varför är AF en tyst organisation? Varför vågar inte statligt anställda berätta på ett ärligt sätt hur arbetet fungerar bakom stängda dörrar? Hur väl är samhällsmedmedborgarna insatta i vad offentlighetsprincipen står för? Under mina 20 år som arbetsförmedlare så har jag fått många frågor genom åren, bland annat om; Hur jobbar ni på Arbetsförmedlingen? Vem bestämmer att det ska finnas åtgärder för arbetslösa människor som inte leder till arbeten? Vem bestämmer att vissa grupper ska prioriteras? Varför förmedlar ni inga jobb? Varför gör ni si eller så? Får ni provision när ni justerar arbetslöshetsstatistiken?
Frågorna har inte bara ställts av människor som är arbetssökande, utan även av Af:s samarbetspartners inom Socialtjänsten, Försäkringskassan, Kommunerna, Vården, SFI-anordnare och sist men inte minst Näringslivet. Åtskilliga har funderat och dessutom frågat; – Vad gör AF bakom stängda dörrar? Det är viktigt att lyfta fram; Arbetsförmedlingen verkställer arbetet inom arbetsmarknadspolitiken på uppdrag av regeringen och riksdagen; Af:s verksamhet styrs av regleringsbrev med lagar och förordningar. Hur uppdraget verkställs inom de 320 Af-kontoren, och vilka arbetsmetoder som tillämpas för att uppnå de uppsatta verksamhetsmålen, torde vara en komplicerad fråga i den statliga myndigheten. ”Alla ska med” & ”Alla behövs” är citat från de olika partiblocken. De välformulerade citaten ser mycket bra ut på pappret! Men hur ser arbetsmarknadspolitiken ut i verkligheten? Tanken kring att skriva en bok om AF växte fram sakta men säkert redan i början av 1990-talet. Jag och min före detta arbetsförmedlare och senare arbetskollega, brukade skoja och prata om att en dag då vi båda blev ålderspensionärer så skulle vi skriva en bok om den statliga myndigheten.
~ 11 ~
Det sorliga är att L aldrig hann med att få uppleva pensionsåldern, eftersom cancern tog hennes liv alldeles för tidigt i livets skede. Livet kan ta slut precis när som helst utan en förvarning och därför så är det viktigt att alltid leva i nuet. Jag bestämde mig för den dagen när jag körde hem från L:s begravning under februari månad 2011; att en dag ska jag ta mig i kragen och skriva boken om den statliga myndigheten Arbetsförmedlingen, innan jag blir ålderspensionär. Livet är som en bergochdalbana, vi lever snabbt och intensivt och åren går fort förbi. Jag tror inte att någon människa är förberedd när döden knackar på dörren, oavsett ålder. En dag stod jag där och tog inte livet för givet längre. Jag insåg vad som är viktigt i livet och vad jag ska spendera min tid och energi på, här och nu, under den tiden som jag lever. Förr eller senare så väljer de flesta att ta ställning till viktiga valmöjligheter i livet. Efter ett samtal med min före detta arbetsgivare kom jag till insikt om att på sikt avsluta anställningen innan jag fyllde 50 år; och därefter skulle jag hitta nya vägar och gå vidare i livet. Min anställning upphörde dock något tidigare än vad jag hade tänkt mig, den berättelsen får du ta del av längre fram i boken. Den här boken skrev jag parallellt med en annan bok; Livet går inte i repris – Lev i nuet. Som färdigställdes under 2012, den lilla boken var ett andrum för mig i mitt skrivande om; Arbetsförmedlingen för vem? Jag ville emellanåt tänka och fokusera på allt det goda som finns i livet, och för stunden i mitt skrivande av boken om AF, förtränga allt om arbetsmarknadspolitiken helt och hållet. Det fanns stunder under resans gång då jag tänkte; den här boken är ett evighetsprojekt! Som jag aldrig kan färdigställa till fullo. Det påbörjade manuset har jag förvarat i en byrålåda under flera års tid, och jag gjorde ett försök under 2012 att färdigställa boken, men jag lyckades inte fullt ut. Under tidiga våren 2014 tog jag del av ett nyhetsreportage på SVT, det var ett inslag om Af:s verksamhet; och efter reportaget så bestämde jag mig för, nu är det verkligen dags med ett nytt försök att slutföra manuset.
~ 12 ~
Under resans gång när jag skrev boken insåg jag att 20 års tid av mitt liv har tillbringats på en arbetsplats som var politiskt toppstyrd från min första arbetsdag den 12 augusti 1991, till sista anställningsdagen den 30 november 2011. Jag vill framföra en stor eloge till samtliga journalister som granskar arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingens arbete. AF finansieras av statliga skattemedel, således finansierar både du och jag Arbetsförmedlingens verksamhet år ut och år in. Den här boken var inte lätt att skriva; att gå tillbaka 20 år i tiden kändes som att börja klättra uppför ett berg, halka ned, börja klättra uppför igen, och till slut inse att ingenting har förändrats på bergstoppen efter 20 års tid. Inga tabeller med statistik kommer att redovisas i denna bok. Jag ska även försöka med att göra mitt bästa och undvika alltför många byråkratiska ord i texten. Boken är en ärlig skildring från ett mänskligt perspektiv, rakt av om Arbetsförmedlingens verksamhet bakom stängda dörrar.
Ärlighet är den viktigaste egenskapen hos människor.
~ 13 ~
INLEDNING Det finns inga garantier i livet och alla människor kan bli utsatta för arbetslöshet en eller flera gånger i livet. Jag har själv varit arbetslös vid tre tillfällen, jag vet hur frustrerade det kan vara att inte ha ett arbete och en fast inkomst varje månad. Jag har varit arbetslös en gång när jag var ungdom och två gånger i vuxen ålder. Jag minns speciellt 1981 när jag var nitton år gammal, då jag besökte AF för första gången i mitt liv. Jag var hemkommen från USA, där jag hade varit bosatt under ett års tid, och efter en vecka när jag hade landat lite i mig själv så bestämde jag mig för att börja söka jobb. Jag minns så väl mitt första besök på AF, hen som tog emot mig var en strikt person, där denne läste upp några regler om ”KAS” (kontant arbetsmarknadsstöd), som fanns under 1980-talet. Bidragsstödet var avsett för de som inte var kvalificerade till arbetslöshetskassan, via sitt fackliga förbund. Hen förmedlade även information om några andra regler som jag skulle rätta mig efter, men jag förstod ingenting av hens information och tänkte; – Vadå KAS? Jag var intresserad av att söka arbete! Men den sakfrågan fick jag själv fundera över hur jag skulle gå vidare med, vilket jag även gjorde. Jag fick ett arbete efter ett tag via mitt personliga nätverk. Handläggaren som jag träffade vid det tillfället var inte speciellt intresserad av att ställa några frågor om vad jag hade gjort tidigare, eller vilka arbeten jag ville söka. Hens information upplevde jag som att denne läste ur ett välskrivet manus, där reglerna om KAS förmedlas i en bestämd ton på ett byråkratiskt sätt. Efter informationen om KAS sade hen; – Du kan ta med dig Platsjournalen när du går härifrån och stäng dörren efter dig! – Tack för det, tänkte jag då! Jag ansåg att hen hade en underlig attityd där X var mycket besvärad, ointresserad och allmänt tyken. Det kändes som ett skolbesök där magistern hade en pekpinne i handen, som jag skulle rätta mig efter. Jag minns så väl jag sprang nedför stentrapporna på AF när jag skulle gå därifrån och tänkte; – Usch, vilket hemskt ställe!
~ 14 ~
Att jag en dag några år senare skulle gå uppför och nedför i de trapporna som fastanställd handläggare på AF, den tanken fanns inte överhuvudtaget på min världskarta då. Under åren fr.o.m. 1991 t.o.m. 2011, så var jag en av de bland flera tusen anställda som hade i uppdrag att verkställa regeringens arbetsmarknadspolitik; både under ett flertal lågkonjunkturer men även under en kortvarig högkonjunktur efter riksdagsvalet 2006. Det lovades jobb, jobb, jobb, av dåvarande regering och det blev några jobb; men tråkigt nog så räckte inte de jobben till samtliga som var inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Politikerna framhåller ”det ska löna sig att arbeta” och det är en mycket bra ståndpunkt anser jag, men det krävs lite mer kraftfull handling än bara ord. De ansvariga borde se över arbetsmarknadspolitiken i sin helhet, med förnyelser i alla avseenden. Eftersom en mängd av olika arbetstillfällen har minskat rejält på den svenska arbetsmarknaden, så är det oerhört viktigt att se över hur arbetslinjen kan komma till sin rätta på sikt. Faktum är; arbetslösheten har kvarstått på en relativt mycket hög nivå oavsett vilka politiska partier som styrt Sverige. Det har inte varit någon märkbar förändring av verksamhetsmålen, diffusa arbetsmetoder eller en kännbar förbättring av ledarskapet inom Arbetsförmedlingens verksamhet. En arbetssökande som jag var ansvarig handläggare för lade försiktigt sin hand på min axel en gång och frågade; – Mimi kan du svara på min fråga är du snäll, vem är Arbetsförmedlingen till för?
Av den anledningen valde jag att döpa boken till; Arbetsförmedlingen för vem? Vem är Arbetsförmedlingen till för?
För politiker? För inflationen? För de som är anställda på AF? Eller för dig?
Svaret får du själv ta ställning till.
~ 15 ~
Arbetsmarknadspolitiken är diffus och komplex, människor som är arbetslösa kan lätt bli brickor i ett maktspel. När riksdagsvalet börjar närma sig vart fjärde år så blir oftast de som är arbetslösa väldigt viktiga för politikerna. Hur många gånger har inte de olika partiblocken sagt samma sak under flera års tid; ”Jobben ska stå i fokus & Arbetslinjen ska gälla”. Därför tror jag att jobbfrågan även kommer att vara i fokus med all sannolikhet under riksdagsvalet 2014. På något konstigt vis så hör det till att lyfta fram jobbfrågan lite extra vid varje riksdagsval. För då vet politikerna hur oerhört viktigt det är att presentera en trovärdig politik för väljarna, vilket i sin tur avgör vem som vinner eller försvinner från makten. En grundpelare för ett stabilt välfärdssamhälle är att så många människor som möjligt förvärvsarbetar, det bidrar till att Sverige även i framtiden kan ha ett tryggat välfärdssystem. Välfärd betyder olika saker för olika människor, om du vill så kan du fundera över vad välfärd betyder just för dig. Välfärd kan vara att alla människor vill leva ett tryggt och harmoniskt liv, oavsett vilken status man har i samhället. Vid varje allmänt val så har alla medborgare oavsett om man har ett arbete eller inte, en betydande makt över de olika partiblocken. Då kan var och en välja själv vilket partiblock som den enskilde är övertygad om att just den politiken blir bäst för Sveriges framtid. Ordet demokrati betyder folkstyre som innebär att all makt utgår från folket. Det betyder även att medborgarna förväntas ta ett gemensamt ansvartagande för samhället som vi lever i. Jag har precis som många andra människor genom åren besökt vallokalen och röstat; men jag måste dock erkänna, det har även förekommit att jag har varit en såkallad ”passiv soffliggare” och inte röstat på något partiblock. Min röst till ett partiblock är förknippat med ett förtroende. Ibland så har jag haft förtroende och ibland har jag ställt frågan till mig själv, förtroende för vad? Min upplevelse har varit vid några tillfällen att politikernas framförande varit vilseledande. Eftersom de inte kunde klargöra konkret vad de ska uträtta inom olika sakområden som är betydelsefulla för välfärdssystemet och för Sveriges framtid.
~ 16 ~
Min uppfattning är; det finns en knepig konstellation partiblocken sinsemellan, de ”rödgröna” å ena sidan som drar åt olika håll, och ”Alliansen” å andra sidan som också kan dra åt olika håll ibland, beroende på sakfrågan. Integrationsfrågor har varit ett återkommande ämne där jag har en åsikt om att partiblocken inte har utformat en konkret plan på hur utsatta grupper som lever i ett utanförskap i samhället ska komma in i arbetslivet och bli självförsörjande. Utan det har varit mer eller mindre diffusa paniklösningar genom åren med; Ams-trams, hitte-på-jobb, och quick-fix, som inte alla gånger fört den enskilde individen till en hållbar självförsörjning. Vid olika Tv-debatter som varit genom åren så är min uppfattning att partiblocken haft en ”tuppkamp” sinsemellan, där de har överträffat varandra med en muntlig pajkastning, och deras ord har inte haft några konkreta lösningar på hur utanförskapet ska brytas i samhället.
Innan jag började arbeta på AF så hade jag inte någon kännedom om hur myndigheten verkställer arbetsmarknadsuppdraget i praktiken. Min uppfattning om Af:s verksamhet var endast utifrån mina besök, när jag var arbetssökande. Min upplevelse var att de inte såg människan som stod framför dem, och var allmänt ointresserade av att förmedla information om lediga jobb. Några av mina vänner tyckte mycket synd om mig när jag berättade för dem att jag skulle börja arbeta på AF. Jag fick höra av mina vänner som sade; – Men, stackars dig Mimi! – Ska du börja arbeta på Arbetsförmedlingen nu? – Och bli en statlig byråkrat, föråldrad och ineffektiv! – Nej, verkligen inte! Tänkte jag då. Men på något konstigt vis så lade jag ändå de orden på minnet. Dessvärre så har jag under mina anställningsår fått en bekräftelse på just de orden, som mina vänner yttrat om AF. En byråkratisk, föråldrad, och ineffektiv statlig myndighet. Jag är i alla fall stolt över; jag lyckades med att inte någon gång under 20 års tid bli en statlig byråkrat.