Det goda mÜtet ger livet mening och glädje Emmanuel Ezra
Det goda mรถtet Emmanuel Ezra
I_Det goda mรถtet.indd 3
2010-04-01 11.31
Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB grundad 1823 © 2010 Emmanuel Ezra och Norstedts, Stockholm Omslag: Miroslav Šokčić Tryck hos ScandBook, Falun 2010 ISBN 978-91-1-302427-1
I_Det goda mötet.indd 4
2010-04-01 11.31
Innehåll
”Allt verkligt liv är möte” – förord 9 Isberg i sol och skugga 11
”Det är till att vara neger?” 16
Känslor smittar 19
Vi väljer vad vi ser 24
En hel dag 27
Djup ropar till djup 33
Självkännedom 37
Mot nya stränder 37
Det viktigaste tiger still 40
Du eller Det 50
Rötterna ger grunden 56
Känsla av sammanhang 58
Mening och möten 67
Glädje, lycka och tacksamhet 72
Flow 73
Förädling 86
En nyckel till lycka 88
Ett ankare i nuet 94
Planering och närvaro 96
I_Det goda mötet.indd 7
2010-04-01 11.31
Den frånvarande människan 99
Självkänsla 100
Emotionell intelligens 112
Varför är jag här? eller En tant, en tv och jag 123
En rädd pappa 138
”Jag gillar inte dig” – om att bemöta dem vi inte tycker om 151
Vem är min medmänniska? 156
5:1 157
Konfirmanderna 159
Tillit – makt och möjlighet 162
Förväntan 169
Den goda kommunikationen 173
En katt 174
Ordets makt 179
Mamma, pappa, barn och vuxen 183
Stanna kvar 185
Döden som livskvalitet 187
Fördomar fördummar 192
Din stund på jorden 198
En vinterkväll i framtiden 202
Var kommer barnen in? 204
”Med visst nöje acceptera tillvarons ofullkomligheter” 211
Till sist 215 Tack 217 Litteraturförteckning och lästips 219
I_Det goda mötet.indd 8
2010-04-01 11.31
”Allt verkligt liv är möte” Förord
Den här boken handlar om möten mellan människor. Den handlar om dig, om mig och om alla andra. Ett liv utan möten är inte möjligt. Våra möten påverkar och formar oss, privat och professionellt. De är våra liv. Religionsfilosofen Martin Bubers ord i rubriken ovan har sedan länge varit min ledstjärna. Eftersom jag är läkare, make och fembarnsfar präglas mitt liv mycket av möten med andra människor. Min läkarutbildning, min yrkeserfarenhet och min kristna tro har varit med och format min syn på möten och bemötande, och för mig är tro och vetenskap två olika uttryck för samma sak, nämligen ett sanningssökande och en vilja att förstå. Därför är de fullt förenliga för mig, och när tron och vetenskapen är som bäst präglas de båda av ödmjukhet. På sätt och vis hoppas jag att vi är olika, du och jag. För min erfarenhet är att vi kan lära oss mycket av dem som inte är lika oss själva. Andras erfarenheter av livet öppnar för nya perspektiv. Som läkare har jag haft stor glädje av att vid sidan av 9
I_Det goda mötet.indd 9
2010-04-01 11.31
medicinsk litteratur läsa skönlitteratur och studera ämnen som psykologi, filosofi och teologi. Jag tror det hjälper mig att bli en bättre kirurg. Jag önskar att Det goda mötet ska vara en bok som utmanar, uppmuntrar och utrustar. Att den både kan lära dig nya saker och påminna dig om sådant som du redan vet. Jag hoppas att du ska ha glädje av den oavsett vad just du jobbar med och hur ditt liv ser ut. Det viktigaste har vi alltid gemensamt: vi är människor. Arvika i februari 2010 Emmanuel Ezra
I_Det goda mötet.indd 10
2010-04-01 11.31
Isberg i sol och skugga
När jag presenterar mig för en människa jag inte känner brukar jag berätta att jag är kirurg. Ibland lägger jag till överläkare. Det brukar vara en bra start. I regel blir folk lite lagom imponerade och låter mig veta att jag har ett spännande och viktigt yrke. Sedan brukar jag berätta att jag är gift och har en fru och fem barn som jag är stolt över. Att tala om att jag är med i en grupp som bedriver kirurgisk forskning går också lätt, och om min kärlek till rugby och olika kampsporter berättar jag gärna. Allt det här är fina och roliga delar av mitt liv. Den återkoppling jag får när jag berättar om dem är positiv, den får mig att känna mig sedd, bekräftad och värdefull. Men detta är naturligtvis inte alla delar av mitt liv. Det finns många fler. Att vara gift och far till fem barn är underbart. Att vara gift och far till fem barn är svårt. Ibland känns det nästan övermäktigt. Hur ska jag handla för att äktenskapet ska förbli varmt och levande? Hur löser vi problem där vi har olika åsikter? Hur vet jag att jag ger mina barn det de allra mest behöver? Har barnen fått ”betala” för allt roligt jag har hunnit med i livet? Har jag satsat rätt? Hur behåller jag orken på jobbet? Ser jag 11
I_Det goda mötet.indd 11
2010-04-01 11.31
mina arbetskamrater i arbetsstressen? Frågorna är många och ibland tunga att bära. När jag var arton år – frisk, stark och full av energi – var jag på topp. Jag visste allt och kunde ge råd till de flesta om det mesta, tillfrågad eller inte. ”Ofrivillig rådgivning” var en av mina specialiteter. Det mesta var enkelt. Rätt eller fel, svart eller vitt. Tjugofem år senare har frågorna blivit fler än svaren och jag får ofta be om hjälp i både stort och smått. Jag har erfarenheter och upplevelser som fyller mitt sinne med sorg när jag tänker på dem. Det finns sådant som jag ångrar och önskar att jag hade ogjort. Det händer att jag gråter. Titt som tätt, faktiskt. Ibland känns det befriande och ibland känns det bara tröstlöst. Med detta vill jag säga att jag är en helt vanlig människa. Det finns glada, ljusa och lätta sidor av mitt liv. Men det finns också skuggiga och tunga sidor. Och så är det för oss alla. Det sägs att toppen av ett isberg endast utgör tio procent av hela berget. En tiondel är alltså det vi ser. Det mesta, nittio procent, ser vi inte alls. Jag tror att vi människor är som det välkända isberget. Vi visar upp en liten del av oss själva – det mesta finns ”under ytan”. Tänk efter. Hur mycket vet dina vänner och arbetskamrater om dig egentligen, trots alla år tillsammans? Och hur mycket vet du om dem? Det finns alltid mycket mer att upptäcka än det lilla vi ser av en människa. Vi får oftast bara ögonblicksbilder av 12
I_Det goda mötet.indd 12
2010-04-01 11.31
varandra. Ändå är det den där lilla synliga ”toppen” som får oss att reagera, känna, tycka, döma – och ibland döma ut. Vi gör våra första bedömningar blixtsnabbt. I en studie som gjordes på Princetonuniversitetet i USA (publicerad 2006) fick försökspersoner se okända ansikten under en ytterst begränsad tid; den kortaste tiden de fick se ett ansikte var en tiondels sekund. Därefter fick de ett antal frågor. De skulle bland annat ta ställning till om personen de sett på bild var någon att tycka om, någon att lita på och om hon/han var kompetent. Forskarna kunde sedan visa att försökspersonerna inte ändrade sin första bedömning om de fick mer tid på sig att se ansiktet. Och inte nog med det: studien visade också att om försökspersonerna fick mer tid (0,5 respektive 1 sekund) på sig att bedöma ansiktet – och i det här sammanhanget är det lång tid – blev de ännu säkrare på att den första bedömningen de gjort stämde. Forskarnas sammanfattning är att vi gör våra värderingar blixtsnabbt, intuitivt och undermedvetet. Vi gör det utan ansträngning och med ett minimalt beslutsunderlag. Är det inte märkligt att vi tror oss om att kunna säga något överhuvudtaget om en människas kompetens bara genom att se på henne? Vi vill ju gärna tro att vi är rationella varelser. Ett besynnerligt uttryck för hur irrationella vi faktiskt kan vara är att samma grupp forskare kunde förutsäga resultaten i de amerikanska kongressvalen 2000, 2002 och 2004 genom att 13
I_Det goda mötet.indd 13
2010-04-01 11.31
låta väljare bedöma kandidaternas kompetens enbart genom att se dem på bild. Snabba beslut fattade på ett bristfälligt underlag kan få konsekvenser såväl i storpolitiken som i våra möten med varandra. När jag var i nedre tonåren trodde jag att det fanns perfekta familjer. Jag kunde betrakta mina kompisars liv och tycka att jag såg den perfekta tillvaron. Papporna var stiliga män som tjänade mycket pengar och körde fina bilar, husen var stora och välstädade och mammorna var vackra och luktade gott. Där stod jag och tänkte: Det här är det perfekta livet. Åren har gått, jag har bildat familj och jag har fått lära känna människor och familjer ”under ytan”. Och jag har insett att alla har sin beskärda del av sorger och bekymmer. Ibland skojar vi läkare och säger att hälsa endast är bristande diagnostik. Det vill säga: en frisk person är en sjuk person som inte har blivit tillräckligt undersökt. Det finns ett korn av sanning i det. Om vi återvänder till isberget innebär det att det inte finns någon ”topp” som är så frisk att det inte kan finnas något sjukt under ytan, men det finns heller ingen ”topp” som är så sjuk att det inte kan finnas något friskt under ytan. Varje människas historia innehåller både glädje och sorg, medgång och motgång. Sådant är livet, för oss alla. Bilden av isberget blir för mig en påminnelse om att det alltid finns mer än det jag ser, och att alla har sitt att bära. Oavsett hur jag känner 14
I_Det goda mötet.indd 14
2010-04-01 11.31
eller tänker när jag möter en annan människa vill jag försöka komma ihåg att jag bara får en liten del av en större sanning. Kanske blir jag då en aning mer ödmjuk i mötet med andra och inte så snabb med att värdera och döma. För några år sedan kunde man läsa på löpsedlarna om hur två unga män hade slagit ihjäl en handikappad man. Fruktansvärt, tänkte jag, och undrade hur människor kunde vara så grymma och fega. Något år senare hörde jag en predikan som tog upp samma fall och refererade till rättegångsprotokollet. Där stod att läsa att en av gärningsmännen hade vuxit upp med en alkoholiserad mamma. Vad jag förstod hade mamman lyckats bli nykter, och jag kan bara ana vad det kan ha inneburit för den unge mannen. Kanske var det som att få en mamma för första gången. Men plötsligt en dag försvann hon hemifrån, och sonen och en kamrat gav sig ut och letade efter henne. Till slut fann de henne redlöst berusad hemma hos en känd langare. Den handikappade mannen. Då brast det för sonen. Nej, ingenting kan ursäkta ett dråp, men historien hjälper oss att förstå lite mer. Ibland kan det vi inte vet eller ser förklara en del av det vi ser och upplever. Om vi tar bemötandefrågor på allvar, om vi tar människor på allvar, måste vi i en bemärkelse vara sanningssökare. Vi behöver en vilja att försöka förstå så mycket vi kan och vi behöver ha en ödmjukhet inför det vi inte vet eller förstår. Att värdera och 15
I_Det goda mötet.indd 15
2010-04-01 11.31
döma ut en människa efter vårt första intryck av henne är som att leva sitt liv i tron på att tidningarnas löpsedlar ger oss hela sanningen.
”Det är till att vara neger?”
Min fru är norska, vi har bott i Norge och vi har många goda vänner där. En av dem berättade om en händelse på en fabrik. När man hör den historien måste man känna till att ordet neger i Norge inte har samma negativa klang och värdering som det har i Sverige. En afrikansk man flyttade till en ort på det norska västlandet och fick jobb på en fabrik. Han arbetade vid sin maskin och det gick en, två och tre dagar utan att någon pratade med honom. Då, på den tredje dagen, kände förmannen att det fick vara nog. ”Så här kan vi inte ha det. Han kan ju inte stå där alldeles ensam”, tänkte han. Han gick ner på fabriksgolvet och stegade fram till den afrikanske mannen, varvid följande konversation utspelade sig: – Jaha, det är till att vara neger? Den afrikanske mannen tittade på honom lite frågande och svarade: – Ja.
16
I_Det goda mötet.indd 16
2010-04-01 11.31
Efter en kort paus fortsatte förmannen: – Det är bra, fortsätt med det. Sedan gick han.
Man kan skratta åt historien och jag hoppas att den är sann. Men oavsett om den är det eller inte får den illustrera en av förutsättningarna för goda möten: en god vilja. Förmannen visade att han ville mötas och att han ville väl. Jag vill påstå att vår vilja att bidra till goda möten är långt viktigare än vår sociala intelligens. Den sociala intelligensen kan vi träna upp och förbättra – men om vi inte vill mötas, vad händer då? Förmannen visade inte bara att han ville, han gjorde något också. Han ansträngde sig, övervann det motstånd han kanske kände och gick den andre mannen till mötes. Kan viljan att mötas bli mer konkret än så? ”Empati betyder att fånga upp och förstå en annan männi skas känslor och att vägledas av den förståelsen i kontakten med den andra”, skriver psykologen Ulla Holm i boken Det räcker inte att vara snäll. Den här förmannen kan ha gått alla möjliga chefsutbildningar och fått lära sig ledarskapsfilosofier och tekniker för kommunikation och konflikthantering. Om företaget var någorlunda modernt stod det säkert en pärm med policydokument i hans bokhylla. En pärm full med ord som värdegrund, mångfald och 17
I_Det goda mötet.indd 17
2010-04-01 11.31
jämställdhet. Fina och viktiga ord. Men ord som är värdelösa om de inte omsätts i verkliga livet. Vi behöver dokumenten och utbildningarna. Vi behöver hålla dessa ämnen levande och aktuella. Men det som betyder något när det kommer till kritan är hur du och jag ser på varandra när vi möts. Jag menar rent konkret och bokstavligt. Hur jag ser ut när jag ser på dig. Med vilken blick jag möter dig. Vad vi säger till varandra när vi möts. Vad vi säger om varandra när vi möts. Och vad vi gör med varandra när vi möts. Det är det bemötande handlar om: det verkliga livet. Det liv som pågår varje dag, hela tiden och överallt. Dokumenten och utbildningarna i all ära, men om tanken med dem inte tar sig uttryck i verkliga ord och handlingar är de inte värda någonting. Det är inte bara tanken som räknas! De flesta av oss vet att två blickar som möts kan vara ett gott möte. Vi kan uppleva en festlig och varm stämning i en kal källare, och vi kan få en känsla av likvaka i ett ombonat vardagsrum. Det är människor som möts och det är människor som gör skillnaden. Du och jag. Trots att förmannens ordval inte skulle ge honom höga poäng i ett test på social intelligens, är han ett föredöme i mina ögon. Han såg, han ville och han handlade.
18
I_Det goda mötet.indd 18
2010-04-01 11.31