FORSKARHANDLEDNING Detta är en efterlängtad bok som bidrar till utveckling av forskarhandledares kompetens och ger ett fördjupat perspektiv på doktoranders lärande. Med förankring i aktuell forskning behandlar författarna forskarutbildningens organisation, handledarens professionella praktik, doktorandens lärande samt utbildningens kvalitetssystem. Kopplingen mellan teori och praktik utgör en röd tråd genom boken. Med autentiska fall och exempel från olika utbildningsmiljöer tydliggörs hur handledningen villkoras av både individuella och kulturella faktorer. Dessutom bjuder boken på många reflektionsuppgifter som kan hjälpa tänkandet framåt, både enskilt och kollegialt. Boken riktar sig främst till handledare på forskarutbildningsnivå, oavsett ämnesområde och tidigare erfarenhet. Den kan med fördel läsas även av doktorander som är intresserade av att förstå sitt lärande och vad som förväntas av dem i utbildningen, samt av utbildningsansvariga som vill stärka utbildningens kvalitet. Art.nr 38848
www.studentlitteratur.se
| FORSKARHANDLEDNING
I TEORI OCH PRAKTIK
BRODIN LINDÉN SONESSON LINDBERG-SAND
Bokens författare är verksamma vid Lunds universitet. Eva Brodin är docent i utbildningsvetenskap och forskar på doktoranders lärande. Jitka Lindén är professor emerita i psykologi och legitimerad psykolog. Hon tillhör pionjärerna när det gäller studier av forskarhandledning. Anders Sonesson är doktor i växtfysiologi och undervisar bl.a. i kurser för forskarhandledare. Åsa Lindberg-Sand är docent i utbildningsvetenskap och chef för Avdelningen för högskolepedagogisk utveckling.
FORSKARHANDLEDNING I TEORI OCH PRAKTIK
E VA BRO DIN JITK A LINDÉN ANDERS SONESSON ÅSA LINDBERG -SAND
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 38848 ISBN 978-91-44-10578-9 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2016 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Printed by Specialtrykkeriet A/S, Denmark 2016
INNEHÅLL
Författarpresentation 9 Introduktion 11
J i t k a L i n dé n Olika sätt att närma sig forskarhandledning 13 Lärlingsmodellen 13 Handledningstypologier 14 Handledning som reflektiv praktik 16 Handledning som professionellt arbete 16 Definition av handledning 17 Bokens upplägg 18 Del 1 Forskarhandledningens ramförutsättningar 19 Del 2 Handledningsrelationer 19 Del 3 Lärande 20 Del 4 Kvalitetssäkring 21
Del I Forskarhandledningens ramförutsättningar
1 Svensk forskarutbildning och doktorsexamen 25 A n de r s S on e s s on & Å sa L i n dbe rg -Sa n d Svensk doktorsexamen i internationell jämförelse 26 Den svenska forskarutbildningens utveckling i siffror 29 Nybörjare, doktorander och examina 30 Könsfördelning 32 Internationella studenter 33 Expansionens komplexa landskap 34 © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3
Innehåll
2 Forskarutbildningens reglering 37 A n de r s S on e s s on & Å sa L i n dbe rg -Sa n d Framväxten av en reglerad utbildning 37 Forskarutbildningens olika regelverk 40 Aktörer och ansvarsområden 41 Studiefinansiering och studietid 42 Forskarutbildningens studieplaner 44 Rätt till handledning och andra resurser 46 Examination 47 3 Forskarutbildningen och handledningsuppdraget 51 A n de r s S on e s s on & Å sa L i n dbe rg -Sa n d Forskningen som villkor för forskarutbildningens utveckling 53 Handledningens betydelse för forskarkarriären 54 Ett delat ansvar för forskarutbildning och handledning 57 Ett ansvar att hantera det egna handledarskapet 59 PRACTICUM 1: Uppgifter för reflektion och diskussion 60
Del II Handledningsrelationer
4 Professionellt förhållningssätt 65 J i t k a L i n dé n Handledning inom ramen för en profession 65 Skicklig handledning 67 Handledningsrelationens komponenter 68 Arbetsallians 68 Förväntningar och överenskommelser 70 Grupprelationer och organisation 72 Maktförhållanden 73 Rollmakt och personlig makt 74 Synlig och osynlig makt 76 Etiska värden och principer 78
4
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
Innehåll
5 Problem i handledning 81 J i t k a L i n dé n Upplevda problem som handledare och doktorand 82 Berättad erfarenhet 82 Fasspecifika problem genom doktorandens utveckling 89 Arbetsmiljörelaterade problem 93 Organisatorisk stress 94 Sociala och personliga dimensioner av stress 96 Specifika kompetenser hos handledaren 98 Aktivt lyssnande 98 Positioner som expert och coach 100 Etisk praktik 102 PRACTICUM 2: Uppgifter för reflektion och diskussion 106 Kapitel 4 Professionellt förhållningssätt 106 Kapitel 5 Problem i handledning 107
Del III Lärande
6 Doktorandens socialisation och akademiska identitetsutveckling 113 Eva Brodi n & J i t k a L i n dé n Socialisation som process och resultat 113 Interaktiva stadier i socialisationsprocessen 114 Akademisk identitet som mångfacetterat mål 117 Socialisationens villkor 121 Etnicitet, klass och kön 123 Disciplinära värdegrunder i forskarutbildningens praktik 128 Den tvärvetenskapliga forskarutbildningens komplexitet 133 Professionsdoktoranders globala och doktorala utveckling 135 Att främja doktorandens socialisation 148 Nätverkens betydelse 149 Mentorskap som extra stöd 150
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
5
Innehåll
7 Utveckling av kritiskt, kreativt och självständigt tänkande 155 Eva Brodi n På väg mot transformativt lärande 155 Kritiskt tänkande och kreativitet 158 Teoretiska perspektiv på kritiskt tänkande 159 Teoretiska perspektiv på kreativitet 164 Doktoranders perspektiv på kritiskt och kreativt tänkande 174 Självständighetsutveckling 181 Att främja kritiskt, kreativt och självständigt tänkande 183 Skapa balans mellan styrning och frihet 184 Integrera forskarutbildningskurserna i handledningen 185 Seminariet som lärandetillfälle 187 Stärka doktorandens individuella röst 190 8 Doktorandens skrivande 193 Eva Brodi n Skrivande som kognitiv lärprocess 195 Skrivande som identitetsskapande process 197 Den disciplinära språkdräkten 198 Argumentets disciplinära uppbyggnad 200 Stöd i att utveckla en auktoritetsröst 202 Kritiskt och kreativt skrivande 204 Mikroskopisk textmedvetenhet 205 Självorienterad textmedvetenhet 206 Kontextuell textmedvetenhet 207 Parallella och integrerade utvecklingsprocesser 208 Sociala rum för skrivandet 209 Medförfattarskap 209 Skrivgrupper 212 Att främja doktorandens skrivande 214 Konkreta stödaktiviteter i handledningen 215 Hantera skrivmotstånd 216
6
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
Innehåll
9 Konstruktiv feedback 221 J i t k a L i n dé n Att minska gapet mellan befintlig och önskvärd kunskap 222 Sammanhangets betydelse för feedbacken 224 Feedback i den professionella handledningsrelationen 228 Feedback och socialisationsprocessen 231 PRACTICUM 3: Uppgifter för reflektion och diskussion 234 Kapitel 6 Doktorandens socialisation och akademiska identitetsutveckling 234 Kapitel 7 Utveckling av kritiskt, kreativt och självständigt tänkande 235 Kapitel 8 Doktorandens skrivande 236 Kapitel 9 Konstruktiv feedback 238
Del IV Kvalitetssäkring
10 Begreppet kvalitet och dess varierande innebörder 243 Å sa L i n dbe rg -Sa n d & A n de r s S on e s s on Med fler intressenter följer fler uppfattningar om kvalitet 244 Kvalitet i forskarutbildningen enligt den svenska examensordningen 246 Mycket bedömning men lite examination 252 Bedömningens konsekvenser förr och nu 255 11 Olika former av kvalitetssäkring 259 Å sa L i n dbe rg -Sa n d & A n de r s S on e s s on Inre kvalitetssäkring av forskarutbildningen 259 Extern kvalitetssäkring av högre utbildning 264 Kvalitetssäkring av svensk högre utbildning 265 Extern kvalitetssäkring av svensk forskarutbildning 267 PRACTICUM 4: Uppgifter för reflektion och diskussion 269 Referenser 273
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
7
KAPITEL 3
Forskarutbildningen och handledningsuppdraget A n de r s S on e s s on & Å sa L i n dbe rg -Sa n d
Högre utbildning är en stor samhällssektor. På universitet och högskolor arbetar tusentals lärare och forskare. Mer än en kvarts miljon studenter skaffar sig kunskaper genom kurser och program, samtidigt som oräkneliga forskningsprojekt pågår och många lärare och studenter rör sig över olika gränser i samverkan både lokalt, regionalt och internationellt. Det är värt att lägga märke till att forskarutbildningen utgör en nödvändig förutsättning för att hela denna verksamhet ska kunna fortsätta in i framtiden. Ändå är forskarutbildningen märkvärdigt osynlig. Kanske för att den är så djupt integrerad i akademins samtliga funktioner att den sällan diskuteras som något i sig. Det är ju knappast fråga om en utbildning egentligen, utan mer om en samlingsbeteckning på lika många specialiserade utbildningar som det finns allmänna studieplaner eller kanske till och med som det finns doktorander – drygt 18 000. En forskarutbildning är ju en av de mest individualiserade studiegångar som finns. I sina former påminner den mer om de konstnärliga utbildningarna, också i det att doktoranden redan under studietiden bidrar till produktion av ny kunskap. Forskarutbildningen bidrar med en signifikant del av den forskning som publiceras vid landets lärosäten. Så vad är forskarutbildningen sett från det här perspektivet? Rent formellt utgör forskarutbildningen den högsta utbildningsnivån, vilket innebär att den som antas till utbildningen får möjlighet att genom en doktorsexamen skaffa sig tillträde till de högsta positionerna inom utbildnings- och forskningsverksamhet. Forskarutbildningen kan beskrivas som akademins grindvakt (Elmgren m.fl., 2014). Det är alltid lika roligt att höra berättas om att Michel Foucault inte fick sitt avhandlingsmanus i sociologi godkänt i Uppsala, just därför att berättelsen kittlar akademins © F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
51
Anders Sonesson & Åsa Lindberg-Sand
skräck för att byråkratiseras till medioker nivå, när det är genom denna port den intellektuella eliten ska kunna ta sig. Att få möjlighet att ta på sig ett uppdrag som handledare kan då ses som en social bekräftelse på att man både kan bidra till och stödja den högsta nivån av kunskapsbildning inom sitt ämnesområde. Om man betraktar forskning som ett kontinuerligt hantverk som inte främst överförs från en generation till en annan genom teoretiska studier utan genom deltagande i den pågående verksamheten, så kan man se forskar utbildningen som den föryngringsyta som varje ämnesområde eller disciplin måste ha för att kunna fortsätta att utvecklas. De seniora eller erfarna inom forskningsområdet möter i handledningen dem som är på väg in och som i sin tur kommer att ta över. Handledaren kan i det perspektivet också anses ta ett ansvar gentemot ämnet eller forskningsdisciplinen. Visserligen handlar den dagliga praktiken om att stödja doktorandens lärande, men handledaren fungerar även som en representant för god praxis inom kunskapsfältet. Forskarutbildningen är inte bara beroende av handledare utan även av forskningens organisation, aktörer och kvalitetsprocesser, och det är svårt att föreställa sig en forskarutbildning utan forskningsmiljöer, seminarier, laboratorier, skriftserier, peer review eller konferenser. Forskningens villkor blir därför i stor utsträckning även forskarutbildningens villkor. Tidigare kapitel har handlat mycket om forskarutbildningen som utbildning. Men det är väl så viktigt att fokusera vad förändringar i forskningens förutsättningar betyder både för doktorandernas lärande och handledarens uppdrag. Deltagare på kurser och workshops om forskarhandledning uttrycker ofta förhoppningar om att, nu äntligen, få reda på vad som egentligen gäller för handledarens ansvar samt vilka roller och ansvarsområden såväl huvudhandledaren som den biträdande handledaren har. Svaret är att mycket lite är formaliserat eller nedtecknat i riktlinjer utan dessa frågor måste diskuteras i den aktuella forskarutbildningsmiljön och i relation till den enskilde doktorandens behov och de faktiska förutsättningarna, inte minst villkoren för forskningen. Dessutom behöver överenskommelsen säkerligen fortlöpande omformas. När det gäller fördelning av ansvaret mellan huvudhandledare och biträdande handledare kan det till exempel fördelas på mycket olika sätt. Just det att det inte finns detaljerade manualer och att uppdraget att handleda innebär att befinna sig på osäker mark vid en kunskapsfront – med ett stort ansvar som man själv måste ta hand om på 52
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3 Forskarutbildningen och handledningsuppdraget
bästa sätt (med både kunskap och diskretion) – gör att handledning också väl stämmer in på det som kan känneteckna professionell verksamhet i det moderna kunskapssamhället, enligt Thomas Brante (2014).
Forskningen som villkor för forskarutbildningens utveckling Mer än 50 procent av den svenska forskningen och forskarutbildningen finansieras i dag externt (Öquist & Benner, 2012). Forskningens och forskarutbildningens beroende av externa medel är dock större än vad denna siffra antyder eftersom den statliga basfinansieringen, såväl på universitetsnivå som vid de fakulteter där möjligheterna att vinna externa forskningsmedel är stora, inte sällan används för att stödja starka forskningsmiljöer eller skapa forskningsinfrastruktur (till exempel dyr utrustning) – i syfte att kunna locka excellenta forskare och mer externa forskningsmedel. Inom vissa ekonomiskt gynnade forskningsområden finns plötsligt resurser för många doktorander med åtföljande möjligheter för yngre forskare att få handleda. Kunskapsutvecklingen inom ett sådant område kan expandera snabbt medan den i näraliggande områden kan riskera att stagnera. I policytexter författade av såväl nationella som internationella aktörer betonas forskarutbildningens roll för innovation och kunskapsekonomins tillväxt medan akademins regenerering och utveckling samt utbildningens roll för akademins hela uppdrag (forskning, utbildning och samhällsengagemang) sällan diskuteras. I det här perspektivet inramas forskarutbildningens syfte nästan helt av forskningens utveckling. När allt större andel av forskningsmedlen söks i konkurrens blir projektformen med relativt korta rapporteringsperspektiv den dominerande, även inom många forskningsområden där man tidigare arbetat i andra former. När forskningresultat självklart redovisas i form av engelska artiklar blir även en övergång till sammanläggningsavhandlingar något önskvärt inom forskarutbildningen. När till exempel vissa publikationsformer uppfattas som mer prestigefulla än andra kommer både handledare och doktorander att orientera sig i den riktningen. Elmgren m.fl. (2014) beskriver hur såväl makt och resurser som det formella ansvaret för forskarutbildningen förr låg hos den akademiska oligarkin medan det idag snarast framträder två poler för hur inflytan© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
53
Anders Sonesson & Åsa Lindberg-Sand
det över svensk forskarutbildning utövas (se bild 3.1). Den första polen utgörs av lärosätenas fakultetsnämnder (eller motsvarande) i samspel med institutioner och handledarkollegier. Denna pols ökade inflytande svarar mot de höjda krav på institutionellt ansvar och struktur som den svenska utbildningspolitiken inneburit. Den andra polen utgörs av enskilda framgångsrika forskare/handledare, eller forskargrupper, i samspel med olika forskningsfinansiärer. Denna pol har fått allt större inflytande i takt med att basanslagen minskat och beroendet av externa forskningsmedel ökat, som en följd av den svenska forskningspolitiken. Inflytandet som dessa två poler utövar över forskarutbildningen inom olika ämnesområden varierar och relateras av författarna till förhållandet mellan fakultetskontrollerade och externa forskarutbildningsmedel (Elmgren m.fl., 2014, s. 43). På vilka sätt spänningarna mellan dessa poler kommer till uttryck inom olika forskar utbildningsmiljöer varierar i stor utsträckning. Det går inte heller att avgöra vilka förhållanden som i varje enskilt fall kan leda till kvalitetsproblem i forskarutbildningen eller tvärtom påverkar både utbildningen och doktorandens lärande positivt. Däremot går det att påstå att de förändrade villkoren för forskningen också bidrar till att forma forskarutbildningen. Och att dessa förhållanden är värda att reflektera över för både handledare och doktorander.
Handledningens betydelse för forskarkarriären Oavsett ämnesområde är handledningsmeriten viktig och ofta ett krav för docentur och professur då den av tradition ses som en aspekt av den vetenskapliga skickligheten. De sociala förväntningarna är stora på att man som yngre akademiker ska handleda, och handleda väl. Samtidigt har det inom många områden blivit svårare att få möjlighet att handleda, eftersom antalet doktorander helt enkelt inte räcker till. Inom ämnesområden med liten förekomst av externa forskningsmedel har möjligheterna att handleda minskat till följd av kravet på full finansiering – medlen räcker inte till lika många doktorander som förr. Inom sådana områden borde man sannolikt ompröva kravet på att ha handlett doktorander fram till disputation för vidare befordran, för att inte blockera karriärvägen för yngre akademiker. Att öppna upp för flera biträdande handledare för varje doktorand kan också prövas om det är pedagogiskt eller forskningsmässigt befogat. 54
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3 Forskarutbildningen och handledningsuppdraget
Hur formas forskarutbildningen? Fakultetsmedel
Fakultetsnämnd Institution/Handledar kollegium Doktoranden Fakultetsnämnd Institution/Handledar kollegium
Huvudsaklig finansiering av forskarutbildningen
Forskningsråd Privata och offentliga finansiärer
Lärosätets inflytande över utlysningen sker huvudsakligen genom
Forskargrupper
Forskarutbildningens inriktning bestäms huvudsakligen av
Forskningsfinansiärer
Handledare
Handledare
I konkurrens Fakultetsnämnd Institution/Handledar kollegium
Handplockning
Antagning
Definieras av den sökande
Handledare
Definieras av handledaren
Kvalitetssäkras av fakultetsnämnd, institution, handledarkollegium
Projekt
Kvalitetssäkras formellt av fakultet men reellt av forskningsfinansiären
Utses av fakultetsnämnd eller institution utifrån projektet och doktorandens önskemål
Handledare
”Utser sig själva” i kraft av finansiering och projektägarskap
Handledare
Handledarroll
Projektledare
Författarskap
Samförfattarskap med handledare, andra doktoran der och forskare
Ensamförfattare Monografi
Sammanläggning Stor: Underbygger avhandlingen och breddar utbildningen
Omfattning av kurser och övriga inslag utöver avhandlingen
Liten: Underbygger avhandlingen
Bild 3.1 Hur formas forskarutbildningen? Ur Elmgren m.fl. (2014, s. 42).
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
55
Anders Sonesson & Åsa Lindberg-Sand
Många nydisputerade forskare är hänvisade till tidsbegränsade tjänster eller att bedriva sin forskning på administrativa anställningar inom forskningsgrupper med god ekonomi. De få lektorstjänster som finns är ibland inte fullt finansierade utan är tänkta att ”toppas upp” med externa forskningsmedel. Den stora osäkerhet, beroendeställning och ständiga jakt på finansiering som var verklighet för många doktorander under 1990-talet och tidigare är i dag framskjuten till nästa steg i den akademiska karriären. Om dagens doktorander med tillförsikt kan räkna med minst fyra års tryggad anställning kan många av deras handledare inte räkna in mer än ett år i taget. Samtidigt har behovet av att handleda och att handleda tidigt i karriären blivit allt större. Inom ämnesområden med möjligheter till extern finansiering bekostas forskarutbildningen och doktorandens studiefinansiering ofta med handledarens forskningsanslag. Dessa anslag är i de flesta fall knutna till handledarens forskningsprojekt och doktorandernas forskning blir därför viktig även för handledarnas forskningsproduktion. Vid samförfattarskap och finansiering genom handledarens forskningsmedel blir handledaren lika beroende av sin doktorand som doktoranden är av handledaren. Båda är beroende av att samarbetet fungerar och att den andra parten drar sitt strå till stacken. Handledaren för sin meritering, forskningsproduktion och framtida möjligheter till fortsatta anslag. Doktoranden för sin utbildning, avhandling och fortsatta karriär. Det gemensamma projektet är samarbetets kärna. För handledaren innebär dessa omständigheter en utmaning när det gäller att balansera handledarskap och projektledarskap och för doktoranden att balansera rollen som doktorand med den som projektmedarbetare. Även mellan handledarna för en doktorand kan det finnas olika beroendeförhållanden. Till exempel kan den som är huvudhandledare också vara prefekt, vilket gör att den biträdande handledaren har två relationer av helt olika karaktär till den personen. Huvudhandledaren kan vara den som stått som huvudsökande för forskningsmedlen och som bedöms ha de erforderliga meriterna att vara huvudhandledare (docentkompetent eller motsvarande). Den biträdande handledaren kan vara beroende av huvudhandledaren inte bara för erbjudandet att stå som handledare utan kanske även för att få del av finansieringen av den gemensamma forskningen. Även huvudhandledaren kan vara i stort behov av handledningsmeriten och den gemensamma forskningen för sin egen karriär. För båda finns alltså 56
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3 Forskarutbildningen och handledningsuppdraget
en annan relation än den som består i att man delar handledningsansvaret och det kan råda maktasymmetrier som har sin grund i andra omständigheter än det delade handledarskapet och utbildningens regelverk. När en handledargrupp kring en doktorand ska formas är det bra om man redan från början vågar lyfta frågan om hur man ser att det gemensamma ansvaret för att stödja doktorandens lärande kan hanteras. Men handledarna bär inte hela ansvaret för handledningen och forskarutbildningen.
Ett delat ansvar för forskarutbildning och handledning Det övergripande ansvaret för forskarutbildningen ligger oftast på fakultets nämnderna1. Detta förhållande reglerades fram till autonomireformen 2011 i högskoleförordningen. Efter 2011 återfinns motsvarande skrivningar i lärosätenas lokala regelverk och kan därför utformas annorlunda. Under fakultetsnämnderna, på institutionsnivån, finns prefekten. Prefekten har, i egenskap av arbetsledare på institutionen, ett ansvar för forskarutbildningen som verksamhet och därigenom också för doktoranden och handledarna. Detta ansvar innefattar även ett arbetsgivaransvar, eftersom såväl handledare som doktorand oftast är anställda. Inte sällan har institutionen också utsett en särskild studierektor eller biträdande prefekt med ansvar för forskarutbildningen. På institutionsnivån hittar man ibland även så kallade handledar kollegier, framför allt inom humaniora, teologi, samhällsvetenskap, ekonomi och konst, men mycket sällan inom medicin, naturvetenskap, teknik eller matematik. Dessa kollegier har ofta en rådgivande och beredande roll, till exempel för den gemensamma utformningen av forskarutbildningen eller vid antagningen. Innan de individuella studieplanerna infördes fanns ofta en roll som ”examinator” för hela forskarutbildningen och som upprätthölls av den som innehade professorsstolen i ämnet. Examinatorerna tog ofta ansvar för att definiera den ämneskunskap och metodologiska kompetens som doktorander inom ämnet skulle uppnå. Rollen innebar att ansvara för helheten i forskarutbildningen genom att till exempel godkänna vilka kurser doktoranden 1 Eller motsvarande. Organisation och terminologin varierar mellan lärosätena.
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
57
Anders Sonesson & Åsa Lindberg-Sand
kunde läsa eller tillgodoräkna sig. Inom en del forskarutbildningsområden lever traditionen med sådana examinatorer2 kvar. Funktionen är lokal och återfinns exempelvis inte i högskoleförordningen. I vissa fall kan examina torer fortfarande ha en viktig roll vid antagning, vid revidering av studie planer samt vid den slutgiltiga bedömningen av doktoranden. I dag har detta äldre sätt att styra forskarutbildningen genom en huvudansvarig professor oftast ersatts med ett mer kollektivt ansvarstagande genom allmänna och individuella studieplaner samt en mer utvecklad studierektorsfunktion. I den ansvarsfördelning som beskrivs i högskoleförordningen och i lokal policy vid lärosätena definieras inte handledarnas ansvar eller handledningens förväntade innehåll mer än möjligen i övergripande ordalag. Det som har tillkommit de senaste decennierna är en större tydlighet lokalt i hur stor andel av en anställning handledarskapet för en doktorand kan få uppta i procent eller timmar. Det är dock långt ifrån alla fakulteter eller institutioner som har sådana skrivningar. Hur roll- och ansvarsfördelningen mellan huvudhandledare och biträdande handledare ska utformas är ofta inte heller det definierat (lokala skrivningar kan förekomma, men i vår erfarenhet är dessa sällsynta). Utöver dessa formella aktörer, vars roll och ansvar regleras i lärosätes-, fakultets- respektive institutionspolicy, finns även många andra aktörer, ofta utan formell roll men väl med ett ansvar för forskarutbildningen och för det forskningssammanhang som forskarutbildningen är en del av. Exempel är lärare/forskare, postdocs, forskargruppsledare och doktoranderna, i egenskap av juniora forskare. Slutligen har doktoranden även ett eget ansvar. Detta ansvar är kopplat till rollen som student, och ibland även till doktorandens position som anställd. Därutöver har doktorander som grupp en lagstadgad rätt till representation inom lärosätets olika beslutsfattande organ. Dagens formaliserade forskarutbildning, med dess regler, ansvarsfördelning och styrning, motsvarar inte hur utbildningen bedrivits historiskt och traditionella sätt att se på ansvar och roller i akademin. På många läro säten och institutioner förändras forskarutbildningen när nya processer och 2 Dessa ska inte förväxlas med de examinatorer som högskoleförordningen nämner och kräver för betygssättning i samband med kurser på grund- och avancerad nivå samt för prov eller kurser på forskarnivå..
58
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
3 Forskarutbildningen och handledningsuppdraget
roller definieras och gamla avvecklas. Detta kan göra både handledarnas och doktorandernas rolltagande och manövrerande relativt svårt och o säkert. Bilden av forskarutbildningen som en utbildning läggs över bilden av forskarutbildningen som forskning och samspelet kan vara svårhanterligt. Eftersom forskarutbildningen är beroende av forskningen måste områden där det skär sig hanteras varsamt.
Ett ansvar att hantera det egna handledarskapet Handledarens ansvar och roll är svår att utläsa från formella riktlinjer och är i högsta grad varierande mellan olika sammanhang och starkt beroende av hur forskarutbildningen är organiserad på institutionen eller motsvarande. Ansvaret är dessutom vidare än för doktoranden och dennas utbildning. Precis som det finns ett kollektivt ansvar inom forsknings- och forskar utbildningsmiljön för doktoranderna och deras utbildning har handledaren även ett ansvar för forskarutbildningen på ett kollektivt plan. Handledaren har ett ansvar gentemot sitt ämne i och med doktorandens forskning och inträde i detsamma. Som anställd med handledning som uppgift har hand ledaren även ett ansvar gentemot arbets- och utbildningsledningen och ytterst mot fakulteten och lärosätet. När en doktorand har antagits till forskarutbildningen börjar en resa som tar flera år. Den handledning som behövs i inledningsfasen är inte samma som kommer att behövas i slutet av processen. Handledarskapet kommer att kontinuerligt behöva ändra fokus och innehåll. Forskarutbildningen har, som vi beskrivit i de inledande kapitlen, en dubbel karaktär av att vara samtidigt utbildning och forskning. Miljön är komplex. Både doktoranden och handledaren befinner sig i denna dubbelhet som också behöver användas konstruktivt. För detta bär handledaren ett större ansvar än doktoranden. Som handledare får man ett uppdrag som går utöver rollerna både som universitetslärare och forskare, eftersom de ska förenas och leda vidare både genom doktorandens lärande och genom den forskning som blir resultatet. Och då det är ett uppdrag där man inte från början kan säga vad som kommer att stå på spel – mer än att det är betydelsefullt för alla berörda – vill vi lyfta fram tre inslag i handledarskapet, som också är genomgående teman i denna bok:
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
59
Anders Sonesson & Åsa Lindberg-Sand
• omsorg för en god arbetsrelation med doktoranden och med övriga
handledare • handledaretik och ansvar för att hantera olika samverkande roller medvetet • ansvar för utveckling av den egna handledarkompetensen.
PRACTICUM 1: Uppgifter för reflektion och diskussion Grundnivå – Individuell 1. Hur var din egen forskarutbildning och handledning upplagd? Vad sker ungefär likadant i din forskarutbildningsmiljö i dag och vad har förändrats? 2. Ta fram och läs igenom den allmänna studieplanen för ditt forskarutbildningsämne. Jämför innehållet med det som enligt ditt lärosätes riktlinjer ska tas upp i den individuella studieplanen. Går det att se några samband mellan de två styrdokumenten? Vad är osynligt?
Grundnivå – Kollegial 3. Intervjua en kollega med lång erfarenhet av handledning och be denna beskriva förväntningarna på handledaren respektive doktoranden förr jämfört med nu. Diskutera likheter och skillnader och försök sätta dem i relation till forskarutbildningens formalisering och forskningens eventuellt förändrade villkor inom ert ämne. Vad menar ni är exempel på positiva respektive negativa förändringar? 4. I relation till den doktorand du handleder/står inför att handleda: Vilka utöver er båda har en formell roll i utbildningen? Vilka har en informell roll? Hur har ni kommit överens om ansvarsfördelning och sätt att kommunicera? Vad har ni för planer om problem eller konflikt uppstår? Hur hanterar ni eventuella dubbla roller?
60
© F ö r fat ta r na och S t uden t li t t e r at u r
FORSKARHANDLEDNING Detta är en efterlängtad bok som bidrar till utveckling av forskarhandledares kompetens och ger ett fördjupat perspektiv på doktoranders lärande. Med förankring i aktuell forskning behandlar författarna forskarutbildningens organisation, handledarens professionella praktik, doktorandens lärande samt utbildningens kvalitetssystem. Kopplingen mellan teori och praktik utgör en röd tråd genom boken. Med autentiska fall och exempel från olika utbildningsmiljöer tydliggörs hur handledningen villkoras av både individuella och kulturella faktorer. Dessutom bjuder boken på många reflektionsuppgifter som kan hjälpa tänkandet framåt, både enskilt och kollegialt. Boken riktar sig främst till handledare på forskarutbildningsnivå, oavsett ämnesområde och tidigare erfarenhet. Den kan med fördel läsas även av doktorander som är intresserade av att förstå sitt lärande och vad som förväntas av dem i utbildningen, samt av utbildningsansvariga som vill stärka utbildningens kvalitet. Art.nr 38848
www.studentlitteratur.se
| FORSKARHANDLEDNING
I TEORI OCH PRAKTIK
BRODIN LINDÉN SONESSON LINDBERG-SAND
Bokens författare är verksamma vid Lunds universitet. Eva Brodin är docent i utbildningsvetenskap och forskar på doktoranders lärande. Jitka Lindén är professor emerita i psykologi och legitimerad psykolog. Hon tillhör pionjärerna när det gäller studier av forskarhandledning. Anders Sonesson är doktor i växtfysiologi och undervisar bl.a. i kurser för forskarhandledare. Åsa Lindberg-Sand är docent i utbildningsvetenskap och chef för Avdelningen för högskolepedagogisk utveckling.
FORSKARHANDLEDNING I TEORI OCH PRAKTIK
E VA BRO DIN JITK A LINDÉN ANDERS SONESSON ÅSA LINDBERG -SAND