9789144077697 by Smakprov Media AB

Anna Siverskog är doktorand vid NISAL, Linköpings universitet, och skriver sin avhandling baserad på livsberättelseintervjuer gjorda med äldre lhbtq-personer med fokus på betydelser av kön, ålder och sexualitet för livsloppet och åldrandet.

Lhbtq-personer och åldrande Nordiska perspektiv

Art.nr 35883

Lhbtq-personer och åldrande

Boken kan användas inom utbildningar i hälso- och sjukvård och i socialt arbete, men även vid studier av äldre och åldrande samt inom det genusvetenskapliga fältet. Den riktar sig också till aktivister, föreningar, praktiker och samhällsplanerare.

LHBTQpersoner och åldrande Nordiska perspektiv

Lhbtq-personer och åldrande – nordiska perspektiv samlar kunskap om äldre lhbtq-personers livsvillkor och åldrande utifrån studier som genomförts i Sverige, Danmark, Norge och Finland. För fattarna uppmärksammar frågor om vad det innebär att under stora delar av livet behöva smyga med sin sexualitet eller köns identitet, och vad det i olika tider har inneburit att komma ut med sin sexualitet och könsidentitet. Vilka räknas som familj? Hur är det att som äldre transperson påbörja en utredning för att ändra könsidentitet? Hur är det att som äldre behöva omsorgshjälp men att samtidigt vara rädd för att bli diskriminerad på grund av sin sexualitet eller könsidentitet?

Janne Bromseth & Anna Siverskog (red.)

Janne Bromseth, PhD, är forskare och lärare vid genusvetenskap, ERG, Stockholms universitet, och har arbetat med ett 3-årigt projekt om livsvillkor och motståndsstrategier bland äldre icke-heterosexuella kvinnor och queers.

Redaktörer

Ja nne Bromse t h & A nn a Si v er sko g

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07769-7_01_cover.indd 1

2013-06-28 13.13

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35883 ISBN 978-91-44-07769-7 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Margareta Brandin Berndtsson (kapitel 4, 6 och 11) Sakgranskning: Linn Sandberg Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: © style_TTT/shutterstock.com Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2013

978-91-44-07769-7_01_book.indd 2

2013-06-25 11.53

Innehåll

Förord 9 Författarpresentationer 13 Inledning 17 Lhbtq-historia 19 Perspektiv på ålder, äldre och åldrande 22 Åldrande och heteronormativitet: ett ständigt samskapande 23 Översikt över bokens kapitel 25 Referenser 29 K apitel 1

Den internationella forskningen om äldre hbtq-personer 31

A n na Si v e r sko g Trender inom fältet 32 Vad handlar forskningen om? 34 Vilka handlar forskningen om? 37 Brister och utmaningar för framtida forskning 39 Referenser 40 Del I

Nära relationer och gemensk ap

K apitel 2

”Som en riktig familj” 47

Äldre lesbiska och bisexuella kvinnors berättelser om familj och nära relationer Ja n n e Brom set h Bakgrund 48 Material 49 © F örfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-07769-7_01_book.indd 3

2013-06-20 16.38

Innehåll

Vem är familjen? 50 … ”som en familj” beskrivningar av valda familjer 53 Förhandla öppenhet och sexualitet i nära relationer: föräldrar, barn och barnbarn 60 Att inte ha barn och barn som inte räknas 64 En lämplig (bäste)förälder? 67 Diskussion 70 Referenser 73 K apitel 3

”Jag vill dö med gräsklipparen i händerna!” 77

En berättelse om lesbiskhet och åldrande M a rg a r eta L i n dhol m Om den här texten 79 Samtalet: Att inordnas eller inte – det är frågan 82 Döljande, öppenhet och villkorade livsutrymmen 96 Inordningens pris 98 Avslutning 101 Referenser 103 K apitel 4

Den som lever dolt lever gott? 105

Perspektiv från en dansk undersökning om äldre homo- och bisexuella J e ns V e s t e r lu n d En nästan osynlig grupp 105 Insamling av levnadsberättelser 108 Jag kände en samhörighet som jag aldrig hade känt med någon tidigare 109 Från diskretion till stolthet 118 Kyrka, tro och homosexualitet – från stigma till kyrklig vigsel 121 Homosexualitet som sjukdom och diagnos 124 Diskriminering och heteronormativitet 126 Om att bli äldre som homo- eller bisexuell 130 Regnbågsäldreboenden och andra erbjudanden 134 Perspektiv inför framtiden 136 Referenser 137

978-91-44-07769-7_01_book.indd 4

2013-06-20 16.38

Innehåll Del II At t förhålla sig till normer för kön, sexualitet och ålder K apitel 5

”För oss blir ju livet en enda stor teater” 141

Äldre transpersoners erfarenheter av åldrande och könsidentitet A n na Si v e r sko g Trans, könsidentitet och könsuttryck 142 Görandet av kön 144 Äldre, åldrande och trans 145 Erfarenheter av könsidentitet genom livet 146 Den åldrande kroppen 152 Okunskap kring trans 156 Avslutande diskussion 158 Referenser 160 K apitel 6

Sexualitet och värdighet bland äldre homosexuella män i Norge 163

H a ns W ig g o K r i s t i a n se n Om fältarbetet 163 Att ge avkall på sexualiteten 165 Att stöta på yngre män 168 Åldersskillnad på puben 171 Mellan värdighet och motstånd 175 Referenser 181 K apitel 7

Äldre homo- och bisexuella mäns upplevelser av normbrytande 185

H a ns Robe rt s s on Normtvång och ifrågasättande 187 Manlighet, broderskap och underordning 192 Heteronorm och konstruktion av kön och sexualitet i jobb 199 Sjukvården och äldreboende 202 Reflexioner 203 Referenser 204 © F örfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-07769-7_01_book.indd 5

2013-06-20 16.38

Innehåll Del III Hälso -, vård - och omsorgsperspek tiv på äldre lhbtq personers livsvillkor K apitel 8

”Plötsligen är jag ett spöke!”: Hiv i äldre bögars liv 209

M at s C h r i s t i a n se n Att leva med hiv på ålderns höst 211 Överlevande och efterlevande 213 Nysmitta bland äldre 220 Att vara gammal med hiv – ett liv i frontlinjen 223 Referenser 224 K apitel 9

Den kommunala garderoben 229

L i na Nor r m a n, E m m a N i l s s on & Joh a n T ör n bl om Äldreomsorg 229 Heteronormativitet 232 Hbt-personers upplevelser av vård 233 Verksamhetsdirektiv i Umeå kommun 235 Hbt i äldreomsorgen ur enhetschefers perspektiv 237 Avslutande kommentarer 246 Referenser 249 K apitel 10

Äldre lhbt-personers livsvillkor och möte med vården i Finland 251

Ja n W ic k m a n Lhbt: sexuella minoriteter och könsminoriteter? 254 Livsloppet: från ungdom till nuläge 256 Nära relationer 258 Lhbt-gemenskaper och sociala nätverk 260 Lhbt och den offentliga hälso- och äldrevården 261 Utveckling av äldrevård mot kompetens inför genus- och sexuell mångfald 266 Reflektioner 268 Referenser 270

978-91-44-07769-7_01_book.indd 6

2013-06-20 16.38

Innehåll K apitel 11

Normen, identiteten, sexet och ålderdomen 277

C h r i s t i a n A n t on i Møl l e rop ”Gammal, grå och homo” 277 Åldersnormer 278 Fasaden och diskretionen 286 Utmaningar 288 Sammanfattning 299 Referenser 301

Person- och sakregister 303

978-91-44-07769-7_01_book.indd 7

2013-06-20 16.38

978-91-44-07769-7_01_book.indd 8

2013-06-20 16.38

Förord

I november 2010 bjöd vi in ett antal svenska forskare i Stockholmsområdet som alla forskar kring genus, sexualitet, ålder och åldrande på olika sätt till ett informellt heldagssymposium. I våra respektive kvalitativa projekt om äldre lhbtq-personers villkor i åldrandet konstaterade vi tidigt att det finns en gedigen brist i det svenska och nordiska kunskapsfältet kring detta, i likhet med vad Socialstyrelsens kartläggning 2008 visade. Vår förhoppning med symposiet var att gemensamt reflektera kring vad det specifika med den svenska kontexten kunde vara, och hur vi eventuellt skulle kunna arbeta för att utöka och sprida den kunskapsgrund som redan fanns. Förutom att bli bekanta med varandras empiriska projekt, varav vissa var helt i startgropen, kom vi fram till att en nordisk antologi skulle kunna både samla en del av den kunskap som finns, sprida den till en bred målgrupp, samt bidra till att synliggöra kunskapsluckor inför vidare forskning. Redaktörerna fick tidigt kontakt med Studentlitteratur som ville ge ut boken, vilka har varit en värdefull samarbetspartner i processen. I tillägg till nätverkets medlemmar bjöd vi in ytterligare ett antal författare från de nordiska länderna att medverka i antologin, framförallt de som gjort empiriska studier som rör lhbtq-personers villkor i åldrandet på något sätt. Eftersom det finns vissa likheter mellan de nordiska länderna när det gäller välfärdssystem och även lhbtq-historiska premisser, strävade vi efter att få skribenter från alla nordiska länder i vårt sökande efter nordisk forskning. I slutändan fick vi författare från 4 av 5 nordiska länder, där alla utom Island finns representerade. I ett skede där kunskapsgrunden är relativt gles ville vi även inkludera författare som hade gjort projekt på fältet som inte själva nödvändigtvis var forskare, men som likafullt sitter på värdefull kunskap. Till exempel bygger två kapitel i boken på specifika organisationsi© F örfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-07769-7_01_book.indd 9

2013-06-20 16.38

Förord

nitierade studier. I likhet med annan kunskap om lhbtq-personers livsvillkor, har nationella intresseorganisationer för lhbtq-personers rättigheter i de nordiska länderna spelat en viktig roll i att initiera och genomföra ett antal kartläggningar på fältet. Under de år som boken arbetats fram, har intresset kring äldre lhbtqpersoners livsvillkor och situation ökat på olika sätt, också i en svensk kontext. Äldrepolitiska frågor har börjat ta plats på den lhbtq-politiska agendan, och ett visst intresse för diskriminering och genus- och sexualitetsnormers betydelse för äldrevård och omsorgens kvalitet har visats i det socialpolitiska fältet. I medierna har framför allt särskilda äldreboenden varit på agendan, och i Stockholm öppnas under hösten 2013 det första Nord-Europeiska seniorboendet som specifikt riktar sig mot lhbtq-personer, Regnbågen, i Sverige. Det är dock bara en späd början. Vi vet fortfarande mycket litet om äldre lhbtq-personer livsvillkor och behov i Sverige, och insatsen begränsas för det mesta till en diskussion kring särskilda boenden eller till att belysa lhbtqhistoria. Några strategiska insatser för att skapa en icke-heteronormativ äldrevård, eller kartlägga äldre lhbtq-personers hälsa, livssituation och behov finns ännu inte på kartan. Jämför vi med exempelvis USA finns det mycket kvar att göra. Där har en nationell kvalitativ och kvantitativ kunskapsgrund etablerats, det finns välorganiserade lhbtq-seniorföreningar som arbetar politiskt, samt ett flertal utbildningar riktade mot äldrevården sedan ett decennium tillbaka. En viktig lärdom från en del av dessa projekt är de samarbeten mellan intresseorganisationer, sociala institutioner och myndigheter och forskningsfältet som etablerats under dessa processer. Genom att alla involverade bidrar med sina olika kompetenser, finns bättre förutsättningar för förändring i en process för att skapa villkor i åldrandet som aktivt motverkar olika former av diskriminering på grund av kön och sexuell läggning. Vi hoppas att denna bok kan vara ett bidrag till en sådan process i Sverige och de nordiska länderna; att uppmärksamma att och hur hetero- och tvåkönsnormer påverkar villkor i åldrandet, belysa äldre lhbtq-personers specifika behov och bidra till att skapa vägar för förändring. Den riktar sig mot en bred målgrupp; framför allt till praktiker och studenter som arbetar inom vård- och omsorgssektorn, till socialpolitisk ansvariga i län och kommuner liksom till föreningar och organisationer, forskare och aktivister. Vi vill gärna tacka de som bidragit till att göra arbetet med boken möjlig 10

978-91-44-07769-7_01_book.indd 10

2013-06-20 16.38

Förord

på olika sätt. Våra respektive forskningsprojekt har bidragit med tid till att göra det långsamma och detaljerade arbete som krävs för att redigera en antologi. Tack till FAS, som finansierade Bromseths projekt ’Queerkids, (Baby)-butchar och lesbianer. Livsvillkor och motståndsstrategier bland två generationer lbt-kvinnor och queer ungdom’ och till NISAL, Linköpings universitet, som finansierar Anna Siverskogs doktorandprojekt ’Queera livslopp: Ålder, kön och sexualitet i äldre hbtq-personers livsberättelser’, för detta! Varmt tack till vår redaktör Peter Stoltz på Studentlitteratur som har varit ett viktigt stöd under hela processen; bidragit med pepp och med praktiska förutsättningar för att processen skulle gå så smärtfritt som möjligt. Henrik Granholms stiftelse vid Stockholms universitet beviljade tryckstöd till boken som underlättade publiceringen, och bidrog till att alla författare kunde träffas och diskutera varandras texter under i processen. Varmt tack till alla författare för att ni tagit av er tid till att skriva i boken, samt mött vår ständigt återkommande respons på texterna med tålamod och öppna öron; i synnerhet ni som fick sitta på kväller och helger utanför jobbtid för att få det klart! Vi vill också tacka Linn Sandberg för genomarbetad respons på bokmanuset och allt arbete som den noggranna läsningen innebar. Slutligen vill vi å bokens författare tacka alla äldre lhbtq-personer i Norge, Danmark, Finland och Sverige som bidragit med sina erfarenheter och livshistorier till bokens kapitel. Denna bok är till er. Stockholm och Norrköping 13/06/14 Janne Bromseth & Anna Siverskog

978-91-44-07769-7_01_book.indd 11

2013-06-20 16.38

978-91-44-07769-7_01_book.indd 12

2013-06-20 16.38

Förfat tarpresentationer

Janne Bromseth, PhD, är i dag verksam som forskare och lärare vid genus vetenskap, vid Stockholms universitet. Mellan 2009 och 2012 har hon arbetat med ett 3-årigt projekt om livsvillkor och motståndsstrategier bland äldre och yngre icke-heterosexuella kvinnor och queers (med Fanny Ambjörnsson), där hon gjort livsberättelseintervjuer med äldre icke-heterosexuella och transkvinnor mellan 59 och 94 år. Mats Christiansen är leg. sjuksköterska med magisterexamen i vårdvetenskap och sexologi. Han har tidigare arbetat inom hiv-vården i Sverige och Norge. Mats arbetar f.n. som universitetsadjunkt på Karolinska Institutets sjuk sköterske- och specialistsjuksköterskeutbildningar. Han genomför sin for skarutbildning vid School of Nursing, University of California San Francisco, USA där han arbetar med en avhandling om äldre homosexuella mäns hälsa. Hans Wiggo Kristiansen är socialantropolog och disputerade 2004 med doktorsavhandlingen Kjærlighetskarussellen, baserad på äldre homosexuella mäns levnadsberättelser och har publicerat flera rapporter och artiklar om detta tema. År 2008 gav han ut boken Masker og Motstand. Diskré homoliv i Norge 1920–1970. Han var anställd som biträdande professor i samhällsvetenskap vid Högskolan i Gjøvik från 2007 till 2012 och arbetar nu vid LHBT-senteret i Oslo. Margareta Lindholm är fil.dr i sociolog och docent i genusvetenskap, har länge arbetat inom fältet för homo- och queerforskning. Bland annat publicerat, tillsammans med Arne Nilsson, ”En annan stad. Kvinnligt och manligt homoliv 1950–1980” (AlfabetaAnamma 2002). Numera framförallt © F örfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-07769-7_01_book.indd 13

2013-06-20 16.38

Författarpresentationer

verksam som skönlitterär författare och publicerade senast romanen Tan (Kabusa 2012). Christian Antoni Möllerop har varit ordförande i Landsforeningen for lesbiske, homofile, bifile og transpersoner (LLH) i Oslo og Akershus där han var projektledare för projektet ”Gammel, grå og homo”. I dag är han vice förbundsordförande för Riksförbundet för homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter (RFSL) där han har jobbat aktivt med politiskt lobbyarbete och föreläsningar om äldre hbt-personers livsvillkor runt om i Sverige. Emma Nilsson är socionom med erfarenhet från äldreomsorgen, hon arbetar i skrivande stund som ombudsman i en politisk organisation. Emmas bidrag till antologin är baserat på hennes C-uppsats, författad inom ramen för socionomprogrammet på Umeå Universitet. Lina Norrman är socionom och verksam inom kriminalvården i Umeå. Studien i denna antologi är sprungen ur hennes C-uppsats, författad inom ramen för socionomprogrammet vid Umeå universitet. Hans Robertsson är FD i psykologi med inriktning på arbetsliv, organisation och genus. Arbetar som konsult på Arbetsliv & Mångfald med diskriminerings-, jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. www.pluralism.se Anna Siverskog är doktorand vid Nationella Institutet för Forskning om Äldre och Åldrande, Linköpings universitet, och skriver sin avhandling baserad på livsberättelseintervjuer gjorda med äldre hbtq-personer. I projektet kombineras gerontologiska perspektiv med queerteori och det finns ett intresse för hur ålder, kön och sexualitet finns med och samverkar i berättelserna. Johan Törnblom är socionom och arbetar inom den kommunala socialpsykiatrin. Han har många års erfarenhet av HBTQ-frågor bl.a. genom arbetet i styrelsen för RFSL Umeå. Johans bidrag till antologin är baserat på hans C-uppsats, författad inom ramen för Socionomprogrammet på Umeå Universitet.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 14

2013-06-20 16.38

Författarpresentationer

Jens Vesterlund är cand.mag. i religionssociologi, med Europæiske middel alderstudier och Kvinde- og Kønsstudier som tillvalsämnen. Har specialiserat sig på kristna förhållningssätt till homosexualitet i Västeuropa år 1050–1150. Han har på bakgrund av ett fondfinansierat intervjuprojekt gett ut boken Ud af usynligheden – ældre homoseksuelles livshistorier 2008 på förlaget Frydenlund. Jan Wickman, Politices doktor, arbetar för närvarande som timlärare vid Åbo Akademis Öppna universitetet och personlig assistent inom socialtjänsten i Lovisa stad. Hans forskningsintressen omfattar trans*, kroppslig maskulinitet, massmediesociologi och queeraktivism.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 15

2013-06-20 16.38

978-91-44-07769-7_01_book.indd 16

2013-06-20 16.38

Inledning

Under 2012 uppmärksammades flera händelser i den svenska offentligheten som på olika sätt berör äldre lhbtq-personers livsvillkor. När Jonas Gardells Torka aldrig tårar visades som miniserie på SVT, baserad på tre böcker, påbörjades ett offentligt samtal om den svenska hiv-historien. Medan denna varit en högst påtagligt levd verklighet för många, i synnerhet för queera personer, har det länge varit en verklighet som varit relativt undanskymd för offentligheten. Serien, som är baserad på böckerna, gav en bild av hur av några av de homosexuella män som befann sig i denna verklighet kunde uppleva att deras närmaste och ibland de själva plötsligt insjuknade, smärtsamt tynade bort och dog omkring dem. Tidigare under 2012 hade också en debatt startats i Sverige om de tvångssteriliseringar som transpersoner, som önskar få transvård och ändra juridiskt kön, tvingas genomgå. Efter att riksdagens Socialutskott i januari meddelat att det kommit överens om att inte avlägsna kravet på sterilisering i det kommande lagförslaget har flera demonstrationer ägt rum, och frågan har debatterats livligt i media. Lagen som reglerar detta instiftades 1972 och speglar hur staten historiskt (och i detta fall även i nutiden) har velat kontrollera befolkningen och vilka som anses värdiga att skaffa barn. Efter många påtryckningar kom en ändring i lagen sommaren 2013 där steriliseringskravet togs bort. Bägge dessa händelser bidrog till att ge perspektiv på de erfarenheter som lhbtq-personer 1 har och hur dessa har (och inte har) förändrats över tid. Det ledde också till ett ökat intresse för lhbtq-historia. Äldre lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera har unika erfarenheter, då de vuxit upp i en kontext där lhbtq-personers rättigheter har förändrats 1 Lhbtq står för: lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 17

2013-06-20 16.38

Inledning

radikalt under deras livstid. Exempelvis har homosexualitet gått från att vara kriminaliserat, därefter sett som en psykisk sjukdom, och sedan inte längre klassificerats som psykisk sjukdom. Detta har även inneburit att icke-heterosexuella transsexuella, som tidigare nekats könskorrigerande behandling, med tiden fått tillgång till hjälp. Det är mycket som skiljer gruppen ”äldre lhbtq-personer” åt, men en sak har de gemensamt: de osynliggörs och faller ofta mellan stolarna i forskning och lhbtq-politiskt arbete. Äldreforskningen innehåller sällan perspektiv på sexualitet och när den gör detta är utgångspunkten oftast heterosexualitet. Perspektiv på könsvarierande identitet och transpraktiker är nästintill obefintliga inom gerontologin. Samtidigt är forskning om icke-heterosexuella och queera ofta åldersnormativ, det vill säga att den fokuserar yngre eller medelålders personer (se kapitel 1). Samhällets normer för kön, sexualitet och ålder påverkar äldre lhtbq-personers livsvillkor och hälsa på olika sätt. Det kan handla om allt från rädsla för att vara utsatt i kontakter med hemtjänstoch vårdpersonal, att inte ha nära familj som ställer upp när en behöver praktiskt stöd, till att uppleva utanförskap i sociala sammanhang och föreningsliv. Ett normkritiskt perspektiv på kön, sexualitet och ålder/åldrande behöver dels lyftas in i forskningen, dels synliggöras och aktivt integreras i vårdutbildningar, utbildningar i socialt arbete, vård- och hälsoinstitutioners bemötande och praktik, samt i föreningsdemokratiska arbeten. Som Socialstyrelsen pekar på i sin rapport (2008), finns det nästan ingen forskning som undersöker äldre lhbtq-personers livsvillkor och åldrande i ett svenskt sammanhang. Även HomO (2004) har konstaterat att det föreligger ett stort behov av forskning kring åldrande och homo- och bisexualitet i en svensk kontext. Det finns i dagsläget inte heller någon internationell forskning publicerad på svenska. Det finns däremot flera mindre pågående och nyligen avslutade forskningsprojekt och föreningsinitierade kartläggningar inom de nordiska länderna. Eftersom de nordiska länderna liknar varandra genom kulturella referensramar och ett offentligt välfärdssystem, vill vi samla den kunskapen med utgångspunkt i studier från fyra av de nordiska länderna: Danmark, Finland, Norge och Sverige. Boken har flera syften. Först och främst ser vi boken som ett förmedlande av berättelser. I flera av bokens kapitel får personerna som denna bok handlar om komma till tals, och vi ser det som ett viktigt bidrag att förmedla dessa röster, upplevelser och erfarenheter. Det gäller deras erfarenheter av att växa upp i den specifika 18

978-91-44-07769-7_01_book.indd 18

2013-06-20 16.38

Inledning

tidskontext som historien utgör men också deras upplevelser av att åldras och bli äldre idag som lhbtq-person. Forskningsmässigt är boken ett kunskapsbidrag som undersöker intersektioner mellan ålder, kön och sexualitet, vilka vi hoppas kan fungera som en brygga över fälten socialgerontologi och genus- och sexualitetsfältet. Boken syftar också till att uppmuntra centrala samhällsinstitutioner och sociala eller politiska föreningar till att arbeta aktivt och systematiskt med att skapa bättre villkor för äldre lhbtq-personer. Vi vill också bidra med ett kunskapsgrundat material som kan användas på utbildningar, främst på vårdutbildningar och utbildningar inom socialt arbete, men även vid studier av äldre och åldrande, inom socialgerontologin och inom det genusvetenskapliga fältet. Slutligen hoppas vi att antologin kommer att inspirera till nya studier på ett kraftigt underbeforskat område. Inledningsvis vill vi kort ange några centrala ramar för bokens tematiska grund genom att ge en överblick på lhbtq-historia för att sedan presentera teoretiska perspektiv, innan vi ger en överblick över bokens disposition och olika kapitel.

Lhbtq-historia Äldre, som antingen identifierar sig som eller lever icke-heterosexuellt, eller som har könsöverskridande identiteter eller uttryckssätt, har det gemensamt att de växt upp och blivit äldre inom samhällskontexter där diskurser om kön och sexualitet har genomgått grundläggande förändringar under deras levnadstid. Många av de informanter som ingår i denna boks kapitel har upplevt att deras sexualitet och/eller könsidentitet som av samhället ansetts avvikande, har påverkat deras livsval och livsvillkor på olika sätt. Detta beror bland annat på hur samhället såg ut när de kom ut för sig själva (i relation till ålder och tidsperiod) och eventuellt in i en subkulturell miljö genom sociala och politiska lhbtq-mötesplatser och organisationer. Som Rosenfeld (1999) konstaterat är det viktigt att känna till den historiska kontexten för att förstå de erfarenheter äldre lhbtq-personer har. Hon använder begreppet identitetskohorter och menar att även om alla äldre lesbiska och homosexuella har påverkats av tidiga homofoba diskurser är det också viktigt att ta i beaktande om de kom ut före eller efter Stonewall, som ofta anses ha varit startskottet för en rörelse för homosexuell frigörelse i en amerikansk kontext (1999). I likhet med andra länder i den västliga världen har lhbtq-personers livsvill© F örfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-07769-7_01_book.indd 19

2013-06-20 16.38

Inledning

kor och rättigheter i de nordiska länderna ändrats radikalt. Det finns likheter men också stora skillnader mellan de nordiska länderna när det gäller lhbtq-personers historia, rättigheter och livsvillkor. Några generella drag är att det under 50- och i början av 60-talet fanns starka antihomosexuella stämningar i samhället och få offentliga mötesplatser för icke-heterosexuella. Under 60- och 70-talen växte ett offentligt klubbliv och en mer formaliserad och öppen homorörelse fram (Lindholm & Nilsson 2002). Vid början av 80-talet hade homosexualitet avkriminaliserats och tagits bort som diagnos i de flesta nordiska länderna men kom att starkt präglas av aids-utbrottet såväl i storsamhället som i det sociala homolivet. Homosexuella män stigmatiserades på nya sätt och sjukdom och död präglade homomiljön i flera år som följd av aids (se Svensson 2008). Vid början av 90-talet etablerades det registrerade partnerskapet i de flesta nordiska länder och en del diskrimineringslagar introducerades. 2000-talet har kommit att bli äktenskapets och reproduktionens decennium (se Rydström 2005). Från att homosexualitet har varit kriminaliserat och en psykiatrisk diagnos, har icke-heterosexuella alltså idag till stor grad lika rättigheter som heterosexuella – till att gifta sig, till assisterad befruktning inom offentlig vård och till lagstadgade skydd mot diskriminering i skola och arbetsliv. Rosenberg (2002) kallar dagens situation för en ”ny öppenhet” där homosexualiteten, från att vara dold och tillhörande en privat sfär, från mitten av 90-talet har tagit plats i det offentliga samhället också på icke-stigmatiserande sätt, såväl i mediernas representationer som i samhällskulturen generellt. Samkönad kärlek och sex har blivit allt mer normaliserat, framför allt när den uppträder inom en monogam tvåsam relation, och utan att rubba andra normer för kön och sexualitet. Kanske upplever medelålders bögar och lesbiska, som lever kärnfamiljsliv präglade av medelklassnormer med barn och villa, mindre ifrågasatta i sitt sätt att leva än den polygama queera 30-åringen som lever med vänner (se Ambjörnsson & Bromseth 2010). Även transpersoner börjar synas på nya sätt i medierna (Löf 2011). Transpersoners livsvillkor och rättigheter har i ökande grad också blivit en del av homorörelsens agenda, i takt med ett queert ifrågasättande av könsnormer bland den yngre generationen aktivister (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). När det gäller transpersoner blir det emellertid tydligt att det fortfarande finns en del historia kvar att skriva. Även om flera av de nordiska länderna var tidigt ute med lagar som möjliggjorde transvård 20

978-91-44-07769-7_01_book.indd 20

2013-06-20 16.38

Inledning

för transsexuella (se bilaga 1) är dessa länder långt ifrån progressiva idag när det gäller transpolitik. Genom att transidentiteter fortfarande ses som psykiatriska diagnoser blir transuttryck och praktiker patologiserade. Rätten till transvård är villkorad av olika krav på att vara diagnostiserad, ogift samt att starkt anpassa sig till de snäva ramar för könsnormer som präglar utredningarna. Lagstiftningen kring könskorrigerande behandling har i Sverige den senaste tiden starkt ifrågasatts från olika håll, bland annat på grund av kravet om sterilisering för att få fullföra behandling vid offentliga sjukhus och ha möjlighet att få sin juridiska könstillhörighet ändrad (se mer om transpersoners rättigheter och den transpolitiska kontexten i kapitel 5). Dessa ifrågasättanden har lett till att steriliseringskravet togs bort sommaren 2013. En viktig drivkraft för juridiska och sociala ändringar är olika politiska organisationer som genom historien samlat lhbtq-personer. Dessa organisationer har också genom historien fungerat som sociala mötesplatser där personer har kunnat träffa andra lhbtq-personer. Många av de största nationella lhbtq-organisationerna i de nordiska länderna har rötter som går långt tillbaka i historien. I Danmark startades 1948 nuvarande LGBT Denmark – National association for gays, lesbians, bisexuals and transsexuals 1948 och hette då Kredsen af 1948. Denna organisation spred sig till både Norge och Sverige. I Norge startades 1949 en norsk grupp som en del av det danska förbundet och blev en egen organisation 1952 som idag heter Landsforeningen for lesbiske, homofile, bifile og transpersoner (LLH). I Sverige bildades nuvarande RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, som en underavdelning till Forbundet af 1948. I Finland bildades den första homosexuella organisationen 1969, Psyke Ry. 1974 bildades SETA Ry (LGBTI Rights in Finland) som idag är den största nationella lhbt-organisationen. De flesta av dessa organisationer hade homosexuella som målgrupp och förde in transfrågor som politisk fråga samt välkomnade transpersoner som medlemmar först under 90- och 00-talen. Under 60-talet började organisationer bildas, som specifikt hade transpersoner som målgrupp, bland annat FPE (Full Person Expression) i flera nordiska länder. Framförallt vände sig då dessa organisationer och grupper till heterosexuella transvestiter som hade juridiska manliga kön och med tiden har fler transgrupper kommit som inkluderat personer med olika typer av transuttryck och identifikation. Vad dessa ändrade samhällsdiskurser innebär för åldrande och livet som äldre, med allt ifrån upplevelser av stigmatisering och utsatthet till organi© F örfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-07769-7_01_book.indd 21

2013-06-20 16.38

Inledning

sering av det sociala livet, finns det inga enkla svar på. Det beror snarare på en mängd faktorer (se kapitel 1). Vilka livsvillkor lhbtq-personer har och har haft genom livet hänger ihop med allt, såsom kön, klass och etnisk bakgrund liksom när en kom ut för sig själv och andra, vilket stöd en har haft i sin familj och sociala miljö samt tillgång till lhbtq-miljön. Det handlar också om materiella villkor, något som skiljer sig mellan icke-heterosexuella män och kvinnor, där kvinnor överlag har haft lägre inkomst genom livet och därmed har lägre pension i äldre ålder (se Clunis et al 2005, Calasanti 2008). Några av dessa dimensioner kommer att undersökas utifrån olika vinklar i bokens elva kapitel.

Perspektiv på ålder, äldre och åldrande Det går att tala om ålder och åldrande utifrån fysiologiska, biologiska eller psykologiska perspektiv, men också om social ålder samt om ålder som något som ”görs” i det sociala samspelet med andra. Vi använder oss också, både i vardagslivet och inom vetenskapen, av ett kronologiskt sätt att se på ålder, det vill säga att vi utgår ifrån den tid en person har levt (Andersson, Lukkarinen Kvist, Nilsson, Närvänen, 2011). I forskningssammanhang, men också i statistiska sammanhang, används ofta en kronologisk åldersgräns kopplad till pensionsåldern, där de som passerat 65 kategoriseras som ”äldre”. Detta innebär att gruppen ”äldre” som därigenom konstrueras blir en väldigt stor och heterogen grupp, där personer, utöver stora skillnader i ålder, har olika erfarenheter beroende på kön, klass, sexualitet, hälsa etc. Inom gerontologin har begreppen tredje och fjärde åldern vuxit fram som ett försök att diversifiera den här stora ålderskategorin även som en konsekvens av att vi lever allt längre och att gruppen helt enkelt har blivit större. Tredje åldern konstrueras då som tiden efter pensionering – som en ”fri tid” för konsumtion av varor, upplevelser och självförverkligande – medan fjärde åldern representerar en tid av sjukdom, svaghet och beroende av andra (Andersson, 2009) Vi kategoriseras ständigt i vardagen utifrån vår kronologiska ålder, eller utifrån den ålder vi blir ”lästa” som; att uppfattas som ”tonåring”, ”medel ålders”, ”barn” eller ”äldre” medför också vissa förväntningar på hur personer väntas uppträda och agera. Detta visar hur det finns olika normer knutna till åldrar och livsfaser, vilka vi hela tiden förhåller oss till. Hög ålder och den äldre kroppen kopplas exempelvis ofta till skröplighet, sjukdom, asexualitet 22

978-91-44-07769-7_01_book.indd 22

2013-06-20 16.38

Inledning

och förfall inom sociala och kulturella diskurser. Även om positiva bilder av äldre blir vanligare, bygger de ofta på att de äldre är produktiva och aktiva (Andersson, 2009). Ålderism är ett begrepp som används för att peka på de attityder, fördomar och stereotyper som relaterar till ålder och som kan leda till diskriminering av individer eller grupper (Andersson, 2007). Laz (2003) menar, med inspiration från genusteoretiska perspektiv, att ålder kan ses som ett görande. Det vill säga att det går att se ålder som något som vi konstant gör och åstadkommer, genom att exempelvis anpassa hur vi ser ut, klär oss eller beter oss med utgångspunkt i det som förväntas utifrån olika åldrar.

Åldrande och heteronormativitet: ett ständigt samskapande De normer för kön och sexualitet som är rådande i samhället kan förstås som en heterosexuell matris, som Judith Butler kallade sammanflätningen av de två maktrelationerna (1990), som senare mest refererats till som hetero normativitet. Den tar utgångspunkt i en tvåkönsnorm; att människor förstås komma i två sorters begripliga kroppar, tillhörande kategorierna män eller kvinnor, och att dessa antas naturligt begära varandra. Kategorin manligt är också överordnad kategorin kvinnligt. Hur en uttrycker och lever kön, vem en begär och hur en organiserar sitt liv påverkar vilka rättigheter och möjligheter en tilldelas i kulturen, såväl juridiskt som socialt (ibid). Heteronormativitet genomsyrar hur samhälle och relationer organiseras, hur de regleras materiellt och diskursivt, något som sker genom en rad meningsskapande processer. Kön och sexualitet samspelar också alltid med andra skillnadsskapande kategorier på oförutsägbara sätt, där klass, hudfärg, etnicitet, ålder, funktionalitetsförmåga och bostadsort är bland de mest centrala. Heteronormen tar sig olika uttryck, och ”… bidrar till att en viss sorts heterosexuellt liv framställs som det mest åtråvärda och naturliga sättet att leva” (Ambjörnsson 2006:52). Det relativt jämställda vita heterosexuella medelklassparet med barn är norm för hur en ”vanlig” familj ser ut i de nordiska samhällen i dag, idealet som alla andra ska sträva mot att kopiera (Martinsson 2007). För att den normen ska behålla sin position är den beroende av att skapa gränser till det som inte är norm, till det som inte tillhör heteronormaliteten eller anses vara ”bra sex” (Rubin 1984). I slutändan hand© F örfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-07769-7_01_book.indd 23

2013-06-20 16.38

Inledning

lar det om vem och vad som anses vara en värdig och begriplig människa, utifrån en rasistisk, sexistisk och heterosexistisk logik (Butler 2004). Vad som ingår i heteronormen är något som är historiskt och kulturellt föränderligt och skapas i förhållande till en stor mängd av praktiker och värderingar. Vilka konsekvenser det får att avvika är heller inte skrivet i sten, men varierar beroende på social kontext, och vilka normer som råder där. Hur har heteronormen satt prägel på de äldre lhbtq-personers erfarenheter i Norden som vi möter i denna bok? Hur får det betydelse i vardagslivets olika sociala sammanhang; på senior-buggen, bland vänner, i hyresrättsföreningen och på vårdcentralen? Och hur spelar ålder roll för hur en upplever att ta del i lhbt-communities? Toni Calasanti (2008) illustrerar hur villkoren för åldrandet måste förstås i relation till både heteronormens ramar i ett livsloppsperspektiv såväl som i nutid. Normer för kön och sexualitet innefattar både ekonomiska, sociala och kulturella aspekter för vilka möjligheter och resurser som kvinnor, män och transpersoner har haft i sin levnadstid, och hur heteronormen påverkat enskilda lhbtq-personers livsförutsättningar (ibid, Heaphy 2007). I livsmanuset vävs normer för såväl kön och sexualitet som ålder samman, och skapar en tidslinje för vad som ska hända i livet, när olika saker ska äga rum och på vilket sätt för att vara ”rätt”. Här finns även normer för det lyckliga åldrandet; en pensionärstillvaro där god hälsa och resande, såväl som välskötta barn och framför allt barnbarn utgör centrala höjdpunkter. Centralt i heteronormen är alltså en förståelse av familj och släktskap som bygger på de biologiska bandens betydelse, där meningen med livet är att vidareföra släkten genom reproduktion och arv, och därigenom skapa långa band på tvärs av tiden där en själv (och släkten) görs ”odödlig” (Halberstam 2005). Att detta anses vara viktigt för ett lyckat liv återspeglas i lagar och regleringar; likaså dominerar de kulturella berättelser som omger oss. ”Släkten följa släktens gång”, heter det i den gamla psalmen Härlig är jorden, och det innebär i högsta grad, vilket Ingeborg Svensson påpekar (2005), något som anses viktigt för livets mening, för vad som räknas och inte räknas som fullvärdiga liv. Det påverkar också vilka skyldigheter och rättigheter en har inför vem; som förälder, mor- och farförälder, barn, partner, släkt och vänner. Att avvika ifrån den dominerande livslinjen som äldre (som inte bara gäller icke-heterosexuella och transpersoner) innebär att ha livslopps erfarenheter som skiljer sig från heteronormen. Det kan handla om att inte 24

978-91-44-07769-7_01_book.indd 24

2013-06-20 16.38

Inledning

ha biologiska barn och barnbarn, som många lhbtq-personer inte har, eller partner av samma kön. När jämngamla heterosexuella skaffade barn, var en kanske mitt i processen att komma ut med engagemang i homorörelsen, eller i färd med att bryta upp från sin tidigare kärnfamilj när en som kvinna hade blivit kär i en annan kvinna. Kanske kombinerades kärnfamiljslivet med ett annat liv i smyg; för att leva ut ett annat könsuttryck eller sexuellt begär. Såväl en icke-heterosexuell identitet som en avvikande könsidentitet eller avvikande uttryck skapar fnurr på den normativa livslinjen, livserfarenheter som ofta osynliggörs eller marginaliseras.

Översikt över bokens kapitel Bokens första kapitel består av en forskningsöversikt över den internationella forskning som finns om lhbtq-åldrande. Boken består sedan av tre delar med olika tematiker: intima relationer och gemenskap; normer rörande kön, sexualitet och ålder; hälso-, vård- och omsorgsperspektiv på äldre lhbtqpersoners livsvillkor. Många av kapitlen i de olika delarna berör emellertid flera av dessa teman. Tidigare forskning

Medan forskningen i en nordisk kontext kring perspektiv på lhbtq-åldrande varit mycket begränsad finns det ett internationellt forskningsfält med detta fokus. I bokens första kapitel ger Anna Siverskog en översikt över den internationella forskning som finns kring lhbtq-åldrande; vilken typ av studier som har varit centrala; vilka teman och trender som präglat forskningen; och vilka som har inkluderats i de studier som genomförts? Avslutningsvis diskuteras brister i den befintliga forskningen och utmaningar för framtida forskning. Del I: Intima/nära relationer och gemensk ap

Bokens första del handlar om nära relationers betydelse för äldre lhbtqpersoner. Lhbtq-personers sätt att organisera nära relationer kan historiskt sägas hänga tätt ihop med deras ställning i ett heteronormativt och homo/transfobiskt samhälle där etablerade begrepp som familj, vänner och © F örfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-07769-7_01_book.indd 25

2013-06-20 16.38

Inledning

gemenskap inte riktigt räcker till för att beskriva dem. I en tid där öppenhet förknippades med risktagande blev relationer och kontexter, där en kunde känna sig trygg och bekräftad på egna villkor, oerhört betydelsefulla, något som fortsätter att spela roll även i ”öppenhetens årtionde” (Weeks et al 2001, Fredriksen-Goldsen et al 2011). ”Valda familjer” har vuxit fram som ett vanligt begrepp för lhbtq-personer att beskriva sina familjer – där accepterande biologisk familj, egna och andras barn, älskare, partners, vänner, husdjur och ofta lhbtq-gemenskap – alla kan ingå och fylla olika sociala funktioner i icke-heterosexuellas och transpersoners liv (Weston 1989). Samtidigt kan heteronormativitet vara en premiss i nära relationer som många är tvungna att förhålla sig till i vardagen. I kapitel 2, ”’Som en riktig familj.’ Äldre lesbiska och bisexuellas berättelser om familj och nära relationer”, fördjupar sig Janne Bromseth i lesbiska och bisexuella kvinnors berättelser om familj och nära relationer. Hur kan en lesbisk gemenskap kännas ”som familj” – och hur förhåller en sig till sina barns heteronormativitet? I kapitel 3, ”’Jag vill dö med gräsklipparen i handen’ En berättelse om lesbiskhet och åldrande”, visar Margareta Lindholm de komplexa samspelen mellan kön, sexualitet, åldrande och plats utifrån en äldre lesbisk singel arbetarklasskvinnas berättelser om sitt vardagsliv på landet, dit hon flyttade då hon blev pensionerad. Lesbiskheten håller hon helst innanför hemmets väggar, men vad skulle ske om hon inte fick fortsätta med att bo hemma? I ”Den som lever dold lever gott? Perspektiv från en dansk undersökning om äldre homo- och bisexuella”, skriver Jens Vesterlund i kapitel 4 med utgångspunkt i sin bok Ut ur osynligheten som bygger på livsberättelseintervjuer med ett antal äldre ickeheterosexuella i Danmark. Hur utformas nära relationer och vilka villkor för åldrande upplever de intervjuade att de har? Hur samspelar dåtid, nutid och framtid i dessa berättelser? Del II: At t förhålla sig till normer för kön, sexualitet och ålder

Idéer och förväntningar om hur vi ska och bör leva våra liv och hur ett förväntat livslopp ser ut är starkt kopplade till heteronormativitet. Dessa förväntningar är något alla ständigt förhåller sig till, men som blir extra påtagliga för de som på grund av exempelvis könsidentitet eller sexualitet inte anses passa in i det som ses som ”normalt” eller förväntat (Halberstam 26

978-91-44-07769-7_01_book.indd 26

2013-06-20 16.38

Inledning

2005). Att inte leva upp till dessa förväntningar genom livet innebär också en risk att på olika sätt bli osynliggjord, ifrågasatt eller utsatt för våld eller hot om våld. Detta andra tema fokuserar på hur normer kring kön och sexualitet aktualiseras i livsberättelser och hur de hänger samman med ålder och åldrande. I kapitel 5, ”För oss blir ju hela livet en enda stor teater: äldre transpersoners erfarenheter av åldrande och könsidentitet”, undersöker Anna Siverskog hur äldre transpersoner förhållit sig till könsnormer under livet i relation till tidsliga och rumsliga kontexter. Kapitlet undersöker också hur dessa normer kring kön är kopplade till ålder och åldrande, och vilka betydelser en åldrande kropp kan få för iscensättande av kön, för köns utredning och för möjligheterna att genomgå könskorrigerande behandling. I Kapitel 6, ”Sexualitet och värdighet bland äldre homosexuella män i Norge”, skriver Hans Wiggo Kristiansen om hur äldre homosexuella män förhåller sig till sexuellt begär och sexuella relationer. Kapitlet visar hur det finns olika förhållningssätt som visar på en spänning mellan att vilja vara värdig genom att avstå ifrån sexuell aktivitet (åldras med värdighet) och att göra motstånd genom fortsatt sexuell aktivitet. Kapitlet illustrerar hur det finns motsägelsefulla diskurser kring äldre mäns sexualitet och ifrågasätter och utmanar stereotypa kulturella föreställningar såväl om homosexualitet som om hög ålder samt idéer om vad som ses som sex/uellt. I kapitel 7, ” Äldre homo- och bisexuella mäns upplevelser av normbrytande”, skriver Hans Robertsson utifrån sin studie av äldre homosexuella män, om deras erfarenheter av att bryta mot heteronormer tidigare under livet och på äldre dar. Kapitlet handlar om heteronormativitet i förhållande till öppenhet, relationer och tidigare arbetsliv. Det visar hur det att inte leva upp till heteronormer kan leda till diskriminering på olika sätt, men att detta också kan vara en drivkraft till förändring. Del III: Hälso -, vård - och omsorgsperspek tiv på äldre lhbtq -personers livsvillkor

I högre ålder finns en särskild utsatthet som handlar om ökat behov av vård och omsorg vid sjukdom, förlust av partner och vänner. Hur påverkar heteronormativitet villkor för vård- och omsorgskvalitet inom sjukvård och äldreomsorg? Vad är äldre lhbtq-personer själva bekymrade för, som kan hända i förhållande till ett värdigt åldrande? I bokens tredje del ingår fyra © F örfattarna och S tud e ntlitt e ratur

978-91-44-07769-7_01_book.indd 27

2013-06-20 16.38

Inledning

kapitel som på olika sätt tar upp villkor för åldrande i relation till hälsa, vård och omsorg. I kapitel 8, ”’Plötsligen är jag ett spöke!’ Hiv i äldre bögars liv”, skriver Mats Christensen om hur hiv påverkat och påverkar äldre mäns liv, såväl emotionellt som fysiskt, utifrån 80-talets trauma, och om hur en heteronormativ syn på sexualitet och åldrande kan ge otillräcklig vård. I kapitel 9, ”Den kommunala garderoben”, får vi inblick i hur enhetschefer vid äldreboenden i Umeå kommun tänker kring ett hbt-perspektiv på äldreomsorgen. Emma Nilsson, Lina Norrman och Johan Törnblom ifrågasätter chefernas konklusioner att ”lika behandling ger lika villkor” och efterlyser ett maktmedvetet och normkritiskt förhållningssätt i kommunens äldreomsorg. Jan Wickman ger i kapitel 10, ”Äldre lhbt-personers livsvillkor och möte med vården i Finland”, en kunskapsöversikt av villkor för lhbtq-personers åldrande i en finsk kontext, och heteronormativitet inom vården. I bokens sista kapitel, ”Normen, identiteten, sexet och ålderdomen”, tar Christian A Möllerop utgångspunkt i äldre lesbiska, homosexuella och bisexuella personers berättelser om villkor för åldrande i Norge utifrån projektet Gammel, grå og homo som Möllerop var projektledare för då han var LLHs2 ledare i Oslo och Akershus. Vilka bilder av sårbarhet, längtan och hopp finns i deras historier, och vilka konsekvenser skulle de kunna ha?

2 Landsforeningen for lesbiske, homofile, bifile og transpersoner.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 28

2013-06-20 16.38

Inledning

Referenser Ambjörnson, F. & Bromseth, J. (2010). ”När du blir gift och får barn …” Om ålder, heteronormativitet och genus. I Maria Jönsson & Fanny Ambjörnsson (red.), Livslinjer. Göteborg: Makadam. Andersson, J., Lukkarinen Kvist, M.-L., Nilsson, M. & Närvänen, A.-L. (2011). Att leva med tiden. Samhälls- och kulturanalytiska perspektiv på ålder och åldrande. Lund: Studentlitteratur. Andersson, L. (2007). Ålderism. Lund: Studentlitteratur. Andersson, L. (2009). Måste vi utplåna fjärde åldern? I Håkan Jönson (red.), Åldrande, åldersordning, ålderism. Linköping: Nationella Institutet för forskning om äldre och åldrande. Bromseth, J. (2010). Strategier för förändring och förståelser av genus, sexualitet och identitet. I Janne Bromseth & Frida Darj (red.), Normkritisk pedagogik. Makt, lärande och strategier för förändring, Crossroads of knowledge, Centrum för genusvetenskaps bokserie, nr 13/2010. Uppsala: Uppsala tryck. Butler, J. (2004). Precarious life. The powers of mourning and violence. London & New York: Verso books. Butler, J. (1990). Gender trouble. New York: Routledge. Calasanti, T. (2008). Theorizing Feminist Gerontology. Sexuality and Beyond: an Intersectional approach. I Bengtson, Gants, Putney & Silverstein (red.), Handbook of theories of aging, kap. 25. New York: Springer Publishing Company. Clunis, M., Fredriksen-Goldsen, K., Freeman, N. & Nystrom, N. (2005). Lives of lesbian elders. Looking back, looking forward. Binghamton: The Haworth Press. Halberstam, J. (2005). In a queer time and place. Transgender bodies, subcultural lives. New York: New York University Press. Laz, C. (2003). Age Embodied Journal of Aging Studies 17:85–113. Lindholm, M. & Nilsson, A. (2002). En annan stad. Kvinnligt och manligt homoliv 1950–1980. Göteborg: AlfabetaAnamma. Löf, J. (2011). Dagspressens rapportering om transpersoner och andra könsöverskridare – en systemteoretisk analys. D-uppsats i sociologi, Högskolan I Gävle. Martinsson, L. (2007). What is now made into the norm? I Reimers, Martinsson, Reinegarde & Lundgren (red.), Norms at work: challenging heteronormativity and homophobia. Skåne: TRACE. Närvänen, A.-L. (2009). Ålder, livslopp, åldersordning. I Håkan Jönson (red.), Åldrande, åldersordning, ålderism. Linköping: Nationella Institutet för forskning om äldre och åldrande.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 29

2013-06-20 16.38

Inledning

Robertsson, H. & Tovatt, C. (2008). Det dubbla utanförskapet. Mångfald och sexuell läggning bland äldre. Artikel nr 123–6. Socialstyrelsen. Rosenberg, T. (2002). Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas Rosenfeld, D. (1999). Identity Work Among Lesbian and Gay Elderly. Journal of Aging Studies 13(2):121–144. Rubin, G. (1984). “Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality”. I Carole Vance (red.), Pleasure and Danger. London/New York: Routledge & Kegan Paul. Svensson, I. (2005). ”Släkten följa släktens gång”: Sexualitet och begravningar. I Don Kulick (red.), Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur, s. 209–223. Weston, K. (1989). Families we choose. New York: Colombia University Press.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 30

2013-06-20 16.38

Kapitel 3

”Jag vill dö med gräsklipparen i händerna!” En berättelse om lesbiskhet och åldrande

M a rga r eta L i n dhol m

AnnBritt är i 80-årsåldern och bor i ett litet hus i glesbygd. I hennes berättelse om sin vardag aktualiseras flera aspekter som rör lesbiskhet och åldrande. Utifrån teoretiska grunder i queerteori och intersektionalitetsteori reflekterar Lindholm i detta kapitel över hur en person tar plats i rummet genom de nära sociala relationer som etableras där. Det kan vara allt från tillfälliga kontakter till varaktiga vänskaps-och kärleksrelationer. Här återkommer frågan om öppenhet och döljande vad gäller sexuell identitet, liksom frågan om frihet och oberoende. AnnBritt berättar om sina farhågor inför att hon med stigande ålder ska tvingas inordna sig i heteronormer och patriarkala strukturer i sin vardag.

Det växer igen. Jag försöker hålla det öppet men jag orkar inte. Som trädgårdslandet. I år hade jag sått blommor men ingen potatis, för det är för jobbigt. Fast blommorna måste man också rensa. Annars kommer det ingenting. Så det bara växte över med ogräs.

Det är drygt femton år sedan jag intervjuade AnnBritt förra gången.1 Nu är jag på väg till henne igen. Det tar några timmar att köra och man måste ha bil för att ta sig dit. Medan jag kör funderar jag över när vi sågs senast och vad hon då berättade om sitt liv, i nuet och det förflutna.2 Vid den tiden bodde AnnBritt i Göteborg, arbetade heltid och skulle snart bli pensionär. Det såg hon fram emot. Friheten. Den var mycket värd 1 Då arbetade jag tillsammans med Arne Nilsson med ett forskningsprojekt som handlade om kvinnors och mäns homoliv i Göteborg fram till och med 1970-talet. Projektet resulterade boken En annan stad (Lindholm och Nilsson 2002). 2 Alla namn som förekommer i den här texten är fingerade och vissa andra detaljer är ändrade av anonymitetsskäl.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 77

2013-06-20 16.38

Margareta Lindholm

efter ett långt arbetsliv. AnnBritt är född i arbetarklassen. Det var viktigt i sammanhanget. Pensionen skulle bli knapp, men, hoppades hon, tillräcklig. Hon var van att hushålla. Levde ett gott liv, men utlandsresor och vidlyftiga shoppingvanor ingick inte. Hon tyckte om att vara ute i naturen, promenera, uppleva olika platser. En kronisk sjukdom gav henne vissa besvär och begränsade rörligheten. Men samtidigt gav hon inte intryck av att vara en person som lät sig begränsas. I många år hade hon hyrt ett hus på landsbygden ett par timmars körväg från Göteborg. Det stod hon i begrepp att köpa och kanske rentav flytta dit efter pensionen. Hon tyckte om att greja i trädgården, odla lite för husbehov och att gå i skogen. Vi hade lätt att prata, delade många intressen, inte minst drömmen om att bosätta oss på heltid på landsbygden. Trodde AnnBritt att det som homosexuell eller lesbisk 3 kunde bli svårt att flytta från storstaden ut på landet? I storstaden fanns det sociala nätverk och mötesplatser. Hon hade flera före detta partners och många vänner i staden sedan decennier tillbaka. Där fanns även nära släktingar som hon hade goda relationer till. Blir det inte ensamt att flytta från alla dem, frågade jag. AnnBritt trodde inte det skulle bli så farligt. De kunde komma och hälsa på. Huset var tillräckligt stort för att hysa övernattande gäster. Hon hade ju bil och kunde ta sig in till staden när andan föll på. Och det fanns grannar nära huset. Ingen hon direkt umgicks med visserligen, men det fanns ändå människor i närheten. En framtida partner var inte något hon hoppades på. Hon hade gjort sitt i den branschen, som hon sa. Hon hade nära vänner. Vänner var viktigare för henne nu.4 Vid den förra intervjun framkom att AnnBritt hade levt ett aktivt och tidvis intensivt utåtriktat lesbiskt liv sedan tonåren. Hon hade haft flera kärlekspartners och bott ihop med några av dem. Både korta och längre relationer. Hon hade besökt alla de olika gayställen som fanns i Göteborg under nära ett halvt sekel. Från de första hemliga klubbarna där man var tvungen att ha kontakter och lösenord för att komma in, till Friends danskvällar med medlemskort, till Bacchus diskotek, och till kvinnohusets stora 3 Vid den tidigare intervjun använde AnnBritt själv begreppen synonymt och knöt dem till olika historiska perioder i sitt liv. Också i den här texten överlappar begreppen varandra. 4 Om vänskapers betydelse jämför DeVries och Megathlin (2010).

978-91-44-07769-7_01_book.indd 78

2013-06-20 16.38

3 ”Jag vill dö med gräsklipparen i händerna!”

fester. Överallt fanns kvinnor. Också på arbetsplatser, bibliotek, restauranger. Tillsammans med vänner och kärestor hade hon rest till storstäder i Europa och besökt gayställen där. Paris, Berlin, Köpenhamn, London. Barer, dansställen, diskotek. Överallt fanns möjligheter att leva ut och forma sin identitet som homosexuell och lesbisk. Överallt fanns det relativa möjligheter att leva öppet, åtminstone öppet inför vissa personer. En vänkrets. Partners. När kvinnorörelsen växte på sjuttiotalet blev AnnBritt också en del av den. Lesbiskheten blev politisk, öppenheten en politisk dygd. Många kvinnor tillsammans var starka och modiga och tog plats i offentliga rum.5 Jag närmar mig AnnBritts hus. När jag parkerar bilen utanför sticker hon ut huvudet genom ytterdörren och vinkar glatt. Jag ser genast att hon är märkt av sin sjukdom och äldre. Men hon är ändå sig lik. Utstrålningen. Och hennes varma blick som man gärna vill möta.

Om den här texten ”Att bli gammal” är ett existentiellt drama för varje människovarelse som blir det. Men för den som inte kan eller vill inordna sig i heteronormativiteten får detta drama specifika innebörder. Min utgångspunkt är en bred frågeställning: Vilka innebörder har hetero normativitet för åldrande? Och mer specifikt vill jag här undersöka frågan: Vad betyder åldrande och heteronormativitet i just AnnBritts livssituation, som ensamboende i ett hus på landet? Underlaget till den följande texten utgörs av samtal med AnnBritt och mina tolkningar och teoretiska reflektioner. Vårt samtal gav upphov till reflektioner som har med åldrande, genus och sexualitet att göra. Mina viktigaste teoretiska perspektiv härrör från queerteori och intersektionalitetsteori, men berör även queerfenomenologi och socialpsykologi.6 I sin enormt inflytelserika bok Gender Trouble (1990) och senare skrifter insisterade Judith Butler på att genus ”görs” genom att upprätta för omvärl5 För skildringen av homolivet i Göteborg under dessa decennier se Lindholm och Nilsson (2002) samt Lindholm och Nilsson (2005). En viktig referens i detta sammanhang är Norrhem (2001) som handlar om homoliv utanför storstäderna. 6 Se Ahmed (2006) och (2010), samt Butler (1990). Jag redogör för min sociologiska tolkning av Butlers tankegångar i Lindholm (1996), och förordar lokaliseringens betydelse i/för gestaltningar av kön och sexualitet.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 79

2013-06-20 16.38

Margareta Lindholm

den begripliga samband mellan kropp-genus-begär. Att vara en godtagbar individ i samhället, är liktydigt med att inordnas i den disciplinära maktens diskursiva regleringar. Och att uppvisa ett begripligt genus är ett nödvändigt villkor för att erkännas som (giltig) individ.7 Butlers fokus är inte individer eller aktörer utan diskurser och den disciplinära makten. Ahmeds (2010) fokus ligger närmare subjektet, på eller i kroppen, som är människovarelsens boplats i världen. Ahmed utgår i sin queera fenomenologi i likhet med Butler från en syn på samhället som heteronormativt. Hennes uppmärksamhet ligger dock på den levda erfarenheten i den konkreta kroppen, när denna kropp försöker orientera sig i världen. Kroppen tar plats och rör sig i olika rumsliga sammanhang, det vill säga orienterar sig. Den är någonstans och rör sig i vissa riktningar och utefter vissa linjer. Linjerna bestämmer vilka rörelser och riktningar som kroppen uppfattar som möjliga. ”Orientering handlar om var vi börjar och hur vi fortsätter härifrån”. (2010, s. 51) Vi anländer oftast inte i ett nytt rum nakna och utan erfarenheter, utan vi ”vet” redan eller tycker oss veta hur vi kan röra oss i detta rum. Vi tycker oss känna igen i vilka riktningar det är möjligt att röra sig. De linjer varefter kroppen orienterar sig bör förstås som pågående och oavslutade, men de orienterar kroppen i speciella riktningar och påverkar vilket utrymme kroppen tar i anspråk. (2010, s. 50) Heteronormativitet kan i likhet med ”vithet” beskrivas som en pågående och oavslutad historia som sätter ramar för orientering. I ett annat citat från Ahmed säger hon: If orientation is a matter of how we reside in space, then sexual orientation might also be a matter of residence, of how we inhabit spaces, and who or what we inhabit spaces with. (2006, s. 543)

Heteronormativitet består bland annat i att dess riktlinjer, normer och regelverk inte behöver vara medvetna. De sitter i kroppen, som vanor. När man följer dem känns det bekvämt, friktionsfritt, man rör sig i lättillgänglig terräng. När heteronormativiteten utmanas blir det socialt obekvämt, kulturellt svårbegripligt, och provocerande.

7 Butler hävdar däremot inte att det skulle vara omöjligt att existera utanför genusnormerna eller diskurserna. Men denna existens innebär att riskera obegriplighet och därmed att inte uppfattas/erkännas som fullvärdig medborgare (individ, subjekt) i samhället.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 80

2013-06-20 16.38

3 ”Jag vill dö med gräsklipparen i händerna!”

Att göra sig begriplig respektive att bli (ut-)definierad som o-begriplig är mänskliga subjekttillblivelseprocesser som har med sexualitet och kön att göra. Ur ett queerperspektiv är dessa processer centrala. De pågår hela människolivet. Människovarelsen blir inte färdig eller avslutad. Den orienterar sig i sociala relationer genom interaktion. Det blir intressant att uppmärksamma skillnaderna mellan olika rum eller platser (till exempel det faktiska hemmet i nuet och det föreställda ä ldreboendet i framtiden) och hur kroppen/subjektet kan bli till och röra sig där, vilka och vad som finns att röra sig emot och ifrån, och vilka riktlinjer som gör sig gällande för rörelser, interaktion och kommunikation. Intersektionalitetsperspektiv innebär att man uppmärksammar hur samhälleliga maktordningar genomkorsar varandra.8 Det är således inte fråga om att addera olika maktordningar eller identiteter. Det säger heller ingenting om vad objektet för uppmärksamheten är; det kan till exempel vara en organisation, lekplatser, regleringar för sexualitet i statliga utredningar, ett arbetsfält, individer, samhällen, diskurser, kulturer, olika sociala relationer. Intersektionalitetsperspektivet i min text rör främst maktordningar som har med ålder, genus och sexualitet att göra. Det ger ett bredare synfält än det queerteoretiska perspektivet, eftersom detta främst uppmärksammar genus och sexualitet. Cronin och King (2010) påpekar att intersektionalitetsperspektiv möjliggör en fördjupad förståelse av de komplexa biografier som finns hos dem som antas ingå i ”lhbtq-gruppen”. Denna grupp är naturligtvis varken entydig eller stabil, och skillnaderna är betydande med hänsyn till genus och sexuella identiteter, men också med hänsyn till funktionalitet, klass, etnicitet, ålder och rumslig lokalisering. Även Heaphy (2007) ifrågasätter antaganden om gemensamheter i icke-heterosexuella erfarenheter och förordar intersektionella analyser. När jag fokuserar åldrande ur ett intersektionalitetsperspektiv vill jag

8 Intersektionalitetsperspektivet introducerades ursprungligen främst av feministiska postkoloniala studier (som Ahmed också är påverkad av), med fokus på genus, hudfärg och klass, men har nått stor spridning utanför detta forskningsområde. En svensk introduktion till intersektionalitetsbegreppet och exempel på analyser ur detta perspektiv presenteras i t.ex. Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 2–3, 2005. Numret innehåller en artikel om ”Ålder i intersektionell analys” (s. 81–94) av Clary Krekula, Anna-Liisa Närvinen och Elisabet Näsman, med fokus på ålder och genus, men ej på sexualitet. Intersektionalitetsperspektivet är centralt för Ahmed (2010) och sätts i dialog med queerperspektiv. Det är i hennes anda jag vill använda det här.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 81

2013-06-20 16.38

Margareta Lindholm

alltså få syn på åldrandets specifika drag när man ser till dess ”korsningar” med genus och sexualitet. Den följande texten utgörs av ett samtal med reflektioner och en teoretiskt påverkad undersökning av några av dessa reflektioner. Jag försöker inte komma fram till bestämda slutsatser utan snarare peka ut frågor och frågeställningar som kan utgöra ämne för vidare diskussioner. Ann Cvetcowitz (2003) och Judith Halberstam (2005) pekar på behovet av att stärka upplevelsen av livssammanhang för lhbtq-personer. I detta syfte föreslår de att vi ska upprätta arkiv av queera livserfarenheter som visar variation och komplexitet i dessa erfarenheter, känslor, minnen och händelser. Vad forskningen kan bidra med till sådana arkiv är, enligt min uppfattning, framförallt teoretiskt medveten reflektion över vilket material som samlas och naturligtvis reflektion över själva materialets innehåll och innebörder. Att samla och reflektera över berättelser är ett sätt att åskådliggöra livssammanhang. Men berättelser behöver också lyssnare. Närmare bestämt, menar Lisbet Larsson (2010): /…/ lyssnare som vill förstå, någon som erkänner berättelsen som intressant och viktig och som för den vidare in i ett fortsatt samtal. Den behöver lyssnare som beaktar den och tar den in i den kollektiva historien.9

Jag ser den här texten som ett led i ett sådant arbete.

Samtalet: Att inordnas eller inte – det är frågan Vi sitter i köket. Dricker kaffe. Jag beundrar utsikten genom köksfönstret, trädgården, ängarna, skogen. Vi småpratar om väder och vind, vad som händer i trakten och livet här i byn. AnnBritt har redan i telefon sagt att ”här händer inte mycket”, och oroat sig för att hon inte ska ha något särskilt att tillföra min undersökning. Men jag vet att hon har det. Hon blev bekant för mig som en aktiv och reflekterande person, en människa i rörelse. När hon inleder med att säga ”jag vill dö här med gräsklipparen i händerna!” 9 Larsson säger detta med avseende på s.k. vittnesberättelser. Jag anser att det kan gälla även äldre lhbtq-personers berättelser om sina liv.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 82

2013-06-20 16.38

3 ”Jag vill dö med gräsklipparen i händerna!”

(som ju appellerar till cowboy-uttrycket ”att dö med stövlarna på”) är det ett uttryck för hennes humoristiska attityd till livet. Men det är också ett uttryck för hennes starka behov av självständighet. Viljan att vara en fri människa, ridande på vidderna. Samtidigt som det kan läsas som en metafor för strävan efter att ”hålla efter” omgivningen, som drar sig allt närmare i en tillvaro som hotar att växa henne över huvudet. Värnandet av sin självständighet och oron över att den kan tas ifrån en är en aspekt som länkar AnnBritts berättelse till liknande berättelser av lhbtqpersoner i andra länder (jfr kapitel 1; Hughes 2009). Cronin och King (2010) påpekar att denna oro har mycket att göra med ekonomiska förutsättningar. Jag startar inspelningsapparaten och vi börjar det till viss del strukturerade samtalet. Jag redogör för vad jag kommer att ta upp för frågeområden. Vardagslivet, sociala nätverk, tankar om framtiden.10 Livet i vardagen Det växer igen. Hallonbuskar och sly. Snart sitter jag här och kan inte ta mig ut, växterna klättrar in genom fönstren.

”Hemmet” för AnnBritt är ett hus med trädgård, beläget på landsbygden. Den plats där hon är bosatt. Utomhus är viktigare än inomhus. När hon pratar om vardagliga sysslor pratar hon om utomhussysslor, såsom trädgårdsarbete och gräsklippning och slyklippning, blommor. Det varierar med årstiderna vad hon behöver göra. Vintertid är det snöskottning, fylla på fröautomaten till fåglarna, skrapa bilrutor, bära in ved till vedspisen. Inomhussysslor (som laga mat, diska, städa, tvätta) är något hon utför, men inte något som engagerar henne. Det är för utomhussysslornas skull hon bor här. Friheten. AnnBritt befinner sig i tiden (nära 80 år) i en livsfas där hon är sårbar i perspektivet av sjukdom och åldrande. Hon befinner sig vidare på en plats, landsbygden, där hon är sårbar som ensamstående kvinna. Och hon befinner sig långt från lesbiska nätverk och mötesplatser. Landsbygden är heteronor-

10 Detta hade jag också gjort tidigare, i telefonen, när vi bestämde tid för möte, för att ge AnnBritt möjligheter, om hon ville, att tänka över frågeområdena.

978-91-44-07769-7_01_book.indd 83

2013-06-20 16.38

Margareta Lindholm

mativ på ett tydligt sätt. Det finns få lhbtq-personer som bor där. I AnnBritts närområde finns det ingen mer än hon själv. Jo, kommer hon på, det finns en bög som har sommarställe någon mil bort. Han är betydligt yngre än hon själv och de har inget samröre. AnnBritts sjukdom gör de dagliga sysslorna ganska besvärliga (både inomhus och utomhus) och hon måste klara av vardagen även på vintern (t.ex. skotta snö, byta däck på bilen, laga värmepannan, klara halkan). Trots att hon lönearbetat sedan tonåren, har hon en förhållandevis ringa pension och det medför att hon lever under ganska knappa ekonomiska omständigheter. Oron över pengar finns med i vardagen. Att något med huset eller bilen ska gå sönder och kosta mycket pengar att laga. Men det är här hon vill bo. Rå sig själv. Slippa inordna sig. Och AnnBritt tycker att hon klarar sig bra än så länge. Hon har ingen hjälp i hemmet, men ibland med trädgården på sommaren. Grannars barn klipper gräset då och då. Hon bor här för att hon tycker om lugnet. Och att bo nära naturen och skogen. Följa årstidernas växlingar. Pyssla i trädgården. Hetsen i städerna tilltalar inte längre. Gay-utelivet deltar hon inte i längre. Jag frågar om hon aldrig var rädd för att flytta hit som ensam kvinna och lesbisk? AnnBritt svarar: ”I början tänkte jag nog så att hur ska detta gå? Jag saknade min arbetsplats. Och i början kom det ofta folk [från stan] och hälsade på. Så småningom lärde jag känna folk här i byn. Även om det inte var lesbiska. Men just då saknade jag inte det livet.” Jag ber AnnBritt berätta om en helt vanlig dag. Vad händer? Vad gör hon? Hon skrattar och säger igen: ”Det händer inte mycket!” Hon lever ett stillsamt liv med samma rutiner varje dag. En vanlig dag vaknar AnnBritt av jamande. Klockan är 5 över 6. Hon stiger upp och matar katten. Släpper ut den. Dricker kaffe. Hämtar tidningen. Läser den. Diskar. Klockan 10 kommer Solveig som bor i närheten och de går en promenad. Därefter kan det hända att de åker till affären och handlar ihop. (Om inte Solveig ska med sin man till vårdcentralen och ta prover; maken är aldrig med när de åker för att handla). När AnnBritt kommer hem är det tid att laga middag. Och sedan vila en stund. Framåt kvällen är det tv-dags. Hon följer med i nyhetsrapporteringen både i radio och tv. Ser olika serier på tv. Jag frågar om hon följer med i media vad som händer i lhbtq-frågor 84

978-91-44-07769-7_01_book.indd 84

2013-06-20 16.38

3 ”Jag vill dö med gräsklipparen i händerna!”

och i kvinnorörelsen. Ja, det gör hon. ”Det är lite andra feminister nu. Det är roligt. Det händer saker hela tiden.” De dagliga rutinerna växlar en del med årstiderna. På våren, sommar och höst finns sysslor i trädgården. AnnBritt ägnar den så mycket tid och kraft hon orkar med. Då och då har AnnBritt också andra aktiviteter inplanerade, som botanikklubben eller hembygdsföreningen. Kanske besök av någon bekant som bor i området och kanske någon utflykt. AnnBritt har även besök av sina gamla vänner från olika delar av landet. Även om det blir mer sällan numera. De har också kontakt via telefonsamtal. Syskon och ibland syskonbarn hälsar på ibland. Syskonen hjälper henne med storstädning, som att putsa fönster, byta gardiner, bära ut mattor och piska dem. Men de är också gamla och skröpliga nuförtiden, så det blir inte lika ofta som förr. Och syskonbarnen bor långt bort. Det AnnBritt berättar om är nuet. Men berättelsen om nuet ingår i en större berättelse om hennes liv (som jag delvis fick tillgång till vid förra intervjun) och ingår också i min bekantskap med homo/queerforskningens berättelser om lesbiskt liv. I den till synes enkla berättelsen om AnnBritts vardag finns dessa andra berättelser inflätade. ”Att vara hemma” kan relateras till hemmets betydelse i/för lesbiskt liv.11 I synnerhet för AnnBritts generation var hemmet i stor utsträckning den plats där kvinnor levde socialt och erotiskt lesbiskt liv. En av de mycket få platser där de slapp inordna sig i heterosamhällets normer. En plats där de kunde vara trygga som lesbiska och som kvinnor. Och trots att praktiska göromål ibland är besvärliga för AnnBritt, så upplever hon även i nuet sitt hem som plats för frihet och självständighet. Gorman-Murray (2008) menar att hemmets materialitet (ting, föremål, inredning) stabiliserar det utsatta lhbtq-personsjaget och ”håller samman” identiteten, i synnerhet för marginaliserade identiteter som inte kan bekräftas och nå erkännande på offentliga platser. Han talar om materiella aspek11 Lindholm och Nilsson (2002); Lindholm och Nilsson (2003); Lindholm (2003), Gill Valentine är en de forskare om framhåller att det egna hemmet historiskt sett kan ha varit den enda plats där en vuxen lesbisk kvinna kunnat uppleva att hon är ifred och ”säker” och har möjlighet att vara sig själv. Valentine har publicerat många artiklar i ämnet plats och sexualitet. Bl.a. Valentine (1993) och en forskningsöversikt i Valentine (2002). Antologin Mapping desire: geographies of sexualities (Bell och Valentine red 1995) ger en översikt över tankegångar inom forskningsfältet rum och sexualitet. Se även Browne (2007) och Waitt, G. och Gorman-Murray, A. (2007).

978-91-44-07769-7_01_book.indd 85

2013-06-20 16.38

Lhbtq-personer och åldrande Nordiska perspektiv

Art.nr 35883

Lhbtq-personer och åldrande

LHBTQpersoner och åldrande Nordiska perspektiv

Janne Bromseth & Anna Siverskog (red.)

Redaktörer

Ja nne Bromse t h & A nn a Si v er sko g

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07769-7_01_cover.indd 1

2013-06-28 13.13