9789137145549

I_Mens_1-93_final_CC.indd 3

2015-07-28 15:01

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Clara Henry 2015 Omslag, design och illustrationer: Li Söderberg Fotografi, omslag samt kapitelvinjetter: Kristine Wreyford Övriga foton privata Faktagranskning: Denise Malmberg och Nanna Persson-Kjerstadius Repro: Bop Punkthuset, Höviksnäs Tryckt hos Livonia Print, Lettland 2015 ISBN 978-91-37-14554-9

I_Mens_1-93_final_CC.indd 4

2015-07-28 15:01

ja jag har MENS, hurs책?

CLARA y henr

I_Mens_1-93_final_CC.indd 5

2015-07-28 15:01

INNEHĂ…LL

I_Mens_1-93_final_CC.indd 6

2015-07-28 15:01

8

16

48

FÖRORD Det jag lärde mig om mens när jag var tio och varför jag ens vill skriva den här boken i första taget.

ATT FÅ MENS Min första mens samt tips till nybörjare och soon-to-be-mensare.

MENSCYKLOPEDIA Vad sjutton är mens?

80

94

116

MENSHISTORIA Historielektionen du inte får i skolan.

MENSSKAM Varför är mens så jäkla pinsamt egentligen?

MENSSEXISM Ja, jag har mens, tackar som frågar.

140

158

184

MENS & FEMINISM Varför det är sjukt feministiskt med mens.

I_Mens_1-93_final_CC.indd 7

LIFEHACKS Så maxar du din mens.

EPILOG /TACK /HEJDÅ.

2015-07-28 15:01

I_Mens_1-93_final_CC.indd 8

2015-07-28 15:01

Det jag lärde mig om mens när jag var tio och varför jag ens ville skriva den här boken i första taget.

FÖRORD

I_Mens_1-93_final_CC.indd 9

2015-07-28 15:01

M

in mens tog slut i förrgår.

Sista dagen hade jag använt en normalstor tampong fastän jag egentligen borde ha tagit en mini, och som ett resultat av min vägran att ta mig ut i decemberkylan för att köpa nya minitamponger har jag nu en snippa lika torr som min morfars hälar. (Min morfars hälar skiftar i en vit-lila nyans. Huden är så långt ifrån återfuktad att den skiktat sig, hänger lös på vissa ställen och om någon hade tagit en fjäder och ömt vidrört hälhuden med den, så hade stora bitar flagnat loss och fallit av som vitt, tunt fotmjäll. Ungefär så känns min snippa just nu.) Det kliar som fan. Att rätta till trosorna när det känns

FÖRORD

Idag får folk gärna tro att jag rättar till trosorna när jag i själva verket försöker rafsa mina inre blygdläppar på diskretaste möjliga sätt.”

10

I_Mens_1-93_final_CC.indd 10

som att de tagit sig ända upp i livmodern kan ibland vara ett projekt, men idag får folk gärna tro att jag rättar till trosorna när jag i själva verket försöker rafsa mina inre blygdläppar på diskretaste möjliga sätt. Alla ni tamponganvändare där ute, ni vet vad jag pratar om.

Jag har haft mens i snart åtta år. Har visserligen sluppit den värsta typen av mensvärk och PMS, den som får folk att gråta hysteriskt och fontänkräkas, men i övrigt är jag en av dem som brukar känna igen sig i mardrömsexemplen när det kommer till menstruation. Jag blöder i sex dagar och blöder alltid igenom, oavsett skydd, de två första nätterna.

Jag använder supertamponger fram till sista dagen och byter minst en gång var

2015-07-28 15:01

I_Mens_1-93_final_CC.indd 11

jag mensen och älskar själva ämnet, men för fem år sen hatade jag båda delarna.

Det är lite Stockholmssyndrom över det hela. Mensen tog över min kropp och nu älskar jag den. Eller något sånt.

DET SKOLAN LÄRDE MIG År 2004 gick jag i fyran och då tyckte Skolverket att en kvart var lagom för att lära landets tioåriga livmoderbärare om något som de kommer uppleva typ fyrahundrafemtio gånger under sin livstid. ”Det här är en binda”, sa min lågstadiefröken Monica och höll upp något som såg ut som ett limegrönt, superplatt paket snabbnudlar. ”Snart kommer ni att få mens. Det betyder att ni kan få barn och då kommer ni blöda där nere. Lägger ni en binda i trosan slipper ni blöda igenom byxorna. Ha alltid en i väskan så är ni förberedda.” Och det var det. ”Några frågor? Här är en broschyr att läsa mer i.

Sluta fnissa. Ut på rast.”

Vi satt tolv tjejer samlade i ett klassrum och fattade inte mycket mer än att om några år kommer det att komma blod

FÖRORD

tredje timme. En gång fick jag testa en förlossningsbinda – en sån som kvinnor som precis klämt ut ett barn och halva livmodern använder – och behövde inte byta skydd på sex timmar, vilket lätt gjorde den dagen till en av mitt livs bästa mensdagar. Min PMS ger mig ångest och min mensvärk ger mig emellanåt så ont i ryggen att jag inte kan stå. Ovanpå detta är jag nästan helt säker på att jag har en liten, men definitiv, underliggande rädsla för blod. Jag blev medveten om detta första gången jag tog ett blodprov, för ett och ett halvt år sen, vilket resulterade i ett blogginlägg (läs: en mindre novell) som uteslutande handlade om mina tankar och känslor när jag såg mitt eget tjocka, röda blod skvalpa omkring i det lilla provröret. Rent jävla fruktansvärt!

Men jag är inte bitter. Jag har åtminstone aldrig kräkts av menssmärtor, och det ser jag som en personlig bragd.

Jag har dock inte alltid varit en person som utan bekymmer kan öppna upp sig när, hur och inför vem som helst om att det rinner blod ur vaginan. Idag ogillar

11

2015-07-28 15:01

sta att åket.

ur våra underliv och det är skithemligt.

Så hemligt att killarna uppenbarligen inte får veta, för de sitter i rummet bredvid och trär kondomer på bananer. Någonstans innerst inne i min tioåriga hjärna undrade jag nog varför vi inte alla kunde lära oss båda sakerna, men det var något med kombinationen kondom plus banan som fick mig att nöja mig med att sitta i klassrummet med de övriga tjejerna och osäkert stirra på limegröna nudelpaket.

Tjugoåriga jag blir emellertid provocerad deluxe. Någon berättade för mig att mensundervisningen idag mer eller mindre ser likadan ut som förr, vilket får mig att vilja skrika ”FÖR HELVETE!” med mitt allra starkaste magstöd, minst

vara. Någon av den typen, det är min ungefärliga gissning.

Inte heller behöver tjejer kunna hur kondomer fungerar, såklart. Vad ska tjejer med kondomer till? Det hade ju varit ett oerhört slöseri med tid att lära båda könen om dessa saker som är högst vitala när det kommer till att skapa kontra att inte skapa barn.

Så vi satt där, jag och elva andra tioåringar med ännu inte fullt utvecklade kroppar, och fnissade som idioter. Jag hade ingen aning om vad jag fnissade åt, men jag gjorde det ändå, för det hade någonting med sex och samlevnad att göra och då skulle det fnissas som om livet berodde på det. Ibland önskar jag att

FÖRORD

Jag undrar vem det var som tyckte att killar inte behöver kunna någonting om menstruation. Antagligen någon som tycker att mens är en tjejgrej som tjejer ska hålla för sig själva.”

12

tre gånger i rad. Jag låter bli eftersom folk hade trott att jag haft någon form av aggressionsproblem, vilket jag (inbillar mig att jag) inte har. Jag fattar verkligen inte vilken nervtråd som brann upp när någon hjärna bestämde att klasserna skulle delas upp i killar och tjejer under sexualundervisningen. Jag undrar vem det var som tyckte att killar inte behöver kunna någonting om menstruation.

Antagligen någon som tycker att mens är en tjejgrej som tjejer ska hålla för sig själva och som upprepade gånger sagt åt sina livmoderbärande vänner att de gärna får prata om mens, men att de ju inte behöver skylta med det; att de bara ska ta en jävla värktablett och sluta gnälla, för så jobbigt kan det ju knappast

I_Mens_1-93_final_CC.indd 12

andra ämnen, som typ matte, också blev en så stor grej i skolan. Att någon kunde komma springande på rasten, likblek i ansiktet efter att ha råkat se in genom klassrumsfönstret där fröken förberedde nästa lektion, och skrika något i stil med ”HALLÅ, vi ska ha matte efter rasten!

MATTE! ÅÅÅÅHHHHH!!!”, för att sen bryta ihop på skolgårdens gropiga asfalt i ett asgarv. Att komma in i klassrummet, se multiplikationstabellen på tavlan och med skräckblandad förtjusning stirra på 3 x 7 = 21 tills det blir alldeles för pinsamt för den prepubertala hjärnan att hantera.

Matte är dessvärre inte pinsamt. Det är synd, för det hade gjort mina mattelektioner så himla mycket mer spännande.

Så där satt vi, högröda i ansiktet efter-

2015-07-28 15:01

som vi blev tvingade att se våra framtida, blödande vuxenliv i vitögat. Där och då kunde jag inte avgöra vilket min tioåriga hjärna tyckte var pinsammast: mens eller kondomer? Mens är som att kissa på sig, fast månatligt och med blod. Kondomer är typ som omslutande bindor för människor med penis, åtminstone i mitt dåvarande kunskapsstadium. Båda = jättepinsamma. Om jag måste välja idag, tycker jag dock att kondomer är mest pinsamt. Lätt. Tänk att sitta tio personer i ett rum och, under bevakning, dra en kondom på en banan. Fruktstunderna skulle vara ärrade för livet.

som jag aldrig fick ställa: När ska jag få mens? Vad är det som blöder där inne?

Har lågstadiefröken-Monica mens? Eller min mamma? Antagligen inte. De har ju aldrig pratat om den. Hoppas inte jag får den heller. Vore gött om jag slapp.

Mycket av det jag står för – etik och moral, politik och feminism – har jag lärt mig genom Twitter. Att bete mig har jag lärt mig av mina föräldrar. Resten har jag lärt mig i skolan. Jag skaffade dock inte Twitter förrän jag var sexton år och mina föräldrar har aldrig pratat med mig om mens, så min primära mensutbildning kom från skolan. Jag har alltid varit bra i skolan, haft lätt för att lära och gjort mina läxor. I fyran lärde jag mig multiplika-

I BRIST PÅ MENSKUNSKAP Detta är alltså hur det fungerade år 2004. Klassens tjejer knökades in i ett litet klassrum. Mensbomben släpptes.

Inga överlevande. Jo, jag skojar bara, men vi började ju alla undra vad sjutton vi precis varit med om eftersom ingen av oss hängde med under dessa femton minuters högst generande prat om att vi skulle ”bli kvinnor” eller vad det nu handlade om. Sen vidrördes inte ämnet mer under hela lågstadiet. Redan där var jag smart nog att fatta att mens inte är så himla coolt. Tio år och fnissig, men till och med jag förstod att mens är pinsamt och nog inte ska pratas om. Därför blev mens det enda jag ville, men inte vågade, prata om. Hundra frågor väcktes till liv

I_Mens_1-93_final_CC.indd 13

tionstabellen utantill och skrev A4 efter A4 om Sveriges landskap. Om fröken Monica däremot gett oss ett oförberett prov på menstruation hade jag fan börjat gråta. På riktigt. Skolans mensutbildning var ungefär lika välfungerande som demokratin i Nordkorea. Den överambitiösa plugghästen inom mig hade stegrat sig, gråthulkat ”IT'S NOT FAIR! ” (för det hade vi lärt oss på engelskalektionen dagen innan), galopperat hem och tittat på Simpsons.

Om du som läser detta just nu är född på 2000-talet så vet jag vad du tänker just nu: om jag hade så många frågor, kunde jag inte bara googlat? Well, hade du frågat min mamma så hade hon förmodligen sagt att Google inte har svar på allt.

FÖRORD

Tio år och fnissig, men till och med jag förstod att mens är pinsamt och nog inte ska pratas om. Därför blev mens det enda jag ville, men inte vågade, prata om.”

13

2015-07-28 15:01

Det sa hon en gång när jag gormade över att jag gav fullständigt fan i vårt historieprov och att om jag någonsin behöver veta något om franska revolutionen så kunde jag ju bara googla. Hon sjönk i mina ögon den dagen. Men jag är ändå tveksam till om Google är en så lämplig metod för fjärdeklassare – på klass­datorn i fyran var ”snopp” ständigt överst i historiken över bildsökningar.

Sedan, totalt oförberett, hände ytterligare något i sjunde klass: Både killar och tjejer fick en uppenbarelse av denna outforskade Narnia-garderob, men nu dold under rubriken ”biologi”. Det berättades om kromosomerna xx och xy, att ett ägg måste bli befruktat av en spermie och att

var världens enklaste grej och fastän jag aldrig vågat använda tampong visste jag att de fanns i flera olika storlekar och att jag skulle akta mig för tampongsjukan.

Mens var lätt som en plätt. Åtminstone den rent biologiska delen.

DET TAR TID I skrivande stund är jag tjugo år. Idag lärde jag mig vad mensvärk är. Idag. Efter två obligatoriska skolkvartar om ett ämne som halva jordens befolkning upplever.

Efter sju år. Åttiofem menscykler. Nio mer eller mindre roliga Youtubevideor på förfrågan av osäkra tonåringar som oroar sig för om just deras mens är normal eller om de kommer dö av osynliga inre

FÖRORD

Idag lärde jag mig vad mensvärk är. Idag. Efter två obligatoriska skolkvartar om ett ämne som halva jordens befolkning upplever.”

14

om ägget inte blir befruktat så kommer det att stötas ut ur honan. Ungefär här var det någon i klassen som fick en plötslig snilleblixt och utbrast ”men vadå, är det mens eller?”, varpå halva klassrummet brast ut i frustande, trettonårigt och hormonpumpat asgarv. Läraren ryckte på axlarna och sa, lite generat, ”Ja, det blir en menstruation”.

Detta var dock ett halvår efter att jag fått min allra första mens. Då hade jag redan fattat varför jag blödde ur the vajayjay i sex dagar varje månad. Broschyren från fyran var sönderbläddrad. Jag hade full koll på att mens var insidan av min livmoder som sa ajöken, eftersom ett ägg som tagit sig från en del av min mage till en annan inte var befruktat. Bindor

I_Mens_1-93_final_CC.indd 14

sjukdomar, och som ser mig som deras allvetande skolsyster. Nu vet jag äntligen vad det är som orsakar den månatliga känslan av att någon nippletwistar min livmoder.

Min första känsla var fascination. Jag fick en oemotståndlig lust att berätta för alla vad mensvärk egentligen är, för att alla skulle kunna enas med mig i ett enda stort moln av häpnad. (Och för att jag är lite av en besserwisser.) Min andra känsla var besvikelse. Jag kände mig sviken av skolan, sviken av internet, sviken av livet.

Varför var inte mensvärkskunskap del av den där första kvarten, när vi som tioåringar fick skaka hand med mensen för första gången? Varför lärde vi oss inte att de flesta av oss kommer att ha månatligt

2015-07-28 15:01

skitont i magen och hur vi ska göra för att lindra det? För att inte tala om veckan innan mens, när flera av oss kommer att känna ångest, ilska och sorg utan att kunna förklara varför. Vem bestämde att det inte skulle vara del av undervisning­ en? Varför blev mens, med tillhörande skam och stigma, något vi skulle behöva upptäcka på egen hand och ensamma hitta en lösning på?

Det är på grund av dessa frågor jag idag har satt mig i skrivarläge med min dator istället för att kolla Youtube och scrolla Twitter. Jag har till och med trotsat mitt uttorkade underliv och tagit på mig jeans. Det är en uppoffring, men någon måste göra det och jag gör det för er.

Mens är min passion, och det faktum att alla livmoderbärare under femton år verkar få plats med sina livs samlade menskunskaper i en äggkopp gör mig inget annat än matt, sur och mycket missnöjd. Jag brinner för att ligga hemma i sängen och plöja Youtubevideor, men jag brinner lika mycket för mens och det är därför jag aktivt väljer att banga Youtube idag. Varsågod: inom dessa pärmar kommer du hitta allt du någonsin kommer behöva veta om det.

Mens alltså. Allt du någonsin kommer behöva veta om Youtubevideor blir uppföljaren.

FÖRORD

Varför blev mens, med tillhörande skam och stigma, något vi skulle behöva upptäcka på egen hand och ensamma hitta en lösning på?”

15

I_Mens_1-93_final_CC.indd 15

2015-07-28 15:01

ATT Fร MENS Min fรถrsta mens samt tips till nybรถrjare och soon-to-be-mensare.

I_Mens_1-93_final_CC.indd 16

2015-07-28 15:01

I_Mens_1-93_final_CC.indd 17

2015-07-28 15:01

J

ag längtar absolut inte tillbaka till åren när jag var runt tolv år gammal och gick omkring och väntade på att få mens. Jag minns att jag vissa dagar tänkte så mycket på det att jag gjorde knipövningar för att mensen skulle klämmas ut, ifall den kanske fastnat någonstans där inne. Jag var livrädd för att jag skulle behöva vara del av den lilla procenten som jag läst om, de som inte fått mens när de fyllt sjutton och därmed skulle behöva besöka läkare för att det var något fel på dem. Jag var nervös inför mensen, mer nervös inför att behöva berätta om min första mens för mamma och rent skräckslagen inför tanken på att inte få mens alls. Med fruktan kunde jag

ATT FÅ MENS

Jag var nervös inför mensen, mer nervös inför att behöva berätta om min första mens för mamma och rent skräckslagen inför tanken på att inte få mens alls.”

18

I_Mens_1-93_final_CC.indd 18

ibland föreställa mig mig själv stående framför hela släkten på min sjuttonårsdag, iklädd en svart sorgklänning och med mascara rinnande längs kinderna, medan jag förklarade för mamma att jag aldrig fått mens, varpå hon och mormor (och de andra i släkten som kan skrika högt) vilt kastade sina armar om halsen på mig och utstötte hårresande, förtvivlade avgrundsvrål.

Jag var mycket väl medveten om att en kan få mens när som helst, när en är väldigt ung eller när en är i sena tonåren, och att allt är lika normalt. Det kändes bara logiskt på något sätt, att just jag skulle behöva vara den utstötta, det svarta fåret som inte fick mens alls. Har jag nämnt att jag är lite lätt hypokondrisk? Det är jag. Nu vet ni.

2015-07-28 15:01

I_Mens_1-93_final_CC.indd 19

tjejer var redan mogna och blödande, och nu visste till och med killarna hur mens såg ut. Killarna som gjorde en grej av att tycka att mens var motbjudande och något att håna. Jag själv tyckte bara mens var lite småläskigt. Jag hade inte en aning, men jag ville veta. Det var så orättvist.

ATT FÅ MENS

En gång i sexan spurtade en kille in i klassrummet precis innan en lektion skulle starta. Jag betvivlar starkt att han någonsin kommer att läsa detta, men för hans egen skull skriver jag inte ut hans namn. Tänk typ coola killen som gillar samt får mycket uppmärksamhet, så förstår ni vem jag menar. Med ett upphetsat hånflin på läpparna skrek han med sin mest pubertala målbrottsröst att någon hade mensat på toaletten vid skåpen, och försvann sen ut igen med stegen riktade mot nämnda toa. Hur han hade fått reda på att någon ”mensat” på just den toaletten utan att ha rotat runt i soppåsen för mensskydd förblir än idag en olöst gåta, men som på given signal vrålade de övriga killarna äcklat ”ÅÅÅÅH!”, och tillsammans dundrade de iväg som klumpiga testosteronhyenor mot toaletten vid skåpen för att titta på mensen.

Hur såg det ut när någon ”mensat” på en toa? Var det blod över hela väggarna?

Låg det en binda och solade sig i handfatet? Under en millisekund övervägde jag att låtsas vara kille, vråla ”ÅH!” med min allra mest maskulina röst för att sen osmidigt klampa iväg och låtsas vara en i gänget, för att få se. Det tynger mig att säga att jag aldrig kommer att få veta vad de såg på toaletten vid skåpen den dagen, för jag stannade kvar i klassrummet med resten av tjejerna och himlade med ögonen. Å ena sidan är jag glad att jag inte sprang efter, för det hade varit lika med socialt självmord, men å andra sidan kunde jag lika gärna slutat som ”Den som aldrig fick mens”. Tänk om detta varit min enda chans i livet att uppleva vaginalt blod på nära håll? Fatta vad besviken jag hade blivit.

Mitt i det här dilemmat kände jag faktiskt mest bara besvikelse. Alla andra

19

2015-07-28 15:01

ATT FÅ MENS

R A T N Ä V

20

Mensen kom såklart till slut. Jag var tretton år gammal och alla andra hade redan fått den. Inte ”alla andra” som i att alla andra hade mobiltelefoner utom jag – för det hade de, varenda kotte (ja detta är en pik till er, mamma och pappa) – utan mer ”alla andra” som i TYP alla andra, eftersom nästan alla andra tjejer verkade ha börjat få bröst och finnar och ibland betedde sig jättekonstigt när de plötsligt behövde gå på toa fyra gånger inom loppet av en tråkig mattelektion.

Den sortens ”alla andra”. Fast jag vet inte, det var nog bara jag som drog förhastade slutsatser eftersom jag själv kände mig som en outvecklad freak som aldrig kunde få börja blöda mellan benen.

I_Mens_1-93_final_CC.indd 20

Det var första dagen på terminen, lektionen innan lunch, och allt jag kunde tänka på var att det klibbade som fan i trosorna. Jag tänkte att det måste vara en sjuhelvetes rackarflytning som landat i trosorna, så jag smet in på toa för att snygga till saker och ting där nere. Jag gick in, låste om mig och drog ner byxorna i samma rörelse som jag placerade röven på den kalla toaringen. Det jag såg fick mig att tappa andan. Och nej, detta är inget dåligt clickbait från Aftonbladet där svaret på vad jag såg typ var att en söm i jeansen spruckit (men erkänn att jag lyckades få upp spänningen rätt bra ändå!). Det som mina ögon möttes av var en trosa nedfläckad av varmt, blött, brunrött blod.

2015-07-28 15:01

I_Mens_1-93_final_CC.indd 21

2015-07-28 15:01

Det är mens va?

Jag har ingen aning.

Näää.

Jo, sluta leva i förnekelse, trettonåriga Clara.

Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?

Finns det bindor här någonstans? Skolsyster? Kompis?

Nä men jag DÖR vad pinsamt!

Hur mycket kommer jag blöda? Hur länge kommer jag blöda?

Kan jag lägga papper i trosorna?

Funkar det att lägga papper i trosorna?

Har jag något annat val än att lägga papper i trosorna?

Jag lägger papper i trosorna.

I_Mens_1-93_final_CC.indd 22

2015-07-28 15:01

Gick till skolsyster i bindjakt men hon var tydligen bara på plats mellan klockan 11:59 och 12:01, ojämna veckor och på dagar som inte slutar på G.” och glatt skulle kunna svara ”Ja, faktiskt så fick jag den idag!”. Sen skulle vi skratta, kramas och dansa tillsammans runt i en ring.

Hon frågade aldrig. Jag vet inte vad hon tänkte om mig den dagen, men om hon inte tyckte att jag var det minsta irriterande så är hon en supermamma.

Efter några timmar började papperstussarna läcka på nytt och jag kom helt sonika till insikt med att jag förr eller senare måste släppa bomben. Så jag sa det: ”Mamma, när jag var på toa i skolan såg jag att det kommit blod i trosan”. Fick två höjda ögonbryn till svar. Fan. Lite hjälp här tack, mamma. ”Sååå … jag tror det är mens”. Hon suckade, sa ”oj då”, gick med mig till toan och visade mig sin privata gömma med hundrafemtio olika mensskydd för alla tider på dygnet. Sen gav hon mig en kram, gick ut i köket och skrattade högt åt att jag gått runt med strävt, kliande toapapper i punanin hela dagen. Tack mamma. Du härdar mitt självförtroende för livet. Det värmer.

ATT FÅ MENS

Papper i trosorna …? Don’t do it, kids! Papper som substitut för mensskydd är ingen bra idé. Det var dock den enda idén som ploppade upp i mitt huvud där jag satt inlåst med fullskalig menspanik, vilket resulterade i att jag resten av skoldagen gick omkring med en väldigt suspekt gångstil i ett desperat försök att få papperstussarna som skavde mot snippan att sluta prassla.

Det var definitionen av skitsvårt. Gick till skolsyster i bindjakt men hon var tydligen bara på plats mellan klockan 11:59 och 12:01, ojämna veckor och på dagar som inte slutar på G. Övervägde så många gånger att fråga någon annan, vem som helst, om de hade mensskydd, men fegade ur i sista sekund.

Efter att ha besökt toaletten ett tiotal gånger för pappersbyte tog skoldagen äntligen slut. Jag åkte hem och cirkule­ rade runt mamma likt skandaler kring Sverigedemokraterna för att hon kanske, eventuellt, förhoppningsvis, superspontant skulle fråga mig ”Hörru Clara, har du fått din mens än?”, så att jag förvånat

23

I_Mens_1-93_final_CC.indd 23

2015-07-28 15:01

TILL DIG SOM ÄNNU INTE MENSAR Jag har så himla svårt att minnas hur jag var innan mensen kom in i mitt liv.

Jag har svårt att minnas hur jag var rent generellt när jag var yngre, men precis som att jag inte minns hur det var att aldrig reflektera över att det växer hår på benen, så är mensen av någon konstig anledning så himla svår att tänka bort ur livet. Jag kan inte föreställa mig en värld där jag inte en enda gång behöver tänka ”Hur många dagar är det kvar till mens?”, ”Helvete, mensen skulle kommit i förrgår, jag VISSTE att jag skulle bli

läser detta har kramp i magen eller ont i ryggen – eller som mår helt perfekt för den delen – eller byter mensskydd, eller kanske inte har tillgång till skydd alls.

Sannolikheten att du som läser detta just nu har mens, trots att denna del är till dig som ännu inte mensar, är alltså rätt stor.

Har du?

Var ärlig. Jag har hittills varit ärlig mot dig, förväntar mig något tillbaka.

Jaså! Där ser man.

Jag har inte [heller] (beroende på vad ditt svar var).

FÖRVÄNTNINGAR Om du, kära läsare, ännu inte fått mens så tror jag att jag förstår hur du känner.

ATT FÅ MENS

Hela stämningen kring mens var så himla jobbig: mensen var det ultimata tecknet på att du ’blivit en kvinna’ och därmed skulle påbörja livets alla lidanden. Värk, värk, värk.”

24

gravid bara av att hångla med den där killen i lördags!” eller ”Undra om detta är mensvärk eller bara en följd av att jag åt ett helt Pringlesrör igår kväll?”. Hela mitt liv kretsar på ett eller annat sätt kring min mens. Jag har alltid tamponger i handväskan, utifall att. Varje gång jag ska någonstans, över natten eller längre, kollar jag alltid om det finns någon som helst risk att jag kan få mens. Under själva mensveckan lägger jag säkert fem minuter varje dag på att planera när och var i mitt dagsschema som jag kommer att få tillfälle att byta skydd. Och har jag inte själv mens så har någon annan det. I denna sekund, till exempel, har trehundra miljoner livmoderbärare mens. Trehundra miljoner som medan ni

I_Mens_1-93_final_CC.indd 24

Lika lite som jag minns livet utan mens, kan du föreställa dig livet med det. Eller ja, du kan säkert föreställa dig saken, det där blev oavsiktligt världens dumför­ klaring, men jag själv trodde att mens var ungefär det största som någonsin skulle hända i mitt liv. Det beskrevs som något så bombastiskt och extraordinärt att jag knappt fattade hur jag, med min taniga lilla flickkropp, skulle kunna hantera det.

Hela stämningen kring mens var så himla jobbig: mensen var det ultimata tecknet på att du ”blivit en kvinna” och därmed skulle påbörja livets alla lidanden. Värk, värk, värk. Och så slutade det med lite blod och en obekväm binda i trosan. Och det var det. Fatta besvikelsen.

Samtidigt är mens livsomvälvande.

2015-07-28 15:01

ATT FÅ MENS

Rent fysiskt är mens lite blod från ett inre organ som lämnar kroppen genom första bästa kroppsöppning. Psykiskt innebär mens hundra saker samtidigt: Att du ska växa upp.

Att du ska vara ”kvinna”.

Att du ska ta ansvar.

Att du bör hetsäta choklad sju dagar varje månad.

Att du under nämnda sju dagar även bör vara emotionellt instabil.

Att du, trots din emotionella instabilitet, behärskar dig och sjukskriver dig för att du har ”ont i huvudet”.

Till exempel. Jag hade kunnat fortsätta hela dagen. Och folk ifrågasatte att jag skulle kunna skriva en hel bok på ämnet mens. Ha! Jag skrattar er rakt i ansiktet!

Oroa er inte, kära ännu-icke-mensare.

Jag är mycket väl medveten om att mitt sätt att beskriva mens eventuellt skrämmer skiten ur er. Det är meningen.

Tanken är att ni ska tro att det är något vedervärdigt, så att ni, när den väl kommer, kan andas ut och leva perfekta mensliv utan minsta bekymmer. Ni kan tacka mig senare. Psykolog Henry over and out.

25

I_Mens_1-93_final_CC.indd 25

2015-07-28 15:01