Andreas Palmaer Peter Bergting
NORDiska gudar LOKES HĂ„MND
Alfabeta 1
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 1
2012-06-20 08:48
Läs även: Boken om bovar Boken om sjörövare Boken om änglar Grekiska gudar – De tre bröderna Grekiska gudar – Herakles tolv stordåd Riddarboken Spökboken Vampyrboken Varulvsboken Zombieboken
Nyfiken på mer? Titta in på www.alfabeta.se
Copyright © 2012 text: Andreas Palmaer Copyright © 2012 bild: Peter Bergting Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Tryck: ScandBook, Falun 2012 ISBN 978-91-501-1467-6
2
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 2
2012-06-20 08:48
Förord För över tusen år sedan berättade man spännande historier om de nordiska gudarna. Idag vet de flesta att gudarna inte finns på riktigt. Men på vikingarnas tid trodde många i Sverige att berättelserna var sanna. Tor, Frigg och Oden är ofta hjältarna i historierna. Den onde är Loke. Och visst gjorde Loke hemska saker. Men kanske var det Tor, Oden och de andra som först var grymma mot Loke?
3
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 3
2012-06-20 08:48
Om gudarna: Yggdrasil På vikingatiden trodde man att det fanns olika världar. Gudarna levde i Asgård. I Midgård bodde människorna. Världarna växte på jätteträdet Yggdrasils grenar. Trädet vattnades varje dag av de mystiska nornorna. Annars vissnade världarna. Nornorna var tre kvinnor som även spann alla levande varelsers livstrådar. När tråden brast så dog man. I Nifelheim bodde frostjättarna. De var gudarnas fiender och de var oerhört stora. De tyckte om kyla och hotade världen med evig vinter. I Nifelheim låg även dödsriket Hel.
4
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 4
2012-06-20 08:48
Yggdrasil
Asg책rd
Bifrost
Alfheim
Midg책rd
Muspelheim
Svartalfheim
Vanaheim
Jotunheim
5 Nifelheim
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 5
2012-06-20 08:48
Tor – med hammaren höjd Himlen var svart trots att det var mitt på dagen. Regnet vräkte ner och åskan smällde som kanonskott. Loke vände ansiktet uppåt och såg en vagn rusa över himlen. Den var dragen av två flygande bockar och i vagnen stod Tor. Han slog sin hammare Mjölner mot molnen. Varje moln han träffade mullrade och blixtrade. ”Nu är han arg igen”, fräste Loke som hatade Tor. Under träden stod människorna tryckta mot stammarna. Grenarna skyddade dem mot regnet. Men Loke var ingen vanlig människa. Hans föräldrar var jättar, han hade magiska krafter och levde bland gudarna. Han kunde förvandla sig till vilket djur som helst. Och när han skulle till Valhall, gudarnas hem, var det enklast att flyga dit som en fågel.
6
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 6
2012-06-20 08:48
Loke samlade kraft. Fjädrar växte ut på hans armar och kroppen krympte. Ur hans mun kom kraxanden istället för prat. Det sög till i magen när han lyfte mot skyn. Det var iskallt och regnet piskade mot hans vingar. Högre och högre flög han, rätt mot Tor som hade hammaren höjd. Med sin vassa näbb bet Loke Tor i näsan. Tor blev så överraskad att han vinglade till och höll på att trilla ur vagnen. Han var nära att falla mot den hårda marken. ”Tusan, han klarade sig”, tänkte Loke och flaxade vidare. Ja, himlen var svart av moln, men så långt bort att människorna inte såg den, glänste en borg. Taket var täckt av silversköldar. I trädgården växte träd med blad av guld. Det var gudarnas hem. Valhall. Men dit var vägen lång, även för en fågel. Loke flög förbi Heimdall. Han vaktade bron Bifrost som skiljde människor och gudar. 7
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 7
2012-06-20 08:48
Eftersom fiender kunde komma om natten var Heimdall ständigt vaken. Han kunde se på tusen meters avstånd. Över Heimdalls axel hängde Gjallarhornet. Hornet var fruktat av alla gudar. Vid Ragnarök, jordens undergång, skulle Heimdall blåsa i det. Det betydde att gudarna snart skulle dö.
Om gudarna: Bifrost Bifrost är ett annat namn för regnbågen. Man trodde att Bifrost var bron mellan gudarnas och människornas värld. Heimdall var väktaren och släppte bara in dem som hade tillstånd. Gudarna var rädda att bron skulle gå sönder. Då skulle de inte kunna besöka människornas värld.
8
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 8
2012-06-20 08:48
9
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 9
2012-06-20 08:48
Måltid i Valhall Loke flaxade med de blöta vingarna och landade på Valhalls gård. Han förvandlade sig igen och såg ut som vanligt. Utanför Valhalls väldiga portar stod krigare i kö. De hade kämpat tappert i slag men förlorat livet. Nu fick de komma till Valhall och leva bland gudarna. Loke fnös när han såg dem kasta yxor och sticka svärden i varandra. Krigarna som kommit till Valhall kunde inte längre dö. De vaknade upp igen lagom till middagen. I matsalen trängdes gudar och krigare. De ryggade tillbaka när Loke gick förbi. De verkade rädda. De hade hört historierna om hur elak Loke var. Mitt i matsalen brann en eld, där grillades grisen Särimner. Han var så väldig att köttet räckte till tusentals hungriga. Men dagen efter föddes han på nytt. 10
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 10
2012-06-20 08:48
Och slaktades igen. Gudarnas dryck kom från en get. Men geten hade inte mjölk i sina spenar utan mjöd, ölen som dracks på vikingarnas tid. Loke tog en tallrik, la upp kött och drack mjöd i stora klunkar. Från det finaste bordet längst in i salen lyste det. ”Balder”, fräste Loke. Det kom som ett ljus inifrån Balder. Alla gudar och människor älskade honom. Balder var snäll mot alla, han blev aldrig arg. 11
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 11
2012-06-20 08:49
Loke var avundsjuk på Balder. Nästan ingen gillade Loke. Bredvid Balder satt hans far. Oden. Han var den mäktigaste guden av dem alla. Oden stirrade på Loke med sitt enda öga. Alla i salen kastade i sig mat utom Oden. Han åt aldrig mat utan drack bara vin och mjöd. Han var full nästan hela tiden. Loke skulle sätta sig, men Oden ställde sig upp. Pekade och röt. ”Du får inte sitta med oss!” Loke slängde ifrån sig tallriken och gick rasande därifrån.
12
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 12
2012-06-20 08:49
Varför hatade Loke gudarna? Och varför var gudarna rädda för honom? Den sista frågan är lätt att svara på. De visste att Loke skulle leda dem mot undergången i Ragnarök.
Om gudarna: Oden – Jordens skapare Oden skapade jorden när han tillsammans med sina bröder dödade jätten Ymer. Från Ymers döda kropp byggde de världen. Blodet var floderna och haven, hans långa hår blev buskar och träd.
13
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 13
2012-06-20 08:49
Ragnarök – gudarnas undergång Gudarnas öde var redan bestämt. Ingenting kunde ändra på det. De visste exakt vad som skulle hända, de visste hur de skulle dö. De visste bara inte när. Alla gudarna skulle dö samtidigt, i ett väldigt slag. Undergångens dag kallades Ragnarök. Det hade guden Mimer berättat och han hade aldrig fel. Han kunde se in i framtiden. Mimer hade ingen kropp, hans huvud hade huggits av men han levde fortfarande, och han kunde tala. Tyvärr tyckte vissa, för det var hemska saker han hade att berätta om gudarnas död och undergång i Ragnarök. Mimers spådomar gick inte att ändra. Oden frågade honom ofta om råd. ”Är du alldeles säker på att jag inte överlever Ragnarök?” 14
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 14
2012-06-20 08:49
Men Mimers historia om undergången var alltid densamma. ”Först skulle tre vintrar komma, så långa och kalla”, sa Mimer. ”Havet skulle täckas av is vid sommartid och snön skulle aldrig sluta falla. Vid den tredje vinterns slut skulle marken börja skaka och jorden mullra och spricka. Alla varelser som hållits bundna och fångna skulle släppas lösa när jorden rämnade. Från sitt rike under jorden skulle de döda rusa ut, tusen och åter tusen. 15
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 15
2012-06-20 08:49
På skeppet Nagelfar skulle de segla mot slagfältet. Där skulle även gudarnas fiender, frost- och bergjättarna, färdas.” ”Vem kommer att styra skeppet?” frågade Oden fast han redan visste svaret. ”Nagelfars rorsman är Loke. Vid Ragnarök kämpar han vid fiendens sida. Till sin hjälp har han sina barn. Hel, dödsrikets härskarinna som är hälften levande, hälften död. Midgårdsormen som är så lång att dess kropp omringar jorden. Och Fenrisulven som fruktas av alla gudar och människor. Tor kommer att kämpa mot Lokes son, Midgårdsormen. Han kommer att dö av Midgårdsormens giftiga andedräkt.” ”Nej, nej, nej. Och allt är Lokes fel”, skrek Oden förtvivlat. ”Loke och hans barn kommer att anfalla oss. Men vad händer då med mig?”
16
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 16
2012-06-20 08:49
”Lokes tredje barn, Fenrisulven kommer att sluka dig mellan sina vassa käftar”, fortsatte Mimer. ”Ingenting kan stoppa detta.” Men Oden försökte ändå, genom att vara grym mot Lokes barn.
Om gudarna: Mimer En gång hade Mimer varit en mäktig gud, men gudarnas fiender hade huggit av hans huvud och skickat tillbaka det till Asgård. Mimers huvud hölls vid liv med hjälp av magiska örter, men resten av hans kropp var borta för alltid. Det var i Mimers brunn som all världens kunskap fanns. Där hade Oden slängt sitt ena öga. Odens öga låg kvar där, men han kunde fortfarande se med det. Så blev Oden den gud som visste mest.
17
Nordiska gudar Loke inlaga.indd 17
2012-06-20 08:49