jan hemmel
foto av martine castoriano
Brott och straff i 150 år Detta är en bok om mord, och om straff. Om svindlande förhoppningar om rikedom som slutar med bödelns yxa över nacken, om kallblodig grymhet, skräck, raseri, hjälplöshet och förintande sorg.
JAN HEMMEL
SKÅNSKA MORD
I tolv brottsfall möter vi mördare, offer och bödlar. Boken handlar också om dödsstraffets och bödlarnas historia, om fängelsernas utveckling och om skillingtryckens skönhet och uttryckskraft.
Jan Hemmel, bokens författare, regisserade några av filmerna. Han har inspirerats att forska vidare bland missdådare, illgärningsmän och olycksfåglar i ett landskap där en hämnare kommer till en enslig bondgård på julaftonen, där en förskingrare förgiftar sig själv och sina barn med cyankalium för att de ska slippa skammen och där triangeldramat kring bonden, hustrun och den unge drängen slutar som det brukar. Brottsplatserna spelar med, på Martine Castorianos bilder, och är lätta att hitta i det skånska landskapet.
SKÅNSKA MORD
Några av händelserna i boken bildade underlag för dramaserien Skånska mord som sändes i Sveriges Television i mitten av 1980-talet. Ernst-Hugo Järegård gjorde oförglömliga porträtt av några skånska mördare, i en skala från renodlad och brutal ondska till kärleksbesvikelsens vilda raseri.
www.roostegner.se
OMSLAG_NYTT.indd 1
10-09-15 15.52.33
”Vi hade tänkt resa utomlands, köpa en lantgård och leva lyckligt i alla våra dagar”, säger de båda unga männen som står fängslade inför rätten i Malmö, dömda för att ha mördat och rånat den rike kamreren Hans Henrik Malmborg 1819. Det är en rörande tanke. Verkligheten blev att de halshöggs, och sedan styckades de döda kropparna i bitar och sattes högt upp i luften på stegel och hjul. (Malmborgska mordet)
”Vi ska nog få tag i mördaren, far lilla, han kan inte vara långt borta”, tröstar polismannen Tore Hedin den förtvivlade fadern till den nyss mördade kvarnägaren Allan Nilsson. Det är mördaren själv som tröstande lägger armen om fadern. (Hurvamorden)
”Hon har förgiftat sin man, hon bekände det för mig igår!” Kyrkoherde Böök stirrade upphetsat på häradshövdingen. Arseniken har gjort sitt verk och ingen misstänker något. Då grips Anna Nilsdotter av samvetskval och anförtror sig till kyrkoherden. Det skulle hon inte ha gjort. Hon halshuggs på Toarps galgbacke 1825. (Giftmordet i Hammenhög)
”Strax före 12 gick han in i sängkammaren där barnen lekte skola. Han sade att nu skulle de få bröstsaft. Han hjälpte dem av de åtta barnen som inte kunde dricka själva. Sedan drack han själv giftet. Cyankalium dödar genom andnöd, kramper och hjärtförlamning”. Folkskollärare Bergstrand i Hörja har förskingrat från banken. Han uthärdar inte tanken att barnen ska få veta att deras far är en förskingrare. Året är 1900. (De ohyggliga giftmorden i Hörja)
”Ett polisförhör hölls med Martin Svensson. Han bekände att han hade dödat Emma Andersson. Emil fördes till förhör. Han bekände att han varit behjälplig med att gömma Emmas lik. Vid den yttre besiktningen av kroppen hade man i närheten av hennes vänstra hand funnit en liten grupp av styva strån och några rundade små växtdelar. Det var en blombukett, sade sonen Emil, som han hade plockat och lagt på den dödas bröst för att den skulle följa med ner i graven. Året är 1927.” (Veberödsmannen) 4
skanskamord_inlaga.indd 4
10-09-15 16.39.28
Detta är en bok om mord, och om straff. Jag har rörts och ryst under arbetet och häpnat över skalan av svindlande förhoppningar, kallblodig grymhet, skräck, raseri, hjälplöshet och förintande sorg. I tolv brottsfall möter vi mördare och bödlar, domare och advokater, torpare och artillerister, fångar och anarkister, listan kan göras lång. Jag har också skrivit några artiklar, inströdda mellan mordfallen, om fattigas liv i Malmö på 1800-talet, om dödsstraffets och bödlarnas historia, om fängelsernas utveckling och om skillingtryckens skönhet och uttryckskraft. Några av berättelserna i boken bildade underlag för tv-serien ”Skånska mord” som sändes i Sveriges Television i mitten av 1980-talet. Serien lever ett ganska bra liv på biblioteken och i videobutikerna, och på Internet, där den fortfarande kommenteras och diskuteras flitigt. Dessutom upptäckte jag många andra brottsfall på nätet och i brottslitteraturen, som retade min nyfikenhet och ledde till den här boken. Man kan se vilken kraft det finns i bra och hemska historier och i lösta och olösta kriminalgåtor. Polisutredningar och rättegångsprotokoll är livligt besökta, av forskare, hoppfulla kriminalförfattare och nyfikna bloggare och debattörer. Och där finns de imponerande resultaten av släktforskarnas möda. Brottsliga anförvanter är ingenting man undviker, tvärtom − www.genealogi.se/avrattade registrerar flera tusen avrättade släktingar, fördelade på landskap – många fascinerande och oroande berättelser. Martine Castoriano och jag har farit runt i Skåne och letat gravar på kyrkogårdar och sökt hjälp av villiga lokalhistoriker för att försöka lokalisera galgbackar och vad som i övrigt hör till mordets anatomi. Listan på källor är lång. Jag anade inte att det fanns så mycket expertis, så många ivriga berättare och intressenter i mordbranschen. Jag är glad att ha mött dem, i arkiven, böckerna och på nätet.
9
skanskamord_inlaga.indd 9
10-09-15 16.39.29
BÖDELN I april 1700 fick bödelsyrket en yttre legi-
Hindrich som en kärleksfull make och far.
timitet sedan Karl XII hade skrivit under
”Han var ense med de lagar som härskade
det nya reglementet för skarprättare. Den
på hans jord, därför att han aldrig reflekte-
lysningssedel som författades betecknade
rade över dem.”
bödeln som Kongl. Maj:ts trotjänare,
Fram till mitten av 1800-talet fanns
”manhaftig och välbetrodd”. Bödeln hade
det i allmänhet en skarprättare i varje län.
blivit statstjänsteman och hans titel skulle
1864 års lag avskaffade dödsstraffet för
i fortsättningen vara skarprättare.
brott som dubbelt hor, trolldom, tvegifte
I verkligheten ändrades inte mycket.
och ouppsåtligt barnamord. För mord
Bödeln var fortfarande föraktad och av-
kvarstod dödsstraffet men den nya lagen
skydd och fick finna sig i förödmjukelser
innebar att skarprättarnas arbetsbörda
från både allmänheten, myndigheterna
minskade och man kunde efterhand nöja
och prästerna. Han måste sitta längst ner
sig med en så kallad riksskarprättare.
i kyrkan och ta nattvarden efter alla andra, och när han skulle dricka nattvardsvinet vände prästen kalken upp och ner och serverade vinet i kalkens fot. I litteraturen har bödeln alltid varit en person med stark laddning, som Bödeln från Meung i Alexandre Dumas De tre musketörerna, han som halshugger Mylady, eller Pär Lagerkvists hotfullt ruvande bödel i sitt kroghörn. I Ivar Lo-Johanssons novell Bödeln och skökan tecknas bödeln
skanskamord_inlaga.indd 136
10-09-15 16.44.02
Gösta Ekman som ”Bödeln” i Pär Lagerkvists skådespel på Vasateatern i Stockholm 1935.
skanskamord_inlaga.indd 137
10-09-15 16.44.04
Gustaf Anders Dalman tjänsten och avrättade 6 personer. Den första var Yngsjömörderskan Anna Månsdotter 1890 och den siste Johan Alfred Andersson-Ander 1910, inte med yxa utan med giljotin. Som Sveriges bödel hade Dalman en årslön på 1 700 kronor plus ersättning för varje utförd avrättning, traktamente och reseersättning. Dalman skämdes inte för sitt yrke. Han bar en miniatyrbila i guld på rockuppslaget och på dörren till hans lägenhet i Stockholm satt en mässingsskylt: ”A G Dalman, skarprättare”. Han framställs i intervjuer och i sonens minnesteckning som öm djurvän och kärleksfull make och far. Liksom Ivar Lo-Johanssons bödel Hindrich. Villiga bödlar har aldrig saknats, i stor skala eller i liten. I bakgrunden skymtar den eviga Johan Fredrik Hjort (1814 – 1882) var den förste i tjänsten. Han avrättade 15 människor. Hans efterföljare, Johan Persson Palmgren, hann under sina två tjänsteår
frågan: skulle man själv kunna begå sådana handlingar, eller låta sig tvingas till dem? Exemplen från krig och etniska konflikter är inte uppmuntrande.
inte avrätta någon enda. Därefter övertog
skanskamord_inlaga.indd 138
10-09-15 16.44.07
139
skanskamord_inlaga.indd 139
10-09-15 16.44.10
140
skanskamord_inlaga.indd 140
10-09-15 16.44.15
VEBERÖDSmannen En gles skogsdunge i Ilstorp utanför Sjöbo hösten 1927 Några män gräver i den frusna jorden. Runtomkring står allvarliga män, några i uniform. En ung pojke betraktar allvarligt grävarna. Han har varit med om att begrava liket av kvinnan som nu lyfts upp ur sin hastigt grävda grav. Det är han som har lagt en blomsterbukett på hennes bröst, innan han svepte henne i en säck. Buketten har vissnat. Han heter Emil Svensson. Det är han som har visat polisen platsen för graven. Hans far, Martin Svensson, sitter fängslad för mordbrand och mord men erkänner ingenting.
141
skanskamord_inlaga.indd 141
10-09-15 16.44.19
142
skanskamord_inlaga.indd 142
10-09-15 16.44.22
Martin Svensson var en hård man. Redan som ung – han föddes i Sövde socken 1874 – uppfattades han som farlig, som en person man inte skulle gå i vägen för. Han gick stark och brutal ur en svår och fattig barndom, fick arbete som mölledräng och lyckades sedan köpa sin egen väderkvarn i Blentarp. Han gifte sig med Maria och fick en dotter, Selma. När bönderna kom till kvarnen var avtalet att möllaren behöll åtta kilo per hundra kilo säd som lämnades till malning. Det räckte som försörjning för familjen, men så småningom ryktades det i bygden att Martin Svensson fuskade med vikten, att han blandade sand i mjölet, och bönderna började i stället åka till grannen Bengt Larssons mölla med sin säd. Man hörde i bygden att Martin Svensson hotade med att slå ihjäl konkurrenten och bränna upp hans mölla. En mörk vinterkväll 1902 – Martin Svensson var då 28 år – smög han bort till Bengt Larssons mölla och såg genom fönstret att möllaren satt inne i stugan och åt kvällsmat med sin familj. Martin Svensson gömde sig i möllan, innanför porten. Han fann en stor skiftnyckel bland redskapen och när Bengt Larsson kom in slog han honom medvetslös. Han hakade hisslinan kring kroppen som låg i gruset och satte igång möllan. Med ett knakande tog vingarna sakta fart i vinden. Linan kring Bengt Larssons kropp sträcktes och han hissades upp till det övre loftet, där Martin Svensson väntade. Det gick fort att samla ihop halm och säckar och sätta eld på möllan. Om Bengt Larsson vaknade till där han hängde i repet vet man inte. Han brändes inne i den sammanstörtade möllan. Obetydliga rester av en människokropp anträffades vid rensning av brandplatsen. Branden hade varit våldsam. Martin Svenssons rykte var sådant att han togs till förhör av polisen och utfrågades i fyra dygn, men hustrun gav honom alibi för kvällen och han släpptes i brist på bevis. Men polisen fortsatte att hålla ögonen på Martin Svensson, som under de närmaste åren flyttade med familjen kors och tvärs i landskapet, så som hans verksamhet som spritsmugglare, hembrännare, möllare och innehavare av en ambulerande stenkross krävde. 143
skanskamord_inlaga.indd 143
10-09-15 16.44.24
144
skanskamord_inlaga.indd 144
10-09-15 16.44.27
145
skanskamord_inlaga.indd 145
10-09-15 16.44.30
Vid två tillfällen åkte han fast och fick avtjäna sex respektive två månaders fängelse för olovlig försäljning av rusdrycker. Under första världskriget gjorde han misslyckade spekulationer i tyska riksmark. Han fick sonen Emil, dottern Selma gifte sig sig och hustrun Maria avled 1918, under oklara omständigheter. Han anställde en hushållerska, Emma Andersson, som skulle bli avgörande för Martin Svenssons öde.
1922 slog han sig ner på Romeleåsens sluttningar och började planera för en sorts nya bedrägerier som han bedömde som riskfria och inbringande. Han köpte Vallby kvarn för 13 000 kronor och brandförsäkrade den för 25 000 kronor. Arrangemanget var enkelt. Martin Svensson hade tillverkat ett stort stearinljus med lång bränntid, placerat det i möllan, samlat ihop brännbart material kring ljuset och hällt på rikligt med fotogen. Ljuset skulle den tolvårige Emil tända medan Martin och Emma var och hälsade på dottern Selma och hennes man Oskar i Stanstorp. Emil följde instruktionerna och möllan brann ner. Vid Rådhusrätten i Ystad förnekade Martin Svensson all kännedom om hur branden kunde ha uppstått. Försäkringsbolaget betalade ut pengarna till den – i rätten – förtvivlade kvarnägaren. I det lilla samhället Veberöd, dit familjen flyttat, rådde oro. Ännu många år senare berättades i byn om hur Martin Svensson stod på farstutrappan till sitt hus och sköt med pistol, och att brevbäraren var så rädd för Martin att han backade ut genom dörren när han hade lämnat posten. Att Emil och 146
skanskamord_inlaga.indd 146
10-09-15 16.44.31
Emma ofta misshandlades visste man. Martin Svensson kände sig trygg, köpte bil och motorcykel och bjöd kumpanerna på krogen. Men försäkringspengarna började ta slut. Nu tvingade han, med mutor och hot, dottern Selma och hennes man Oskar att skriva på papperen för inköp av Spjutstorps mölla. Inköpspriset var 20 000 kronor. Emil gjorde ännu en gång som han blev tillsagd och i januari 1926 kunde svärsonen överlämna 46 000 kronor till Martin Svensson. Branden ifrågasattes inte. Familjen flyttade till Lomma. Emma, hushållerskan som var i mors ställe för Emil, hade under åren brutalt tystats när hon försökte invända mot bedrägerierna. Martin hade berättat för henne vad som kunde hända den som kom i vägen för honom, som Bengt Larsson i Blentarp. Emma var förfärad över att han kunde skryta över att ha mördat och gått fri. Nu bestämde hon sig för att sätta stopp för vidare mordbränder och bedrägerier. Hon talade om för Martin att hon var beredd att gå till landsfiskalen om han inte höll upp med bränderna. Martin Svensson hade just övertalat en granne att stå som bulvan för nästa affär, köpet av Kvärlövs mölla. Han insåg att Emma menade allvar. Dessuton visste hon – och han förbannade sig själv för att han hade berättat det – att han inte bara var mordbrännare utan också mördare. Mordet på Bengt Larsson låg visserligen 25 år tillbaka i tiden och var förmodligen omöjligt att bevisa, men det var ändå en oroande tanke. Det säkraste var nog att se till att anmälan aldrig blev av. Möllan måste han bränna. Han behövde pengarna.
147
skanskamord_inlaga.indd 147
10-09-15 16.44.32
148
skanskamord_inlaga.indd 148
Martin Svenssons pistol
10-09-15 16.44.37
Kvarnen i Kvärlöv brann natten till den 28 augusti 1927, utan uppståndelse. Nu stod kvarnen i Veberöd på tur. Svärsonen Oskars bror Nils Andersson stod för köp och brandförsäkring. Martin och Emil satte rutinerat fyr på Martins hemstöpta specialljus och begav sig därefter halv sju på morgonen av från Lomma med Emil sittande bak på Martins velociped. De tog halv tolvbåten från Malmö till Köpenhamn tillsammans med Nils Andersson. Där tog de in på hotell, och på morgonen kunde de i en notis i tidningen konstatera att kvarnen hade brunnit som planerat. De tog båten hem. Där möttes de av en överraskning. Kvarnen hade inte brunnit ner till grunden. Brandinspektionen fann rester av Martins ljus och andra misstänkta arrangemang. De tillkallade polisen, som gjorde en husundersökning hemma hos Martin Svensson i Lomma. Man fann affärshandlingar för kvarnarna i Vallby, Spjutstorp, Kvärlöv och Veberöd. Det gemensamma var att alla hade brunnit. Polis mötte Martin, Emil och Nils när de steg i land från Köpenhamnsbåten. Den 18 september 1927 skriver Martin Svensson från fängelset i Malmö: ”Kära Svärson och dotter med familj och min lilla Margit trösten eder! Det var ju väldigt tråkigt som det gått och jag är väldigt ledsen öfver att lille Emil var med på Köpenhamns resan hade han fått vara fri och sluppit detta elände så hade de ej haft mer än mig sjelf här, vi kom hit den 16:de den 29:de blir det rättegång men i all sorg är jag ändå glad öfver att vi inte har med saken att skaffa, men det kan ju kanske dröja rätt så länge innan vi blir frikända …” Förhören blev långa och hårda. Vid husundersökningen i Lomma fann man ett hemstöpt altarljus med markeringar på jämna avstånd från varandra. När utredningsmännen bad om en förklaring till varför ljuset var ringmärkt svarade Martin Svensson att det var ett konstnärligt arbete. Men att han hade bränt ner 149
skanskamord_inlaga.indd 149
10-09-15 16.44.37
kvarnarna blev Martin efterhand tvungen att erkänna. Bevisen var starka, och dottern Selma och svärsonen Oskar och dennes bror Nils och de andra inblandade kumpanerna berättade ivrigt och ångerfullt om hur bedrägerierna hade gått till. Emil berättade om sin medverkan i bränderna, hur han hade smugit upp på loften och tänt på. Men Emma Andersson, hushållerskan, som var försvunnen sedan nästan en månad, vart hade hon tagit vägen? Martin förklarade i förhören att Emma en dag i början av augusti hade lämnat Svenssons bostad för att, enligt egen uppgift, resa till sin syster i Köpenhamn och sedan söka plats där. Hon hade icke medfört annat bagage än ett mindre paket i tidningspapper. Hon hade, förklarade Martin, av honom erhållit 40 kronor till resan. Hon hade därefter inte hörts av. Emil berättade att på förmiddagen den 9 eller 10 augusti, sedan han varit på mejeriet och hämtat mjölk, hade han stått vid köksfönstret och slagit ihjäl flugor. Emma, som satt och sydde i köket, hade blivit ”irriterad av att Emil stod där och viftade”. När han inte slutade gav hon honom några örfilar och han hade börjat skrika, då fadern infann sig. Denne hade anmärkt att ”det ej var något att bli arg för”. Emma hade då blivit ytterligare uppretad och börjat okväda Svensson, som hon kallade ”mördare”, ”mordbrännare” och ”allt möjligt”. Emil tyckte 150
skanskamord_inlaga.indd 150
10-09-15 16.44.40
att det var obehagligt att höra på bråket och gick ut i trädgården och en bit bort på landsvägen. Därifrån hade han sett att Emma kom ut. Det var sista gången han såg henne. Hon hade varit iklädd samma kläder som tidigare på morgonen. Polisen sökte efter Emma i Köpenhamn och hos släktingar och bekanta i bygden, men fann inga spår efter henne. Att hon hade blivit mördad av Martin Svensson verkade sannolikt. Sökandet efter var han i så fall hade dolt hennes kropp var resultatlöst. När polisen förhörde honom sade han att ”det är polisens sak att leta efter förrymt tjänstefolk och inte arbetsgivarens”. Den 2 december berättade Martins 17-årige son Emil för en fångkonstapel om en cykeltur han hade företagit tillsammans med sin far i september. Vid en liten talldunge i närheten av Ilstorps gård nära Sjöbo hade fadern stannat för ”att pissa”. Emil blev kvar på vägen, men han tyckte att det var egendomligt , att fadern så snart kom tillbaka. Han visste att fadern under sådana förhållanden brukade dröja längre. Detta hade han nu kommit att påminna sig. Fångkonstapeln förde Emils berättelse vidare, och eftersom man antog att Emil kanske hade velat ge en antydan som kunde vara av värde för utredningen fördes han följande dag till platsen han hade berättat om. Den 6 december genomforskades dungen systematiskt och man upptäckte ett ställe som var överhöljt av kvistar och där gräset inunder föreföll misstänkt torrt. Undersökning med spett visade att något hårt föremål
151
skanskamord_inlaga.indd 151
10-09-15 16.44.42
152
skanskamord_inlaga.indd 152
10-09-15 16.44.45
153
skanskamord_inlaga.indd 153
10-09-15 16.44.48
befann sig lite under markytan. En utgrävning företogs omedelbart. Misstanken att det var Emma Anderssons döda kropp bekräftades. På 70 centimeters djup låg den döda kroppen på rygg med benen lätt böjda åt vänster. Den var höljd av en säck. Kroppen lades i en presenning och därefter i en kista som transporterades till Rättsmedicinska institutionen för förvar i dess likkällare. Dit fördes Martin Svensson och konfronterades med liket. Till en början nekade han till att känna igen Emma, fast hennes ansikte inte alls hade förändrats till oigenkännlighet utan ganska väl kunde igenkännas. Slutligen medgav Martin Svensson att det kunde vara Emmas lik. Vid konfrontationen hade Martin Svensson fullständigt bevarat fattningen. Ett polisförhör hölls med Martin Svensson i Dalby. Han bekände att han den 10 augusti hade dödat Emma Andersson. Emil fördes till förhör. Han bekände att han varit behjälplig med att gömma Emmas lik. Vid den yttre besiktningen av kroppen hade man i närheten av hennes vänstra hand funnit en liten grupp av styva strån och några rundade små växtdelar. Det var en blombukett, sade Emil, som han hade plockat och lagt på den dödas bröst för att den skulle följa med ner i graven. Emma Andersson jordfästes på Lilla Harrie kyrkogård. Martin Svensson dömdes av Torna och Bara Häradsrätt ”för mord i förening med mordbrand till straffarbete på livstid, för ett annat mord likaledes till straffarbete på livstid, för mordbrand i fem särskilda fall till straffarbete i resp. 9, 3, 8, 3 och 3 år, för mened till straffarbete i 4 år samt för förfalskning till straffarbete i 2 år eller att i en bot hållas till straffarbete på livstid”. Martin Svensson avtjänade straffet på Långholmen, där han dog efter några få år. Dottern Selma och hennes man Oskar dömdes till ett års straffarbete vardera, Emil dömdes till 1 år och 7 månader. När han blev fri överraskades han av att möta en human och förstående omgivning som inte brydde sig om att han var son till mördaren Martin Svensson utan gav honom arbete och trygghet. Emil Svensson levde till hög ålder. 154
skanskamord_inlaga.indd 154
10-09-15 16.44.48
Emmas omärkta grav på Lilla Harrie kyrkogård, kransad av kärleksört. På en höjd i Veberöd låg Martin Svenssons mölla. Skogspartiet vid Ilstorp där Emmas grav anträffades. I en av tallarna hade Martin Svensson skurit ett märke i barken för att känna igen platsen. ”Jag tänkte hedra henne med en krans då och då” var hans förklaring. I dag kör Tängelsås Motocrossklubb TMX på sina banor i skogsdungen.
N 55 47 59
E 13 11 37
155
55 36 58 skanskamord_inlaga.indd 155
E 13 39 17 10-09-15 16.44.58
En alldeles ny visa om det förfärliga Veberödsdramat Ett drama som håller nästan en hel värld i spänning, och vilken saknar motstycke i senare tid. Huvudpersonen, Sveriges riddar Blåskägg, Martin Svensson, har med blodskrift ristat sitt namn i den svenska brottmålsstatistikens annaler. Melodi: Kors på Idas grav
1. Grymma, svarta illdåd komma slag i slag sådant får man höra nästan varje dag. Men vi rördes när vi hörde Martin Svenssons hemska brott. Ja, vi trodde knappast brottet var begått. 2. Tidigt har han börjat på förfelad ban’ och med lögn och svek det blev han alltid van. Ingen trodde dock det bodde sådant vilddjur i hans bröst. Att han nu är fängslad är för mången tröst. 3. Och så många som han nu har dragit med och dem alla fört mot avgrundsdjupen ned. Ty de alla som fått falla har i Martin Svensson sett den som tvingat, hotat, tubbat och förlett. 4. Mången gång har nattens himmel färgats röd utav gräslig mordbrand uti Veberöd. När det slocknar andra socknar lysas snarligt upp igen då har Martin Svensson säkert tänt på den.
5. Martin Svensson trodde kanske nog som så Ingen kan mig fälla, fri kan jag nog gå. Vem kan tänka eller skänka vanlig kvarnbrand blott ett ord handlingen med ljuset var så fiffigt gjord. 6. Men det är väl sällan någon kan gå fri eller kan bevisa fullt sitt alibi. Ty polisen med bevisen snärjer brottslingarna fast och så får då var och enom stå sitt kast. 7. Martin Svensson trodde ändå så till sist att han skulle klara sig med lögn och list. Men vad hände, sådan ände tog hans leverne till slut att han hämtades av ordningsmakten ut. 8. Knappast mordbrandsbrotten våra öron nått förr’n vi hör att han har större brott begått. Sig ej dragit för att tagit livet av en människa. Hurdant sinne kan väl Martin Svensson ha? 9. Allt som hela världen vet och just nu läst var kanhända då blott deras hemlighet. Men han tänkte om han stängde hennes mun för evighet skulle allt bli tyst och stilla – ja, vem vet. 10. Och så gick det slutligt som det därför gick. Ingenting kan döljas för rättvisans blick. Han blev tagen, järnbeslagen, och hans mördarlusta stäckt men på samma gång hans framtidsstjärna släckt.
156
skanskamord_inlaga.indd 156
10-09-15 16.45.01
11. Tusen frågor stormat fram. Men inget svar givits har på frågan: Var är Emmas grav? Man har letat, ingen vetat, man har gissat man har drömt ej den allra minsta lilla fläck man glömt. 12. Överallt i kärr och skogar har man sökt. Summan för att hitta henne har man ökt. Men omsider vad det lider yppar sonen vad han vet så blev Emmas gravplats ingen hemlighet. 13. Vi stå häpna, slagna för så hård natur, liknelse knappt finns bland skogens vilda djur. Och vårt hjärta utav smärta krymper samman när man hör dylik djuriskhet, som mänskosinnet rör. 14. Vad som mest av allt dock likväl gripit har var att sonen blev förledd utav sin far./ Han blev trugad till att ljuga han förstod ej faderns svek trodde kanske allt blott var en rolig lek. 15. Snart en gräslig brottmålsakt har nått sitt slut, och i glömskans älv det långsamt rinner ut. Långa tider sakta skrider. Martin blir bak murar gömd men hans hemska gärning blir nog aldrig glömd. Skillingtryck 1927 Hämtat ur Gläd dig du Skåning, Lennart Kjellgren, Malmö, 1960.
skanskamord_inlaga.indd 157
10-09-15 16.45.03