9789129669640

Ture Sventon

Privat-­ detektiv

mitt i centrala S­ tockholm, kan man ­i porten till ett av husen se denna skylt:

Här har landets kanske styvaste detektiv sitt kontor.

Det tråkiga är bara att han aldrig får några uppdrag.

Bara han själv vet hur skicklig han är.

Men en dag får Sventon ett besök av herr Omar, från Främre Orienten, som vill sälja honom en matta – en flygande matta! I ett slag förändras allt. Sventon blir indragen i ett ytterst farligt och spännande äventyr och den evige skurken Ville Vesslas spetsiga skor visar sig för första, men alls inte sista, gången …

Böckerna om den temmel-älskande Ture Sventon har blivit älskade av flera generationer läsare. Sven Hemmels snillrika illustrationer hör omistligt till.

Här är det allra första äventyret!

ISBN 978-91-29-66098-2

9 789129 660982

Sventon_2.indd 1

Åke Holmberg Ture Sventon Privatdetektiv

På Drottninggatan,

Ture Sventon

i öknen Åke Holmberg

08-05-06 11.36.20

Böckerna om Ture Sventon: Ture Sventon privatdetektiv, 1948 Ture Sventon i öknen, 1949 Ture Sventon i London, 1950 Ture Sventon i Paris, 1953 Ture Sventon i Stockholm, 1954 Ture Sventon och Isabella, 1955 Ture Sventon i spökhuset, 1965 Ture Sventon i varuhuset, 1968 Ture Sventon i Venedig, 1973

Rabén & Sjögren Bokförlag Box 2052 103 12 STOCKHOLM © Åke Holmberg 1949 Illustrationer av Sven Hemmel Sjätte upplagan. Första tryckningen Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2008 ISBN 978-91-29-66964-0 Rabén & Sjögren Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Ture Sventon i öknen.indd 8

08-11-05 10.36.21

Innehåll

Sventon behöver lite semester … ……………………………

Kylskåpsingenjör Hjortron ……………………………………

Korvkaka med lingonsylt … …………………………………

Sventon blir bjuden på middag i all enkelhet ……………………………………………

I en villa på Sviskonstigen … …………………………………

Sventon äter trollmiddag hos familjen Hjortron … ……………………………………………

Ett affärssamtal på Sviskonstigen ……………………………

Förberedelser till arabiska resan ………………………………

Det skuggande stadsbudet … …………………………………

T. Sventon anländer till Flen … ………………………………

En morgon på mattan … ………………………………………

En kamel har blivit stulen … …………………………………

Ture Sventon i öknen.indd 10

13 20 26 31 34 39 46 51 56 59 65 71

08-11-05 10.36.22

Spaningsarbetet börjar …………………………………………

Den hederliga pastejbagaren … ………………………………

Sventons uppgift blir allt svårare … …………………………

Herr Omar läser Ökenkuriren … ……………………………

I Muhammeds källare … ………………………………………

Muhammed anställer en nykter degblandare och en rask springgosse … ……………………

En kolossal dröm vid middagstiden …………………………

Sventon sätter sin plan i verket ……………………………

Söndagsdrömmen fraktas till oasen ………………………

Syskonen Hjortron återvänder till Kaf … ………………

En eftermiddag i oasen … …………………………………

Ture Sventon i öknen.indd 11

76 81 86 91 98 106 111 116 124 128 133

08-11-05 10.36.22

Sventon behöver lite semester

När man såg honom, skulle man knappast kunna gissa, att han var praktiserande privatdetektiv. Han gick Drottning­gatan utför, han var rätt så liten till växten, han hade en grå överrock och svarta skor. På huvudet hade han ett plommonstop. Det är ingenting märkvärdigt alls. Han kunde lika gärna vara socker­bagare eller extralärare. Massor av sockerbagare och extralärare har grå överrock och plommonstop.

Man måste nästan vara privatdetektiv själv för att kunna upptäcka att han var privatdetektiv. I så fall lade man kanske märke till att han liknade en hök, en mycket vaksam hök med genomträngande blick. Om man hade stuckit handen i hans högra rockficka, skulle man kanske ha träffat på ett svart lösskägg, och då skulle man kanske börjat misstänka, att han inte var sockerbagare. Det inträffar nämligen ytterst sällan, att en sockerbagare går Drottninggatan framåt med ett lösskägg i högra rockfickan. Om man hade stuckit handen i den vänstra rockfickan, skulle man ha träffat på en laddad tjänstepistol, och då skulle man nästan ha varit säker på att han inte var extralärare. Det är mycket ovanligt, att en extralärare går 13

Ture Sventon i öknen.indd 13

08-11-05 10.36.22

omkring med en laddad tjänstepistol i vänstra rockfickan.

Man skulle så småningom ha börjat misstänka, att man hade med en praktiserande privatdetektiv att göra – en privatdetektiv, som varit ute på något farligt uppdrag, kanske förklädd till pensionerad telefonabonnent.

Han bar en liten kartong i ena handen, och han gick in i ett av husen vid nedre Drottninggatan. Där fanns en skylt i porten, och på den skylten stod:

Han fortsatte uppför trapporna, han öppnade en dörr, på vilken stod T. Sventon, och hade man inte vetat det förut, så visste man nu, att han var Ture Sventon, den skickligaste privat­detektiven i hela landet och den ende som ägde en flygande matta.

I hans väntrum satt fullt med folk, som alla hade svåra och farliga uppdrag i beredskap åt honom. En ville, att han skulle leta reda på en kanariefågel, som flög ut genom ett 14

Ture Sventon i öknen.indd 14

08-11-05 10.36.22

vindsfönster på midsommarafton, en annan ville, att han skulle spåra upp en person med bruna skor, som senast iakttogs på Odenplan, en tredje ville att han skulle skugga en spårvagnskonduktör på linje 120. Där var så fullt med folk, att en del inte fick plats att sitta. Vid dörren stod en lång man med dystert, insjunket ansikte, som starkt misstänkte, att hans elaka granne hade stulit hans nya löständer. De hade alla farliga uppdrag i beredskap åt Sventon.

15

Ture Sventon i öknen.indd 15

08-11-05 10.36.23

Han fortsatte in i nästa rum, där hans sekreterare, fröken Jansson, satt vid sitt skrivbord. Hon hade grått hår och glas­ ögon. Hon hade alltid mycket att göra, och därför hann hon aldrig virka färdigt den grytlapp, som hon hade börjat på och som låg gömd i skrivbordslådan. ”Har det varit något särskilt?” frågade Sventon och ställde kartongen på bordet. ”Herr Omar har ringt.” ”Herr Omar?” ”Ja, herr Omar.” ”Har han ringt?” ”Ja, han har ringt.” ”På så sätt. Var är han nu?” ”I Arabiska öknen. Han har semester för tillfället. Han undrade, om inte herr Sventon ville resa ner och äta en tallrik chepchouka tillsammans med honom.” ”Jaså, han undrade det?” Sventon suckade. Han liknade en dyster hök (om man kan tänka sig en hök med plommonstop). Han tog av sig hatten och lade den bredvid kartongen. ”När ska jag få tid att äta chepchouka i Arabiska öknen?” Han drog upp sitt lösskägg ur fickan och lade det bredvid plommonstopet. ”Jag har knappast tid att äta en temla.” Han lade sin tjänstepistol bredvid skägget – en ryttarpistol från trettioåriga krigets dagar.

Alla människor har sina särskilda besynnerligheter. Det besynnerliga med T. Sventon var inte att han hade så mycket att göra. Det var bara naturligt, att den skickligaste privat­ 16

Ture Sventon i öknen.indd 16

08-11-05 10.36.23

detektiven i landet skulle ha mycket att göra. Nej, det besynnerliga med Sventon var, att han sade temla i stället för semla.

Och när han skulle säga pistol, sade han pitol och när han skulle säga konditori Rosa, sade han konditori Rota. ”Jag var inne på Rota i förbifarten och köpte ett par fyllda temlor”, sa han och öppnade kartongen. ”Vill fröken Janton sätta på lite kaffe, så äter vi var sin temla.”

Det bästa Ture Sventon visste var (fyllda) semlor, och det enda konditori i hela Stockholm, där man året om kunde köpa semlor, var konditori Rosa. Därför brukade Sventon, när han hade sina vägar förbi Rosa, kila in och köpa med sig några semlor. Ingenting är så uppfriskande, när man har mycket att göra, som en god, välgräddad, fylld semla.

Kaffet var snart färdigt, Sventon och fröken Jansson slog sig ned vid skrivbordet och åt var sin semla och drack tre koppar kaffe var. Semlorna var alldeles utmärkta: lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll. ”Sa herr Omar någonting mera?” frågade Sventon. ”Ja han sa att han tar en härlig ridtur varje dag på en kamel.

Han undrade om inte herr Sventon också ville rida.” ”Jaså, han undrade det?” sade Sventon dystert och torkade bort en liten gräddklick, som råkat fastna på näsan. Han hade alltid längtat efter att få rida på en kamel. Sventon tyckte mycket om kameler. ”Sa han någonting mera?” ”Han sa, att när han kommer tillbaka från sina ridturer, brukar han dricka sex koppar gott arabiskt kaffe i tältet.” ”Hur många?”

17

Ture Sventon i öknen.indd 17

08-11-05 10.36.24

”Sex.” ”Jaså, sex. Jag har aldrig tid att dricka mer än tre”, sade Sventon och såg dystrare ut än någonsin.

Innanför fröken Janssons rum låg privatdetektiv Sventons privata mottagningsrum. Han gick dit in och stängde dörren efter sig. Han satte sig vid skrivbordet och blundade. Då såg han för sig ett oändligt sandhav, där kamelerna skred fram på sitt allvarliga och långsamma sätt, han såg ett tält, där man åt chepchouka, den goda lättsmälta grönsaksrätten.

Ture Sventon i öknen.indd 18

08-11-05 10.36.24

”Jag behöver lite semester”, mumlade han.

Han tycke sig höra klockor ringa i höga minareter med en främmande och sällsam klang, inne i tältet drack man kaffe efter ridturen, och över alltsammans flöt solsken som smält guld. ”Jag är säker på att jag behöver lite semester!” sa han med så hög röst, att fröken Jansson öppnade dörren och frågade, om det var någonting särskilt han önskade. ”Ja! Semester!”

Fröken Jansson tyckte, att det passade utmärkt. Hon ville gärna få sina grytlappar färdiga till jul, och det var inte långt dit. Hennes syster skulle få dem till julklapp.

19

Ture Sventon i öknen.indd 19

08-11-05 10.36.24