Jan Inge Jönhill Inklusion och exklusion En distinktion som gör skillnad i det mångkulturella samhället
INKLUSION OCH EXKLUSION En distinktion som gör skillnad i det mångkulturella samhället ISBN 978-91-47-09574-2 © 2012 Författaren och Liber AB Förläggare: Emma Engdahl Redaktör: Carina Blohmé Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Illustrationer: Jonny Hallberg
Upplaga 1:1 Tryck: Sahara Printing, Egypten 2012
KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas m ellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt u pphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.
Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 http://www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01
Innehåll Förord.......................................................................................................... 5 1. Introduktion – saken, problemet och vikten av att göra skillnad...... 7 Saken och problemet ................................................................................... 7 Om distinktioner som gränssättande och om gränser som korsas........... 10 Om system som distinktioner..................................................................... 11 En distinktionens metodologi..................................................................... 12 Kognitiva och normativa distinktioner ...................................................... 14 Observatören och observatörsperspektivet................................................ 16 Kommunikationens autopoiesis ................................................................. 17 Bokens disposition ...................................................................................... 19 2. Två strukturerande principer i det globala samhället: differentiering och likhet/olikhet ............................................................. 23 Paradoxen med en enhet av skillnader och mångfald ............................... 23 Samhällets differentiering ........................................................................... 28 Från stratifikation till funktionell differentiering – eller från vertikal till horisontell differentiering ........................................................ 29 Likhet/olikhet som distinktion ................................................................... 33 Samhällets differentiering och likhet/olikhet i ett socialhistoriskt perspektiv........................................................................... 34 3. Inklusion/exklusion – en distinktion som gör skillnad ....................... 39 Distinktionen mellan inklusion och exklusion som grundantagande ..... 39 Från integrationsparadigmet till paradigmet inklusion/exklusion........... 43 Formanalys som analysverktyg ................................................................... 54 Inklusion och person, roll och identitet ..................................................... 66 Inkluderande funktionssystem och exkluderande organisationer ........... 77 Slutsatser om inklusion och exklusion ...................................................... 87
3
4. Främlingen – den obekante andre: både inkluderad och exkluderad ....................................................................... 89 Inledning...................................................................................................... 89 Främlingen – den obekante andre enligt klassisk samhällsvetenskap och i förmoderna samhällen ....................................... 95 Outsidern på insidan – det moderna samhällets obekante andre........... 109 Insidern på insidan – den bekante andre ................................................. 126 Slutsatser om den obekante andre............................................................ 135 5. Inklusion och kulturell mångfald ....................................................... 139 Det mångkulturella som realitet och som norm ..................................... 139 Problematiska identitetsmarkörer: etnicitet, nationalitet och ”ras”........ 143 Från integration och homogenitet till mångfald och heterogenitet........ 154 Identitet och härkomst – var och en är också den andre ........................ 157 Organisationskultur, förändrade kvalifikationskrav och inkludering i organisationer ..................................................................... 161 Kausaliteter – diskriminering och andra hinder för inkludering och problemet att tillskriva orsak ............................................................. 170 Två alternativ för likabehandling: diversity management versus kvotering ........................................................................................ 178 Slutord ....................................................................................................... 191 Referenser ................................................................................................. 196 Register ...................................................................................................... 212
4
Förord Arbetet med denna bok, och i synnerhet det omfattande förarbetet i form av litteraturstudier och studier av policydokument och så vidare, har delvis skett inom ramen för forskningsprojektet Mångfaldslinjer: Journalistisk produktion ur ett mångkulturellt perspektiv i Stockholm och Berlin, Södertörns hög skola 2007–2010. Projektets frågeställningar, material från dokumentationer, intervjuer med mera har rest konkreta empiriska frågor, varit inspirations källa, gett svar på vissa frågor och bidragit till att ge perspektiv. Frågorna har också fungerat som en utmaning att söka svar med hjälp av min huvudsak liga forskningsansats, den i boken presenterade och tillämpade sociologiska systemteorin. Delar av kapitel 2 knyter nära an till eller är ”återanvända” (re-cycled) från min bok Samhället som system och dess ekologiska omvärld (Jönhill 1997). Också några mindre avsnitt i andra kapitel knyter nära an till detta arbete. Några av tankegångarna i främst kapitel 3 är publicerade på engelska i min artikel ”Inclusion and exclusion – A guiding distinction to the understan ding of issues of cultural background” i den internationella tidskriften Systems Research and Behavioral Science (Jönhill 2011b). En tidigare manu skriptversion av kapitel 4 har publicerats på Digitala Vetenskapliga Arkivet (DIVA) på internet. Vissa delar av kapitel 5 har publicerats i en annan ver sion i en antologi på engelska (Jönhill 2011a). En intention med boken är att ge, i några avseenden, nya forskningsper spektiv på inklusion och exklusion och likaså på anknytande teman som främ lingen och frågor kring det mångkulturella samhället. En annan intention med boken är att den ska fungera som kurslitteratur lämplig för kurser på grundnivå på universitet och högskolor i bland annat sociologi, pedagogik, socialt arbete, media och kommunikation och i kurser med inriktning på frå gor kring arbetsliv och organisation, mångfald och globalisering, och likaså aktuella frågor om integration och samhällets sammanhållning trots hetero geniteten. Boken är också avsedd för andra som är intresserade av dessa aktu ella frågor.
5
Förord Ett tack till Östersjöstiftelsen som finansierat forskningsprojektet. Ett tack också till kollegan och projektledaren Heike Graf, docent i media och kom munikation, Södertörns högskola, för inspirerande diskussioner och stöd åt detta bokprojekt. Vidare tack till förläggarna Peter Söderholm och Emma Engdahl, Liber förlag, Malmö. Ett särskilt tack till redaktören Carina Blohmé, Liber förlag, för en mycket omsorgsfull granskning av texten. Arbetet med bokprojektet har pågått i perioder mellan annat arbete. Sammantaget har det varit tidsödande – och därför vill jag slutligen tacka min fru Inger som periodvis fått tillbringa fritid och semestertider på egen hand, medan jag varit försjunken i texter eller suttit framför datorn då ”ordinarie arbetstid” inte räckt till. I april 2012 Jan Inge Jönhill
6
1. Introduktion – saken, problemet och vikten av att göra skillnad
Saken och problemet ”Utanförskap” har under senare tid blivit ett vanligt slagord i svenska mass medier och bland politiker från vänster till höger för att beteckna alltifrån hemlösa till tillfälligt arbetslösa eller personer som inte är fullt ut socialt in tegrerade i samhället. Också i samhällsvetenskaperna används beteckningen utanförskap eller exkludering, och ibland utan att problematiseras. Utanför skap har alltmer ersatt beteckningar som fattiga eller marginaliserade. Medan till exempel hemlöshet är ett socialt problemfyllt utanförskap i en gängse och bokstavlig mening, tenderar utanförskap i en metaforisk eller symbo lisk mening att dominera i flera diskussioner. Men vad kan det egentligen betyda att vara utanför eller att inte vara inte grerad i ett samhälle där individualisering sedan länge är ett nyckelord och som dessutom de senaste decennierna kan betecknas som mångkulturellt? Hur kan man föreställa sig att man är utanför i ett globalt samhälle? Är man alltid antingen utanför eller innanför, kan man inte vara utanför i vissa soci ala kontexter och samtidigt innanför i andra? Och hur bör vi förstå åtskill naden mellan ”vi” och ”dem”? Att vissa personer och grupper och kanske i synnerhet invandrare, där flertalet har annan kulturell bakgrund än den dominerande, i olika avseenden hamnar utanför är ett socialt problemom råde i dagens samhälle, men därmed är inte sagt att vare sig att vara eller att hamna utanför måste ses som problem. Huvudsyftet med denna bok är att besvara denna typ av frågor genom att tillämpa en analysmetod som tydligt fokuserar på distinktioner och genom att tillämpa en i Skandinavien inom detta område hittills ny ansats, sociolo gisk systemteori. Systemteorin, som utvecklats av den tyske sociologen Niklas 7
1. Introduktion ... Luhmann, anknyter i flera avseenden till klassisk och modern sociologi. Den används i dag internationellt i otaliga typer av studier inom hela samhällsve tenskapen och humaniora. Ett kännemärke för systemteorin är att den utgår ifrån och använder generella begrepp mer än flertalet andra samhällsveten skapliga teorier. Men därigenom, poängteras här, kan teorin som ett tanke redskap för att nå kunskap paradoxalt nog bli mer sensibel i förhållande till den konkreta, erfarbara verkligheten. Denna bok, med fokus på inklusion och exklusion, är därmed samtidigt en konkret tillämpning av ”Luhmanns empi riskt orienterade systemteori” (rubrik i Engdahl & Larsson 2011, s. 262). Systemteorin är i grunden en kommunikationsteori. I denna studie är grundantagandet att inklusion och exklusion å ena sidan fungerar som en all mängiltig distinktion för att ange människans tillhörighet eller icke-tillhörighet till samhället som kommunikativt system. I denna mening gäller att vi alla är inkluderade såtillvida som vi kan kommunicera. Å andra sidan måste vi i normalfallet också bli inkluderade i olika sociala kontexter – i en familj, i grupper och organisationer och i synnerhet i någon av arbetslivets organi sationer – för att kunna överleva och leva. Vi förblir dock alla exkluderade från otaliga grupper och från alla organisationer som vi inte är medlemmar i, det vill säga de allra flesta organisationer i både vår närmaste omvärld och i världen. Vi kommer alltid att stå utanför i otaliga sociala kontexter, men utan att det leder till sociala problem. Tvärtom skulle det ju innebära pro blem om vi tvingades vara med i en mängd grupper och organisationer som vi inte önskar ingå i. Att det senare är fallet tvingas många människor, i syn nerhet i politiska diktaturer, konstatera. En slutsats man kan dra av detta är att distinktionen mellan inklusion och exklusion inte kan generaliseras då den relateras till enskilda personer. I det moderna differentierade samhället har vi med andra ord för personer, eller grupper, aldrig att göra med en enkel uppdelning i inkluderade och exkluderade personer, eller i ”innanförskap” och utanförskap. Inom samhällsvetenskaperna har länge det motsatta antagandet gällt. Integration har varit ett nyckelord, det vill säga man har antagit att vi alla måste vara ”innanför” eller på något sätt medlemmar i samhället, dels för att samhället ska fungera, dels för att vi som enskilda ska kunna överleva och
8
1. Introduktion ... leva under goda förhållanden. Som jag tar upp i kapitel 3 kan vi utifrån den analys som presenteras här tala om ett paradigmskifte från integrationsparadigmet till paradigmet inklusion och exklusion. I boken visas alltså att vi alla som enskilda personer i olika avseenden både är inkluderade och exkluderade. Att vara exkluderad kan, men måste inte, vara socialt problemfyllt. Den historiskt ofta skildrade främlingen är ett exempel på detta. Dagligen möter vi obekanta andra och vi är själva en obe kant andre för ett flertal personer i otaliga möten eller situationer i det mång kulturella globala samhället. En konklusion av detta är att vi som samhällsvetare bör skilja mellan å ena sidan observerade sakförhållanden och å andra sidan sociala och sam hälleliga problem. Hur kan man visa detta? Distinktionen mellan inklusion och exklusion är alltså en fråga om att tillhöra eller inte tillhöra sociala system, eller med andra ord att befinna sig innanför eller utanför samhället eller dess olika delar. Vi ingår i eller ingår inte i samhällets funktionsorienterade system, såsom ekonomin, utbildningssystemet, religionen, konsten eller i några av myriaderna av grupper, organisationer eller nätverk. Vi kan ha för väntningar på att bli inkluderade i flera olika delsystem och våra förvänt ningar kan alltid vara mer eller mindre realistiska. För att exemplifiera: Sedan länge ställs ofta stora krav på utbildning och samtidigt på arbetslivserfaren het, då man söker en anställning. Om man förväntar sig att få en viss anställ ning trots att man kanske inte uppfyller viktiga krav i förhållande till andra sökande, kan man säga att man chansar. Att då misslyckas kan vara en fråga för den enskilde, och andra kan iaktta detta som ett faktum, ett sakförhål lande. Iakttagaren, kollegan, vännen eller den närstående kanske uttrycker sin empati, ett beklagande och ett ”Bättre tur nästa gång!”. Men detta kan inte sägas vara ett socialt och samhälleligt problem. Om man däremot har goda skäl att förvänta sig att få en anställning, eller åtminstone få komma i fråga för till exempel en anställningsintervju, och det inte sker och då orsaken kan antas vara diskriminering, är det inte endast en sak för den enskilde utan ett socialt och samhälleligt problem. Både det ena och det andra fallet kan motivera forskning, samtidigt som det är viktigt att observera skillnaden mellan dessa två olika utgångspunkter.
9
1. Introduktion ... Inklusion och exklusion handlar i en övergripande mening om förhål landet mellan människan och samhället. Det motiverar bokens samhällste oretiska perspektiv, det vill säga att analysen till stor del sker på makronivå.
Om distinktioner som gränssättande och om gränser som korsas I sociologin har rummet eller platsen diskuterats sedan klassikerna, och då i synnerhet Georg Simmels studier. Även Simmels lilla text om främlingen (som jag tar upp i kapitel 4) ingår för övrigt i ett avsnitt om rummet som ordning i Simmels kända samlingsverk i sociologi. Inom modern sociologi har intresset för rummet eller platsen minskat till förmån för frågor med tidsanknytning. Ett skäl till detta är de allt snabbare förändringarna i sam hället och i våra sociala relationer. Tidsdimensionen förblir viktig. Men sedan slutet av 1990-talet har flera samhällsvetare åter börjat diskutera rummet eller platsen. Platsen som bostadsort; härkomstens betydelse för personers och gruppers sociala villkor; bostadssegregation och diskriminering på grund av etnisk eller nationell härkomst, är teman och nyckelord för sociala pro blem knutna till platser. Och i förbindelse med frågor kring globalisering diskuteras det territoriellas kvarvarande roll. Men det är inte rummet eller platsen som sådan som ger mening i ana lysen av sådana förhållanden, utan som ordning och som gränssättare. Detta gäller för övrigt redan hos Simmel. I introduktionen till ett temanummer om gränser i European Journal of Social Theory skriver Chris Rumford (2006) om det förnyade intresset för rummet i termer av den ”rumsliga vändning en”. Men som Rumford påpekar handlar den nyare diskussionen om det rumsliga främst om just gränser. Resandet och nåbarheten över hela jorden har ökat starkt. I Europa blev detta särskilt tydligt efter Berlin-murens fall 1989 och därmed raserandet av gränsen mellan ”öst och väst”. Med utveck lingen av Europeiska unionen har det för många blivit lättare att passera nationella gränser. Men samtidigt kan man iaktta tendenser till ökat gräns sättande i termer av ökad differentiering, och i en generell mening kan man inte säga att gränser som korsas eller inte korsas i bokstavlig eller i symbolisk mening betyder mindre i dag (Rumford 2006). Rumford visar hur gränser 10
1. Introduktion ... också är viktiga för bland annat nätverksteorin, som för övrigt brukar ses som en gränsöverskridande ansats. Den rumsliga vändningen, poängterar Rumford, har medfört att flera sam hällsvetare i första hand har studerat rummet och i andra hand gränser, i stället för tvärtom. Ur ett kosmopolitiskt perspektiv, poängterar han, bör vi generellt tillämpa ”gränstänkande” eftersom alla gränser och varje gränsöverskridande är konstitutivt för sociala relationer och insikten i detta hjälper oss att orien tera oss i världen (Rumford 2006:167). Det är en grundtanke som är helt i linje med fokuseringen på system som distinktioner i denna bok.
Om system som distinktioner Vad menas med system? System är i Luhmanns sociologiska teoriansats med viss förenkling ett annat ord för kontext, där kontexten uppvisar vissa spe cifika kännetecken. Kontexten är en konstruktion av oss som observatörer. Det vi väljer att beteckna som en given kontext – såsom den eller den gruppen, organisationen, kommunikationen, konflikten vid ett möte och så vidare – är något som skiljer en kontext från det som inte tillhör den. Vi måste kunna motivera hur gränserna för kontexten sätts. System definieras närmare bestämt som en distinktion mellan system och dess omvärld. Systemet betecknar det som är innanför och omvärlden är det som är utanför. Men för att beteckna något, händelser eller fenomen, måste det finnas någon som observerar, en observatör; system förutsätter observa törer och observatörens perspektiv. (Jag återkommer till begreppet observatör längre fram i detta kapitel.) Vi har dessutom alltid att göra med tids- och rumsaspekter och därmed en bestämd situation. För att kunna befinna sig innanför, måste alltid en gräns korsas eller passeras. System är i detta teoriperspektiv inte liktydiga med strukturer. Struktu rer bestämmer inte hur personer eller organisationer handlar och kommu nicerar, utan sätter gränser eller ramar för handlande och kommunikation. I systemteorin ses strukturer inte som determinerande, utan strukturer ger förutsättningarna för handlande och kommunikation. Om de givna förut sättningarna är starkt begränsande kan vi säga att strukturer inskränker.
11
1. Introduktion ... För att ge ett exempel: Migration handlar, som Saskia Sassen (2008) poängterar, inte bara om enskilda migranters, alltså individers, beslut att flyt ta, utan det är ett beslut av en person eller familj som grundats på beslut av andra. I synnerhet politiska beslut eller konsekvenser av beslut i enskilda sta ter bidrar till att motivera eller att tvinga människor att flytta. Det är med andra ord politiska organisationssystem som väljer att skapa hinder för per soner och därmed ge incitament för migration. Därmed är inte sagt att struk turer determinerar migrationen, utan att strukturella betingelser formar de begränsade valmöjligheter som ges för personer som står inför beslutet att migrera.
En distinktionens metodologi In fact, what we mean by information – the elementary unit of information – is a difference which makes a difference. (Bateson 1973:428)
Då vi kommunicerar något börjar vi alltså med att göra skillnad. Analytiskt uttryckt: Varje enskild kommunikation börjar med en och samma aktivitet eller operation, någon gör en distinktion; vi observerar och säger till exempel att det är varmt ute underförstått genom att skilja det från kallt, att en person har rött hår och inte blont; vi läser och observerar att den eller den personen har, eller har inte, en färdig utbildning som krävs för den eller den anställ ningen och så vidare. Uttryckt med neurobiologen Humberto Maturanas ord: ”Den grundläggande kognitiva operation som vi utför som observatörer är distinktionen” (Maturana 1981:23). Att göra skillnad är med andra ord, enligt detta antagande, en aktiv handling eller operation och det mest primära vi gör som observatörer. Att göra skillnad i denna mening för att nå kunskap m otiverar sig själv i en ständigt pågående process; någon annan eller yttre motivering be hövs inte. Eller som kulturantropologen, kommunikationsteoretikern med mera Gregory Bateson formulerar det: Det är distinktionen som gör skillnad. Därmed har jag gett en förklaring till denna boks titel.
12
1. Introduktion ... Med logikern George Spencer Browns (1969) uttryck består en observation av att ett kontinuum information avbryts av någon (observatören själv eller någon i dennes omvärld) som gör en distinktion mellan något som observeras och dess bakgrund. Vi kan som exempel ta att vi observerar att nu är det inte längre ljust ute, utan mörkt. Utifrån våra erfarenheter och konventioner faststäl ler vi att nu är det mörkt. Det gör vi vid en tidpunkt då ljuset blivit allt svagare och skymningen, som en del i ett kontinuum, har fallit. Observatören relaterar sig till något, vilket är det som betecknas (en indikation), och samtidigt skiljs det betecknade från bakgrunden och det sker med hjälp av en distinktion (Spencer Brown 1969). Med hjälp av denna initiala indikation byggs en identitet upp genom upprepningar av samma slags operationer. En identitet är således en sym bolisk generalisering av en uppsättning distinktioner, eller en enhet av differen ser. Att den är symbolisk betyder här att det är en form som markerar tecken, främst språkliga tecken. Att det är en generalisering betyder att det kräver flera upprepade operationer eller att det har giltighet för ett stort antal situationer och/eller analysnivåer. Dessutom impliceras alltid en referens till en observatör. Sociologin förblir en empirisk vetenskap såtillvida att den befattar sig med den sociala realiteten, men vi kan endast bidra med kunskap om den med hjälp av begreppsliga distinktioner och en teori som redskap. Våra val handlar om vilka slags distinktioner som är lämpliga att använda. Som obser vatörer motiveras vi av ett kunskapsintresse, och det betyder att vi använder kognitiva distinktioner. Vi konstruerar en realitet och därmed också identiteter med hjälp av differenser. Det är en kreativ paradox. I all kommunikation formas identiteter genom upprepningar av markerade distinktioner. Men samtidigt är det med hjälp av distinktioner som identiteter kan genereras. Att använda en konstruktivistisk ansats betyder alltså att starta med distinktioner. Därmed är också sagt att våra konstruktioner avser realiteten och förhåller sig till realiteten. I denna mening är konstruktivismen en realistisk kunskapssyn. Bruket av distinktioner i denna mening är nära knutet till modern kunskaps teori och kognitiv teori. En klassisk föregångare är Ferdinand de Saussure, en av den moderna lingvistikens grundare. Enligt Saussures allmänna språkteori byggs det betydelsebärande i våra ord upp av nära sammanbundna distinktio ner. Distinktionen som enhet är också viktig. Med referens till Saussure kan vi säga att differens inte bara särskiljer, utan också förbinder (Jönhill 1997). 13
1. Introduktion ...
Kognitiva och normativa distinktioner Som enskilda personer använder vi oss i våra dagliga kommunikationer också av normativa distinktioner, det vill säga distinktioner knutna till normer och värden. Normer handlar i sista hand om moraliska distinktioner, eller kort sagt syftar de till att göra skillnad mellan bra och dåligt. Att bryta mot en moralnorm betyder att passera gränsen mellan respekt och brist på respekt eller missaktning av en annan person eller av en grupp människor. Som samhällsvetare bör vi, om vi följer till exempel Max Weber och modern vetenskapsteori med Karl Popper (Weber 1977[1919]; Popper 1959), hålla oss till kognitivt motiverade distinktioner eller kognitiva former då vi konstruerar våra antaganden. Dessa skiljer sig följaktligen från normativa distinktioner, inklusive moralnormer, det vill säga normativt särskiljande i negativ, nedsättande eller diskriminerande mening. Hur skiljer sig då kognitivt motiverade distinktioner, med andra ord sär skiljande för att nå kunskap, från särskiljande i normativ mening? Det ska understrykas att en analys som startar med differenser inte i sig främjar soci ala skillnader. Om till exempel en viss etnisk eller nationell grupp anges eller markeras som skillnad, på basis av just sin etniska eller nationella härkomst, betyder det inte att den därmed tillskrivs en särskild moralisk kvalitet, och närmare bestämt i missaktande eller nedvärderande betydelse. Detsamma gäller tillskrivandet av skillnader mellan kön. Den som nedvärderar kvinnor (eller män) tillskriver den ena sidan av differensen lägre moralisk kvalitet. Själva särskiljandet, det förhållande att man gör skillnad, eller med andra ord distinktionen som form, anger däremot inte moraliska värden. Den metodologiska utgångspunkten i differenser som former motiverar självfal let inte vilka differenser som helst. Vetenskapsinterna kriterier måste avgö ra i varje enskilt fall. Forskningsansatsen i denna bok är i grunden deskriptiv, till skillnad från normativ. Med en normativ forskningsansats antar man att samhällsveta rens huvuduppgift är att bidra till det goda samhället eller, rättare sagt, det man tror är den goda eller rätta samhällsutvecklingen eller det bästa för sam hällets fortbestånd. Ett huvudproblem med en sådan ansats, menar jag, är att samhällsvetaren därmed påtar sig uppgiften att värdera vad som är den ”rätta” samhällsutvecklingen, de ”rätta” normerna och så vidare. Om man 14
1. Introduktion ... till exempel som samhällsvetare diskuterar frågan om kulturell mångfald och integration, bör man om man anser sig ha en normativ ansats kunna ge den rätta måttstocken för integration. Med den systemteoretiska ansatsen som analysredskap menar jag alltså, liksom Weber och en lång samhällsveten skaplig tanketradition före och efter honom, att man som samhällsvetare måste avstå från detta.1 I rollen som medborgare kan man däremot ha anled ning att föra fram den ena eller den andra uppfattningen. En helt annan sak är att sociologin är väl ämnad att analysera förekomsten av normativt hävdade differenser och att analysera hur sociala strukturer och former kan utjämna eller tvärtom främja sådana skillnader. Vissa normativa differenser är också konstitutiva för bestämda samhällsformer. Därvid skiljer sig (alltså åter en differens!) i synnerhet de stratifierade samhällena från det moderna. Ur ett normativt perspektiv kan läsare nu ställa frågan: Hur förhåller sig författaren till normer? Mitt korta svar är att utifrån det sociologiska teori perspektivet i denna bok kan det moderna samhället inte fungera om det skulle baseras på starka normer och värden, i fråga om beteenden, relatio ner mellan människor, politiska eller religiösa värderingar och så vidare. Krav på assimilation eller integration till, som man hävdar, gemensamma kultu rella värden kan således endast resultera i kraftigt ökade konflikter. I stället är antagandet att ett minimum av normativa grundprinciper i detta fall är till fördel för samhällets fortbestånd. Samhället och sociala möten kan självfallet inte fungera utan normer. Men flertalet normer är i det moderna samhället relaterade till rättssystemet i form av lagar och rättspraxis. Normer som är viktiga för samhället och för oss som enskilda, såsom respekten för allas lika värde och för demokratin, är knutna till rättssystemet respektive politiken, alltså två av samhällets funk tionssystem. Respekt för andras lika värde tillhör de urgamla eller arketypis ka normerna för möten mellan obekanta, om än det ständigt brutits mot denna norm. Respekt för den andre kan i dag forma ett egenvärde. Det hand lar inte om att söka konsensus, samförstånd i vid mening, men kanske i situ ationen. Som egenvärde kan respekt för den andre pragmatiskt sett sägas ha 1 Om skillnaden mellan en normativ och en deskriptiv forskningsansats vid forskning kring mångfaldsfrågor inom området media och kommunikation, se Graf & Jönhill 2011.
15
1. Introduktion ... funktionen att främja fortsatt kommunikation (Jönhill 1997). Ett egenvär de är en typ av stabilt värde som vilar på sig själv. I det moderna samhället fungerar på samma sätt också demokratin som ett egenvärde.
Observatören och observatörsperspektivet Hur kan vi observera och beskriva vad det betyder att vara innanför eller ut anför i olika avseenden i samhället? Hur kan vi observera samhället som en global enhet som samtidigt präglas av mångfald? Hur kan vi iaktta betydelsen av etnisk eller nationell härkomst i fråga om vår identitet? Och hur bör vi observera den obekante i dagens samhälle, den i historiska källor omskrivne främlingen? Och så vidare. Det är tydligt att samhällsvetenskaplig teori till handahåller flera sätt att göra distinktioner, och i förlängningen flera olika teoriperspektiv, då vi vill observera olika fenomen för att kunna besvara så dana frågeställningar. Den fenomenologiskt orienterade sociologen Alfred Schütz var en av före gångarna till observatörsteorin. Enligt Schütz utvecklar samhällsvetaren observationer och konstruktioner av andra ordningen, till skillnad från våra vardagliga common sense-observationer som är observationer av första ord ningen. I vår vardag iakttar vi i första hand fenomenen direkt, medan sam hällsvetaren väsentligen observerar andras observationer av fenomenen (Schütz 1953). I Schütz fenomenologiska ansats ses common sense-tänkandet som en del av en värld av personliga erfarenheter, som också utgör en ”inter subjektiv kulturell värld” (Schütz 1953:10) eller med andra ord ”livsvärlden”. För samhällsvetaren gäller däremot att han eller hon ”inte är en partner i interaktionsmönstren”; hon är med andra ord ”inte involverad i de obser verades situation” (Schütz 1953:36). Denna metodologiska ansats, som bidrar till välbehövlig distans i våra analyser, utvecklar Luhmann, med stöd av kybernetikern Heinz von Foerster, sociologiskt i flera avseenden (Jönhill 1997). Men huvudprincipen, distinktionen mellan observationer av första och andra ordningen, finns alltså redan hos Schütz. Ur en annan synvinkel kan man tillägga att observatörsperspektivet utgår från grundtanken att vi vinner ny kunskap om samhället och om människans förhållande till samhället genom att ”backa” ett steg och inse att vi bör börja 16
1. Introduktion ... med att observera, och därmed samtidigt reflektera över, hur vi som sam hällsvetare observerar olika fenomen. I denna bok gäller det först och främst social tillhörighet, eller betydelsen av att befinna sig innanför respektive utanför. Uttryckt med den ansatsen observerar vi här i första hand andras observationer av inklusion och exklusion. En komplex förståelse förutsätter att problemställningen också knyts till och observeras i sin samhälleliga kontext. Som observatörer observerar vi funktionsorienterade system, såsom ekonomin, vetenskapen, politiken, religionen, eller organisationer, grupper eller interaktioner och deras respektive omvärldar. Personer är i detta per spektiv adressater i system. Oavsett om vi väljer att börja med vad man kan kalla teoritraditionen, eller om vi gör egna empiriska undersökningar i form av intervjuer och så vidare, har vi alltså i första hand att göra med andras observationer. Detta gäller inom samhällsvetenskapen i allmänhet och för sociologin i synnerhet och oavsett vad vi studerar. Vi observerar alltid i första hand andras observationer. Detta antagande går ofta under beteckningen observationer av andra ordningen (Foerster 1981).
Kommunikationens autopoiesis Kommunikation är ett annat grundbegrepp i denna studie. Det baseras på antagandet att handlande kan observeras och analyseras som kommunika tion. Här ingår i sin tur ett antagande om att i synnerhet språket är en grund för allt handlande, liksom för bland andra John Austin (1962) och Jürgen Habermas (1984). Den som utför något, operatören eller aktören, försvinner inte i kommunikationsteorin. (För en närmare belysning, se Jönhill 1997.) All kommunikation försiggår inom ramen för en kontext och i en bestämd situation. Det betyder, som nämnts, att all kommunikation försiggår inom system. En kommunikation är, enligt Luhmanns definition, en tredelad dis tinktion mellan information, meddelande och förståelse. Om något av dessa tre element saknas, kan inte en enskild kommunikation lyckas. Informatio nen är kommunikationens vad; meddelandet är kommunikationens hur och varför (Tække & Paulsen 2010). Analytiskt sett börjar varje kommunikation med ett meddelande, ett budskap. Operativt sett, det vill säga i praxis, star tar en kommunikation alltid med en information. Informationen som bär 17
1. Introduktion ... mening måste först göras till ett meddelande för att förståelse (i en elemen tär mening) ska kunna nås. Men först i och med förståelsen fullbordas den enskilda kommunikationen. Förståelse uppnås då meddelandet och infor mationen kan hållas isär och samtidigt relateras till varandra (Baecker 1992). Som process och system fullbordas emellertid aldrig kommunikationen. I normalfallet genererar varje kommunikation en ny kommunikation. För ståelsen är situativ och reser permanent nya frågor, bidrar till nya observa tioner (som själva också är nya händelser) och så vidare. Nya händelser ger som information upphov till nya meddelanden och så fortsätter det, i en ständig cirkelrörelse. Som en sådan strukturerad selektiv process, som i prin cip permanent ger upphov till nya selektioner, är kommunikation endast möjlig som process som reproducerar sig själv – den är självreferentiell, eller med en annan term autopoietisk (Luhmann 1984a). Figur 1.1 återger kom munikationens autopoiesis. (S)
(R) Information + meddelande + förståelse
Figur 1.1. Kommunikationens autopoiesis. Den ”klassiska” informationsteorin och kybernetiken utgick från stimulus–respons-schemat (S–R-schemat) och kompletterade det med en feedback-slinga. Därmed var en nyskapande cirkulär grundprincip utvecklad (Jönhill 1997). Principen beskriver förhållanden i levande, informationsbärande system och i tekniskt konstruerade system som producerar och reproducerar sig själva, givet vissa grundbetingelser. Att kommunikation är autopoietisk betyder alltså att den har egenskapen att hela tiden fortgå, medan handlande däremot antas ha en början och ett slut.
Förståelse ska i detta sammanhang ses i en elementär mening och innefattar till exempel möjligheten att vara oenig med vad avsändaren menar, men att i alla fall förstå innehållet. Den tidigare ofta använda transmissionsmodellen, med ett budskap som ska överföras till en mottagare, är alltför förenklad och beaktar inte att varje steg i en kommunikation baseras på selektion, där man har olika valmöjligheter. Det globala samhällssystemet kan betraktas som ett övergripande kommunikativt system, som i sin tur består av ett flertal funk 18
1. Introduktion ... tionssystem och myriader av organisationer, nätverk, grupper och så vidare, och som alla baseras på kommunikation.
Bokens disposition I kapitel 2 tar jag upp den samhällsteoretiska kontext som gäller för bokens tema. Differentiering och distinktionen mellan likhet och olikhet är två vik tiga strukturerande principer i det moderna samhället. Dessa principer skiljer vårt samhälle från tidigare samhällen. Och i stället för tidigare samhällens dominans för hierarkier, är förhållandena mellan funktionsorienterade system – som ekonomi, politik, utbildningssystem, vetenskap och religion i det moderna samhället – primärt icke-hierarkiska. Skillnaden mellan det moderna samhällets funktionella differentiering och det tidigare samhällets stratifierade differentiering illustreras som en skillnad mellan horisontell och vertikal differentiering. Skillnaden mellan likhet och olikhet, i fråga om tillgång till resurser, makt och så vidare eller helt enkelt chanser att kunna kommunicera, är ett andra särskiljande kän netecken på olika samhällen genom historien. Likhet i det moderna samhäl let betyder likhet i förutsättningarna. Och i dagens globala, mångkulturella samhälle är likhet i förutsättningarna också en förutsättning för att samhäl let ska kunna fungera utan å ena sidan krav på stark integration eller å andra sidan omstörtande konflikter. Kapitel 3 är huvudkapitlet om inklusion/exklusion – en distinktion som gör skillnad. Medan man fram till nyligen angett integration som nyckelord eller paradigm i relationen mellan människan och samhället kan vi, vilket visas i kapitlet, i stället förstå denna relation i olika avseenden i termer av inklusion och exklusion. Efter att olika användningar av termerna inklusion och exklu sion och grundbegrepp som social identitet, roll(-funktion) och medlemskap har tagits upp, visas hur inklusion och exklusion fungerar som en central dis tinktion för att ange personers tillhörighet till sociala system. Med hjälp av denna distinktion kan man således förstå relationen mellan människan och olika sociala system, alltifrån enskilda möten och situationer i grupper till de i det moderna samhället oundgängliga organisationerna och till funktions system som ekonomin, politiken, utbildningssystemet och så vidare. 19
1. Introduktion ... För att åskådliggöra hur förhållandet mellan inklusion och exklusion ver kar i praktiken tillämpas formanalys. Klassiker som Karl Marx och Simmel använde formanalys. Ett annat exempel är Wittgensteins så kallade sannings tabell, som nyligen tagits upp i sociologin av Howard S. Becker. En vidare utveckling av sanningstabellen används i form av figurer i denna bok. Det är den brittiske logikern Spencer Browns formanalys som sätter fokus just på olika typer av distinktioner mellan ett ”innanför” och ett ”utanför” som kan observeras empiriskt. Formanalysen ger oss på så sätt ett verktyg för att vi lättare ska kunna beskriva hur centrala distinktioner gör skillnad i olika sociala kontexter. Norbert Elias kända analys av etablerade och outsiders i ett bostadsområde i Storbritannien i slutet av 1950-talet används som ett belysande exempel på att relationen mellan inkluderade och exkluderade är situationsbunden och partiell. Vi är alla inkluderade i samhället som kom munikativt system så länge vi har förmågan att kommunicera. Samhällets funktionssystem verkar likaså inkluderande, medan organisationer tvärtom fungerar exkluderande och mot våra normala förväntningar; vi är exklude rade från alla de otaliga organisationer som vi inte är medlemmar i. Organisationer har dessutom en strukturellt betingad förmåga att kunna diskriminera. I kapitlet diskuterar jag bland annat också hur vi inkluderas i olika roller, som till exempel publik eller utövare, och jag kommer in på frågan hur inklusion och exklusion kan verka singulärt eller tvärtom kumu lativt, det vill säga leda in i onda cirklar. Kapitel 4 är en studie av främlingen eller den obekante andre. Främlingen tas upp genom nedslag i alltifrån historiska källor och kulturantropologi till politisk filosofi och sociologi fram till i dag. Den moderne främlingen ingår, som Rudolf Stichweh visat, i en annan semantik än i förmoderna samhäl len, vilket är särskilt tydligt från amerikansk horisont. Han eller hon är, med den amerikanska språksociologen Lesley Harmans uttryck ”an outsider on the inside”, det vill säga samtidigt både exkluderad och inkluderad, och denne främling är inte heller en avvikare i det moderna urbana livet. Främ lingen, visar jag, ses i dag i normalfallet i det mångkulturella, globala sam hället inte normativt som fientlig eller av mindre värde, utan i första hand neutralt som den obekante andre. Medan bokens analyser i övriga kapitel till stor del sker på makro- och organisationsnivåerna, är den obekante en 20
1. Introduktion ... figur i sociala möten mellan närvarande i rummet. I detta kapitel flyttas därför huvudfokus till interaktions- eller mikronivån. Betingelserna för hur främlingen eller den obekante andre kommunicerar och handlar i olika kon texter är dock, som jag visar i kapitlets inledning, fastlagda som en del av den sociala strukturen i såväl förmoderna samhällen som det moderna samhället. I kapitel 5 står centrala aspekter på huvudfrågan om inklusion och kulturell mångfald i fokus. Jag inleder med att diskutera det mångkulturella som realitet och som norm, och paradoxen med den samtidigt ökade accen tueringen av kulturell mångfald och det förhållande att vi lever i ett globalt samhälle. Därefter kommer jag in på problematiska identitetsmarkörer som etnicitet, nationalitet och ”ras”. Olikhet knuten till etnisk eller nationell här komst formar en del av personers identitet, men i dagens samhälle har vi flera identiteter knutna till våra olika roller i arbetsliv, familj och så vidare. Sedan skisseras en om inte socialhistorisk, så i varje fall retorisk utveck lingstendens som kan observeras de senaste 150–200 åren, nämligen från social och kulturell mångfald och heterogenitet mot integration och homo genitet, och sedan åter mot mångfald och heterogenitet. Jag poängterar därefter den kulturantropologiska och sociologiska grundtanken att dis tinktionen mellan vi och dem i första hand måste ses som pragmatisk och kognitiv. Med andra ord: För att man ska kunna tala om några som ”vi”, måste det finnas några som utgör ”de andra”. Kulturell mångfald och migrationsbakgrund kan ses som hinder eller tvärtom som möjligheter för inkludering i arbetsorganisationer.2 Det hänger samman bland annat med betoningen på organisationskultur och med för ändringarna av kvalifikationskrav i arbetslivet. Orsakssammanhangen kring olika hinder för inkludering är komplexa, men diskriminering är uppen bart ett omfattande problem. Avslutningsvis analyserar jag två alternativ att hantera mångfald, dels kvoteringsprincipen och problemen med kvotering, dels den i dag globalt utbredda organisations- och ledningsstrategin diversity 2 Med ”arbetsorganisationer” avser jag helt enkelt moderna organisationer vars verk samhet baseras på lönearbete, det vill säga företag och offentliga organisationer. Närmast synonymt använder jag också termen ”arbetslivets organisationer”. Detta till skillnad från ideella organisationer och andra former av organiserade verksamheter.
21
1. Introduktion ... management. Enligt den senare bör olikhet i fråga om kulturell bakgrund, kön, ålder och så vidare betraktas som tillgång. Med diversity management riktas fokus mot social och kulturell kompetens, som varianter av kommu nikativ kompetens, vid sidan av gängse formella kvalifikationskriterier i sam band med rekrytering, teambyggande och så vidare. Problematiken kring kul turell mångfald och migrationsbakgrund belyses bland annat med hjälp av empiriskt material från ett forskningsprojekt om journalister med invand rarbakgrund. Boken avslutas med några reflektioner och slutord.
En förkortning Av praktiska skäl skrivs på flera ställen uttrycket ”distinktionen mellan” som ett snedstreck. ”Inklusion/exklusion” ska alltså läsas som en förkortning av ”distinktionen mellan inklusion och exklusion”.
22
Inklusion och exklusion – en distinktion som gör skillnad i det mångkulturella samhället Är social integration möjlig – eller ens önskvärd? I den här boken argumenteras för ett paradigmskifte inom samhällsvetenskapen – från den tidigare dominerande tanken om social integration till ett fokus på inklusion/exklusion. Det handlar nämligen om att vi alla kontinuerligt ingår i samhället, men samtidigt är antingen inkluderade i eller exkluderade ur ett otal olika delar i samhället. Vårt samhälle skiljer sig från tidigare samhällen genom att inte ha en vertikal (uppifrån-och-ned) skiktning av samhället som helhet, utan en funktionell differentiering. Författaren visar hur man kan ha stor nytta av formanalys och systemteori i studiet av samhället. Han tar också upp paradoxen att vi å ena sidan har att göra med en global värld – en enda värld, en kommunikativ enhet – och å andra sidan en mosaik av sociala nätverk och grupper som präglas av skillnader och mångfald. Hur går det ihop? Det här är en bok för dig som vill ta del av sociologiska perspektiv på, och reflektera kring vad som menas med, likhet respektive olikhet och vad det innebär att vara delaktig i sociala sammanhang respektive leva i ”utanförskap”. Vem är till exempel ”främling” i ett globalt, mångkulturellt samhälle? Och hur kan samhället hantera mångfaldsfrågor? Jan Inge Jönhill är docent i sociologi vid Institutionen för humaniora, utbildningsoch samhällsvetenskap, Örebro universitet. Han arbetar också med forskning vid Institutionen för kultur och kommunikation, Södertörns högskola. Jönhill forskar sedan flera år med inriktning på organisation och ledning och frågor kring inklusion/exklusion och kulturell mångfald.
Best.nr 47-09574-2
Tryck.nr 47-09574-2-00