9789176970157

Page 1


Copyright © Monica Walldén och David Widlund 2016 Utgiven av Hoi förlag 2016 www.hoi.se info@hoi.se Formgivning omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Formgivning inlaga: Cecilia Pettersson, Pica Pica Design Foto inlaga: David Widlund (om inget annat uppges) ISBN: 978-91-7697-015-7 Tryckt hos ScandBook, Falun 2016


INNEHÅLL FÖRORD

9

PROLOG

11

1. TIDIG BARNDOM 1963–1970

14

2. SKOLTIDEN 1970–1981

24

3. UT I VUXENLIVET 1981–1982

38

4. FAMILJELYCKA OCH STÖLDER 1982–1986

48

5. NYA AFFÄRSIDÉER 1986–1993

56

6. DE FÖRSTA BRÄNDERNA 1993–1997

70

7. EN TRASIG FAMILJ 1997–2003

81

8. HELIGA TREFALDIGHETS KYRKA 2003

93

9. NILS HOLGERSSONGÅRDEN OCH KYRKAN I VÄSTRA VEMMENHÖG 2004

114

10. FRÅN MORDBRÄNNARE TILL STATSTERRORIST 2005

142

11. DALARNA 2005

153

12. SIMRISHAMN 2008

167

13. YSTAD 2008

187

14. HAMMENHÖG OCH YSTAD 2009–2010

199

15. BOLLHUSGATAN 8 I YSTAD 2010

216

16. GÄRNINGSMANNAPROFILER

239

17. ETT MISSLYCKANDE AV RÄTTSVÄSENDET

256

FÖRFATTARNAS TACK APPENDIX: SANNOLIKHETSBERÄKNINGAR GRYNINGSPYROMANENS MISSTÄNKTA BRÄNDER BROTTSREGISTER KÄLLFÖRTECKNING

287 289 292 314 319



FÖRORD Ett frö till denna bok såddes vid en konferens i Köpenhamn våren 2007. En åklagare som hade arbetat med en del av de bränder Gryningspyromanen har varit misstänkt för, höll ett föredrag. Under föredraget uppstod frågan vad rättsväsendet gjorde för fel då den misstänkte mordbrännaren Ulf Borgström kunde frias om och om igen och vad som orsakat hans hat. Dessutom kändes det som om det fanns mycket att lära av alla dessa händelser och en historia att berätta. Varför har han valt att elda? Researchen för denna bok, som pågått under åren 2010 till 2016, har varit mycket omfattande. Tusentals sidor med material har inhämtats och mängder av intervjuer har gjorts. Ulf Borgström har inte dömts för alla de bränder vi skriver om. De flesta har han enbart varit misstänkt för. Gryningspyromanen blev ett begrepp först 2004, men Ulf Borgström inledde sin brottsliga bana långt före det. Det förtjänar att understrykas att även om hela Skåne och en stor del av Sverige sätter likhetstecken mellan skåningen Ulf Borgström och Gryningspyromanen, så har Ulf Borgström endast fällts för två försök till mordbrand samt en grov mordbrand. Han har också dömts för en uppsjö andra brott, men inte för några fler bränder. 9


Vi har tyvärr inte fått Ulf Borgströms egen berättelse. Vi har inte träffat honom personligen. Trots flera förfrågningar har han avböjt att medverka i denna bok. Men vi har kartlagt hans färd genom livet. Ulf Borgström går under benämningen Gryningspyromanen eftersom de flesta bränder han har varit misstänkt för att ha anlagt startade i just gryningen. Dock är han inte en pyroman utan en mordbrännare. Juni 2016 David Widlund och Monica Walldén

10


PROLOG Ulf Borgström är på uselt humör denna kalla och snöiga vinterdag. Det är den 1 december 2010 och socialtjänsten har nekat honom bostad. Nu är han som vanligt på väg till Frälsningsarmén i Ystad för att äta sopplunch och kanske köpa sig en dunjacka. De två poliser som möter honom där känner genast igen mannen i de slitna byxorna, grova vandringskängorna och det spretiga otvättade skägget. Deras uppdrag är att ge honom ett delgivningskvitto med böter på 2 000 kronor för att han inte infunnit sig på en rättegång där han åtalats för narkotikabrott och våldsamt motstånd mot tjänsteman. Ulf Borgström vägrar att skriva under och skriker: ”Ska ni komma hit och tracka mig era jävlar, dra åt helvete! Nu kommer det att hända grejer igen. Det ska kosta.” Poliserna frågar vad han menar med det. ”Ja, det vanliga … så som det har hänt tidigare”, svarar han och lämnar lokalen strax före klockan två på eftermiddagen. Poliserna underrättar genast spaningsledningen och räddningstjänsten. Den polisstyrka som sedan ett antal månader tillbaka punktmarkerat Ulf Borgström får order om att skärpa vaksamheten. Trots det lyckas han skaka av sig dem. Klockan 14:20 kommer det första larmet. Det brinner i 11


trapphuset till ett tvåvåningshus på Skepparegatan, en dryg kilometer därifrån. Två timmar senare kommer larm om en ny brand i en vindsvåning på Lilla Östergatan 47. Ulf Borgström misstänks för båda bränderna, men i brist på bevis kommer aldrig något åtal att väckas mot honom. Först klockan 02:36 når det intensiva spaningsarbetet över hela staden resultat. Poliserna som vaktar tingsrätten på Bollhusgatan, för att undvika att Ulf Borgström ska få tillfälle att tända på där, får plötsligt se en välbekant gestalt med vilt spretande hår och skägg kliva ut ur en port till Bollhusgatan 8. Samtidigt känner flera av patrullerna i närheten hur det börjar lukta brandrök. Från vissa vinklar går det att se hur det ryker från taket på fastigheten. Medan två poliser skyndar in i huset för att undersöka varifrån brandröken kommer, följer en polis efter Ulf Borgström som grips några kvarter därifrån. Han är klädd i samma kläder som tidigare på dagen, med undantag för de svarta tubsockor han har trätt över sina grova vandringskängor. Kommer bevisen att räcka för att fälla honom denna gång? Ulf Borgström har endast blivit dömd för tre bränder, trots att han enligt egen utsago har anlagt minst tvåhundra bränder. De fruktlösa försöken att hitta någon skyldig till dessa bränder har väckt debatt om rättssystemets otillräcklighet. Sammanlagt beräknas bränderna och polisbevakningen ha kostat samhället över en miljard kronor. Ingen människa har hittills kommit till fysisk skada. Men i april 2016 blev Ulf Borgström återigen en fri man, då han blev villkorligt frigiven från sitt fängelsestraff för grov mordbrand, som han dömdes till efter branden på Bollhusgatan 8. Enligt den 12


gärningsmannaprofil som Gryningspyromanen tillhör tyder ingenting på att bränderna kommer att upphöra. Det här är historien om en trasig människas liv och polisens försök att stoppa en mordbrännare som sätter samhället i skräck genom sin hämnd.

13


1. TIDIG BARNDOM 1963–1970 ”Så ska era hjärnor se ut när jag är färdig med er.”

Det enda de vuxna i Ulfs omgivning lyckades lära honom när han var liten, var att inte lita på någon annan än sig själv. Ulf och hans ett och ett halvt år yngre bror hade bara varandra när de växte upp. Tillsammans kämpade de för sin överlevnad mot en mor som hade fullt upp med sitt eget liv och en styvfar som helst ville att de två bröderna skulle försvinna helt ur hans. I skolan var Ulf mobbad och utstött och på fritiden ägnade han sig åt att stjäla. De sociala myndigheterna kopplades så småningom in och gjorde några försök att styra upp de båda brödernas liv, men det gick inget vidare. Ulf och hans yngre bror gav sig i kast med vuxenlivet på det enda sätt de kände till. De blev kriminella.

14


TIDIG BARNDOM 1963–1970

Den 6 november 1963 föddes Ulf Robert Magnus Borgström i Kirsebergs församling i Malmö. Enligt journalen avlöpte förlossningen utan komplikationer. I det så kallade Apgar-testet som görs efter en minut fick han nio poäng på den tiogradiga skalan. Pojken var välskapt och frisk. Modern var bara arton år gammal och fadern tjugotre. Den lilla familjen bodde inledningsvis i Kirseberg i Malmö för att 1966, ett år efter att Ulfs yngre bror fötts, flytta till Östra Grevie, en liten tätort i Vellinge kommun i Skåne län. Efter något år flyttade de tillbaka till Malmö. Det var Malmö, Lövestad och slutligen Ystad, som blev den huvudsakliga uppväxtorten för familjen Borgströms två bröder. Under denna tid präglades västvärlden av optimism och framtidstro. The Beatles sopade rent på topplistorna och den tekniska utvecklingen var häpnadsväckande. Men det var också en dramatisk tid. USA:s president John F. Kennedy mördades 1963, när Ulf Borgström bara var två veckor gammal, och Berlinmuren var på väg att byggas. Familjen Borgström kämpade samtidigt på med sitt. Ulfs mor jobbade som växeltelefonist och levde i ständig oro för vad hennes make, som var betongarbetare och svårt alkoholiserad, skulle ta sig till. Ulfs bror har i ett av våra många samtal berättat om misshandel som modern, men även pojkarna, utsattes för. Fadern brukade leka och busa med sina söner, men om de blev för uppvarvade av leken blev han arg och slog dem rejält. År 1966, när Ulf var tre år och hans bror ett, skildes föräldrarna. Från den tidiga barndomen har brodern tydliga minnen av hur han blev inlåst i sin spjälsäng, något som orsakade en livslång klaustrofobi. 15


GRYNINGSPYROMANEN

”Jag var totalt utsvulten. Jag minns den känslan. Så jag var uppe på kvällarna och stökade till och åt kaffebönor och smör och annat från kylskåpet. Och då blev jag blev inspikad i barnsängen på nätterna. Det tror ju inte folk på, men det var så. Man satte ett lock på spjälsängen i form av en spånplatta, och spikade. Och satte en hasp på”, berättar brodern i ett av våra många samtal. En tid efter skilsmässan flyttade modern med pojkarna till ett nybyggt område på Västra Skrävlingevägen i Malmö. Hon inledde snart en relation med en granne, som flyttade in hos familjen. Denne kraftige, överviktige man med kortklippt helskägg skulle göra bröderna Borgströms uppväxt till ett helvete. Utåt var styvfadern påfallande charmig, men när modern inte såg började han snart visa andra sidor, berättar brodern. Han verkade ha ett behov av att hävda sig inför pojkarna och markera för dem hur värdelösa och veka de var. Kränkningarna var till en början framför allt verbala. ”Han var elak mot oss när mamma vände ryggen till och skulle mästra oss hela tiden. När jag var fyra år och skulle bära upp min cykel i lägenheten kämpade jag hårt, för den var väldigt tung för mig. Då blev han sur över att jag inte gjorde det snabbt nog och visade att han kunde lyfta cykeln med ett finger. Så jag var värdelös, svag och vek. Sådana saker hände hela tiden, riktade mot både mig och Ulf. Han gjorde till exempel narr av Ulf för att han inte kunde skriva bokstäverna korrekt. Han skulle göra ner oss hela tiden och visa hur duktig han själv var. Det var så det yttrade sig i början.” Tillvaron blev efter hand alltmer våldsam och skrämmande. Ett av den yngre broderns tydligaste minnen från denna tid var 16


TIDIG BARNDOM 1963–1970

när styvfadern gav sig på familjens hund med en högklackad damsko för att den hade förorenat mattan. Den brutala misshandeln slutade med att hunden åt upp sin egen avföring i ren chock. När styvfaderns släktingar kom gick det ofta mycket vilt till, och männen kunde kasta dartpilar på varandra och skjuta med luftgevär inomhus. ”Det var över gränsen. Vi uppfattade det redan då som att det var onormalt. Det har Ulf och jag diskuterat.” I femårsåldern började Ulf leda småpojksgäng som gjorde bus i grannskapet, berättar brodern. Det handlade om skadegörelse och leksaksstölder. Men när någon skulle ställas till svars höll han sig undan. Ett exempel var när någon i gänget hade slagit sönder en glasruta i entrédörren till en port. Då bestämde Ulf att brodern skulle kasta en sten på namntavlan i porten så att även den krossades. Därför fick brodern skulden för att ha slagit sönder entrédörren också. ”Så där började hans skicklighet att smita från sitt eget ansvar. Det uppvisade han sedan resten av sitt liv. Och det var inte bara sådana grejer. Det var flera händelser när han var inblandad där andra fick ta skulden. Det var stöld av leksaker, stöld av cyklar, skadegörelse av cyklar och rena busstreck. Men alltid när det var dags att ställas till svars fanns inte Ulf där. Då hade han förmågan att se till att andra skulle ställas till svars”, berättar brodern. Några år senare gick flyttlasset igen, den här gången till ett litet hus på landet i Lövestad med det passande namnet Plågan. Där brakade helvetet loss rejält för de båda pojkarna. Ulfs bror 17


GRYNINGSPYROMANEN

skulle senare beskriva brödernas uppväxt som tagen ur Pojken som kallades Det av författaren David Pelzer. I stället för att få kärlek, omsorg och trygghet i sitt eget hem blev bröderna tillintetgjorda, förnedrade och misshandlade. Misshandeln och prygeln blev i det närmaste daglig. Men deras halvsyster, det vill säga mannens egen dotter, fick vara i fred. ”När vår syster föddes förändrades hans beteende radikalt. Han ville bli av med oss, vi var i vägen. Det var då det började på allvar. Han höll sig inte längre. Det har påverkat både mitt och Ulfs liv. Vår styvfar blev sadist. Helt uppenbart försökte han ta livet av oss. Han hotade oss till livet ofta, och sa att han skulle se till att det såg ut som en olycka.” Brodern har berättat om mycket grov misshandel som både pojkarna och deras mor regelbundet utsattes för. Vid ett tillfälle hittade pojkarna en pilbåge som tillhörde styvfadern och råkade skjuta bort några pilar. Det var mitt i vintern, och när styvfadern upptäckte detta tvingade han ut dem nakna i meterhög snö för att leta efter de saknade pilarna. Brodern förlorade själv medvetandet när han efter en halvtimme blev insläppt i värmen igen och han minns därför inte hur Ulf drabbades vid denna händelse. Men de blev båda svårt nedkylda. Det hände nya episoder hela tiden där pojkarna utsattes. ”En morgon vaknade jag i mitt rum av att Ulf skrek. När jag rusade ut i köket såg jag att spegeldörren till skafferiet i köket var fullständigt sönderslagen. Vår styvfar hade kastat in Uffe i spegeldörren så att dörren hade knäckts. Det var sånt han kunde göra när han tyckte att vi inte gjorde som han sa.” När styvfadern misstänkte bröderna för något ofog brukade han enligt brodern låsa in dem i deras rum i flera dagar utan mat tills de erkände. Och eftersom de vid ett flertal tillfäl18


TIDIG BARNDOM 1963–1970

len var oskyldiga till anklagelserna ville de först inte erkänna. Men till slut tog hungern över. Då brukade de turas om att ta på sig skulden för att få mat. Ofta höll bröderna ihop för att klara sig undan styvfaderns terror. Men det hände även att Ulf smet undan sitt ansvar. En händelse som enligt brodern är mycket talande var då familjen vid ett tillfälle hade fest för styvfaderns släktingar. Mitt i natten väckte Ulf sin bror, som då var fem år, och sa åt honom att påstå att han klippt en av gästernas son i örat. Brodern förstod inte vad det handlade om och somnade om. ”Tidigt på morgonen sa han igen: ’Du ska gå och säga att du har klippt [personens namn] i örat. Nu sitter de och äter frukost. Du ska gå ut och säga det!’ Jag gick ut och gjorde som han sa. Senare beordrade min styvfar mig att gå ut och plocka kraftigt ris. Sedan skulle jag dra ner byxorna och lägga mig över en sten. Han piskade mig på både baken och ryggen och jag fick blödande köttskador. Jag har fortfarande ärr kvar. Det var min bror som hade klippt [personens namn] i örat med en sax. Varför har jag aldrig förstått. Det var Ulf som fick mig att säga det och jag förstod inte innebörden. Och så fortsatte det.” Trots att både modern och bröderna många gånger blev helt sönderslagna fick de enligt brodern aldrig sjukhusvård för sina skador – allt skulle tystas ner. Modern hade varken egen bil eller körkort och de bodde isolerat mitt ute på landet. Det blev inte ens något sjukhusbesök när styvfadern körde på modern med bilen och därefter misshandlade henne svårt för att hon hotat att lämna honom. Efter denna incident satt styvfadern sedan i vardagsrummet och siktade på bröderna med ett salongsgevär laddat med dumdumkulor, medan han bedyrade 19


GRYNINGSPYROMANEN

att han skulle skjuta dem om hon gjorde allvar av sitt hot att lämna honom. ”Det var hemmagjorda dumdumkulor, de var lätta att göra. Jag såg när han gjorde dem. Han gjorde ett kors på dem och sköt på enkilos kaffeburkar som fanns på den tiden. Ingångshålet ser ut som ett litet hål och utgångshålet blåser bort hela burken. Då visade han burken och sa att så ska era hjärnor se ut när jag är färdig med er”, säger brodern. Att ständigt stå under dödshot innebar en svår psykisk press, berättar brodern. Han vittnar om att han inte kände att han var värd någonting och till slut inte brydde sig om ifall styvfadern tog livet av dem. ”Jag tänkte: Jag skiter i det. Det var så jävligt ändå. Det var ju tortyr. Till slut ger ju kroppen och känslorna upp. Döden blir en befrielse. Det var så det kändes. Ens liv är inte värt något. Man fattar det. Man ger upp. Men när mamma fick stryk, det var inte roligt. Man älskar ju sin mamma, och det gjorde Ulf och jag i den åldern. Jag minns när hon blev påkörd – det var fruktansvärt att se det. Men vad skulle vi göra åt det? Nej, det var skönare att vi blev slagna än att hon blev slagen. Jag brydde mig inte så mycket om mig själv längre.” En vecka efter den svåra misshandeln av modern såg en lantbrukande granne hur hon såg ut, berättar brodern. Grannen och hans dotter brukade umgås med familjen Borgström. Men när han fick höra att hon hade blivit misshandlad bröt han med styvfadern och förbjöd även sin dotter att ha någon kontakt med bröderna Borgströms mor. Familjen blev bara ännu mer isolerad. De svåra hemförhållandena fick pojkarna att börja rymma hemifrån. Brodern berättar att de, när han var fem år gammal 20


TIDIG BARNDOM 1963–1970

och Ulf sex och ett halvt, packade sitt lego och några andra saker och gav sig ut i skogen. Först morgonen därpå kom de hem igen. Men det blev inga starka reaktioner på dessa tilltag och inga poliskontakter togs under barnens frånvaro. ”Det var andra saker också som hände. Strypningar så att Ulf blev blå i ansiktet. Det såg jag med egna ögon. Det råkade jag också ut för, men det såg aldrig mamma. Men det kunde vara märken kvar, och han förklarade bort det med att Ulf hade fastnat med en huvjacka. En gång i veckan kunde det hända. Jag kan inte uppskatta, för man har en skev tidsuppfattning när man är mindre. Det pågick i kanske två och ett halvt år.” Styvfadern antydde ofta att barnen skulle drabbas av olyckor, något brodern minns som oerhört traumatiskt. En incident som illustrerar detta var den gången då en granne upptäckte att familjen hade en brunn utan lock. Styvfadern blev då tvungen att gjuta ett betonglock till brunnen. ”Då gick vi dit och var nyfikna och frågade vad han gjorde. Han sa att han var besviken för att grannen hade upptäckt att det fattades ett brunnslock, för där kunde ju vi ramla ner och så hade han blivit av med oss. Det hade varit en lämplig olycka.” En annan lämplig olycka som styvfadern ofta pratade om var att pojkarna skulle ramla ut ur bagageutrymmet på hans Volvo-skåpbil när han körde. Bilen hade inget baksäte och pojkarna fick därför sitta bak i skåpet. När bröderna skulle skjutsas till simskolan en dag var dörrarna inte ordentligt stängda, så den yngre brodern ramlade ur bilen. ”Han gasade så att vi ramlade baklänges. Det var en skåpbil med två dörrar. Jag hade ingenting att hålla mig i. Han 21


GRYNINGSPYROMANEN

gasade så in i helvete. Med den kraften ramlade jag rakt ut. Dörrarna var inte låsta och gick upp. Jag slog mig sönder och samman. Ulf ramlade inte ut. Jag var fem och ett halvt år och sönderslagen och chockad. Ändå körde han vidare till simskolan. Simläraren plåstrade om mig och sa åt honom att köra mig till sjukhus. Jag tror att hela Lövestad minns en liten kille som kom till simskolan totalt blodig och chockad, och skulle lära sig simma.” Men inte ens då blev det något sjukhusbesök. Styvfadern passade även på att utnyttja bröderna i sin affärsverksamhet. Han sålde blommor på Möllevångstorget som pojkarna fick hjälpa till att plocka. Arbetstempot var hårt och var bröderna inte tillräckligt snabba fick de stryk. En annan gren i styvfaderns verksamhet kan dock möjligtvis ha präglat Ulfs framtida bana mer än något annat. Styvfadern stal kopparkablar som han skalade eller eldade för att få fram den värdefulla kopparn. Redan som sexåring provade Ulf själv att anlägga en brand vid en husvägg för att se vad som skulle hända. ”Om ett barn som är sex–sju år lär sig att det lönar sig att elda är det klart att det präglar vuxenlivet. Om en styvfar förklarar att han eldar för att tjäna sitt uppehälle, vilket han förklarade för oss barn, så är det väl logiskt att det är en positiv händelse att elda”, säger brodern. Ulf ertappades med att stjäla vid denna ålder. Det började med inbrott hos grannar och bytena var oskyldiga saker som kortlekar. Sedan gick han vidare till dyrare prylar, som radioapparater. När modern och styvfadern upptäckte detta blev det stryk. 22


TIDIG BARNDOM 1963–1970

Till slut hittade Ulf ett sätt att försvara sig och sin bror mot styvfaderns attacker. Han började hota honom tillbaka, berättar brodern. Då var brodern inte mer än fem–sex år och Ulf var sju–åtta. ”Ulf hotade honom genom att säga att vi kommer att bli vuxna en dag, och då ska du passa dig för då ger vi igen. Jag minns att när Ulf sa det första gången, blev han faktiskt ställd. ’Vi kan samla ihop ett gäng och slå dig sönder och samman, till och med mörda dig!’ Då reagerade han faktiskt. Men det var då han började prata om brunnar och grejer och att han skulle döda oss. Så det var ju hela tiden en terrorbalans, någon slags verbal konflikt om vem som skulle ta livet av vem. Men han vågade inte gå över gränsen.” Brodern berättar att han kände sig skyddad genom Ulfs hot. Om de var allvarligt menade vet han inte riktigt, men styvfadern behärskade sig. Och det visade Ulf att hot var något som fungerade. Det var ju så stämningen var – det var ständiga hot. Allt ställdes på sin spets. När Ulf började skolan blev han befriad från blomplockningen på dagarna. Men skolan blev inte det andningshål som han hade behövt. När han slapp ur styvfaderns grepp under några timmar fick han i stället nya plågoandar – skolkamraterna.

23


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.