9789121211113 by Smakprov Media AB

ALMQVIST & WIKSELL

Peter Östman

B-kurs

Geografi MÄNNISKAN • RESURSERNA • MILJÖN HÅLLBAR UTVECKLING

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

K A P I T E L

2 2 5 5 7 11 11 11 11 12 14 16 18 19 20 21 22

Vår plats, andra platser Familjen Kimani och byn Endarasha Varför är kunskap om platser viktig? Om platsers läge Om platsnytta Vet vi när det blir jordbävning? Platser och förändring Information om platser Hur kan vi lära mer? Kartboken till nytta Platser och kontakter Platser och spridning Kan vi besöka platser? Vad är tidsgeografi? Hur värderar vi platser? Platser och hållbar utveckling Hur ska platser utnyttjas: Exemplet Island

K A P I T E L

24 24 27 28 28 31 33 35 36 38 39 40 41

K A P I T E L

Region och miljö Barentsregionen Vad är en region? Regioners läge Olika regiontyper Funktionell region Transnationell region Politisk region Regioner och kontakter Regioner och hållbar utveckling Att jämföra regioner Att identifiera regioner Små önationer hotas av havet

42 42 44 44 46 47 47 48 49 51 52

Turism och resor ”Magic where the mountains meet the sea” Vad är turism? Vilka platser blir turismplatser? Platsnyttan för turism varierar Turismens olika utvecklingsstadier Vilka typer av turism finns det? Turismens resemönster Hur påverkar turism människor och miljö? Hur blir turism på lång sikt hållbar? Ska vi satsa på turism?

K A P I T E L

Landskap och samhällsplanering i Sverige

54 55 56 58 59 74 75 75

”Ett rutigt landskap …” Vad är landskap? Landskap förändras! Vad finns det för landskapstyper? Landskapstyper i vårt land Vad tycker vi om olika landskapstyper? Hur kan vi lära oss läsa landskap? Landskapsanalys med hjälp av äldre kartor och GIS Vad vet vi om framtidens landskap? Fysisk samhällsplanering i vårt land Planering för en hållbar utveckling Planering på lokal nivå GIS och fysisk planering Bevarandeplanering Sverige och ett hållbart Europa EU:s vattendirektiv – en planering för hållbar vattenanvändning Riskanalys – ett sätt att planera för hållbar utveckling

77 77 78 79 81 82 87 88 89

K A P I T E L

Staden, stadsmiljön och framtiden

91 92 94 96 96

New York – världsstaden Städer kan ha olika uppgifter Varför har städer byggts på vissa platser? Hur får städer namn? Urbaniseringen – vår tids stora folkvandring Antika städer Medeltidsstäder Renässansstäder Industristäder Tjänste- och informationsstäder Hur används marken i städer? Tre stadsmodeller Stadsmiljön Stadens infrastruktur Närhet ger framgång Städer påverkar varandra Hållbar utveckling i städer Städer i Sverige

101 101 102 102 103 104 106 109 109 111 112 113 114

119 Register

Turism och resor Vi har alla rest, inte bara i vår närhet utan också längre bort. Förr gick resor nästan alltid till en plats i närheten av hemmet, t ex en marknadsplats. Långa resor som mellan en plats i vårt land och en plats i Frankrike var sällsynta och tog flera veckor. När människor reste förr var det oftast med häst och vagn eller med fartyg. Nya och snabba transportmedel, bättre ekonomi och mer fritid har gett oss helt nya resmöjligheter. Långa resor har blivit vanliga, i samband med affärsverksamhet, utbildning eller för att få avkoppling och upplevelser. Det senare förknippar vi med turism. Naturligtvis påverkar det flitiga resandet miljön på olika sätt. Världens turism har under de senaste trettio åren tredubblats. Enligt World Tourism Organization uppskattas antalet turister år 2000 till ca 700 miljoner. Turismens värde motsvarade då ca nio procent av världens handel. Turismen är en näringsgren som har fått ökad betydelse för arbetsmöjligheter, försörjning och miljö. Den har också blivit en del av globaliseringen, eftersom den leder till ökade kontakter mellan människor på olika platser. De flesta människor i världen har dock varken råd eller tid att resa som turist.

”Magic where the mountains meet the sea” Så inleds en turismbroschyr om Kaikoura, en liten ort på östkusten av Nya Zeelands Sydö. Det är mars och sensommar i Kaikoura och vi samlas tidigt en morgon i den nedlagda järnvägsstationen nära stranden. Vi är ett tjugotal som löst avgift för valskådning, dvs för att åka ut på havet för att se val.

Kaskelottvalen dyker utanför Kaikouras kust. Syftet är att söka föda, kanske ända ned till 1000 meters djup.

I hamnen stiger vi ombord på en turbåt. Efter ca 20 minuters båtresa, under vilken vi passerat flockar med delfiner, saktar båten farten. Vi är i ett område där valar brukar hålla till. Alla håller utkik över det lugna havet och förväntningarna är stora. Efter en kort stund ropar någon till och pekar. Ett par hundra meter bort syns något långt och mörkt över havsytan. Samtidigt syns en flera meter hög plym av vattendroppar spruta upp från det mörka föremålet. En val har kommit upp till havsytan för att andas. Det är en kaskelottval, den enda av de stora valarterna som har tänder. Den kan bli 18 meter lång och väga upp till 45 ton. Det är tio gånger så mycket som en stor elefant väger. Vår båt närmar sig sakta, ingen båt får enligt bestämmelser gå närmare en val än 50 meter. För att inte störa valarna måste båtar också närma sig bakifrån eller snett bakifrån. Vår val verkar lugn och helt opåverkad av vår närvaro. Den ligger stilla och andas tre till fyra gånger per minut. Från Kaikoura syns vid klart väder de snötäckta topparna av bergskedjan Southern alps. Den sträcker sig centralt längs hela Nya Zeelands Sydö och kan förklaras genom läget vid en subduktionszon.

L EE

Kaikoura YA N

Z Wellington

Efter ca 10 minuter ser vi hur dess väldiga rygg kröks i en båge ovanför vattnet. Ett kort ögonblick verkar den stå still men efter några sekunder kommer valens stjärt upp till ytan. Den väldiga stjärten reser sig rakt upp över vattenytan och försvinner sedan ned i vattnet. Valen har dykt till ca 1 000 meters djup för att fånga bläckﬁsk och djuphavsﬁsk. Efter ungefär en timme måste den på nytt komma upp till havsytan för att andas. Ofta kommer den då upp på ungefär samma plats. Förr, när val jagades, var detta ödesdigert för valarna eftersom valfångstfartygen kunna ligga stilla och vänta. Idag är det en fördel för turister, eftersom man ganska säkert vet var man kan få se val. Chansen är stor om man är kvar i samma område där en val har dykt.

• • • • • • •

Vad är turism? Varför ökar turismen? Vilka platser blir turismplatser? Vilka typer av turism ﬁnns det? Hur påverkar turism människor och miljö? Hur blir turism på lång sikt hållbar? Ska vi satsa på turism?

Att identiﬁera regioner

VENNDIAGRAM

Om vi vill regionalisera jordytan, dvs identifiera regioner, måste vi först bestämma syftet. Är det att identifiera områden som inom sin gräns är homogena (likartade), dvs söker vi kunskap om homogena regioner? Eller är syftet att identifiera regioner som bygger på kontakter och samverkan utifrån en centrumplats, s k funktionella regioner?

EXEMPLET: ATT IDENTIFIERA HOMOGENA REGIONER

Låt oss anta att vi är intresserade av att finna områden som har likartat klimat, likartade livsvillkor och likartad befolkningsutveckling. För att kunna gå vidare måste vi först bestämma vad vi menar med dessa villkor. Vi kan exempelvis bestämma oss för att vi är intresserade av områden som har ett tropiskt klimat samtidigt som minst 75% av människorna där ska vara läskunniga. Vi kan också bestämma oss för att befolkningsutvecklingen ska vara i den demografiska transitionens tredje stadium. Därefter kan vi välja vilket område som helst på jorden och med hjälp av källmaterial (data) se om dessa villkor är uppfyllda. För vissa områden uppfylls alla tre villkoren, dvs där är klimatet tropiskt, där kan minst 75% av människorna läsa och där är befolkningsutvecklingen i det tredje stadiet. Dessa områden bildar då homogena regioner utifrån de villkor vi har ställt upp. För andra områden uppfylls bara två eller kanske bara ett av våra villkor. Dessa kan bilda två andra homogena regiontyper. För ytterligare andra områden uppfylls kanske inte något av villkoren. Dessa är då regioner som kännetecknas av andra villkor än de vi här valt att använda. Med hjälp av tre villkor och ett s k Venndiagram (se figur) kan vi dela in jordytan i åtta homogena regiontyper (sju inom cirklarna och den åttonde utanför), där varje regiontyp skiljer sig från de andra beroende på vilka villkor som gäller. Om vi väljer fler villkor, som representeras av nya cirklar, kan fler homogena regiontyper identifieras.

I Venndiagrammet låter vi cirklarna representera olika villkor (exempelvis A = områden med tropiskt klimat, B = områden med minst 75% läskunniga människor och C = områden där den demografiska transitionen befinner sig i det tredje stadiet). Där cirklarna överlappar varandra är fler än ett villkor uppfyllda.

SMÅ ÖNATIONER HOTAS AV HAVET

I havsregioner i Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet finns ca en femtedel av världens stater som önationer. Många är små både till landyta och folkmängd. Vissa har t o m sin landyta spridd på 100-tals öar över jättelika havsområden. Ett exempel är Tuvalu i Stilla havet där endast 11 000 människor lever på nio små öar spridda över ett havsområde nästan dubbelt så stort som Sveriges yta. Nästan alla små önationer har blivit självständiga stater under de senaste femtio åren. I den karibiska (västindiska) regionen finns ett femtontal små önationer, t ex Grenada, Trinidad och Tobago, Barbados, St. Lucia och Dominica. De ingår i ökedjan Små Antillerna som bildats genom vulkanisk aktivitet längs en plattgräns. Människorna på dessa öar lever därför med hotet om vulkanutbrott. Eventuella förändringar i havsytans nivå är däremot inget direkt problem, eftersom de flesta öar är bergiga med ganska branta sluttningar.

Däremot är det annorlunda i vissa havsregioner i Indiska oceanen och Stilla havet. Där består landytan hos många önationer av atoller, dvs berggrunden utgörs av korallkalksten. Det betyder att den landyta människorna lever på endast höjer sig ett fåtal meter över havsytan. Förändringar i havsytans nivå, indirekt orsakade av t ex klimatförändringar, kan därför vara ett direkt hot mot dessa staters överlevnad. Om havsytans nivå höjs med några meter kommer önationer såsom Tuvalu, Marshallöarna och Kiribati i Stilla havet och Maldiverna i Indiska oceanen att till stora delar bli obeboeliga. Men långt innan dess har saltvatten trängt in i det söta grundvattnet i marken och gjort det oanvändbart. Ett annat hot mot dessa livsmiljöer är jordbävningar på havsbotten som leder till uppkomst av tsunamis. Stora tsunamivågor kan ödelägga delar av låglänta östater. Ett sådant exempel är den stora tsunamivåg som slog in mot Mauritius stränder i december 2004. Skadorna blev mycket stora och 82 människor dödades. Östater har ofta ett stort behov av import och bistånd, deras transporter är tidskrävande och dyra och ekonomin tillåter sällan satsningar på förnybara energikällor i form av solfångare och vind- och tidvattenkraftverk. Som önationer har de dock rätt till en ekonomisk zon i havet, men oftast saknar de egna resurser för att utnyttja denna zon för t ex ﬁske. I stället får de nöja sig med avgifter från bl a kinesiska, japanska och amerikanska ﬁskefartyg. På Stilla havsöarna och öarna i Indiska oceanen odlas bl a kokospalmer som lämnar produkten kopra och i Karibien är det vanligt med odling av bananer och sockerrör. Många önationer har också en viktig inkomst från turism. I januari 2005 samlades önationer i FN:s regi till en konferens på Mauritius. Där diskuterades bl a hållbar utveckling i små östater och hur dessa ska kunna påverka sin utveckling. En möjlighet till sådan påverkan är Aosis (Alliance of Small Island States), en sammanslutning med 43 önationer som medlemmar. Där kan de diskutera och arbeta för lösningar på gemensamma problem, t ex beredskap mot naturkatastrofer orsakade av tsunamis och orkaner, klimatförändringar och deras effekter samt frågor om den framtida samhällsutvecklingen.

Låga korallöar är känsliga för en höjning av havsytan eller om det bildas en tsunamivåg som når kusten. Bilden visar en turismanläggning i Mauritius i Indiska oceanen.

EU:S VATTENDIREKTIV – EN PLANERING FÖR HÅLLBAR VATTENANVÄNDNING

Europa och EU är gynnade regioner när det gäller vattentillgång, främst beroende på att de ligger i ett tempererat klimatområde med rikligt med nederbörd och liten avdunstning. Där finns i allmänhet mycket vatten, både som ytvatten och som grundvatten. Vattnet används inom hushåll, jordbruk och industritillverkning. Det mesta avloppsvattnet släpps ut i ytvatten eller i marken, ibland orenat men ibland renat i reningsverk. Förutom orenat eller bara delvis renat avsloppsvatten försämras vattenkvaliten av jordbrukets och skogsbrukets användning av gödningsmedel och bekämpningsmedel. Problemen är störst i de folktäta delarna av mellersta och södra Europa. Inom EU vill man därför finna möjligheter att skydda vattentillgång och vattenkvalitet för att se till att det finns bra vatten att använda för kommande generationer.

SVERIGES FEM AVRINNINGSDISTRIKT

Bottenviken

Inom EU fastställdes vattendirektiv, dvs vattenregler år 2000. De syftar till en hållbar vattenförbrukning genom ett skydd för tillgängliga vattenresurser. Skyddet ska bevara både en tillräcklig vattenmängd och vattnets kvalitet. Inom EU:s alla medlemsstater har lagstiftningen gjorts om så att den passar dessa direktiv. På så sätt gäller samma förhållanden inom hela EU. Målet är att allt vatten ska ha en god kvalitet år 2015. Planering sköts oftast inom administrativa områden, inom vårt land kommuner, län m fl. Men vatten känner inga administrativa gränser utan söker sig fram i landskapet där det finns möjlighet. EU:s nya vattenregler utgår därför från avrinningsområden. Inom ett sådant område rinner allt ytvatten till samma åar, floder, sjöar och hav. Avrinningsområden begränsas främst av höjder (vattendelare) i landskapet.

Bottenhavet

Norra Östersjön

Västerhavet

Sveriges riksdag fattade år 2003 beslut om att dela in vårt land i fem avrinningsdistrikt (se karta). Ett avrinningsdistrikt består av ﬂera närliggande avrinningsområden där vattenfrågor och vattenplanering ska skötas av främst länsstyrelserna. Men alla inom samma avrinningsdistrikt och avrinningsområden har ett gemensamt ansvar för vattnet. Bl a måste kommunerna därigenom ta ett större ansvar och samarbeta mer kring vattentillgång och vattenkvalitet. EU:s vattendirektiv har på så sätt inlett en väg mot en hållbar utveckling av vattentillgångar och vattenkvalitet inom stora delar av Europa.

SödraÖstersjön

EU:S VATTENDIREKTIV – EN PLANERING FÖR HÅLLBAR VATTENANVÄNDNING

SVERIGES FEM AVRINNINGSDISTRIKT

Bottenviken

Bottenhavet

Norra Östersjön

Västerhavet

SödraÖstersjön

Riskanalys – ett sätt att planera för hållbar utveckling I mänskliga livsmiljöer finns möjligheter, t ex till försörjning och bosättning, men också svårigheter och problem. Det finns exempelvis en risk för etniska konflikter mellan grupper av människor. Ett annat riskområde är att naturens processer kan drabba människor och livsmiljöer i form av naturkatastrofer som jordbävning, vulkanutbrott, orkan, översvämning, skred eller tsunami. Det kan också handla om livsmiljöer som riskerar att drabbas av torka eller sjukdomsutbrott.

ekonomiska och tekniska resurser ﬁnns hos människor och myndigheter för att möta effekterna av en naturkatastrof? Fattiga samhällen har betydligt större risk än rika samhällen att allvarligt drabbas av följderna av naturkatastrofer. Återhämtningsförmågan handlar om att försöka bedöma vilka möjligheter människor, myndigheter m ﬂ har att bygga upp det som förstörts och att på olika sätt hjälpa de som drabbats. Men också att i återhämtningen tänka på att så långt som möjligt förebygga effekterna av framtida eventuella naturkatastrofer

Vid en riskanalys försöker man uppskatta risken för att dramatiska händelser ska inträffa, och vilka effekterna av dessa händelser kan bli. Att i en riskanalys försöka förutse allvarliga händelser och deras effekter är ett sätt att planera för en hållbar utveckling. En sådan analys kan ha följande tre utgångspunkter: 1. Riskexponering 2. Riskkänslighet 3. Återhämtningsförmåga Riskexponering innebär att försöka bedöma risken för att t ex någon typ av naturkatastrof ska inträffa. En sådan risk kan exempelvis finnas vid bosättning på sluttningar till aktiva vulkaner, eller vid låglänta stränder som kan drabbas av tsunamivågor. För att vi ska tala om en naturkatastrof krävs dock att händelserna drabbar människor och deras livsmiljö. Exempelvis är en jordbävning eller en översvämning i obebodda områden inte några naturkatastrofer. Naturkatastrofer kan vi inte förhindra, endast försöka förutse var och när de kan inträffa samt finna möjligheter att minska konsekvenserna. Riskkänslighet handlar om att bedöma livsmiljöers förmåga att möta dramatiska och oväntade händelser. Har man i planeringen av t ex bebyggelse och vägar tagit hänsyn till den risk som kan finnas? Har byggnader konstruerats för att motstå en jordbävning? Har man byggt turismanläggningar så att dessa inte allvarligt drabbas av en tsunamivåg? Är människor och myndigheter medvetna om eventuella risker? Finns det en organisation som kan fungera om en naturkatastrof inträffar, exempelvis för att ta hand om döda, skadade och förstörda livsmiljöer? Vilka

Staden, stadsmiljön och framtiden Staden har i alla tider utövat en lockelse på människor. Orden mötesplats, koncentration, närhet och mångfald är ord som fångar stadens egenskaper. En stad är centrum för handel och service, finanser, utbildning, kommunikationer, arbete, kultur och nöjen. Där träffas många människor och där möts olika idéer, livsstilar och föreställningar. Det är därför som vi i en stad kan finna tecken på intressemotsättningar men också på kreativitet och förändring. I suget in till stadens mångfald och dynamik glöms ibland dess avigsidor i form av trängsel, buller och höga kostnader m m. Städer finns i alla länder. Många städer har tät trafik och höga moderna byggnader i centrum. Andra liknar mer stora byar med låga, enkla hus och ett myller av gående eller cyklande människor. Det finns städer där det bor tre gånger så många människor som i hela Sverige, men det finns också städer där det bara bor några tusen människor. Inflyttningen från landsbygd till städer, urbaniseringen, har kallats vår tids stora folkvandring. Den har under kort tid förändrat människors liv och boende i stora delar av världen. År 1900 bodde var tionde människa på jorden i en stad, nu beräknas varannan människa vara stadsbo. Urbaniseringen har kommit längst i Europa, Nordamerika och Japan. Men även i stora delar av Sydamerika är de flesta människor sedan länge stadsbor. I främst Afrika och delar av Asien är däremot stadstillväxten mycket snabb, närmast explosiv. De senaste tjugo åren har stadsbefolkningen där fördubblats. Orsakerna till denna snabba urbanisering är både höga födelseöverskott i städerna och en snabb inflyttning av människor från landsbygden. Många av världens största städer ligger numera i andra områden än i Europa, Nordamerika och Japan. En hård och fattig tillvaro i stadsslummen väntar ofta dem som flyttar in från landsbygden, där de har svårt att försörja sig. En av de viktiga framtidsfrågorna är att finna former för att utveckla på lång sikt hållbara städer. Det betyder bl a trivsamma städer med ett effektivt resursutnyttjande, återvinning av resurser, kretslopp och för människor och miljö hållbara transporter.

New York – världsstaden

• • • • • • • • • • • • •

Varför har städer byggts på vissa platser? Varför har städer olika uppgifter? Hur får städer namn? Vilka följder har urbaniseringen haft? Hur såg den antika staden, medeltidsstaden och renässansstaden ut? Hur används marken inom städer? Hur påverkar städer varandra?

Staden New York har idag med förstäder drygt 20 miljoner invånare. New York är därmed USA:s största stad och landets centrum för affärsverksamhet, kultur och industri. Manhattan, ön som bildar stadens centrumområde, är på dagarna ett mycket tätbefolkat område. Jämfört med många andra städer är New York en ganska ung stad. Platsen där staden ligger köptes av nederländare på 1620-talet från indianer. Den anlagda staden hette ursprungligen

Vad skiljer städer i olika delar av världen? Varför växer vissa storstäder så snabbt? Varför ger närhet framgång? Hur når vi en hållbar utveckling i städer? Hur många städer ﬁnns i vårt land? Hur har de största städerna utvecklats?

New Yorks siluett är välkänd för de ﬂesta. Men den förändrades dramatiskt vid terroristattentatet den 11 september 2001. De högsta byggnaderna, tvillingskyskraporna som bildade World Trade Center, förstördes helt och ca 2 700 människor dödades. Bilden är tagen några år före attentatet och World Trade Center syns till vänster på nedre Manhattan.

Nya Amsterdam men döptes om till sitt nuvarande namn när den blev huvudstad i det självständiga USA år 1789. Stadens goda geografiska läge utövade en stor dragningskraft på människorna. New York var den stora immigrationshamnen för de invandrande européerna. Hudsonflodens djuperoderade flodfåra tillät då som nu en stor fartygstrafik. Staden växte snabbt, från 33 000 invånare år 1789 till 2 miljoner år 1880 och 7 miljoner år 1930. På grund av invandring från många delar av världen är New York idag en ”smältdegel” av olika folk. Manhattan byggdes efter ett rutmönster, med korsande streets och avenues. Snett över detta rutmönster går Broadway, den stora affärs- och nöjesgatan. Tidig brist på tomtmark skapade skyhöga tomtpriser på Manhattan. Det tvingade i sin tur upp byggnaderna i höjden. Resenärer känner lätt igen New Yorks siluett med de höga skyskraporna, bl a Chrysler Building och Empire State Building. En av de större byggnaderna är också FN:s huvudkontor. I var och en av de stora skyskraporna arbetar ca 25 000 människor, dvs lika många som i en medelstor stad. Andra välkända stadsdelar utanför Manhattan är Bronx, Queens och Brooklyn. De flesta som arbetar i stadens centrum (city) bor i någon av de otaliga förorter och satellitstäder som vuxit upp omkring New York. De som bor permanent i stadens centrum lever ofta i misär och boendesegregationen är tydlig. Ett exempel är Harlem, ett slumområde på norra Manhattan som helt bebos av fattiga svarta amerikaner. Ett annat är China Town på södra Manhattan, ett område som bebos enbart av invandrade kineser. Vägtrafiken till och från Manhattan sker med hjälp av 15 broar och fyra tunnlar. Men de flesta som bor i New Yorks förstäder tar tunnelbanan till arbetet, eftersom bilköer ofta gör bilresandet mycket långsamt. Tunnelbanenätet är välutbyggt och omfattar nästan 40 mil. Täta nät av motorvägar, avancerade trafiksystem i olika plan och flera storflygplatser sammanlänkar jättestaden med andra platser. Området runt New York kan ses som ett sammanhängande stadslandskap från Boston i norr till Washington i söder. 92

VAD ÄR EN STAD?

Med stad menar vi en plats med tät bebyggelse. Den platsen är samtidigt livsmiljö för många människor. Inom en stad används marken främst till bostäder, handel och kommunikationer. Oftast finns ett centralt område med affärer, torg, tjänster och service. En stad står i kontakt med sin omgivning, både med omgivande landsbygd och andra städer. I en stad finns vanligtvis särskilda lagar och regler för bebyggelse, hälsovård m m. I en del länder används flera ord för stad, i t ex Storbritannien både town och city. Ordet city har mer och mer kommit att användas som benämning på den centrala delen av en stad.

Städer kan ha olika uppgifter I varje stat finns en huvudstad. Den är nästan alltid landets centrum för politik, ekonomi, handel och kultur, t ex finns där som regel landets regering och parlament (riksdag). Oftast är det landets största stad som är huvudstad, men det finns undantag. Exempel på sådana undantag är huvudstäderna i USA, Canada, Australien, Brasilien och Ecuador. Huvudstadens inflytande märks på olika sätt över hela staten. Ibland har stater huvudstäder som är oväntat stora, i förhållande till landets folkmängd. Det beror många gånger på att huvudstaden tidigare har varit centrum i en betydligt större stat som efter krig delats i mindre stater. Wien är exempel på en sådan huvudstad. Andra stora eller medelstora städer är centra för en del av en stat. Där tillgodoser de regionens behov av service, arbete m m. En del städer har sin viktigaste uppgift inom handel, andra inom industritillverkning, olika typer av service, utbildning m m. Under senare årtionden har tillkomsten av universitet och högskolor spelat stor roll. I bl a Sverige har medelstora städer som fått sådan högre utbildning relativt sett vuxit snabbare än andra städer. Små städer är viktiga främst för sin närmaste omgivning. De ger service, arbete m m till människor i närmiljön.

Inom stater ﬁnns vanligen en viss rangordning vad gäller städernas folkmängd. Den rangordningen är att den största staden har ungefär dubbelt så många människor som den näst största staden, tre gånger så många människor som den tredje största staden osv. I bl a vårt land stämmer den regeln ganska bra. Men i en del andra stater stämmer den inte särskilt bra. Städer fungerar som noder i nätverk av transportsystem, där internationella transportsystem kopplats samman med nationella, regionala och lokala transporter av människor och varor. Staden Wien var t ex från början ett vägskäl där ﬂodtransporter mellan öst och väst på Donau och landtransporter mellan nord och syd på slättlandet öster om Alperna korsade varandra.

Med industriutvecklingen kom stora fabriker med krav på närhet till råvaror, energi och stora marknader. Människor sökte sig in till stora industristäder för att få arbete. På många platser i Europa och Nordamerika växte städer fram där en del av stadslandskapet kom att utvecklas till ett industrilandskap. I många av dessa gamla industrilandskap ﬁnns numera problem, såväl med dålig miljö som med dålig ekonomi och hög arbetslöshet. Europas ljus om natten, registrerat av en satellit från 825 kilometers höjd. Vi ser även delar av norra Afrika, Mellanöstern samt Turkiet. Moln och föroreningar är bortﬁltrerade. Vi ser tydligt Europas största städer, bl a London, Paris och Moskva. Men även den folktäta Nildalen och Nildeltat syns tydligt. Den omfattande bosättningen vid kuster gör att vi med ljusets hjälp kan se bl a Europas landkonturer. I Nordsjön och i norra Afrika syns ljuset från förbränning av naturgas.

Ungefär hälften av jordens människor bor i städer. Den infällda omslagsbilden är från New York och visar en person som vinkar på taxi.

ISBN 978-91-21-21111- 3 © 2001 Peter Östman och Liber AB Redaktion: Lena Borgström och Christine Ineborn Bildredaktör: Inga-Britt Liljeroth Formgivning: Bånges Grafiska Form AB Andra upplagan 2 Repro, Repro 8 AB, Nacka Tryck Nørhaven Book, Viborg, Danmark 2007

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t. ex. kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08 - 690 92 00 www.liber.se kundservice tfn 08 - 690 93 30 fax 08 - 690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

B I L D F Ö RT E C K N I N G Foton 3 4 6 8 10 13 15 17 23 25 29

31 32 33 34 37 39 41 42 43 45 48 49 54 57 61 62 64 66 67 68 69 70 72 74 82 83 84 85 86 87 91 93 95 97 100 103 105 107 108 111 114

Peter Östman Peter Östman Paul Steel/Stockmarket/Scanpix Michael Rasmussen, Miljøstyrelsen, Köpenhamn Haruyoshi Yamaguchi/Sygma/Scanpix Robert Tixador/Gamma/IBL Karne Europe AB Jack Hollingsworth/CORBIS/Scanpix Agust Gudmundsson/Kárahnjúkur Hydropower Project AFP/CORBIS/Scanpix H J de Blij ”Geography” 9E © H J de Blij Bilden är återgiven med tillstånd av John Wiley & Sons, Inc., New York West Kevin/Liaison/Gamma/IBL Lawrence Manning/CORBIS/Scanpix Jens Nørgaard Larsen/Scanpix Medicon Valley Academy (överst) SPOT ®. ©CNES 1999. ©Metria 2001 (nederst) Fulvio Roiter/CORBIS/Scanpix Yann Arthus-Bertrand/CORBIS/Scanpix (överst) Bassignac-Grillarde/Gamma/IBL (nederst) Jörg Schmitt/DPA/Pressens Bild Britt Sannel Jesper Sannel Peter Grant/Camera Press/IBL Jessica Gow/Pressens Bild Patrick Ward/ CORBIS/Scanpix Svenska Aero-Bilder AB Jan Johansson Lantmäteriet Ulf Sporrong Ove Eriksson/Tiofoto Jeppe Wikström/Pressens Bild (överst) Bengt Hedberg/Naturbild (nederst) Sven Halling/Naturbild (överst) BeGeS Bild &Text/Bengt Sand (nederst) Lantmäteriet (överst) Chad Ehlers/Tiofoto (nederst) Martin Litens/Dalhalla Bengt Hedberg/Naturbild Pål-Nils Nilsson/Tiofoto Ove Eriksson/Tiofoto Klas Rune/N-Naturfotograferna Björn Röhsman/N-Naturfotograferna Ulf Sporrong Lars Bygdemark/Lantmäteriet Bengt A Lundberg/Kulturmiljöbild Bengt A Lundberg/Kulturmiljöbild FPG/R Laird/Tiofoto National Snow and Ice Datacenter/Science Photo Library/IBL Popperfoto IBL (överst) Yann Arthus-Bertrand/CORBIS/Scanpix (nederst) Bruno Barbey/Magnum/IBL (överst) Dale Sanders/Masterfile/IBL (nederst) A Mackillop/Tony Stone Images Eric Sander/Liaison/Gamma/IBL London Aerial Photo Library/CORBIS/Scanpix SPOT @ CNES @ SSC Satellitbild 1991 Iain Masterton/Alamy/Lucky Look Leif Davidsson/Windh Sundsvalls Museum

Omslag Jan Töve/N-Naturfotograferna Steven Puetzer/Masterfile/IBL(infälld bild) Diagram, kartor och teckningar B-kurs Grafik: Jonas Backlund/Erik Ohlsson © DAGENS NYHETER 23 Bånges Grafiska Form AB 4, 6 (överst), 8, 10, 13, 15, 16, 18(tv), 25, 26, 27, 28, 29, 31, 32, 35, 36, 37, 40, 43, 47, 48, 63, 71, 82, 88, 95, 106, 112 Nils Forshed/Sveriges Nationalatlas (SNA) 58 Kristianstad stad 79 Liber Kartor 6 (nederst), 73, 110 Erik Magnusson 104, 108 Naturvårdsverket 57 Sveriges Nationalatlas (SNA) 59, 65, 118 (th)

Förlagor till teckningar: Kalju Luksepp. Stora ansträngningar har gjorts för att söka upphovsrättsinnehavarna till bilderna i denna bok. I några få fall har detta inte lyckats. Information om dessa bilder emottages med tacksamhet.

Peter Östman

B-kurs

Geografi MÄNNISKAN • RESURSERNA • MILJÖN HÅLLBAR UTVECKLING Bokens grundtema är samspelet mellan människan och hennes omgivning samt den föränderliga geografiska omvärlden. Boken bygger vidare på A-kursen med betoning på värdet av kunskap, förståelse och upplevelser av platser och miljöer i såväl vårt eget land som i andra delar av världen.

Geografi finns i tre alternativ:

A-kurs

B-kurs

A+B-kurs

Best. nr 21-21111-3 Tryck. nr 21-21111-3-01

789121 211113