9789147127023 by Smakprov Media AB

Grunder, praktik och funktion Väldigt många företag hållbarhetsredovisar. Det betyder att de redovisar sin ekonomiska, sociala och miljömässiga påverkan. Kraven från omvärlden ökar. Företagen förutsätts visa på vilket sätt de tar ansvar och hur deras verksamheter påverkar omgivningen. Trots detta är det många som inte känner till vad hållbarhetsredovisning är och hur den används. Den här boken ger en introduktion till hållbarhetsredovisning.

Den tredje upplagan innehåller bland annat ny lagstiftning om obligatorisk hållbarhetsinformation och tar upp utvecklingen och införandet av GRI Standards.

Upplaga 3

Sven Helin är docent och universitetslektor i företagsekonomi på Handelshögskolan vid Örebro universitet. Han har tidigare arbetat som controller och revisor. Sven undervisar framför allt i redovisning och hållbart företagande.

Grunder, praktik och funktion

Sven Helin

Magnus Frostenson är docent och universitetslektor i företagsekonomi på Handelshögskolan vid Örebro universitet. Han har publicerat ett flertal artiklar, bokkapitel och rapporter inom ämnet företagsetik, samt inte minst boken Att förstå företagsetik.

Hållbarhets redovisning

Magnus Frostenson

Boken hjälper dig att förstå bakgrunden till hållbarhetsredovisning, hur man upprättar en hållbarhetsredovisning och vilken funktion den fyller. Boken tar även upp det aktuella området integrerad rapportering.

Hållbarhetsredovisning

Upplaga Best.nr 47-12702-3 Tryck.nr 47-12702-3

Magnus Frostenson

Sven Helin

HĂĽllbarhets redovisning Grunder, praktik och funktion

Upplaga

Magnus Frostenson

Sven Helinâ&#x20AC;&#x192;

Hållbarhetsredovisning. Grunder, praktik och funktion ISBN 978-91-47-12702-3 © 2018 Magnus Frostenson, Sven Helin och Liber AB Förläggande redaktör: Magnus Winkler Grafisk form och omslag: Fredrik Elvander Ombrytning och repro: Integra Software Services, Indien Produktionsledare Jürgen Borchert Tredje upplagan 1 Tryck: People Printing, Kina, 2018

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 Kundservice.liber@liber.se www.liber.se

Innehåll Förord 5 Inledning 6 Kapitel ett. Vad är hållbarhetsredovisning? 8 Hållbarhetsredovisning som begrepp 8 Varför hållbarhetsredovisning? 11 Förekomsten av hållbarhetsredovisning 17 Hållbarhetsredovisning och finansiell redovisning 18 Diskussionen om hållbarhetsredovisning 23 Kapitel två. Reglering och standardisering av hållbarhetsredovisning 25 Relationen till lagstiftningen 25 GRI och andra standarder 31 Kapitel tre. Principer för hållbarhetsredovisning 38 GRI:s principiella grund 38 Principer för redovisningens innehåll 39 Principer för att säkerställa redovisningens kvalitet 47 Vägledning för avgränsning av redovisningen 52 Kapitel fyra. Innehåll i hållbarhetsredovisningen 54 Grundstruktur i redovisningen 54 Generella upplysningar 57 Specifika upplysningar 58 Exempel på resultatindikatorer 61 Redovisningens omfattning 65

Innehåll

Kapitel fem. Organisering av hållbarhetsredovisningen 67 Processen för att upprätta hållbarhetsredovisning 67 Granskning av hållbarhetsredovisningen 79 Kapitel sex. Hållbarhetsredovisningens funktion 82 Användarvänlighet i hållbarhetsredovisningen 82 Externa intressenters användning av företagets hållbarhetsredovisning 85 Företagets användning av hållbarhetsredovisningen 88 Kapitel sju. Integrerad rapportering 92 IIRC:s projekt 92 Syfte och användning 93 Grundläggande begrepp 95 Vägledande principer 97 Innehåll 100 Diskussionen om IR 103 Exempel på integrerad rapportering 104 Kapitel åtta. Hållbarhetsredovisningens utveckling 107 Frivillighet eller obligatorium? 107 Standardisering och anpassning 108 Relation till finansiell redovisning 110 En not om forskning om hållbarhetsredovisning 114 Ytterligare läsning 115 Noter 117 Referenser 122 Register 127

Förord Det här är den tredje upplagan av boken Hållbarhetsredovisning.

Grunder, praktik och funktion, som ursprungligen skrevs 2011–2012 inom ramen för forskningsprojektet ”Hållbarhetsredovisning och interna organisatoriska processer för ökad hållbarhet”, finansierat av Handelns Utvecklingsråd (i dag Handelsrådet). Vårt tack går till Liber och förläggare Magnus Winkler för råd och stöd i samband med uppdateringen. Februari 2018 Magnus Frostenson

Sven Helin

Inledning Den här boken handlar om hållbarhetsredovisning. Även om

den profileras som en redovisningsbok, och kan vara lämplig som litteratur på redovisningskurser på universitet och högskolor, krävs inga särskilda förkunskaper inom redovisning. Det är fullt möjligt att använda den i kurser i till exempel företagsetik eller CSR (corporate social responsibility). Den fyller också en funktion för praktiker som vill förstå hållbarhetsredovisningens natur och hur den har vuxit fram. Avsikten med boken är att den ska hjälpa läsaren att förstå bakgrunden till hållbarhetsredovisning, hur man upprättar en hållbarhetsredovisning och vilken funktion hållbarhetsredovisning fyller. Den är dock inte en metodbok eller en uppmaning till läsaren att börja hållbarhetsredovisa. I stället ser vi på hållbarhetsredovisning som ett fenomen som har kommit att fylla en allt viktigare roll i framför allt näringslivet de senaste åren och som det helt enkelt behövs mer kunskap om. Vår strävan är att visa vad hållbarhetsredovisning är och beskriva det sammanhang som hållbarhetsredovisning ingår i. Vi har avsiktligt valt att skriva en ganska kort bok just för att den ska vara lättillgänglig. Vår förhoppning är också att den som är intresserad av fördjupning ska få inspiration att gå vidare. Denna nya upplaga har skrivits om med hänsyn till ny lagstiftning som kräver obligatorisk hållbarhetsinformation från företagen och riktlinjerna GRI Standards som Global Reporting Initiative (GRI) lanserade 2016. I kapitel ett beskriver vi bakgrunden till hållbarhetsredovisning, vad den går ut på och förekomsten av den i näringslivet. I kapitel två tar vi upp lagstiftningen och den omfattande standardisering som har växt fram på området, och då särskilt de frivilliga ramverk som präglar användandet och utformningen av hållbarhetsredovis6

Inledning

ningar. I kapitel tre redogör vi för de principer som hållbarhetsredovisning utgår från och jämför dessa principer med den traditionella finansiella redovisningen. Kapitel fyra rymmer en redogörelse för hur hållbarhetsredovisningar brukar utformas och vad de innehåller. Kapitel fem handlar om den process och det sammanhang där hållbarhetsredovisningen framställs. Olika faser och aktörer berörs. Hur hållbarhetsredovisningen används av olika aktörer diskuteras i kapitel sex. I kapitel sju är temat integrerad rapportering, som har stora beröringspunkter med hållbarhetsredovisning. I kapitel åtta diskuteras utvecklingstendenser och aktuella frågor för hållbarhetsredovisningen. I slutet av boken ges förslag till ytterligare läsning.

Kapitel ett.

Vad är hållbarhetsredovisning?

Hållbarhetsredovisning som begrepp Går det att redovisa vad som är hållbart? Tydligen är det så. Revisionsfirman KPMG har funnit att 93 procent av världens 250 största företag hållbarhetsredovisar.1 I samma undersökning konstateras att bland de hundra största företagen i 49 länder är det mer regel än undantag att hållbarhetsredovisa. I vissa länder, som Storbritannien, Frankrike och Danmark, hållbarhetsredovisar så gott som samtliga av landets 100 största företag, medan omkring nio av tio av de största företagen gör det i länder som Norge och Sverige. Det är inte längre en fråga om företag ska hållbarhetsredovisa, frågan är snarare vad som ska redovisas och hur. Ett skäl till det är att vi nu har fått lagstiftning kring hållbarhetsredovisning. Men redan dessförinnan var trenden tydlig. Att hållbarhetsredovisa var normen, även om det länge var frivilligt. Hållbarhetsredovisning är med andra ord etablerat i näringslivet i dag. Men vad är egentligen hållbarhetsredovisning? Ett sätt att uttrycka det är att hållbarhetsredovisning är en ram för att redovisa ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter av företagets verksamhet.2 Det innebär att hållbarhetsredovisning i viss mån handlar om sådant som har uppmärksammats under lång tid. Till exempel har man ända sedan 1970-talet pratat om social redovisning eller miljöredovisning. 3 Man kan också beskriva hållbarhetsredovisning som ett sätt att ”mäta, presentera och ta ansvar gentemot intressenter, både inom 8

Kapitel ett. Vad är hållbarhetsredovisning?

och utanför organisationen, för vad organisationen uppnått i sitt arbete mot en hållbar utveckling”. 4 Själva begreppet hållbarhetsredovisning är en översättning av sustainability reporting, som tillsammans med andra begrepp beskriver redovisning av ekonomisk, miljömässig och social påverkan. Hållbarhetsredovisning knyter samman frågor om hållbar utveckling med redovisningsbegreppet. Begreppet hållbar utveckling etablerades på allvar i slutet av 1980-talet, framför allt i samband med två händelser kopplade till Förenta Nationerna (FN). Den ena var den så kallade Brundtlandrapporten, ”Vår gemensamma framtid”, beställd av FN, och den andra var FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992, som hölls tjugo år efter FN:s miljökonferens i Stockholm. Riokonferensen är nog mest känd som Agenda 21-konferensen, eftersom regeringschefer från över 170 länder formulerade en agenda för det tjugoförsta århundradet. I Brundtlandrapporten är miljö, utveckling och fattigdom i fokus. Ett tydligt budskap i rapporten är att det krävs rättvisa mellan generationer. Kanske är den mest citerade delen just den som säger att en hållbar utveckling är den som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Definitionen manar till eftertanke, till exempel vid användningen av naturtillgångar som klassificeras som ändliga (olja, kol, gas med flera). En återkommande tanke är att dagens användning äventyrar kommande generationers möjligheter att ta del av dessa resurser för att tillfredsställa sina behov, vilket därigenom skapar en orättvisa mellan generationers möjligheter till liv på jorden. En stark version av hållbar utveckling handlar om att lämna ifrån sig planeten till kommande generationer i minst lika bra skick som den var när den ärvdes. 5 Sedan början av 1990-talet har man alltmer kommit att se hållbar utveckling som bestående av tre delar: miljö, samhälle och ekonomi. Dessa tre rymmer i sin tur en mängd områden. Några exempel kan ges: 9

Kapitel ett. Vad är hållbarhetsredovisning?

ፚፚ Miljö: klimatförändringar, biologisk mångfald, försurning, markanvändning, energianvändning, transporter och avfall.

ፚፚ Samhälle: hygien, hälsa, säkerhet, sjukdomar, mänskliga rättig-

heter, utbildning, mångfald, jämlikhet, rättvisa, fattigdom och svält.

ፚፚ Ekonomi: intäkter, kostnader, resultat, tillgångar, skulder, skatter, bidrag och bistånd.

Att se hållbar utveckling som bestående av tre delar har flera förespråkare. En av pionjärerna bakom hållbarhetsredovisning, John Elkington, lanserade på 1990-talet termen the triple-bottom-line, 6 vilket näringslivet tog till sig. Ett globalt storföretag som H&M tog till exempel fasta på de tre P:na, People–Profit–Planet, som knyter an till de tre dimensionerna av hållbar utveckling. Vanligtvis antar vi att företag lever efter the one bottom line, där den ekonomiska delen, eller P:et som i Profit, dominerar, men Elkington hävdade att företag också behöver hantera och redovisa sin påverkan på de övriga två, miljön och samhället. En grundtanke i detta resonemang är att en balans måste råda mellan de tre delarna i organisationen eftersom de hänger samman. Elkington liknar dem vid tre kontinentalplattor. När en rör sig, rör sig även de andra två. Av resonemanget följer även en pedagogisk vinst: när två eller tre av delarna, eller plattorna, råkar i konflikt med varandra kan vi säga att organisationen står inför ett hållbarhetsproblem. Mellan miljö och ekonomi samt mellan samhälle och ekonomi hittar vi de kanske vanligaste krockarna, till exempel kostnader för att rena produktionen jämfört med eventuella produktivitetsvinster, eller kostnader för att miljömärka produkter jämfört med eventuell ökning av försäljningen. Men det finns även en vanligt förekommande spänning mellan miljö och samhälle. Den kommer exempelvis till uttryck när man utvinner ändliga naturtillgångar, vilket leder till nya arbetstillfällen. Elkington var en av pionjärerna när det gällde att förespråka redovisning av de tre dimensionerna. Han var dock inte ensam. Redo10

Kapitel ett. Vad är hållbarhetsredovisning?

visningen av sociala frågor och miljöfrågor har en ganska lång historia. Särskilt på 1970-talet fanns ett intresse för social redovisning. Detta avtog på 1980-talet, men i slutet av decenniet och från och med 1990-talet kom miljöredovisning att alltmer bli en del av agendan,7 inte minst mot bakgrund av diskussionen om hållbar utveckling. Under det sena 1990-talet väcktes sedan intresset för att integrera miljömässiga och sociala frågor i redovisningen. Inte minst har hållbarhetsredovisning blivit ett konkret uttryck för socialt ansvarstagande i takt med att diskussionen om CSR 8 blir allt intensivare.

Varför hållbarhetsredovisning? Hållbarhetsredovisning kan förstås mot bakgrund av förändringar som både är lokala och globala, men där våra etablerade institutioner och juridiska ramverk inte alltid är utformade för eller räcker till för att hantera konsekvenserna av dessa förändringar. I stort kan man se spridningen av begreppet hållbar utveckling som en reaktion på samhällsomvandlingar och på behovet av att adressera dessa med ett mer helhetsorienterat perspektiv. I en hållbar utveckling hör ekonomi, miljö och samhälle ihop. Men varken lagstiftning, nationalstaten eller, för den delen, överstatliga strukturer som FN eller EU har kunnat skapa en ram där övergripande problem kring miljöförstöring, korruption, mänskliga rättigheter eller arbetslöshet hanteras eller löses. Den enkla lösningen, att reglera hur man ska agera, har inte varit möjlig, även om lagstiftning har kommit att spela en allt viktigare roll de senaste åren. Man kan se det som en utveckling mot ökat fokus på aktörsansvar. Inte minst företagens roll har blivit uppenbar. Kraven på dem att agera har ökat, bland annat på grund av deras globala räckvidd och möjligheter att påverka. Två övergripande förändringsfaktorer har under de senaste år tiondena varit dels ökad tilltro till att marknadsstyrning ska lösa ekonomiska, miljömässiga och sociala problem mer effektivt, dels allt11

Kapitel ett. Vad är hållbarhetsredovisning?

mer tilltagande globalisering, där så kallad outsourcing och offshoring har ställt krav på en omställning av arbetsmarknaden. Globaliseringen har även påverkat hur vi hänger ihop med andra människor och platser genom vår konsumtion. De varor vi i dag köper har ofta tillverkats långt borta och transporterats under sociala och miljömässiga villkor som i Sverige inte skulle vara gångbara.9 I ljuset av globaliseringsdiskussionen får också ett begrepp som CSR spridning. Företagens verksamheter granskas av ett allt större antal aktörer, inte minst i förhållande till underleverantörer i utvecklingsländer. Näringslivets svar på utmaningar knutna till hållbar utveckling har varit skiftande. I upprinnelsen till Riokonferensen mobiliserade till exempel de globala storföretagen ett eget nätverk, ”The World Business Council for Sustainable Development”, som än i dag är mycket aktivt.10 Även där förstods hållbar utveckling som bestående av tre delar: ekonomisk tillväxt, ekologisk balans och sociala framsteg. Detta nätverk är ett av många exempel på hur näringslivet självt har agerat för att visa hur hållbar utveckling är bra för företag och företagande samt hur företag och företagande är bra för hållbar utveckling. Det har alltså inte varit så att företagen själva har varit negativa till frågan om hållbarhet och att redovisa den. Snarare har de varit delaktiga i utvecklingen. På miljösidan har företagen rört sig från en ganska defensiv hållning i miljöfrågorna till en mer proaktiv. Under större delen av 1900-talets andra hälft strävade man främst efter att försöka följa nationell lagstiftning, men mot slutet av seklet skedde en förändring. Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet tog miljöfrågorna fart och blev, övergripande sett, mer strategiska. Från att ha handlat om att förhindra utsläpp (”filter på skorstenen”; pollution prevention) så började det dyka upp betydligt mer genomgripande verktyg och standarder. År 1992 kom EU med en miljöledningsstandard, Eco-Management and Audit Scheme (EMAS), som dock inte fick något större genomslag. Den följdes 1994 av en betydligt mer popu12

Kapitel ett. Vad är hållbarhetsredovisning?

lär standard, ISO (International Organization for Standardization) 14000. Sedan dess har en rad olika ekologiska produkter och miljömärkningar lanserats. Från ungefär 1990 har företag även arbetat med miljöredovisningar.11 Flera företag var även tidiga med olika miljöindex och livscykelanalyser samt med program där miljöfrågorna tidigt skulle bäddas in.12 Vanan vid miljöredovisningar och att arbeta med exempelvis miljöledningssystem var en av förutsättningarna för att hållbarhetsredovisning skulle kunna etableras. 1990-talets livliga diskussion om ämnen som socialt utanförskap och globaliseringens för- och nackdelar fick också stor betydelse för framväxten av CSR.13 Tillsammans med en mängd företagsskandaler och en utbredd förtroendekris i näringslivet kom frågor om ansvarstagande på agendan, och även frågan om hur man skulle redovisa samhälleligt – eller socialt i direktöversättning – ansvar mot olika intressenter. Även om frågor om hållbar utveckling och sedermera CSR kom att omfamnas av näringslivet, så gick det hand i hand med tydligt fokus på den ekonomiska delen, på traditionella krav på effektivitet och lönsamhet. Däremot blev miljöfrågor och med tiden också sociala frågor någonting som större företag behövde hantera, inte bara av legitimitetsskäl utan också för att undgå tvingande – och ofta kostsamma – regleringar. En parallell utveckling var diskussionen om transparens, kontroll och riskminimering som kom att föras från och med 1990-talet. Utvecklingen har alltmer gått i riktning mot ett granskningssamhälle, som forskaren Michael Power har hävdat.14 Organisationer granskas alltmer och avkrävs insyn, genomskinlighet, klarhet, öppenhet och tydlighet. Detta kan ses i ljuset av en ökad marknadsorientering där möjligheterna för kunden att välja rätt måste tillgodoses, men det innebär också att organisationer måste utveckla tekniker för att hantera misstro. Det handlar om granskning, regler och redovisning.15 Men det är inte bara fråga om att företagen blir passiva objekt som utsätts för kontroll eller granskning, utan innebär också 13

Kapitel ett. Vad är hållbarhetsredovisning?

en aktiv roll i processerna för ökad transparens. Till exempel kan det innebära att på eget initiativ rapportera information till externa intressenter eller att delta i processer för frivillig reglering. Under det sena 1990-talet och tidiga 2000-talet formligen exploderade den ”mjuka”, frivilliga regleringen inom CSR-området.16 En viktig roll spelade till exempel FN:s Global Compact, ett antal principer för ansvarsfullt företagande, som etablerades år 2000. Kofi Annans uppmaning till företagen att anta principer för ansvarsfullt företagande hörsammades av ett stort antal företag. Det ansvarstagande som avkrävs företagen innebär också ett öppenhetskrav. Företagen måste visa vad de gör, inte bara tala om det eller skriva under på goda principer. Framför allt framförs dessa krav mot bakgrund av globaliseringen, där frågor om företagens roll i ett utvecklingssammanhang betonas alltmer. År 2002 följdes FN-konferensen i Rio de Janeiro upp av en ny konferens, World Summit on Sustainable Development, i Johannesburg. Till skillnad från Riokonferensen kom denna konferens att fokusera på mer än bara miljöfrågorna. Också frågor om rättvisa, utveckling och företagens roll ägnades stor uppmärksamhet. CSR blev ett begrepp som fick alltmer utrymme och som till stor del, åtminstone i företagsvärlden, kom att tränga undan hållbar utveckling som begrepp, även om hållbarhet har kommit i ropet igen de senaste åren, bland annat mot bakgrund av utvecklingen av den mjuka regleringen. Exempelvis har FN:s globala mål för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals) från 2015 kommit att betyda mycket för företagen. Företagen har fått ett riktmärke i termer av hållbar utveckling som de kan anpassa sin verksamhet till. I linje med det ökade intresset för transparens och företagens ansvar i ett globalt sammanhang får frågan om hållbarhetsredovisning allt större utrymme. Till de mjuka, icke-tvingande, ramverken hör de olika standarder och riktlinjer som växt fram på redovisningsområdet. Mycket viktig för utvecklingen av hållbarhetsredovisningen har varit framväxten av organisationen Global Reporting Initiative 14

Kapitel ett. Vad är hållbarhetsredovisning?

(GRI) och dess riktlinjer för hållbarhetsredovisning. GRI är en nätverksorganisation med säte i Amsterdam. Den grundades ursprungligen 1997 och har sina rötter både i organisationer i civilsamhället och i ett FN-sponsrat program från sent nittiotal. Den här boken kommer till mycket stor del att referera till GRI:s riktlinjer eftersom de har kommit att få en nästintill dominerande roll inom hållbarhetsredovisningen. År 2016 lanserade GRI det man kallar för GRI Standards, som är en serie standarder för hållbarhetsredovisning. GRI Standards ska användas för hållbarhetsredovisningar som publiceras från och med 1 juli 2018. Fram till dess kunde G4, fjärde generationens riktlinjer från 2013, användas. Utvecklingen av riktlinjerna visar på den dynamik som finns på hållbarhetsområdet. Nya frågor kommer in och fler intressenter än någonsin visar intresse för hållbarhetsfrågor. Deras prioriteringar återspeglas i utvecklingen av riktlinjerna. I ljuset av kravet på transparens och öppenhet har hållbarhetsredovisning blivit en lösning som också företagen accepterat och delvis drivit utvecklingen för. En ny dimension har emellertid kommit in på senare år. Genom EU har politikerna drivit fram lagstiftning på området. Detta diskuterar vi i detalj i kapitel två. Man kan säga att transparenskravet på företagen har formaliserats i lagstiftningen. Det har delvis förändrat spelreglerna genom att legala ramar för hållbarhetsredovisning har skapats samtidigt som företagen fortfarande har stora möjligheter att påverka utformningen och innehållet i hållbarhetsredovisningarna. Det gör att företagen fortfarande har stor frihet i att knyta redovisningen av hållbarhetsinformation till de egna hållbarhetsutmaningarna och -strategierna. Hållbarhetsredovisning kan i ljuset av detta fylla två grundläggande funktioner. Den kan vara

ፚፚ ett instrument för ökad transparens ፚፚ ett instrument för styrning av hållbarhetsprocesser. 15

affärsmodell 101 anläggningskapital 95 anställningsförhållanden 62 ansvar 11, 13, 14 arbetsvillkor 62

Global Compact 14 globalisering 12, 14 globalreporting 115, 120 Global Reporting Initiative (GRI) 14 granskning av redovisningen 79, 80, 81 GRI 15

C certifiering 35, 36, 37 CSR 12, 13, 14, 16, 17

E Eco-Management and Audit Scheme (EMAS) 12 Elkington, John 10, 112 EMAS 36 etiska koder 16 externaliteter 95

F FASB 20 finansiell redovisning 110, 111, 112 finansiellt kapital 95 FN:s globala mål för hållbar utveckling 14, 22, 35, 109 framtidsutsikter 101 fullständighet 40, 46, 47 företagsetik 16, 41, 72

H humankapital 95 hållbarhetsstyrning 58 hållbar utveckling 9, 10, 11, 12

I IASB 20, 38, 39 IFRS 32, 33 IIRC 92 informationens sammanhang 97 integrerad rapportering 21, 92, 112 intellektuellt kapital 95 intressenter 19, 20, 40, 41, 42, 71, 72, 73, 74, 82, 83, 84, 85, 86, 87, 88 intressentrelationer 97 investerare 85, 86, 87 IR 92 ISO-standarder 13, 29

127

K kapital 95 kapital i form av naturresurser 95 konsistens och jämförbarhet 97 kontroll 13 kvalitativa principer 47, 48, 49, 50, 51

L lagstiftning 25, 26, 27, 30, 31 legitimitet 18

M materialitetsanalys 44 miljöpåverkan 61, 62 miljörapport 30

N Naturvårdsverket 31 negativt uttalande 81

O organisationens roll i samhället 62

P precision 97 principer 97

R reglering 14 reliabilitet och fullständighet 97

128

resultat 101 resultatindikatorer 61, 62 RevR 6 80 riktlinjer 14, 15, 17 risker och möjligheter 101 riskminimering 13

S SA8000 37 social påverkan 62 socialt och relationellt kapital 95 standarder 14, 17, 33, 34, 35, 36, 37, standardisering 104, 108, 109 Statistiska centralbyrån 30, 31 strategi och resursallokering 101 strategiskt fokus och framtidsorientering 97 styrning 15, 16, 88, 89, 90, 101

T The World Business Council for Sustainable Development 12 tillämpningsnivåer 65 transparens 13, 14, 15, 16, 23, 24, 33, 89 triple-bottom-line 10

U uppförandekoder 16 US GAAP 32

väsentlighet 40, 43, 44, 85, 97 värdeskapandeprocess 96

årsredovisningslagen 20, 34, 78

W World Summit on Sustainable Development 14

129

Den tredje upplagan innehåller bland annat ny lagstiftning om obligatorisk hållbarhetsinformation och tar upp utvecklingen och införandet av GRI Standards.

Upplaga 3

Grunder, praktik och funktion

Sven Helin

Hållbarhets redovisning

Magnus Frostenson

Hållbarhetsredovisning

Upplaga Best.nr 47-12702-3 Tryck.nr 47-12702-3

Magnus Frostenson

Sven Helin