9789197479615

3:e upplagan

Sorgerådgivning och sorgeterapi En bok för alla som möter och vill hjälpa sörjande

svenska institutet för sorgbearbetning

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

presentation av författare: J. William Worden, PhD är professor i psykologi vid Harvard Medical School och vid Rosemead School of Psychology i Kalifornien. Han är även huvudansvarig forskare vid Harvard Child Bereavement Study vid Massachusettes General Hospital. Hans forskning och kliniska arbete som sträcker sig över 30 år har fokuserats på frågeställningar kring livshotande sjukdomar och beteenden, samt kring sorgeterapi Dr. Worden har föreläst och skrivit om ämnen som relaterar till dödliga sjukdomar, cancervård och närståendes dödsfall. Han är författare till boken Personal Death Awareness, Children and Grief: When a Parent Dies och är medförfattare till boken Helping Cancer Patients Cope.

Hans bok Sorgerådgivning och sorgeterapi: En bok för alla som möter och vill hjälpa sörjande, som nu utkommit i en tredje upplaga, har översatts till sju olika språk och används flitigt runt om i världen som ett standardverk inom sitt område. Dr. Worden bedrivet sitt kliniska arbete i Newport Beach, Kalifornien

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

3:e upplagan

Sorgerådgivning och sorgeterapi En bok för alla som möter och vill hjälpa sörjande

J. William Worden, PhD Översättning Lennart Brohed

svenska institutet för sorgbearbetning www.sorg.se

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Originalets titel: Grief Counseling and Grief Therapy, 3rd Edition – A Handbook for the Mental Health Professional Översättning: Lennart Brohed Copyright © 2002 Springer Publishing Company, Inc., New York 10036 Förlag: Svenska Institutet för Sorgbearbetning Omslag & grafisk form: Design by North, www.designbynorth.com Tredje upplagan, första tryckningen Tryck: Fälth & Hässler AB i Värnamo, Sverige 2006 ISBN 91-974796-1-6

Copyright © 2002 Springer Publishing Company, Inc. Omfattar alla rättigheter. Ingen del av denna publikation får enligt lagen om upphovsrätt användas, kopieras eller på annat sätt reproduceras utan skriftligt tillstånd från Springer Publishing Company, Inc., bortsett från mindre citat som del i granskande artiklar och recensioner.

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Till vänner som dog för tidigt: Dan J. Lettieri Thomas DePoy Robert Sterling-Smith

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

innehållsförteckning

Förord

ix

Inledning

1

1 Bindning, förlust och upplevelse av sorg Bindningsteorin Är sorg en sjukdom?

Normal sorg Hur normal sorg yttrar sig Sorg och depression

9 9 12 13 14 25

2 Att förstå sorgeprocessen Sörjandets uppgifter Faktorer som påverkar sörjandet En varning När är sörjandet över?

29 31 44 53 54

3 Sorgerådgivning: att underlätta okomplicerad sorg Sorgerådgivningens mål Vem ger sorgerådgivning?

När skall sorgerådgivning ske?

Var skall man utföra sorgerådgivning?

Vem får sorgerådgivning?

Att identifiera en sörjande som är i riskzonen Procedurer och principer för rådgivning Användbara metoder Användning av mediciner Sorgerådgivning i grupp Att underlätta sorgearbetet genom begravningsritualen Sorgerådgivningens effektivitet

59 60 60 61 61 62 63 65 79 82 82 90 92

vii

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

4 Onormala sorgereaktioner: komplicerat sörjande Varför människor misslyckas med att sörja Hur sörjandet misslyckas Att diagnosticera komplicerad sorg

95 95 101 109

5 Sorgeterapi: att lösa komplicerat sörjande Mål med och förutsättning för sorgeterapi Metoder för sorgeterapi Speciella överväganden vid sorgeterapi Tekniker och timing Drömmar vid sorgerådgivning och terapi Att utvärdera resultat

115 116 118 126 127 129 131

6 Att sörja vid speciella typer av förluster Självmord Plötslig död Plötslig spädbarnsdöd Missfall Dödfödsel Abort Anteciperad sorg AIDS

135 135 142 147 150 152 154 156 161

7 Sorg och familjesystem Ett barns död Barn vars föräldrar dör Interventionsmetoder i familjen Sorgen och de äldre Familjen kontra individuella behov

169 173 181 186 189 193

8 Rådgivarens egen sorg Stress och utbrändhet

197 201

9 Träning i sorgerådgivning

207

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Bibliografi

229

Index

247

Svenska Institutet för Sorgbearbetning

255

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

förord Det har gått tio år sedan den andra upplagan av Grief Counselling and Grief Therapy kom ut. Under denna tid har oerhört mycket publicerats om sorg och smärtsamma förluster. Inför denna tredje upplaga har jag noggrant gått igenom litteraturen sedan 1991 och tagit med de bästa nya kunskaperna tillsammans med mina egna aktuella synpunkter på smärtsamma förluster hämtade från min egen forskning och mitt kliniska arbete.

Läsarna av de första och andra upplagorna kommer att lägga märke till att mina tankegångar har utvecklats och att åtskilliga nya områden diskuteras. Modellen för att förstå sörjandet omfattar nu inte bara sörjandets uppgifter utan också faktorer som påverkar sörjandet. Rådgivare måste förstå och använda både sörjandets uppgifter och faktorer när de arbetar med den sörjande. Drömmar kan vara användbara hjälpmedel vid sorgearbetet och det finns en avdelning om hur de används.

En omfattande och omsorgsfullt utvald bibliografi i slutet av boken bör vara till stor hjälp för dem som vill läsa mer om ett speciellt ämne. Denna kan vara en viktig tillgång för studenter och andra som planerar att forska på detta område, en strävan som jag starkt uppmuntrar.

Ett speciellt tack till de personer som hjälpt mig med detta projekt. Jag skulle vilja tacka Dimitri och Olga Tuller för deras hjälp med att spåra upp den stora mängden ny litteratur. Dr. William Lamers, Jr. kom med många konstruktiva förslag. Mitt tack gäller också Karin Worden, Jim Monahan, Doug Herr, Robert Horen och Bufkin Moore för deras hjälp.

Och som alltid gav mig min familj och mina vänner ett viktigt emotionellt stöd.

JW Boston, Massachusetts Laguna Niguel, Kalifornien

ix

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Endast människor som kan älska fullt ut kan också uppleva stor sorg, men kärleken fungerar även som en motvikt till sorgen och läker den.

Tolstoy

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

inledning Under de senaste 30 åren har de som yrkesarbetar inom hälsovården visat ett ökat intresse för frågor om död och döende. I samband med detta har intresset ökat för de närbesläktade ämnena sorg och smärtsamma förluster. Avsikten med denna bok är att hjälpa dem som arbetar inom psykisk hälsovård att bättre förstå hur komplexa företeelser förluster är, för att de bättre ska kunna hjälpa sörjande att bearbeta sin sorg på ett riktigt sätt.

Varför skall de som arbetar inom psykisk hälsovård vara intresserade av och engagera sig i ett område som smärtsamma förluster? Svaret är enkelt.

Människor som söker behandling för sin psykiska ohälsa känner att de fastnat i sitt sörjande. De börjar tro att de inte kommer igenom upplevelsen, att sörjandet inte har något slut och att de behöver hjälp för att kunna komma igenom det och komma tillbaka till livet. Sorgen visar sig ofta också vara den underliggande orsaken till olika fysiska och psykiska avvikelser. Människor uppsöker hälsovården för sina fysiska och psykiska besvär utan att nödvändigtvis inse att bakom dessa besvär kan det finnas problem med sorg.

Aaron Lazare, som är en psykiatrikollega, uppskattar att 10 till 15 procent av dem som passerar igenom mentalsjukvården vid Massachusetts General Hospital har en olöst sorgereaktion bakom sitt psykiska tillstånd (Lazare, 1979). Zisook (1985) uppskattade att 17 procent av de patienter som kom till en psykiatrisk poliklinik i Kalifornien led av olöst sorg. Psykiatern John Bowlby bekräftar detta fenomen när han säger, ”Klinisk erfarenhet och uppgifter i litteraturen lämnar lite tvivel om sanningen i det viktiga påståendet – att många psykiska sjukdomar är uttryck för patologiskt sörjande – eller att sådana sjukdomar omfattar många fall av ångesttillstånd, depressiva sjukdomar och hysteri och flera typer av personlighetsstörningar” (Bowlby, 1980. s. 23). Den som arbetar med psykisk hälsovård måste förstå sorgen och känna till den roll den spelar vid medicinska och psykiska problem.

Det finns ett antal studier i litteraturen som pekar på den effekt sorgen har på sjuklighet och dödlighet. Sorgen förvärrar inte bara fysisk utan också psykisk sjuklighet. Speciellt gäller detta om sjukligheten har ett samband med förlusten av en maka/make. En del av den viktigaste forskningen, som har att göra med fysiska och psykiska symtom vid en förlust, 1

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

har gjorts av Parkes och hans kollegor i London och Boston (The Harvard Bereavement Study), av Clayton och hennes kollegor i St. Louis, av Weiner och kollegor i New York, av Crisp och Priest i London, av Heymon and Gianturco vid Duke University och av Shuchter och hans kollegor vid San Diego.* Dessa studier är viktiga eftersom de är prospektiva studier om smärtsamma förluster. Det finns många retrospektiva studier och många anekdotiska uppgifter som relaterar förluster till olika fysiska och psykiska sjukdomar, men de prospektiva studierna är de mest välgrundade.

Slutsatserna från dessa olika typer av studier om förluster inom äktenskap är varierade och på intet sätt överensstämmande. En av svårigheterna med att jämföra studier är att de är inriktade på människor från olika åldersgrupper, olika geografiska områden och olika socioekonomiska skikt. De flesta av dessa studier visar emellertid att de som fått utstå en smärtsam förlust lider av fler depressiva symtom under det första året efter förlusten än de i kontrollgruppen som inte lidit någon förlust (Parkes & Brown, 1972). Vissa studier antyder dessutom att unga människor som fått uppleva en förlust lider mer fysisk nöd och tar mer droger för att lätta symtomen än unga gifta som inte lidit någon förlust (Clayton, 1974).

Andra visar att bland äldre män och kvinnor är det för det mesta få förändringar i den fysiska hälsan, antalet läkarbesök och inläggningar på sjukhus (Heymon & Gianturco, 1973). Även om alla änkor och änklingar lider av betydande depressiva symtom under det första året efter en förlust, tycks det som om unga änkor och änklingar kan lida mer fysisk nöd (Bowlby, 1980; Clayton, 1979).

Trots dessa olika upptäckter tycks det finns ett ökande antal symtom som huvudvärk, skakningar, yrsel, hjärtklappning och olika mag-/tarmsymtom efter en makes/makas död. Men det finns ingen ökning av specifika sjukdomar som astma, diabetes eller cancer. Det har antytts att dessa symtom på minskat välbefinnande mycket väl kan vara uttryck för sorgen själv, som individuella följeslagare till depressionens olika kroppsliga symptom. (Lieberman & Jacobs, 1987). Intresset har dessutom ökats för den inverkan förlusten har på den fysiologiska funktionen som åstadkommits genom ändrade immunreaktioner (Spratt & Denny, 1991; Zisook, et al., 1994). *Referenser för dessa studier finns i bibliografin.

2

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

När man undersöker de konsekvenser en förlust har på hälsan måste man tänka på maskerad sorg eller vad som ibland kallas ”facsimile illness” (Zisook & DeVaul, 1976). Den efterlevande kan utveckla samma symtom som den bortgångne upplevde före döden. Läkare, som behandlar sörjande människor som visar kroppsliga symtom, bör kräva information om den avlidnes symtom och bedöma möjligheten att patientens sjukdom faller inom denna kategori. Detta kommer att diskuteras ingående i kapitel 4.

Det är också av intresse att ta reda på om människor som lidit en smärtsam förlust behöver mer psykiatrisk vård under sorgeperioden eller inte.

Det har gjorts åtskilliga studier som undersökt detta förhållande, men ännu är data inte slutgiltiga. I sin prospektiva studie sammanfattar Paula Clayton att ”psykiatrisk konsultation är sällsynt på grund av en makas/ makes död. Inläggning för psykiatrisk vård är ännu mer sällsynt och inträffar antagligen så sällan att en förlust inte bör anses som en orsak till psykisk sjukdom” (Clayton, 1979, s. 1532). Colin Parkes och hans kollegor i London intar en annan ståndpunkt. De anser att akuta sorgereaktioner ofta blir kroniska och på så sätt gör psykiatrisk behandling, nödvändig (Parkes, 1964, 1965a, 1965b).

Ett tredje område som det forskats om är förhållandet mellan förlust av en partner inom äktenskapet och risk för att den andre partnern dör.

Nästan alla har hört historier om hur en maka/maka har dött kort tid efter partnerns död. Min egen farfar dog en vecka efter sin hustru. Män tycks löpa en speciell risk. Vilka bevis finns som stödjer denna uppfattning att det finns en risk att dö som en följd av förlusten av en maka/make?

Wolfgang och Margaret Stroebe (1987) undersökte noggrant studier om dödlighet och förlust och drog slutsatsen att risken att dö klart ökar hos den sörjande. Änklingar löper mycket större risk än änkor, som löper större risk än icke sörjande i kontrollgruppen. De förespråkar ytterligare längdsnittsstudier som skulle omfatta alternativa förklaringar för ett positivt samband mellan sorg och dödlighet. Andra förklaringar skulle kunna vara följande: (a) båda makarna dog av samma infektion, (b) båda makarna levde i samma ohälsosamma miljö, (c) den överlevande makan/maken hade inte längre omvårdnaden av den avlidne makan/maken, (d) ensamheten ledde till fysiska symtom och (e) den överlevande makens/makans hälsa hade försämrats genom en ökad användning av droger, alkohol eller tobak.

Förutom ett ”brustet hjärta” kan andra influenser på dödligheten vara stress 3

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

som kommer från sekundära förändringar och rollförändringar, och stress som påverkar immunsystemet hos dessa sörjande (Stroebe & Stroebe, 1993).

Helsing och kollegor studerade frekvensen för dödlighet för dem som hade blivit änkor/änklingar mellan 1963 och 1974 i Washington County, Maryland. Efter att ha anpassat ett antal demografiska variabler och beteendevariabler fann forskarna, när de matchade med ett stickprov med gifta, att frekvensen för dödlighet baserat på personårsrisknivå var ungefär densamma för änkor/änklingar som för gifta kvinnor, men betydligt högre för änklingar än för gifta män. En annan intressant upptäckt var att män som gift om sig löpte mindre risk än män som förblev ensamma. Detta gällde inte för kvinnor (Helsing et al., 1981). En möjlig förklaring till detta kan vara att enbart de friskaste männen gifte om sig.

Två andra studier som använder stora stickprov, den ena från Storbritannien och den andra från Finland, är anmärkningsvärt lika – dödligheten var högre för både män och kvinnor mycket kort tid efter förlusten av en maka/make. Under de följande åren var den något högre enbart för män, när man jämförde med män som inte lidit någon förlust. Detta gällde speciellt yngre män (Jones & Goldblatt, 1987; Kaprio et a1.,1987). Även om det sista ordet inte är sagt och fler bra prospektiva studier behövs, tycks det som om en makas/makes död kan förbindas med högre mortalitet för båda könen, med mycket större risk för män.

Människor har sörjt i tusentals år – långt före tillkomsten av yrkena inom psykisk hälsovård. Verkligheten är inte desto mindre den att människor uppsöker oss för att få hjälp med sitt sorgearbete. Detta kan delvis bero på tidens sekularisering som är så vanlig i dessa dagar. Tidigare har människor litat på religiösa ledare och religiösa institutioner för att få hjälp med sin sorg, men eftersom så många människor inte längre hör till någon formell religiös organisation, vänder de sig ofta till dem som arbetar med psykisk hälsovård. Också den stora rörligheten i vårt samhälle bidrar till denna förändring av fokus. Förr levde människor i storfamiljer nära varandra och man hade ett stort nätverk av grannar som hjälpte till att klara av förluster. Men nu kanske inte den känslan av gemenskap längre finns som ger omedelbart stöd, inte heller finns storfamiljen tillgänglig. Därför vänder sig människor till hälsovården och den psykiska hälsovården för att få det stöd och den omsorg som tidigare kom från annat håll.

4

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Sorg har jämförts med fysisk sjukdom. I Gamla Testamentet förmanar profeten Jesajas "förbind dem som har ett förkrossat hjärta," och ger intrycket av att svår sorg på något sätt kan skada hjärtat. Både sorg och fysisk sjukdom tar tid att läka och båda innefattar förvisso känslomässiga och fysiska aspekter. Då socialarbetaren Bertha Simos jämförde fysisk sjukdom och sorg gjorde hon denna observation: ”Båda kan vara självläkande eller kräva behandling av andra. I båda fallen kan tillfrisknandet variera från helt återvunnen hälsa och välbefinnande, till delvis läkning, till personligt växande och ökad kreativitet, till permanent skada, gradvis försämring eller till och med död.” (Simos, 1979, s. 30).

Smärtsamma förluster är mycket komplexa frågor och människor upplever sin sorg på många och olika sätt. Även om den allmänna inriktningen i denna bok är förluster på grund av dödsfall, kan principerna här tillämpas vid sorg i samband med olika slags förluster – skilsmässa, amputation, arbetslöshet och förluster upplevda av offer för våld är bara några få.

I denna bok presenteras det allra viktigaste som vi känner till om ämnet på ett användbart och lättförståeligt sätt för dem som arbetar med psykisk hälsovård. En del av materialet presenteras i skissartad form, men detta innebär inte att sorgeprocessen är en enkel eller okomplicerad företeelse.

Den övervägande delen av boken redovisar aktuella uppfattningar om följande: – Vad människor upplever som resultat av en förlust.

– Varför de upplever det.

– Sorgeprocessens fyra viktigaste uppgifter.

– Hur man skall hjälpa människor med olika sorgeuppgifter.

– Hur vet man när sorgen är över.

– Hur känner man igen komplicerad sorg.

– Hur man skall behandla komplicerad sorg.

– Hur man skall hjälpa familjer att komma igenom en förlust.

– Hur man skall hjälpa människor i speciella förlustsituationer.

– Hur man skall maximera sin effektivitet som sorgerådgivare.

I den första upplagan av denna bok för 20 år sedan framhöll jag att jag inte tror att vi behöver inrätta ett nytt yrke som sorgerådgivare. Jag tror fortfarande detta. En socialarbetare, D. M. Reilly, säger, ”Vi behöver verkligen 5

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

inte ett helt nytt yrke som ... sorgerådgivare. Vi behöver mer omtanke, större känslighet och vara mer aktiva när det gäller den här frågan inom ramen för befintliga professionella grupper, dvs. präster, begravningsentreprenörer, familjeterapeuter, sjuksköterskor, socialarbetare och läkare” (Reilly, 1978, s. 49). Till detta tillägger Lloyd (1992), ”… färdigheter att arbeta med sorg och förluster förblir de viktigaste verktygen för yrkesverksamma som inte nödvändigtvis är specialiserade rådgivare.” Jag instämmer helt och fullt i detta. Med den här boken vänder jag mig till er som redan arbetar i dessa traditionella yrken och som erbjuder omvårdnad till dem som lidit en förlust, och som har den kunskap och skicklighet som behövs för att ingripa effektivt och i en del fall ge förebyggande psykisk hälsovård.

Referenser Bowlby, J. (1980). Attachment and loss: Loss, sadness, and depression (Vol. III). New York: Basic Books.

Clayton, P. J. (1974). Mortality and morbidity in the first year of widowhood. Archives of General Psychiatry, 30, 747-750.

Clayton, P. J. (1979). The sequelae and nonsequelae of conjugal bereavement. American Journal of Psychiatry, 136, 1530-1534.

Helsing, K. J., & Szklo, M. (1981). Mortality after bereavement. American Journal of Epidemiology, 114, 41-52.

Heymon, D., & Gianturco, D. (1973). Long-term adaptation by the elderly to bereavement.

Journal of Gerontology, 28, 359-362.

Jones, D. R., & Goldblatt, P. O. (1987). Cause of death in widow(er)s and spouses. Journal of Biosocial Science, 19, 107-121.

Kaprio, J., Koskenvuo, M., & Rita, H. (1987). Mortality after bereavement: A prospective study of 95, 647 widowed persons. American Journal of Public Health, 77, 283-287.

Lazare, A. (1979). Unresolved grief. In A. Lazare (Ed.), Outpatient psychiatry: Diagnosis and treatment (pp. 498-512). Baltimore: Williams & Wilkens.

Lieberman, P. B., & Jacobs, S. C. (1987). Bereavement and its complications in medical patients: A guide for consultation-liaison psychiatrists. International Journal of Psychiatric Medicine, 17, 23-39.

Lloyd, M. (1992). Tools for many trades: Reaffirming the use of grief counselling by health, welfare and pastoral workers. British Journal of Guidance and Counselling, 20, 150-163.

Parkes, C. M. (1964). Recent bereavement as a cause of mental illness. British Journal of Psychiatry, 110, 198-204.

Parkes, C. M. (1965). Bereavement and mental illness, Part I: A clinical study of the grief of bereaved psychiatric patients. British Journal of Medical Psychology, 38, 1-26.

Parkes, C. M. (1965). Bereavement and mental illness, Part II: A classification of bereavement reactions: British Journal of Medical Psychology, 38, 13-26.

Parkes, C. M., & Brown, R. J. (1972). Health after bereavement: A controlled study of young Boston widows and widowers. Psychosomatic Medicine, 34, 449-461.

Reilly, D. M. (1978). Death propensity, dying, and bereavement: A family systems perspective.

Family Therapy, 5, 35-55.

6

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Schleifer, S. J., et al. (1983). Suppression of lymphocyte stimulation following bereavement.

Journal of the American Medical Association, 250, 374-377.

Simos, B. G. (1979). A time to grieve. New York: Family Service Association.

Spratt, M., & Denney, D. (1991). Immune variables, depression, and plasma cortisol over time in suddenly bereaved parents. Journal of Neuropsychi-atry, 3, 299-306.

Stroebe, W., & Stroebe, M. (1987). Bereavement and health: The psychological and physical consequences of partner loss. Cambridge: Cambridge University Press.

Stroebe, M., & Stroebe, W. (1993). The mortality of bereavement: A review. In M. Stroebe, W. Stroebe, & R. Hansson (Eds.), Handbook of bereavement. Cambridge: Cambridge University Press.

Zisook, S., & DeVaul, R. A. (1976). Grief related facsimile illness. International Journal of Psychiatric Medicine, 7, 329-336.

Zisook, S., & DeVaul, R. A. (1985). Unresolved grief. American Journal of Psychoanalysis, 45, 370-379.

Zisook, S., Shuchter, S., Irwin, M., Darko, D., Sledge, P., & Resovsky, K. (1994). Bereavement, depression and immune function. Psychiatry Research, 52, 1-10.

7

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

8

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

kapitel 1 bindning, förlust och upplevelse av sorg

bindningsteorin Innan vi helt kan förstå den inverkan en förlust har och det mänskliga beteendet som har ett samband med den, måste man ha en viss kunskap om innebörden av bindning. Det finns åtskilligt skrivet om bindningar i psykologisk och psykiatrisk litteratur – vad de är och hur de utvecklas. En av de viktigaste tänkarna på detta område är den engelske psykiatern John Bowlby. Han har ägnat en stor del av sin yrkeskarriär åt området med bindning och förlust och har skrivit flera viktiga böcker och artiklar om ämnet.

Bowlbys bindningsteori ger oss en möjlighet att få en föreställning om människors tendens att skapa starka kärleksfulla band med andra och en möjlighet att förstå den starka känslomässiga reaktion som inträffar när dessa band hotas eller bryts. För att utveckla sina teorier har Bowlby ett brett betraktelsesätt och tagit med data från etologi, kontrollteori, kognitiv psykologi, neurofysiologi och utvecklingsbiologi. Han tar avstånd från dem som anser att bindningar mellan individer utvecklas enbart för att möta vissa biologiska krav, som kravet på mat och kravet på sex. Bowlby påpekar genom att hänvisa till Lorenz arbete med djur och Harlows arbete med unga apor, det faktum att bindning inträffar, trots frånvaro av förstärkning av dessa biogena behov (Bowlby, 1977).

Bowlbys (1977) teori är att dessa bindningar kommer från ett behov av trygghet och säkerhet. De utvecklas tidigt i livet och är vanligtvis riktade mot några få speciella individer och tenderar att bestå genom en stor del av livscykeln. Att skapa bindningar med andra betydelsefulla individer anses som ett normalt beteende inte bara för barnet utan också för den vuxne. Bowlby hävdar att bindningsbeteendet har ett överlevnadsvärde och åberopar att detta beteende ofta förekommer hos yngre individer hos 9

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

alla slags däggdjur. Men han ser bindningsbeteendet som skilt från matningsbeteenden och sexuella beteenden.

Bindningsbeteenden illustreras bäst av det unga djuret och det lilla barnet som, allteftersom de växer för allt längre tidsperioder lämnar den som de bundit sig vid, för att undersöka en allt större omgivning. Men de återvänder alltid till den de är bundna vid för att få stöd och säkerhet. När den de är bundna vid försvinner eller hotas blir det en stark reaktion med intensiv ångest och stark emotionell protest. Bowlby hävdar att barnets föräldrar utgör en trygg utgångspunkt från vilken de gör sina undersökningar. Denna relation bestämmer barnets förmåga att knyta kärleksfulla band senare i livet. Detta liknar Erik Eriksons begrepp om grundläggande tillit: genom bra föräldrabeteende ser individen sig själv som både kapabel att hjälpa sig själv och värd att bli hjälpt om svårigheter skulle uppstå (Erikson, 1950). Tydliga patologiska avvikelser kan utvecklas i detta mönster. Olämpligt föräldrabeteende kan få människor att skapa ängsliga bindningar eller skapa mycket svaga bindningar om det skapas några alls (Winnicott, 1953).

Om målet med bindningsbeteendet är att upprätthålla en kärleksfull bindning skapar situationer, som sätter denna bindning i fara, vissa mycket specifika reaktioner. Ju större risken för förlust är, desto mer intensiva och varierade blir dessa reaktioner. ”Under sådana omständigheter sätts de mest kraftfulla bindningsbeteendena igång – genom att klänga, gråta och kanske visa ilska tvingar man igenom sin vilja ... när dessa handlingar är framgångsrika, återupprättas bindningen, aktiviteterna upphör och stresstillståndet och ängslan lindras.” (Bowlby, 1977, s. 42). Om faran inte avlägsnas blir följden tillbakadragande, apati och förtvivlan.

Liksom människor visar djur detta beteende. I boken The Expression of the Emotions in Man and Animals, som skrevs under senare delen av artonhundratalet, beskriver Charles Darwin de sätt som sorg uttrycks på av djur, liksom hos barn och vuxna människor (Darwin, 1872). Etologen Konrad Lorenz har beskrivit detta beteende som liknar sorg hos en grågås som skildes från sin make: Vid partnerns försvinnande är den första reaktionen ängsliga försök att hitta honom igen. Gåsen letar rastlöst dag och natt, flyger långa distanser och besöker platser där partnern skulle kunna finnas och utstöter hela 10

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

tiden genomträngande, trestaviga långdistansrop. ... Sökandet utsträcks allt längre och längre och ofta går gåsen själv under, eller förolyckas. ...

Alla dessa objektiva och observationsbara egenskaper i gåsens beteende, då den förlorar sin make, är i stort sett identiska med mänsklig sorg.

[Lorenz, 1963, citerad hos Parkes, 2001, s. 44] Det finns många andra exempel på sörjande i djurvärlden. För flera år sedan fanns det en intressant redogörelse om delfiner i Montreal zoo. När en delfin dött vägrade makan att äta och djurskötarna hade svårigheter, ja nästan en omöjlig uppgift att hålla den efterlevande delfinen vid liv.

Genom att inte äta visade delfinen tecken på sorg och depression som liknar mänskligt beteende vid sorg.

Psykiatern George Engel höll ett föredrag vid Psychiatric Grand Rounds vid Massachusetts General Hospital och beskrev mycket detaljerat ett fall av en förlust. Detta fall lät som typiskt för de reaktioner som man finner hos en efterlevande människa som förlorat en make/maka. Senare under föredraget då Dr. Engel läst en lång tidningsredogörelse för denna förlust, avslöjade han att han hade beskrivit beteendet hos en struts som förlorat sin make!

På grund av de många exemplen från djurvärlden drog Bowlby slutsatsen att det finns välgrundade biologiska orsaker till att alla separationer automatiskt och instinktivt ger ett aggressivt beteende. Han hävdar också att det inte har någon betydelse om en förlust är oåterkallelig; att det under evolutionens gång utvecklades ett instinktivt anlag anpassat till det faktum att förluster kan vinnas tillbaka och att de beteendereaktioner som utgör en del av sorgeprocessen har anpassats till att återupprätta en relation till det förlorade objektet (Bowlby, 1980). Denna biologiska teori om sorg har påverkat många tänkare, bland dem den brittiske psykiatern Colin Murray Parkes (Parkes, 1972; Parkes & Weiss, 1983; Parkes, 2001).

Sorgereaktionerna hos djur visar vilka primitiva biologiska processer som verkar inom människan. Det finns emellertid inslag i sörjandet som är speciella för människor och dessa normala sorgereaktioner kommer att beskrivas i detta kapitel.

Det finns bevis för att alla människor till en viss grad sörjer en förlust.

Antropologer som studerat andra samhällen, deras kulturer och deras reaktioner vid förlust av någon älskad, rapporterar att i alla samhällen, 11

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

över hela världen, finns det ett nästan allmänt utbrett försök att återvinna den förlorade älskade och/eller det finns en tro på ett liv efter detta där man kan återförenas med den älskade. I samhällen utan skriftspråk tycks emellertid patologisk sorg mindre vanlig än i mer civiliserade samhällen (Rosenblatt, et al., 1976; Parkes, 1997).

är sorg en sjukdom?

Psykiatern George Engel ställde denna intressanta fråga i en tankeväckande artikel som publicerades i Psychosomatic Medicine. Engels åsikt är att förlusten av någon man älskar är psykiskt traumatisk i lika hög grad som att bli allvarligt skadad eller brännskadad är fysiskt traumatisk. Han hävdar att sorg representerar en avvikelse från det friska tillståndet och från välbefinnandet, och på samma sätt som läkande inom det fysiologiska området är nödvändigt för att åter få kroppen i balans, behövs också en tidsperiod för att den sörjande skall återgå till en liknande psykisk balans.

Därför ser Engel sörjandets process som likadan som läkandets process.

På samma sätt som vid läkandet kan fullständig funktion, eller nästan fullständig funktion, återvinnas, men det finns också fall med försämrad funktion eller otillräckligt läkande. Precis som termerna frisk och patologisk används vid olika förlopp i det fysiska läkandets process, hävdar Engel att samma termer kan användas vid det förlopp som sörjandets process tar. Han ser sörjandet som ett förlopp som tar tid innan återställandet av funktioner kan äga rum. Hur stor funktionell försämring det blir är en gradfråga (Engel, 1961).

Innan vi tittar på det som utmärker normal sorg kan det vara en god idé att titta på tre termer som ofta används utbytbart: sorg, sörjande och smärtsam förlust. För att få en gemensam förståelse i denna bok kommer jag att använda termen sorg för att indikera det som någon upplever, som genom dödsfall har förlorat en älskad människa. Sorg kan vara en term som används om andra förluster, men denna bok inriktar sig på förluster på grund av dödsfall. Sörjande är termen som appliceras på den process som någon går igenom då denne anpassar sig till förlusten av denna människa.

Smärtsam förlust definierar den förlust som denna människa försöker anpassa sig till. Några anpassar sig bättre än andra. I kapitel 4 kommer vi 12

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

att titta på komplicerade smärtsamma förluster då människor inte anpassar sig tillräckligt till förlusten.

normal sorg* Termen normal sorg, ibland kallad okomplicerad sorg, omfattar en lång rad känslor och beteenden som är vanliga efter en förlust. En av de tidigaste försöken att undersöka normala sorgereaktioner på ett systematiskt sätt gjordes av Erich Lindemann (1944) när han var chefspsykiater på Massachusetts General Hospital.

I Bostonområdet finns det två katolska colleges som är välkända för sin rivalitet i fotboll. Hösten 1942 möttes de i en av sina traditionella lördagsmatcher. Holy Cross slog Boston College och efter matchen gick många till den lokala nattklubben Coconut Grove Nightclub för att fira.

Under festandet tände en diskplockare en tändsticka samtidigt som han bytte en glödlampa och satte olyckligtvis eld på en prydnadspalm.

Nattklubben, som hade många fler besökare än som var tillåtet, blev nästan genast övertänd. Nästan 500 personer förlorade sina liv i tragedin.

Efteråt arbetade Lindemann och hans kollegor med de familjemedlemmar som hade förlorat någon anförvant i katastrofen och från denna och annan information skrev han sin klassiska rapport, ”The Symptomatology and Management of Acute Grief” (Lindemann, 1944). Från sina observationer av 101 patienter som nyligen upplevt en förlust upptäckte han likartade mönster, som han beskrev som typiska och säkra kännetecken på normal eller akut sorg: 1.

2.

3.

4.

5.

Somatiskt eller kroppsligt obehag av något slag Upptagenhet av minnesbilden av den döde Skuldkänslor mot den döde eller för omständigheterna kring dödsfallet Fientliga reaktioner Oförmåga att fungera på samma sätt som före förlusten

*Jag använder ordet normal i både kliniskt och statistiskt avseende. Klinisk definierar vad klinikern kallar normalt sorgebeteende medan statistiskt hänförs till den frekvens som ett beteende förekommer i en slumpmässigt utvald sörjande population. Ju mer frekvent ett beteende är desto mer definieras det som normalt.

13

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Utöver dessa fem kännetecken beskrev han ett sjätte som många patienter visat: de tycktes utveckla drag som påminde om den döde i sitt eget beteende.

Det finns många begränsningar i Lindemanns studie. Några av dessa har påpekats av Parkes (1972), som anför det faktum att Lindemann inte presenterar några siffror som visar den relativa frekvensen av de syndrom som beskrivs. Lindemann underlåter också att nämna hur många intervjuer han gjorde med patienterna och hur lång tid som gått mellan intervjuerna och tiden för förlusten. Inte desto mindre förblir detta en viktig och ofta citerad studie.

Vad som är särskilt intressant för mig är att de sörjande vi idag ser vid Massachusettes General Hospital visar beteenden som mycket liknar dem som beskrevs av Lindemann för mer än femtio år sedan. Hos ett stort antal människor som går igenom en akut sorgereaktion, finner vi några eller de flesta följdföreteelser. Eftersom listan över normalt sorgebeteende är så omfattande och varierad, kan dessa beteenden beskrivas under fyra allmänna kategorier: (1) känslor, (2) fysiska förnimmelser, (3) kognitioner och (4) beteenden. Alla som ger råd åt sörjande måste känna till den mängd beteenden som utgör normal sorg.

hur normal sorg yttrar sig Känslor Nedstämdhet. Nedstämdhet är den vanligaste känslan hos sörjande och behöver inte kommenteras särskilt mycket. Känslan yttrar sig inte nödvändigtvis som gråt, men gör det ofta. Parkes och Weiss tror att gråt är en signal som framkallar medkänsla och ett beskyddande beteende hos andra och skapar en social situation då normalt konkurrensbeteende upphör (Parkes & Weiss, 1983). En del sörjande är rädda för nedstämdheten, särskilt dess intensitet. (Taylor & Rachman, 1991). Det är inte ovanligt att en människa säger, ”Den försvann vid begravningen”. Åter andra försöker att hindra nedstämdhet genom överdriven aktivitet bara för att upptäcka att nedstämdheten kommer på natten. Att inte tillåta att nedstämdheten upplevs, med eller utan tårar, kan ofta leda till komplicerat sörjande (se kapitel 4).

14

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Vrede. Vrede upplevs ofta efter en förlust. Det kan vara en av de mest förvirrande känslorna för efterlevande och orsakar många problem under sorgeprocessen. En kvinna vars man dött i cancer sa till mig, ”Varför är jag arg? Han ville inte dö.” Sanningen är den att hon var arg på honom därför att han dött och lämnat henne. Om inte vreden bejakas på rätt sätt kan det leda till ett försvårat sörjande.

Vreden kommer från två källor: (1) från frustrering över att man inte kunde förhindra dödsfallet och (2) från en slags regression som inträffar efter en förlust av någon närstående. Du kanske upplevde denna typ av regression när du var mycket liten och ute och handlade med din mamma.

Ni var i ett varuhus och när du plötsligt såg upp upptäckte du att hon försvunnit. Du kände panik och ångest tills din mamma kom tillbaka.

Istället för att visa din glädje, skrek du åt henne och sparkade henne. Detta beteende, som Bowlby ser som en del av vårt genetiska arv, symboliserar meddelandet, ”Lämna mig aldrig igen!”

Vid förlusten av en viktig människa finns det en tendens att regrediera, att känna sig hjälplös, att känna att man inte kan leva utan den människan och sedan uppleva ilskan som åtföljer dessa ångestkänslor. Den vrede som den sörjande känner måste identifieras och på lämpligt sätt riktas mot den avlidne för få ett riktigt slut. Den hanteras emellertid ofta på andra mindre effektiva sätt. Ett är förskjutning eller att rikta den mot någon annan person och ofta ge den skulden för dödsfallet. Tanken är att om man kan ge någon skulden, då är han ansvarig och följaktligen kunde förlusten ha förhindrats. Människor kan ge läkaren, begravningsentreprenören, familjemedlemmar, en okänslig vän och ofta Gud skulden.

Den kanske mest riskabla bristen på anpassning av vreden är inställningen att vända vreden inåt, mot sig själv. Vid allvarliga fall då vreden vänds inåt kan en människa som också är nere, utveckla depression eller självmordsbeteende. En mer psykodynamisk tolkning av denna vrede som vänds inåt, har givits av Melanie Klein, som anser att ”triumfen” över den döde får den sörjande att vända sin vrede mot sig själv eller rikta den utåt mot andra som finns till hands (Klein, 1940).

Skuldkänslor och självförebråelser. Det är vanligt att efterlevande upplever skuldkänslor och självförebråelser; skuldkänslor över att inte ha varit vänlig nog, över att inte ha tagit personen till sjukhuset tidigare, o.s.v.

15

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Vanligen visas skuldkänslorna över något som hände eller något som försummats vid tiden för dödsfallet. Oftast är skuldkänslorna irrationella och kommer att dämpas genom ”realitetsprövning”. Det finns naturligtvis möjligheter till verkliga skuldkänslor då personen har gjort något som var orsaken till dödsfallet. I dessa fall kan annat ingripande än realitetstest krävas. Ångest. Ångest hos den efterlevande kan sträcka sig från en vag känsla av osäkerhet till häftiga panikattacker och ju intensivare och varaktig ångesten är, desto mer tyder det på en onormal sorgereaktion. Ångesten kommer först och främst från två källor. För det första från de efterlevandes rädsla för att de inte kommer att kunna att ta hand om sig själva och de har ofta kommentarer som, ”Jag kommer inte att överleva utan honom.” För det andra har ångest ett samband med en ökad personlig medvetenhet om döden – medvetenheten om sin egen dödlighet som ökas av en närståendes död (Worden,1976). Vid extrema fall kan denna ångest växa till en fullt utvecklad fobi. Den välkände författaren C. S. Lewis kände till denna ångest och sa när han förlorat sin hustru, ”Ingen talade någonsin om för mig att sorg kändes så lik fruktan. Jag är inte rädd, men upplevelsen liknar rädsla. Samma fladdrande i magen, samma rastlöshet, gäspandet.

Jag sväljer och sväljer” (Lewis, 1961).

Ensamhet. Ensamhet är en känsla som ofta uttrycks av efterlevande, särskilt av dem som förlorat en maka/maka och som varit vana vid en nära daglig relation. Trots att de är ensamma vill många änkor inte gå ut eftersom de känner sig säkrare hemma. ”Jag känner mig så ensam nu”, sa en änka som varit gift i 52 år. ”Det är som om världen stannat,” sa hon till mig tio månader efter hennes makes död. Stroebe och hans kollegor (1996) skilde mellan känslomässig ensamhet och social ensamhet. Socialt stöd kan hjälpa vid social ensamhet men dämpar inte känslomässig ensamhet på grund av bruten bindning. Behovet att någon rör vid en är ibland ett korrelat till ensamhet. Detta gäller särskilt vid förlust av maka/make.

Trötthet. Lindemanns patienter rapporterade trötthet och vi ser ofta detta hos efterlevande. Det kan ibland upplevas som apati eller håglöshet.

Denna stora trötthet kan vara både överraskande och plågsam för en 16

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

människa som vanligtvis är mycket aktiv. ”Jag kan inte komma ur sängen på morgonen,” sa en änka. ”Jag försummar huset eftersom jag är trött hela tiden.” Trötthet är vanligtvis tidsbegränsad. Om inte kan det vara en klinisk signal på depression.

Hjälplöshet. En faktor som gör ett dödsfall så stressande är den känsla av hjälplöshet som den kan framkalla. Detta nära korrelat till ångest visar sig ofta vid ett tidig skede av en förlust. Särskilt änkor känner sig ofta extremt hjälplösa. En ung änka som blivit ensam med ett sju veckor gammalt barn sa, ”Min släkt kom och bodde hos mig de fem första månaderna. Jag var rädd att jag alldeles skulle falla ihop och inte kunna ta hand om mitt barn.”

Chock. Chock förekommer vid de flesta fall av plötslig död. T.ex. när någon får ett telefonsamtal och får veta att någon älskad eller någon vän är död.

Till och med när döden kommer efter en gradvis tilltagande sjukdom och är väntad, kan den ändå ibland ge den efterlevande en chock, då beskedet slutligen kommer.

Längtan[yearning]. Längtan efter den bortgångne personen är vad britterna kalla ”pining.” Parkes (2001) har konstaterat att det är vanligt att efterlevande känner längtan, särskilt de änkor som han studerat. Längtan är en normal reaktion vid en förlust. När den minskar kan det vara ett tecken på att sörjandet håller på att avslutas. När den inte avslutas kan det vara en klinisk signal som visar på ”traumatisk sorg” (Jacobs, 2000).

Frigörelse. Frigörelse kan vara en positiv känsla efter ett dödsfall. Jag arbetade med en ung kvinna vars far var en verklig despot, en hårdhudad och obeveklig diktator i hennes tillvaro. Då han plötsligt dog i en hjärtattack gick hon igenom de normala känslorna vid en sorg, men hon uttryckte också en känsla av frigörelse, eftersom hon inte längre behövde leva under hans tyranni. Till en början kände hon sig besvärad av denna känsla, men senare kunde hon acceptera den som en normal reaktion på hennes förändrade status.

Lättnad. Många människor känner lättnad då någon närstående dött, särskilt om den närstående led av långvarig och mycket smärtsam sjukdom.

Det kan också inträffa när dödsfallet gäller en människa som den sörjande 17

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

har haft en speciellt svår, ofta livslång, relation med. Skuldkänslor är emellertid ofta förenade med denna känsla av lättnad.

Känslolöshet. Det är också viktigt att nämna att en del människor säger att de saknar känslor. De känner sig känslolösa efter en förlust. Som tidigare nämnts upplevs ofta denna känslolöshet tidigt under sorgeprocessen, vanligtvis direkt efter att de fått reda på dödsfallet. Den uppstår troligen på grund av att det finns så många känslor att hantera. Att vara medveten om alla skulle vara överväldigande, därför upplever personen känslolöshet som ett skydd mot denna flod av känslor. Då Parkes och Weiss kommenterar känslolöshet säger de, ”Vi fann inga bevis för att det skulle vara en skadlig reaktion. Att blockera sinnesförnimmelser som ett försvar mot något som annars skulle bli en överväldigande smärta tycks vara ytterst 'normalt'” (Parkes & Weiss, 1983, s. 55).

När du tittar igenom denna uppräkning måste du komma ihåg att alla punkterna representerar normala känslor vid sorg och det finns inget patologiskt hos någon av dem. Känslor som emellertid består under en onormalt lång tid och är överdrivet intensiva kan varsla om en komplicerad sorgereaktion. Detta kommer att diskuteras i kapitel 4.

Fysiska förnimmelser Lindemanns tidiga rapport är intressant på så sätt att han inte bara beskriver de känslor som människor upplevt, utan också de fysiska förnimmelser som har ett samband med deras akuta sorgereaktioner. Dessa förnimmelser förbises ofta, men de spelar en viktig roll i sorgeprocessen. Här följer en lista över de vanligaste förnimmelserna som upplevs och rapporterats av människor som vi träffat under sorgerådgivning: 1.

2.

3.

4.

5.

Tomhetskänsla i magen Tyngd över bröstet Halsen känns hopsnörd Överkänslighet för buller En känsla av depersonalisation: ”Jag går nedför gatan och ingenting tycks verkligt, inte jag själv heller”

18

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

6.

7.

8.

9.

Andnöd, känna sig andfådd Svaghet i musklerna Brist på energi Torr i munnen

Många gånger kommer dessa fysiska förnimmelser att vålla bekymmer för de efterlevande och de brukar besöka läkare för en kontroll.

Kognitioner Det finns många olika tankemönster som markerar upplevelsen av sorg.

Vissa tankar är vanliga vid de tidigare sorgestadierna och vanligtvis försvinner de efter en kort tid. Men ibland består tankarna och utlöser känslor som kan leda till depression och ångest.

Misstro. Detta är ofta den första tanken när man fått reda på ett dödsfall, speciellt om dödsfallet varit plötsligt. Personen tänker, ”Det har inte ha hänt, det måste vara något misstag. Jag kan inte tro att det hänt, jag vill inte tro att det hänt.” En ung änka sa till mig, ”Jag väntar på att någon skall väcka mig och tala om för mig att jag drömmer.”

Förvirring. Många människor som upplevt att någon nyligen gått bort, säger att deras tankar är mycket förvirrade, de tycks inte kunna få ordning på dem och de har svårigheter att koncentrera sig eller de glömmer saker. Jag gick en gång på en tillställning i Boston på kvällen och tog en taxi hem. Jag talade om för chauffören vart jag ville åka, lutade mig bakåt medan han fortsatte längs gatan. Lite senare frågade han mig om igen vart jag ville åka. Jag trodde att han kanske var en ny chaufför som inte kände till staden, men han förklarade för mig att han hade mycket att tänka på. Lite senare frågade han igen och bad senare om ursäkt och sa att han kände sig mycket förvirrad. Det hände ytterligare några gånger och slutligen tyckte jag att det inte kunde skada att fråga honom vad han tänkte på. Han talade om för mig att hans son hade dödats i en trafikolycka veckan innan.

19

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Upptagenhet. Detta är en tvångsföreställning med tankar på den döde.

Dessa omfattar också tvångsmässiga tankar om hur man skall få tillbaka den döde. Ibland tar sig upptagenheten formen av efterhängsna eller påträngande bilder av den döde som lider eller är döende. I vår Harvard Child Bereavement Study var de efterlevande föräldrar, som hade de flesta efterhängsna eller påträngande tankar, de som oväntat hade förlorat en maka/make som de hade haft en mycket konfliktfylld relation till Worden, 1996).

Närvarokänsla. Detta är en kognitiv motsvarighet till upplevelsen av längtan. Den sörjande kan tycka att den avlidne på något sätt fortfarande finns i närheten och också nära tidsmässigt. Detta kan speciellt gälla under tiden kort efter dödsfallet. I vår studie av sörjande barn kände 81% av barnen sig iakttagna av sin döde förälder fyra månader efter dödsfallet och denna upplevelse fortsatte för många av barnen (66%) två år efter dödsfallet.

Hallucinationer. Hallucinationer, både syn- och hörselföreställning, finns med på denna lista över normalt beteende, eftersom hallucinationer ofta upplevs av den sörjande. De är vanligtvis kortvariga illusoriska upplevelser, som ofta inträffar inom några få veckor efter en förlust och varslar vanligtvis inte om någon svårare eller mer komplicerad sorgeupplevelse. Även om dessa upplevelser gör en del förvirrade tycker många andra att de är till stor hjälp. Med tanke på det nyväckta intresset för mysticism och andlighet är det intressant att spekulera i om dessa är verkliga hallucinationer eller möjligen något annat slags metafysiska fenomen.

Det finns ett tydligt gränsområde mellan att tänka och att känna och det nya intresset för kognitiv psykologi och kognitiv terapi betonar detta.

Aaron Beck och hans kollegor vid University of Pennsylvania fann att upplevelsen av depression ofta utlöses av depressiva tankemönster (Beck et al., 1979). Hos den sörjande passerar vissa tankar genom sinnet som, ”Jag kan inte leva utan henne,” eller ”Jag kommer aldrig att kunna älska igen.” Dessa tankar kan sedan utlösa mycket intensiva men normala känslor av nedstämdhet och/eller ångest.

20

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Beteenden Det finns ett antal speciella beteenden som ofta associeras med normala sorgereaktioner. Dessa kan sträcka sig från sömn- och ätstörningar till tankspriddhet och socialt tillbakadragande. Följande beteenden är vanliga efter en förlust och rättar vanligtvis till sig efter en tid.

Sömnstörningar. I de tidigare stadierna vid en förlust är det inte ovanligt att människor upplever sömnstörningar. Dessa kan omfatta svårigheter att somna och att man vaknar tidigt på morgonen. Sömnstörningar kräver ibland medicinsk behandling men vid normal sorg rättar de vanligtvis till sig själva. I Harvard Child Bereavement Study visade en femtedel av barnen sömnstörningar under de första fyra månaderna efter att en av föräldrarna dött. Utan något speciellt ingripande sjönk denna siffra till en nivå som inte var signifikant olik den för deras ickesörjande motsvarigheter ett och två år efter dödsfallet (Worden, 1996).

När Bill plötsligt hade förlorat sin hustru kunde han vakna klockan fem varje morgon och känna sig mycket nedstämd och om och om igen gick han igenom omständigheterna kring dödsfallet och hur det kunde ha förhindrats, vilket också innefattade vad han skulle kunnat göra annorlunda. Detta hände morgon efter morgon och orsakade snart problem eftersom han inte fungerade bra på arbetet. Efter omkring sex veckor började störningen rätta till sig själv och så småningom försvann den.

Detta är en vanlig upplevelse. Om sömnstörningarna emellertid kvarstår kan det tyda på en allvarlig depressiv störning som bör undersökas.

Sömnstörningar kan ibland symbolisera olika typer av rädsla, som omfattar rädsla för att drömma, rädsla för att vara ensam i sängen och rädslan för att inte vakna. En kvinna löste problemet med rädslan för att var ensam i sängen, efter det att hennes man dött, med att ha sin hund i sängen. Ljudet av hundens andning lugnade henne och hon fortsatte med detta under nästan ett år tills hon till slut kunde sova ensam. Ätstörningar. Sörjande djur uppvisar ätstörningar, som också är mycket vanliga då människor sörjer. Även om ätstörningar kan yttra sig både som överdrivet ätande och självsvält, är självsvält det beteende som oftast beskrivits. Stora förändringar i vikten kan vara ett resultat av förändringar i ätvanor.

21

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Tankspriddhet. De som nyss lidit en förlust kan uppleva att de är tankspridda eller gör saker som till sist kan tillfoga dem obehag eller skada.

En kvinnlig klient var oroad eftersom hon vid tre olika tillfällen hade kört bil genom stan och när hon uträttat sina ärenden hade hon glömt att hon kört bil och åkt hem med allmänna transportmedel. Detta beteende inträffade efter en viktig förlust och rättade så småningom till sig själv.

Socialt tillbakadragande. Det är inte ovanligt att människor som har utsatts för en förlust vill dra sig undan från andra människor. Detta är återigen ett vanligtvis kortlivat fenomen och rättar till sig själv. Jag träffade en ung kvinna kort efter det att hennes mamma dött. Denna ensamstående kvinna var mycket social och älskade att gå på fester. Efter sin mors död tackade hon under flera månader nej till alla inbjudningar, eftersom hon tyckte att de stred mot hennes känslor under de tidiga sorgestadierna.

Detta kan för läsaren tyckas självklart och lämpligt, men denna kvinna såg sitt tillbakadragande som onormalt. En del människor drar sig undan från vänner som de uppfattar som alltför angelägna. ”Mina vänner försökte så mycket att jag ville undvika dem.” Hur många gånger kan du säga ”Nej, tack?” Socialt tillbakadragande kan också innebära att man förlorar intresset för världen utanför, t.ex. att inte läsa tidningar eller titta på TV. Drömmar om den döde. Det är mycket vanligt att drömma om den döde, både normala och plågsamma drömmar eller mardrömmar. Ofta har dessa drömmar flera uppgifter, som kan ge en del diagnostiska signaler om var personen befinner sig i sorgeprocessen.

Ett exempel är Esther som flera år efter sin mors död led av intensiva skuldkänslor över omständigheter som hade att göra med dödsfallet.

Dessa skuldkänslor yttrade sig i låg självkänsla och självanklagelser och hade samband med stark ångest. Esther hade besökt sin mor troget varje dag, men en gång gick hon ut för att få en kopp kaffe och en bit mat.

Medan hon var ute dog modern.

Esther fylldes av samvetskval och trots att vi använde den vanliga tekniken med realitetsprövning i terapin, fanns hennes skuldkänslor kvar.

Då hon gick i terapi hade hon en dröm om modern. I denna dröm såg hon sig själv hjälpa sin mor att gå nedför en hal gångstig, så hon inte skulle falla. Men modern föll och i drömmen kunde Esther inte göra 22

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

något för att rädda henne. Det var omöjligt. Denna dröm var en viktig vändpunkt i terapin, eftersom hon tillät sig själv att inse att hon inte hade kunnat göra något som skulle hindrat modern från att dö. Denna viktiga insikt gav henne tillåtelse att släppa de skuldkänslor som hon burit på i flera år. Några sätt att använda drömmar i sorgerådgivning preciseras i kapitel 5.

Undvika påminnelser om den döde. En del människor undviker platser eller saker som framkallar smärtsam sorg. De kan undvika platsen där den döde avled, kyrkogården eller saker som påminner dem om den förlorade älskade. En medelålders kvinna sökte sorgerådgivning när hennes man hade dött efter en serie hjärtattacker och lämnat henne ensam med två barn. Under en period la hon undan alla bilder av sin man i en garderob, tillsammans med andra saker som påminde om honom. Detta var uppenbarligen bara en kortsiktig lösning och mot slutet av sin sorg kunde hon ta fram de saker som hon ville leva tillsammans med.

När den efterlevande snabbt gör sig av med allt som har ett samband med den avlidne – ger bort dem eller gör sig av med dem på något annat sätt till och med till den grad att denne snabbt ”gör sig kvitt” kroppen, kan det leda till en komplicerad sorgereaktion. Detta är vanligtvis inte något hälsosamt beteende och vittnar ofta om ett mycket ambivalent förhållande till den döde. Ambivalenta relationer är en av de faktorer som påverkar sörjandet som beskrivs i nästa kapitel.

Sökande och ropande. Både Bowlby och Parkes har skrivit mycket i sina arbeten om sökande beteende. ”Att ropa” har ett samband med sökande beteende. Inte alltför sällan kan någon ropa namnet på den närstående med en tillhörande kommentar: ”John, John, John. Var snäll och kom tillbaka till mig!” Det kan antingen göras verbalt eller tyst.

Suckande. Suckande är ett beteende som man ofta lägger märke till hos den sörjande. Det är nära förbundet med den fysiska upplevelsen andfåddhet. Kollegor på Massachusetts General Hospital testade andningen på en liten grupp sörjande föräldrar och fann att deras syreoch koldioxidnivå var samma som den som finns hos depressiva patienter (Jallinek et al., 1985).

23

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Rastlös överaktivitet. Ett antal änkor i vår Harvard studies of bereavement började en rastlös hyperaktivitet efter männens död. Den kvinna som nämndes ovan, vars man hade lämnat henne med två tonåriga barn, klarade inte av att stanna hemma. Hon körde med bil runt hela stan och försökte hitta någon lättnad i sin rastlöshet. En annan änka kunde vara hemma under dagen eftersom hon hade fullt upp att göra, men på natten flydde hon.

Gråt. Det har förekommit intressanta spekulationer om att tårar har ett potentiellt läkande värde. Stress framkallar kemisk obalans i kroppen och en del forskare tror att tårar avlägsnar giftiga substanser och hjälper till att återskapa balans. De framför hypotesen att det kemiska innehållet i tårar som orsakats av psykisk stress, är annorlunda än tårar som utsöndras på grund av irritation i ögonen. Tester har gjorts för att undersöka vilken typ av katekolaminer, (känsloförändrande ämnen som produceras av hjärnan), som finns i känsloframkallade tårar (Frey, 1980). Tårar ger verkligen lättnad vid psykisk stress, men det är fortfarande en fråga hur de gör detta. Det behövs ytterligare forskning om de skadliga effekterna av undertryckt gråt, om det finns några.

Att besöka platser eller bära med sig saker som påminner om den döde. Detta är det motsatta beteendet till att undvika minnen av den bortgångne. Det som ofta ligger bakom detta beteende är fruktan för att förlora minnet av den döde. ”Under två veckor bar jag med mig en bild av honom, eftersom jag ständigt var rädd för att jag skulle glömma bort hans ansikte,” sa en änka till mig.

Bevara föremål som tillhört den döde. En ung kvinna gick igenom sin mors garderob kort efter moderns död och tog med sig många klädesplagg hem.

Trots att de hade samma storlek och detta kan tyckas vara ett exempel på sparsamhet, var det ett faktum att dottern inte kände sig väl till mods om hon inte bar något som hade tillhört modern. Hon bar dessa kläder under flera månader. Allteftersom hennes sörjande fortskred, tyckte hon att det kändes allt mindre nödvändigt att bära moderns kläder. Slutligen gav hon bort det mesta till välgörenhet.

Orsaken till att jag beskriver dessa kännetecken på normal sorg i detalj är för att visa den stora variationen av beteenden och upplevelser som hör 24

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

ihop med förluster. Samma person upplever uppenbarligen inte alla dessa beteenden. Det är emellertid viktigt att sorgerådgivarna förstår den stora variationen av beteenden som utgör normal sorg, så att de inte betraktar normala beteenden som patologiska. Om rådgivarna förstår detta kan de också lugna människor som upplever sådant beteende som störande, speciellt vid en första svår förlust. Om dessa beteenden emellertid finns kvar under ett sent skede i sorgeprocessen, kan de tyda på ett mer komplicerat sörjande (Demi & Miles, 1987).

sorg och depression Många normala sorgebeteenden tycks yttra sig på samma sätt som depressioner. För att kasta lite ljus över detta får vi titta på debatten om likheter och skillnader mellan sorg och depression.

Freud behandlade detta problem i sitt tidiga arbete ”Mourning and Melancholia.” Han försökte framhäva att depression eller ”melankoli” som han kallade det, var en patologisk form av sorg och var mycket lik sörjande (normal sorg), förutom att den hade vissa egna karakteristiska drag – nämligen att ilskna impulser mot den ambivalenta ”älskade” personen vände sig inåt (Freud, 1917). Det är sant att sorg mycket liknar depression och det är också sant att sörjande kan utveckla sig till en fullständigt utvecklad depression. En välkänd depressionsforskare, Gerald Klerman, tror att ”många depressioner påskyndas av förluster, antingen omedelbart efter förlusten eller något senare när patienten påminns om förlusten” (Klerman, 1981). Depression kan också tjäna som ett försvar mot sörjande. Om vreden riktas mot självet, leds den bort från den döde och detta avhåller den efterlevande från att hantera ambivalenta känslor mot den döde (Dorpat, 1973).

De huvudsakliga skillnaderna mellan sorg och depression är dessa: vid både depression och sorg kan man finna de klassiska symtomen med sömnsvårigheter, ätstörningar och stark nedstämdhet. Vid sorgereaktioner finns emellertid inte den förlust av självkänsla som vanligtvis finns vid de flesta kliniska depressioner. Detta innebär att de som förlorat någon inte betraktar sig själva som mindre värda på grund av en sådan förlust eller om de gör det tenderar det att bestå endast under en kort tid. Och om den 25

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

dödes efterlevande upplever skuldkänslor, är det vanligtvis skuldkänslor som hör ihop med någon speciell aspekt på förlusten snarare än en allmän, övergripande skuldkänsla.

Ett avsnitt i Diagnostic and Statistical Manual IV av American Psychiatric Association säger: Som en del av deras reaktion på förlusten företer några sörjande individer symtom som är karaktäristiska för en egentlig depressionsepisod (d.v.s. känslor av nedstämdhet och tillhörande symtom som sömnlöshet, dålig aptit och viktförlust). Den sörjande individen betraktar typiskt sänkt sinnesstämning som 'normalt', även om personen kan söka professionell hjälp för lättnad av symtom som sömnlöshet och anorexi.

[American Psychiatric Association, 1994, s. 299].

I detta fall betraktar den sörjande vanligtvis sina depressionskänslor som normala, även om de kan söka professionell hjälp för att få en viss lättnad i symtomen. Även om sorg och depression delar samma objektiva och subjektiva drag, tycks de vara olika tillstånd. Depressionen går omlott med sörjandet men är inte densamma (Middleton, et al., 1977; Robinson & Fleming 1992; Worden & Silverman, 1993). Freud ansåg att vid sorg tycks världen fattig och tom medan vid depression tycks individen känna sig fattig och tom. Dessa skillnader i kognitiv stil har fastställts av Beck (1979) och andra kognitiva terapeuter som föreslagit att den deprimerade har negativ bedömning av a) sig själv, b) världen och c) framtiden. Även om sådana negativa värderingar kan finnas hos den sörjande, tenderar de att vara mer kortvariga.

Det finns emellertid en del sörjande som verkligen utvecklar egentliga depressionsepisoder som följd av en förlust (Zisook & Shuchter, 1993).

APA Diagnostic and Statistical Manual gör denna distinktion: Symtom som hör ihop med depression snarare än sorg är 1) skuldkänslor för saker andra än handlingar som företagits eller inte företagits av de efterlevande vid tiden för dödsfallet; 2) tankar på döden andra än efterlevandes känslor att han eller hon skulle ha det bättre som död eller borde ha dött med den bortgångne; 3) sjuklig upptagenhet av värdelöshetskänslor; 4) markerad psykomotorisk retardation; 5) förlängd eller markerad funktio26

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

nell nedsät-tning; och 6) hallucinatoriska upplevelser andra än att tänka att han eller hon hör rösten av, eller kortsiktigt ser bilden av den döde (s. 299). Om en egentlig depressionsepisod utvecklas under sörjandet bör detta anses som en typ av komplicerat sörjande – överdriven sorg (se kapitel 4).

Jacobs och hans kollegor vid Yale har varit intresserade av depression i samband med sörjande och har sagt, ”Även om de flesta depressioner vid sörjande är övergående och inte kräver någon professionell uppmärksamhet finns det en växande uppfattning att en del depressioner, speciellt de som består under det första sorgeåret, är kliniskt signifikanta” (Jacobs, 1987, s. 501). Han har använt antidepressiva mediciner för att behandla åtskilliga patienter vars depression fortsatt långt in i den senare delen av sorgen och inte lösts spontant eller inte reagerat för interpersonell terapi. Dessa var vanligtvis människor som hade en sjukdomshistoria med depression eller någon annan psykisk störning. Han fann förbättring i sömn- och ätstörningar liksom förbättringar av humör och kognition. Denna reaktion tyder på att depressionen har en biologisk dimension.

En av de uppgifter som rådgivaren, som har kontakt med människor under den tid då de har akut sorg, har är att bedöma vilka patienter som kan utveckla en egentlig depression genom att använda aktuella standardiserade diagnoskriterier. Dessa patienter som på så sätt identifierats kan då ges ytterligare hjälp, som t.ex. medicinsk utvärdering och kanske antidepressiva mediciner. Då depressionen börjar avta genom medicineringen, kan fokus på behandlingen ändras till underliggande konflikter i bindningen. Dessa konflikter kan inte angripas enbart genom medicinering (Miller et al., 1994).

Om sorgen har definierats som någons upplevelse efter en förlust är sörjandet den process denne går igenom som leder till anpassning till förlusten. I nästa kapitel skall vi titta på sorgeprocessen i detalj.

Referenser American Psychiatric Association. (1994). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (4th ed.).

Washington, DC: Author.

Ainsworth, M. (1982). Attachment: Retrospect and prospect. In C. Parkes & J. Stevenson-Hinde (Eds.), The place of attachment in human behavior. New York: Basic Books.

Beck, A. T., et al. (1979). Cognitive therapy of depression. New York: Guilford.

27

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

Bowlby, J. (1977). The making and breaking of affectional bonds, I and II. British Journal of Psychiatry, 130, 201-210; 421-431.

Bowlby, J. (1980). Attachment and loss: Loss, sadness, and depression (Vol III). New York: Basic Books.

Darwin, C. (1872). The expression of emotions in man and animals. London: Murray.

Demi, A. S., & Miles, M. S. (1987). Parameters of normal grief: A Delphi study. Death Studies, 11, 397-412.

Dorpat, T. L. (1973). Suicide, loss, and mourning. Life-Threatening Behavior, 3, 213-224.

Engel, G. L. (1961). Is grief a disease? A challenge for medical research. Psychosomatic Medicine, 23, 18-22.

Erikson, E. H. (1950). Childhood and society. New York: Norton.

Freud, S. (1957). Totem and taboo. Standard Edition (Vol. XIV, 1913). London: Hogarth.

Freud, S. (1957). Mourning and melancholia. Standard Edition (Vol. XIV, 1917). London: Hogarth.

Frey, W. H. (1980). Not-so-idle-tears. Psychology Today, 13, 91-92.

Jacobs, S., Kosten, T., Kasl, S., Ostfield, A., et al. (1987). Treating depression of bereavement with antidepressants: A pilot study. Psychiatric Clinics of North America, 10, 501-510.

Jacobs, S. (2000). Traumatic grief: Diagnosis, treatment, and prevention. Philadelphia: Brunner/Mazel.

Jellinek, M., Goldenheim, P., & Jenike, M. (1985). The impact of grief on ventilatory control.

American Journal of Psychiatry, 142, 121-123.

Klein, M. (1940). Mourning and its relationship to manic-depressive states. International Journal of Psychoanalysis, 21, 125-153.

Lewis, C. S. (1961). A grief observed. London: Faber & Faber.

Lindemann, E. (1944). Symptomatology and management of acute grief. American Journal of Psychiatry, 101, 141-148.

Lorenz, K. (1963). On aggression. London: Methuen.

Middleton, W., Raphael, B., Burnett, P., & Martinek, N. (1997). Psychological distress and bereavement. Journal of Nervous and Mental Disease, 185, 447-453.

Miller, M., Frank, E., Cornes, C., Imber, S., et al. (1994). Applying interpersonal psychotherapy to bereavement-related depression following loss of a spouse in late life. Journal of Psychotherapy Practice and Research, 3, 149-162.

Parkes, C. M. (1972). Bereavement: Studies of grief in adult life. New York: International Universities Press.

Parkes, C. M., & Veiss, R. (1983). Recovery from bereavement. New York: Basic Books.

Parkes, C. M., Laungani, P., & Young, B. (1997). Death and bereavement across cultures. London: Routledge.

Parkes, C. M. (2001). Bereavement: Studies of grief in adult life (3rd ed.). Philadelphia: Taylor & Francis.

Robinson, P., & Fleming, S. (1992). Depressotypic cognitive patterns in major depression and conjugal bereavement. Omega, 25, 291-305.

Rosenblatt, P., Walsh, R., & Jackson, D. (1976). Grief and mourning in cross-cultural perspective.

New York: HRAF Press.

Stroebe, W., Stroebe, M., Abakoumkin, G., & Schut, H. (1996). The role of loneliness and social support in adjustment to loss: A test of attachment versus stress theory. Journal of Personality and Social Psychology, 70, 1241-1249.

Taylor, S., & Rachman, S. (1991). Fear of sadness. Journal of Anxiety Disorders, 5, 375-381.

Winnicott, D. (1953). Transitional objects and transitional phenomena. International Journal of Psycho-Analysis, 34, 89-97.

Worden, J. W. (1976). Personal death awareness. Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall.

Worden, J. W. (1996). Children and grief: When a parent dies. New York: Guilford.

Worden, J. W., & Silverman, P. R. (1993). Grief and depression in newly widowed parents with school-age children. Omega, 27, 251-260.

Zisook, S., & Shuchter, S. (1993). Uncomplicated bereavement. Journal of Clinical Psychiatry, 54, 365-372.

28

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF

kapitel 2 att förstå sorgeprocessen

I denna bok använder jag termen sörjande för att markera den process som kommer efter en förlust, medan sorg hänför sig till den personliga upplevelsen av förlusten. Eftersom sörjandet är en process har man sett på det på olika sätt, huvudsakligen som stadier, faser och sörjandets uppgifter.

Stadier Ett sätt att se på sorgeprocessen, är att se på den i form av stadier. Många människor som skriver om ämnet sorg har listat upp till nio sorgestadier och åtminstone ytterligare en har listat tolv. En av svårigheterna med synsättet med stadier är att människor inte går igenom stadierna in seriatim. Det finns också en tendens att nybörjaren tar stadierna alltför bokstavligt. Ett exempel på denna bokstavlighet är det sätt som människor reagerade på Dr. Elisabeth Kubler-Ross stadier vid döende. Efter hennes första bok, On Death and Dying (1969), förväntade sig många människor att döende patienter bokstavligen skulle gå igenom de stadier som hon hade listat i en noggrann ordning. Hennes stadier i döendet har också använts för att beskriva sorgeprocessen, med samma begränsningar.

Faser Ett alternativt synsätt för stadier är begreppet med faser som Parkes, Bowlby, Sanders och andra använder. Parkes definierar fyra faser vid sörjandet. Fas I är den period av förlamning på grund av sorg som inträffar nära tiden för förlusten. Denna förlamning som de flesta efterlevande 29

Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF Skärm PDF