BENTE BRATLUND NU RÄCKER DET!
Lina har kommit på att mamma ljuger för pappa, men Lina säger inget. Istället börjar hon ljuga själv, och talar inte om att hon och kompisen Regina ska åka bort över helgen. De ska bo med några killar i en stuga, och det slutar illa. Lögner kan vara farliga.
BENTE BRATLUND
NU
RÄCKER DET!
9 789175 678429
Nypon förlag
Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Nu räcker det! Författare: Bente Bratlund Omslag: Lisa Zachrisson © 2017 Bente Bratlund och Nypon förlag AB Första upplagan 2017 Sidantal: 66 Lix: 13 Lättlästnivå: Från 12 år. ISBN 978 91 7567 842 9 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
BENTE BRATLUND
NU
Rร CKER DET!
OMSLAG: LISA ZACHRISSON
Nypon fรถrlag
I den boken finns bland annat: Lina, som boken handlar om Linas mamma och pappa Markus, Linas bror Regina, Linas kompis Kalle och Paul Simon, som gĂĽr i samma klass som Lina och Regina
1 Jag hör mammas och pappas höga röster från vardagsrummet. Dörren är stängd, men rösterna hörs ändå. Jag hatar när mamma och pappa grälar. Och jag vet precis hur det kommer att bli. Först blir mammas röst högre. Sedan skriker hon åt pappa. Då försöker han lugna henne, men mamma ger sig inte. Hon kan skrika hemska saker åt honom. Att han är hopplös. Då blir pappa arg och ger igen. 3
Rösterna blir högre och högre, argare och argare. Jag stirrar på den stängda dörren. Jag vet vad som kommer att hända sedan. Mamma börjar gråta och det klarar inte pappa. Så han klär på sig och går ut. Dörren smäller igen bakom honom. Jag vet inte vart han går. Men han är borta länge, tills han tror att bråket är över. Fast han vet inte vad mamma gör. Det vet jag. Hon ringer någon för att få tröst. Och det är inte en väninna hon ringer till. Hon ringer till en man.
4
Jag tror att mamma är otrogen mot pappa. Hon pratar tyst i telefonen och hon tror att ingen hör henne. Först brukar hon klaga på pappa. Efter en stund får hon en annan röst som låter gullig och glad. Det är så hemskt att jag vill spy. Varför säger jag inte till mamma att hon är en hycklare och att jag vet vad hon håller på med? Jag är nog lik pappa. Jag tycker inte om bråk, utan håller mig undan. Mamma pratar i telefon nu. Hon har den där gulliga rösten. Jag skruvar upp musiken så att jag slipper höra henne. 5
2 Det är morgon dagen därpå. – Frukost, ropar mamma. Jag har stängt av väckarklockan och somnat om. Skit också. Nu måste jag skynda mig. Jag rusar in i badrummet och slänger på mig kläderna. Så skyndar jag ner. Markus, min bror, sitter vid bordet. Han ser inte ens på mig när jag kommer. Markus sitter nästan alltid framför datorn på sitt rum. 6
Han märker inte vad vi andra gör. Men han borde väl ändå höra mamma och pappa? Vad tänker han? Vi har aldrig pratat om det. Vi pratar nästan aldrig med varandra. Mamma ska till jobbet. – Kom ihåg att låsa när ni går, säger hon. Jag går alltid sist, så det är alltid jag som låser. – Ja då, säger jag. Jag ser efter henne när hon skyndar sig ut. Hur kan hon vara som vanligt? Hur kan hon vara så falsk?
7
Regina väntar på mig vid busshållplatsen. Det är fullt med folk i bussen som vanligt, så vi får stå. Kalle och Paul Simon sitter längst bak. De kunde gott flytta sig lite så att vi också får sitta. Vi kliver av bussen. När vi går mot skolan är det vi fyra som går tillsammans. Det gör vi alltid. Regina och Paul Simon är ihop, men Kalle och jag är bara kompisar. Än så länge. Regina sitter framför mig i klassrummet. Hennes mörka hår hänger ner över ryggen. Hon är snygg. 8
Regina betyder drottning. Och hon är faktiskt som en drottning. Jag är liten och tunn och det passar ju bra när man heter Lina, som jag. Kalle sitter bakom mig så honom ser jag inte, men Paul Simon sitter längst fram. Nu stirrar han ut genom fönstret. Han har det inte heller så lätt. Han bor hos sin mormor och morfar för att hans mamma är narkoman. Alla vet det. Men ingen vet hur jag har det. Jag suckar och tar fram böckerna.
9
3 När jag kommer hem efter skolan står jag en stund i hallen och känner att det doftar pannkakor. Jag går genast ut i köket. Där står mamma och steker den sista pannkakan. Hon ser glad ut. Alla i familjen älskar pannkakor. Pappa också. Vi sätter oss vid bordet och börjar äta. En kort stund är allt som förr, men så ser mamma på oss. – Jag ska ut i kväll, säger hon. 10
Pappa bara nickar med munnen full av pannkaka. Men jag blir misstänksam. – Vem ska du ut med? frågar jag. Mamma ser osäker ut. – Med en kollega från jobbet, säger hon. – Vem då? frågar jag. Mamma tvekar lite för länge innan hon svarar. – Sylvia, säger hon. Jag ser på henne att hon ljuger. Hon ska träffa den där mannen som hon brukar ringa till. Förstår inte pappa det också? Men pappa bara sitter där och tuggar och ser nöjd ut. Jag kan inte få ner mer mat. 11
Mamma nynnar när hon dukar av. Hon vill inte ha hjälp, men jag stannar ändå kvar i köket. Sedan gör hon sig i ordning för kvällen. När hon kommer ner är hon sminkad och finklädd. – Ha så kul, säger pappa. Att han kan vara så korkad, tänker jag. Han sitter där framför teven och fattar inte ett skit. Det är så att man kan gråta. När mamma går ut genom ytterdörren skyndar jag mig efter henne. Jag vill veta vart hon ska.
12