Lena Lidbeck Kristina Hofsten Mia Coull
Norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
© Mia Coull, Kristina Hofsten och Lena Lidbeck och Norstedts, Stockholm 2012 Första upplagan 1995 (© Kristina Hofsten och Lena Lidbeck) Sjunde upplagan 2012 Fackgranskning: se sidan 511 Formgivning: Sebastian Wadsted/Lyth & Co. Omslag: Sebastian Wadsted/Lyth & Co., foto: Charlie Drevstam Foton: Se sidan 510 Illustrationer: Se sidan 510 Tryck inom EU, 2012 Prepress: Elanders Fälth & Hässler, Värnamo ISBN 978-91-1-304059-2
STORA BOKEN OM BARN
Förord
6
Samla kraft
50
Att gå över tiden
52
Fostrets utveckling – månad för månad
ATT VÄNTA BARN 9
Adoption
54 58
Vem får adoptera?
Att fastställa graviditeten
10
Viktig väntetid
59
Assisterad graviditet
11
När barnet har kommit
60
Blandade känslor
12
Vantrivsel och humörsvängningar 14 Illamående
14
Viktuppgång
16
Mödravården
18
Att vänta tvillingar
21
Gravidförsäkringar
22
Tid att ta hand om sig själv
23
Motion och kroppsvård
26
Läkemedel
26
Vaccinationer och resor
27
Tobak och snus
28
Arbetsmiljö
Fjärde till sjätte månaden Vecka 12–30
61
Chans till nya vanor
61
Smärtor från rygg och bäcken
62
Knipövningar
63
Träningsprogram
63
Yoga för gravida
29
66
ATT FÖDA BARN 71 Varje förlossning är unik
72
29
Hur börjar det?
72
30
Förlossningens olika skeden
75
Klipp och bristningar
79
Att föda tvillingar
81
30
Kroppsliga förändringar
30
Ultraljudsundersökning
32
Fosterdiagnostik
34
Mannens väntan
36
Sex under graviditeten
37
Föräldrautbildning
39
Partnern i förlossningsrummet
81
Vanliga medicinska ingrepp i förlossningen
Smärta och smärtlindring Vad är smärta?
83
Smärtlindring
87
Vecka 30–42
41
Fosterövervakning
94
Små krämpor
41
Sätesbjudning och andra ovanliga bjudningar
96
Komplikationer under senare delen av graviditeten
45
Hur vill du föda?
46
Psykoprofylax
47
Mindfulness
48
Förlossningsrädsla
48
Var vill du föda?
49
Kejsarsnitt
98
Planerat kejsarsnitt
98
Akut kejsarsnitt
99
Så går kejsarsnitt till
99
För tidigt född
Amning och tillägg
107
Post partum-samtal
107
NYFÖDDHETSTIDEN 109 En ny tideräkning
110
Spädbarnet – en aktiv och kompetent individ
113
Den nyfödda badar i känslor
113
En ständig dialog
114
Välutvecklade sinnen
115
Det nyfödda barnets kropp
118
Den dagliga skötseln
123
Varsam omvårdnad
123
Bada så ofta ni vill
124
Barnavårdscentralen
126
Tvillingar
127
Komma hem
129
Dubbelt av allt?
130
Amning och flaskmatning
131
Leva med tvillingar
132
86 86
41
Sjätte till nionde månaden
105
Olika vårdformer för nyförlösta 106
59
23
Mat
Alkohol
Vänta barn-gympa
104
Första skötningen och första proverna
10
De första tre månaderna
Efter förlossningen
102
Barn med funktionsnedsättning
133
En annorlunda vardag
134
Hjälp finns
134
Kontakter med andra
135
Den nyförlösta kvinnan
137
Kroppen återhämtar sig
139
Dags för återbesök
140
Babyblues
140
Samlivet Vårda lusten
142 142
Föräldraledighet – chans till jämställdhetsbonus
145
Viktigt att båda tar hand om barnet Mönster blir kvar
146 146
Föräldraförsäkring och barnbidrag – dina rättigheter som förälder 149
Barnförsäkringar
151
Kom igång-träning efter att du fött 153 Orkar och hinner jag?
153
BARNETS FÖRSTA ÅR 181 Det viktiga samspelet Utvecklingen följer ett mönster
182
Ömsesidighet och dialog
183
Utvecklingen av ett själv
0–3 månader
185 186
Flaskmatning
167
Sugtekniken skiljer sig åt
168
Får barnet i sig tillräckligt?
168
Råd och tips om modersmjölksersättning och flaskmatning
Om amningen krånglar Barn kan ammas länge
169
171 177
217 217
189
Vagnar
225
189
När du väljer liggvagn
227
Trötta föräldrar
189
Bilbarnstolar
230
Omvärlden ska undersökas
190
Övriga barnprodukter
233
192
Mat upp till 1 års ålder
244
192
Barnets första mat
244
192
Mat mellan 6 och
syskon
194
Mat mellan 8 och
9–12 månader
195
När barnet skriker
8 månaders ålder
195
198
12 månaders ålder Laga bebismat
246 250 256
Recept för 6–8 månaders ålder
258
Anledningar till skrik
199
Recept för 8–12 månaders ålder 262
Skrik eller gnäll?
199
Allt-i-ett-rätter
Är det magont?
200
Vad ska man göra när barnet skriker?
201
Napp eller tumme?
201
Rädd att tappa fattningen?
202
Spädbarnsmassage
203
Massage vid magknip och gasbesvär
Att sluta amma
Utrustning upp till 1 års ålder
Vardagslivet tar form
164
Båda föräldrarna kan mata
216
218
Upptäckandets glädje
167
215
Undvik småätande
222
Förälskad i mamma, pappa och
165
Hur man sköter tänderna
Kläder och skor
160
fetthalt
215
Skötning, bad och blöjor
Så tillverkas mjölken
Även mamman behöver äta
214
187
Jag är jag – du är du
Nybildad mjölk har högre
regelbundet Olyckor och bettfel
Den nyföddas reflexer
158 161
214
Tänderna kontrolleras
186
158
163
Tänder
212
Tillfällen till kommunikation
Bröstbarn har hälsofördelar
Barnet vill suga ofta i början
spädbarnsdöd
Sovplats
6–9 månader
Det tar tid att lära sig amma
185
Att lära sig tolka signalerna
Närhet och avstånd
Amning
184
Mat och sömn
3–6 månader
AMNING OCH FLASK MATNING 157
182
Minska risken för plötslig
Dygnsrytmen stabiliseras
205 205
267
Lek de första 3 månaderna
267
Lek vid 3–6 månaders ålder
268
Lek vid 6–9 månaders ålder
268
Lek vid 9–12 månaders ålder
269
Barnsäkert första året 203
178 Sömn
Lekar och leksaker upp till 1 års ålder
264
Skydda barnet mot fallolyckor
272 272
Skydda barnet mot kvävningsolyckor
272
De jobbiga vaknätterna
207
Skydda barnet mot brännskador 274
Om inget verkar hjälpa
209
Mer barnsäkerhet
Några goda råd om sovvanor
Plötslig spädbarnsdöd
211
212
274
BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR 277 1-åringen
278
Allt går att klättra på
278
Föräldrarna får inte försvinna
280
Behöver få vara liten
281
Stort passivt ordförråd
281
Från tårar till skratt
282
Och plötsligt är det farligt tyst
282
Vinka hej då Skifte på hemmafronten
284 284
Kan man ta ledigt från barnen? 285
Trotsperioder
319
Extra krävande barn
320
Mode i uppfostran
321
288
En bra lämning
291
Välja förskola
291
En bra kommunikation med förskolan
2-åringen
292
294
Kan själv
294
Lirka och leka
296
Låt ilskan rasa ut
297
Hjälpa till är roligt
298
Språkutvecklingen tar fart
Att få syskon
299
300
Barn behöver böcker
358
359
Pekboken –
Från blöja till potta till toa
323
Lär dig tolka kiss- och bajssignalerna
den första läsningen Högläsning stimulerar språket
323
359 360
Bilderböcker för både barn
Låt barnet träna i sin takt
325
Barn som är sena
326
Var hittar man bra barnböcker? 362
Sängvätning
327
Leta efter klassikerna i original
3-åringen
329
och vuxna
Barn och medier
362 363
365
Kan mycket mer än man tror
329
Tv:n i topp
365
Världen är full av farligheter
330
Risken att fastna vid skärmen
365
Ordförrådet växer snabbt
331
Tv:n som barnvakt
366
Glöm inte lek och rörelse
368
Mobiltelefon
369
Kollar vad mammor
Börja i barnomsorg
Kan ta ansvar
och pappor gör
332
Könsidentiteten – hur utvecklas den?
334
En stormig tid
334
6-åringen
371 371
Morgonsamling på ugglan
372
Flickor och pojkar bemöts olika 335
Plötsligt kan hon läsa
372
Några goda råd om
Det börjar redan på bb
jämställdhet Onani och sexlekar
4-åringen
Första tanden ut
373
337
Oförutsägbara utbrott
374
339
Ser sig själv med andras ögon
375
341
Förskoleklassen
377
Kan ha ett strängt samvete
341
Ska stärka gruppen
378
Roliga rollekar
342
Plats för både lek och måsten
378
Det går att föra samtal
343
Välja skola
379
När är barnet moget för syskon? 300
Drömmar
344
Pedagogiska inriktningar
380
Svartsjuka är ett naturligt inslag 301
4-årsundersökning på bvc
345
Syskon och ändå så olika
303
Syskonbråk
304
Några goda råd om syskon
Språkutveckling
305
306
Mer kommunikation
307
Stamning
309
Stimulera språkutvecklingen Störningar i språkutvecklingen
Om uppfostran
309 311
313
Vad vi vill – och vad vi inte vill
314
Gränssättning
315
Många konflikter går att undvika 316 Närhet, kärlek och oro
317
Den viktiga leken
Skilsmässa
382
346
Att orka vara förälder
383
Utvecklande lek
346
Var öppen mot barnen
384
Förberedelse för vuxenlivet
348
Var ska barnet bo?
384
Hjälp att bearbeta
349
Lägg dig inte i
386
Att vara kompisar
350
Bonusfamilj
387
Social och språklig träning
350
Träffa en ny
387
Hur många kompisar?
351
Det blir ofta bra på sikt
388
Leka hos andra
352
Svartsjuka och andra starka
Att få synas och höras
352
5-åringen
355
känslor Känna sig övergiven
Utrustning 1–6 år
388 389
393
Rörelserna allt skickligare
355
Lyhörd för vuxnas värderingar
356
Sovplats
393
Vill vara som de andra
357
Kläder
393
Skor och stövlar
395
Köket
443
Autism
461
Kläd- och skostorlekar
398
Badrummet
444
Aspergers syndrom
463
Bilbarnstol
398
Hallen
444
Pall
399
Vardagsrummet
445
Potta och toasits
Mat 1–6 år
399
401
Salt och socker
401
Mätt på rätt sätt
402
Kan själv!
403
Äta ofta – men inte småäta
403
Om olika livsmedel
405
Tallriksmodellen
407
Vegetarisk mat
408
Om barnet äter som en myra eller ensidigt
FAMILJE JURIDIK OCH KONSUMENTRÄTT 447 Familjerätt
448
Makar
448
Sambor
449
411
Vårdnad
450
Om övervikt hos barn
411
Underhåll
450
Magproblem
412
Arvsrätt
451
Testamente
451
Namn
451
Leksaker 1–6 år
419
Konsumenträtt
452
Öppet köp
452
Bytesrätt
452
Reklamationer
452
Garantier
453
Ångerrätt
454
428
Farliga produkter
454
Hjälmar
428
Märkningar
454
Cykel
430
Räddningsväst
431
Lek syns och hörs
419
Lek kräver ordning
420
Leksaker 1–3 år
420
Leksaker 3–6 år
423
Sport och fritid
Skridskor
431
Längdskidor
434
Utförsskidor
434
Pulka, snowracer och snowboard 435 Skateboard, inlines och sparkcykel Studsmatta
437
BOKSTAVSBARN, ALLERGI, SJUKDOM OCH OLYCKSFALL 457
437
Bokstavsbarn Barnsäkert 1–6 år
438
1–3 år – ligg ett steg före
438
3–6 år – tillsyn behövs ännu
440
Ordna barnvänligt hemma Barnens rum
442 442
464
Snabb och sen allergi
465
och intoleranser
409
414
464
Orsaker Olika sorters allergier
Stress och trötthet
Recept för hela familjen
Allergi och överkänslighet
458
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
458
Koncentrationssvårigheter och frustration Utvecklas i olika takt
459 459
Diagnos eller normalvariation? 460
Behandling
När barnet är sjukt
465 467
468
Hos doktorn
468
Ge medicin
469
Ta tempen
469
Hemapoteket
470
Antibiotikaresistens
470
Sjukdomar Vaccinationer
471 482
Symtom
483
Skador och krämpor
488
Register
499
Fotografer & illustratörer
510
Granskare
511
till den sjunde omarbetade upplagan av Stora boken om barn – boken som blivit en klassiker. Den handlar om att vänta, föda och att leva med barn de första sex åren. Krävande, lärorika, underbara år, kanske de mest omtumlande i livet. Första upplagan av Stora boken om barn utkom 1995. Sedan dess har mycket hänt. Ny forskning och nya metoder har presenterats. Barnpsykologin har delvis fått en ny inriktning. Nya samhällsstrukturer påverkar föräldrarollen. Dagens pappor är till exempel delaktiga på ett helt annat sätt än tidigare. Stora boken om barn riktar sig självklart till alla som är föräldrar – både mammor och pappor och både par och ensamföräldrar. Inför arbetet med den här helt omarbetade boken vände vi oss till en läsarpanel av föräldrar runt om i Sverige. Vi är tacksamma för deras goda råd och synpunkter som i hög grad har påverkat boken! Innehållet är även uppdaterat från början till slut med hjälp av vår stora expertpanel av barnmorskor, barnsjuksköterskor, läkare, barnpsykologer, forskare, dietister, jurister och konsumentexperter. Nya avsnitt har tillkommit, bland annat om träning före och efter förlossningen, om bokstavsdiagnoser och om uppfostran och trots. Avsnittet om amning och flaskmatning är helt omarbetat, liksom kapitlet om barn och media, och de fylliga matavsnitten har kompletterats med recept som passar hela familjen. Aldrig tidigare har föräldrar varit så kärleksfulla, kunniga, pålästa och ambitiösa som dagens föräldrar. Samtidigt ställer vi enormt höga krav på oss själva och är väldigt snabba till självkritik. Om barnet får något problem tar vi genast på oss skulden: det måste bero på att jag gjort något fel. Vi vill vara perfekta föräldrar, lugna, balanserade och med all världens tålamod. Det kan vara skönt att veta att en sådan »idealförälder« i själva verket inte är en särskilt bra förebild för barnet. Det är bättre att visa barnet att vi som föräldrar har fel och brister, att vi bär oss dumt åt ibland men att vi duger ändå. Annars finns risk att barnet känner sig misslyckat när det jämför sig med mamma eller VÄLKOMNA
6
pappa. Vi måste också visa barnen att det är okej att visa känslor, att bli arg, ledsen, glad, rädd. Det är bästa sättet att lära barnet att hantera sina egna känslor och det är viktigt för att kunna leva ett bra liv. Samtidigt som vi vill vara perfekta föräldrar vill vi ha kvar annat som är viktigt, kontakt med vänner, släkt, arbete, träning, egen tid, partnertid … Inte undra på ett det kan kännas stressigt! Vi vill gärna uppmuntra till att »tagga ner«, sänka kraven en smula. Åren då barnen behöver en som bäst är ganska få. Allt behöver inte pressas in just då. En del kan kanske vänta eller gå på sparlåga några år? Föräldrar i dag planerar aktivt sitt föräldraskap, går föräldrautbildning och vet allt om hur man bör göra – och kanske är det just det som gör att det blir problem ibland. Visst är det bra att skaffa sig kunskap om barns utveckling. Det hjälper oss att förstå, att ställa rimliga krav, att känna oss mindre osäkra. Men det är inte allt. I samvaron med barn spelar kunskap och intellekt en mindre roll. Det som formar oss som föräldrar är snarare känslor som väcks i samspelet med barnet. Det hjälper inte alltid vad man bestämmer sig för och vad man med sina kunskaper kan resonera sig fram till. Det är utifrån sina känslor man kommer att handla. Och det kommer inte alltid att vara »rätt« eller konsekvent eller vuxet. Men det kommer nästan alltid att vara »tillräckligt bra«, som den brittiske psykoanalytikern och barnläkaren D W Winnicott uttrycker det. Inför barnen duger vi bra just sådana som vi är. Det är gott att veta. Kanske kan vi med den här boken ge dig, kära läsare, några goda råd. Kanske kan vi ge lite inspiration och en och annan anledning till eftertanke. Men det vi framför allt vill förmedla är glädjen med barn. Det är ett privilegium, ett fantastiskt äventyr, att på armlängds avstånd få följa och medverka till en liten människas utveckling under livets allra första och viktigaste år. Författarna
7
BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR
Finns det typiska ettåringar? Typiska tre- och femåringar? Nej, det gör det förstås inte. Lika lite som det finns typiska tjugosexåringar. Alla barn och vuxna är unika personligheter. Var och en med sitt temperament, sina anlag, sina intressen. Men hos barn kan man tala om färdigheter som dyker upp vid en viss tid, och om beteenden som är utmärkande för en viss ålder.
1-ÅRINGEN Olle har just lärt sig gå. Varje dag innebär nya upptäckter. Han minns men har svårt att vänta. Han sticker gärna iväg men försäkrar sig ofta om att tryggheten finns inom räckhåll. Han har ännu bara några få ord i sitt ordförråd, men förstår många fler. Han behöver hjälp att välja och bryr sig inte så mycket om tillsägelser.
Han har rött hår och blå ögon. På stadiga ben, med svank i ryggen och putande mage tultar han runt i tillvaron. Han har stor aptit på livet. Det är till för honom – han är dess självklara medelpunkt. Olle är glad för det mesta, outtröttlig, övertygad om sin förmåga, nyfiken på allt. Ingenting är för smått eller för obetydligt för att fånga hans intresse. Nu har han hittat något spännande på golvet. Lite stelt och bredbent, med blöjbaken i vädret, böjer han sig ner. Med tummen och pekfingret fångar han en dammtuss, en liten mjuk och ullig sak som han vrider och vänder på innan han stoppar den i munnen. Den var inte god. Han spottar ut den. Olle lever helt i nuet och varje ny upptäckt är lika spännande. Kanske måste han smaka även på nästa dammtuss han hittar. Han har svårt att se samband. Han vet ännu väldigt lite om orsak och verkan. Han har massor att lära innan han vet att en dammtuss är en dammtuss – och att sådana inte går att äta. OLLE ÄR 1 ÅR.
ALLT GÅR AT T KL ÄT TR A PÅ Med den utspottade dammtussen i mungipan fortsätter upptäcktsfärden. Det är tidigt på morgonen än och Olle är i sin allra bästa form. Han trasslar sig in i sin favorithörna, mellan soffan och bokhyllan. Olle gillar trånga utrymmen. Han kryper in i skrymslen, ålar in under sängar, klättrar upp på allt som går att klättra på. Han vill upp, ännu högre. Han vill ha utsikt, överblick. Han står bara inte ut med att vara nere på golvet när allt det roliga som vuxna gör försiggår en meter högre upp. 1-åringens verksamhet kan tyckas planlös vid första påseendet. Men faktum är att han hela tiden utforskar och lär sig något nytt. Med sin kropp lär han sig begrepp som »innanför« och »utanför«, »under« och »ovanpå«.
KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR
Olle hittar något spännande på bokhyllans gavel. Det är en sladd. Han drar i den och känner att den sitter fast. För ett par månader sedan hade han inte brytt sig om den upptäckten, han hade lämnat sladden och krupit vidare. Nu drar han i sladden igen, hårdare. Han tittar uppåt. Varför kommer inte sladden när man drar i den? Olle ser fundersam ut men lämnar snart det mysteriet. Han hittar en gammal dagstidning som han sätter igång att riva i. »1-åringar kan tillbringa timmar med att leka med tidningspapper.« Den typen av påståenden hittar man ibland i böcker om barns utveckling. Det är fel. 1-åringar tillbringar aldrig timmar med att göra en och samma sak – annat än när de sover. Möjligen ägnar de minuter åt samma sak. Däremot gör 1-åringen saker mer och mer metodiskt. Olle river tidningen i bitar. Han river i små prydliga bitar, en efter en, tills han tröttnar. Nu hör han ett välkänt ljud från köket. Olle minns. Han har hört det ljudet många gånger förut. Det betyder: Mamma lagar gröt. Olle får bråttom ut i köket.
1-åringen
Att kunna gå – vilken lycka, vilken frihet!
279
1-åringen har svårt att vänta. Hör han ljudet av vispen som vispar gröt vill han ha mat genast. Det hjälper inte att Olles mamma Kicki lyfter upp honom och visar honom kastrullen med gröt. Olle blir bara ännu mer otålig. Han klättrar själv upp i sin barnstol. Det ser livsfarligt ut, men han är suverän. Varje rörelse tycks väl avvägd. Kicki tittar lugnt på. Hon vet att Olle klarar det. Lyckliga alla 1-åringar vars föräldrar har mod och ork att inte hindra, att hålla sig i bakgrunden, beredda att ingripa, men samtidigt låta barnen få göra egna erfarenheter! Barn mellan 1 och 2 år är ofta tacksamma att laga mat till. Visserligen brukar aptiten avta betydligt under den här tiden, när det finns så mycket annat som frestar, men 1-åringen brukar gilla det mesta. Han kan äta sill och lök och oliver. Låt honom pröva, i små doser förstås.
FÖR ÄLDR ARNA FÅR INTE FÖRSVINNA Olle håller själv sin mugg med mjölk när han dricker. Det går bra, för det mesta. Det är bara i undantagsfall Olle börjar hälla strax innan han sätter muggen till munnen. Efter gröten får han ostsmörgås. Den kan han äta själv. Kicki förvånas nästan dagligen över allt Olle kan. Häromdagen såg hon Olle hämta sin älsklingsbok, Nalle Puh, i bokhyllan. Han slog upp den, tittade noga på sidan och vände sedan på boken. Den hade hamnat uppochner. Olle ser, härmar och lär. Fjärrkontrollen till tv:n är hans mobiltelefon. Han trycker på knapparna, sätter den till örat och går runt och pratar. Olle har börjat leka och låtsas. Han matar och byter blöja på sin nalle. Han hittar en träkloss som blir en bil – brrrrmmm. Nu reser sig Kicki för att gå och hämta något i ett annat rum. Det tycker inte Olle om. Han vill inte hastigt bli lämnad ensam. Han vrider sig i stolen och sträcker sig mot dörren där mamma försvann. Olle börjar visserligen bli mer och mer säker på att mamma finns fast han inte ser henne – men han vill inte att hon ska lämna honom bland främmande människor. Själv sticker Olle gärna iväg. Han gör långa utflykter på egen hand, så länge han själv har kontrollen och kan komma tillbaka när han vill. 1-åringen vill gå själv. Han vill inte hålla handen. Han slingrar sig när man försöker fånga in honom och ibland kan han nästan tyckas ointresserad av närhet och kroppskontakt. Men avgörande för om han ska våga sig iväg är att han känner att de trygga personerna, mamma eller pappa, finns där, beredda att ta emot honom när han kommer tillbaka.
280
KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR
BEHÖVER FÅ VAR A LITEN Under det andra levnadsåret går barnet igenom ett par mer eller mindre tydliga faser i sin utveckling. Den första fasen präglas ofta av glad frimodighet. Barnet har just lärt sig gå och är helt uppfylld av sin nyvunna färdighet. En ny värld har öppnat sig. Den lockar, men skrämmer också. Det känns lite farligt att stå helt på egna ben. Någon gång kring 1,5 års ålder är det vanligt att det aktiva, livliga barnet börjar visa stort beroende igen. Den enorma succé han gjorde med sin nya färdighet – att gå – börjar klinga av. Han är inte längre i händelsernas centrum på samma sätt som tidigare. Han börjar upptäcka allt han inte kan. Han börjar ana att mamma och pappa har ett liv vid sidan om honom, att de inte alltid vill det han vill. Och ännu har han inte alla ord för att uttrycka vad han vill. Det blir många krockar, många missförstånd. Barnet tar stora och viktiga kliv i utvecklingen under sitt fjärde halvår, men alla sådana kliv innebär också svårigheter. Svårigheter som ofta visar sig i klängighet, i mat- och sömntrassel. Det här kan vara en besvärlig period också för föräldrarna, som förväntar sig att barnet nu ska vara »stort« och klara sig bättre själv. Men det är viktigt för barnets fortsatta utveckling att inte bli avvisad nu, att verkligen få vara liten och beroende när man själv vill. STORT PASSIV T ORDFÖRR ÅD Mot 2-årsdagen tar språkutvecklingen fart. Att kunna göra sig förstådd med ord – det ger ny självkänsla. Olle har ännu bara ett par, tre ord i sitt ordförråd. Det är »mamma«, »pappa«, »lampa«. Men han förstår många fler ord och pratar redan i långa meningar fast vi inte förstår vad han säger. Vi kan ana oss till innebörden, för satsmelodin finns där, den är frågande, uppfordrande, klagande eller bara glatt pladdrande. Olle har klättrat upp på bordet och medan vi pratar om 1-åringens vanor passar han på att göra nya spännande upptäckter. De små ljusstumparna i ljusstaken tar han ur, en efter en, gnager lite på dem med sina sex vassa små tänder och försöker sedan sätta tillbaka dem i ljusstaken. 1-åringen försöker sätta ihop saker. Tidigare tog han mest isär, rev och rasade. Nu tycker han om att samla, att lägga ner saker i hål och öppningar. Olle stoppar ner handen i burken med strösocker, får upp en näve och lägger sockret i en kaffekopp. Han vill inte bara känna på sockret. Han visar också att han vet vad socker kan användas till. Han härmar något som han alldeles nyss sett oss vuxna göra. Fast vi använde ju inte näven förstås ... och vi spillde inte ut det mesta av sock-
1-åringen
281
ret i smörbyttan Kicki tycker att det räcker nu. Hon lyfter ner Olle på golvet. Då blir han rasande. Att bli hindrad är det värsta 1-åringar vet.
PÅ BVC
I 18-månadersåldern brukar man titta på om barnet: • Går utan stöd. • Talar mellan 8 och 10 ord. • Förstår mer än 8–10 ord. • Ritar med en penna eller en krita på papper. • Bygger torn av 2–3 klossar. • Leker gömma-lekar (få barn vill visa leken – mamma eller pappa får berätta). • Pekar ut kroppsdelar – öga, öra, näsa, mun, mage. • Hämtar föremål på uppmaning.
FR ÅN TÅR AR TILL SKR AT T 1-åringen har starka känslor och han har inga problem med att uttrycka dem. Han växlar obehindrat på någon sekund från gråt till skratt. Men han är ofta lätt att avleda. Han galltjuter när du lyfter honom ur badet – men i samma ögonblick som du säger: »Nej, men titta vad jag hittade här! Din blåa bil!« knäpper han av gråten och ler sitt allra soligaste leende. 1-åringen behöver raka, bestämda besked. Det är ingen idé att fråga honom om han vill ha ost eller leverpastej på smörgåsen, för han kan inte välja bort en av två tänkbara möjligheter. Kanske kan han välja om han vill äta osten eller leverpastejen först – om han bara kan vara säker på att få båda. Han delar gärna med sig. Han är en generös natur, men ibland kan det vara svårt att veta om han vill visa bullen han sträcker fram emot dig eller om han vill att du ska ha bullen eller smaka på den. Tar du en bit av bullen som han bara ville visa blir han mycket förnärmad. Tillsägelser biter inte på 1-åringen. Han förstår dem helt enkelt inte. Säger du »aj aj aj« kommer han förmodligen att glatt härma ditt höjda pekfinger och fortsätta med vad han håller på med. Det går inte att »uppfostra« 1-åringar med ord. Du måste i handling visa var gränserna går, vad som är farligt och förbjudet. Efter lunch är det dags för Olle att sova middag. Som så många andra 1-åringar är Olle inte särskilt förtjust i att gå och lägga sig. Kicki förstår precis hur han känner. »Tänk att behöva avbryta allt det här roliga för att placeras bakom galler«, säger hon. Nej, Olle vill somna hopkurad bredvid mamma eller pappa med handen på en kind eller ett bröst. Kicki njuter också av den här stunden – den enda på dagen när Olle är riktigt stilla. »Men ibland kan det förstås bli jobbigt att han inte vill somna«, säger Kicki. »Han är ofta uppe till tio, halv elva om kvällarna. För en tid sedan bestämde vi oss för att nu måste vi vara konsekventa, nu måste Olle få fasta rutiner, med bad halv åtta och sedan i säng. Men det sprack snart. Vi är inte sådana själva.«
För barnets vikt- och längdutveckling, se s. 188.
OCH PLÖTSLIGT ÄR DET FARLIGT T YST Olle sover middag ett par timmar varje dag. Kicki har lärt sig att ta till vara den här stunden. I början av föräldraledigheten gjorde hon
282
KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR
allt hushållsarbete medan Olle sov – och när kvällen kom hade hon inte haft en minut för sig själv. Nu försöker hon göra hushållsarbetet tillsammans med Olle, så gott det går, för att ha tid för egna nöjen när han sover. Olle tar en bra stund på sig att vakna efter middagsvilan. Då vill han sitta i knä, gosa. Efter mellanmålet är han pigg och full av entusiasm igen. Nya äventyr väntar. Han tultar runt med sin favoritleksak, tandkrämstuben, i munnen. Plötsligt är det alldeles tyst. Så där tyst som det bara kan vara när 1-åringar håller på med något mycket förbjudet. Kicki hittar honom i öppna spisen. Där sitter han, svart som en sotare. Glatt leende lyfter han pekfingret och säger: »Aj aj.« 1-åringen gör gärna utflykter på egen hand – om han är trygg med att de vuxna finns i närheten, redo att ta emot.
1-åringen
283
VINKA HEJ DÅ Det är ibland svårt att få barns och vuxnas behov att gå ihop. Och många föräldrar känner dåligt samvete för att de längtar efter vuxentid. Men barnet klarar både att ha barnvakt och så småningom att börja förskola – bara vi föräldrar hjälper till.
separationer redan när det är ett par månader gammalt. Det tittar och tittar bort. Det skrattar högt när pappa sätter händerna för ansiktet och är borta ett par sekunder för att sedan, plötsligt, vara där igen: Tittut! Så småningom lär sig barnet att skapa inre bilder av det som det inte ser. Det lär sig att hålla kvar de nära och älskade personerna inom sig. Men det dröjer innan bilderna är trygga och stabila. Att skiljas från föräldrarna, om så bara för en kort stund, innebär en påfrestning. Men det är en påfrestning som barnet måste lära sig att hantera.
BARNET BÖR JAR TR ÄNA
SKIFTE PÅ HEMMAFRONTEN Den första »skilsmässan« från mamma kommer kanske någon gång under andra halvåret. Då är det, i allt fler familjer, pappas tur att ta över. Att dela föräldraledigheten innebär något positivt för alla inblandade – för barnet, för mannen och kvinnan. Även om pappan deltagit aldrig så aktivt i vården och umgänget med barnet är det en helt annan sak att axla huvudansvaret. Den erfarenheten är viktig att dela. Den sinnliga, härliga, roliga, jobbiga vardagen ihop med en 1-åring går inte att beskriva. Den måste upplevas. Den innebär en livsrytm som är raka motsatsen till den som råder i arbetslivet. Ihop med 1-åringen gäller det att stanna upp, att hylla långsamheten, att ta dagen som den kommer. Det är lärorikt. Det är njutbart för alla som förmår skiljas från sitt effektiva »arbetsjag« under en tid. Pappaledigheten är viktig för den fortsatta jämställdheten och gemenskapen i familjen. I diskussionerna om hur vardagen ska organiseras är det bra om båda föräldrarna har erfarenhet av både hemliv och arbetsliv. Flera studier visar att i familjer där föräldrarna delar på barnledigheten minskar risken för skilsmässa och chanserna för syskon till barnet ökar. Fortfarande är det så att kvinnorna tar cirka 77 procent av de föräldralediga dagarna, männen tar 23 procent. Orsaker som anges till att inte dela lika är ekonomi, arbetsgivares inställning (till pappaledighet)
284
KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR
och – från männens sida – att kvinnorna vill ha hela ledigheten själva. Om vi vill ha jämställdhet, om vi vill dela lika på jobb och barn, måste männen därför bli bättre på att ta för sig och kvinnorna bättre på att dela med sig.
När barnet varit ifrån föräldrarna kan det vilja ha lite extra närhet.
K AN MAN TA LEDIGT FR ÅN BARNEN? Många föräldrar kan berätta om hur de under spädbarnstiden har en känsla av att »sitta ihop« med barnet. När man äntligen får ett par timmar för sig själv och går utanför hemmet utan att ha bebisen med sig känns det »tomt«. Det är som en kroppsdel som saknas. Beroendet kan ibland kännas tungt. Man längtar intensivt efter en stund för sig själv, efter vuxenliv, egen tid. Men kan man lämna en bebis? När kan man anlita barnvakt? Kan man resa bort en helg och be mormor bo hos 1-åringen? Hur klarar 2-åringen att föräldrarna åker på semester en vecka? Två mammor, Anette och Marie, har vitt skilda erfarenheter av att resa bort från barnen: Anette, mamma till en 3-årig pojke och en 1-årig flicka, berättar att
Vinka hej då
285
LÄSTIPS!
Barnvaktsboken – Roligare tillsammans av Lena Lidbeck och Kerstin Sterner. Norstedts.
286
hon efter tre år hemma med barnen kände sig helt utarmad. I sina mörkaste stunder tyckte hon att hon inte hade något att ge barnen längre. Hon behövde ladda batterierna. Anette följde med sin man på affärsresa ett par dagar medan barnen fick vara hos mormor. Hon kände sig som en oändligt mycket gladare mamma när hon kom hem. Hon var nyförälskad i sin man, barnen hade haft det bra och mormor var trött men glad över att allt gått så bra med barnen. Resan blev en kick för hela familjen. Marie berättar att hennes Erik var 1,5 år när hon och hennes man reste på minisemester till Helsingfors över en helg. Erik fick vara hos farmor, som han kände väl. Lämningen gick bra. Marie hade en minnesbild med sig på resan: Erik, nöjd och trygg i knäet på farmor som läste saga. När Marie och hennes man kom hem var Erik dämpad och ganska missnöjd. Sedan följde flera veckor när Erik krånglade med allt och vägrade att lämna sin mamma ur sikte en minut. Marie tyckte att det verkade som att han under dessa fyra dagar tappat all den frimodighet han skaffat sig under det senaste halvåret. Problemen gick förstås över, men Marie ångrade att hon rest. Det var så tydligt att Erik ännu inte var mogen att vara ifrån föräldrarna så länge. Kanske gick det så bra för Anettes barn därför att de var inne i lugna och bra perioder och hade varandra. Kanske var separationen för mycket för Erik i en känslig utvecklingsfas. Det är svårt att förutsäga hur barnet ska reagera. Det vanliga är att det reagerar i samband med separationen eller senare. Reaktionen kan visa sig på olika sätt – ibland i trots, ibland i klängighet, ibland i att »tappa« tidigare erövrade förmågor. Reaktionerna år ett uttryck för ett och detsamma: ett extra stort behov av trygghet och närhet till föräldrarna. Föräldraskapet handlar om att få barns och vuxnas behov att gå ihop. Ofta måste vi vuxna kompromissa med våra behov för att i första hand se till barnets. Men vi gör inte barnet en tjänst genom att ständigt låta de egna behoven stå tillbaka. Vems behov ska tillgodoses? Det måste bli en avvägning som görs från fall till fall. För barnet kan det vara en påfrestning att bli lämnat. Det innebär en trygghetsförlust och barnet måste mobilisera kraft för att klara av situationen. Har barnet den kraften? Har det en tillräckligt stadig grund att stå på för att klara lite otrygghet under en tid? Ska barnet, som i exemplet med Anette, lämnas tillsammans med ett syskon? Hur väl känner det sin barnvakt? Det är sådana frågor man måste ställa sig. Ett visst mått av besvikelse måste barnet lära sig att klara av. Det ger styrka. Självkänslan växer när barnet känner att det klarar av en besvärlig situation. Hur barnet klarar ansträngningen har förstås också
KAPITEL SEX – BARN MELLAN ETT OCH SEX ÅR
att göra med vilket stadium i utvecklingen barnet befinner sig i. Spädbarnet ler mot alla och går villigt ur famn i famn. Men det innebär inte att föräldrarna är utbytbara. För de allra flesta föräldrar känns det självklart att inte lämna spädbarnet mer än ett par timmar. Under andra halvåret blir många barn reserverade mot främmande och kan reagera starkt på att bli lämnade. På eget initiativ kan barn i den här åldern lämna föräldrarna genom att krypa iväg – men de förvissar sig hela tiden om att mamma eller pappa finns där. Barnets minne är kort. Det har svårt att hålla kvar sina inre bilder och har vaga begrepp om tid – ett par dagar är en evighet. Perioder när barnet visar att det har stort behov av närhet till föräldrarna är förstås inga lämpliga tillfällen att resa bort. Många barnpsykologer menar att barn under 2 år har svårt att klara av mer än 1–2 dagars separation. Men, återigen, föräldrarna måste göra avvägningen mellan sina egna, rättmätiga behov och barnets, och det finns ingenting som säger att separationer inte går att reparera.
NÄR BARNET SKA LÄMNAS TILL BARNVAKT
Välj barnvakt med omsorg. Det ska vara en person som barnet är väl bekant med. Det bästa är om man har möjlighet till en rejäl »inskolning«, där barnet får en chans att knyta an till barnvakten medan mamma eller pappa finns i bakgrunden.
Gör avskedet tydligt. Det får inte råda någon tvekan om huruvida föräldrarna har gått och när. Det är ingen idé att dra ut på avskedsceremonin, den kommer att kännas besvärlig för både föräldrar och barn. Men de föräldrar som på tröskeln förmedlar att de helst av allt vill ställa in alltihop gör det inte lättare för barnet.
Vinka hej då
Låt, om det är möjligt, barnet få stanna i sin välkända miljö. Det idealiska är om barnvakten kan komma och bo hos barnet, och om allting, även lämning till dagis eller dagmamma, kan vara som vanligt. Kanske har föräldrarna gjort en almanacka där barnet kan följa hur många dagar de varit borta. Kanske har de läst in en älsklingssaga på band eller satt upp en bild på sig själva över barnets säng. Barnvakten gör klokt i att tolka ett väldigt »tyst och snällt« barn som lite ledset och ge barnet möjlighet att uttrycka sin saknad.
Hemkomsten blir inte alltid som föräldrarna tänkt sig. Barnet kanske inte alls kommer rusande och kastar sig om halsen på de hemvändande föräldrarna, utan är kanske lågmält och avvaktande, eller onaturligt uppvarvat eller aggressivt. Om reaktionen är väldigt stark kan det vara ett tecken på att barnet fått ta stora krafter i anspråk för att »klara av« sin saknad. När föräldrarna kommer är det som att öppna en fördämning. Som förälder kan man känna sig sårad och avvisad, men här måste man stå ut med och försöka förstå barnets känslor och vinnlägga sig om att återskapa lugn och trygga rutiner.
287