9789144097220 by Smakprov Media AB

ATT BLI SOCIALARBETARE E N R E F L E K T E R A N DE VÄGL E DN I NG FÖR ST U DE N T E R

PRISCILLA DUNK–WEST

Originalets titel: How to be a Social Worker © 2013 Priscilla Dunk-West/ Palgrave Macmillan, Hampshire, UK First published in english by Palgrave Macmillan, a division of Macmillan Publishers Limited under the title How to be a Social Worker by Priscilla Dunk-West. This edition has been translated and published under license from Palgrave Macmillan. The author has asserted her right to be identified as the author of this Work.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38287 ISBN 978-91-44-09722-0 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2016 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Inger Lindelöf Sakgranskning: Björn Blom Omslagslayout: Jan Petterson Printed by Graficas Cems., Spain 2016

INNEHÅLL

Författarens tack 7 Förord till den svenska utgåvan 9 Inledning 11

1 Socialarbetarjaget 23 Att förstå vad socialt arbete är 24 Vad är jaget? 34 Social interaktion eller socialitet? 36 Jaget, reflexiviteten och livet i dag 45 Att förstå sin identitet som socialarbetare 48 Sammanfattning 51 2 Människans utveckling 53 Levnadsstadier 53 Generationer 74 Försummelse, barnmisshandel och utvecklingsteorier 75 Sammanfattning 79 3 Kommunikationsfärdigheter 81 Att tydligt visa att man lyssnar 83 Att ställa frågor 86 © S t ud e n t li t t e r at u r

Innehåll

Att reflektera 86 Att klargöra 87 Att sammanfatta 88 Att sondera 89 Att utforma insatser 89 Skriftlig kommunikation 90 Jaget, reflexiviteten och empatin 92 Sammanfattning 98 4 Teorier om socialt arbete 99 Teorier för socialt arbete: olika riktningar 101 Kognitiv beteendeterapi 104 Humanistiska metoder 105 Styrkeperspektiv och empowerment 107 Systemteori/ ekologiska perspektiv 108 Feministisk teori för socialt arbete 109 Kritiska och strukturella perspektiv 110 Sociologiskt socialt arbete 112 Sammanfattning 114 5 Vardaglivets etik 117 Utilitarism 123 Kantianismen 125 Dygdetik 126 Omsorgsetik 127 Bioetik 127 Att utgå från mänskliga rättigheter 128 Praktikkoder, etikkoder och andra etikregler 129 Organisationsetiska frågor 133 Lågfungerande anställda 135 Relationer med dubbla roller 136 Sammanfattning 139

Innehåll

6 Lärande under studiepraktiken i olika organisationer 141 Lärande och praktikplacering 141 Socialt arbete i olika organisatoriska sammanhang 144 Den professionella identiteten 146 Utredningar 148 Vikten av reflexivitet under praktiken 150 Handledning 151 Sammanfattning 156 7 Forskning i socialt arbete 157 Intresse för forskning 158 Ämne, forskningsfrågor och syften 161 Epistemologi 162 Forskningens metodologi och metoder 163 Forskningsetik 169 Att göra urval 170 Analys av data 171 Spridning av resultat 174 Litteraturöversikter 175 Hur man använder forskning i socialt arbete 177 Att leta information 184 Sammanfattning 186 8 Att utföra socialt arbete: skapandet av en yrkesidentitet 187 Vad händer med den färdigutbildade socialarbetaren? 189 Socialt arbete under olika perioder 193 Ordlista 201 Fortsatt läsning 207 Referenser 211

KAPITEL 3

Kommunikationsfärdigheter

I detta kapitel • • • • •

introduceras viktiga tankegångar när det gäller kommunikation beskrivs varför kommunikation är centralt för socialarbetarens roll beskrivs genom exempel specifika kommunikationstyper uppmuntras läsaren att fundera på sin egen kommunikationsstil beskrivs hur socialarbetare använder sina kommunikationsfärdigheter i arbetet med klienterna.

I det sociala livet styrs vår interaktion med andra av komplexa regler som, om man bryter mot dem, stör kommunikationsflödet människor emellan. Föreställ dig till exempel att du kommer som gäst till ditt eget hem (Garfinkel 1984). Hur annorlunda skulle du uppträda? Troligtvis skulle du vara artigare och mindre avspänd än du normalt är i din bekväma hemmiljö. Hur skulle dina närmaste reagera om du anlade en formell ton i ditt umgänge med dem? Sociologen Harold Garfinkel försökte påvisa vad som händer när vardagslivets oskrivna regler rubbas. Han bad sina studenter att göra experiment som det ovan beskrivna. (Även om dessa experiment erbjöd sätt att teoretisera om mänsklig interaktion rekommenderas inte detta utan etisk prövning! Se kapitel 7 för ytterligare information om etik och forskning.) Bland andra viktiga sociologiska bidrag riktade Garfinkels arbete uppmärksamheten mot den förmodade kunskap vi använder oss av när vi interagerar med andra. När de koder som styr vårt beteende gentemot andra i specifika situationer bröts framgick det hur starka dessa är (Garfinkel 1984). Vår kunskap om sociala regler utgör bakgrunden till våra dagliga interaktioner med andra. © S t ud e n t li t t e r at u r

3 Kommunikationsfärdigheter

Om vi inte verkligen tänker efter är vi omedvetna om de regler som styr vårt beteende. I det här kapitlet ska vi börja undersöka några av de viktigaste kommunikationsmedel som vi använder oss av i socialt arbete. Vissa begrepp som är relevanta för kommunikation, som ”att lyssna”, förefaller självklara på samma sätt som sociala normer och uppföranderegler. Att framgångsrikt använda en rad verbala och icke-verbala tekniker hjälper oss emellertid, som vi ska se, att relatera till andra på ett bra sätt – och detta är avgörande för bra och kompetent socialt arbete. Med tanke på att detta kapitel utgår från de färdigheter man använder i det dagliga livet är övningarna utformade för att få dig som läsare att fundera över hur du kommunicerar i dag. För den som studerar socialt arbete är det viktigt att benämna och förstå hur vissa tekniker hjälper oss att kommunicera. Att öva och ägna tid och fantasi åt att förstå kommunikation är grundläggande för lärandet. Hur vet man att andra lyssnar på en? Vad händer när man försöker kommunicera med en annan människa och känner att hon inte hör vad man säger? I följande avsnitt ska vi ta upp olika kommunikationsformer och hur interaktion mellan människor går till. Interpersonell interaktion är, som vi diskuterade i kapitel 1, det sätt genom vilket vi förverkligar och utvecklar vårt jag (Mead 1976). Kommunikation är även det huvudsakliga sättet för oss att relatera till våra klienter, och att utveckla en reflexiv medvetenhet om hur andra uppfattar oss är mycket väsentligt i vårt arbete, i synnerhet när vi är nyutexaminerade. Studenter ute på praktik möter ofta yrkesverksamma som ”vet hur det fungerar i praktiken” och inte tycks reflektera lika mycket som de själva. Med tanke på reflexivitetens roll i formandet av socialarbetarjaget är detta inte förvånande. Det är därför nyttigt att reflektera över vilken kommunikationsstil och vilka kommunikationsmetoder man själv använder sig av, samtidigt som man förstår att detta kommer att ske mer intuitivt genom övning. Det kan ofta kännas krystat och långsökt att komma på frågor att ställa och saker att säga i samband med rollspelsscenarier. Som alltid när man lär sig något nytt går denna fas dock snabbt över i och med att studenterna utvecklar självförtroende och lär sig av sina misstag och andras insikter. Reflexiviteten kräver, på samma sätt som andra aspekter av utbildningen i socialt arbete, att man medvetet arbetar med sig själv. När det grundläggande arbetet med kommunikationsfärdigheter är gjort kommer reflexivite8

3 Kommunikationsfärdigheter

ten i det praktiska arbetet att ligga mer i linje med Meads (1976) uppfattning, som vi diskuterade i kapitel 1. I en studie av inlärning av kommunikationsfärdigheter och efterföljande praktiskt socialt arbete uppgav till exempel en deltagare att inlärning av kommunikation ”var otroligt värdefullt genom att det lärde mig att vanemässigt reflektera över mina tankar, känslor och handlingar. Jag tror att det är lätt att låta bli att reflektera om man inte tvingas ’vänja sig’ vid att göra det” (Helen, i Dixon 2012, s. 11). Att ”vänja sig” är vad Mead skulle betrakta som ”rutinmässigt” beteende, och det är genom att öva på särskilda kommunikationsstilar som socialarbetarjaget skapas. Innan vi undersöker nyckelbegreppen när det gäller kommunikation är det viktigt att ställa frågan vad kommunikation innebär. Kommunikation innefattar social interaktion. Det handlar om en dialogisk, spontan och komplex process. Att relatera till andra innebär till exempel att tydligt visa att man hör och lyssnar kommunicera aktivt genom verbala eller uttalade yttranden kommunicera genom kroppsspråk och gester använda yttre metaforer och hjälpmedel, som visuell konst, litteratur, skulptur, objektplacering och andra kreativa former (Morgan 2000) • inse vilka hinder som finns för kommunikationen och ta relevant hänsyn till dessa • agera utifrån kommunikationens innehåll. • • • •

Vi ska nu titta på olika typer av hjälpmedel för verbal kommunikation.

Att tydligt visa att man lyssnar Det finns många olika sätt för en person att visa att han eller hon lyssnar. Att sitta mittemot någon annan och visa att man lyssnar genom icke-verbala tecken är ”att vara närvarande”. Det förutsätter en insikt om att den egna geografiska placeringen påverkar kommunikationen. Att till exempel sitta bakom ett skrivbord eller hålla på och skriva medan klienten talar kan hämma honom eller henne (Nelson-Jones 2012). En socialarbetare som intar en öppen attityd utan barriärer mellan sig och klienterna kan få samtalet att © S t ud e n t li t t e r at u r

3 Kommunikationsfärdigheter

flyta lättare. Rent allmänt är de icke-verbala tecknen på lyssnande att man nickar, håller ögonkontakt och håller sig fysiskt stilla. Kulturella traditioner och normer, kön, ålder, klass och religion spelar roll för hur man visar att man lyssnar. Att använda olika tekniker för att underlätta kommunikationen kan kännas konstlat när man först börjar tillämpa dem i rollspel och i samband med andra formella inlärningstillfällen. Kommunikativa tekniker är inte avsedda att manipulera eller förminska klienten. Liksom i alla interaktioner med klienter är det bästa sättet att göra kommunikationen effektiv att be om feedback, till exempel genom att fråga klienterna om de upplever att du lyssnar på dem. För en respektfull interaktion som tar hänsyn till individens behov är det framför allt grundläggande att socialarbetaren är uppriktigt nyfiken (Rogers 1961; White & Epston 1990) och intresserad av klienten som person och hans eller hennes biografiska fakta och berättelser. Fundera över följande samtal: Inne på ett kafé. Sorl från människor. En man i 40-årsåldern, Alexandro, och en kvinna, Nora, också hon omkring 40, sitter mitt emot varandra vid ett bord. De är syskon och fullt inbegripna i ett samtal. Nora [uppeldad, tittar på Alexandro]: … och jag menar, jag trodde inte det var sant! [Alexandro ser sig omkring, hans blick dröjer sig kvar vid männi skorna omkring honom.] Nora: Så otroligt fräckt! Alexandro [fortfarande med blicken på de andra]: Mmmm. Nora: Lyssnar du på mig? Alexandro: Öh [tittar till sist frågande på Nora], va? Nora: Jag berättade just vad som hände mig förra gången jag gick dit. Hörde du alls på? Alexandro: Bara för att du hade dåliga erfarenheter den gången betyder inte det att det kommer att hända igen. Nora: Jag står inte ens ut med tanken att behöva gå in genom den där dörren igen. Alla mammor och spädbarn där. Och socialarbetarna … Nej, jag kan inte gå dit igen. Jag klarar mig ändå.

3 Kommunikationsfärdigheter

Alexandro: Okej. Nora: Jag menar, depressionen är inte lika farlig som förra gången, eller hur? Alexandro [blicken vandrar iväg igen]: Låste jag bilen? Nora: Vet du att det här är första gången jag är utanför dörren på flera veckor? Alexandro [rotar i fickan, låtsas låsa bilen]: Jag är säker på att jag gjorde detta. Gjorde jag det? [Nickar för sig själv]. Det gjorde jag. Jag är säker på det. Nora: Det känns konstigt liksom, att vara ute. Så mycket oväsen. [Alexandro studerar sina naglar under tystnad.] Nora: Det är konstigt att vara borta från Jack också, fast jag vet att han har det bra hos mamma. Han är ju bara så helt bunden till mig eftersom det är jag som ger honom mat. Det känns överväldigande ibland. [Ser sig omkring i kaféet.] Konstigt att vara ute. Vi kanske borde åka hem …? Alexandro [reser sig hastigt]: Okej.

Scenen ovan utspelar sig mellan Alexandro och Nora när de sitter på ett kafé. Lade du märke till att Alexandro inte svarar eller reagerar empatiskt på Noras frågor och kommentarer? Det finns flera tecken på detta i såväl hans kroppspråk som hans blick, och även i vad han säger eller inte säger. Nora försöker få igång kommunikationen genom att berätta vad hon känner, men signalerna från Alexandro sätter stopp. Att titta på exempel på kommunikation som inte fungerar bidrar till insikten om vilken betydelse en god kommunikation har i yrkesutövningen. Föreställ dig att Alexandro hade följt upp Noras kommentarer när hon börjar berätta hur hon känner sig. Vi får genom hennes kommentarer veta att hon tidigare har varit deprimerad och behandlats eller bedömts på en mödravårdscentral. Vi får också veta att hon tycker att det känns konstigt att vara borta från hemmet. Det är även mycket vi inte vet, som till exempel hur gammal hennes son Jack är och om hon har närstående omkring sig. Vi ska nu titta på några speciella tekniker som syftar till att optimera kommunikationen mellan professionella hjälpare och deras klienter.

3 Kommunikationsfärdigheter

Att ställa frågor Att ställa frågor kan bidra till att öppna eller avsluta ett samtal. Vi ska undersöka två slags frågor som kan användas på olika sätt när man arbetar med klienter. Öppna frågor inbjuder till längre, förklarande svar. Slutna frågor kan besvaras mer kortfattat. Här följer ett exempel på en öppen fråga från Alexandro. Nora: Det är konstigt att vara borta från Jack också, fast jag vet att han har det bra hos mamma. Han är ju bara så helt bunden till mig eftersom det är jag som ger honom mat. Det känns övermäktigt ibland. [Ser sig omkring i kaféet.] Konstigt att vara ute. Vi kanske borde gå tillbaka …? Alexandro: Kan du förklara närmare vad du menar med att det känns övermäktigt?

Genom att ställa den frågan bjuder Alexandro in Nora att berätta mer om vad hon känner och om sin situation. Med öppna frågor visar han Nora att han lyssnar på henne och är intresserad av att höra mer. Det är helt omvänt mot tidigare när han reste sig för att gå. Med tanke på att vi kan anta att Nora är angelägen om att prata om hur hon känner sig har den öppna frågan troligen en positiv inverkan på Nora, som har försökt ta upp hur hon känner ända från samtalets början.

Att reflektera Att reflektera innebär att återge det som personen just har sagt. Ibland kan man använda samma ord eller parafrasera, vilket betyder att uttrycka samma sak med andra ord. I ovanstående kontext skulle det till exempel kunna låta så här: Nora: Vet du att det här är första gången jag är utanför dörren på flera veckor? Alexandro: Är det första gången du är utanför dörren på flera veckor? Nora: Ja! Kan du fatta? Tiden flyger iväg.

Att reflektera känslor innebär att återspegla det som redan har sagts i fråga om emotioner. Här reflekterar Alexandro den känsla som Nora uttrycker: 12

3 Kommunikationsfärdigheter

Nora: Det känns konstigt liksom, att vara ute. Så mycket oväsen. Alexandro: Det känns konstigt att vara ute. Så många annorlunda ljud jämfört med hemma. Nora: Helt annorlunda. Det är ju så tyst hemma när det bara är jag och Jack.

Att reflektera under samtal kan vara bra när människor ”tappar bort” vad de höll på att berätta. Om det till exempel blir ett uppehåll i samtalet beroende på att den som talar tappar tråden, kan en reflekterande kommentar uppmuntra till en fortsättning. Reflektiva frågor och påståenden bör göras sparsamt. Överanvändning kan göra samtalet uppstyltat och oäkta.

Att klargöra Att klargöra frågor och påståenden är ett sätt att försäkra klienten om att han eller hon blir förstådd. I socialt arbete är det av avgörande betydelse att vi använder vår empati för att föreställa oss hur omvärlden ter sig genom klientens ögon (Lee 1994). Klargörandet måste stämma med klientens berättelse. Nedan är ett exempel på en klargörande fråga som är olämplig: Nora: Vet du att det här är första gången jag är utanför dörren på flera veckor? Alexandro: På tal om det, sa du att du höll på att tapetsera om? Det är tydligt att Alexandro inte svarar på Noras försök att diskutera sin aktuella situation. Här är ett exempel på en lämpligare klargörande fråga: Nora: Vet du att det här är första gången jag är utanför dörren på flera veckor? Alexandro: Menar du att du inte har varit ute utan Jack eller att du inte har varit ute alls på länge?

Här ställer Alexandro en klargörande fråga eftersom han inte är säker på om Nora menar att hon inte har varit ute och träffat andra människor eller att hon inte har varit ute alls, inte heller med sin nyfödda bebis. Genom att försöka få klarhet i vad hon menar visar han att han lyssnar och är nyfiken på vad hon säger. Och genom att bli klar över varför hon inte har varit ute

3 Kommunikationsfärdigheter

försöker han förstå ”problemet” ur Noras perspektiv. Har det faktum att Nora inte kommer ut till exempel något att göra med hennes depression, eller handlar det snarare om att det är så mycket att göra med en liten bebis att hon inte har fått tillfälle att gå ut? Hur känns det för Nora att inte komma ut? Saknar hon social interaktion och känner hon sig isolerad, eller handlar hennes kommentar bara om hur mycket hon har haft att göra?

Att sammanfatta Att sammanfatta information från hela samtalet eller delar av dialogen fyller flera funktioner. En socialarbetare kan till exempel sammanfatta sitt möte med en klient så här: ”Har jag förstått dig rätt? Du har kommit hit för att du vill ha mer stöd, eftersom ditt funktionshinder gör det omöjligt för dig att ta barnen till skolan i tid” eller ”Du och din partner Sue skulle vilja ha hjälp med er relation”. Sammanfattningen avgränsar den mest väsentliga informationen om varför någon söker hjälp. Den bidrar också till att visa förmåga att lyssna. När vi gör en sammanfattning är det viktigt att bedömningen av problemet är tentativ. För att sammanfatta dialogen mellan Nora och Alexandro måste vi notera följande: • • • •

Nora och Alexandro är syskon, båda i 40-årsåldern. Nora har en liten bebis som heter Jack. Nora tycker att det känns ”konstigt” att vara ute bland folk. Nora har tidigare haft depressioner och tror att även om hon kanske är deprimerad är depressionen ”inte lika farlig” som tidigare.

Att kunna sammanfatta information som många gånger är komplex är en central uppgift i socialt arbete. Även om vi skulle vilja dra vissa preliminära slutsatser om Noras och Alexandros relation är den processen snarare en analys än en sammanfattning. En analys innebär att dra slutsatser utifrån information och kunskap. Det är så socialarbetaren gör sin bedömning (vi tar upp bedömning i kapitel 6, som behandlar praktikplacering och arbetets organisation).

3 Kommunikationsfärdigheter

Att sondera Att sondera är att uppmana människor att närmare och mer ingående kommentera ett visst problem eller en känsla. Sonderande frågor är till exempel ”Hur påverkade det dig?” (Morgan 2000) eller ”Kan du berätta mer om vad det innebar i fråga om er tidigare relation?” När man sonderar måste man vara uppmärksam på hela personens berättelse, eftersom den kan spänna över två eller fler teman. Om någon till exempel har talat om ”problem med ilska” i början av mötet och sedan mot slutet berättar om skadegörelse på egendom, kan sonderande innebära frågor om ilskans roll i dessa sammanhang. Tänk på att det endast är fråga om att få fler och mer ingående fakta om klientens problem. Avsikten är inte att konfrontera eller vara påträngande. Sondering är en inbjudan till klienten att tala mer om saker. I vårt exempel kan sondering bestå av att be Nora berätta mer om sina depressiva känslor och att ta reda på hur isolerad hon är och vilket stöd hon får. Dessa frågor styrs av vår tolkning av det som Nora hittills har berättat, men även av våra kunskaper om människors växande och utveckling (se kapitel 2), teori om socialt arbete (se kapitel 4) och psykisk hälsa samt postnatal depression. Nedan följer ett exempel på en sonderande fråga: Nora: Vet du att det här är första gången jag är utanför dörren på flera veckor? Alexandro: Det låter jättejobbigt. Nora: Ja, det har faktiskt varit svårt. Vissa dagar har jag inte lust att stiga ur sängen på morgonen. Alexandro: Tror du att det är depressionen som gör att du känner så? Nora: Jag tror det kan vara så. Förra gången jag blev riktigt deprimerad hade jag svårt att stiga upp. Det är lite av ett tecken för mig.

Att utforma insatser Det är viktigt att kontakten mellan socialarbetaren och klienten är mål inriktad (Compton & Galway 1999). När man får höra en klients berättelse finns det en ömsesidig förväntning på att kontakten ska leda till en positiv förändring. Eftersom socialarbetare har olika roller och funktioner, bero-

3 Kommunikationsfärdigheter

ende på vilken organisation de ingår i, skiljer sig ”resultaten” från kontakten. Exempelvis kan socialarbetare ha följande två roller: • Samtalsterapeut: I det här fallet kan syftet med klientens interaktion

med socialarbetaren vara att ge insikt och omformulera ”problem” (Morgan 2000). • Rådgivare: Nora kan till exempel behöva assistans av kommunala eller ideella organisationer som erbjuder stöd till barn och familjer eller personer med psykiska problem. Socialarbetarens roll kan i det här fallet vara att hjälpa henne till vidare kontakt med andra myndigheter och hjälpinstanser, att ingå avtal om samarbete osv.

Utformningen av insatser sker ofta i början eller slutet av sessionerna med klienten. Anta till exempel att Nora träffade en socialarbetare i en ideell hjälporganisation för barn och familjer. Nora och socialarbetaren diskuterar hennes erfarenheter och åtföljande behov vid det första mötet. I slutet av sessionen kanske socialarbetaren föreslår insatser genom att identifiera vad de är överens om. Han eller hon kan säga något i stil med: ”Då är jag överens med dig om att jag ska ta reda på hur väntelistan ser ut för den postnatala gruppen på sjukhuset. Jag ringer dig i morgon vid tretiden när Jack kanske sover för att höra hur du mår. Och du sa att det är okej för dig att fundera mer på vad vi skulle kunna göra för att du ska känna dig mindre isolerad och att du har en bra allmänläkare som du beställer tid hos i morgon. Låter det bra? Har jag glömt något? Vanligtvis är det bra att göra en överenskommelse om nästa steg i processen inom ramen för varje session.

Skriftlig kommunikation Många studenter är duktiga på att skriva inlämningsuppgifter, uppsatser och prov, och i det sociala arbetet är den typen av teoretisk skrivförmåga väsentlig för verksamhetens utveckling. Socialarbetare skriver till exempel • skriftliga bedömningar, sammanfattningar av ärenden,

tidslinjer, utlåtanden • journalanteckningar • remisser till andra organisationer/professionella/team 16

3 Kommunikationsfärdigheter

• • • • • •

utredningar till domstolar webbmaterial, till exempel på organisationens hemsida vetenskapliga artiklar och journalistiska texter utvärderingsplaner, sammandrag, rapporter bidragsansökningar och offerter årsrapporter.

Eftersom skriftlig kompetens är så central i socialt arbete måste studenten se till att fylla alla sina kunskapsluckor när det gäller skrivande. Om han eller hon till exempel gör många grammatikfel på grund av osäkerhet om grammatiska regler erbjuder universiteten ofta skrivkurser, seminarier och enskild handledning som det kan vara värt att överväga. Där får man hjälp med allmänna frågor, som hur man konstruerar en uppsats, hur man bygger upp argument och hur man skriver kritiskt. Man lär sig också vissa grundläggande skrivfärdigheter, som hur man hanterar struktur, innehåll, referenser, satskonstruktion och så vidare. Det finns också läroböcker som ägnas åt skrivutveckling i socialt arbete (Hely & Mulholland 2007, se även Lundin & Wedin, 2009. Fackgranskarens anm.) och gratis internetövningar där man till exempel kan lära sig korrekt användning av apostrofer, och andra grammatikregler. Att redan tidigt arbeta med sitt skrivande förebygger problem senare och bidrar till att bygga upp kompetensen i socialt arbete. Varje typ av skrivande kräver sitt speciella fokus, men det finns några allmänna skrivråd som gäller i både akademiska och praktiska sammanhang: • Läs igenom din text och kontrollera att den är logisk. • Fundera över syftet med din text: Förmedlar den ett kritiskt

argument? Ska den dokumentera ett klientmöte? Att veta syftet med sitt skrivande är avgörande när man läser igenom vad man har skrivit. Fråga dig själv: Har jag uppnått det som krävs? Framgår det tydligt varför jag har skrivit det här? • Håll dig till ”fakta”. Om det inte särskilt finns krav på egna reflektioner (du måste antagligen använda referenser i reflekterande texter) är det viktigt att presentera informationen så objektivt som möjligt. I journalanteckningar är det till exempel bättre att skriva ”Daniel sa: ’Jag vill att mamma ska lämna mig ifred’” än ”Daniel vill att hans mamma ska lämna honom ifred.” Detta visar tydligare varifrån © S t ud e n t li t t e r at u r

3 Kommunikationsfärdigheter

olika delar av informationen kommer och gör det enklare att skilja fakta från åsikter.

Jaget, reflexiviteten och empatin I kapitel 1 undersökte vi vad som menas med ”jaget”. Meads interaktionistiska jag kräver social interaktion, och identiteten skapas inte genom inre egenskaper, utan genom unika livshändelser (Mead 1976). Vårt sätt att kommunicera med andra är en stor fråga i det sociala arbetet. Att kunna reflektera över hur andra uppfattar oss är betydelsefullt, liksom förmågan att känna empati. Allt detta kräver att vi känner eller förstår oss själva i relation till andra. I stället för att se dig själv som färdig och oföränderlig i det terapeutiska samtalet (Furedi 2004) bör du vara medveten om att olika situationer tar fram olika sätt att uttrycka eller ”vara” dig själv. Gör uppgift 3.1 och fundera på hur du skulle tala, röra dig och relatera till andra i de givna situationerna. Skulle du känna självförtroende? Skulle du vara bekväm? Skulle du vara lekfull eller allvarlig? Skulle du lätt kunna relatera till andra i den miljön? ÖVNING 3.1

Om jag befann mig i en kyrka skulle jag … Om jag var hemma skulle jag … Om jag var i en skola skulle jag … Om jag arbetade på en restaurang skulle jag … Om jag var på universitetet skulle jag … Om jag var på biblioteket skulle jag … Om jag var på en fotbollsmatch skulle jag … Om jag var på badstranden skulle jag …

Trots att det är samma ”du” på alla dessa platser skulle de olika kontexterna framkalla olika förväntade beteenden och attityder, kanske beroende på dina egna tidigare erfarenheter av en liknande plats eller på hur du föreställer dig människorna och den rådande kulturen på platsen i fråga. Att känna till att man reagerar olika på olika sociala och kulturella sammanhang är betydelsefullt i socialt arbete. Olika känslor och erfarenheter påverkar 18

3 Kommunikationsfärdigheter

nämligen ditt sätt att interagera med andra. Tanken att man är på en fotbollsmatch kan för en del representera ren glädje, men för andra kännas ytterst problematisk. Vårt beteende förändras i olika sammanhang, och det gör även hur vi framstår för andra. Om man till exempel uppfattas som aggressiv eller ohyfsad kan det bero på att man inte riktigt förstår vilket intryck man gör på andra. När du deltar i rollspel på universitetet kan andra studenter och lärare ofta ge användbara, kritiska, men samtidigt lyhörda insikter om hur andra tolkar ditt tonfall och ditt sätt, dina gester och din kommunikationsstil. Det är viktigt att vara medveten om dessa saker, och att experimentera genom inlärningsaktiviteter i lekfull form: det är nyckeln till lärande (West m.fl. 2011). ÖVNING 3.2

Jag hade träffat den här tjejen och sov över hos henne. På morgonen tog dom mig när jag sprang till bussen. Alla vet att dom är rasister. Jag befann mig på deras territorium. Jag borde ha vetat bättre. KÄNSLA: ..............................................................................................................................................................................................................

De gjorde mig illa. Jag känner fortfarande hur de tog i mig. Det var mitt fel. Han var precis likadan när han föddes. Jag älskade honom då och gör det fortfarande. Han är min son och visst, han har ett funktionshinder, men sluta diskriminera honom. Han var bestämd redan då och han är bestämd nu. Jag kan inte tänka mig en bättre son. KÄNSLA: ..............................................................................................................................................................................................................

Det är som om jag var två personer. När jag har fått min sil är jag ju hög. När jag inte har något är jag så ensam och rädd. Jag älskar det, men hatar det på samma gång. KÄNSLA: ..............................................................................................................................................................................................................

3 Kommunikationsfärdigheter

Med hjälp av fantasi och lek lär sig barnet att se ur andras perspektiv (Mead 1976). Som vuxna använder vi den förmågan för att förstå andra (Mead 1976). Därför kräver empati både emotionell intelligens och inlevelseförmåga som gör att man kan föreställa sig hur andra ser på saker. Öva din empatiska förmåga genom att fundera över hur personerna som uttalar sig i övning 3.2 känner. Några av de känslor du tänkte på när du läste de olika uttalandena var kanske (i samma ordning som i övning 3.2) ånger, rädsla, fasa, förfäran, stolthet, kluvenhet eller ambivalens. När vi tittade på Noras berättelse ovan undersökte vi olika sätt att bättre förstå hennes perspektiv och erfarenheter genom att tillämpa olika kommunikativa medel. Att förstå hur en annan människa känner kräver empati, som i sin tur kräver fantasi och kunskap om omvärlden. Det är viktigt när man diskuterar känslor med klienter att inte förutsätta eller generalisera känslorna. Som alltid är det en prövande och försiktig diskussion som hjälper människor att finna sina egna ord för att beskriva och förstå sina upplevelser och världen omkring dem. Din egen livshistoria eller dina egna livshändelser har gett dig andra erfarenheter än dina studiekamrater. Direkta erfarenheter av diskriminering, förtryck och orättvisa eller ett intresse för sociala frågor som missbruk, våld, övergrepp och dålig hälsa, motiverar ofta människor att studera socialt arbete. De egna erfarenheterna av förtryck eller ojämlikhet kan vara till hjälp när det gäller att förstå tillvaron utifrån en annan människas perspektiv. Ibland känner studenter att de inte har tillräckligt med erfarenhet med sig i studierna. Det finns en mängd sätt att utveckla empati förutom förstahandserfarenhet. Att kunna föreställa sig andras perspektiv och de känslor som hör dit är konstens huvuduppgift. Att se film, läsa skönlitteratur och fackböcker, lyssna på musik och titta på bildkonst bidrar till att utveckla empatisk förståelse. Att läsa om teorier kan också vara till nytta, vilket vi ska se i kapitel 5 där vi tar upp etik och värderingar.

Att använda sig själv I den här boken har vi börjat undersöka hur man ”blir” socialarbetare genom att ta till sig det sociala arbetets huvudsakliga begrepp och teorier. För att bli socialarbetare måste man arbeta med att utveckla en socialarbetaridentitet, vilket sker genom en samverkan mellan formellt och informellt 20

3 Kommunikationsfärdigheter

lärande. Detta lärande kan ske i både strukturerade och mindre strukturerade sammanhang, det förra till exempel på universitetet och det senare på praktikplatser. I forskning om terapeutiska samspel, i synnerhet stödsamtal, har framväxten av det ”professionella” jaget inneburit en föreställning om en delad identitet (Dunk-West 2011). Den vi är hemma anses till exempel skilja sig från den vi är på arbetet. Sidor av vårt privata jag kan användas yrkesmässigt. Ska till exempel vårt sinne för humor användas i arbetet? Det finns inga enkla svar i litteraturen, eftersom frågan om ”att använda sig själv” i praktiken fortfarande debatteras i forskningen om socialt arbete (Heydt & Sherman 2005; Mandell 2008; McTighe 2011; Reupert 2006, 2007, 2009; Urdang 2010). Även om de frågor och teorier som ingår i litteraturen om ”att använda sig själv” har sitt ursprung i psykoanalytisk teori (Mandell 2008, s. 236) är några av idéerna relevanta för diskussionerna i den här boken. Dock är det viktigt att göra en distinktion mellan föreställningen om ”att använda sig själv” och den jaguppfattning som den här boken för fram. Den här bokens teoretiska utgångspunkt är att Meads teori om att jaget skapas genom social interaktion (Mead 1976) är relevant för socialt arbete. Det betyder att jaget i arbetet och jaget hemma är olika – men inte därför att vi håller tillbaka eller avsiktligt framtvingar en persona, utan snarare därför att vår omgivning och interaktionen med den skapar jaget. Det sätt på vilket vi reflekterar över vårt jag är relevant för detta kapitel eftersom vi utforskar kommunikation och kommunikationstekniker som hjälper oss att förhålla oss till människorna i våra yrkessammanhang. Därför kan litteraturen om ”att använda sig själv” bidra till att skapa förbindelser mellan å ena sidan våra kommunikationsmetoder och vårt tidigare sätt att kommunicera med andra i olika sammanhang och å andra sidan metoderna för den framväxande rollen som socialarbetare, förutsatt att denna litteratur inte används okritiskt. Mandell formulerar detta på följande sätt: När ens egen motöverföring misslyckas att ta itu med makt, och när redskapen mot förtryck förringar förtryckar-förtrycktrelationer, skapas en klyfta. Varken den traditionella tillämpningen av självhjälpslitteraturen eller utvecklingsarbetet när det gäller kritisk reflektion tycks på ett adekvat sätt fånga en process där insikt om vem du själv är – en insikt som omfattar din individu-

Priscilla Dunk-West är lektor i socialt arbete och programansvarig för masterkursen i socialt arbete vid i Flinders University i Australien. Hon är sociolog och socialarbetare och har varit anställd vid universitet i Coventry i England.

ATT BLI SOCIALARBETARE E N R E F L E K T E R A N DE VÄGL E DN I N G F ÖR S T U DE N T E R Både under och efter studierna i socialt arbete kan det vara svårt att ta ett steg tillbaka och reflektera över vad det innebär att vara socialarbetare. Med det som utgångspunkt diskuterar Att bli social arbetare kunskapsbasen i socialt arbete – från mänsklig utveckling till det sociala arbetets praktik – och undersöker hur dina egna värderingar, principer och erfarenheter tillsammans formar din identitet och praktik som socialarbetare. Den här boken stimulerar ditt tänkande, både om dig själv och din socialarbetaridentitet, på nya sätt genom att: • använda ett antal innovativa övningar och exempel som hjälper dig att koppla teori till praktiken • uppmuntra reflexivt tänkande som stödjer dig i utvecklandet av en socialarbetaridentitet • diskutera olika sätt att agera utifrån socialarbetarprofessionen när du arbetar jämsides med andra professionella grupper. Boken vänder sig framförallt till dem som studerar socialt arbete, men även till yrkesverksamma som vill vidareutveckla sin professionsidentitet.

Art.nr 38287 ISBN 978-91-44-09722-0

studentlitteratur.se

9 789144 097220