nina lykke är professor i genus och kultur samt ledare för ett doktorandprogram i tvärvetenskaplig genusforskning vid Linköpings universitet. Före anställningen i Sverige år 1999 har hon under många år forskat och undervisat i genusforskning i Danmark. Hon leder en nordisk och en svensk-internationell forskarskola i tvärvetenskaplig genusforskning och ett excellenscentrum för transnationell genusforskning.
Best.nr 47-09374-8 Tryck.nr 47-09374-8
Genusforskning
terna i internationell feministisk teori och diskuterar hur vetenskapsteoretiska och metodologiska frågor hanteras inom olika grenar av genusforskningen. Boken tar också upp hur genusforskare har arbetat med att förändra akademiska genrer och skriftformer. genusforskning är en guide till ett forskningsfält som präglas av teoretisk mångfald. Författaren lägger vikt vid att ge förklaringar och nyttiga tips för vidare studier av fältet, men utan att lyfta fram någon särskild tolkning eller väg genom landskapet som ”den rätta”. Det är upp till resenären själv att utveckla sin egen nyfikenhet, sina egna passioner och tolkningar och till slut välja de riktningar som hon eller han vill röra sig i. genusforskning riktar sig till forskare, lärare, studenter och andra som är intresserade av att hämta teoretisk och metodologisk inspiration från genusforskningens många olika grenar. Den har skrivits på ett sådant sätt att den kan användas både av nybörjaren inom genusforskningsfältet och av avancerade läsare som till exempel behöver en sparringpartner och dialog beträffande egna tolkningar av genusforskningens många olika teorier.
Nina Lykke
G
enusforskning presenterar de centrala debat-
Genusforskning – en guide till feministisk teori, metodologi och skrift
ISBN 978-91-47-09374-8 Originaltitel: Kønsforskning En guide til feministisk teori, metodologi og skrift © Forlaget Samfundslitteratur och Nina Lykke © 2009 Nina Lykke och Liber AB Översättning: Per Larson Språkgranskning: Anna Grettve Förläggare: Ulrika Lundquist Projektledare: Maria Emtell Grafisk form och omslag: Birgitta Dahlkild Produktion: Jürgen Borchert
Första upplagan 1 Repro: Elanders Tryck: Kina 2009
kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Liber AB, 113 98 Stockholm. tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 kundservice.liber@liber.se
Innehåll Förord 7 Förord till den svenska översättningen 9 Om begreppen ”kön” och ”genus” 9 Vägledning för läsaren 13
Inledning 14 Kapitel 1
Genusforskning – ett nytt kunskapsfält 18 Situerad kunskap 19 En positionering 22
En klassisk debatt – autonomi eller integrering? 24 Genusforskning – en ”efterföljardisciplin”? 26
Genusforskning – som postdisciplinär disciplin 27
Uppdelningen ämnesinriktning/tvärvetenskaplighet – en historisk konstruktion 29
Kön som hybridfenomen 31
Biologisk determinism och kulturessentialism 32 Feministiska teorier om kön 34
Multi-, tvär- och transvetenskaplighet 36
Sammanfattning: Genusforskning och postdisciplinär disciplinaritet 38 Kapitel 2
Att göra kön till ämne för forskning 40
Vetenskapliga ämnesområden är aldrig oskyldiga! 41
Genusforskningens område – kritiska resignifieringar av kön 44 Kön och intersektionella nätverk av kategorier 46 Feministiska figurationer 48
Haraways cyborg – ett exempel på en feministisk figuration 50 Kön – en resande kategori 52
Sammanfattning: Kön som ett transformativt ämnesområde 57
Kapitel 3
Social och språklig (de)konstruktion av kön 59 Teorihistoria och genealogi 61
Aktuell könskonstruktionism: Kön som görande, performativ och kroppstecken 62
”Man föds inte till kvinna, man blir det” 68
Feministisk marxism: Kön som historisk och klassdifferentierad kategori 69
Feministisk marxistisk socialisationsteori och psykoanalys 70 Några kontinuiteter och diskontinuiteter 72
Lacaniansk feminism: Fallos som tecken och kön som språk 73 Poststrukturalistisk språkteori: Dekonstruktion av kön 75 Kvinnoskrift, kropp och dekonstruktion 77 Fler kontinuiteter och diskontinuiteter 80
Sammanfattning: Genealogi och komplexitet 81 Kapitel 4
Kroppsmaterialistisk genusteori 83
Varför överskrida könskonstruktionismen? 84 Könsskillnaden är inte likgiltig! 86 Kroppsfeminism 89
Det nomadiska feministiska subjektet 91
Feministisk konstruktionskritik från naturvetenskapligt håll 94 Den kroppsliga produktionsapparaten 96 ”Bodies that matter Ö” 99
Mellan kroppsmaterialism och konstruktion 100
Sammanfattning: Att röra sig bortom könskonstruktionismen 102 Kapitel 5
Intersektionell genusteori 104
Feministiskt intersektionalitetstänkande 105
Postkolonial och antirasistisk feminism: Kön, ras och etnicitet 108 Queerfeminism: Kön och sexualitet 114
Kritiska studier av män: Hegemonier och multipla maskuliniteter 120 Sammanfattning: Intersektionalitet och konfliktualitet 125
Kapitel 6
Feministisk empirism och ståndpunktsepistemologi 127 Finns det en feministisk epistemologi? 129 Feministisk empirism 130
”Spontan” och ”filosofisk” feministisk empirism 133 Ståndpunktsforskning och stark objektivitet 134
Klassisk feministisk ståndpunktsepistemologi 135
Sammanfattning: Epistemologi, tvärvetenskaplighet och politik 139 Kapitel 7
Postmodern epistemologi och feministisk postkonstruktionism 141 Feministisk epistemologikritik i det postmodernas tecken 142 Kön, kropp och rhizomatik: Rationalitetens kris 145
Multipla situeringar: En reviderad ståndpunktsfeminism 148 Postkonstruktionistisk onto-epistem-ologi 151 Epistemologi och etik 153
Sammanfattning: Epistemologi och transformation av vetenskap 158 Kapitel 8
Från epistemologi till metodologi och metod 160 Feministiskt empiristiska metodologireflektioner 161
Klassiskt ståndpunktsfeministiska metodologireflektioner 162 Postmodern feministisk (anti)metodologi 163
Rhizomatik och sexual difference som analysstrategi 166
Agential realism och situerad kunskap som analysstrategi 167 Metodpluralism och feministisk hermeneutik 173 Sammanfattning: Mångfald och pluralism 176 Kapitel 9
Genusforskning, genre och skrift 177 Epistemologi och berättarpositioner 178
Att skriva in forskningens ”objekt” som subjekt med agens 182
Den språkliga och narrativa vändningens betydelse för skrift och genre 188
Att skriva in kropp och passion 195
Att skriva lättbegripligt 198 Multi-, tvär- och transvetenskaplighetens betydelse för genre och skrift 199 Sammanfattning: Från epistemologi och metodologi till skrift 200 KAPITEL 10
Att (de)konstruera gudstricket – smakprov på genusanalyser 202 Intersektionalitet och performativitet 203 Två textexempel 205 Analys av textexempel I 208 Analys av textexempel II 211 Sammanfattning: Att balansera postdisciplinaritet och ämnesinriktat bagage 216
Ordlista 218 Litteratur 230 Register 249
Förord Det är många som jag skulle vilja tacka eftersom ni alla på olika sätt har gjort denna bok möjlig. Först vill jag tacka alla de studenter som jag genom åren har guidat runt i genusforskningens omväxlande landskap. Ni har lärt mig att värdesätta transversella dialoger och feministisk pluralism. Med era många idéer, era oändligt många olika uttryck för feministisk passion och politisk-akademisk förnyelsekraft har ni i neon skrivit att undervisning i genusforskning aldrig kan handla om att föreskriva. Att undervisa i genusforskning handlar om att vara en förhoppningsvis inspirerande sparring- och dialogpartner i en process som styrs av studenternas forskande nyfikenhet. Tack till alla studenter på Kvinde- og Kønsstudier vid Syddansk Universitet som jag under mina år där fick möjlighet att undervisa och handleda, och ett särskilt tack till Cathrine Egeland, Lotte Augustesen, Lotte Nyboe och Gert Balling (IT-Universitetet), vilkas avhandlingsarbeten jag fick delta i som handledare. Tack till de många forskarstudenter från Norden och den bredare internationella scen som har följt kurser i NorsGender, Nordic Research School in Interdisciplinary Gender Studies, och deltagit i InterGender, Swedish-International Research School in Interdisciplinary Gender Studies – och ett mycket stort och varmt tack till alla er som har avslutat eller håller på med en forskarutbildning i genusforskning på Tema Genus vid Linköpings universitet: Cecilia Åsberg, Malena Gustavson, Wera Grahn, Stine Adrian, Robert Hamrén, Paula Mulinari, Anna Lundberg, Hanna Hallgren, Anna Adeniji, Kristina Lindholm, Victoria Kawesa, Monica Obreja, Linn Sandberg, Dag Balkmar, Redi Koobak, Anna Leijon, Alp Biricik, Tanja Joelsson, Emma Strollo, AnneCharlotte Callerstig, Ulrica Engdahl – och till gästdoktoranderna Peter Ussing, Thorgerdur Thorvaldsdottir och Katherine Harrison. Utan alla spännande dialoger och seminarier runt er forskning skulle denna bok aldrig ha blivit till. Tusen tack till er alla. 7
Tack också till genusforskningskollegor i Danmark, Sverige och många andra länder för mångårigt samarbete om feministisk curriculum-utveckling, vilket också är en viktig kontext för denna bok. Ett särskilt stort tack till professor Lena Trojer vid Blekinge Tekniska Högskola. Du bjöd generöst in mig som gästprofessor år 2006 – och gav mig därmed andrum i mitt hektiska liv på Tema Genus i Linköping så att jag fick möjlighet att fördjupa mig i processen att skriva denna bok. Jag är mycket tacksam för detta, Lena. Tack också till andra kollegor och doktorander vid Blekinge Tekniska Högskola för spännande diskussioner om epistemologi och transvetenskaplighet. Stort tack till Berit Starkman för ditt alltid oförbehållsamma, energiska och lojala stöd i den administrativa vardagen på Tema Genus. Tack till Thomas Bestle på Samfundslitteratur för att du stöttade bokprojektet, även om det till och från kanske tycktes ha drunknat bland mina många andra göromål. Slutligen ett stort tack för allt till Zak, Sofus, Asker, Jobbe, Carl, Eigil, Dorthe, Uffe, Naja – och till dig, Mette! Februari 2008 Nina Lykke
8
Förord till den svenska översättningen Om begreppen ”kön” och ”genus” Att översätta från ett språk till ett annat är aldrig någon enkel sak, och särskilda problem är förknippade med att översätta begreppet kön – vilket jag beskriver närmare i kapitel 2. Ett centralt mål för genusforskningen är att göra upp med fastlåsta och stereotypa föreställningar om kön, vilket får språkliga konsekvenser. När genusforskningen inbjuder till nya, öppna sätt att förstå kön, blir också könsbegreppet rörligt. I detta sammanhang har det varit viktigt för genusforskningen att skapa en språklig och begreppslig plattform för att kunna tala om det sociokulturella könet, genus, som något som går att analytiskt särskilja från det biologiska könet. Den engelska distinktionen mellan ”sex” (biologiskt kön) och ”gender” (sociokulturellt kön) är ett resultat av denna särskiljande process. Under slutet av 1980-talet introducerades en motsvarande åtskillnad på svenska mellan ”kön” och ”genus” (jfr Kulick & Bjerén 1987 och Hirdman 1988). Genusbegreppet vann politiskt gehör och medverkade också teoretiskt till att etablera nya beteckningar för fältet: genusforskning, genusvetenskap. Då kritiska feministiska studier av kön och könsrelationer började etablera sig som forsknings- och undervisningsfält på svenska universitet i slutet av 1970-talet så var det under beteckningen ”kvinnoforskning” och ”kvinnovetenskap” – jämför till exempel med tidskriften Kvinnovetenskaplig tidskrift (startad år 1980). Denna beteckning var en parallell till den engelska ”Women’s Studies”. Men på samma sätt som det engelska begreppet ”Women’s Studies” fick konkurrens av beteckningen ”Gender Studies” under 1980-talet, fick introduktionen av genusbegreppet och distinktionen mellan ”kön” och ”genus” i Sverige den konsekvensen att området bytte namn. Det har varit frågan om en lång process där ”kvinno vetenskap”/”kvinnoforskning” och ”genusvetenskap”/”genusforskning” har 9
fungerat parallellt under en rad år. Kvinnovetenskaplig tidskrift har till exempel först nyligen (2007) bytt namn till Tidskrift för genusvetenskap. För den svenska situationen är det samtidigt karaktäristiskt att den starka och dynamiska institutionaliseringen och akademiska konsolideringen av området på 1990-talet i hög grad försiggick med genusbegreppet som spjutspets. Sammansättningar med ”genus” – ”genusforskning”, ”genusvetenskap”, ”genusperspektiv” och så vidare – är i dag gängse beteckningar i svenska akademiska och politiska sammanhang. De institutioner, centrum och forum som tidigare betecknades genom sammansättningar med ”kvinno-” – ”kvinnoforskning”, ”kvinnovetenskap”, etcetera – har nu i stort sett bytt namn. Namnbytet från ”kvinno-” till ”genus-” har bland annat motiverats av en önskan om att poängtera ett fokus på genusrelationer: att studiet av kvinnor också implicerar studier av män. Denna rörelse har samtidigt resulterat i att kritiska studier av män och maskuliniteter har integrerats i forskningsfältet. Samtidigt har rörelsen från ”kvinno-” till ”genus-” i Sverige också varit influerad av en stark queer- och queerfeministisk forskning om förhållandet mellan genus och sexualitet, vilken har lagt vikt vid att radikalt problematisera föreställningar om ett ”naturligt” och ”normalt” samband mellan könsidentitet och biologisk kropp. Ett markant politiskt intresse i Sverige för frågan om det som på engelska kallas ”gender mainstreaming” – att ett genusperspektiv integreras och att man ställer krav på reflektioner över konsekvenserna för genusrelationer när politiska beslut fattas, även inom områden som ser direkt könsneutrala ut – har också haft betydelse för genusbegreppets framgång. Att ”genusvetenskap”, ”genusforskning”, ”genusperspektiv” har blivit fältets gängse beteckningar i Sverige betyder emellertid inte att det bland svenska forskare råder konsensus om huruvida genus är det begrepp som – teoretiskt sett – artikulerar området bäst. Meningarna om detta är delade. Genusforskningen har – precis som andra vetenskapliga områden – kännetecknats av en kontinuerlig diskussion och teoretisk debatt om grundkategorier och namngivning. Men eftersom det i förhållande till en institutionalisering av fältet är praktiskt och nödvändigt med en gemensam beteckning för kunskapsområdet som går att känna igen i offentligheten och i det vetenskapliga samhället, förhåller sig ett flertal av 10
genusforskarna till genuskategorin som en gemensam referensram – som ett paraplybegrepp. I Sverige signalerar genusbegreppet i dag existensen av ett särskilt kunskapsfält, men det fungerar samtidigt som just ett paraply för en mångfald av öppna, kritiska och ständigt förändringsorienterade sätt att förstå hur man teoretiserar genus/kön. Det är mot den bakgrunden som bokens huvudtitel Genusforskning ska förstås. Men detta val medför vissa problem. Sverige är nämligen det enda skandinaviska land som har infört beteckningen ”genus”. Varken i Danmark eller i Norge används detta begrepp. Den engelskspråkiga genusforskningens distinktion mellan ”gender” och ”sex” har av danska och norska genusforskare översatts med sociokulturellt respektive biologiskt køn/kjønn. I såväl Danmark som Norge genomfördes visserligen – precis som i Sverige – en rad namnförändringar på 1990-talet med i stort sett samma kunskapsteoretiska och politiska motiv. Men här döptes emellertid ”kvindeforskning”/”kvinneforskning” om till ”kønsforskning”/”kjønns forskning” och inte till ”genusforskning”. På danska är därför denna boks huvudtitel Kønsforskning. När danska genusforskare behöver skilja mellan ”sex”/”kön” och ”gender”/”genus” infogas adjektiven ”sociokulturel” och ”biologisk” framför ordet ”køn”. Det svenska ordet ”kön” kan i kraft av den generella likheten mellan de skandinaviska språken å ena sidan användas på samma sätt som danskans ”køn”. Men den svenska genusforskningens introduktion av genusbegreppet gav samtidigt det svenska ordet ”kön” den specifika betydelsen ”biologiskt kön” – motsvarande engelskans ”sex” i dess betydelse av motsats till ”gender”. De översättningsdilemman som uppstår mot den bakgrunden har jag i denna bok valt att lösa på följande sätt: • De danska begrepp som har att göra med definitionen av forskningsfältet, ”kønsforskning”, ”kønsteori” etcetera har översatts med ”genusforskning”, ”genusteori” etcetera – oavsett om det är frågan om teoretiseringar med utgångspunkt i distinktionen mellan ”sex”/”kön” och ”gender”/”genus” eller om det gäller forskning som förhåller sig kritiskt dekonstruerande till denna. Termerna ”genusforskning”, ”genusteori” etcetera används således i den paraplybetydelse som jag beskrev i det föregående. 11
• Förutom den överordnade beteckningen för kunskapsfältet med paraplybegreppet ”genus-” använder jag i denna boks sammanhang ordet ”kön” som genomgående översättning av det danska ordet ”køn”. Vid behov av att särskilja sociokulturella och biologiska dimensioner använder jag liksom på danska framförställda adjektiv, men samtidigt markeras kopplingen till den engelska ”sex/gender”-distinktionen och den svenska ”kön/genus”-distinktionen. Denna lösning har jag valt mot bakgrund av att jag själv tillhör den flygel av genusforskare som är kritiska mot genusbegreppets uppsplittring av subjekt och kropp. ”Genus/ gender”-begreppen har enligt min uppfattning gjort ett oerhört bra och viktigt teoretiskt och politiskt arbete genom att göra det möjligt att problematisera normativa sätt att förstå sammanhangen mellan kroppens och subjektets kön och göra det möjligt att tala om sociokulturellt föränderliga dynamiker i stället för statiska könsstereotypier. Enligt min uppfattning finns det emellertid i dag ett behov av att skapa nya sätt att tala om genus/kön på, där den kroppsliga materialiteten lyfts in i sin fakticitet utan att vi därmed kastas tillbaka i stereotypier som ”naturligt” och ”heteronormalt” kön. Att jag använder termen ”genusforskning” och inte ”genusvetenskap” är också ett val. På danska gör man inte en sådan distinktion. I Danmark används enbart den breda paraplytermen ”kønsforskning”. Eftersom jag i denna bok talar om området som ett generellt akademiskt kunskapsfält, och inte bara om den del av det som är organiserat som särskilt ämne, har jag valt att använda ”genusforskning” som paraplyterm – och helt enkelt översätta ”kønsforskning” med ”genusforskning”. Jag vill tacka den svenske översättaren Per Larson för ett gott samarbete runt översättningen. Maj 2009 Nina Lykke
12
Vägledning för läsaren Längst bak i boken finns en ordlista med korta definitioner av bokens mest centrala nyckelbegrepp. Den kan du använda som en snabb ingång och översikt. Dessutom finns det ett register. Med hjälp av det hittar du de sidor där bokens begrepp diskuteras och förklaras närmare. En del av de utländska böcker och artiklar som nämns i litteraturlistan längst bak i boken finns översatta till svenska. I dessa fall har jag så vitt möjligt angivit både den utländska och den svenska utgåvan. I gengäld har jag genomgående valt att behålla citat från engelska texter (originaltexter och översättningar från andra språk till engelska) och hänvisa till den engelska utgåvan. Vid längre, och i boken särskilt markerade citat från engelska texter som föreligger i svensk översättning, har jag emellertid angivit sidhänvisningen i den svenska översättningen vid sidan av den engelska huvudreferensen.
13
Inledning Detta är en bok om genusforskning och feministisk teori. Jag har skrivit den med tanke på forskare, lärare, studenter och andra som är intresserade av teoretisk och metodologisk inspiration från genusforskningen och som vill lära av dess experiment med att på andra och nya sätt skriva akademiska texter. Jag har strävat efter att skriva boken så att den kan användas av såväl nybörjare inom fältet genusforskning som mer avancerade läsare. Det kan handla om läsare som till exempel behöver en dialog med en sparringpartner beträffande egna tolkningar och läsningar av genusforskningens många olika teorier, eller som kanske har god kännedom om en genusteori men som gärna vill se denna teori i en bredare teoretisk kontext. Jag har mot den bakgrunden skrivit boken som en teoretisk guide till kunskapsfältet och introducerar dess profil, uppfattad som ett eget disciplinövergripande kunskapsfält. Boken presenterar centrala debatter i internationell feministisk teori och diskuterar hur vetenskapsteoretiska och metodologiska frågor hanteras inom olika grenar av genusforskningen. Dessutom tittar den på hur genusforskare har arbetat med att förändra akademiska genrer och skriftformer. I boken lägger jag vikt vid att förklara och ge överblick. Men jag ser det också som en viktig poäng att betona en antikanonisk synvinkel och poängtera teoretisk diversitet och metodpluralism. Jag betraktar teorier och metodologier som moment i tid och rum – inte som några universellt giltiga storheter. Ett viktigt drag i genusforskningen anser jag det också vara att den låser upp fasta och stereotypa föreställningar om kön och vetenskap. Allt detta kräver enligt min mening också att man problematiserar uppkomsten av en kanon som något potentiellt eller reellt elitistiskt och konserverande. Därför har jag valt att understryka att vad du som läsare finner i denna bok är en guide till ett kunskapsfält som präglas av mångfald, fluktuation och förändring. Det är frågan om ett fält som ser helt annorlunda ut än de bilder av monologisk likriktning och upprätthållande av en form av politisk korrekthet som gängse fördomar tillskriver 14
feminism och genusforskning. Likriktning tillhör könskonservatismen; genusforskningen vill däremot bryta med stereotypier och föreställningar om likriktning. I överensstämmelse med denna betoning av diversitet och pluralism ser jag också min roll som just guidens – det vill säga som någon som visar runt i ett varierande och mångsidigt landskap av teoretiska positioner och som ger förklaringar och nyttiga tips till vidare utforskning på egen hand, men som inte pekar ut en tolkning och en väg genom landskapet som ”den rätta”. Jag uppträder också gärna i rollen som en guide av den typ som har egna åsikter, passioner och tolkningar av det som förtrollar och fascinerar i landskapet – och som därför kan ge en personlig vägledning åt den vetgirige resenären. Men det finns inget definitivt rättesnöre i min guidning. Det är upp till resenären själv att utveckla sin egen nyfikenhet, sina egna passioner, tolkningar och val av de riktningar som hon eller han vill röra sig i. I min roll som guide i det mångfaldiga genusforskningslandskapet har jag emellertid gjort en rad val. En rundvandring som omfattar alla vinklar och vrår är inte möjlig. Jag redogör för dessa val under resans gång. Ett av dem kommenterar jag dock redan här: att jag i hög grad har valt att sätta fokus på feministiska teorier och författare som är synliga i ett internationellt fält. Detta har jag gjort därför att dessa teorier och författare i deras internationella synlighet utgör en gemensam referensram för genusforskare i många länder, och det jag gärna vill uppnå med boken är att göra denna referensram tillgänglig och bredare känd i all dess mångfald och diversitet. Som världen och det internationella genusforskningslandskapet ser ut i dag ger en sådan infallsvinkel emellertid en viss övervikt åt angloamerikanska författare, vilket jag på ett plan uppfattar som ett problem. Genusforskningsrörelsen är global. Det har skrivits mycket och högt kvalificerad genusforskningslitteratur på många andra språk än engelska. En stor del av denna genusforskning är inte översatt till engelska och därför inte internationellt synlig, eftersom engelska – oavsett om man gillar det eller inte – är genusforskningens lingua franca (det språk som oftast används i internationellt forskningsutbyte). Översättningar är dyra och det finns en marknadsbarriär, i den bemärkelsen att böcker med författarnamn som 15
redan är kända är lättare att ”sälja” till de internationella förlagen. Med detta i minnet vill jag betona att jag å ena sidan anser att det i katastrofal grad saknas översättningar till engelska av icke engelskspråkig genusforskningslitteratur på internationell nivå; universitet och forskningsråd bör här vara mycket mer stödjande. Men jag vill å andra sidan också poängtera att det inte finns några enkla lösningar på problemet med avsaknaden av översättningar och de angloamerikanska genusforskningstexternas och teoridebatternas internationella dominans. Problemet låter sig inte lösas genom att enbart fokusera på genusforskningslitteraturen i ett eller flera icke engelskspråkiga länder. Att göra en översikt över till exempel svensk eller nordisk genusforskningslitteratur är ett annat projekt än det jag har föresatt mig i denna bok. Målet här har varit att göra en guide till internationellt synlig genusforskningsteori. Det handlar om en introduktion till vissa teoretiska, epistemologiska och metodologiska debatter som utgör en gemensam referensram för många och på olika platser lokaliserade genusforskare. Boken är uppbyggd på så vis att jag först (kapitel 1) introducerar min ingång till genusforskningsfältet. Vad innebär det att betrakta genusforskning som ett eget forskningsfält? Hur betraktar jag det utifrån min position som professor i tvärvetenskaplig genusforskning? Därefter fokuserar jag (kapitel 2) på kunskapsfältets centrala forskningsämne, kön. Jag frågar vad det innebär att göra kön till ämne för forskning och vad det innebär att teoretisera och utveckla begrepp om kön. I de tre följande kapitlen (3, 4 och 5) tittar jag på en rad olika teorier om kön. Dessa kapitel tänker jag mig som illustrationer av mångfalden i feministisk teoretisering av kön, men samtidigt är meningen också att ge en överblick över en rad olika, internationellt viktiga teoretiseringar i genusforskningen. Jag diskuterar teorier om social konstruktion och språklig dekonstruktion av kön (kapitel 3); jag tittar på genusteorier som lägger vikt vid kroppens materialitet (kapitel 4); och slutligen fokuserar jag på hur analyser av intersektionalitet (samspel) mellan kön och andra olikhetsskapande sociala kategorier (etnicitet, ras, sexualitet, klass, nationalitet etcetera) är viktiga i genusforskningen och hur olika tolkningar av samspelet har givit upphov till produktiva konflikter och spänningar. Därefter följer tre kapitel (6, 7 och 8) om vetenskapsteoretiska frågor i genusforskningen. 16
Jag introducerar en rad olika genusforskningsdebatter om epistemologi (kunskapsteori) och metodologi samt diskuterar hur genusforskningen på många olika sätt har bidragit till att förnya och transformera traditionella sätt att förstå vad vetenskap är och vad det innebär att arbeta vetenskapligt. De sista två kapitlen (9 och 10) ger sig i kast med frågan om akademisk skrivpraxis, skrift och genre och tittar på hur genusforskare har brutit nya vägar och flyttat gränserna även här. Kapitel 10 är samtidigt ett exempel på genusteoretisk analys.
17
Kapitel 1
Genusforskning – ett nytt kunskapsfält
G
enusforskningen har under de senaste 30–40 åren utvecklats till ett etablerat kunskapsfält. Kritisk forskning och undervisning i kön, könshegemonier, könsidentiteter och symboliska representationer av kön bedrivs i dag på universitet över i stort sett hela världen. Organiseringen är mycket olika från land till land och från universitet till universitet. Området har vuxit fram under inspiration från feministiska rörelser och politisk aktivism. I vissa länder, till exempel i Skandinavien, har framväxten samtidigt ledsagats av ett offentligt fokus på jämställdhetspolitik. I Sverige har det sedan 1990-talet varit frågan om en markant ökad politisk uppbackning av området, vilken också – som genusforskaren Lena Gemzöe har konstaterat – gått hand i hand med att det vid den tidpunkten inträffade en betydelsefull förändring i användningen av ordet ”feminism”, där ”politiska partier från vänster till mitten, och mer tveksamt till höger, deklarerat sig vara feministiska” (Gemzöe 2005, s. 11). Generellt har genusforskningsfältet uppnått sin nuvarande akademiska status i intellektuell kamp mot den könskonservatism som på många olika och genomgripande sätt har kännetecknat kunskapsproduktionen inom alla akademiska huvudområden. Denna historia har satt sin prägel på organiseringen. I vissa länder och vid vissa universitet är området fortfarande marginaliserat och hänvisat till informella nätverk av forskare och studenter. På andra ställen, till exempel i flera av de nordiska länderna, har fältet kommit att erkännas och institutionaliseras – med professurer, större forsknings- och utbildningsprogram, specifikt definierat med hänsyn till genusforskning, särskilda institutioner för genusforskning etcetera. 18
Om vi tittar på genusforskningen i ett brett internationellt perspektiv och tillämpar den måttstock som normalt används för att karaktärisera ett akademiskt fält – professurer, utbildningar, institutioner, publikationer, tidskrifter, konferenser och så vidare – så kan vi tala om genusforskning som ett särskilt akademiskt kunskapsfält. Samtidigt är det frågan om ett fält som är otraditionellt och annorlunda. I detta första kapitel kommer jag att introducera den dubbelhet som ligger i att vara ett etablerat men otraditionellt fält, och jag kommer att gå in på den diskussion som har förts inom genusforskningen om vad det innebär att tala om området som ett särskilt akademiskt fält. Är det frågan om en ny disciplin, ett nytt ämnesområde? Eller är det viktigt att poängtera områdets anknytning till de existerande akademiska ämnena och disciplinerna? Eller är det kanske frågan om en ny typ av kunskapsfält? Ett kunskapsfält som är ”skevt” i förhållande till 1900-talets ämnesspecialiserade universitet, men som bär på visioner om en ny typ av universitet och en ny form av kunskapsorganisering? Ett kunskapsfält som står i överensstämmelse med universitetens förändring mot det som – med ett mycket förenklat begrepp – har kommit att kallas för ”kunskapssamhället”? Ett universitet som präglas av att utbildningarna har demokratiserats och ”massificerats”, samtidigt som forskningen blir alltmer direkt relaterad till krav från externa intressen (i form av t.ex. kontraktsforskning, beroende av extern finansiering etcetera.). Jag kommer att argumentera för att genusforskningen som kunskapsfält visserligen kanske uppför sig ”skevt” i ljuset av det ämnesspecialiserade och disciplinbaserade universitetet, men att det är meningsfullt att förstå den som en postdisciplinär disciplin som kan ge viktiga bidrag till ett universitet i förändring.
Situerad kunskap Inledningsvis vill jag poängtera att framställningen situeras i min egen historia som genusforskare. Jag väljer att synliggöra min personliga ingång för att vara trogen en epistemologisk princip som har haft stor betydelse för utvecklingen av genusforskning och feministisk teori. Enligt en bred tradition inom fältet måste all vetenskapsproduktion förstås som lokaliserad – eller situerad (”situated”), som den feministiska teoretikern 19
Donna Haraway uttrycker det (Haraway 1991c, s. 183f ). Vad betyder då detta? För att ge en kort förklaring går jag lite närmare in på Haraways artikulering av den epistemologiska tradition i feministisk teori som kallas lokaliseringens politik. Att jag väljer att exemplifiera med Haraway beror dels på att hennes formuleringar har väckt särdeles stark genklang bland feministiska forskare, dels på att de enligt min uppfattning är viktiga. Jag kommer att fördjupa dem i kapitel 7. Haraway kritiserar det hon kallar ”gudstricket” (”god-trick”) i den positivistiska vetenskapsförståelsen (Haraway 1991c, s. 191f ). Gudstricket består i en vetenskaplig tro på ett ansikts-, kropps- och kontextlöst forskarsubjekt som kan ställa sig utanför och höja sig över det som analyseras, och från den positionen producera objektiv kunskap om världen. Gudstricket är enligt Haraway en illusion, och i den kritiska uppgörelsen med den kunskap som bygger på gudstricket står hon och andra feminister som argumenterar för lokalisering och situering i mångt och mycket på samma linje som postmoderna vetenskapsfilosofier. Precis som dessa betonar den feministiska positivismkritiken att forskaren alltid är in medias res – mitt i och delaktig (med)skapare av det som analyseras. Haraway talar med en berömd formulering om att vi alltid befinner oss i monstrets mage, ”in the belly of the monster” (jfr t.ex. Haraway 1991c, s. 188). Enligt denna typ av vetenskapsuppfattning finns det inte något ”utanför”, varifrån man med angenäm neutral distans kan analysera världen. Forskaren är tvärtom involverad, delaktig och medansvarig, och vetenskapen har alltid en subjektiv dimension. Vetenskap är, som Haraway betonar i förlängningen av en av den postmoderna vetenskapsfilosofins klassiker (Lyotard 1984), ”en historieberättande praxis”, ”a story-telling practice” (Haraway 1989, s. 4). Forskaren ger inte någon objektiv bild av verkligheten ”där ute”, utan skapar en historia som hon eller han själv är delaktig i. För vissa postmoderna tänkare har denna vetenskapsfilosofi resulterat i relativism och ett uppgivande av alla kriterier för objektiv kunskap. Det har talats om ”sanningens död” – att vetenskapen blott och bart består av berättelser, där den ena i princip kan vara lika bra som den andra. För många feministiska forskare, som ofta har haft ett starkt politiskt och moraliskt engagemang, har relativismen i postmodern filosofi emellertid varit en stötesten. Haraways princip om situerad kunskap är ett svar på 20
det dilemma som inte minst feministiska poststrukturalister har stått inför – å ena sidan att förkasta universaliserande metaberättelser som åberopar auktoritet att ge en neutralt objektiv bild av verkligheten, å andra sidan att undgå relativism. Enligt vissa feministiska forskare blir relativismen nämligen lätt något som får forskaren att slå sig till ro när det gäller kravet om att man alltid bör ta ett etiskt och politiskt ansvar för sina forskningsresultat. För att komma ur detta dilemma nöjer sig inte Haraway med att enbart konstatera att vi som forskare aldrig kan ställa oss utanför den verklighet som vi utforskar eller de forskningsteknologier som står till vårt förfogande. I hennes begrepp situerad kunskap ingår att forskaren via en medveten reflektion över sin situering och sina forskningsteknologier kan nå en partiell insikt, det vill säga en insikt i det utsnitt av verkligheten som hon/han kan ”se” utifrån sin materiella-diskursiva lokalisering i tid, rum, kropp och historiska maktförhållanden. Haraway talar om att ta tillbaka synen. Till skillnad från positivismens ansikts-, kropps- och kontextlösa gudsblick uppfattar hon emellertid synen i dess egenskap av kroppsligt-materiellt fenomen: ”I would like to insist on the embodied nature of all vision, and so reclaim
the sensory system that has been used to signify a leap out of the marked
body and into a conquering gaze from nowhere. (…) I want a feminist
writing of the body that metaphorically emphasizes vision again, because
we need to reclaim that sense to find our way through all the visual-
izing tricks and powers of modern sciences and technologies that have transformed the objectivity debates.” (Haraway 1991c, s. 188–190; svensk översättning 2008, s. 231)
Förutom hänvisningen till positivismens gudsblick polemiserar Haraway med formuleringen ”reclaim” (”ta tillbaka”) också mot de former av postmodern feminism som helt och hållet vill förkasta synen, eftersom den är förknippad med gudstricket och en uppfattning av vetenskapen som ”ögat där ovan” vars auktoritativa verklighetstolkningar inte står till demokratisk diskussion. Haraway vill nämligen inte sluta sin kritiska uppgörelse med positivismen med att enbart förkasta synen som väg till kunskap. 21
Hennes mål är en omdefinierad syn – en syn som förstås som oupplösligt förenad med sin kroppsliga kontext. Med en oöversättbar ordlek över de engelska begreppen ”site” (plats, lokalitet) och ”sight” (syn, optik) poängterar hon (Haraway 1991c, s. 201; Haraway 1992, s. 295) att vi måste reflektera över vår ”siting” (lokalisering) och ”sighting” (det sätt varpå vår syn och optik är utformad i såväl teknologisk som ideologisk och kroppslig-biologisk bemärkelse). Om vi gör det så kan vi som forskare, säger Haraway, tala med auktoritativ stämma om den partiella verklighet som vi kan se – och göra oss själva till moraliskt-politiskt ansvariga medspelare i den. På så sätt kan vi, säger hon, både undgå positionen som ögat där ovan och en postmodern relativisms påstående om att alla verklighetstolkningar är lika goda. Principen om situering av kunskap får många konsekvenser för forskningen, inklusive hur läroböcker skrivs. Som läroboksförfattare är det svårt att inte hemfalla till en position som antingen ”ögat där ovan” eller som relativist. När jag i inledningen positionerade mig som en personligt engagerad guide var det ett uttryck för ett försök att ha min utgångspunkt i en alternativ position som leder bortom dilemmat. Guiden är inte relativist; hon har tvärtom förpliktat sig att till resenären dela med sig av sin kunskap om landskapet och förevisa, ge tips, förklara, peka ut. Men hon är heller aldrig – som ögat där ovan – någon oemotsäglig auktoritet. I relationen mellan guiden och resenären är det – när allt kommer omkring – alltid resenärens nyfikenhet, intressen, passioner och kunskapssökande som bestämmer vad hon eller han fäster sig vid i guidens berättelser och utpekande av sevärdheter. Jag kommer nu att följa upp min inledande situering som personligt engagerad guide och fördjupa min egen plats i genusforskningslandskapet – och samtidigt ge en illustration av hur principen om situerad kunskap går att hantera.
En positionering Jag tar min utgångspunkt i en fiktiv intervju med mig själv. I sammanfattad form återger den några frågor som jag mycket ofta får om min akademiska identitet samt de svar som jag brukar ge: 22
Intervjuare: Vilken
är din akademiska bakgrund?
NL: Genusforskning. Intervjuare: Ja, men NL: Jag
vad är ditt ämne?
är professor i tvärvetenskaplig genusforskning.
Intervjuare: Men då måste du väl ha ett ämne. Genusforskning är ju inte ett
ämne – eller var det i alla fall inte då du utbildade dig på 1970-talet.
NL: Jag har inte något ämne som jag identifierar mig med i den bemärkelse
som du frågar efter. För att förklara vad jag menar så måste jag berätta
min akademiska historia. På mitt examensbevis står det litteraturvetenskap, men jag har aldrig identifierat mig som litteraturvetare. Som
student på 1970-talet blev jag engagerad i kvinnorörelsen, vilket innebar att genusforskning och tvärvetenskapliga infallsvinklar för att förstå
kön blev viktigare för mig än litteratur. Samtidigt studerade jag på en plats – litteraturvetenskap vid Köpenhamns universitet – där student-
rörelsen och kvinnorörelsen under min studietid hade en tillräckligt stark position för att det skulle vara möjligt att utforma en studieinriktning med fokus på kön och genusteori. Efter avslutade studier fick jag möjlighet att göra en akademisk karriär, vilken helt och hållet har
varit inriktad på tvärvetenskaplig genusforskning. Alla mina akademiska
anställningar sedan jag blev forskarstudent 1981 och fram till i dag, då
jag är professor, har definierats inom tvärvetenskaplig genusforskning. I 23 år var jag knuten till ett tvärvetenskapligt kvinno- och genusforsk-
ningscentrum i Danmark – från 1986 som lektor; mitt lektorat inrättades som ett led i den Aktionsplan for Kvindeforskning som det danska folketinget fastställde detta år. Sedan 1999 har jag varit professor vid ett
tvärvetenskapligt genusforskningsprogram vid Linköpings universitet i
Sverige; detta program inrättades som ett led i ett större initiativ från
den svenska riksdagens sida för att främja genusforskning. Jag är också
ledare för både en nordisk och en svensk-internationell forskarskola i tvärvetenskaplig genusforskning och för ett internationellt excellenscentrum (ett forskningscentrum där framstående forskare möts genom
gästforskarstipendier) i genusforskning. Under hela min akademiska karriär har jag haft möjlighet att göra kön och tvärvetenskapligt baserad
genusteori till ett överordnat fokus för min forskning och undervisning. Jag är glad för all den text- och diskursanalytiska metodologi som jag har
23
nina lykke är professor i genus och kultur samt ledare för ett doktorandprogram i tvärvetenskaplig genusforskning vid Linköpings universitet. Före anställningen i Sverige år 1999 har hon under många år forskat och undervisat i genusforskning i Danmark. Hon leder en nordisk och en svensk-internationell forskarskola i tvärvetenskaplig genusforskning och ett excellenscentrum för transnationell genusforskning.
Best.nr 47-09374-8 Tryck.nr 47-09374-8
Genusforskning
terna i internationell feministisk teori och diskuterar hur vetenskapsteoretiska och metodologiska frågor hanteras inom olika grenar av genusforskningen. Boken tar också upp hur genusforskare har arbetat med att förändra akademiska genrer och skriftformer. genusforskning är en guide till ett forskningsfält som präglas av teoretisk mångfald. Författaren lägger vikt vid att ge förklaringar och nyttiga tips för vidare studier av fältet, men utan att lyfta fram någon särskild tolkning eller väg genom landskapet som ”den rätta”. Det är upp till resenären själv att utveckla sin egen nyfikenhet, sina egna passioner och tolkningar och till slut välja de riktningar som hon eller han vill röra sig i. genusforskning riktar sig till forskare, lärare, studenter och andra som är intresserade av att hämta teoretisk och metodologisk inspiration från genusforskningens många olika grenar. Den har skrivits på ett sådant sätt att den kan användas både av nybörjaren inom genusforskningsfältet och av avancerade läsare som till exempel behöver en sparringpartner och dialog beträffande egna tolkningar av genusforskningens många olika teorier.
Nina Lykke
G
enusforskning presenterar de centrala debat-
Genusforskning – en guide till feministisk teori, metodologi och skrift