9789144106021 by Smakprov Media AB

11 mm

HEDER HEDERSRELATERAT VÅLD, F ÖRTRYCK OCH SOCIALT ARBETE Är hedersrelaterat våld och förtryck en kulturell verklighet som människor lever i eller är det en rasistisk och kränkande stereotyp om invandrare? Boken Heder utmanar vårt tänkande kring hedersrelaterat våld och förtryck. Den grundläggande fråga som drivs är hur samhället hanterar hedersrelaterat våld och förtryck och dess konsekvenser. Hedersrelaterat våld och förtryck diskuteras både som socialt fenomen och som stereotyp om invandrare. Fenomenet och stereotypen samspelar i det sociala livet och formar därmed våra möjligheter att leva tillsammans i ett föränderligt demokratiskt samhälle. Heder vänder sig till socionomstudenter, socialarbetare och till offentliga beslutsfattare på olika nivåer.

Rúna í Baianstovu | HEDER – HEDERSRELATERAT VÅLD, FÖRTRYCK OCH SOCIALT ARBETE

Rúna í Baianstovu är lektor i socialt arbete vid Örebro universitet. Under 1990-talet var hon socialarbetare med särskilt ansvar för flyktingmottagning och integrationsfrågor i stadsdelen Vivalla i Örebro.

HEDER

HEDERSRELATERAT VÅLD, FÖRTRYCK OCH SOCIALT ARBETE

Art.nr 38874

studentlitteratur.se

978-91-44-10602-1_01_cover.indd Alla sidor

Rúna í Baianstovu

2017-07-06 14:42

KAPITEL 3

Förtrycket, våldet och lagen

I socialtjänstlagen, vilken är den lagstiftning som ska vägleda arbetet inom socialtjänsten, och i lagen om vård av unga (LVU) används inte uttryck som våld och förtryck. I stället används fysisk och psykisk misshandel som beteckning för dessa fenomen. I det här kapitlet beskrivs vad socialtjänstlagen (SoL) och LVU anser att socialarbetare bör göra när de utreder våld och förtryck i termer av fysisk och psykisk misshandel.

Under de senaste hundra åren har barn i ökande utsträckning kommit att betraktas som självständiga och unika personer i sin egen rätt snarare än som sina föräldrars egendom. I den äldre lagstiftningen användes begrepp som ”rimlig bestraffning” och ”tillåten tillrättavisning”. Sådant ”härrör ur synen på barn som föräldrars egendom. Sådana ’rättigheter’ grundas på den starkares rätt över den svagare och upprätthålls med våld och förödmjukelse” (Modig 2009 s. 7). Det svenska samhällets rättsapparat drivs av övertygelsen att barn är subjekt i sin egen rätt, det vill säga att de inte är familjens egendom och att ansvaret för dem inte bara är familjens utan hela samhällets. Socialtjänsten är en av de institutioner som ska bidra till att förverkliga denna övertygelse och underlätta för familjer att ge barn och unga materiell och känslomässig trygghet och ”i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga” (SoL 5 kap. 1 § i Lundgren m.fl. 2015 s. 106). När någon befarar att barn och unga ”riskerar att utvecklas ogynnsamt” och det kommer till socialtjänstens kännedom ska den ”sörja för att de får det skydd och det stöd som de behöver”. Om skydd inte kan skapas i nära samarbete med hemmet ska socialtjänsten ge möjlighet till ”vård och fostran utanför det egna hemmet” © F ö r fat ta r en och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-10602-1_01_book.indd 49

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

om det kan motiveras med hänsyn till barnets eller den unges bästa (SoL 5 kap. 1 § i Lundgren m.fl. 2015 s. 106). I samma andetag poängterar lagstiftaren att bedömningen av barnets behov ska göras på konkreta grunder och utan att utredarens, det vill säga socialarbetarens, subjektiva samhällsvärderingar styr bedömningen (Lundgrenm.fl. 2015 s. 343). Det är inte någon enkel uppgift för social tjänsten, som är en normstyrd institution, att arbeta på ett neutralt sätt. Är det ens önskvärt? Ett sätt att försöka förstå de svårigheter socialarbetarna ställs inför är att undersöka de lagar som styr socialtjänstens arbete och vilka övertygelser som lagarna är uttryck för. I korta ordalag kännetecknas ett demokratiskt samhälles lagstiftning av att lagen uttrycker ”det allmänna medvetandet” (Durkheim 1893; Habermas 2001). Uttrycket ”det allmänna medvetandet” har varit och är omdiskuterat. För vad är det? Kan ett normsystem uttrycka alla medborgares ”med vetande”? Finns det inte risk för att uttrycket ”det allmänna medvetandet” slätar över maktrelationer mellan grupper som har olika preferenser om hur livet ska levas och är inte frågan om kultur och demokratins paradox ett uttryck för konflikt? Det bör poängteras att ”det allmänna medvetandet” är en beteckning för en dominerande vilja snarare än för viljan hos var och en (Mudde och Kaltwasser 2017, s. 16). Det är när människor känner att de i stort sett själva hade kunnat skriva lagarna, därför att lagarna uttrycker deras egen uppfattning om hur livet bör levas, som lagar har legitimitet. Att en lag har legitimitet innebär att den respekteras utan att något yttre tvång behöver användas (Habermas 2001). En lags legitimitet är ett uttryck för dominerande uppfattningar om moral och tillhandahåller ett slags måttstock för samhällets centrala övertygelser, dess kollektiva representationer1. SoL ger en fingervisning om vilka övergripande och grundläggande övertygelser som bör vägleda socialtjänstens arbete.2 SoL är en ramlag och kännetecknas därmed av öppenhet och tillämpas 1 Begreppet kollektiva representationer är ett uttryck för samhällets föreställningar om det sociala och hur man ska förstå det människorna gör. Kollektiva representationer fyller våra ord med mening och är det stoff som begrepp består av. Du kan läsa mer om detta i kapitel 6. 2 Den grundlagsparagraf som citerats i kapitel 1 ändrades till sin nuvarande lydelse 2010. Då tillkom bland annat barnets rätt. Barns rätt har tydliggjorts i lagstiftningen, vilket är ett av flera tecken på en rörelse i riktning mot stärkande av de individuella rättigheterna. Grundlagsändringen har medfört en rad ändringar i socialtjänstlagen (se Lundgren m.fl. 2015 s. 22).

978-91-44-10602-1_01_book.indd 50

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

därför med vissa variationer i olika kommuner (Sallnäs. 2012). Öppenheten motiveras av att de tjänster som socialtjänsten tillhandahåller konstitueras i ett samspel mellan levande personer där totaliteten av komponenter i interaktioner mellan socialarbetare och klienter – det vill säga dess intersektionella komplexitet 3 – inte till fullo kan förutses.4 Lagens öppenhet ska därför underlätta för aktörerna att handla i enlighet med vad situationen kräver i de unika interaktionssituationer som uppstår mellan socialarbetare och klient (se t.ex. Socialstyrelsen 2014).

Fysisk misshandel: våldet Sedan 1979 råder konsensus inom svensk politik och lagstiftning om att all aga av barn ska vara förbjuden. Transnationella organ såsom FN, och många frivilligorganisationer arbetar i dag aktivt för att påverka attityderna om antivåldsprinciper och att få fysisk bestraffning av barn att upphöra i alla länder världen över. Men vad är egentligen fysisk misshandel? Vi hittar en definition i en av regeringens propositioner: Fysiskt våld innebär att ett barn av någon annan orsakas kroppsskada, sjukdom, smärta eller blir försatt i vanmakt eller annat liknande tillstånd. Det kan innebära att en annan person slår barnet med eller utan tillhygge, nyper, sparkar, knuffar, kastar, skakar, luggar, river eller biter barnet, trampar eller stampar på det eller tvingar in föremål i barnets mun. Det är också fysiskt våld och övergrepp att förgifta, bränna, skålla, riva, försöka dränka eller kväva barnet. Varje form av kroppslig bestraffning räknas som fysiskt våld. I flera former av sexuella övergrepp ingår fysiskt våld, dels för att tvinga barnet till underkastelse, dels som en del av övergreppet. (Reg. prop. 2002/03:53 s. 48)

I föräldrabalken 1 § (SFS 1995:974) står det att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (Lag 1983:47).

3 Se kapitel 9 där detta tema utvecklas. 4 Se Lundgren m.fl. (2015) s. 21–22.

978-91-44-10602-1_01_book.indd 51

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

Misshandelns kontextuella betydelse I föräldrabalken fastställs alltså att inga barn under några som helst omständigheter får ”utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”. Men i kommentarerna till 2 § i lagen om vård av unga (LVU) framgår något som delvis skiljer sig. Här står det att socialtjänsten ska bedöma om den aktuella misshandelssituationen medför ”påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skall skadas”. Innebär det att föräldrabalkens förbud mot alla former av kroppslig bestraffning av barn relativiseras i LVU? Räcker det inte att socialarbetarna fastställer om någon form av fysiskt våld har ägt rum och om det har det, föreslår insatser i familjen? Enligt lagstiftaren räcker det inte eftersom misshandelns kontext ska vägas in i bedömningen (Lundgren m.fl. 2015 s. 343). Den kroppsliga bestraffningen ska vara av särskild art för att ligga till grund för ett tvångsomhändertagande, men föräldra balkens förbud är alltjämt allmängiltigt. Andra insatser och åtgärder kan alltså komma ifråga även om det inte sker ett omhändertagande. Den kontext som misshandeln eller agan sker inom är alltså avgörande för det fortsatta utredningsarbetet och för vilka beslut som bör tas. I denna osäkra situation befinner sig socialarbetarna när de i början av en utredning ska fastställa om det som inträffat, ifall det över huvud taget har inträffat, bör betraktas som något som kan skada barnets hälsa och utveckling. Utöver fastställande av om fysisk misshandel har ägt rum, vilket i bästa fall kan avgöras genom att undersöka om det finns några fysiska tecken på misshandel – en till synes enkel men inte alltid okomplicerad procedur som är polismyndighetens och sjukvårdens uppgift – tillkommer att socialarbetaren ska avgöra misshandelns sociala och emotionella betydelse för barnets fortsatta utveckling. När är det inte friskt eller vad man ska säga. Om de har varit oense båda två och ungdomen trycker upp mamma mot väggen kontra att mamma ger pojken en örfil eller att pappa ger sig på sin treåring med händer och slag. Alltså det här ena där det sker i en upprörd situation och där det är ganska jämbördigt någonstans och så det andra där det är en väldigt tydlig makt relation. (ip5)

Situationerna där slagen faller skiljer sig kraftigt åt och leder till olika bedömningar och insatser. Är misshandeln fråga om ren och skär, överlagd 52

978-91-44-10602-1_01_book.indd 52

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

sadism? Beror den på en tillfällig krissituation eller handlar det om att den som slår är moraliskt övertygad om att aga är den enda vettiga uppfostringsmetoden? Kan den, vilket inte är otroligt, vara resultatet av en kombination av två eller flera olika komponenter? Vi har konstaterat att lagen kräver att socialarbetarna sätter in konkreta händelser i sociala och kulturella kontexter och skiljer mellan våld som sker i ilska och stundens ingivelse och våld som sker enligt en ren princip och i uppfostrande syfte. Socialarbetarna identifierar en skiljelinje mellan föräldrar som • betraktar fysisk misshandel som ett personligt tillkortakommande

och misslyckande

• legitimerar misshandeln med moraliska argument. I sådana fall

betraktar föräldrarna misshandeln som aga och därmed som ett nödvändigt led i uppfostran med ett gott syfte. De familjer som uttrycker sådana uppfattningar, uttrycker som regel även uttalade ideal om att patriarkala relationer inom familjen är en befogad eller giltig norm.

Oavsett vilket är misshandel ett problem som socialtjänsten har skyldighet att komma till rätta med: Våld mot barn är ett brott i Sverige och det är inte okej att slå. Där tänker jag att det inte finns några skillnader för stryk är ju stryk, misshandel är misshandel och aga är aga. Men sen är det ju klart att det är tolkningsbart. Någon slår för att den är arg, en annan slår i ett uppfostrande syfte. Alltså då får man ju gå in på två helt olika sätt. Om du slår ditt barn för att du är arg så behöver du kanske hjälp med att lugna ner dig och tänka efter. Du vet att det här är fel, men hur ska du göra i stället? Slår du ditt barn i ett uppfostrande syfte så behöver du hjälp med att få något annat sätt att uppfostra dina barn. Så man behöver två helt olika saker, men slagen är de samma. Det är de. (ip3)

När det står klart att misshandel har ägt rum ställs socialarbetaren inför kravet att värdera misshandelns kontextuella betydelse. I vissa situationer är det uppenbart att det inträffade var en engångsföreteelse, i andra är det uppenbart att relationen mellan barn och vårdnadshavare är av sådan art att barnets utveckling kan skadas av att det fortsätter leva med föräldrarna. Men hur värderar en socialarbetare misshandeln när relationen för övrigt är © F ö r fat ta r en och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-10602-1_01_book.indd 53

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

uppenbart kärleksfull och agan tydligt förklaras av föräldrarna som uttryck för deras kulturellt och/eller religiöst motiverade sätt att ta ansvar för och skydda sina barn som en god och ansvarsfull förälder? Socialarbetarnas funderingar kring kontextens betydelse visar att sådana situationer uttrycker demokratins paradox: Skillnaden i bedömning kan både gå mot att ”Ah, de gör så, vi tar lite lättare på det”, till att ”Nä, men det ligger i deras kultur, så får det absolut inte vara”. Så då blir det ännu strängare. Vill de inte ha någon hjälp då kör vi polis anmälningar på alla mot att om det varit en svensk familj då hade man känt att ”Nä, det kanske inte behövs”. Det kan jag se att det går åt båda hållen. (ip2)

Enligt socialarbetarna finns det alltså risk för att kulturella värderingar, eller subjektiva samhällsvärderingar, börjar styra bedömningen av våldets karaktär i familjer som lever enligt strikta och patriarkala, hierarkiska regler. Å ena sidan finns faran för att ta lättare på våldet i dessa familjer än vad som är brukligt med motiveringen att hänsyn måste tas till ”deras kultur” och kollektiva rättighet att leva i enlighet med sina övertygelser eller sin tro. Å andra sidan finns faran för att socialarbetarna reagerar för kraftfullt och rubricerar ärendet som hedersrelaterat utan att riktigt veta om det finns skäl för det. Rubriceringen kräver omedelbara åtgärder, företrädesvis med stöd av LVU. På det följer polisanmälan och att den unge skyddas från kontakt med familjen.

Patriarkala strukturer och social utsatthet När är en fysisk misshandelssituation, som motiveras av explicita kulturella skäl av förövaren, insatt i en hederskulturell kontext och när drivs den av andra motiv såsom religion eller en allmänt konventionell familjestruktur med patriarkala och hierarkiska ideal? Svårigheten med att skapa en åtskillnad mellan hederskultur och patriarkala relationer i allmänhet kan bero på att hederskulturens sociala relationer per definition är hierarkiska och patriarkala, samtidigt som alla patriarkala och hierarkiska relationer inte är insatta i en hederskulturell kontext. Har det någon betydelse? Svaret är att det har stor betydelse i det sociala arbetet inom socialtjänsten på grund av reglerna om undantaget från föräldrars rätt till insyn i ärenden som angår 54

978-91-44-10602-1_01_book.indd 54

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

deras barn.5 Bland annat på grund av detta måste definitionen av hederskultur vara knivskarp och kriterierna glasklara, något jag återkommer till vid flera tillfällen i senare kapitel. Socialarbetarna i det empiriska materialet uppfattar ett flertal samverkande komponenter som återfinns i misshandelssituationer där aga används som argument för att legitimera misshandeln: • • • • • • • •

diaspora minoritetsskap religiositet låg utbildningsnivå arbetslöshet fysiska och psykiska funktionshinder segregation livs- och flyktrelaterade kriser.

Tillsammans bildar de olika komponenterna komplexa mönster. Det gör arbetet med att avgöra om våldet drivs av hederskultur, eller om det har andra källor, mycket komplicerat. Utredningen kräver en närhet till k lienterna som kan vara svår att uppnå. Dels på grund av rutiner som inte alltid tillåter att socialarbetare träffar klienter i deras hem i den utsträckning som är nödvändig för att de ska kunna sätta sig in i familjens vardagsliv, dels på grund av att klienterna kan vara svåra att nå, dels språkligt när sociala rbetare och klient inte talar samma språk, dels kulturellt när deras livsvärldar skiljer sig åt så att de har olika uppfattningar om hur livet bör levas.6

När aga är ett led i uppfostran Familjer som medvetet och överlagt använder aga som komponent i uppfostran styrs av auktoritära och hierarkiska ideal för hur en familj ska fungera. Med det följer ett avståndstagande från svensk lagstiftning. Det innebär att svenska lagar och de moraliska övertygelser som drivit fram dem inte har 5 Se s. 36–37. 6 Se kapitel 9 där detta utvecklas.

978-91-44-10602-1_01_book.indd 55

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

legitimitet. Häri ligger en politisk utmaning för samhället: lagar har bara legitimitet hos personer som känner att de hör hemma i det samhälle som stiftat de lagar de förväntas respektera (Habermas 1995). När så inte är fallet finns ett moraliskt glapp. För att en människa ska kunna anse att de lagar som styr socialtjänstens arbete har legitimitet och är värda att styra ens liv måste vederbörande hålla med om följande: • Barn bör inte behandlas som objekt (som vuxnas egendom), utan

som subjekt med egna rättigheter som individer.

• Alla individer, oavsett kön och ålder ska ha samma status inom

familjen och även utanför familjen.

• Barns rättigheter är särskilt viktiga och barns behov bör gå före de

vuxnas behov, även vuxna mäns.

I patriarkala familjer i allmänhet såväl som i familjer som styrs av hederskultur är var och ens rättigheter avhängiga av den enskildas plats i den sociala hierarkin. Alla bör inte ha samma rättigheter, anser man, utan gruppmedlemmarnas plats i den sociala hierarkin bör bestämmas av kön och ålder. I hierarkin är den vuxne eller äldre fadersgestalten i centrum. Ett barnperspektiv som sätter barnet i centrum hotar därför grunden i det patriarkala perspektivet. Barnperspektiv och patriarkala perspektiv står alltid i ett motsatsförhållande till varandra och kan inte förenas.7 Det är när socialarbetares och föräldrars moraliska uppfattningar om sociala relationer står emot varandra som gränsen är nådd för social arbetares möjlighet att arbeta i frivillighet och samförstånd med stöd av SoL. Sociallagarnas krav på bedömning av misshandelns kontext blottlägger en gråzon mellan föräldrabalkens absoluta krav om att inga barn ska utsättas för aga och lagens uppmaning om att socialtjänsten måste utreda kontexten och med den för öga ta ställning till vilken insats som ska föreslås. Här lämnas socialarbetaren åt sin förmåga att få kontakt med föräldrarna och upprätta ett förtroende och en tillit som kan underlätta kommunikationen mellan dem.8 När socialarbetarna inte lyckas övertyga föräldrarna om det 7 Likheterna och skillnaderna mellan patriarkala relationer i allmänhet och hederskultur diskuteras mer ingående i kapitel 7. 8 Hur socialarbetarna ser på sina möjligheter till kommunikation med klienterna fördjupas i kapitel 9.

978-91-44-10602-1_01_book.indd 56

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

felaktiga i sitt uppförande gentemot barnet, gör de sig skyldiga till brott mot barns rätt så som den uppfattas i en individualistisk kontext: de förvägrar barnet rätten till sin individualitet och sin mänsklighet (Taylor 1991; Moller Okin 2002). Om situationen är tillräckligt allvarlig kan socialarbetaren som har moralen och lagen på sin sida aktivera tvångsinsatser med stöd av LVU 2 § och göra ingripanden i familjen genom att omhänderta barnet och placera det i annat boende.

Psykisk misshandel: förtrycket Om fysisk misshandel är lätt att definiera men svår att hantera i praktiken när socialarbetare ska fastställa våldets kontextuella betydelse för barnets utveckling, så är psykisk misshandel ännu mer komplicerad att utreda. De utredningssvårigheter som socialarbetarna uttrycker i det empiriska materialet börjar redan vid definitionen av vad psykisk misshandel kan vara, en svårighet som de delar med lagstiftningen på området (Lundgren m.fl. 2015 s. 343).

Psykisk misshandel i lagtexten I lagtexten förknippas psykisk misshandel med ”brister i omsorgen” och ”otillbörligt utnyttjande”. Liksom i fallet med fysisk misshandel är en grundregel att psykisk misshandel bara kan användas som beteckning för handlingar som präglar hela relationen mellan den som misshandlar och den som misshandlas. Det vill säga att psykisk misshandel ska vara ett återkommande element i interaktionen mellan barn och förälder. Det framgår av lagtextens kommentarer att det således inte kan vara fråga om enstaka händelser, vare sig i LVU eller överlag. I samband med LVU 2 och 3 § ges ett antal konkreta exempel på faktiska brister i omsorgen och eventuella orsaker till bristerna. Det kan handla om att barnets behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersätts på grund av vårdnadshavarens missbruk av alkohol, droger eller mediciner, att allvarlig psykisk störning hos föräldrarna leder till ständiga incidenter i hemmet, att djupgående konflikter mellan föräldrarna leder till våld mellan de vuxna och slutligen att barn eller unga växer upp under hot från sin familj (Lundgren m.fl. 2015 s. 343f; Reg. prop. 2002/03:53 s. 82). Här nämns flickor © F ö r fat ta r en och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-10602-1_01_book.indd 57

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

som växer upp i ”familjer med starkt patriarkala värderingar” (Reg. prop. 2002/03 s. 82 i Lundgren m.fl. 2015 s. 343) vars utveckling hindras genom hot från i första hand manliga släktingar. Det handlar om sociala relationer där den vuxne uppfattar och behandlar barnet som ett ting, ett objekt som är till för att uppfylla de vuxnas behov. När ett barn behandlas på det sättet hindras barnet från att vara en person, ett självständigt subjekt, vilket är allvarligt i ett samhälle med demokratiska ambitioner eftersom barnet inte rustas för ett självständigt vuxenliv och aktivt deltagande i samhällslivet bortom familjen. Otillbörligt utnyttjande syftar till att någon av föräldrarna utnyttjar barnet sexuellt (Lundgren m.fl. 2015 s. 344). Det kan också handla om att barnet tvingas utföra ett alltför ansträngande kroppsarbete eller att en förälder lägger på barnet ett så stort självständigt ansvar för föräldrar eller syskon att det medför en påtaglig risk för skada på barnets hälsa eller utveckling. Psykisk misshandel gäller också om föräldrarna placerar barnet i en miljö som är skadlig för barnet, eller om föräldrarna inte ser till eller hindrar att barnet får lämplig sjukvård eller behandling. Det kan vara vägran att ge blodtransfusion, eller ett handikappat barn som inte får nödvändig behandling, till exempel sjukgymnastik vid rörelsehinder. Begreppet ”brister i omsorgen” täcker också situationer då föräldrarna överlåter ansvaret för barnet till andra personer som inte kan tillförsäkra barnet en trygg uppväxtmiljö. Det gäller också i situationer där barnet lämnas utan sin vårdnads havare på grund av dödsfall eller utlandsvistelse. För att en situation ska kunna betecknas som psykisk misshandel krävs att vårdnadshavaren förhindrar att barnet utvecklar en positiv självbild, att vårdnadshavaren upplever barnet på ett negativt sätt, ständigt avvisar barnet känslomässigt, kränker det, hotar med att överge det och terroriserar det. Oberoende av orsak handlar psykisk misshandel, på en övergripande nivå, om att vårdnadshavarna brister i hänsynen till barnets behov och inte har insikt om vad ett barn är i sin egen rätt, utan behandlar barnet som ett objekt för sina egna behov (Reg. prop. 2002/03:53 s. 82). I lagens kommentarer understryker lagstiftaren att det inte är problemen hos föräldrarna som i första hand ska föranleda ett omhändertagande för samhällsvård, utan de följder som problemen får för barnen. Här finns således ett individuellt barnperspektiv med utrymme för tolkning.

978-91-44-10602-1_01_book.indd 58

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

Socialarbetarnas erfarenhet av psykisk misshandel Socialarbetarna i mitt empiriska material är djupt förtrogna med begreppet psykisk misshandel, men osäkerheten är stor och svårigheten att ge konkreta beskrivningar av fenomenet är påtaglig på grund av dess mer subjektiva karaktär jämfört med fysisk misshandel: Psykisk misshandel skulle jag väl säga är svårare att bedöma och fastställa av det skälet att det inte är lika svart och vitt som jag ser det. Det är så svårt att se det, sedan att man kan uppleva saker och ting som psykisk misshandel som andra inte gör och det är ju mycket hur man mår som person i sig själv först och främst, tror jag. Sedan finns det ju naturligtvis uppenbara fall av det också, men jag tror att det är svårare att särskilja på det sättet att det är ett sådant. (ip7)

Psykisk misshandel är enligt socialarbetaren betydligt svårare att bedöma och fastställa av det skälet att det inte är lika svart och vitt, inte lika objektivt och konkret som fysisk misshandel ibland kan vara. Psykisk misshandel har en inneboende subjektivitet i sig, påpekar socialarbetarna, och är delvis personberoende. Därför blir den ofta ytterst svår att tala om och bevisa. Ändå menar några av dem att den ibland är farligare, mer fatal än fysisk misshandel, eftersom ord kan skada mer än fysiska slag. Några exempel på psykisk misshandel som nämns av socialarbetarna under intervjuerna, är att föräldrarna använder fula namn när de pratar om eller till barnet eller kallar dem nedsättande saker. Det kan också vara att föräldrarna medvetet trycker på ömma punkter hos barnet, till exempel att de klankar ner på barnets utseende eller sexuella läggning, att barnet helt enkelt utsätts för kränkningar och osäkerhet. Kanske får barnet aldrig beröm utan trycks ner eller utesluts ur familjegemenskapen och blir inlåst. Om fysisk misshandel alltid är ett uttryck för en aktiv handling är psykisk misshandel ett uttryck för just underlåtenhet att handla till skydd för barnet eller för att ge barnet den stimulans och omsorg det behöver. Det är alltid svårare att fatta beslut i ärenden som handlar om underlåtenhet, där utredningen grundas på att föräldrarna på ett subtilt sätt försummar att ge barnen den stimulans som deras ålder och utveckling kräver, jämfört med aktiva handlingar såsom slag, uppenbara kränkningar, frihetsbegränsning och annat. Ändå måste sådana handlingar vägas in i bedömningarna. © F ö r fat ta r en och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-10602-1_01_book.indd 59

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

Det centrala sociala problemet som återstår när allt annat skalats bort och som socialarbetarna måste hantera, är föräldrarnas bristande kapacitet att ge barnen de redskap för reflektion de behöver för att fungera som självständiga deltagare i samhället och demokratin.

Sociallagarnas invandrarbegrepp Innan vi går vidare ska vi backa lite och återigen ta upp passagen ”familjer med starkt patriarkala värderingar” (Reg. prop. 2002/03 s. 82 i Lundgren m.fl. 2015 s. 343). Vi ska också påminna oss om att lagen kräver att social arbetare sätter fysisk och psykisk misshandel i en relationell och social kontext. Eftersom det sociala livet är normativt laddat innebär detta att lagen föreskriver att såväl fysisk som psykisk misshandel ska sättas in i en kulturell kontext. Detta är intressant av flera skäl. I övrigt strävar lagen efter neutralitet i förhållande till kultur och religion. Det kan man utläsa ur socialtjänstlagens brukargrupper och de kategorier den refererar till. Dessa är till exempel: • • • • • •

barn och unga äldre fysiskt och psykiskt funktionshindrade missbrukare personer som vårdar eller stödjer närstående brottsoffer.

Bland kategorierna nämns inga kulturellt eller religiöst formulerade behov, vilket i praxis lär innebära att varken kultur eller religion utgör skäl för särskilda insatser från samhällets sida. Följaktligen skulle man kunna säga att lagen strävar efter att vara blind, döv och stum inför kultur och religion. Denna strävan hänger samman med uppfattningen att lagen bör vara neutral och universell och inte ska främja egenintresse hos någon särskild grupp i samhället (jfr Taylor 1994) så att lagen kan vara giltig för alla oberoende av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilda individen (jfr Lag 2010:1408). Lagen ska med andra ord inte gynna vissa kulturer och identiteter mer än andra. För att denna 60

978-91-44-10602-1_01_book.indd 60

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

neutralitet ska genomsyra arbetet ända ut till den enskilda tjänstemannens handlande, det vill säga socialarbetaren, föreskriver lagen att endast konkreta fakta får styra socialtjänstens bedömningar: Konkreta omständigheter måste alltså föreligga som talar om risk för skada. Subjektiva antaganden om sådan risk eller ovidkommande omständigheter, t.ex. samhällsvärderingar eller inställning i trosfrågor, får inte läggas till grund för ett vårdingripande. (Lundgren m.fl. 2015 s. 343, min kursivering)

Här poängteras att det sociala arbetet inte får styras av ”subjektiva antaganden” eller ”ovidkommande omständigheter, t.ex. samhällsvärderingar”. Men vad innebär det i det konkreta fallet? I nära anslutning till formuleringen om samhällsvärderingar, bara en dryg sida längre fram i texten, finns kommentaren om psykisk misshandel som en relation i ”familjer med starkt patriarkala värderingar”: Hit hör t.ex. flickor som växer upp i familjer med starkt patriarkala värderingar och vars utveckling hindras genom hot från i första hand manliga släktingar. (Reg. prop. 2002/03:53 s. 82 Lundgren m.fl. 2015 s. 344f)

Kategorin ”familjer med starkt patriarkala värderingar” är en helt annan typ av kategori än de strikt brukarrelaterade kategorierna såsom barn, unga och föräldrar. Nu har för första gången i SoL en kulturellt definierad kategori utstakats som uttryck för en särskild typ av sociala problem inom det breda spektrum av svårigheter som sorterar under psykisk misshandel. En kategori som innefattar frihetsbegränsningar och patriarkal makt i en hierarkisk social ordning. Är detta inte en fråga om familjers särskilda samhällsvärderingar och specifika inställningar i trosfrågor, i interaktion med majoritetssamhällets representanter, vilka representerar särskilda samhällsvärderingar och uppfattningar om hur barn bör växa upp? Formuleringen ”familjer med starkt patriarkala värderingar ” är med andra ord ett uttryck för en särskild, kulturellt motiverad föreställning om barndom – en samhällsvärdering – som förefaller naturlig, neutral och ”objektiv” för dessa familjer. Men kategorin ”familjer med starkt patriarkala värderingar” och ”hot som kan riktas mot flickor från i första hand manliga släktingar” refererar inte till alla familjer i samhället © F ö r fat ta r en och S t uden t li t t e r at u r

978-91-44-10602-1_01_book.indd 61

2017-07-03 11:46

3 Förtrycket, våldet och lagen

oavsett bakgrund utan åtföljs av associationer till den invandrade delen av befolkningen. Med kategorin ”familjer med starkt patriarkala värderingar” har ett invandrarbegrepp blivit till i sociallagarna.

Socialt arbete, demokrati och samhällsvärderingar Statens medborgare förväntas ha skilda samhällsvärderingar, trosuppfattningar och kulturella övertygelser. Sådana rättigheter är demokratins kärna. Nigel Parton (1996), brittisk forskare i socialt arbete, understryker att vi måste utveckla teorier och perspektiv inom socialt arbete som dels erkänner att olika människor har olika intressen, dels låter dessa intressen prägla det faktiska arbetet, både när vi forskar och när vi träffar människor på fältet. Det innebär till exempel att socialarbetare bör tillåtas att få utrymme för – och också själva stå ut med – det svåra och tidskrävande utredningsarbete som krävs för att olika typer av risksituationer ska kunna bedömas enligt olika kriterier under olika omständigheter. Ålder, kön, religion och etnicitet är kategorier som bör få utrymme på olika sätt i olika sammanhang (Parton, 1996 s. 11–12). När vi gör det kan vi som socialarbetare dels erkänna olikhet när den är överensstämmande med klienternas egen självuppfattning och dels komma åt kategoriska uppfattningar om olikhet där ingen olikhet finns. Min poäng med den här diskussionen är inte att hävda att alla levnadssätt och livsstilar är lika bra. Syftet är snarare att visa hur svårt det är att arbeta för människors rättigheter i en kontext där så många olika typer av rättigheter formuleras. Det gör att våra försök att hitta enkla lösningar hela tiden måste ifrågasättas och vår förmåga att hantera och härbärgera situationer som är komplexa och motsägelsefulla uppövas. En sådan inriktning i arbetet har i stora drag övergivits till förmån för strävan efter entydighet och likriktning i handläggningsprocesserna. Det diskuteras vidare i kapitel 9. Den strävan efter entydighet och likriktning som präglar styrningen av handläggningsprocesserna inom socialtjänsten, förekommer även inom andra myndigheters arbete. Det är nu dags att vända blad och i nästa kapitel fästa blicken på andra myndigheters arbete med hedersrelaterade frågor.

978-91-44-10602-1_01_book.indd 62

2017-07-03 11:46

11 mm

Rúna í Baianstovu | HEDER – HEDERSRELATERAT VÅLD, FÖRTRYCK OCH SOCIALT ARBETE

HEDER

HEDERSRELATERAT VÅLD, FÖRTRYCK OCH SOCIALT ARBETE

Art.nr 38874

studentlitteratur.se

978-91-44-10602-1_01_cover.indd Alla sidor

Rúna í Baianstovu

2017-07-06 14:42