9789147093540

”Längre ner i människans själ finns det gudomliga. Vi måste tränga ner till detta djup, förbi det skikt som djuppsykologin talar om. Det är som att passera mynningen till en fjord och komma ut i oceanen. Det är där vi finner att världen inte är summan av atomära fakta. Där finner vi den heliga helheten. Där finns lösningen på konflikter.”

Grigorij Pomerants i Frihetens villkor

Christian Egge

Frihetens villkor Leroy

Lit tle

Be ar

Nicanor Perlas

ts

Christian Egge Frihetens villkor

G

” ud har skapat oss olika – som en regnbåge. En regnbåge är en regnbåge just därför att färgerna är olika. De olika färgerna kommer samman, och då får vi – en regnbåge!” Detta säger sydafrikanen Desmond Tutu i ett samtal med Christian Egge i denna bok.

Författaren Christian Egge möter 16 inflytelserika personer från olika delar av världen – från ateisten och materialisten till den djupt troende och spiritualisten. De samtalar om huruvida människor är fria individer med möjlighet till egna val, eller om våra liv är förutbestämda, och att vi därigenom inte kan påverka våra val. Egge genomförde detta intervjuprojekt inspirerad av de övergripande humanistiska idealen i läroplanerna för obligatorisk skola i Sverige och Norge – även om den centrala frågeställningen är allmänmänsklig.

Eftersom frågan om människans möjlighet till frihet, och därmed ansvar, handlar om människans väsen – vilka vi är – så bildar denna diskussion också utgångspunkt för frågan om synen på teknologins utveckling och användning. Är människan en komplicerad biokemisk maskin, ett slutet system av orsak–verkan och inget mer än en produkt av arv och miljö? Vilka konsekvenser har detta för tron på frihetsmöjligheten? Eller har människan en andlig dimension som överskrider det biologiskt och kulturellt givna – och vilka konsekvenser har en sådan syn för frågan om frihet och ansvar? Vad är förutsättningen för genuin kreativitet?

Frihetens villkor är ett bidrag till den aktuella diskussionen om människosyn – inte minst när det gäller frågan om etik i det framväxande mångkulturella samhället. Kulturer med olika moralkodex kolliderar. Finns det något som alla människor har gemensamt?

Frågorna är många – många olika försök till svar finns i den här boken. Därmed får läsaren material till eget reflekterande.

n era m o P j Grigori

Desmond Tutu Ibrahim Abou

leish

nsjö

Torbjörn Tän

ermann Heinz Zimm

Per Gynther

Tor björn Tännsjö Inger Nordhede

Arthur

n

n altu Johan G

g

Oll e Ös ter berg

Za jo n c

d Skaftnesmo Tron Best.nr 47-09354-0

Omslagsorig Egge.indd 1

B. Alan

Wal la

ce

Tryck.nr 47-09354-0

essen Dag O. H

son bin o R Mary

08-12-22 13.29.38

ISBN 978-91-47-09354-0 The original title: Frihetens vilkår, Copyright © Flux Forlag 2007 © 2008 Christian Egge och Liber AB översättningar: Jürgen Vater (Regnbågen, Modern fysik), Tommy Barth Jørgensen (Den kontemplativa pausen, På väg med Johan Galtung), Johanna Dal (På väg med Johan Galtung), Marika Lindholm (Det globala civilsamhället), Marie Jönsson (Flux), Sara Farman (Waldorfpedagogik), Marika Hagelthorn (Övriga avsnitt) förläggare: Emma Stockhaus språkgranskning: Anna Grettve projektledare: Eva Sundmyr och Maria Emtell omslag och typografi: Birgitta Dahlkild produktion: Jürgen Borchert omslagsfoto: Sangay Wangmo, Ellika Hammarlund, Benny Gool – Oryx Multimedia, Christian Egge, Gudrun Lindborg, Lilleberta Sandved, Hanne Line Daae, Eva Österberg, Eva-Maria Ahlqvist, Hans Fägrell, Sebastian Jüngel, Alexander Paul Englert författarfoto: Csilla Strid

Första upplagan 1 Repro: Repro 8 AB, Nacka Tryck: Sahara Printing, Egypten 2009

kop ie rings f örbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08–690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08–690 93 30, fax 08–690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

Egge inlaga korrad16.12.indd 2

09-01-07 09.26.31

Innehåll Inledning 5

del 1 Gud är inte kristen 11 Regnbågen 12 Den kontemplativa pausen 22 Buddhismen – en förbindelselänk mellan vetenskap och religion? 43 Sekem – en oas i Egyptens öken 70 På väg med Johan Galtung 85 del 2 Själen – finns den? 123 Naturvetenskapens och humanismens människosyn – på kollisionskurs? 124 Mesta möjliga lycka … (Utilitaristiska perspektiv) 147 Modern fysik – ett fönster mot en andlig realitet? 176 del 3 Framtiden är öppen ... 183 Det globala civilsamhället – en tredje kraft. Om globalisering, världsbild och människosyn 184 På vilken grund vilar FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna? 211 Flux 224 del 4 Pedagogisk mångfald. Mångfaldig frihet 277 Freinet- och montessoripedagogik 278 Waldorfpedagogik (Steinerpedagogik) 299 Att finna sitt namn 327 Efterord och tack 346 Appendix 350

Egge inlaga korrad16.12.indd 3

08-12-22 15.13.58

är född i Bergen 1956. Han har studerat språk, filosofi och religionshistoria och har en magisterexamen i teoretisk filosofi från Stockholms universitet. Han är utbildad Waldorflärare med en femårig utbildning i drama och recitation som specialitet. Åren 1988–2003 arbetade han vid Rudolf Steinerseminariet i Järna, där han undervisade i filosofi, religionshistoria, språk och drama. Under en rad år hade han ansvar för den allmänna linjen vid seminariets pedagogiska utbildning.

Hans intresse för en gynnsam utveckling av det mångkulturella samhället har gjort att han har arrangerat en rad konferenser och seminarier om världsreligionerna och om filosofi och medicin.

Egge har gjort flera resor i Orienten. Alltsedan sin gymnasietid har han intresserat sig speciellt för det tibetanska folkets kultur och, inte minst, dess frihetskamp. Detta intresse har lett till flera konferenser om buddhismen, bland annat med Dalai lamas syster, Jetsun Pema, ”mor” till tusentals tibetanska flyktingbarn i Indien. Mötet med Dalai lama och hans munkar i Dharamsala år 2002 blev en höjdpunkt efter 28 års fascination.

Mellan år 2003 och 2007 arbetade Egge på frilansbasis med projektet ”Skola, världsbild och människosyn i det mångkulturella samhället”.

CHRISTIAN EGGE

Egge inlaga korrad16.12.indd 4

08-12-22 15.13.59

*

Gud har skapat oss olika – som en regnbåge.

En regnbåge är en regnbåge just därför att färgerna är olika. De olika färgerna kommer samman, och då får vi – en regnbåge!

Desmond Tutu

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:1

08-12-22 15.14.02

Förord Frihetens villkor – samtal om värden i det mångkulturella samhället kommer nu på svenska, översatt från norska.

Det finns vissa människor som brinner för att utifrån sin egen hemvist och position ta reda på hur det förhåller sig och hur det skulle kunna förhålla sig annorlunda. Christian Egge är en sådan person. Jag har träffat honom på några seminarier och det var något som lyste i ögonen.

Egge har sin tillhörighet i waldorfpedagogiken och den tradition från Goethe som den härrör från. Det gör han ingen hemlighet av, utan tar den som utgångspunkt för att söka se hur andra tänker och förhåller sig till samtidens centrala problem.

Det Egge så gör är förebildligt för vad som borde göras i större skala, inte minst i förhållande till skolan i de nordiska länderna. Den danske filosofen Peter Kemp kritiserar i sin bok Världsmedborgaren det danska skolsystemet för att vara navelskådande och nationellt inskränkt. Det gäller också det norska och det svenska. I ett litet land som Sverige är det som om det bara ryms två uppfattningar åt gången. Särskilt tydligt är det i den nu förda skoldiskussionen. Det är en inskränkthet som skrämmer särskilt om man ser till de perspektiv som Egge presenterar i sin bok.

Egge talar för pedagogisk mångfald och presenterar freinet- och montessoripedagogik som exempel vid sidan av waldorfpedagogiken. Det görs i ett klimat i vilket mångfalden är hotad av just det som är utgångspunkt för boken, nämligen den slutenhet som finns i de nordiska länderna när det gäller förhållandet till ett mångkulturellt samhälle. Men mångfalden måste då naturligtvis gälla för hela skolsystemet. Att endast hålla sig till en lära på en skola kan också det hota mångfalden. Själva mångfalden av perspektiv såsom de presenteras i boken kan verka vägledande.

Här talar en kristen Desmond Tutu vid sidan om företrädare för buddhismen och indiansk livsfilosofi. Den fråga som är bokens centrum är just förhållandet mellan frihet och determinism. Under vilka förutsättningar kan människan sägas vara fri och ansvarig? Vad är det som binder henne i form av biologi och teknik?

Bokens riktiga höjdpunkter är när fredsforskaren Johan Galtung berättar om vad han lärt av varje religion, något centralt av varje etablerad världsreligion. Eller när Torbjörn Tännsjö hävdar att varje människa är utbytbar och att han lika gärna skulle kunna vara någon annan. Men det

2

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:2

08-12-22 15.14.02

har han inte vågat tala om för sin fru. Det hela slutar i ett skratt.

Boken bygger på intervjuer som är öppna. Egge är skicklig på att ställa frågor så att han får igång ett fritt och öppet samtal. Ett dialogiskt utbyte sker som ger nya perspektiv. Sett i ett globalt perspektiv är den formen av utbyte en nödvändighet. Egge vänder sig mot den numera klassiska boken The clash of civilizations av Samuel Huntington som hävdar att det finns en uppdelning mellan civilisationerna som bygger på världsreligionernas oförenlighet. Mot den tanken har det publicerats många böcker. En av dem, The clash within av Martha Nussbaum, visar att denna clash finns inom varje civilisation som Huntington betraktar som enhetlig. Det är också en clash inom varje människa som har att ta ställning till vilken värld vi vill leva i. Så sett är Egges bok en nödvändighet, en bok som med fördel kan användas i undervisningen i en skola som går utanför de alltför snävt nationella och eurocentriska ramarna.

Bernt Gustavsson professor i pedagogik och demokrati vid Örebro universitet

3

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:3

08-12-22 15.14.02

Inledning Bör vi ta bort de humanistiska idealen från den allmänna delen av läroplanen för grundskolan och gymnasiet? I den norska läroplanen läser vi: ”Uppfostran ska se människan som en moralisk varelse med ansvar för egna val och handlingar.” (L 97) Ansvar förutsätter att människan har möjlighet till fria val. Tror vi på det? Hela vårt rättssystem bygger på denna tanke. Den är en viktig del av vår humanistiska tradition. Samtidigt bedrivs en biologiundervisning där människans vitala och mentala liv framställs som produkter av fysiska eller kemiska processer. Följaktligen får vi en människobild utan plats för frihet och personligt ansvar. Har vi här en olöslig konflikt?

Så här formulerade jag den grundläggande fråga som går som en röd tråd genom hela den här boken. Problemställningen utgör något av kärnan i det tema som jag har behandlat under fyra år i en rad samtal med lärare från olika pedagogiska inriktningar och ämnen. Dessutom har jag intervjuat kulturpersonligheter från olika delar av världen – från ateister och materialister till djupt troende och spiritualister. Det började med en fråga eller ett filosofiskt dilemma som jag själv levde med – och resulterade i samtal med människor från fyra kontinenter. Boken innehåller ett urval där 16 personer kommer till tals.

Det finns naturligtvis en mängd facklitteratur om frihet och determinism inom exempelvis filosofi och psykologi. Min avsikt är att ta upp problemställningen i dialogform med människor med olika livssyn. Jag hoppas att det hela på så vis blir mer levande och aktuellt, och därigenom kan nå fler människor. Det svar vi ger på den grundläggande frågan om människans eventuella möjligheter till fri vilja får vittgående konsekvenser för hela vår livskänsla. Om vi tror att vårt sinne när allt kommer omkring är fysiskt bestämt, så som exempelvis Torbjörn Tännsjö gör, ja, då kan vi börja undra över om vi överhuvudtaget kan tillskriva människor något personligt ansvar. Frågan om människan som en ”moralisk varelse” ställs på sin spets. Vi kan också fråga oss om det är meningsfullt att kämpa för en bättre värld. Det blir svårt att se vad problemet med en ohämmad genetisk manipulation av människor skulle vara.

Eftersom frågan om människans möjliga frihet handlar om människans väsen – vilka vi är – blir denna diskussion också utgångspunkt för frågan om synen på teknologins utveckling och användning. Vi står i dag

4

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:4

08-12-22 15.14.02

inför frågan om en radikal ”rekonstruktion” av människan genom en konvergens mellan bioteknologi, artificiell intelligens, kognitiv vetenskap och nanoteknologi. Vi talar om den så kallade ”cyborgen”, en symbios mellan människa och maskin. Det handlar om ett sofistikerat förtingligande av människan. Om vi tror att vi är komplicerade biokemiska maskiner varför skulle vi i så fall vara emot skapandet av superintelligenta maskiner som så att säga ”tar över kontrollen” av samhället? Har begreppet mänskliga rättigheter någon plats i denna bild? När jag frågar efter människans identitet – vem är det då som svarar?

Och: Vem ställer frågan?

Jag hoppas att den här boken kan utgöra ett bidrag till den aktuella diskussionen om människosyn – inte minst när det gäller frågan om etik i det framväxande, mångkulturella samhället. Kulturer med olika moralsystem kolliderar. Finns det något som alla människor har gemensamt?

Hänger det samman med människans specifika förmåga att ta ansvar – något som förutsätter en fri vilja? Det är här min huvudfråga kommer in i bilden: Ger vi barn och ungdomar dubbla budskap i de olika skolämnena? Frågan bör, menar jag, lyftas fram mer i den offentliga debatten. Alla intressanta perspektiv på denna konflikt eller kollision mellan de olika uppfattningar om människan som jag har fått från mina samtalspartners hoppas jag kan bidra till att belysa saken. Särskilt när de ställs sida vid sida.

Med detta har jag antytt bokens tema. De här frågorna har berört mig starkt och jag menar att temat med fördel skulle kunna – eller borde – beröra alla som arbetar med barn och ungdomar. En huvudmålgrupp är alltså pedagoger på alla stadier. Men eftersom frågorna gäller för alla människor som funderar över människans och frihetens villkor hoppas jag att den kommer att väcka intresse långt utöver skolans sfär. Och naturligtvis: frågorna är viktiga för alla föräldrar.

Boken har fått titeln Frihetens villkor. Jag har försökt närma mig människans väsen indirekt genom att bland annat fundera över frihetens problem – genom samtal, dialoger. Alla jag har vänt mig till har reagerat positivt och har gärna velat låta sig intervjuas.

Jag kan inte låta bli att nämna en person som, liksom alla de andra, genast hälsade mig välkommen: advokaten och människorättskämpen Shirin Ebadi i Iran. Hon fick Nobels fredspris 2003. Den 10 januari 2005 träffade jag henne på hennes kontor i Teheran och vi diskuterade

5

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:5

08-12-22 15.14.02

vad vi skulle – och inte skulle – samtala om två dagar senare. Hon ville diskutera lag och rätt – och mänskliga rättigheter: ”Detta är mitt jobb, det är det som jag arbetar med.” Religion och filosofi kunde vi överlåta till andra, menade hon … Två dagar senare stod jag på trappan för att genomföra min intervju. Men hon var inte där. Jag fick ett skriftligt meddelande att hon var tvungen att ställa in samtalet: ”Något har helt plötsligt hänt här. Ring om en ny tid.” Mitt flygplan skulle gå nästa dag och jag kunde inte boka om det.

Senare på kvällen fick jag veta att Ebadi hade kallats till Revolutionsdomstolen. Hon var tvungen att inställa sig inom tre dagar, annars riskerade hon att bli arresterad.

Mina andra samtal har ägt rum under trygga förhållanden då alla har kunnat tala fritt. Kanske kan vi kalla min undersökning en sorts filosofisk antropologi. I Iran var situationen en helt annan. Under de omständigheter som ännu råder i landet hade Shirin Ebadi förmodligen annat att tänka på just den där dagen än att prata med en norrman om frihet och ansvar … Hon beslöt sig emellertid för att inte inställa sig vid Revolutionsdomstolen. Det kunde man läsa veckan därpå i den internationella pressen. Om man inte har angett någon orsak kan man inte tvinga någon att inställa sig; det strider mot lagen. Som jurist kände Ebadi väl till detta.

Det var alltså ytterst de muslimska lärda, mullorna, som indirekt stoppade mitt samtal med Shirin Ebadi, en stark och modig kvinna som kämpar för de mänskliga rättigheterna, för konkreta människor i ett land där flickor kan giftas bort från och med nio års ålder och där människor som du och jag avrättas därför att de tänker och skriver som du och jag här hemma.

I sitt tacktal under nobelprisutdelningen öppnade Shirin Ebadi med orden: ”In the name of God of Creation and Wisdom.” Hon bekänner sig till det hon kallar dynamisk islam – så vitt jag kan förstå en islam som är öppen för tolkningar. För henne finns inte någon motsättning mellan islam och de mänskliga rättigheterna. Det hon kämpar mot är framför allt gamla, patriarkaliska maktstrukturer.

Den resan ledde alltså inte till någon intervju. Men jag gick med i Amnesty International. Det ordnade mullorna! Och jag fick en kraftig påminnelse om att mitt tema, frihetens villkor, går att uppleva och filosofera om på många plan. För många människor är frågan mycket

6

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:6

08-12-22 15.14.02

konkret. Det är en fråga om liv och död!

Exemplet med Ebadi visar tydligt att frågan om människans potentiella frihet kan differentieras i tanken på yttre frihet och inre frihet – och förhållandet mellan dessa båda frihetsaspekter. När man arbetar med frihetsfrågan, kommer man också genast in på temat frihet från och frihet till. Att det inte blev något samtal med Ebadi är uttryck för brist på yttre frihet, på frihet till; människor som kämpar för det fria ordet och för de mänskliga rättigheterna i allmänhet, utsätts under en auktoritär regim som den iranska för hot om fängelse, tortyr och mord.

Men yttre frihetsberövande behöver inte innebära att människan mister sin inre frihet. I intervjun med Grigorij Pomerants ser vi att han, just under en fängelsevistelse i Stalins läger, upplevde en enorm inre frihet som ingen kunde ta ifrån honom! Också i intervjun med buddhisten B. Alan Wallace ser vi en nyansering av olika typer av frihet respektive ofrihet som människor representerar. Han poängterar att även om ingen kan ge en annan människa inre frihet, kan det ha stor praktisk betydelse att man kan avlägsna hinder för frihetsutövande – till exempel frigivning från fängelse. Att kämpa för frigivning av politiska fångar handlar om detta.

Min egen utgångspunkt för frågan om människans potentiella frihet har i första hand varit inriktad på frihetens inre aspekt. Som läsaren kommer att se har samtalen lett till att många andra aspekter av frihetens problem också har berörts.

Metod Min intention – och metod – har varit att låta samtalen växa fram på sina egna premisser. Alla dialogerna har varit unika och oförutsägbara.

Jag har haft några få, grundläggande frågor med mig till varje möte. Jag har försökt att i förväg sätta mig in i något av det som är väsentligt i varje samtalspartners sätt att tänka, till exempel genom att läsa böcker av den aktuella personen. Men jag har inte haft någon plan för hur samtalet skulle fortskrida. Snarare har jag övat mig i att nollställa mig och kasta mig ut i samtalen med öppet sinne, ungefär som att hoppa från femmeterstrampolinen i högstadiets simbassäng … För att få ut så mycket som möjligt och det bästa av alla parter har jag satsat på en sorts improvisation. Alltså, grundlig förberedelse – och så: Nu släpper vi alla föreställningar och förväntningar och sätter igång! Om det ska bli

7

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:7

08-12-22 15.14.02

fruktbart måste man vara beredd att låta sig överraskas. Improvisation som konst är inte lättare än att spela efter noter.

Själv har jag ständigt fått nya perspektiv på frihetsproblematiken.

Efterhand som jag har talat med allt fler intervjupersoner har jag kunnat se samband mellan den nya samtalspartnern och de tidigare och alltså haft med mig en bakgrund som har blivit alltmer nyanserad. Men jag har alltid försökt förstå den andre utifrån hans eller hennes egen ståndpunkt eller situation. Jag tycker att det är det idealiska. Samtidigt har jag upplevt det som helt naturligt. I samtalen med Leroy Little Bear var det till exempel en stor hjälp att ha studerat en del av indianernas historia för att kunna följa vissa av hans resonemang.

Metoden har varit att fokusera på innehåll och på den andre som människa. Att ställa frågor utifrån genuint intresse. Som man kan läsa i Goethes Äventyr: ”Vad är härligare än guld? Ljuset. Vad är mer vederkvickande än ljuset? – Samtalet!”

Och det är klart: De här samtalen har också påverkat mig. Varje möte har gett mig nya tankar och perspektiv – och nya känslor. Inte bara med hänsyn till temat, utan rent mänskligt. Det är överraskande hur en indian tar emot en gåva – eller ger en gåva. Det är helt annorlunda än vad vi är vana vid. Afrikanens eller tibetanens kroppsspråk skiljer sig oerhört mycket från skandinavens – så befriande! Så spontant, så rikt.

Detta handlar också om frihet, frihet i mänsklig kommunikation. Ryssarnas värme och känslodjup gjorde ett outplånligt intryck; upplevelsen av absolut tillit. Egyptierns förfinade värdighet fick mig att räta på mig i stolen … och så vidare. Ja, kanske hade kommunikationen på denna icke-verbala nivå minst lika stor betydelse som det som sades. Men det får bli en annan bok …

Då jag bestämde mig för att avsluta projektet märkte jag – som man ofta gör i en sådan situation – att det var först nu som det verkligen började.

Jag tänkte på alla de personer som jag hade velat intervjua, som borde ha varit med i boken. Jag tänkte på andra frågor som jag skulle ha ställt i förlängningen av dem som jag ställde. Alltså: Detta är ett fragment, eller början på ett projekt som borde fördjupas och göras mer fullständigt.

Men om boken kan väcka intresse för temat och nya frågor som ger sig av de perspektiv som bidragsgivarna här har gett, då är jag nöjd.

8

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:8

08-12-22 15.14.03

En del av intervjusamtalen har tidigare tryckts – i sin helhet eller i förkortad form – i pedagogiska tidskrifter eller kulturtidskrifter i flera länder.

Andra finns här för första gången i tryck. Jag har inte ordnat samtalen kronologiskt, utan försökt låta dem följa på varandra tematiskt, så naturligt som möjligt. Varje intervju kan emellertid läsas fristående som en egen helhet.

9

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:9

08-12-22 15.14.03

10

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:10

08-12-22 15.14.03

Del 1

”Gud är inte kristen …”

11

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:11

09-01-15 15.42.24

Regnbågen

* Desmond Tutu * Kapstaden, Sydafrika ”Skulle du vilja intervjua Desmond Tutu?” Det var en oväntad fråga från en av mina vänner som arbetar med demokratiutveckling i Afrika och som ibland träffar Tutu. ”Gärna!” svarade jag spontant. Jag hade länge velat samtala om mitt tema med en riktig frihetskämpe.

Kort tid därpå fick jag ett mejl från Tutus sekreterare, Lavinia Browne, via min vän: ”His Grace would be pleased to see Mr Egge on Friday 15.

November at 11 o’clock, if that will be convenient to him.” Aldrig har jag rest så långt. Land efter land passerade under oss som en tecknad film. Middag över Sicilien, kaffe över Libyen … Vi svängde ner över Table Mountain, ett berg med en slät platå som jag inte fick springa upp på med joggingskorna som jag hade tagit med mig. ”Det syns på flera kilometers håll att du är turist”, sade min omtänksamma hotelldam, ”ta linbanan!” Fortfarande förekommer det mycket våld i landet. Apartheid är avskaffad och demokrati införd, men fattigdomen är stor och så även kriminaliteten. Jag var emellertid i ett land fullt av livskrafter. Skolbarn som jag mötte var fulla av humor och glädje trots låg materiell standard.

En helt annan livsgnista än jag brukar uppleva på norska och svenska skolgårdar. Det var upplyftande.

Nästa dag: Tidig mässa i katedralen i Kapstaden. Desmond Tutu officierar. Han är ärkebiskop i den anglikanska kyrkan – en liten man med stark utstrålning. Många människor från världens alla hörn. Mitt första möte med Tutu är när han ger mig nattvarden. Nattvarden har jag inte tagit emot särskilt många gånger, men det kändes helt naturligt. Hans röst var ovanligt varm – blandad med en vardaglig saklighet.

12

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:12

08-12-22 15.14.03

Sedan blir det kaffe i ett litet ”koffiehuis” för dem som så vill. Alla vill! Några timmar senare sitter jag i förrummet till Tutus kontor. Ärkebiskopen öppnar – i vit t-tröja och med en tjock guldkedja runt halsen.

Han tar emot mig som en vän. Hela hans varelse är en kombination av ett starkt intellekt och en stor hjärtevärme och i det han säger finns båda delarna med. Enligt sekreteraren borde han ha legat till sängs. Han har en allvarlig sjukdom och är mycket trött – men sällan har jag träffat en så vital man.

Ubuntu – afrikansk humanism ”Gud är inte kristen”, säger Desmond Tutu. Samtidigt hävdar han i sin bok No Future Without Forgiveness1 att Guds avsikt är alla varelsers enhet i Kristus. Finns det ett sammanhang i denna teologi? Hos Desmond Tutu måste man söka efter ett djupare sammanhang, inte bara i en allmän logik, utan också i hans afrikanska, förkristna bakgrund.

Ubuntu är ett afrikanskt uttryck för att vara människa. Alla mänskliga relationer, präglade av ömsesidig respekt, värdighet, broderlighet och gemenskap, är uttryck för ubuntu. Ubuntu-Botho betyder konsten eller dygden att vara människa. Vi är skapade att leva i ett subtilt nätverk av ömsesidigt beroende. Jag är bara människa genom ett annat du. Att skada en annan skadar i lika hög grad förövaren som offret.

Tutu menar att denna afrikanska humanism också är central i kristendomen, men här hänger den naturligtvis samman med Kristi inkarnation, alltså att Gud blev människa. Det ser ut som om kristendomen för ärkebiskop Tutu uttrycker ett slags gudomlig, universell ubuntu som omfattar alla människor oberoende av ras, kön, etnisk bakgrund, politisk, kulturell och religiös tillhörighet.

Rehabiliteringen av det sydafrikanska samhället efter apartheidregimen handlade om ett återupprättande av balans och harmoni – ubuntu – eller som Tutu skriver i boken Ingen framtid utan förlåtelse: … återupprättandet av brutna relationer, ett försök att rehabilitera både offer och förövare, så att också den senare ska kunna reintegreras i det samhälle han har skadat genom sina kränkningar.

1 Svensk utgåva: Ingen framtid utan förlåtelse (översättning Stefan Lindgren, Norstedt, 2000).

13

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:13

08-12-22 15.14.03

Det här kan man säga var kärnuppgiften för den sydafrikanska Sannings- och försoningskommissionen som verkade från 1995 och fram till 2002. Ärkebiskop Tutu utsågs av Nelson Mandela att leda arbetet. Man skulle finna ett sätt att bearbeta det förflutna, samtidigt som man skulle skapa möjligheter och hopp för framtiden. Man valde en väg mellan två ytterligheter – å den ena sidan segerherrarnas hämnd som i Nürnbergprocesserna, å den andra allmän amnesti eller ’nationell glömska’. Det senare hade man i färskt minne: Pinochet och hans generaler i Chile gav sig själva amnesti. De var åklagare, tilltalade och domare i sina egna mål – och till råga på allt bakom stängda dörrar!

I Sydafrika valde man en tredje väg: att erbjuda amnesti till dem som bad om det, men på ett villkor: Förövaren måste offentligt erkänna sina brott och i detalj berätta vad han eller hon hade gjort. Brotten skulle inte sopas under mattan. Man insåg att försoning inte kan ske genom att det förflutna trängs bort. Men för att såren ska kunna läkas måste man samtidigt vara beredd att förlåta.

Detta arbete var ingen idyll. Det var en enorm psykisk påfrestning för alla inblandade. Ibland var det enligt Tutu som att gå genom helvetet. Här fick han rikliga tillfällen att pröva sin afrikansk-kristna människosyn på ett konkret och existentiellt sätt. Och den höll! Detta blir tydligt i hans bok. Den kunde ha varit kurslitteratur för många konfliktområden i världen där problemen ser olösliga ut. Övergången från apartheid till demokrati i Sydafrika kunde genomföras utan blodbad eller inbördeskrig, som ett förverkligande av en sorts moralisk teknik. Det var inte på förhand givet att det skulle lyckas. Eftersom människan, enligt Tutu, har möjlighet att välja fritt, var arbetet i Sannings- och försoningskommissionen ett experiment och ett vågstycke.

Kanske kan den sydafrikanska erfarenheten också bilda utgångspunkt för arbetet med mindre drastiska våldstendenser också i vårt samhälle, till exempel när det gäller mobbning i skolan? ”Det moraliska universum” som Tutu talar om, gäller naturligtvis på alla nivåer.

Om frihetens förutsättningar, religion och etik CHRISTIAN EGGE:

I den obligatoriska skolan i Norge och Sverige har vi vissa överordnade ideal i vars riktning vi förväntas arbeta: frihet och ansvar.

Vi ska söka, respektera och hjälpa fram varje barns egenart. I den norska läroplanen för grundskolan, generell del (L97), står det att:

14

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:14

08-12-22 15.14.03

Uppfostran skall se människan som ett moraliskt väsen, med ansvar för egna val och handlingar, med förmågan att söka det som är sant och göra det som är rätt.

Alla intentioner står i överensstämmelse med FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. På senare tid lär vi emellertid ut en biologi som beskriver människan som en avancerad biokemisk maskin vars medvetande uppstår genom elektriska och biokemiska processer i hjärnan. En sådan uppfattning ger till exempel nobelpristagaren Francis Crick, kartläggare av DNA-molekylens struktur, uttryck för. I sin bok The Astonishing Hypothesis. The Scientific Search for the Soul (1994) skriver han: … ’du’, din glädje och dina sorger, dina minnen och dina ambitioner, din känsla av personlig identitet och fri vilja är faktiskt inget annat än beteendet hos en gedigen samling nervceller och deras tillhörande molekyler … Du är inget annat än ett paket neuroner.2

Självfallet har inte alla biologer en så pass konsekvent deterministisk syn på människan. De flesta biologer tror nog – eller önskar att tro – på människans möjligheter till frihet och därmed ansvar, åtminstone på ett eller annat plan. Men frågan är ju om det inte är Crick som här är den mest konsekvente. Om det är hjärnan som tänker – vem är jag då? Är jag bara min hjärna? Eftersom naturvetenskapen mer och mer dominerar vår förståelse av människan, av vilka vi är, blir det allt viktigare att diskutera frågan om frihet eller determinism – inte minst för lärare på olika stadier.

För mig som norrman, född efter andra världskriget, har det varit väldigt lärorikt – men också chockerande – att läsa din bok Ingen framtid utan förlåtelse. Här är frågan om frihet eller determinism inte abstrakt eller filosofisk, utan extremt existentiell. Kan du beskriva några av dina erfarenheter av människan som ett väsen med möjlighet att handla fritt?

DESMOND TUTU:

Jag tror att de som säger att det bara är våra gener, vår ”logical make-up” som bestämmer eller förutbestämmer hur vi kommer att handla borde försöka förklara följande: Hur är det möjligt att någon som 2 Citerat efyter Trond Skaftnesmo Frihetens biologi – bidra til en livsvitenskap, Antropos 2000.

15

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:15

08-12-22 15.14.03

varit utsatt för den mest fruktansvärda behandling man kan tänka sig, någon som varit offer för misshandel och annat som borde göra denna människa rasande, full av agg, bitterhet och hämndbegär – hur ska man förklara att en sådan människa till sist kan reagera med förlåtelse och försoning? Om vi skulle följa kausaltänkandet som du talar om borde hat och bitterhet vara den normala konsekvensen för någon som har drabbats av det jag har beskrivit. Hur kan ett sådant tänkande förklara att så många som varit offer för orättfärdighet, förtryck och ondska inte reagerade som man skulle vänta sig?

Något som har överraskat många med tanke på det som hänt i Sydafrika är just detta oväntade som skedde. Tänk på Nelson Mandela.

Han satt i fängelse i 27 år och behandlades på det mest avskyvärda sättet. Om du besöker Robben Island kan du se cellen där han bodde och det madrassliknande föremål han fick sova på. Alla förväntade sig att de som behandlades på det sättet skulle komma ut med en enda tanke: hämnd. Och naturligtvis fanns det människor som på grund av sitt lidande faktiskt sade: ”Vi vill ha vedergällning.” Men hur var det möjligt för Nelson Mandela och många andra att reagera med försoning? Vad möjliggjorde att den naturliga konsekvensen inte inträffade, utan att dessa människor medvetet och efter överväganden sade: ”Jag vill inte slå tillbaka; jag förlåter dig.”

Och det handlar inte bara om Nelson Mandela. Han är det mest iögonfallande exemplet, den mest kände. Men också så kallade vanliga människor som hade varit anonyma och okända kom till Sannings- och försoningskommissionen och berättade sin historia. Och man tänker sig: Dessa människor som har behandlats på ett så pass avskyvärt sätt har rätt att vara rasande, att bli bittra och kräva rättfärdighet. Men så säger de: ”Nej, om denna person säger ’jag är ledsen’, då är jag beredd att förlåta.”

Varför? Varför lät de inte den naturliga konsekvensen infinna sig? Om det inte var därför att de hade gjort ett val? De hade friheten att välja.

Precis som vi vet att det fanns de som sade: ”Vi kan inte förlåta dem, inte förlåta detta”, så fanns de som sade: ”Jo, det är förfärligt, men vi vill förlåta.”

EGGE: Vi har alltså faktiskt möjligheten till fria val. Varifrån kommer då denna möjlighet? Hur kan den förklaras?

TUTU: Enligt Bibelns skapelseberättelse skapade Gud Adam och Eva. Något av det mest anmärkningsvärda är att Gud, när han skapade oss till människor, kunde ha gjort oss till väsen som alltid valde rätt. Men Gud tog

16

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:16

08-12-22 15.14.03

den otroliga risken att skapa oss fria. Det innebar att vi fick möjligheten eller förmågan att lyda – eller att inte lyda. Vi kunde välja att älska – eller att inte älska. Det är något som hör till människans natur, något som är oss givet, att vi inte är robotar. Därför är det så att du kan få klander eller beröm. Om vi vore programmerade att alltid göra rätt, och alltså inte hade friheten, då vore vi inte några moraliska väsen. Vi är moraliska väsen därför att vi har frihet. Till en hund, som nästan helt och hållet är styrd av instinkter, kan man inte säga att den är omoralisk – ”du är en dålig hund” – om man lägger ifrån sig en köttbit och hunden bara tar den. Jag antar att man kan träna den. Men om man följer den deterministiska linjen som några biologer försöker att använda när de beskriver människan, då måste man säga att vi inte kan klandras och inte heller berömmas. Och vi skulle heller inte vara några moraliska aktörer.

Moralisk verksamhet kräver en fundamental förutsättning: att vi är fria. Och det speciella med detta är, som någon har formulerat det, att läran om helvetet är Guds största komplimang till oss. Nämligen att Gud, som äger all rätt till att vara totalitär, hyser så stor vördnad för vår frihet att han hellre ser oss frivilligt gå till helvetet än att han tvingar oss att gå till himlen.

EGGE: På ett möte i Indien diskuterade vetenskapsmän från Europa och Amerika för en tid sedan vetenskap och etik med Dalai lama. Jag talade med Ursula Goodenough, en av biologerna där. Hon menade att människan visserligen har handlingsfrihet. Men människans frihet liknar bäverns förmåga. Bävern har utvecklat förmågan att bygga fördämningar.

Människan har under evolutionens gång utvecklat en annan specialitet.

Vi har konstruerat kultur, ”a cultural sphere”, med symboliskt språk.

Vi utvecklar ständigt fler begrepp, kombinerar dem på nya sätt, och så småningom har vi fått det hon kallar för ”semiotisk frihet”. Men det är en förmåga som uppstår ur det fysiskt materiella i ett evolutionärt perspektiv enligt formeln ”something more from nothing but”. I hennes teori finns emellertid inget andligt i människans väsen som överskrider tröskeln till döden.

Därifrån är det långt till begreppet om människan eller hennes själ som vi till exempel ser hos Paulus. I Första Thessalonikerbrevet (5:23) finner vi en tydlig tredelning av människan i kropp, själ och ande.

Platon har sin tredelade själ: Själen framträder i den levande människan med tre förmågor eller krafter: 1) tänkandet eller förnuftet, 2) den modiga handlingskraften och 3) begäret eller driften. Själen är en-

17

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:17

08-12-22 15.14.04

ligt Platon en enhet i sig själv som på sätt och vis ”bor” i kroppen. Det ”bästa” i den, för att uttrycka det så, är oförgängligt eller kan uppnå odödlighet. Skulle du kunna säga något om människans väsen utifrån ditt perspektiv?

TUTU: Som afrikan är jag medveten om att det finns en osynlig värld, andens värld. Jag behöver ingen undervisning om detta av de kristna. I vår tradition vet vi att vi är förbundna med de döda och med dem som ännu inte är födda. För oss är de alla levande. Med det menar jag inte bara en samling varelser i raden av de levande. Det handlar om gemenskapen, samhället. Vi är community. Och för oss är du en människa bara därför att du deltar i gemenskapens liv.

Långt före kristendomen kom var det klart för oss att de som dör är vad vi kan kalla ”de levande döda”. Ibland har de kallats förfäder.

Ofta har folk trott att afrikaner tillber förfäderna. Men de tillber inte förfäderna, utan de hedrar dem. Afrikanerna säger att förfäderna befinner sig mellan det högsta väsendet och oss. Det högsta väsendet var för afrikanerna som a big chief. Och som den lilla människa man är närmar man sig inte the big chief direkt. Man närmar sig honom med hjälp av ens förfäder som känner en bra därför att de tillhör familjen. Ofta var medvetandet om den osynliga andevärlden så starkt att det ursprungligen var vanligt att göra följande: När man skulle dricka något skulle man först hälla lite grand på marken, ett dryckesoffer för att säga att man delar med de osynliga som omger oss.

Bibeln talar om ”moln av vittnen”. Och människan är i biblisk mening en jordklump som Gud blåser sin ande i så att jordklumpen blir levande. Detta är mer än att bara ha en själ i ett slags fängelse. Själen är inte i något fängelse. Förbindelsen mellan kropp och ande är mycket intim, och afrikanerna var klara över detta. Det var därför de förfogade över duktiga, traditionella healare som förstod att de flesta sjukdomar är psykosomatiska – långt innan det blev känt inom den europeiska medicinen. Om du är bitter kan du utveckla magsår. Något mentalt påverkar dig fysiskt. Kropp och själ är intimt, nästan oupplösligt förenade, så som vi ser det. Och enligt Bibeln bör vi inte låta oss förföras av dualismen som var tongivande inte minst hos de gamla grekerna som betraktade kroppen som själens fängelse. Vi betraktar det inte på det sättet och borde inte heller göra det – och just därför är det möjligt för Gud att bli människa. Inkarnationen är möjlig. Den sakramentala principen blir möjlig där vin, vatten och bröd förmedlar eller delar ut det sublima, det

18

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:18

08-12-22 15.14.04

gudomliga livet.

Det här sammanhanget mellan kropp och själ har vi förlorat – dessvärre på grund av en afrikans inflytande: Augustinus. Han smittade teologin på grund av sin egen personliga erfarenhet. Det promiskuösa liv han förde före omvändelsen ledde till hans senare fientliga inställning gentemot det materiella.

EGGE: Du menar att det fanns psykologiska förhållanden i hans liv som påverkade hans teologi?

TUTU: Ja, det skulle jag nog säga.

EGGE: Men det fanns ju andra kyrkofäder som var mer aristoteliska, som alltså betraktade kropp och själ eller ande som mer integrerade med varandra?

TUTU: Som Thomas av Aquino till exempel. Men vi har ändå blivit ganska starkt påverkade av det dualistiska tankesättet. Du ser exempel på det när folk säger: Kan religion och politik blandas? De blir upprörda om kyrkan involveras i politiska frågor. Om prästen talar om politik frågar de: Hur kan du göra det; du förkunnar ju inte evangeliet!

EGGE: Du borde egentligen hålla dig till ditt söndagsjobb?

TUTU: Just det.

EGGE: Du talar om ett moraliskt universum. Jag hade ett samtal med Dalai lamas amerikanske översättare B. Alan Wallace. Han är buddhist. Också han talar om en sorts moraliskt universum. Buddhisterna erkänner de krafter och lagbundenheter som verkar i kosmos, fysiska såväl som moraliska. De talar om karma. Nu har jag tänkt så här: Vi tror alla att gravitationen är en verksam kraft. Kan vi tala om ett moraliskt universum i den mening att det faktiskt finns krafter eller lagbundenheter som verkar i kosmos på ett andligt plan, moraliska lagbundenheter? Hur skulle du som afrikan med kristen bakgrund förklara eller beskriva detta moraliska universum? Jag har läst din bok och jag har sett hur arbetet i Sanningsoch försoningskommissionen demonstrerar vilket enormt inflytande sanning i sig själv och moraliska initiativ har på människor.

TUTU: Allt jag kan säga är att det gång på gång har visat sig för oss. Låt oss se på vår egen nyare historia: Hitler. Ganska länge tycktes han vara härskaren. Han gjorde nästan allt han ville. Det slutade med förintelsen. Men vad hände sedan med honom? Vi vet inte säkert om det var självmord eller vad det var som skedde där i bunkern. Vidare: Mussolini. Amin i Uganda. Franco, Marcos, Pinochet och våra egna apartheidhärskare här i Sydafrika. Alla har de varit tuppen i hönsgården. Under lång tid ser

19

Egge inlaga korrad16.12.indd Avs1:19

08-12-22 15.14.04

”Längre ner i människans själ finns det gudomliga. Vi måste tränga ner till detta djup, förbi det skikt som djuppsykologin talar om. Det är som att passera mynningen till en fjord och komma ut i oceanen. Det är där vi finner att världen inte är summan av atomära fakta. Där finner vi den heliga helheten. Där finns lösningen på konflikter.”

Grigorij Pomerants i Frihetens villkor

Christian Egge

Frihetens villkor Leroy

Lit tle

Be ar

Nicanor Perlas

ts

Christian Egge Frihetens villkor

G

” ud har skapat oss olika – som en regnbåge. En regnbåge är en regnbåge just därför att färgerna är olika. De olika färgerna kommer samman, och då får vi – en regnbåge!” Detta säger sydafrikanen Desmond Tutu i ett samtal med Christian Egge i denna bok.

Författaren Christian Egge möter 16 inflytelserika personer från olika delar av världen – från ateisten och materialisten till den djupt troende och spiritualisten. De samtalar om huruvida människor är fria individer med möjlighet till egna val, eller om våra liv är förutbestämda, och att vi därigenom inte kan påverka våra val. Egge genomförde detta intervjuprojekt inspirerad av de övergripande humanistiska idealen i läroplanerna för obligatorisk skola i Sverige och Norge – även om den centrala frågeställningen är allmänmänsklig.

Eftersom frågan om människans möjlighet till frihet, och därmed ansvar, handlar om människans väsen – vilka vi är – så bildar denna diskussion också utgångspunkt för frågan om synen på teknologins utveckling och användning. Är människan en komplicerad biokemisk maskin, ett slutet system av orsak–verkan och inget mer än en produkt av arv och miljö? Vilka konsekvenser har detta för tron på frihetsmöjligheten? Eller har människan en andlig dimension som överskrider det biologiskt och kulturellt givna – och vilka konsekvenser har en sådan syn för frågan om frihet och ansvar? Vad är förutsättningen för genuin kreativitet?

Frihetens villkor är ett bidrag till den aktuella diskussionen om människosyn – inte minst när det gäller frågan om etik i det framväxande mångkulturella samhället. Kulturer med olika moralkodex kolliderar. Finns det något som alla människor har gemensamt?

Frågorna är många – många olika försök till svar finns i den här boken. Därmed får läsaren material till eget reflekterande.

n era m o P j Grigori

Desmond Tutu Ibrahim Abou

leish

nsjö

Torbjörn Tän

ermann Heinz Zimm

Per Gynther

Tor björn Tännsjö Inger Nordhede

Arthur

n

n altu Johan G

g

Oll e Ös ter berg

Za jo n c

d Skaftnesmo Tron Best.nr 47-09354-0

Omslagsorig Egge.indd 1

B. Alan

Wal la

ce

Tryck.nr 47-09354-0

essen Dag O. H

son bin o R Mary

08-12-22 13.29.38