Ann Boglind & Anna Nordenstam
Fr책n fabler till manga
Innehåll 1. Inledning Barnlitteraturbegreppet Upplösta gränser
9 12 16
2. Fabel, myt, saga – fördjupning H. C. Andersen Fabel Fabelhistorik Locke och Rousseau i debatt En fabels förändring över tid Från fabel till modern djurberättelse Myt Folksagor ”Rödluvan och vargen” Sagosamlingar Är sagor bra för barn? Konstsagan Fördjupning – H. C. Andersen Topelius och Lagerlöf Andra sagoberättare Sagor i världen Dilemma-sagor Didaktiska uppslag
19 19 20 22 24 28 29 33 36 39 40 43 43 46 47 49 49 50
3.
53 53 55 58 62
Den äldsta barnlitteraturen i skrift Uppfostringslitteratur Moraliska exempelberättelser ABC-böcker Läseböcker 3
Religiös barnlitteratur Didaktiska uppslag
64 67
4. Berömda klassiker – fördjupning L. M. Montgomery Äventyrsromaner Robinson Crusoe ”Farliga” böcker J. H. Campes bearbetningar Gullivers resor De tre musketörerna Skattkammarön Tom Sawyer och Huckleberry Finn Indianböcker Jules Verne Tre klassiker i olika genrer Tom Browns skoltid Onkel Toms stuga Barnen från Frostmofjället Alice i Underlandet Nonsens Familjeromaner Fördjupning – L. M. Montgomery Anne på Grönkulla Böckerna om Emily Laura Ingalls Wilder Flickboken i Sverige Kulla-Gulla Fröken Sprakfåle Lotta Kati Didaktiska uppslag
69 70 70 73 73 74 76 77 78 79 80 82 82 83 84 85 89 91 93 93 97 98 99 100 101 102 102 104
5. Bilderböcker och serier – fördjupning Tove Jansson Bilderboken Genrebeskrivning
107 107 108
4
Bilderbokens uppkomst Bilderboken i Sverige Norsk och dansk förnyelse av bilderboken Motivet döden Djurberättelser Till vildingarnas land De västerländska serierna Dagens serieläsning Japanska serier – manga Fördjupning – Tove Jansson Den lekande familjen Trollets och familjens utveckling Novellerna Bilderböckerna Didaktiska uppslag
113 115 123 126 128 131 133 135 140 142 145 145 148 149 150
6. Deckare, sport, humor, vänskap – fördjupning Astrid Lindgren Barn- och ungdomsdeckare Genretypiska drag Deckargenrens rötter Moderna deckare Sport Fotbollsböcker Hästböcker Humor Tant Mittiprick Mary Poppins Häxorna, Matilda, Kalle och Chokladfariken och SVJ Gummi-Tarzan Kurt Loranga, Masarin och Dartanjang Vänskap Fördjupning – Astrid Lindgren Pippi Långstrump Busiga barn
155 155 156 158 160 164 165 168 172 172 173 175 177 178 180 180 186 186 191
5
Snälla barn Ensamma och olyckliga barn Ett växande barn – Ronja Didaktiska uppslag
194 195 199 200
7. Barn- och ungdomslyrik – fördjupning Lennart Hellsing Den äldre barnpoesins motiv och uttryck Skog och landsbygd Nationalism Uppfostran Nonsens Barnpoesi efter 1960-talet Prosalyrik för ungdomar Dikter som leker med ord Limerickar Mångkultur, poetry slam och rap Fördjupning – Lennart Hellsing Glädjen till språket Glädjen till rytmen, musiken, dansen och bilden Glädjen att berätta Sinnenas glädje Glädjen att filosofera Glädjen att debattera Didaktiska uppslag Diktläsning Diktskrivande
203 204 204 206 207 208 208 213 216 217 217 220 220 221 222 225 227 228 229 229 230
8. Modern ungdomslitteratur: realism, grafisk roman, fantasy – fördjupning Maria Gripe Realism Den moderna realistiska ungdomsromanens framväxt Från socialrealism till psykologisk realism Fördjupning – Maria Gripe Ensamma barn Formförnyaren Skuggserien
231 232 232 234 238 238 241 242
6
Att vara ung: några teman och motiv Identitet, kärlek, sexualitet Youth lit Våld, mobbning, utsatthet Sjukdom och död Mångkultur och rasism Barn i andra länder Moderna historiska romaner Tendenser i tiden Grafisk roman Fantasy Vad är utmärkande för fantasy? Genrehistoria Tolkien och Lewis Ursula Le Guin Fenomenet Harry Potter Fenomenet Twilight Philip Pullman Tysk fantasy Genrediskussion Didaktiska uppslag Realism och faktion i klassrummet Historisk fiktion i klassrummet Grafisk roman i klassrummet Fantasy i klassrummet
245 247 253 253 260 264 267 270 274 275 280 280 282 283 288 289 292 294 297 301 302 302 303 304 305
9. Litteraturdidaktisk orientering Litterär kompetens Lässtrategier Läraren som litteraturläsare Tvång gagnar inte lusten att läsa Mångkulturella perspektiv på val av bok Litteraturanalys för unga läsare Jämförande analys Enkel lyrikanalys
307 311 314 315 316 317 318 319 320
7
Några metoder som främjar litteraturupplevelse och litteraturförståelse Litteratursamtal Läslogg Genrestudier Författarträd Bok och film Fanfiction
320 320 322 323 324 325 327
Efterord Noter Litteraturlista (barn- och ungdomslitteratur) Litteraturlista (facklitteratur) Personregister Verkregister Bildförteckning
329 331 359 369 395 409 421
8
1 Inledning
Från fabler till manga är en bok om barn- och ungdomslitteratur. Vi har skrivit den med tanke på studenter, lärare, forskare, bibliotekarier och andra som är intresserade av barn- och ungdomslitteratur och som vill lära sig mer om barnoch ungdomslitteraturens utvecklingslinjer, genrer och forskning. Vår förhoppning är att boken ska kunna användas av nybörjare inom området men också av andra som vill fördjupa sig inom ett spännande och växande fält. År 2009 utkom det enbart i Sverige 508 bilderböcker, 227 mellanåldersböcker, 197 ungdomsböcker. Dessa var förstagångsutgåvor, därtill kom flera i nytryck.1 Det rör sig således om en stor produktion av barn- och ungdoms litteratur som publiceras på förlag. Det finns förstås också en utgivning på egna förlag och på nätet, men dessa böcker tas inte med här. Vår önskan har varit att ge en framställning av barn- och ungdomslitteratur, där översikter och fördjupningar kombineras med litteraturdidaktiska infallsvinklar och textexempel. Syftet med vår bok är således att ge en introduktion, teckna linjer över samt ge vidgad förståelse för barn- och ungdomslitteratur. Vi gör nedslag i olika centrala genrer, författarskap och verk, men ger också kortare svepande översikter som fungerar som bakgrund eller introduktion. Textexempel och litteraturdidaktiska perspektiv är nya inslag, men bokens huvudsakliga innehåll är dock själva barnlitteraturen. För det gäller, som Vivi Edström har uttryckt det, att ta vara på ”textens möjligheter” och ”[b]arnlitteraturen bör ju, lika väl som vuxenlitteraturen kunna betraktas just som texter i sin egen rätt.”2 Varje kapitel utgår från en genre, som är viktig inom barnlitteraturområdet. Genrebegreppet är abstrakt, komplext och kan diskuteras. Visserligen förekommer åsikten att barnlitteratur i sig är en genre,3 men så ser inte vi på begreppet i denna bok. En vanlig definition av genre är: ”litterär framställningsform som karakteriseras av viss uppsättning stildrag och/eller innehållsliga faktorer”.4 Alastair Fowler menar att en genre består av ”en sekvens av påverkan och imitation och nedärvda koder […]. På samma sätt som släktskap bildar en släkt, så formar litterära relationer av detta slag en genre”.5 Han betonar också att genrerna inte är stabila, de förändras beroende på tid och rum eftersom det
9
från fabler till manga ständigt kommer experimenterande genreöverskridande verk.6 Vi ser det som ett tecken på litterär kreativitet att utmana genregränserna. Dessutom kan en text tillhöra en genre då den skrevs eller berättades och en annan sett utifrån dagens forskning. I Från Fabler till manga använder vi de vedertagna etablerade genrerna som exempelvis fabler, sagor, lyrik och fantasy, men också ett vidgat genrebegrepp som mellanålders- och ungdomsböcker, där det snarare är läsarnas ålder som avgränsar genren. Andra exempel är historiska böcker och hästböcker, där det är böckernas innehåll mer än form som definierar genren. För unga läsare är det både lättare att hitta och läsa böcker om de är medvetna om att texter är olika och om de känner till ett antal olika genrer. Men de får inte ges uppfattningen att genregränserna är fasta och snäva. Barnlitteratur har inte alltid funnits i tryckt form och den var inte heller alltid från början avsedd för barn. Synen på litteratur, pedagogik och förhållandet mellan barn och vuxna har genomgått stora förändringar och att teckna hela den historiska utvecklingen i världen, eller ens i Västeuropa, har inte varit möjligt inom ramen för en bok. Vi har varit tvungna att avgränsa oss. Vår utgångspunkt har varit litteratur som berättats, lästs eller skrivits i Sverige för barn- och ungdomar. Vi har också valt att ta upp några utländska barn- och ungdomsböcker som översatts till svenska och haft betydelse för utvecklingen. På senare hälften av 1800-talet dominerade översättningar från engelska, men det förekom också översättningar från tyska och franska. Idag kommer de flesta från de engelskspråkiga länderna, även om översättningarna från japanskan har ökat stort på senare år genom mangaseriernas popularitet. I varje kapitel ger vi en fördjupad presentation av ett författarskap: i kapitel 3 H. C. Andersen, kapitel 4 L. M. Montgomery, kapitel 5 Tove Jansson, kapitel 6 Astrid Lindgren, kapitel 7 Lennart Hellsing och kapitel 8 Maria Gripe. Dessa har vi valt eftersom de alla är långa, avslutade, internationellt erkända och betydelsefulla författarskap som påverkat den litterära utvecklingen, samtidigt som stora grupper fortsätter att läsa dem än idag. Barn och ungdomar tar förstås del av en mängd olika sorters litteratur, allt ifrån fackböcker, skönlitterära texter för barn och ungdomar, vuxenböcker och dramatik till serier, men också av andra berättande medier som film, tv, bloggar, fanzines och veckopress. Som Lena Kåreland har påpekat är barns läsning och barnlitteratur inte samma sak.7 Denna bok tar upp skönlitteratur som skrivits eller berättas för barn eller som idag anses som barnlitteratur. Följaktligen berör vi inte barns eget skrivande eller barns läsvanor. För mer inblick i barnlitteraturens plats i samhället rekommenderas Kårelands Barnboken i samhället (2009). Ibland väcker barnlitteratur också debatt. Det är något som vi kommer in på, men som vi inte fördjupar oss närmare i. Vi har varit tvungna att begränsa
10
1. inledning oss och ibland får det räcka med litteraturtips för den intresserade att gå vidare med. När det gäller forskning kring debatter rekommenderar vi Gunila Ambjörnssons Skräpkultur åt barnen (1968), Stefan Mählqvists Barnboken i brännpunkten: nedslag i den kritiska debatten kring barn- och ungdomslitteratur i Sverige efter andra världskriget (1992) och Kårelands Inga gåbortsföremål: lekfull litteratur och vidgad kulturdebatt i 1960- och 70-talens Sverige (2009). Det har varit nödvändigt att göra ett kraftigt urval av vilka böcker som ska behandlas i denna bok, särskilt i den moderna litteraturen. Att idag sia om vilka författarskap, verk eller genrer som kommer att vara bestående i framtiden är en omöjlig uppgift, men vi ger ändå flera exempel på aktuell skönlitteratur. Gränsdragningen mellan ungdomslitteratur och vuxenlitteratur är mycket svår, om ens möjlig eller viktig att göra. Den är ytterligare ett exempel på att synen på barn och vuxna samt på skönlitteratur ständigt är i förändring. Vi diskuterar böcker som idag kallas för ”nästan vuxen litteratur” eller med det internationella begreppet young adults, något som är allt mer vanligt förekommande. På senare tid har den engelska termen crossover fiction börjat lanseras som en beteckning på litteratur som både barn och vuxna läser, det vill säga ”fiction that crosses from child to adult or adult to child audiences”.8 Övergången från vuxen- till barnlitteratur var vanligast förr med Daniel Defoes Robinson Crusoe (1719) och Jonathan Swifts Gullivers resor (1726) som exempel, men numera används termen mest för litteratur som går över gränsen från barn- till vuxenlitteratur. Exempel på detta är bilderboken Idiot! (2009, sv. 2010) av Oskar K. och Dorte Karrebæk och Markus Zusaks roman Boktjuven (2005, sv. 2008). I Från fabler till manga är alltså utgångspunkten barn- och ungdomslitteratur, vilken definieras som böcker utgivna speciellt för barn- och ungdomar och skrivna av vuxna. Med barn menas människor mellan 0 och 18 år, enligt FN:s definition.9 ”Whether baby books or young adult novels, what all the different kinds of texts described as children’s literature have in common is the gulf between their writers and their intended readers”, som Perry Nodelman uttrycker det i The Pleasures of Children’s Literature (1996).10 Det är speciellt att definiera en kategori litteratur med utgångspunkt i mottagaren, eftersom barn är ett begrepp som betyder olika saker i olika tider och olika sammanhang. En boks målgrupp kan också förändras, som exempelvis Defoes Robinson Crusoe, eller vid översättning till andra språkområden, som Jostein Gaarders Sofies värld (1991, sv. 1993). Den lanserades som ungdomsbok i Europa, men som vuxenbok i USA.11 M. O. Grenby menar å sin sida att ”a book written for children should be treated no differently than a book for adults. Both can make equally serious artistic statements. Both have a place in particular literary traditions. And both may be analysed without theorising about how the intended audience, rather than the text itself, determines meaning”.12
11
2 Fabel, myt, saga fördjupning H. C. Andersen En sköldpadda och en hare kom överens om att ha kapplöpning. Haren gav sig iväg med långa skutt över marken, och med sina starka bakben fick han sådan fart att sköldpaddan blev långt efter. När haren inte kunde se sin medtävlare längre saktade han farten. ”Vad har jag så bråttom för?” sade han för sig själv. ”Jag kan promenera hela vägen och ändå vinna.” Han slog sig ner i det sköna gräset en stund, och så somnade han. Medan han sov traskade sköldpaddan förbi och kom först till mållinjen. SENSMORAL Koncentration och ihärdighet ger framgång.1
Fabel En traditionell fabel är en kort allegorisk berättelse, som innehåller en enda episod med en moralisk sentens i slutet. Det förekommer ofta förmänskligade djur som både tänker och handlar, men det kan också vara människor. Fabeln innehåller få detaljer och har inga parallellhandlingar. Den hör ursprungligen ihop med ett muntligt folkligt berättande, men skiljer sig från folksagan, myten, sägnen och ordspråken. Fablerna är exempelvis mer berättande än de korta ordspråken. Till skillnad från folksagan, vars huvuduppgift är att roa, är fablerna sedelärande och didaktiska.2 Ett utmärkande drag för fabeln är att karaktärerna har en enda tydlig egenskap, det vill säga de är platta.3 Varken djuren eller människorna har specifika egennamn. Djuren har stereotypa egenskaper; sköldpaddan är långsam, lejonet modigt och stolt, björnen farlig, hjorten fåfäng, myran flitig, räven listig, vargen grym, kråkan lättsmickrad, åsnan envis, ormen lömsk och så vidare. Fabeln (av latinets fabula, ”prat, anekdot, saga”)4 är en genre som funnits under en mycket lång tid och i flera världsdelar. Det är omöjligt att fastställa dess ursprung. Fablerna avspeglar olika tiders och platsers moraluppfattningar, samtidigt som det didaktiska, sedelärande perspektivet förenar genren över tid och rum och ger den dess kontinuitet. Några välkända sensmoraler är:
19
från fabler till manga • ”Lugn och ro är värdefullare än lyx och överflöd” (fabeln ”Stadsmusen och lantmusen”) • ”Man skall inte döma någon efter utseendet utan efter vad han uträttar” (fabeln ”Påfågeln och tranan”) • ”Det är fliten som lönar sig” (fabeln ”Bondens rikedom”) • ”Man kan falla på eget grepp” (fabeln ”Ulven i fårakläder”)5 • ”Var och en bör värderas efter sin egenart” (fabeln ”Papegojan och katten”) • ”Försumma inte gamla vänner. Du vet aldrig när du behöver dem” (fabeln ”Soldaten och hans häst”) • ”Pengar har bara värde när man använder dem” (fabeln ”Den girige”) • ”I nöden prövas vännen” (fabeln ”Vännerna och björnen”) • ”Tänk dig för innan du tar språnget” (fabeln ”Räven och bocken”)6 Fablerna har precis som folksagorna sitt ursprung i en muntlig kultur. Denna utmärker sig genom minnesknep, något som Walter J. Ong har utrett.7 Det är lättare att minnas en berättelse om meningarna sammanfogas med ett bindeord. Ett berömt exempel är Bibelns skapelseberättelse, Första Mosebok 1:1–5, där meningarna sammanfogas additativt, med bindeordet ”och”: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker vilade över djupen, och ande svävade över vattnet. Och Gud sade: Varde ljus. Och det vart ljus.”8 Ett annat särdrag för muntligt berättande är bruket av epitet som exempelvis den tappre soldaten eller den vackra prinsessan (som finns i folk sagorna) liksom rikligt förekommande omtagningar. Det senare gäller dock inte för fabler, som utmärker sig för att vara korta berättelser.
Fabelhistorik Det finns goda skäl att betrakta fabler som den tidigaste formen av barnlitteratur.9 Fabeln är visserligen en litterär genre som ursprungligen var avsedd för vuxna, men fabler har traderats, använts i skolsammanhang och lästs av barn genom tiderna. Man vet att det funnits fabler 2000 f. Kr. i Iran och Irak, nedtecknade med kilskrift i Babylonien, i grekisk diktning från 700 f. Kr. och i det gamla romarriket. Den västerländska fabeln har troligen sin rot i den indiska fabelboken Pañcatantra, ibland kallad Bibpais fabler, som nedtecknades omkring 300 f. Kr. på sanskrit. Originaltexten är emellertid förlorad. Man vet inte om det egentligen var den grekiska f.d. slaven Aisopos (ca 500 f. Kr.) som berättade de första fablerna i västvärlden; han lämnade inget skriftligt material efter sig, men fablerna kallas ofta Aisopos fabler. Det finns två fabelsamlingar som är skrivna på vers, den första på grekiska av Babrios (100 f. Kr.), den andra på latin av romaren Phaedrus (ca 20–40 e. Kr.). Från romarens samling finns ca 160 stycken fabler bevarade.10 Phaedrus kallade de fabler som
20
2. fabel, myt, saga han nedtecknade för ”espoiska” (aisopotiska), men han har också lagt till egna. Såväl Aisopos som Phaedrus var slavar som frigivits och fabeln är alltså en genre med bakgrund i de förtrycktas talan mot makten. Den första fabel som inleder Phaedrus samling är den berömda historien om ”Vargen och lammet”, som här citeras i sin helhet: Vargen och lammet kom en gång till samma bäck för att släcka törsten. Vargen stod ett stycke upp och lammet längre ned. Den glupske rövaren fann genast fräckt en förevändning för ett gräl: ”Varför står du och grumlar vattnet här för mig, när jag skall dricka?” Lammet svarade försynt: ”Hur kan jag göra det du lägger mig till last, när vattnet rinner hit från platsen där du står?” Då sade vargen, vederlagd av sanningen: ”Men för ett halvår sedan förtalade du mig!” ”Då var jag ännu inte född!” blev lammets svar. – ”Vid Herkules, då var det far din som var fräck!” Så rev han lammet, och där göts oskyldigt blod. För deras skull har denna fabel skrivits, som på falska grunder övar våld mot fredligt folk.11
Under medeltiden användes fabler i undervisningssammanhang. Från att ha varit latinska skoltexter översattes fablerna till nationalspråken, först till franska i Europa på 1100-talet, senare till andra folkspråk som toskanska och nederländska på 1200-talet, till tyska på mitten av 1300-talet och till engelska i slutet av 1300-talet.12 I Tyskland översatte Martin Luther på 1500-talet 14 av Aisopos fabler, och i den tryckta samlingens förord (1557) är det tydligt att fablerna ska vara goda sedeläror för hur människor bör uppföra sig mot varandra och i samhällslivet. Den franska författaren Jean de La Fontaine förnyade genren genom sin stil och vers i det klassiska tolvbandsverket Fables (1668–1694). Fabelsamlingen byggde vidare på de antika grekisk-romerska fablerna och på Pañcatantra. Flera av de antika fablerna gavs nya poänger.13 Genrens underifrånperspektiv (från slavarna Aisopos och Phaedrus) på den stora världen kvarstod, även om fablerna tolkats på olika vis: som allegorier över det franska 1600-talssamhället eller som enkla, didaktiska lärostycken.14 Den första översättningen till svenska av Aisopos fabler var Hundrade Esopi Fabler (1603). Den var direkt riktad till barn, vilket märks i undertiteln Ung domen uthi wårt kära fädernesland Swerige til öffning, rättelse och lärdom. Förlagan till den svenska fabelsamlingen var den tyska översättningen, och de antika fablerna kom således till Sverige via ”den tyska lutherdomens filter”.15 Till skillnad från de antika fablerna hade dessa en religiös, kristen, prägel.
21
från fabler till manga De kommande två hundra åren var en glansperiod för fablerna i Sverige. Fablerna blev alltmer lästa av barn och de fick stor pedagogisk betydelse.16 Många välkända författare som Olof von Dalin, Bengt Lidner, Johan Henrik Kellgren, Carl Gustaf af Leopold, Anna Maria Lenngren och Gustaf Fredrik Gyllenborg skrev nya fabler för barn. Carl Michael Bellman, till exempel, översatte Christian Gellerts tyska fabler i mitten av 1700-talet och dessa lästes vid hovet. Fablerna ingick i Gustaf III:s uppfostran och Olof von Dalin skrev Sedolärande fabler (1752) riktade till den blivande unge kungen. Den första översättningen av Phaedrus Fabler till svenska utkom 1736. Ut givaren, Eric Wrangel, bytte då ut originalets sextaktiga jamb mot tidens eleganta versform alexandrinen, och det stod klart att syftet med fablerna var både att roa och vara till nytta. Därefter utkom en rad efterföljare.17 1800-talet var inte det svenska fabelskrivandets århundrade, däremot ingick fabler i läseböckerna i skolan. Produktionen av läseböcker tog fart under senare hälften av 1800-talet och fablerna var en viktig genre i dessa. Från 1900-talet och fram till idag har det inte skrivits några nya fabler, men det utkommer regelbundet nya översättningar och tolkningar av de gamla samlingarna med nya illustrationer, som exempelvis Richard Scarrys Fabler av La Fontaine (1963), som innehåller 16 klassiker, däribland ”De två grytorna”, ”Björnen och de båda skojarna” och ”Vargen och räven”.
Locke och Rousseau i debatt Stadsmusen och lantmusen En lantmus bjöd en mus från stan att komma och hälsa på ute på landet. Stadsmusen tackade ja, men han tyckte vännen hade det trångt och obekvämt i sitt lilla hål under häcken, och maten var alltid samma, inget annat än frön och jordiga rötter. Han började tycka synd om sin värd. ”Du borde få se hur vi bor i stan”, sade han. ”Stor luftiga rum, och gott om mat av alla slag. Jag behöver aldrig gå ut och blöta ner mig. Kom dit så får du se. Vi kan flytta ihop.” Och så gav sig de båda mössen in till stan. De slank in under dörren i ett hus, följde en gång och kom till ett rum som var fullt med honungsburkar, säckar med bönor, ostar invirade i vinlöv och korgar med fikon och dadlar. Lantmusen blev överväldigad av denna rikedom. De hade just börjat på osten då skafferidörren öppnades av kocken. De båda mössen kastade sig in en spricka i väggen. ”Det här vänjer man sig vid efter ett tag”, sade stadsmusen. När kusten var klar tassade de fram igen, men efter några minuter kom kocken tillbaka. Den här gången var lantmusen inne i gömstället ännu snabbare än sin vän. ”Här passar inte jag”, sade han. ”Jag är inte skapt för ett så farligt liv. Jag flyttar hem till mitt lugna lilla hål på landet.” SENSMORAL Lugn och ro är värdefullare än lyx och överflöd.18
22
2. fabel, myt, saga Fabeln ”Stadsmusen och lantmusen” är en av de mest berömda av Aisopos fab ler. Den har berättats i Sydamerika, Kina och Europa, av romaren Horatius, av La Fontaine och den var populär under medeltiden. I Sverige vet man att Carl Gustaf Tessin berättade just denna fabel för Gustaf III och historien förtäljer att den unge kungen till och med glömde bort att äta sin frukost när han fick höra den.19 Fabler har haft stor betydelse för synen på barns uppfostran, men olika åsikter har funnits bland filosofer och pedagoger i Europa under olika tider. Den engelske filosofen John Locke hävdade exempelvis i Herr Johan Lockes Tankar och Anmärkningar angående Ungdomens Uppfostring (1693, sv. 1709) att fabler var goda berättelser. Som kunskapsteoretiker argumenterade Locke för att människors erfarenheter var avgörande för deras utveckling. Barnet föds som ett oskrivet blad, ”tabula rasa”, vilket innebär att egenskaper förvärvas och tillägnas efter hand. Barnet ska inte tvingas till att läsa, leka eller arbeta. Rubriken till ett kapitel är just ”Tvinga inte barn till att läsa!”20 Det blir därmed viktigt att den litteratur som barn tar del av är god litteratur så att barnen formas i rätt riktning under de tidigare åren. ”Æisopi fabler äro efter mitt tycke den bästa varmed ett barn kan förnöja sig, och varvid jämväl gammalt folk kan göra sine nyttige anmärkningar”, som det står i den svenska översättningen.21 Inlärningen skulle ske genom lek och denna roande undervisningsform hör till en tidig form av lekpedagogik.22 Förutom fabler lyfte Locke också fram bilderböcker som god litteratur och boken om räven, Reynard the Fox (1481), som utkommit i England, samt några berättelser ur Bibeln, som historierna om Josef och hans bröder och om David och Goliat.23 Den franska 1700-talsfilosofen Jean-Jacques Rousseau intog en helt motsatt hållning till fabler. Fabler ansågs som direkt skadliga för barn, eftersom dessa skulle behålla sin naturlighet och inte få moraliska sentenser inplanterade. Barn skulle få möjlighet att fantisera fritt och inte störas i sin naturlighet: ”Jag säger, att ett barn inte förstår de fabler, man låter det lära, eftersom den lärdom, man vill dra av dessa, hur mycket man än anstränger sig att göra dem enkla, ovillkorligen kräver hänsyftningar på idéer, som barnen ännu inte kan fatta”24, som det står i Émile eller Om uppfostran (1762, på sv. utkom endast det första häftet 1805).25 Den enda skönlitteratur som Rousseau rekommenderade till barn, det vill säga unga pojkar, var äventyrsromanen Robinson Crusoe av Daniel Defoe (1719). Rousseau var mycket tidig med att framhäva barndomens betydelse. Dock är det viktigt att poängtera att Rousseau talar om pojkars uppfostran. I femte boken Émile eller Om uppfostran säger Rousseau något om flickan/kvinnan: ”SOPHIE skall vara kvinna, liksom Emil[!] är man.”26 Hos Rousseau är könen olika och helt väsenskilda:
23
5. bilderböcker och serier Med Randolph Caldecott anses den moderna bilderboken ha fötts på 1880- talet. Hans böcker har dock inte givits ut på svenska. Caldecott hade ett fritt humoristiskt berättande och mycket rörelse i sina bilder. Denna rörelse gör att berättandet får en speciell rytm. Maurice Sendak (se s. 131) hyllade Caldecott på följande sätt: He devised an ingenious juxtaposition of picture and word, a counterpoint that never happened before. Words are left out – but the picture says it. Pictures are left out – but the word says it. It is like a bouncing ball; it goes back and forth. In short, it is the invention of the picture book.38
Två andra närbesläktade konstarter föddes samtidigt med den moderna bilderboken: filmen och de tecknade serierna.39 Dessa medier bygger alla tre på synteser mellan flera konstnärliga representationssätt. De är bi- eller trimediala konstarter som kombinerar text och bild och filmens rörelse.
Bilderboken i Sverige I Sverige var kvinnorna pionjärer på bilderboksområdet.40 Den första svenska originalbilderboken var Jenny Nyströms Barnkammarens bok (1882). Nyström är mer känd som skaparen av den bild vi idag har av tomten. Han kom till när hon illustrerade Viktor Rydbergs Lille Viggs äfventyr på julafton (1875). Ottilia Adelborg gav ut Barnens julbok för mamma och småttingarne (1885) och Pelle Snygg och barnen i Snaskeby (1896), inspirerad av Hoffmanns Struwwelpeter, samt Prinsarnes blomsteralfabet (1892) inspirerad av Crane. Men Adelborg hade vilda blommor i sin bok medan Crane hade trädgårdsblommor. Nanna Bendixsons Skogstomten utkom 1886 och Elsa Beskow debuterade 1897 med Sagan om den lilla, lilla gumman. Beskows rader i Tomtebobarnen (1910): ”Far är stark och modig / och mor är blid och rar”41 har påverkat vår bild av hennes kvinnosyn, men Ying Toijer-Nilsson visar på en utveckling och citerar den upproriska Maskrosflickan i Blomsterfesten i täppan (1914): ”Men hur de slår och motar oss / på nytt vi likväl rotar oss.”42 Beskows böcker anses ha bidragit till att konstruera synen på den svenska idyllen, även om texterna inte direkt säger att händelserna utspelas i Sverige. På 1970-talet kritiserades denna idyll, framför allt familjeidyllen, och rollfördelningen inom familjerna. Tomtebobarnen togs som ett avskräckande exempel. Kerstin Thorvall påpekade att ”[i] varje sagobok möter de [barnen] samma glada frodiga mamma med spisrosor på kinden och strumpstickor i händerna”.43 Böckerna beskriver i idealiserad form vardagssysslor och kulturbundna seder som är förknippade med våra olika årstider, exempelvis julstök och midsommarfirande.44 I Beskows Puttes äfventyr i blåbärsskogen (1901) och Tomtebobarnen skildras den svenska naturen mycket noggrant med många detaljer. Bilderna är
115
från fabler till manga nästan som skolplanscher som vill visa upp allt som kan förekomma av småkryp, växter och svampar. Beskows skog är intressant att jämföra med skogen i Lindenbaums Gittan och gråvargarna (2000). I den senare finns inte ett enda grönt realistiskt grässtrå! Beskow har också kritiserats för att förmedla borgerliga värderingar i Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (1918), Tant Bruns födelsedag (1925), Petter och Lotta på äventyr (1929), Farbror Blås nya båt (1942) och Petters och Lottas jul (1947).45 Pär Bergman menar dock att vid en närmare granskning av böckerna finner man att barnet står i centrum, och de grundläggande värderingarna, som hjälpsamhet, tacksamhet, lydnad och gemenskap samt en positiv syn på arbete, är svåra att argumentera mot. Visserligen lever tanterna ett mycket inrutat liv bakom sitt gröna plank, och alla hot och ”faror” kommer utifrån från främmande personer som exempelvis den elake positivgubben i den första boken.46 Böckerna utspelar sig i en småstad i mitten av 1800-talet.47 Beskow har sagt att den första boken kom till som ett färgexperiment;48 hon var fascinerad av färgerna grönt, brunt och gredelint. Första boken, där personer och miljö presenteras, börjar med orden ”Det var en gång en liten stad”.49 Sagans tretal går igen i antalet tanter. De tre tanterna har olika karaktärer: Tant Grön är den initiativrika som arbetar mycket ute i trädgården: ”Antingen gick hon och räfsade med sin gröna kratta eller vattnade hon med sin stora gröna vattenkanna eller också satt hon på det långa gröna gungbrädet och snoppade krusbär eller spritade ärter eller skalade de små gröna päronen.”50 Tant Gredelin är den försiktiga och prydliga som ofta sitter och broderar blommor. Hon är den som förändras mest genom serien. Hon är från början avvaktande mot de föräldralösa barnen Petter och Lotta, som får komma och bo hos tanterna. Men i den sista boken är hon mer intresserad av dem och lyssnar på deras frågor.51 Tant Brun är den moderliga som ofta bakar och lagar mat i köket: ”Tant Brun var allt den snällaste av tanterna, tyckte barnen i stan, och därför ville de så gärna ha något ärende till henne, för nästan säker kunde man vara på att få en knäck eller chokladkaramell och alldeles tvärsäker på att hon bjöd på en pepparkaka.”52 Stina Hammar menar att det i tantserien kan finnas ett inflytande från Ellen Keys tanke om kvinnors uppgift som ”samhällsmödrar”, vilket man kan vara utan att själv ha fött de barn man vårdar.53 Farbror Blå, deras lärare men ibland också lekledare, fungerar som en sorts fadersgestalt. Samtida med Beskow, men inte alls idyllisk utan snarare naivistisk, var Ivar Arosenius, vars Kattresan kom ut postumt 1909. Den handlar om ett vanligt barn ”som upplever osannolika händelser”.54 Den är skriven på rim precis som Beskows bilderböcker, men både text och bilder är gjorda med humor. De händelser som Lillan råkar ut för på sin ”resa” är fantasifulla, som exempelvis att katten spricker av för mycket kakätande och kan lagas ”med nål och tråd och sax”. Boken är komponerad som en kedjehandling, det vill säga huvudpersonen Lillan möter en ny person på varje uppslag:
116
5. bilderböcker och serier Sedan mötte dom en häst, Han var klädd i blommig väst. Stövlar hade han också, Men svansen den var inget på. Sedan mötte de en kalv, Han blev så rädd så att han skalv. En gubbe kom med näsa blå Och han var klädd i kalikå. Han var så hemsk, så ful och stor Så katt och lilla skrek på mor. Men katten satt iväg i språng Och gubbens näsa blev så lång.55
Den moderna bilderboken har två viktiga strömningar under 1920-talet att tacka för sin utveckling: det fria måleriet och olika konstnärliga ”ismer” samt den psykologiska forskningen, som betonade det undermedvetna och gav stöd åt en friare uppfostran. Betydelsen av Disneys ekonomiska resurser framhålls också, tillsammans med hans möjlighet att från och med 1930-talet påverka hela världen med sina filmer.56 En klassiker på vers i sagoton från 1950-talet är Einar Norelius Petter och hans fyra getter (1951). Trollet Ludenben äter upp de fyra getterna men katten Murre Svart räddar dem.57 Under 1960- och 1970-talen skildrar bilderböckerna mer daghemsliv, politiska och sociala orättvisor. Ämnen som tidigare hade varit tabubelagda, som skilsmässor och död, började förekomma. Medvetna författare tog då också avstånd från den traditionella synen på vad män och kvinnor kunde göra. De skrev om och tecknade mer än tidigare självständiga flickor och pojkar med känslor. Gunilla Wolde innebar en ny vitalitet och en förnyelse av småbarnsboken med sina böcker om Totte och Emma, exempelvis Totte går ut (1969) och Emmas första dag på dagis (1976).58 Andra exempel på typiska böcker från den här tiden är Sprätten satt på toaletten av Annika Elmqvist (1970), Mamman och pappan som gjorde arbetsbyte av Sonja Åkesson och Monica Schultz (1970) samt Inger och Lasse Sandbergs Lilla spöket Laban (1965) och böckerna om Lilla Anna och Långa Farbrorn. De senare revolterade mot det gängse skönhetsidealet för flickor. Lasse Sandberg formulerade det så här: ”Jag vill att personligheten ska sitta i uttrycksfullheten, inte i traditionella yttre skönhetsideal.”59 När lilla Anna var förkyld (1966) innehåller en enkel berättelse om hur Anna är så förkyld att hon nyser bort inte bara långa farbrorns hatt och slips utan också blomman och gardinen i fönstret, och till slut nyser hon bort hela snuvan. I Var är långa farbrorns hatt? (1976) och Lilla Anna och de mystiska fröna (1979) är formatet större och berättelserna är, liksom
117
från fabler till manga
bilderna, fantasifullare och innehållsrikare. Långa farbrorn gråter över att hans gröna hatt är borta. Han fäller, likt Alice i Underlandet, så många tårar att det bildas en älv. Långa farbrorns trollerititthål blir den runda rutan i en dykardräkt, som Anna sätter på sig. Hon simmar ned under vattnet. ”Långa farbrorns tårar rinner ut i havet och Anna följer med.”60 Vattnet är skimrande vackert i olika blå och gröna nyanser målade i akvarell. Till slut hittar Anna hatten i en bläckfisks grotta. I Lilla Anna och de mystiska fröna har långa farbrorn överraskningsfrön som Anna sår, och en djungel växer upp i hennes rum med många gröna blad och lianer som Anna gungar i, likt Max i Till vildingarnas land. Paret Sandberg har en stor gemensam produktion med fler än 50 böcker. Ulf Löfgrens Det underbara trädet (1969) och Harlekin (1978) experimenterar mycket med färger och former. I serietecknaren Jan Lööfs klassiker Sagan om det röda äpplet (1974) byter ett äpple ägare sju gånger och kommer tillbaka till den första ägaren utan att han märker att det varit borta. Lööf har ett långt författarskap med bland andra böckerna Morfar var sjörövare (1966), Viktor bygger en bro (1972), Ta fast Fabian (1997) och Matildas katter (2008). Gunilla Bergströms första bok om Alfons Åberg, God natt Alfons Åberg, pu-
118
5. bilderböcker och serier blicerades 1972 och sedan dess har det kommit ut 24 böcker om Alfons. De är alla i stort sett skrivna enligt samma formel: Först presenteras Alfons och därefter presenteras bokens huvudproblematik. Resten av boken beskriver hur Alfons med hjälp av sin pappa, och ibland någon kamrat, kommer tillrätta med problemet och boken avslutas med en sammanfattning liknande fablernas sensmoral. I Alfons och soldatpappan (2006) tycker Alfons att det är spännande att träffa en soldat. Denna soldat är hans kamrat Hamdis pappa. Hemma hos honom får Alfons lära känna ett annat familjeliv: ”Hemma hos Hamdi är det roligt! Jämt kusiner och släktingar och folk på besök. Där är många mattor och annorlunda fin-gardiner. Och på balkongen en parabol! Så man kan se främmande, utländska TV-program.” Där ber man att ”Alltings Stora Gudamakt” ska välsigna maten innan alla sätter ”fart och pratar och skojar och lägger upp mat och mumsar”.61 Som Hallberg har påpekat lämnar Alfons aldrig sin närmiljö, den moderna betongförorten, och de inklippta autentiska bilderna av hus och andra detaljer ger en samtidskänsla.62 Alfons kan ses som den goda förebilden för pojkar som kan vara både tuffa och mjuka. Alfons Åberg har ingen närvarande mamma, men detta tycks vara ett större problem för de vuxna som läser om honom än för barnen. Ett vanligt tema i bilderböcker på 1970- och 80-talen är annars mammornas revolt, som exempelvis den temperamentsfulla skildringen av Mamma Grön i Ingamaj Becks och Bengt Arne Runnerströms bok med samma namn. Mamman färgar håret grönt och möter sin trotsige son med just trots.63 Under 1980- och 90-talen stärks barnperspektivet. Det traditionella episka mönstret övergivs och det är nu som bilderböckerna börjar få ett tydligare tilltal även till vuxna. Exempel på en tecknare som förnyat bilderboksgenren är Anna Höglund med exempelvis Jaguaren (1987) i samarbete med författaren Ulf Stark. Höglunds bilder är både uttrycksfulla och mångtydiga, ibland groteskt överdrivna.64 Texten är skriven på rim och handlar om Elmer vars prickiga pyjamas förvandlas till jaguarpäls när han ska sova. Men jaguarer vill ej sova, när det har blivit natt. Så den smiter ut i köket, där Elmers mamma står Med huvudet i vasken och färgar om sitt hår. Hon känner något snudda hennes strumpor av nylon. Men hon kan inte ana, att det är hennes son.65
Som jaguar skrämmer pojken Elmer dem som på dagen upplevs som farliga. Som Maria Lassén-Seger har påpekat ger förvandlingen honom ”en möjlighet att röra sig bortom barndomens skyddade och oskuldsfulla tillvaro och möta vuxenlivets mysterier”.66 Elmer blir förälskad i en vacker kattflicka, men skrämmer henne och inser att han tillsammans med henne måste vara mjukare, öm-
119
från fabler till manga
Ur Jaguaren av Ulf Stark, illustratör Anna Höglund.
mare och mera lekfull. Ett senare exempel är Höglunds samarbete med Joar Tiberg i Månen blev rädd (2010). Här är tonen i både text och bild lågmäld, vemodsfylld och känslosam. I Pija Lindenbaums Gittan-böcker (Gittan och gråvargarna 2000, Gittan och fårskallarna 2001, Gittan och älgbrorsorna 2003) finns ett uttalat barnperspektiv i både språk och bild. Det verkar som om författaren har tjuvlyssnat på lekplatser: ” – KOLLA, VÄRSTA STUPET! skriker barnen. SISTEN ÖVER ÄR EN RUTTEN FLÄSK!”67 Pija Lindenbaum använder serietekniken att skriva ut det som skriks med versaler. Andra seriedrag är när hon låter rörelse i bilderna markeras med fartränder eller en rörelse ”frysa” mitt i. Lindenbaum har också både inter- och intratextuella kopplingar i sina böcker. Till de intertextuella kopplingarna, det vill säga de litterära allusionerna,68 kan anspelningen på Rödluvan räknas i både text och bild i Gittan och gråvar-
120
5. bilderböcker och serier
Ur Gittan och älgbrorsorna av Pija Lindenbaum.
garna:” – Varför går du med framtassarna i luften? frågar en varg. / – Vad din nos är skär och äcklig, klagar en annan.”69 De intratextuella kopplingarna, anspelningar på text och bild inom ett författarskap, är många hos Pija Lindenbaum. Hennes trogna läsare kan hitta detaljer som går igen från den ena boken till de andra. Exempel på detta är Gittans stående attribut den blå hinken som finns med i alla tre böckerna. I Gittans rum i Gittan och älgbrosorna finns både en tavla som föreställer fårskallarna och en liten gråvarg som sitter på en hylla.70 Damen med hunden som går förbi lekplatsen i Gittan och gråvargarna dyker upp i hissen i Gittan och älgbrorsorna och hunden är för övrigt hunden Bodil som författaren skrev och ritade en bok om
121
från fabler till manga redan 1991. I Lill-Zlatan och morbror Raring (2006) läser Lill-Zlatan högt ur Gittan och gråvargarna. Mia Österlund menar att trilogin undersöker tre aspekter av flickskapet genom att gestalta Gittans fantasi: ”bestämmanderätten och modet, moderlighet och omhändertagande samt vikten av att ha en egen vilja.”71 Böckerna har samma cirkelkomposition; de börjar och slutar på en realistisk plats och under den mellanliggande tiden har Gittan bearbetat något genom sin fantasi och lek. Lindenbaum laborerar med olika färgskalor i den realistiska miljön och ”inre lekvärldar”.72 Gittans rum är exempelvis rosa i början och slutet av Gittan och älgbrorsorna, medan det går i grönt så länge älgbrorsorna är på besök. Lindenbaum utmanar stereotypa föreställningar och visar i Gittantrilogin att det går att vara ”pojkaktig” på samma gång som man är svag, och ”flickaktig” på samma gång som man är stark enligt traditionellt sätt att se. Gittan förlorar inte sin flickighet när hon har kommit över sina rädslor och problem. Detta är något författaren återkommer till i Kenta och barbisarna (2007), där Kenta är duktig på fotboll och populär bland pojkarna samtidigt som han lyckas få vara med i flickornas lek med barbiedockor. I Siv sover vilse (2009) är det snarare klass- än genusfrågan som står i centrum. Siv får sova över hos Cerisia, som bor i en stor, pampig och skräckinjagande våning med gångar och prång som för den vuxne läsaren för tankarna till Hitchcocks skräckfilmer. Här dukar man med brutna servetter till middagen, och tittar man noga på bilderna är Cerisias tröja av ett elegantare snitt än Sivs. Siv har svårt att sova och ger sig ut på vandring på natten och, som så ofta hos Lindenbaum, får hon hjälp med att komma över sin rädsla av några djur. Här är det två grävlingar, som inte vill bli klappade och ”inte bli bestämda över”.73 I deras koja under diskbänken somnar till slut båda flickorna och Siv konstaterar när hon vaknar: ”Nu har jag sovit över. Det var inte så jättekul.”74 Stina Wirséns och Carin Wirséns Små flickor och stora (2004) är en bilderbok om ett flickuppror som riktar sig till både barnet och den vuxna läsaren. Här skrivs mammans repliker med elegant skrivstil: ”Den där tröjan sticks inte alls, den är så mjuk och skön”, ”Små barn gråter när deras leksaker går sönder. Inte stora flickor.” ”Nu ska du få köpa vad du vill för din födelsedagsslant, men ta inte den där. Den här är ju mycket finare. Det ser ju du också.” ”Du är inte alls mörkrädd.”75 Bilderna är ritade ur barnets perspektiv och motsäger på ett effektfullt sätt det som sägs. Mamman syns bara som en elegant stövel och armar sträcks ned till barnet. Till slut gör barnet uppror och skriker ”djävla!” som första replik, skriven med tryckbokstäver. Samma författar- och illustratörspar har även skildrat barnkonflikter i Leka tre (2005). I Vem är söt? av Stina Wirsén (2008) är det bara en av figurerna som omnämns som han – övriga skulle kunna vara både pojkar och flickor. Vem sover inte? av Stina Wirsén (2009)
122
5. bilderböcker och serier
Ur Vem sover inte? av Stina Wirsén.
handlar om att sova över hos en kompis och i en av de typiskt wirsénska snurriga och trassliga teckningarna kan i alla fall den vuxne läsaren läsa in vad en av recensenterna kallar ”bilderbokshistoriens (tror jag!) första kärleksakt”.76 Stina Wirsén har också samarbetat med Ulf Stark i boken Hallå därinne! eller Vad en oföding bör veta (2010) som handlar om Mickes funderingar kring syskonet som växer inne i mammas mage.
Norsk och dansk förnyelse av bilderboken På s. 107 nämndes Stian Holes experimenterande böcker om Herman, och ett annat intressant norskt tecknar- och författarpar, som på senare år har översatts till svenska, är Gro Dahle och Svein Nyhus med Snäll (2004, sv. 2008), Den arge (2003, sv. 2009) samt Roy (2008, sv. 2009). I den första boken är den lilla flickan Lussi för snäll. Hon är så snäll att hon försvinner in i väggen. På många av bilderna är det tabeller med siffror av olika slag, och tillsammans med den stora mängden klockor uppfattar läsaren ett samhälle som är präglat av teknik och tidsjakt.77 På flera uppslag med bilder av stora vuxna i ett underifrånperspektiv kan man se hur alla letar efter Lussi. Men så händer något plötsligt: Då känner Lussi ett pirr i halsen. Det kittlar och surrar. Det fräser och susar, brusar och spränger. Ett skrik tränger fram ifrån magen. Och skriket växer sig stort i munnen.
123
från fabler till manga
Mångkultur och rasism ”Var finns ungdomarnas Jonas Hassen Khemiri?” frågade Mats Berggren i en artikel i Dagens Nyheter 2006.143 Han påpekar mycket riktigt att det mång kulturella Sverige fanns beskrivet med ett inifrånperspektiv i litteratur som vänder sig till vuxna, men det som fram till 2006 hade skrivits för ungdomar var fortfarande till största delen skrivet ur ett svenskt perspektiv. Så hade fallet varit ända sedan 1945, vilket visats av Staffan Thorson. På 1970- och 80-talen, när den mer problemorienterade svenska ungdomslitteraturen växte fram och Sverige hade en stor arbetskraftsinvandring, tog redan etablerade författare upp detta perspektiv.144 Gun Jacobsons Tack – håll käften (1972), Hans Petersons Veckan Anna och Vlasto försvann (1975), Antti Jalavas Jag har inte bett att få komma (1976) och Siv Widerbergs En otrolig historia? (1987) är typiska för denna tid. Först i slutet av 1990-talet kommer flyktingperspektivet in i ungdomslitteraturen, där konflikter som att leva mellan och i olika kulturer blir viktigt – men det var fortfarande svenska författare som skrev dessa böcker.145 Ett exempel är Hans Olssons roman Smitvarning (1999), som handlar om en pojke från Chile. Mats Berggren har i viss mån försökt råda bot på sitt svenska perspektiv genom att i ett par böcker samarbeta med ungdomar med utländsk bakgrund. I Det finns inga skridskor i öknen (2002), med referenser till sagosamlingen Tusen och en natt, tackar han elever och personal vid Svenska Interkulturella skolan i Spånga för samarbetet, och året innan kom Sent ute med kurden Bawer Coskun som medförfattare. Boken bygger på Coskuns liv och erfarenheter. Här finns både pojkbus, som att lura svenskfröken att en rad turkiska svärord kan vara en dadaistisk dikt, och allvarligare förseelser som bilstöld. Douglas Foley använder sin erfarenhet av arbete tillsammans med ungdomar i Alby i sina barn- och ungdomsböcker som utspelas där. Böckerna om den dagboksskrivande Habib riktar sig till mellanåldern, och Shoo bre (2003) och Shoo len (2009) handlar om tonåringar. I framför allt Shoo bre ger Foley ungdomarna en röst och en identitet genom att skriva deras repliker på förortsslang, som i följande replikskifte: ”Jalla, vi gitt till centrum bre.” Det var mer en order än ett förslag. ”Me fan, det e värsta kallt jao, minst tio minus, och snö”, överallt klagade Josef. ”Och va fan ska vi göra där len?” ”Kolla på guzzar”, insköt Mojo.146
I Shoo bre förekommer parallella historier om två klasskamrater i nian. Oskar, vars föräldrar kommer från Chile, är en ambitiös redaktör för skoltidningen, medan syrianen Elias, med en bror som sitter i fängelse, är otålig och vill tjäna pengar snabbt och därför lierar sig med kriminella. Men kärleken är ett bekym-
264
8. Modern ungdomslitteratur: realism, grafisk roman, fantasy mer. Oskar inleder ett kärleksförhållande med sin svensklärare och Elias är kär i Zeynep, ett förhållande som ”var uteslutet.”147 Händelserna i Shoo len utspelas i samma förort ett par år senare. Huvudkaraktärerna är nya och enstaka händelser från den första boken omtalas bara i förbifarten. Här vet läsaren redan från början, precis som i de grekiska antika ödesdramerna, att en katastrof ska hända. Prologen sluter med raderna: ”Han var ohjälpligt kär. Han smålog igen medan han bekymmerslöst gick efter henne. Han hade inte den ringaste aning om att inom loppet av ett dygn skulle han döda henne.”148 Att det förfärliga som händer verkligen sker beror på huvudkaraktären Karims tilltagande känsla av utanförskap efter det att han har blivit rasistiskt behandlad av poliser. Diskriminerande behandling av polisen utsätts också förortsgänget för i Bali Rais starka skildring Välkommen till ghettot (2003, sv. 2003). Det som driver den spännande handlingen framåt här är att en av flickorna kidnappas i samband med att gänget hittar en väska med en stor summa pengar och att en ung kvinna mördas – allt har ett samband och det är kokain. Läsaren kommer nära Billy som berättar i jagform om sitt liv och om sina drömmar om utbildning. I den fristående fortsättningen Ryktet (2006, sv. 2006) går det rykten om vem som har tjallat för polisen. Båda böckerna visar hur lätt det är att bli inblandad i kriminella miljöer utan att själv vara kriminell, om man bor i ”fel” bostadsområde. Rai skriver på ett språk och med en humor som är nära det som hans karaktärer själva använder. Hans debutroman (o)planerat bröllop (2001, sv. 2002) handlar om ett planerat tvångsäktenskap ur en ung mans perspektiv. Manjit med punjabisk bakgrund vill hellre kalla sig Manny och leva som engelska ungdomar. Hans tonårsuppror och föräldrakonflikt förstärks av en kraftig kulturkrock. Det dröjde till 2006 innan svensk ungdomslitteratur fick en lika autentisk skildring. Då kom Zulmir Becˇevic´s Resan som började med ett slut som handlar om en flykt från Bosnien till Sverige, och 2009 kom Svenhammeds journaler. Journalerna förmedlar Svenhammeds syn på tillvaron: Ett: Jag är född i Sverige, men jag är inte svensk Två: Jag kan svenska bättre än svenskarna, men jag är inte svensk Tre: Svenska är faktiskt det enda språk jag kan, men jag är ändå inte svensk Fyra: Jag har ett ögonbryn istället för två och fett håriga armar, pizzabagararmar – och det är inte svenskt Fem: Jag är hundrasjuttiåtta lång, min skalle är svart och jag är jävligt smart – så ge fan i att dissa Sex: Jag har fett sabbat namn – fuck you om du skrattar Sju: Jag har blivit slagen – jag har slagit andra
265
från fabler till manga Åtta: Jag bor i Sverige, men jag lever inte i Sverige Nio: Jag kan aldrig bli svensk Tio: Jag skulle förmodligen aldrig vilja bli svensk149
Sitt speciella namn har han fått av sin far grönsakshandlaren och ”wannabe svennen”, ”en sekulär troende muslim”, som bestämt att sonen ska bli svensk och bara tilltalas på den brutna svenska som föräldrarna talar:150 ”Du tröja behöver, kallt ute, inte vandra med blöta hår, inte komma sent, duktig i skolan göra läxa, Sverige fint för oss och bra, du är ung du har möjligheterna, hitta fin flicka gifta dig snart.”151 För Svenhammed är det viktigt att utveckla sin manlighet; han skriver ”riktig man” flera gånger i journalerna152 och det är viktigt att hångla med en flicka för att visa att han inte är en bög. Men var är de utomeuropeiska flickorna i ungdomslitteraturen och hur lever de? I Sverige har Christina Wahldén i Heder (2002) och Fallen flicka (2009) beskrivit hårt hållna flickor som det går illa för när de försöker förverkliga sina drömmar om frihet och utbildning. Den australiensiska författaren Randa Abdel-Fattah har i två romaner beskrivit två mycket olika flickor med libanesiskt muslimskt ursprung i medelklassmiljö och med välutbildade föräldrar. I Ser mitt huvud tjockt ut i den här? (2005, sv. 2006) har Amal på egen hand fattat beslutet att börja bära slöja och läsaren får följa hennes argumentation med sig själv, sina föräldrar, lärare och kamrater. Amal representerar en ny form av identitet, en som inte väljer det ena eller det andra utan vill vara både australiensisk och arabisk.153 I Tio saker jag hatar med mig själv (2007, sv. 2008) är problemet det omvända. Här döljer Jamilah sitt ursprung med hjälp av blå kontaktlinser och blonderat hår och strävar efter att vara anonym. Faïza Guène debuterade med romanen Kiffe kiffe i morgon (2004, sv. 2006) när hon var 19 år. Här berättar 15-åriga Doria, vars föräldrar kommer från Marocko, humoristiskt och distanserat om sitt liv i en Parisförort. En del kapitel börjar med vilken veckodag det är, vilket gör att handlingen upplevs simultant. Besöken hos skolpsykologen går som en röd tråd genom boken. Ordet kiffe i bokens titel betyder gilla och det kommer av franska verbet kiffer med arabiskt ursprung. Gilla livet det är vad Doria gör i slutet av boken, när saker och ting har börjat ordnat upp sig.154 Det finns också böcker där det förekommer mer eller mindre omedveten rasism. Svenhammed skriver i sina journaler om hur ”Sverigedemokrater, nazister eller skinheads” börjat dyka upp överallt. Deras blickar får honom att känna sig som om han inte har rätt att existera. Men de elakaste blickarna får den svenska flickan som hänger runt med Svenhammed. I Mats Wahls Den osynlige (2000) går det så långt som att en svensk pojke misshandlas till döds av nynazistiska skolkamrater, varav en är en flicka, för att han ”tar parti för
266
8. Modern ungdomslitteratur: realism, grafisk roman, fantasy lattarna”.155 Wahl låter den misshandlade Hilmer vara närvarande som ett b osynligt dåligt samvete genom hela boken. Wahl har skrivit en fristående fortsättning, Tjafs (2002). Även i Per Nilssons uppmärksammade roman Svenne som fick Augustpriset 2006 handlar mångkulturproblematiken om svenskar som blivit rasister. Upptakten är att Svenne på Gröna Lund blir knivskuren av en invandrarpojke. Han blir sedan indragen i ett nationalsocialistiskt parti där han hjärntvättas och blir vald av ledaren Nils Dackeman till att bli partiets talesman. Det är en otäck, men välskriven historia om ett rasistiskt Sverige.
Barn i andra länder Det finns många ungdomsromaner som fångar vardagen för barn och ungdomar i andra länder. I detta avsnitt ger vi några exempel på realistiska ungdomsromaner som utspelar sig i andra delar av världen än Europa och Sverige. I Sverige är det ett eftersatt område inom ungdomslitteraturen, men förlaget Trasten (www.tranan.nu) gör en viktig insats med sin utgivning från andra länder. Övergripande motiv är utsatta, fattiga och övergivna barn, orättvisor, förtryck, faror, krig och sjukdomar men också gemenskap mellan barn, mellan barn och vuxna och över generations- och landsgränser. I Monika Zaks Pumans dotter (1986) skildras hur en indianflicka i Guatemala blir vittne till en fruktansvärd massaker i grannbyn San Francisco, och där kvinnor och barn offras först: När soldaterna kom ut ur husen där de varit med kvinnorna bar de flesta på något. Kläder. Kokkärl. Machetes. Radioapparater. De lade stöldgodset i högar utanför skolan. Sen gick de in till barnen i kapellet. De drog ur barnen, en efter en på marknadsplatsen och dödade dem med kniv. Då kunde Aschlop inte titta längre. Hon kröp ihop på botten av gropen. Hon pressade sina knutna händer hårt mot ögonen, men det hjälpte inte, hon såg allting fortfarande fast hon höll händerna för ansiktet. Kroppen skakade som levde den ett eget liv. Hon flyttade händerna från ögonen till öronen för att slippa höra. Först när allting blivit spökligt tyst reste hon sig upp. Hon såg alla barnkroppar utspridda i gräset. Aschlop kräktes.156
Med barnets tydliga känslointryck skildras den hemska situationen på ett realistiskt vis. Familjen måste fly till Mexiko och romanen inleds med att den fjortonåriga Aschlop tre år senare ger sig iväg därifrån för att leta reda på sin bror Mateo och mormor som är kvar, och de hemska minnena rullas upp som det ovan. Författaren beskriver ett Guatemala i våldets händer, där en militärregim innehar makten och där den inhemska gerillarörelsen De Fattigas Armé
267
från fabler till manga • Läsning av fantasyböcker innebär en världsfrånvänd och eskapistisk syn på tillvaron. • Genren i sig är stereotyp – alltför många böcker följer samma strikta mall. Det skrivs många enkla fantasyböcker, men som i alla genrer finns det verk av olika kvalitet. Enligt Nikolajeva går utvecklingen dock mot en djupare psykologi och ett större känslomässigt engagemang.321 Tolkien hade ett försvar för eskapism när han sa att kritiker blandar ihop desertören som rymmer slagfältet med fången som flyr ut i frihet. Fantasyläsaren flyr till friheten i en värld full av skönhet, magi, klarhet och poesi.322 Genren är inte världsfrånvänd utan den belyser viktiga frågor. Le Guin menar att fantasy ger författaren frihet att utforska verkligheten: ”For fantasy is true, of course. It isn’t factual, but it is true. Children know that. Adults know that too, and that is precisely why many of them are afraid of fantasy.”323 Själv har hon i sina senare böcker kritiserat patriarkala myter och menar att i fantasy romaner kan kvinnor vara ohämmat starka.324 Praktiskt taget all fantasy handlar om förändring och växande insikt. Fantasy litteraturen säger något om vår inre och yttre verklighet, den lär oss att betrakta vår värld utifrån, den stimulerar oss att bearbeta svårigheterna i till varon.325 Tolkien kallar fantasygenren faerie och menar att ordet inte ska förväxlas med fairy, det engelska ordet för älva, utan det betecknar en stark känsla som kommer från hjärtat. Lewis använder ordet joy för att beteckna samma sak.326 Fantasy erbjuder en stunds frihet från den moderna verklighetens krav på realism och förnuftsmässighet, eller som författaren Lloyd Alexander lär ha sagt: ”Fantasy is hardly an escape from reality. It is a way of understanding it.”327
Didaktiska uppslag ❖ I kapitel 9 finns flera generella uppslag för arbete med litterära texter: Litteraturanalys för unga läsare s. 318, litteratursamtal s. 320, läslogg s. 322, genre studier s. 323, fanfiction s. 327, författarträd s. 324 samt hur man kan arbeta med bok och film s. 325.
Realism och faktion i klassrummet ❖ Hellre än påhittade realistiska romaner läser dagens tonåringar gärna böcker som bygger på något som har hänt i verkligheten, s.k. faktion. Både Christina Olin-Scheller och Annette Årheim har visat att denna texttyp är mycket vanlig, när gymnasielever själva väljer vad de ska läsa.328 Genren faktion, som främst innehåller vuxenlitteratur, skiljer sig från realistiska romaner genom att
302
8. Modern ungdomslitteratur: realism, grafisk roman, fantasy faktion blandar fakta och fiktion. Termen faktion myntades i samband med Truman Capotes In Cold Blood: A True Account of a Multiple Murder and Its Consequences (1965), som var inspirerad av en verklig mordhistoria.329 Denna typ av böcker har ofta etiketten ”based on a true story”; det är således romaner med sanningsanspråk. Det är ett autentiskt stoff som är dramatiserat och fiktionaliserat. Vad som är problematiskt med faktion är att unga läsare läser dessa böcker som om de verkligen är sanna och verklighetsbaserade. Det är skolans uppdrag att både träna kritisk läsning och att förmedla kunskap om olika genrer, därför är det viktigt att eleverna får klart för sig vad som kännetecknar faktion, och att diskutera vad det är som gör att innehållet uppfattas som sanning. Ett redskap i arbete med faktion kan vara att eleverna uppmärksammas på böckernas paratexter, som baksidestext och citat ur recensioner. ❖ Gaarders Spelkortsmysteriet är, som framgår ovan, en roman med många bottnar. Den kan med fördel användas i skolan i projektarbete med samarbete över ämnesgränserna. Den danska Bifrostskolan har genomfört ett omfattande arbete som har filmats av UR (Utbildningsradion), och i Lena Alvåkers och Ann Boglinds Maskot lärarhandledning. Texter och tema 1+2 (2003) finns ett förslag till temaarbete. Maria Ulfgard (2002) har undersökt tonårsflickors fritidsläsning och reception av några romaner och funnit att flickornas läsning utanför skolan är omfattande och upplevs som lustbetonad, vilket sällan är fallet med skolans litteraturläsning. Den litteratur som flickorna själva väljer har samband med deras egna liv, de vill känna igen sig. De söker sig till romaner där de kvinnliga karaktärerna framstår som starka förebilder och de läser tämligen oreflekterat på sin fritid.330 Dessa resultat visar på vikten av skolans val av litteratur. Skolan ska stimulera eleverna att läsa litteratur, men den ska framför allt ge eleverna möjlighet att möta mer komplex litteratur än den de kanske hittar själva, det vill säga litteratur i olika genrer och med olika perspektiv. Tillsammans med undervisning i att göra litteraturanalyser för fördjupad läsning ska skolan även inbjuda till samtal och reflektioner kring texterna. För den gemensamma läsningen passar noveller mycket bra. Tyvärr finns det inte så många noveller skrivna för ungdomar, men Katarina Kieris Majas morsas kompis sambo (2007) och Cilla Naumanns Kulor i hjärtat (2009) är ett par goda exempel från senare år.
Historisk fiktion i klassrummet ❖ Många barn och ungdomar läser gärna böcker som utspelas i historisk tid och miljö. Historisk fiktionslitteratur kan bidra till att unga läsare får en större respekt för människor och kulturer i det förflutna och också att de får perspek-
303
från fabler till manga tiv på sin egen tillvaro.331 Med historiska böcker innefattas här både icke samtida verk och böcker som är utgivna idag men utspelas i historisk tid och miljö. Med historisk medvetenhet menas att eleverna är så engagerade i en historisk text att de inte uppfattar det historiska som något som är utanför dem själva, utan att de känner att de är en del av den historiska processen. De är både formade av den historiska verkligheten och formar den själva.332 Men det gäller att få en dialog mellan de historiska texterna och elevernas egna kulturuttryck. Man kan se tre dimensioner i detta arbete: bildningsdimensionen, den histo riska dimensionen och den estetiska dimensionen. Litterära texter ska respekteras för sin egen kvalitet och de får inte bara vara en illustration till, eller en spegling av, de olika historiska perioderna.333 Ett sätt att ge eleverna förutsättningar att möta de historiska texterna är att dra in deras egna historiska erfarenheter, som familjehistoria, intryck från resor m.m.334 Ungdomsromaner som exempelvis Torill Torstad Haugers böcker (se s. 185), som utspelar sig på vikingatiden, ger en bild av livet på den tiden. Men hur ”sann” är den bilden? Hur förhåller litteraturen sig till den konstruktion som man kallar den ’den riktiga’ historien? En seriös författare gör naturligtvis research, men använder stoffet för sitt eget syfte när han eller hon skapar sin litterära text. Historiedidaktiker menar att skönlitteratur berättar om ”den historiska livsvärlden”, exempelvis människors tankar och värderingar, sådant som sällan behandlas i läromedel i historia. Detta utvecklar ett historiemedvetande hos läsarna.335 Miljöskildringar fungerar som en bakgrund till handlingen i en bok och de ger läsaren upplysning om vilken historisk och kulturell epok som handlingen utspelas i. Genom att stryka under alla upplysningar om tid och plats i en text blir dessa kunskaper synliga. Det är ett uppdrag eleverna kan få när de läser en historisk roman eller berättelse.336
Grafisk roman i klassrummet ❖ Grafiska romaner kan analyseras på samma sätt som bilderböcker (se kapitel 4 s. 151). Eleverna kan undersöka framför allt hur bilderna respektive texten för berättelsen framåt. ❖ En intressant uppgift för äldre elever är att låta dem jämföra textversionen med bildversionen av en bok som har blivit överförd till grafisk roman. Här är Lisa Tetzners Sotarpojken ett utmärkt exempel. Den finns i form av grafisk roman med bilder av Hannes Binder.337 Eleverna kan antingen studera hela eller delar av textromanen och jämföra med bildromanen och undersöka hur överföringen till bildroman har skett. De kan undersöka var texten har kortats ned och bilder tar över berättandet helt och hållet, eller var bilder och text säger samma sak,
304
8. Modern ungdomslitteratur: realism, grafisk roman, fantasy eller var bild och text kompletterar eller förstärker varandra. De kan undersöka om något väsentligt har försvunnit i romanen och diskutera hur upplevelsen skiljer sig åt när det är en textroman eller en grafisk/bild-roman. Hur bidrar bilderna till stämningen?
Fantasy i klassrummet Fantasygenren lämpar sig väl att ta som utgångspunkt i ett genrestudium, som innebär att både läsa och skriva egna texter i den studerade genren. I kapitel 9 finns en utförlig beskrivning av hur ett genrestudium kan gå till. Arbetet kan inledas med gemensam läsning av, och samtal kring, en kortare fantasytext. Bilderboken Spegelstenen (1987) av Michael Palin, Alan Lee och Richard Seymour är tydlig i sammanhanget. Ytterligare genrespecifikt förarbete kan vara att rita upp kartor inspirerade av andra fantasyförfattare och titta på fantasybilder. Det underlättar skrivandet om man i förväg har bestämt huvudpersonens uppdrag, vilka som ska representera de goda makterna och vilka som ska representera de onda. ❖ Miljöbeskrivningarna i fantasyböcker är ofta mycket utförliga. Be eleverna leta upp några miljöbeskrivningar och måla dem som de föreställer sig att platsen ser ut. Äldre elever kan analysera hur författaren beskriver miljöerna. ❖ Ett alternativ till att hitta på en egen fantasyberättelse är att skriva vidare på någon av de böcker som man redan har läst, så kallad fanfiction. Se kapitel 9. ❖ Det finns en engelsk parodi på Harry Potter som i svensk översättning heter Barry Trotter och den skamlösa parodin (2004) skriven av Michael Gerber. Den kan ge idéer till att skriva en parodi på en fantasyberättelse. ❖ Diskutera eller debattera genren. Samla argument för och emot fantasy. Ofta blir en diskussion livligare om deltagarna får sig tilldelat på vilken sida de ska stå, ond eller god. ❖ På bokförlaget Random House hemsida, www.randomhouse.com/teachers/ guides/title, finns diskussionsfrågor och andra förslag på litteraturarbeten för lärare som läser Pullmans böcker tillsammans med ungdomar.
305
Från fabler till manga Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på barn- och ungdomslitteratur Ann Boglind & Anna Nordenstam
Barn- och ungdomslitteraturen idag spänner över ett brett område. Vad är det egentligen som barn och unga läser? Det kan vara en kort fabel, men också en djuplodande ungdomsroman som behandlar existentiella frågor. Det kan vara en klassiker som många har läst eller en nytänkande bilderbok med omvälvande perspektiv i både text och bilder. Det kan handla om vampyrer som går i skolan bland vanliga ungdomar eller vara en tecknad serie från Japan. I Från Fabler till manga ges en översikt över svensk och översatt barn- och ungdomslitteratur från den äldre litteraturen till idag. Boken tar upp olika genrer inom barnlitteraturen som exempelvis fabler, sagor, romanklassiker, bilderböcker, serier, deckare, lyrik, fantasy, vampyrromaner, grafiska romaner och modern ungdomslitteratur. Här finns flera fördjupningar av centrala författarskap som Astrid Lindgren, Tove Jansson, Maria Gripe och Lennart Hellsing. Läsaren får möta äldre klassiker som Robinson Crusoe, Alice i Underlandet, Anne på Grönkulla och Tomtebobarnen, men också göra bekantskap med nya verk som Spelkortsmysteriet, Gittan och gråvargarna, Ingen grekisk gud, precis, Boktjuven och Maus. Boken har en litteraturdidaktisk orientering och didaktiska tillämpningar avslutar varje kapitel. riktar sig till studenter, lärare, forskare, bibliotekarier och alla som vill lära sig mer om det spännande och ständigt växande området barn- och ungdomslitteratur.
Från Fabler till manga
Bokens författare är ann boglind, universitetslektor i svenskämnets didaktik och anna nordenstam, fil. dr och universitetslektor i litteraturvetenskap. Båda är verksamma vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet.
ISBN 978-91-40-65204-1
9 789140 652041