Issuu on Google+

Friedrich Kittler nedskrivningssystem 1800路1900


mediehistoriskt bibliotek: 1. Friedrich Kittler. Maskinskrifter. Essäer om medier och litteratur 2. Paul Virilio. Krig och film. Perceptionens logistik 3. Victor Klemperer. LTI. Tredje rikets språk – En filologs anteckningsbok 4. Wolfgang Ernst. Sorlet från arkiven. Ordning ur oordning 5. Valentin Groebner. Personbevis. Passets födelse i medeltidens Europa 6. Friedrich Kittler. Nedskrivningssystem 1800 . 1900

Friedrich Kittler: Nedskrivningssystem 1800 . 1900 Originalets titel: Aufschreibesysteme 1800 . 1900 © 4. völlig überarbeitete Neuauflage 2003, Wilhelm Fink Verlag, München, Tyskland © Glänta produktion 2012 Förord: Tommy Andersson, Otto Fischer & Thomas Götselius Översättning: Tommy Andersson Omslagsbilden från tyska Olivetti, bilden på omslagets baksida från Deutsche Immobilienfonds AG Sättning: Richard Lindmark Tryck: Livonia Print, Riga 2012 isbn: 978-91-86133-32-0 Utgiven med stöd från Lars Salvius-föreningen.


Innehåll förord 9

1 1800 1. Lärdomstragedin. Förspel på teatern 

19

Umgänget med böcker i Goethes Faust – Bibelöversättning som ­hermeneutik – Diktning och filosofi – Bildningsstat i stället för bibel – Diktning, djävuls­pakt och statlig tjänst

2. Modersmunnen  Läsinlärning 1800  Abc-böcker för mödrar – Filantropisk alfabetisering – Stephanis ­ljudnings­metod – Tyska som högspråk – ­Herders språkantropologi och sucken åh – Element i språk och musik omkring 1800 – Abc-­ böcker som s­ pråkets b­ örjan – Möjligheten att minnas alfa­beti­seringen ­genom mödrarna Moderlighet och ämbetsmannaskap  Pestalozzis pedagogik för mödrar – Moderlighet på statens vägnar – ­L ärarna blir ämbetsmän – Den högre skolans två kön – F. Schlegel om ­filosofi och kvinnor

3. Språkkanaler 

47 50

84

107 108

Översättningars o-möjlighet  Betydelse som allmän ekvivalent – Veten­skap och Diktning som över­ sättningar hos Novalis – Anton Reiser som läsare


Den gyllene krukan  Muntlig initiation som språkets början – Reformen av fädernas ­skrivundervisning – Naturen som romantikens urskrift – Ämbets­ manna­myt och biblioteksfantastik – Alfabetiseringens erotik – ­Omedvetna Diktare och vansinniga ämbetsmän – Diktarämbets­ mannens dubbel­liv omkring 1800

117

Författare, läsare, författare  Skrivrus och fix idé – Diktning som ersättning för sinnliga medier – Integration i systemet av texter ur det historiska förgångna – ­Inrättandet av författarskapsfunktionen

161

4. Skålen  En funktion: kvinnlig läsare …  Författarinnornas anonyma tillvaro omkring 1800 – Bettina ­Brentano och urförfattaren Goethe – Goethes Tasso som kvinnlig­ hetens Diktare – Poetiska kärleksförklaringar – Hoffmanns ­hysteriska ­läsarinna – ­Författarförökning och läsreglering – Kvinnligt läsbegär – ­Poetiska läseböcker … och Guds rike  Niethammers Goetheläsebok – Tysk Diktning i det högre skol­ väsendet – ­Filosofi och universitetsreform – Diktare och Tänkare i konkurrens – Den poetiska Andens fenomenologi – Hegel om att tala, läsa och ­skriva – Tänkare, Diktare, kvinnor

185 185

218

11 1900 1. Nietzsche. Incipit tragoedia 257 Nietzsches bokslut över den klassiska epoken – Det intransitiva skrivandets urscen – Ordmakare omkring 1900 – Tre medier: språk, musik och film – Nietzsches signifikantlogik – Blindhet och skrivmaskin – Diktatorn Nietzsche och hans kvinnliga sekreterare – En filosofi för kvinnoöron

2. Ett stort Lalulā 297 Psykofysik  297 Ebbinghaus minnesexperiment – Element i språk och musik omkring 1900 – Morgensterns tillfällighetslyrik – Kulturtekniker och afasiforskning – Litteratur av afatiker – Höra och rimma i experimentsituationen – Läsforskning vid takistoskopet – Écriture automatique i Gertrude Steins experiment


Tekniska medier  329 Grammofonins ursprung – Grammofonlyrik och säkrande av spår – Tankeflykt i fonografexperimentet – Tankeflykt hos Benn och Ziehen – Benns Resan: från orden till biografen – Tekniska medier och underhållningslitteratur – Höglitteratur som självständigt medium – Bokstävernas psykofysik – Morgen­sterns typografidikter – StefanGeorge-stil

3. Rebus 379 Oöversättlighet och medietransponering  379 Georges hemliga ordskatt – Analys och montage av enskilda medier Psykoanalysen och dess baksidor  Freuds drömtydningsteknik – Psykoanalys versus film – Freuds psykofysiska förutsättningar – Bokstäver på divanen – Freud som fonograf och författare – Psykoanalys av litterära texter – Psykoanalys av psykotiska texter – Schreber, Freud, Flechsig – ”Nedskrivnings­systemet” över Schreber – Bildningens slut och lusten till menings­löshet 

389

En vansinnessimulaker  Litteratur och psykiatri – Författare och psykoanalytiker i konkurrens – Hjärnvindlingar blir text – Kraniefonografi i Rilkes Urgeräusch – Malte L ­ aurids Brigge – Skrivande analfabeter – Realtidsanalys och ofattbarhet – Den fria uppsatsen inom konstundervisningsrörelsen – Till­fällig­hetsskrivare i stället för ämbetsman i Andens tjänst – Till­fällig­hets­minnen för tillfällighetsläsare – Författarens anonyma tillvaro – Integration i systemet av skriverskor ur det historiska förgångna

432

4. Damoffer 493 L’Ève future – Psykoanalys och kvinnor – Kvinnor och skrivmaskin – Stokers Dracula: en vampyrroman om skrivmaskinen – Kvinnliga skrivmaskinister i hög- och underhållningslitteraturen – Kafkas kärlek: tekniska medier – The State of the Art

Författarens efterord 523 Noter 529 litteraturförteckning 597 personRegister 639


Förord Tommy Andersson, Otto Fischer & Thomas Götselius

I När Apples grundare Steve Jobs dog i oktober 2011 samlades människor spontant utanför Apple-butikerna i New York för att sörja. Dagen efter dödsbudet började några sätta upp post it-­ lappar på skyltfönstren där de vittnade om hur mycket före­tagets produkter betytt för dem. Snart var fönstren helt täckta med gula små papper fullklottrade med lika förtvivlade som erkännsamma avskedsord. Folk grät öppet, en stor man hade dött. Senare samma månad avled Friedrich Kittler efter en längre tids sjukdom. Även hans bortgång var tragisk och för tidig men genererade inga sådana offentliga sorge­manifesta­tioner som ­Steve Jobs. Men så var Kittler också snarast ett slags inverterad Jobs. Inte en mediemakare med förmågan att förbluffa, utan tvärtom en medieanalytiker som skickligare än någon annan förmådde avförtrolla den sköna nya medievärld som Jobs och andra skapat. Bakom datorns varma sken och kommunikationens lockelser återfinns en kontrollerande appa­rat. Bakom våra känslor framträder de informationssystem som präglat oss. Kittlers analys är alltid kall, alltid teknisk och ohjälpligt klargörande. Anekdoten om de gråtande Apple-användarna skulle passat utmärkt i valfri Kittler-studie. Det egenartade med Friedrich Kittlers kritiska förmåga är att den inte bygger på något reflexmässigt avståndstagande från 9


föror d tekniken. I likhet med Apples grundare konstruerade Kittler tidigt egna datorer, men där den förre använde de vunna insikterna för att bygga om vår värld kom den senare att använda dem för att analysera hur den konst och kultur vi ärvt var byggd eller snarare tekniskt konstruerad. Till synes ensam lyckades han få en hel humanistisk forskarvärld att upptäcka och tala om medier där man förut bara sett ”text”, som det hette under poststrukturalismens glansdagar. Att han skrev flera av sina ­stora analyser under 1980-­talet, långt före digitaliseringen och de nya medierna en gång för alla förändrade vår värld och gjorde termen ”medium” oundviklig, även för litteraturvetare, gör inte saken sämre. I hans studier förenas en innovativ framsynthet med ett historiskt siktdjup och en kompromisslöshet i tanken, som inte lämnar någon oberörd. Kittler blev tidigt ett namn och fick uppleva hur ”arvet” efter honom debatterades långt innan han själv närmade sig pensionen. Berömmelse är ingenting annat än summan av de miss­ förstånd som är förknippade med ett namn, skrev Rainer Maria Rilke, och detta gäller även Kittler, som var förtjust i drastiska formuleringar och frätande sarkasmer. ”Medierna bestämmer vår situation”, skrev han, och fick ett drev av intet ont anande medieanvändare att kalla honom för reduktionist. ”Det finns ingen mjukvara”, lyder ett annat påstående som fick kritiker att ifrågasätta hans förstånd, när han tvärtom försökte uppmärksamma oss på att vår förmåga att använda vårt eget förstånd i hög grad kommit att bli beroende av apparaturen eller hård­ varan bakom flimret på våra skärmar.   Av de stora analyserna föreligger nu Nedskrivningssystem 1800 . 1900 i svensk översättning. Ursprungligen skriven som habili­tationsskrift i germanistik 1985, och antagen som sådan med minsta möjliga marginal efter en sällsynt animerad diskussion i betygskommittén, har boken sedan dess fått status av en modern klassiker och något av ett grunddokument för den mediehistoriska och mediearkeologiska vändning som satt en så stark prägel på tysk humaniora under de senaste decennierna. I Kittlers eget författarskap har boken karaktären av en tröskeltext. Å ena sidan kan den ses som en litteraturvetenskaplig studie där 10


föror d traditionella storheter som text, författarskap, böcker, verk och läsare omdefinieras som funktioner i ett medialt system, men där fokus lika fullt ligger på de stora kanoniska författarskapen i den tyska litteraturhistorien. Å ­andra sidan så har boken karaktären av ett avsked till litte­ra­tur­vetenskapen: när frågan om mediet ersätter frågan om tex­ten så kan man visser­ligen fortsatt intressera sig för fenomen som traditionellt hört till litteraturvetenskapens domäner, men litteraturens särställning framstår ohjälpligen som effekten av vissa historiskt betingade mediala villkor. Ingen av de texter som Kittler publicerade efter Nedskrivningssystem 1800 . 1900 kan i egentlig mening kallas litte­raturvetenskapliga, även om han i sina analyser fortsatte att diskutera såväl Goethe och Homeros som Thomas Pynchon. I många stycken är Nedskrivningssystem 1800 . 1900 ett ban­ brytande verk, och egentligen Kittlers mest teoretiskt genomförda försök att formulera sina tankar kring medier och makt. De studier som senare kom att definiera honom som en stridbar förkunnare av mediets betydelse, har sina teoretiska förutsättningar i hans arbete med den stora tyska litteraturen. I stället för att lojalt utlägga romantiken analyserar Kittler i bokens ­första del, lakoniskt kallad ”1800”, det tidiga 1800-talet som ett informationssystem baserat på skriften och de nya praktiker som omger den, såsom allmän alfabetisering, engelsk skrivstil och hermeneutisk ordbehandling. Diktare och filosofer, mödrar och läsarinnor ses som funktioner i ett nätverk som syftar till att forma fulländade subjekt. På motsvarande sätt omvandlar han diskussionen av modernismen i bokens andra del, ”1900”: i stället för att fokusera ismerna omkring sekelskiftet 1900, lyfter Kittler fram tidens experimentella psykovetenskaper samt filmen, grammofonen och skrivmaskinen. Uppkomsten av de analoga medierna splittrar skrif­tens gamla informationsmonopol och med de nya apparaternas hjälp sönderdelar psykovetenskaperna den sensoriska varseblivningen i diskreta element och olika tekniskt definierade funktioner, vilket i sista hand upplöser subjektet. När man under senare år talat om Kittler och hans inflytande så har det ibland funnits en tendens att glömma bort Nedskrivningssystem 1800 . 1900, och i stället har man tenderat att 11


föror d betrakta honom som ett slags profet för de digitala mediernas tidsålder. I boken framträder emellertid Kittlers medieanalys i helfigur. Först här framträder med full skärpa komplexiteten i hans högst personliga teoriarkitektur, där Freud, de ­Saussure, Foucault, Derrida, Lacan och McLuhan lämnat lika viktiga bidrag.* Det innebär att Nedskrivningssystem 1800 . 1900 är en i många stycken krävande bok, men det är också en bok som rikt belönar sin läsare. För den som på allvar önskar förstå hur medierna definierat, och fortsätter att definiera, vår situation erbjuder den oundgänglig läsning.

II ”Jedem Satz wohnte ein Zauber inne.” Så skrev Rose-Maria Gropps i sin dödsruna över Friedrich Kittler i Frankfurter Allgemeine Zeit­ung. Med denna komprimerade formulering – ”Varje mening var fylld av magi” – fångar hon träffande vad som först slår en när man läser Kittler: den särpräglade stilen.** Ville man välja en annan formulering för att sammanfatta hans skrivsätt i allmänhet och Nedskrivningssystem 1800 . 1900 i synnerhet skulle det lika väl kunna vara ”hermetisk lätthet”. Hans texter kännetecknas av en inre stilistisk dynamik, där meningarna genomgående är komplexa och fulla av allusioner, utan att därför sluta sig för lekfull lätthet och slagfärdighet som sätt att uppväga de tyngre formuleringarna. Detta förhållande skapar en dynamik som ytterligare förstärks när spänningen mellan komplexitet och leklynne utnyttjas till att liksom i förbigående presentera radikala teoretiska perspektivförskjutningar, som genom sin överraskningseffekt framtvingar nya associationer hos läsaren. Med en sämre skickad skrivare vid maskinen hade d ­ enna metod säkert kunnat bli klumpig, men i Kittlers * För en närmare introduktion till den kittlerska begreppsapparaten, se vårt förord, ”Den siste litteraturvetaren”, i Friedrich Kittler, Maskinskrifter. ­Essäer om medier och litteratur, red. Otto Fischer & Thomas Götselius, Mediehistoriskt bibliotek 1, Gråbo 2003. ** Frankfurter Allgemeine Zeitung, 18 oktober 2011.

12


föror d händer blir resultatet en stil som i elaborerade strukturer parar omständlighet med skärpa på ett sätt som egentligen aldrig blir tungfotat. En dynamisk struktur – full av långa och invecklade, men alltid stilistiskt effektiva, meningar med korta och snärtiga satser i släptåg – skänker texten så starkt rytmiska drag att ett annat framträdande särdrag kan sägas vara dess musikalitet. Det verk som Friedrich Kittler arbetade med vid sin bortgång, Musik und Mathematik, behandlar förhållandet mellan ­musik, matematik och medium i antikens Grekland, vilket vid en omläsning av Nedskrivningssystem framstår som den naturliga tematiska fortsättningen på habilitationsskriften. Redan här spelar musiken sin specifika roll, inte i egenskap av av­ handlingsämne men väl i egenskap av den för Kittler typiska musikaliteten. Grundrytmen slås an redan av att boken är in­ delad i två övergripande och kommunicerande delar – 1800 respektive 1900. Båda delarna är symmetriskt utformade med varsitt inledningskapitel med en urscen vardera, vilka utgör avstampet för de tre kapitel som sedan följer i respektive del. I 1800-talsdelen är det Fausts arbete i skrivkammaren, i 1900-talsdelen Nietzsche i sin kammare med penna och sedermera skrivmaskin till hands. Om denna tudelning utgör upptakten och det inledande pulsslag som sätter igång Nedskrivningssystem, återfinns motsvarande feno­men från mikro- till makronivå också i bokens enskilda kapitel. Varje kapitel öppnar med ett inledande stycke som i starkt kondenserad form innefattar hela kapitel­innehållet. I varje sådant inledande stycke samlas kapitlets bärande resonemang och hålls där för ett ögonblick i tyglarna innan det släpps loss för att få utvecklas i full frihet. Ett viktigt inslag i denna frihet är att Kittler utnyttjar den litterära, akademiska och tekniska tyskans hela arsenal av stilnivåer och uttrycksmöjligheter, från Hegels svada till Heideggers filosofiska idiolekt, vilket naturligtvis gör översättningen av hans verk till en stor utmaning. Lyckligtvis uppvisar tyskan och svenskan ändå sådana lexikaliska och grammatikaliska lik­heter att en översättning som ligger nära originaltextens uttryckssätt är fullt möjlig, och detta är en stor tillgång då just stilen är ett bärande element i Kittlers argumentation, med ordvitsar 13


föror d och språkliga lekar som återkommande inslag. Den amerikanska översättningen, Discourse Networks 1800/1900 (1990), har på grund av engelskans och tyskans stora grammatikaliska och lexikaliska olikheter däremot fått överge sådana närhetsanspråk för en annan utväg, som visserligen är högst läsbar men som stilistiskt ligger betydligt längre från originalet än den svenska versionen. I de angloamerikanska ländernas mer resonerande akademiska tradition saknas det tungrodda akademiska register som är typiskt för äldre tyska och svenska, och därför finns heller inte någon sådan förebild att falla tillbaka på vid en översättning till engelskan. Men i just detta avseende erbjuder svenskan för­delar, då det finns både en kanslisvenska och en äldre akademisk stil som kan tjäna som utgångspunkt för skapandet av något som kunde kallas Kittlersvenska. Därmed inte sagt att överensstämmelsen på något sätt skulle vara total, men ambitionen har ändå varit att den som i stället för originalet väljer att läsa den s­ venska översättningen skall få en tydlig bild av Nedskrivningssystems stilistiska särdrag. Kittlers egensinniga och provocerande stil gör honom till en aka­demisk författare av helt eget slag, som med sina personligt färgade teoretiska resonemang om skönlitteraturen själv ­skapar ett slags akademisk skönlitteratur, som inte står någon av hans stora förebilder – vare det Goethe eller Pynchon på det skön­litterära fältet, eller Heidegger och Lacan på det teoretiska – e­ fter i fråga om fantasirikedom eller uttryckskraft. Denna akademiska konstprosa har många gånger kallats Kittlertyska, vilket är en sammanfattande etikett för hans sällsamma stilistiska blandning av teknikjargong, tysk akademisk prosa från åtskilliga sammanhang och med influenser från franska teore­tiker som exempelvis Foucault och inte minst Lacan, från vilken inspirationen till dubbla negationer av typen ”som inte upphör att inte skriva sig självt” har hämtats. Kittler drar också i fält mot hermeneutiken och på det teoretiska planet hämtar han stöd hos de franska tänkarna, medan han på det språkliga planet väljer ett tekniskt och distanserande uttryckssätt som sin metod för att också stilistiskt fjärma sig från hermeneutikens inkännande och reflekterande prosa. Detta är ett viktigt avståndstagande och mot den bakgrunden kan också ett 14


föror d annat framträdande drag förklaras, nämligen Kittlers (i stort sett) generella förbud mot reflexivkonstruktioner. På ordet sig skall hela Adornoismen ha hängt, och från den ville Kittler bort.* Teknisk jargong och matematiska fackuttryck som exempelvis ”enentydig” är återkommande i hela Nedskrivningssystem, och förkortningar av typen ”och dvs.”, som man skulle förvänta sig i tekniska manualer och inte i litteraturvetenskapliga avhandlingar, dyker ständigt upp. Lika utmärkande är anhopningen av attribut och adverb: bara, helt enkelt, enbart, naturligtvis, förstås och självklart är högfrekventa i hela texten. Huvudsatser avslutas ofta med punkt. Varpå den påföljande bisatsen, för att ges extra tyngd, vanligen inleds med ett varpå, varigenom eller varför. Också de enskilda orden väljs med omsorg beroende på ­deras roll i teoribygget. I 1800-talsdelen kallas exempelvis författaren ofta diktare, med allt vad detta ord bär på av romantiska före­ ställningar om den utvalde konstnären med generaliserande anspråk som valt Diktningen – enligt detta synsätt den främsta av konstformerna – till sitt uttrycksmedel. I 1900-talsdelen ­där­emot har den tekniska utvecklingen reducerat skrivandet till ett medium bland andra, med helt andra förutsättningar än Diktningen omkring 1800, och därför blir diktaren där till en yrkes­ arbetande bland andra. Kittler använder konsekevent termen skrivare för att beteckna denne professionelle ”ordbehandlare”.   Vår värld, menade Kittler, är tekniskt konstruerad, från början till slut. Det är en synpunkt som inte bara slår igenom i Nedskrivningssystem 1800 . 1900, utan som också hade en existentiell giltighet för dess författare. Under sin sista tid var Friedrich Kittler märkt av svår sjukdom och slutligen beroende av ­palliativ vård, men som den medvetne stilist han var upprätthöll han pregnansen i formuleringarna ända in i döden. Hans sista ord lär ha varit en uppmaning till vårdarna om att stänga av all livs­ uppehållande apparatur: ”Alle Apparate ausschalten.”

* Friedrich Kittler & Stefan Banz, Platz der Luftbrücke. Ein Gespräch, ­Berlin 1996, s. 44.

15


1800 Genom oklanderlig moderlig alfabetisering skapas tyska diktare vilkas böcker blir möjliga att hallucinera fram som filmer och tolka som filosofier. 1900 Orden tjänar till följd av experiment med människor och medier som grammofon, film och skrivmaskin nu uteslutande som ett medium för psykoanalys och litteratur.


9789186133320