9789176970386

soffan med Jonny på lördagskvällarna, inte stå ensam i en överfull lokal och bara ha en tom lägenhet att längta hem till.

Hon tar ännu en klunk och så en till. Stirrar ner i sitt tomma glas. Är det här det gyllene tecknet på att hon äntligen kan gå hem?

Sätta sig i sin kala lägenhet och titta på en skräckfilm. Kanske har hon till och med popcorn hemma.

Hon drar upp telefonen ur väskan och släpper ner den igen.

Klockan är inte mer än halv tio.

Ett glas till. Det klarar hon av. Hon har lovat My och Sofia att ge kvällen en chans och även om de inte är i närheten för att kontrollera att hon fullföljer sitt löfte måste väl två glas vin innebära att hon verkligen gjort vad hon kunnat? Dessutom är det den längsta utekväll hon haft sedan studenten.

Estrid rör sig långsamt mot bardisken. Hon knuffar sig fram, duckar, trampar i någonting som känns som klister och når äntligen fram till baren. Klamrar sig fast vid den mörka träskivan som en skeppsbruten som kravlat sig i land.

Bartendern glider fram till henne (moonwalkade han verkligen?) och hamrar med fingrarna på disken. Han har små, runda ögon och rakad skalle. Halva huvudet täcks av en tatuering, eller också är det världens största födelsemärke.

– Vin, tack.

Han kupar handen bakom örat och Estrid upprepar sin beställning. Han skakar på huvudet, håller kvar handen bakom örat och med den andra handen uppmanar han henne att prata högre.

– VIN! Estrid rycker till och tittar på killen bredvid som ropar beställningen. Han ler mot henne. Hon ler tillbaka och tittar snabbt bort.

Har han beställt åt sig själv eller hjälpt henne? Killen vrålar ”ÖL!” och kanske finns det faktiskt en trevlig man som dessutom för tillfället befinner sig bredvid henne. Eller också beställer han åt sin flickvän.

Bartendern skjuter fram ett glas vin och ett stort ölglas åt dem.

Killen halar fram ett VISA-kort och Estrid protesterar.

– Nej, jag ska betala för mitt vin.

Om det nu är hennes vin.

7