9789176788967 by Smakprov Media AB

Margareta Brattström handlar om hur en avliden persons kvarlåtenskap ska fördelas; en fråga som i alla tider har tilldragit sig uppmärksamhet. Många har intresse, berättigat eller inte, av att få del av den efterlämnade egendomen. Reglerna om arv och testamente anger hur man ska gå tillväga i denna situation. De ger uttryck för en avvägning mellan olika intressen; arvingarna och i synnerhet barnens intresse av kvarlåtenskapen, en efterlevande makes eller sambos intresse av att få behålla det gemensamma hemmet intakt samt arvlåtarens intresse av att genom testamente få förfoga över sin egendom efter eget huvud. I Rätt arv beskrivs bl.a. arvsordningen och förutsättningar för arv samt skyddet för en efterlevande make, både genom giftorätt och arvsrätt. Vidare behandlas efterarvsrätt, testamentsrätten samt förmånstagarförordnanden i försäkring. Boken innehåller en genomgång av de frågor som ett arvskifte aktualiserar samt en grundläggande redogörelse för den internationellt privaträttsliga regleringen rörande arv och testamente. I ett avslutande kapitel uppmärksammas några successionsrättsliga frågor av rättspolitiskt intresse – är reglerna om arv och testamente avpassade för vår tid? Rätt arv är främst avsedd att vara en lärobok för studerande på jurist-linjernas grundutbildning. Boken har emellertid också stort värde för alla med ett yrkesmässigt eller privat intresse av successionsrättsliga frågor.

Margareta Brattström Anna Singer

RÄTT ARV

Anna Singer

RÄTT

Margareta Brattström och Anna Singer är professorer i civilrätt vid Uppsala universitet.

RÄTT ARV

ISBN 978-91-7678-896-7

Rätt.arv.4.uppl.hela.3.indd 1

ARV 4:e upplagan

Fördelning av kvarlåtenskap

2015-02-17 15:13

Rätt arv Fördelning av kvarlåtenskap Fjärde upplagan

margareta brattström anna singer

Förord

Rätt arv är en lärobok i successionsrätt, främst avsedd för studerande på juristlinjernas grundutbildning. Våra erfarenheter från många års undervisning i familjerätt på juristutbildningen i Uppsala har på flera sätt präglat framställningen. Ambitionen har varit att inte endast redogöra för regleringens utformning utan också relatera den till verkligheten den ska fungera i. Korta historiska tillbakablickar kan ge förutsättningar för en kritisk granskning av reglerna. För att bidra till förståelsen av det successionsrättsliga regelsystemet berörs i viss utsträckning näraliggande familjerättsliga frågor, såsom fastställande av föräldraskap, giftorätt och bodelning mellan makar. Boken är avsedd att användas i problemorienterad undervisning. Den innehåller, för att vara en lärobok, förhållandevis många referenser. Förklaringen är att vi har försökt åstadkomma en framställning som kan inspirera till och underlätta fortsatta studier i ämnet. Av samma skäl har vi tagit oss friheten att inkludera ett avslutande rättspolitiskt avsnitt, som vi hoppas ska kunna användas som underlag för diskussioner om successionsrättens funktion och konstruktion. Arvs- och testamentsrättsliga frågor är allt oftare gränsöverskridande och kan ge upphov till oklarhet om vilket lands lag som ska tillämpas – också när frågorna ska avgöras i Sverige. Vi är därför mycket tacksamma för att professor Maarit Jänterä-Jareborg bidragit, genom att skriva bokens kapitel 7, med sitt gedigna kunnande om den svenska internationellt privaträttsliga regleringen rörande arv och testamente.

förord 5

Den slutliga texten har granskats av Kjell Brattström och jur. stud. Adam Larsson. Utan deras värdefulla påpekanden vore texten betydligt mera kryptisk att läsa än den nu är! Det är första gången som boken ges ut och vi tar därför gärna emot synpunkter på dess innehåll och utformning. Uppsala 9 juni 2006 Anna Singer Margareta Brattström Anna.singer@jur.uu.se Margareta.brattstrom@jur.uu.se

Förord till fjärde upplagan Många läsare har hört av sig och lämnat värdefulla synpunkter på tidigare upplagor av denna bok. För det är vi mycket tacksamma. I denna fjärde upplaga har vi förstås beaktat ny lagstiftning, praxis och litteratur på området. Viss omdisponering av texten i förhållande till tidigare upplagor har också gjorts. Kapitlet om internationell arvs- och testamentsrätt utgår på grund av att det inte varit möjligt att i detta skede beakta de omfattande förändringar i den svenska IP-rättsliga regleringen som blir en följd av att EU:s förordning om arv och testamenten träder ikraft i augusti 2015. För dödsfall som inträffat dessförinnan tillämpas tidigare gällande reglering. Redogörelsen för den svenska IPrätten på området i tredje upplagan av Rätt arv är därför relevant i sådana fall. Vår förhoppning är att vi i nästa upplaga av Rätt arv ska ha möjlighet att åter inkludera ett kapitel om internationell privat- och processrätt på arvsrättens område. Till sist kan nämnas att vi har övergått till att använda ska istället för skall. Uppsala i december 2014 Anna Singer

6 förord

Margareta Brattström

Innehåll

Förord

Förkortningar

7 7 8

Vissa förkortningar i texten Förkortningar i exempel

1 Arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 1.1 Successionsrätt – utgångspunkter 1.2 Disposition och terminologi 1.3 Arvsrättens utveckling 1.3.1 Allmänt 1.3.2 Barns arvsrätt 1.3.3 Makes arvsrätt 1.3.4 Släktens arvsrätt

1.4 Testamentsrättens utveckling 1.5 Historiens betydelse för nutida och framtida regler

2 Förutsättningar för arvsrätt 2.1 Inledning 2.2 Arvsordningens utformning – några grundläggande principer 2.2.1 Parentelprincipen – arv i turordning 2.2.2 Istadarätten – en rätt för släkten 2.2.3 Stirpalgrundsatsen – en princip för rättvisa

2.3 Arvsklasserna

2.3.1 Första arvsklassen – bröstarvingar

15 15 17 19 19 20 22 24 25 27 30 30 30 30 32 32 33 33

innehåll 9

34 2.3.2 Makes arvsrätt 2.3.3 Andra arvsklassen – föräldrar och föräldrars a vkomlingar 34 2.3.4 Tredje arvsklassen – mor- och farföräldrar och deras barn 36 2.4 Allmänna arvsfonden

2.4.1 Allmänt 2.4.2 Syfte med fonden 2.4.3 Fondens godkännande av testamente och avstående från arv

2.5 Tidpunkten för arvfallet och arvtagarens rätt 2.5.1 Inledning 2.5.2 Arvet faller vid arvlåtarens död 2.5.3 Arvlåtarens död och dödförklaring 2.5.4 Arvtagaren måste vara vid liv

2.6 Rätt arvinge?

2.6.1 Inledning 2.6.2 Fastställande av faderskap eller moderskap till arvinge 2.6.3 Fastställande av faderskap till avliden 2.6.4 Hävande av faderskap 2.6.5 Adoptivbarns arvsrätt

2.7 Omständigheter som utesluter arvsrätt i det enskilda fallet

2.7.1 Inledning 2.7.2 Förverkande av arvsrätt och rätt till testamente 2.7.3 Preskription av arvsrätt och rätt till testamente 2.7.4 Avstående och avsägelse från rätt till arv

3 Efterlevande make och sambo

37 37 38 38 39 39 40 41 42 43 43 44 44 45 48 51 51 51 54 56

59 3.1 Inledning 59 3.2 Kort om giftorätten 60 3.3 Bodelning med anledning av en makes död 63 3.3.1 Inledning 63 3.3.2 Andelsberäkning 64 3.3.3 Lottläggning 69 3.3.4 Bodelning när efterlevande make är enda dödsbodelägare 71 3.4 Bodelning när mål om äktenskapsskillnad pågick vid ena makens död 73 3.5 Den avlidna makens kvarlåtenskap 75 3.6 Efterlevande makes arvsrätt före gemensamma barn och arvingar i andra arvsklassen 75 3.6.1 Inledning 75

10 innehåll

78 80 81 86

3.6.2 Arvets fördelning vid första makens död 3.6.3 Innebörden av fri förfoganderätt

3.7 Basbeloppsregeln 3.8 Efterlevande sambos rätt

4 Testamente och förmånstagarförordnande

90 90 93 94 94 97 99 100 100

4.1 Inledning 4.2 Testationshabilitet 4.3 Testamentes form

4.3.1 Ordinärt testamente 4.3.2 Nödtestamente 4.3.3 Återkallelse och tillägg

4.4 Testamentsförordnandens innehåll

4.4.1 Testamentstagare 4.4.2 Legat, universellt förordnande och ändamålsbestämmelse 4.4.3 Testamentstagarens rätt

103 104 105 107 107 109 109 110 111 112 112 112 113 117 119 121 125

4.5 Ogiltighet och klander av testamente 4.6 Förmånstagarförordnande

4.6.1 Allmänt om livförsäkringar 4.6.2 Vem kan förordna förmånstagare? 4.6.3 Förordnandets form 4.6.4 Återkallelse och tillägg 4.6.5 Innehåll 4.6.6 Förmånstagarförordnandes ogiltighet

4.7 Inskränkning i testationsrätten 4.7.1 Allmänt 4.7.2 Laglott 4.7.3 Förstärkt laglottsskydd

4.8 Jämkning av förmånstagarförordnande 4.9 Testamentstolkning 4.10 Tolkning av förmånstagarförordnande

5 Efterarvsrätt 5.1 Inledning 5.2 När föreligger rätt till efterarv och vem är berättigad? 5.2.1 5.2.2 5.2.3 5.2.4

Makes förvärv genom arv Makes förvärv genom testamente Makes förvärv med stöd av basbeloppsregeln Makes förvärv genom förmånstagarförordnande

128 128 129 129 131 133 135

innehåll 11

5.3 Efterarvets storlek

5.3.1 Huvudregel – andel av behållen förmögenhet 5.3.2 Undantag – minskning av boets värde som påverkar efterarvingarnas rätt 5.3.3 Undantag – ökning av boets värde som påverkar efterarvingarnas rätt 5.3.4 Efterarv när efterlevande make saknar egna arvingar

5.4 Vilken egendom ska utgå i efterarv?

6 Avvecklingen av ett dödsbo 6.1 Inledning 6.2 Utgångspunkter för dödsboförvaltningen 6.2.1 Dödsbodelägare 6.2.2 Särskilt om underåriga dödsbodelägare 6.2.3 Former för förvaltning 6.2.4 Boutredningsåtgärder

6.3 Bouppteckningen

6.3.1 Inledning – tidsfrister 6.3.2 Bouppteckningens funktion 6.3.3 Värdering av egendomen 6.3.4 Bouppteckningssammanträde 6.3.5 Tilläggsbouppteckning 6.3.6 Dödsboanmälan

6.4 Dödsboets skulder 6.4.1 6.4.2 6.4.3 6.4.4

Dödsbodelägarnas ansvar för dödsboets skulder Betalning av skulderna Återgång av bodelning och skifte Underhåll ur kvarlåtenskapen

6.5 Avskiljande av annans egendom

6.5.1 Inledning 6.5.2 Efterarvsandelen avskiljs 6.5.3 Bodelning med efterlevande make eller sambo

6.6 Förskott på arv

6.6.1 Allmänt om förskott på arv 6.6.2 Gåva av arvlåtarens make 6.6.3 Efterlevande makes gåvor ur den först avlidnas egendom 6.6.4 Förskott på arv i bodelning 6.6.5 Successiv avräkning av förskott i bodelning 6.6.6 Förhållandet mellan ÄktB 12:2 och förskott på arv 6.6.7 Förskott på arv och laglotten 6.6.8 Förskott och det förstärkta laglottsskyddet

12 innehåll

136 136 140 145 148 150 155 155 156 156 158 159 161 162 162 162 163 165 167 168 168 168 169 171 171 172 172 173 175 177 177 182 183 184 186 188 188 190

6.7 Sammanlevnad i oskiftat bo

6.7.1 Förekomst och syfte med oskiftat dödsbo 6.7.2 Förvaltning av oskiftat dödsbo

6.8 Arvskiftet

6.8.1 Fullgörande av testators vilja 6.8.2 Skiftesavtalet 6.8.3 Lottläggning

7 Rättspolitiska reflexioner 7.1 Successionsrätten i vår tid 7.2 Laglottens vara eller icke vara

7.2.1 Blodsband och rätt till arv 7.2.2 Laglotten i lagstiftningssammanhang 7.2.3 För och emot en laglott

7.3 Sambors arvsrätt 7.4 Särkullbarns omedelbara arvsrätt 7.5 Balans mellan efterlevande makes och efterarvingars rätt 7.6 Rättstekniska funderingar

7.6.1 Inledning 7.6.2 Arvs- och gåvoskattelagens avskaffande 7.6.3 Bouppteckningens funktion 7.6.4 Arvsavståenden

7.7 Att utvärdera och ifrågasätta

Källförteckning Offentligt tryck

Sverige Övriga Norden EU-rätt

Övriga skriftliga källor inklusive internetkällor Muntlig källa

Rättsfallsregister Nytt juridiskt arkiv Rättsfall från hovrätterna Övriga rättsfall

Sakregister

191 191 192 192 192 193 193 196 196 198 198 198 199 204 209 213 216 216 216 218 219 220 222 222 222 224 224 225 230 231 231 232 233 234

innehåll 13

1 Arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt Redan samma eftermiddag började arvstvisten. Man väntade tills begravningsritualerna var avslutade och grannarna och predikanterna gett sig av. Då stängdes pörtesdörrarna för utomstående. Släktens olika grenar, utskott och inympade delar samlades i det stora köket. Dokument lades på bords skivan. Läsglasögon pillades fram ur handväskor och balan serades på svettblanka näsor. Man harklade sig. Man vätte läpparna med vassa, styva tungor. Sedan brakade det loss. Ur Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi

1.1 Successionsrätt – utgångspunkter När en människa avlidit är det ofta en mängd olika saker som måste ombesörjas. Att ordna begravning med allt vad som där hör till är endast början. De flesta lämnar efter sig olika angelägenheter som måste avslutas; egendom ska tas om hand, fordringar krävas in, skulderna betalas och en efterlevande makes eller sambos egendom avskiljas från den avlidnas. När allt detta är gjort ska den kvarvarande egendomen, vad som i det följande kallas kvarlåtenskapen, på något sätt fördelas och överföras till andra. Varje år dör lite fler än 90 000 personer i Sverige.1 Det finns därför ett stort praktiskt behov av tydliga regler som anger hur man ska förfara 1

SCB, Statistisk årsbok 2014 s. 104.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 15

Kvarlåtenskap

Successionsrätt

med den avlidnas (arvlåtarens) tillgångar och skulder och vem som har rätt till den avlidnas egendom. Sådana regler finns i ärvdabalken (ÄB), som i sin nuvarande form är från år 1958. Hur en kvarlåtenskap ska fördelas är en fråga som under alla tider tilldragit sig uppmärksamhet. Många har intresse, berättigat eller inte, av att få del av en avlidens efterlämnade tillgångar. Fördelningen av en avlidens kvarlåtenskap kan enligt svensk rätt ske på två olika sätt, antingen genom arv eller genom testamente. Arv innebär att fördelningen av kvarlåtenskapen sker enligt lagens bestämmelser mellan arvlåtarens släktingar (arvingarna). Men den kan också fördelas enligt testamente; det vill säga enligt den avlidnas, testators, egen vilja. De två fördelningssätten, och därmed förvärvssätt om man ser det ur mottagarens synvinkel, kan sägas vara sidoordnade varandra. Om den avlidna inte själv förordnat om något befinner man sig i arvsordningen. I dagligt tal säger man ofta arvsrätt oavsett enligt vilken ordning fördelningen sker. I den fortsatta framställningen används uttrycket successionsrätt som en sammanfattande term för både arvsrätt och testamentsrätt. Reglerna om hur man ska förfara med en avlidens kvarlåtenskap beaktar, vid sidan av släktens krav på att få del av den avlidnes egendom, åtminstone tre skilda intressen. De är: • barnens intresse av att få del av föräldrarnas egendom, • makens intresse av att få sitta kvar i hemmet när den andra maken avlider2 samt • arvlåtarens intresse av att få fördela sin egendom efter eget huvud. Dessa intressen har värderats och tillgodosetts på olika sätt vid skilda tidpunkter, något som också påverkat regleringens utformning. Barnens intresse av att få del av föräldrarnas kvarlåtenskap har historiskt sett haft starkast skydd. Så småningom fick dock barnens intresse i viss omfattning ge vika för testators intresse av att själv få bestämma vem som ska ha kvarlåtenskapen. Reformerna av regelsystemet under senare delen av 1900-talet har haft till syfte att skydda den efterlevan2

Med make jämställs partner i de fall ett par som registrerat partnerskap inte därefter ingått äktenskap eller låtit omregistrera sig som gifta, se lagen (2009:260) om upphävande av partnerskapslagen § 2 som hänvisar till den numera upphävda lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

16 arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

de makens intresse av att få ha kvar det gemensamma hemmet orört. Dagens regelsystem rörande arv och testamente samt kvarlåtenskapens fördelning speglar en avvägning mellan alla dessa olika hänsyn.

1.2 Disposition och terminologi Detta är en lärobok. Vi har därför försökt strukturera framställningen på ett sådant sätt att inlärningen av successionsrätten ska underlättas. Om möjligt ska ett avsnitt bygga på kunskap från föregående avsnitt, inte på de kommande. Helt konsekvent kan dock inte en sådan princip upprätthållas; ibland har det varit nödvändigt med framåtsyftande referenser. I detta första kapitel ger vi en kort historisk tillbakablick; en sådan underlättar förståelsen av det successionsrättsliga regelsystemet. Det avslutande avsnittet riktar blickarna framåt och på frågor såsom vilka intressen som behöver skyddas i vår tid och vilken funktion dagens successionsrättsliga reglering ska ha. Detta tema återkommer i bokens sista kapitel. Kapitel 2 behandlar några av det arvsrättsliga regelsystemets grundläggande drag. Tyngdpunkten i framställningen ligger på släktens arvsrätt. Bland de frågor som behandlas kan nämnas arvsordningens konstruktion, vem som har rätt att ärva i olika situationer och under vilka förutsättningar arvsrätt föreligger i det enskilda fallet. I kapitel 3 är det en efterlevande makes intresse som står i fokus. Kapitlet innehåller en redogörelse för hur efterlevande makes intressen tillgodoses, både genom giftorätten och genom arvsrätten. I detta sammanhang berörs också kort det begränsade skydd som finns för en efterlevande sambo. Skyddet för arvlåtarens egen vilja att förordna om fördelningen av kvarlåtenskapen genom testamente behandlas i kapitel 4. Av särskilt intresse är formkraven för testamente och gränserna för testators möjlighet att förordna om sin kvarlåtenskap. I kapitlet berörs också förmånstagarförordnanden i försäkring som uppvisar stora likheter med testamentsförordnanden och som i praktiken många gånger har en större ekonomisk betydelse än testamente. I kapitel 5 behandlas efterarvsrätt, en fråga som fått större praktisk betydelse genom införandet av makes arvsrätt framför gemensamma arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 17

Terminologi

bröstarvingar. Den efterarvsrätt som uppstår i många fall ger i praktiken upphov till en rad olika frågor, en del inte helt enkla att besvara. Vi diskuterar här bland annat vem som är berättigad till efterarv, hur man efter många år beräknar efterarvets storlek och vad den efterlevande maken kan och inte kan göra med egendom som innehas med fri för foganderätt. Kapitel 6 tar upp fördelning av kvarlåtenskap ur ett mera praktiskt perspektiv; hur går ett arvskifte till? I kapitlet behandlas frågor om vem som är dödsbodelägare, hur en bouppteckning går till och hur kvar låtenskapens storlek beräknas. Av särskilt intresse i sammanhanget är hur man ska beakta gåvor som arvlåtaren givit sina barn under sin livstid, vad som kan utgöra förskott på arv. Hur når man ett rättvist slutligt resultat vid fördelningen av kvarlåtenskapen? Till sist diskuterar vi i kapitel 7 några av de frågor på successionsrättens område som har fått eller skulle kunna få förnyad aktualitet om vi vill ha ett regelsystem som tillgodoser nutida praktiska behov. Bland dessa frågor kan nämnas den om laglottens vara eller inte vara; varför särkullbarn men inte gemensamma barn ska ha rätt att få ut sitt arv direkt vid förälderns död och hur en efterlevande sambos rätt skulle kunna stärkas. Regleringen rörande arvs- och testamentsrätt är, som kommer att framgå, i vissa delar mycket gammal. Det framgår inte minst av den terminologi som används. Många ord förekommer inte i dagligt tal. Vi har delvis valt att använda mera nutida termer för olika företeelser, såsom arvsklasser i stället för parentel, efterarv istället för sekundosuccession och efterarvingar istället för sekundosuccessorer. I sakregistret finns dock de alternativa termerna med. Vi har försökt att illustrera våra resonemang med exempel. I dem används olika förkortningar, såsom gg för giftorättsgods. Samtliga förkortningar finns med i förteckningen på s. 8. Ett könsneutralt språkbruk har eftersträvats. Det innebär att vi har valt att använda make som könsneutral beteckning på en gift arvlåtare. Adjektiv används i feminin-form, exempelvis avlidna istället för avlidne. Språkbruket överensstämmer med lagtexten och avsikten är att undvika att föra tankarna till något särskilt kön på de personer vi talar om.

18 arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

1.3 Arvsrättens utveckling 1.3.1 Allmänt För att förstå det nuvarande regelsystemet för arv är det bra att ha en översiktlig kunskap om reglernas framväxt och de tankar som har legat bakom utvecklingen. Reglerna om arv och testamente har förändrats förhållandevis långsamt och många av de principer som fortfarande styr fördelningen av kvarlåtenskap har sina rötter i en annan samhällsordning än den vi har idag. De första reglerna om arv fick sin utformning i ett samhälle där jord ägandet var avgörande för en persons ekonomiska och sociala ställning. Jordägandet var bundet till släkten och det var släkten som ärvde. Arvets betydelse för försörjningen medförde att arvet fördelades på ett sätt som uppfattades som ekonomiskt fördelaktigt för familjen eller släkten. En man hade ofta företräde till arv framför kvinna. De äldsta lagarna, främst götalagarna, tillämpade en s.k. gradualprincip, enligt vilken den som stod först i arvsordningen tog hela arvet. Syftet var att inte splittra boet i alltför många delar. Svealagarna uppvisade en annan ordning, parentelprincipen. Parentelprincipen innebar att den avlidnas arvingar delades in i olika arvsklasser – parentel – med olika förtursrätt till arv. Först när arvingar i en arvsklass saknades kunde mera avlägsna arvingar i en efterföljande arvsklass ärva. Parentelprincipen utgör än idag grundvalen för vår arvsordning. I landslagarna förenades gradual- och parentelprinciperna, kvinnor ärvde 1/3, män 2/3. I Magnus Erikssons stadslag likställdes män och kvinnor vad gällde rätten till arv. Förklaringen var att det i staden inte förekom jordägande i samma omfattning som på landet. Behovet att bevara egendomen intakt var därför inte så stort.3 1734 års lag innebar i två avseenden förändringar av arvsrätten jämfört med tidigare rättstillstånd. Begränsningarna av arvsrätten i nedstigande led avskaffades och även avlägsna släktingar tilläts ärva om närmare släktingar saknades.4 Däremot begränsades arvsrätten för barn födda utom äktenskap. Genom att lysning och vigsel enligt kyrkans ordning år 1731 hade blivit konstituerande och obligatoriska moment för tillkomsten av giltigt äktenskap, blev det möjligt att ange vilka barn

Hafström, Den svenska familjerättens historia s. 109 ff. Hafström, Den svenska familjerättens historia s. 112.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 19

Gradualprincip

Parentelprincip

som var födda utom äktenskap.5 Kyrkan såg med stort ogillande på sådana barn. Folk i allmänhet delade dock inte kyrkans inställning till de utomäktenskapliga barnen och det ansågs därför inte möjligt att låta kyrkans uppfattning fullt ut få genomslag i lagen. Resultatet blev att barn födda utom äktenskap i flera fall behöll sin arvsrätt. De barn som trots allt inte ansågs böra ha arvsrätt fick istället rätt till ett visst underhåll från föräldrarna. Att den tidigare arvsrätten för barn födda utom äktenskap kraftigt begränsades förklaras därför inte enbart av kyrkans negativa inställning till utomäktenskapliga förbindelser utan kan också ses mot bakgrund av den utökade möjligheten till underhåll.

1.3.2 Barns arvsrätt I början av 1800-talet kom frågan om de utomäktenskapliga barnens arvsrätt ånyo upp på den politiska dagordningen. Bakom det förnyade intresset låg de under perioden framträdande liberala strömningarna. Det minskade kyrkliga inflytandet hade medfört en förändrad och förmildrad attityd till barn födda utom äktenskap. En förändring av arvsrättsreglerna motiverades också av en önskan att omfördela kostnaderna för barnens underhåll. På grund av den omvälvande samhällsförändringen som ägde rum i Sverige under 1800-talets första hälft ökade fattigdomens utbredning kraftigt. Allt flera – inte minst barn, och i synnerhet barn födda utom äktenskap – blev beroende av fattigvården för sin försörjning.6 Att barn utom äktenskap år 1866 tillerkändes viss arvsrätt efter sin mor kan delvis förklaras av socialpolitiska hänsyn. Arvsrätten kom att ses som ett sätt att avlasta fattigvården. Men även rättviseargument talade för en arvsrätt för de utomäktenskapliga barnen. Rättvise- och jämlikhetsargumenten bidrog till en annan viktig händelse på successionsrättens område under 1800-talet – år 1845 gavs kvinnor lika arvsrätt som män också på landet! Under 1800-talet och 1900-talets början fördes en diskussion angåen de syftet med, och grunden för, arvsrätten.7 Vid 1900-talets början verkar det dock ha rått enighet om att biologisk släktskap – blodsband – var en nödvändig betingelse för arvsrätt. Synsättet tydliggjordes när barn utom äktenskap år 1905 tillerkändes lika arvsrätt efter sin mor och hennes 5

Nygren, Arvsrätt och tom fattigvårdskassa s. 456–459. Nygren, Arvsrätt och tom fattigvårdskassa s. 462–467. 7 Inger, Grunden för arvsrätt, se t.ex. s. 51 ff. 6

20 arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

släkt som barn födda i äktenskap. Det har sagts att de utomäktenskapliga barnens arvsrätt efter modern innebar ett begynnande uppbrott från principen att rätt till arv följde av familjetillhörigheten.8 Blodsbandet skulle snart komma att ses som en grundläggande förutsättning för arvsrätt. Förklaringen kan delvis vara att individens behov av försörjning, som tidigare hade motiverat att familjetillhörighet snarare än biologisk släktskap sågs som grund för arvsrätt, i ökande grad kunde tillgodoses av samhället. Förändringar i synen på arvsrätten illustreras tydligt i diskussionerna rörande de utomäktenskapliga barnens rätt till arv efter fadern. I och med att man uttryckligen – i samband med att utomäktenskapliga barn år 1905 tillerkändes arvsrätt efter modern – slagit fast att blodsbandet var grunden för arvsrätten inställde sig omedelbart frågan om inte dessa barn borde ha arvsrätt också efter sin far. Mycket talade för en sådan arvsrätt, såsom att arvsrätt efter båda föräldrarna skulle betona deras ansvar för barnet och därtill ge barnet ett bättre skydd för sin försörjning. Ändå ansågs det inte finnas möjlighet att ge barnen arvsrätt efter fadern. Lagberedningen förklarade i sitt betänkande från år 1915 att även om arvsrätten formellt sett kunde anses grundad på biologisk släktskap, krävdes dessutom en social samhörighet mellan arvtagare och arvlåtare som kunde läggas till grund för en presumtion för den enas önskan att egendomen efter dennas död skulle övergå till den andra. En sådan social samhörighet fanns vanligtvis mellan mor och barn, men mindre eller inte alls mellan far och utomäktenskapligt barn. Förutsättningarna för utomäktenskapliga barns rätt att ärva sin mor respektive far var därför olika. Lagberedningen befarade också att en arvsrätt för utomäktenskapliga barn skulle föranleda fäder att i större omfattning än tidigare undandra sig att erkänna faderskapet med uteblivet underhåll till barnet som följd. Man borde också, menade Lagberedningen, ta hänsyn till mannens legitima familj. Det skulle medföra lidande för dem om ett okänt barn skulle dyka upp efter mannens död. Det största hindret var emellertid osäkerheten om faderskapet. Så länge faderskapet endast medförde underhållsskyldighet kunde man nöja sig med en ganska svag bevisning om faderskapet; om arvsrätt också skulle föreligga måste man

Nygren, Arvsrätt och tom fattigvårdskassa s. 456.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 21

veta säkert.9 Som jämförelse kan noteras att man i Norge införde arvsrätt efter fadern för utomäktenskapliga barn redan år 1915, i Danmark år 1937. Uppenbarligen uppfattade man där inte arvsrätten som så villkorslöst knuten till det klarlagda blodsbandet som i Sverige.10 Biologisk släktskap som enda grund för arvsrätten lyftes åter fram av Ärvdabalkssakkunniga i 1954 års betänkande med förslag till ny ärvdabalk. De sakkunniga menade att själva släktskapen vägde så tungt att man måste bortse ifrån att det utomäktenskapliga barnet ofta saknade social och ekonomisk samhörighet med sin far.11 Ändå skulle det dröja till år 1969 innan barn utom äktenskap fick arvsrätt också efter sin far. Först då fick blodsbandet fullt genomslag som grund för arvsrätt. Arvets betydelse för arvingens försörjning hade då inte längre någon tyngd som argument för arvsrätt, istället hade arvsrätten blivit en fråga om rättvisa och likabehandling av barn födda av gift respektive ogift mor.12

1.3.3 Makes arvsrätt

Morgongåva

När arvsrätten är föremål för uppmärksamhet är det ofta barns rätt till arv som diskuteras. Men också andra kan tänkas ha ett intresse av att göra anspråk på en avlidens kvarlåtenskap. Om vi utgår ifrån behovet av försörjning framträder en efterlevande make som särskilt skyddsvärd. Enligt äldre svensk rätt saknade make arvsrätt. Istället skyddades en efterlevande make dels genom giftorätten, dels genom s.k. fördel av bo oskifto, en rätt till ett visst minibelopp ur det gemensamma boet. Institutet kan ses som en föregångare till dagens basbeloppsregel.13 Till detta kan också läggas den rätt till morgongåva som en barnlös efterlevande hustru hade.14 Den som hade barn hade istället rätt till underhåll från dem. 9

LB III s. 123 ff. För en rättsjämförande studie av rättsutvecklingen på familjerättens område i de skandinaviska länderna hänvisas till Bradley, Family Law and Political Culture. 11 SOU 1954:6 s. 89. 12 Se t.ex. prop. 1969:124 s. 73. ”Numera torde de flesta acceptera tanken på utvidgad arvsrätt för utomäktenskapliga barn som ett självklart rättvisekrav.” 13 Se vidare nedan avsnitt 3.7. 14 Morgongåva, som kunde ges i lös eller fast egendom, var avsedd som änkeförsörjning och utbetalades vid mannens död. Egendomen var kvinnans enskilda egendom men förvaltades under bestående äktenskap av mannen. Enligt 1734 års lag var morgongåvan obligatorisk men villkorad på så sätt att kvinnan fick rätt till den endast om hon överlevde mannen (GB 9:3). Morgongåva i fast egendom skulle återlämnas 10

22 arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

När giftermålsbalken (GB) infördes år 1921 togs morgongåvan bort och man införde en provisorisk arvsrätt för efterlevande make i de fall den avlidna inte efterlämnade några barn. Den efterlevande maken gavs rätt till halva det gemensamma boet som giftorättsandel. Därtill hade den efterlevande maken rätt till hälften av den avlidnas kvarlåtenskap. Återstoden tillföll den avlidnas arvingar. Den efterlevande makens rätt ansågs dock vara i behov av ett starkare skydd än så. Genom 1928 års arvslag infördes föregångarna till de regler vi idag har rörande efterlevande makes arvsrätt. I de fall den avlidna maken saknade arvsberättigade barn ärvde efterlevande make den avlidnas hela kvarlåtenskap. Den avlidnas arvingar i andra arvsklassen gavs dock rätt till efterarv. Bestämmelserna speglade vad som i många fall hade förordnats genom testamente mellan barnlösa makar.15 Om den avlidna efterlämnade barn ärvde de dock hela kvarlåtenskapen; den efterlevan de makens ekonomiska intressen skyddades då endast av giftorätten och av barnens underhållsskyldighet gentemot föräldern. Följden av barnens arvsrätt var att den efterlevande maken ofta tvingades sälja det gemensamma hemmet, avstå från bohag eller på annat sätt skaffa fram kontanter för att barnen skulle kunna få ut sitt arv. Ordningen ansågs ganska snart efter införandet av 1928 års arvslag otillfredsställande och användes också som argument mot att ge utomäktenskapliga barn arvsrätt. Lite förvånande är det därför att notera att regler som förbättrade makes arvsrättsliga ställning genomfördes först i samband med införandet av äktenskapsbalken den 1 januari 1988 – inte när de utomäktenskapliga barnen gavs arvsrätt efter fadern år 1969. Genom 1987 års reform av ärvdabalken gavs efterlevande make rätt att ärva den avlidna före gemensamma barn. Makarnas gemensamma barn får numera vänta till dess båda föräldrarna avlidit innan de kan få ut sitt arv efter någon av föräldrarna. Utgångspunkten för den valda lösningen var att bröstarvingars rätt att omedelbart få ut sitt arv histo riskt sett motiverades av en önskan att trygga barnens ekonomiska ställning. Behovet av sådana hänsyn ansågs inte föreligga med samma styrka som tidigare. Bröstarvingarna hade vid arvfallet i de flesta fall flyttat hemifrån och försörjde sig själva. Underåriga bröstarvingars behov av om kvinnan gifte om sig (GB 9:4). Se vidare Hafström, Den svenska familjerättens historia s. 59 ff. 15 Boström, Tolkning av testamente s. 105.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 23

försörjning ansågs inte föranleda en annan bedömning; försörjningen tryggades av barnpensioner och försäkringar. Den efterlevande makens intresse av att kunna förfoga över kvarlåtenskapen framstod som mera beaktansvärt. Det faktum att barns underhållsskyldighet gentemot föräldrar hade avskaffats år 197916 kan ha bidragit till att den efterlevande makens position framstod som mera utsatt än tidigare. Det var dock endast i förhållande till gemensamma barns rätt som en efterlevande makes intressen ansågs mera skyddsvärda. Att den efterlevande makens arvsrätt skulle omfatta även den avlidnas övriga barns (särkullbarns) arvslotter ansågs inte rimligt. Det känslomässiga förhållandet mellan den avlidnas egna barn och den efterlevande maken antogs typiskt sett inte vara sådant att det motiverade att särkullbarn skulle behöva vänta med utfåendet av arvet till dess den efterlevande maken avlidit.17

1.3.4 Släktens arvsrätt När man talar om arvingar är det i allmänhet den avlidnas barn och barnbarn man har i tankarna. Men också mera avlägsna släktingar har arvsrätt. Genom 1734 års lag gjordes arvsrätten i princip obegränsad. Även mycket avlägsna släktingar tilläts ärva om närmare släktingar saknades. I början av 1900-talet hade dock en sådan oändlig arvsrätt grundad enbart på släktskap börjat framstå som otidsenlig. Vid tillkomsten av 1928 års arvslag betonade Lagberedningen, som ovan nämnts, att inte enbart blodsbandet kunde läggas till grund för arvsrätt utan att det dessutom regelmässigt borde finnas en social samhörighet mellan arvtagare och arvlåtare som kunde läggas till grund för en presumtion för den enes önskan att hans egendom efter hans död skulle övergå till den andre. Med en sådan utgångspunkt var det enligt Lagberedningen naturligt att begränsa arvsrätten till de släktingar till vilka arvlåtaren normalt sett kunde antas ha en någorlunda nära relation. Gränsen drog Lagberedningen vid kusiner som inte längre gavs arvsrätt.18 1928 års arvslag innebar således att kusiner och mera avlägsna släktingar uteslöts från rätten till arv. Att kretsen av arvsberättigade släktingar begränsades skulle få till följd en ökning av antalet fall när arv16

Prop. 1978/79:12. Prop. 1986/87:1 s. 81 ff. 18 SOU 1925:43 s. 106 ff. Se vidare Agell, Bör kusiner få ärva? 17

24 arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

låtaren inte efterlämnade någon arvinge. Enligt den tidigare gällande ordningen var det staten som i dessa fall erhöll den avlidnas kvarlåtenskap som arv. För att markera att lagen och begränsningen av kretsen av arvsberättigade inte hade till syfte att öka statens intäkter, ansågs det nödvändigt att det som tillföll staten genom arv inte skulle tas i anspråk för täckande av statens löpande utgifter. Istället skulle kvarlåtenskapen användas till ett syfte som låg de ofta förekommande testamentsändamålen nära.19 Lösningen gavs genom inrättandet av Allmänna arvsfonden, som träder in som arvinge i de fall den avlidna endast efterlämnar kusiner eller mera avlägsna släktingar. Fondens ändamål bestämdes vara att främja vård och fostran av barn och ungdom. Genom en lagändring år 1969 utvidgades fondens bidragsändamål till att avse också omsorg om funktionshindrade.

1.4 Testamentsrättens utveckling Testamente som rättsligt institut kommer ursprungligen från den romer ska rätten. Även om man där utgick ifrån släktens arvsrätt som huvudregel, utvecklades en långtgående testationsfrihet som innebar att den testamentariska successionen fick försteg framför den legala arvsrätten. Ett sådant synsätt är idag märkbart inom de angloamerikanska rättssyste men där man talar om ”intestate succession” i de fall testamente inte finns.20 Utgångspunkten i svensk rätt får nog sägas vara den omvända; fördelning av kvarlåtenskapen ska ske enligt den legala arvsordningen om inget annat förordnats. De olika synsätten innebär inte någon skillnad i sak, utan speglar endast hur man ser på successionsrättens grund. Det angloamerikanska synsättet innebär att fördelningen av kvarlåtenskap ska ske på grundval av arvlåtarens vilja men om ingen vilja uttrycks låter man släktband avgöra. Svensk rätt bygger på uppfattningen att släktbanden är utgångspunkten vid fördelning av kvarlåtenskap men att denna ordning kan åsidosättas genom arvlåtarens vilja. Det sistnämnda synsättet utesluter emellertid inte att man ändå accepterar att testamentsrätten i en mening utgör utgångspunkten, eftersom arvsordningen bygger på en tänkt vilja hos den 19 20

Prop. 1928:17 s. 67. Agell, Testamentsrätt s. 16.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 25

Huvudlottsystem

Arvejordsystem

avlidna. Med andra ord presumerar man att den avlidna vill fördela sin kvarlåtenskap på det sätt som följer av arvsordningen som den beskrivs i våra lagar.21 Någon skillnad i dignitet mellan fördelning av kvarlåtenskapen genom arv respektive testamente finns inte. Den romerska rättens långtgående, om än inte obegränsade, testationsfrihet byggde på tanken om den fria äganderätten och familjeöverhuvudets (pater familias) absoluta makt (patria potestas). I den germanska rätten utgick man istället från att tillgångarna tillhörde familjen och ätten; tillgångarna kunde inte göras till föremål för enskilda medlemmars förordnanden genom testamente. Med tiden kom dock gåvor för dödsfalls skull till fromma ändamål – själagåvor – att accepteras och därifrån var steget inte långt till förordnanden genom testamenten. Möjligheten att testamentera bort egendom hade redan under 1200talet införts i Sverige, genom kyrkans medverkan.22 Testamentsinstitutet mötte emellertid motstånd i den allmänna uppfattningen att jorden tillhörde släkten, varför testamentsrätten utvecklades mycket långsamt i svensk rätt. Önskan att bevara egendom åt släkten återfinns därför inte bara i arvsreglerna utan också bakom de första reglerna i svensk rätt om testamente. Olika system utvecklades för att skydda släktens rätt till jorden och därmed möjlighet till försörjning. På landsbygden tillämpades två olika metoder för att begränsa testationsfriheten. Huvudlottsystemet innebar att arvlåtaren skulle dela kvarlåtenskapen mellan sig och arvingarna efter huvudtalet, det vill säga antalet arvingar jämte arvlåtaren. Den del som föll på arvlåtaren kunde borttestamenteras utan arvingarnas samtycke. Arvejordsystemet innebar att 1/10 av arvejorden kunde testamenteras bort. I städerna tillämpades istället ett slags laglottssystem som innebar att en person som hade barn inte utan deras samtycke kunde testamentera bort egendom. En barnlös person kunde däremot förfoga över 1/3 av sin kvarlåtenskap, 2/3 skulle tillfalla arvingarna som en sorts laglott. Under 1600-talet utvecklades användningen av testamente och år 1686 kom den första generella lagen om testamente, 1686 års testamentsstadga. Dessa bestämmelser lades senare till grund för regleringen 21

Se vidare Boström, Tolkning av testamente s. 104 ff. För en redogörelse för testamentsinstitutets utveckling i svensk rätt hänvisas till Hafström, Den svenska familjerättens historia s. 129 ff.

26 arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

rörande testamente i 1734 års lag. Lagen hade olika regler för land och stad. Arvejord tillföll arvingarna men däremot kunde man borttestamentera avlingejord23 och lösören. Det i städerna tillämpade laglottssystemet fanns kvar och hade mildrats något, exempelvis genom att den som hade avkomling kunde testamentera bort 1/6 av sin egendom och hälften om endast andra arvingar fanns. Testationsfriheten skilde sig således åt mellan land och stad. Den särställning som fast egendom i ett historiskt perspektiv hade, speglas också i det faktum att fast egendom som ärvts utgjorde mottagarens enskilda egendom utan särskilt förordnande fram till 1921 års giftermålsbalk. Bestämmelserna om testamente i 1734 års lag var redan vid sin tillkomst omoderna och förändrades genom en förordning några år senare, då bland annat skillnaden mellan lands- och stadsrätt upphävdes vad gällde avlingejord och lösöre. År 1857 avskaffades arvejordsystemet på landet och full likhet vad gällde rätten att testamentera förelåg därefter mellan stad och land.24 Genom 1857 års förordning infördes också regler om bröstarvinges laglott. ”Ej må någon genom testamente bortgiva eller annorledes förordna om mer än hälften av sin kvarlåtenskap, där bröst arvinge lever efter. Den hälften kallas bröstarvinges laglott.” Just det lagrummet upphävdes genom 1928 års arvslag men principen har blivit bestående och räknas numera som kanske den mest grundläggande av alla principer i den svenska arvs- och testamentsrätten.25

1.5 Historiens betydelse för nutida och framtida regler Genom att betrakta regleringen i ett historiskt perspektiv är det möjligt att se att olika intressen skyddats vid skilda tidpunkter och att arvs- och testamentsrätten har haft varierande funktion. En medvetenhet om de mönster och strukturer som framträder kan ge bättre förutsättningar att förstå varför vi idag har de regler vi har. Kunskap om regelsystemets 23

Avlingejord var fast egendom som förvärvats av arvlåtaren, inte egendom som erhållits genom arv. 24 Kungl. förordning 21/12 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom. 25 Mera om laglotten följer nedan i avsnitt 4.7 och 7.2.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 27

bakgrund ger också utgångspunkter för ställningstaganden till de nya situationer och problem vi ställs inför. Regleringen rörande arvs- och testamentsrätt speglar i många av seenden den syn på män, kvinnor, barn, familj, släkt och inte minst äganderätten som har rått och råder i samhället vid den tid reglerna tillkommer. Reglerna förändras i takt med samhällets utveckling, om än med en lång eftersläpning. Många exempel kan ges. Förändringar i synen på individen speglas tydligt. Så länge kvinnor inte var myndiga framstod kanske inte arvsrätt för dem som särskilt viktig; det var i alla fall hennes förmyndare – far eller make – som skulle komma att förfoga över hennes egendom. Synen på familjen har också haft betydelse. Så länge arvsrätten var knuten till familjen, och ”familj” definierades av den kyrkliga vigseln, föll en del ”familjemedlemmar” utanför. Det fick bland annat till följd att barn födda utom äktenskap inte hade arvsrätt; de hörde inte till familjen. Adopterade barn inkluderades under lång tid inte heller fullt ut arvsrättsligt till den familj de levde i. Rätt till arv blir därför en viktig markör för familjetillhörighet och så småningom ett medel i ansträngningarna att skapa ett nytt samhälle, byggt på värden som jämlikhet och solidaritet. Ansvaret för individens försörjning är en annan omständighet som har påverkat regleringens utformning. Så länge det var familjen som hade en skyldighet att dra försorg om sina medlemmar utformades arvs- och testamentsrätten för att om möjligt underlätta för familjen att uppfylla denna förpliktelse. När staten genom välfärdssamhällets framväxt tog över ett allt större ansvar för försörjningen fick detta återverkningar också på arvs- och testamentsrätten. I takt med att försörjning som en funktion för arvsrätten försvann fick rättviseargument större betydelse. Idag kan man nog säga att en av arvsrättens främsta uppgifter är att bidra till att ”rättvisa” mellan olika arvingar uppnås. Detta gäller i vissa avseenden också testamentsrätten. Testators möjligheter att själv förfoga över sin kvarlåtenskap har vidgats. Samtidigt har man inte velat ge testator full frihet; av hänsyn till rättviseargument är testator fri att förfoga endast över hälften av sin kvarlåtenskap när bröstarvingar finns. Många av de frågor som ställs inom successionsrätten är i någon mening eviga och de återkommer, men kanske i lite olika skepnad. Den ständigt växlande synen på familj och relationer bidrar långsamt

28 arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt

till en förändring av arvsrätten som inte i sig är så statisk som man kan få intryck av. I det avslutande kapitlet diskuterar vi några av de frågor som vi tror kommer att kräva, ibland förnyade, ställningstaganden i en inte alltför avlägsen framtid. Varför ska endast biologiska barn ärva och inte styvbarn som vuxit upp med arvlåtaren? Varför ska en helt nybliven make ärva men inte en sambo sedan 20 år? Och vilken betydelse har det faktum att en nästan 700-årig tradition av beskattning av arv helt plötsligt avskaffades som en följd av regeringens budgetförhandlingar hösten 2004? Det finns anledning att redan inledningsvis peka på sådana frågor, inte minst för att betona att arvs- och testamentsrätt inte bara är ett regelkomplex som ska läras in, utan i allra högsta grad är en levande reglering som låter sig diskuteras inte bara i lagteknisk mening utan även rättspolitiskt.

arvsrätt, testamentsrätt och successionsrätt 29

Margareta Brattström Anna Singer

RÄTT ARV

Anna Singer

RÄTT

Margareta Brattström och Anna Singer är professorer i civilrätt vid Uppsala universitet.

RÄTT ARV

ISBN 978-91-7678-896-7

Rätt.arv.4.uppl.hela.3.indd 1

ARV 4:e upplagan

Fördelning av kvarlåtenskap

2015-02-17 15:13