Moderstystnaden
Evelina Varas
3
Ó Evelina Varas 2017 Omslag: Lisa Grettve Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7569-500-6
4
Till B, allting, alltid
5
Vakenhet … s. 10 Hon … s. 19 Anvisningar … s. 31 Vårdrömmar … s. 43 Sommarliv … s. 57 Frågan … s. 65 Anna Maria … s. 72 Det omöjliga minnet … s. 80 Den andra norra sommaren … s. 88 Ett hus … s. 96
6
Männen … s. 103 Brev till mina älskare … s. 114 Den här staden … s. 121 Brev till fadern … s. 127 Modersepidemiologi … s. 135 Modersflykten … s. 152 Modersljuset … s. 158 Moderstystnaden … s. 166 Tystnadens namn … s. 181 Moderskroppen … s. 189
7
Preludium Ordning. Oordning. Klipp till en kniv som penetrerar brödet medan smulorna faller över golvet. Marmelad på vaxdukens gula skeende. Samtidiga rörelser utan korrespondens, gälla skrik genom öppna fönster, lukt av tågkupé. Simpla kartonger fyllda med söta flingor. Klipp till klirr och smutsiga servetter. Ordning. Oordning. Staplade tallrikar. Smulor på golvet. Skåpens blanka intighet. Klipp till neddragna persienner vilka krullar sig emot natten. Klipp bort alla scener som inte passar. Sulkyn har fastnat med ena hjulet nedkilat mellan kullerstenarna. Rensa minnesbanken, låt solen sjunka. Gnistrande tallrikar, välpolerade bestick och rengjorda hörn. Perfektion råder i ett dallrande ögonblick innan. Klipp.
8
Att få barn är också att raderas utan möjlighet att återuppstå, eller snarare att förlora potentialen till återfödelse; vi kan kalla processen för början på döden. Du är numera alltid den andra i kön, underkastad. Andras smulor att städa undan. Du står villrådig och vill skrika men måste huka dig för det bristfälliga bordsskicket hos den som inget bordsskick har. Vilken lycka! Att ha en uppgift. För den som ingen uppgift haft. Du blir gammal medan du väntar på att barnet ska lära sig äta ordentligt och har redan glömt vem du var. Klipp.
9
Vakenhet Hon vaknar och egentligen finns det ingenting som fattas henne; hon kunde vara vem som helst. Hon är det. Alla kvinnor äger förmågan att vara en av kvinnorna som upptar världen, fastän de flesta aldrig märker av sin kapacitet. En livstid bakom tysta ögon. Hon vet, och ändå skräms hon av sina färdigheter. Det vill säga: att hon blir rädd i mellanrummen, när känslorna inte alls gör sig hörda utan klumpar samman i döda nässelklasar vid hennes fötter. Då ångrar hon vad som tänktes medan narrativet ännu stod i full blom. Nu är hon alltså vaken och sitter i sängen med sitt oborstade hår och önskar så smått att kaffet skulle komma inrusande och ställa sig i givakt, för en liten kopp vore alldeles lagom – varken mer eller mindre. Hon har aldrig närt några stora krav inför tillvaron på ett strikt materiellt plan. Det är i huvudet hon går vilse när hon förlorar riktningen och i den intellektuella sfären hon kräver sådan njutning som inte går att få, men vad gäller kaffe och rumslig standard är hon
10