9789174990324

frågade sig Torsten, som inte vågar sätta ut sitt efternamn? Var de kanske rädda för kronofogdemyndigheten? Eller skulle man förmoda att de var invandrare, något slags flyktingar kanske, som inte hade uppehållstillstånd? Det kanske rentav var något slags terroristnäste här uppe på den orenoverade övervåningen. Han försökte förgäves minnas om Pentti hade sagt något speciellt om övervåningen, men han kunde i så fall inte komma ihåg det.

Skulle man hoppas på att dessa människor var i besittning av en sådan sak som en sladdlampa? Brukade gemene man förvara sladdlampor hemma hos sig? Ja, sådant var inte så lätt att veta.

Det slog honom att han inte kände så många vanliga människor.

På något sätt hade han slutat med de vanliga människorna efter hustruns död.

Torsten ringde på dörrklockan. Den verkade faktiskt fungera.

Det var tyst därinne.

– Ja god dag, sade Torsten med hög röst till den stängda dörren. Jag är här för att sätta upp kakel på undervåningen. Men det är dåligt ordnat med belysningen. Är det möjligen bekant om det finns en sladdlampa i huset?

Inget svar. Var det möjligen ett barn han talade till? Tystnaden började bli pinsamt lång.

Torsten började fundera på alla situationens mindre angenäma möjligheter. Kanske riskerade han att bli missuppfattad som något slags ful gubbe, som försökte bekanta sig med småflickor medan deras föräldrar var ute? Kanske skulle någon galen våldsverkare komma utrusande med ett tillhygge i nästa minut?

Dörrspringan förblev lika tigande som förut. Vem Sofie K. än kunde vara, så inte var det någon särskilt meddelsam människa.

Medan han långsamt och eftertänksamt drog sig nedför trappan lyssnade han, nästan mot sin vilja, för att höra om dörren mot all förmodan nyfiket skulle öppnas och stängas igen. Men det var inte möjligt att urskilja något sådant ljud.

I en blandning av desperation och tankspriddhet gick Torsten ut på gården. Den var lika lerig och sönderkörd som förut, men 37