foto: raphael gianelli-meriano
Jaan Kaplinski föddes 1941 och är en av Estlands ledande poeter och essäister med en bakgrund som språkforskare, sociolog, journalist och översättare från ett flertal språk till estniska. Åren 1992-1995 var han ledamot av det estländska parlamentet. Han har tidigare främst skrivit poesi, men på senare år ägnat sig åt prosa. Kaplinskis berättarkonst rymmer ett stort bildningsgods och bär på den baltiska erfarenheten av ockupation och förtryck. Natur & Kultur har tidigare givit ut tre av Kaplinskis texter: På gränsen som inte finns 1993, Titanic och isen 1997 och Ögat/Hektor 2003. Samma flod är Kaplinskis första renodlade roman på svenska.
på livets stora frågor. Han träffar Läromästaren Alo K., hos vilken en utvald skara ungdomar samlas för att diskutera poesi, språk, religion och historia. I denna krets finns också den vackra Ester som med sin charm och intelligens attraherar studenten på ett sätt han aldrig tidigare upplevt. Under de varma sommarmånaderna sugs han in i förälskelsens virvlande strömmar, men drabbas samtidigt av passionens mörkare sidor. Efter en simtur i floden, som sakta flyter fram genom det vackra estniska landskapet, får den unge mannen en uppenbarelse. Han tycker sig uppleva vad det innebär att vara människa och denna insikt för honom ett steg närmare vuxenlivet. Sommarlovet tar en oväntad vändning när studenten plötsligt kallas till förhör av KGB. Lojaliteten sätts på prov och han tvingas rannsaka sin förbehållslösa beundran för Läromästaren. Vem är egentligen lojal med vem och vad är egentligen sanningens pris?
Enel Melberg har översatt ett flertal böcker från estniska till svenska och undervisar i Litterär översättning från estniska på Södertörns högskola. År 2008 tilldelades hon det Estniska Kulturpriset som årets översättare.
ISBN 978-91-27-11688-7 9 789127 116887
Jaan Kaplinski SAMMA FLOD
I
Samma flod följer vi en ung student som söker svaren
Jaan Kaplinski
SAMMA FLOD
”Vädret var riktigt varmt, inte ens vinden var kylig. Han kände att han tyckte om den här platsen, här fanns någonting som stärkte och lugnade. Denna märkliga känsla av öppenhet saknade motstycke och fanns inte någon annanstans i närheten av staden. Precis som om himlen själv här skulle ha nått ner till marken och mött den. Det var visst så i några polynesiska eller melanesiska myter: i början var himlen tillsammans med jorden, så separerade någon dem med makt. Han kom på tanken att det var som att öppna en bok, att lyfta på pärmen. Var boken, världens historia, tidens bok, redan klar eller skulle man först nu börja skriva den?”
omslag: fundera helena bergenlöv foto: bruno ehrs/bildhuset/scanpix